Från Härlighet till härlighet. Förberett för Pingstförsamlingarna i Vindelns kommun Hösten av David Jarvis

Transkript

1 Från Härlighet till härlighet Förberett för Pingstförsamlingarna i Vindelns kommun Hösten 2003 av David Jarvis

2 Introduktion... 3 Tiden i Egypten... 3 Uttåget... 4 Öken vandring... 4 Välsignelsens tid... 4 Syndens tid... 4 Otro och straff... 5 Löftets land... 5 Omadressering... 5 Från härlighet till härlighet

3 Introduktion Läs 1 Moseboken 46:1-7 Som barn läste jag flera gånger berättelsen om Josef och om hur han så småningom blev styresman över hela Egypten, endast ansvarig inför farao. När Josef gav sig till känna för sina bröder sade han: Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er. (1 Mos 45:5) Alltså, Gud hade planerat hela händelseförloppet. Men likväl har jag alltid uppfattat att Jakob (Josefs far) flyttade dit till Egypten på grund av den hungersnöd som vålade stora problem för många människor. Men när jag läste huvudtexten för detta bibelstudium läste jag om hur Gud hade en mästerlig plan för sitt utvalda folk. När Jakob eller Israel, som han också kallades, kom till fram till Beer Sheva möta han Gud i en uppenbarelse. Gud sade: Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd att fara till Egypten, ty där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall själv fara till Egypten tillsammans med dig, och jag skall själv föra dig därifrån. Och Josef skall bli den som sluter dina ögon (1 Mos 46:3-4) Med den trygghet Gud gav Jakob kunde han nu vandra och bosätta sig i Egypten även om han inte själv skulle få se Löftets land igen. När Jakob med familj kom dit till Egypten fick de bo i Goshen, ett bra område för att valla får, getter m.m. Några duktiga karlar fick även ta hand om faraos egen boskap. Egentligen behövde inte Jakob och hans familj stanna längre än de sista fem hungersnöds åren. Han stannade kvar i Egypten, dog där, begravdes i Kanaan men hans avkomningar stannade ytterligare i 430 år (2 Mos 12:40). Tiden i Egypten Till att börja med var allting väl hos Guds folk i Egypten. Jag vill även påstå att det egyptiska folket tjänade på att ha israeliterna hos dem. Med tiden ändras mycket. Israel, i enlighet med Guds löfte till Jakob, växte i antal och blev tydligen ett hot mot själva Egyptens existens. Det goda som Josef hade gjort var bort glömt. En ny farao kom till makten och för att bemöta detta hot befallde han att israeliterna skulle vara deras slavar. Farao även beordrade barnmorskorna att avliva alla pojkar som födds men Gud var med kvinnorna så att barnmorskorna behövdes inte. Tillslut gav farao ordern till folket att ta död på alla nyfödda israelitiska pojkar. Det var i denna omänskliga situation som Mose föddes och ironiskt nog fick den mäktiga faraon, via sin egen dotter, betala ett barnbidrag till Moses mor (1 Mos 2:1f). Mose växte så småningom upp i faraos hus men på grund av ett misstag (han tog livet av en egyptier), flydde han till Midjan. När Mose blev åttio år gammal kallade Gud honom vid den brinnande busken att leda hans folk ut ur Egypten till Löftets land nuvarande Israel. Under Mose frånvaro blev livet för Guds folk alltmer outhärdligt. Trotts synkretismen med den egyptiska kulturen och deras religioner fanns de som höll kvar sin tro till Gud. Åren gick 3

4 och kungen av Egypten dog, och israeliterna suckade under sin träldom. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud. (2 Mos 2:23) Observera om en person eller ett folk ska förändra sin/deras situation, bön är den enda utväg. När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob och tog sig an israeliterna och gav sig till känna för dem. (2 Mos 2:24-25) Man kanske få intryck av att det var efter folkets bön som Gud svarade dem genom att kalla Mose till att bli deras ledare. Men om vi tror att händelserna skedde i kronologisk ordning ser vi att Gud redan igångsatte hans räddningsplan för sitt folk ca 80 år före folket bad, i och med Mose födds. Gud hade givit Jakob ett löfte ca 430 år tidigare och detta löfte skulle Gud hålla. Uttåget Tillsammans med Aron, hans bror, besökte Mose farao med ordern om att släppa Guds folk ur landet (läs 2 Mos 5-12). Efter den tionde plågan, tvingade farao och folket israeliterna ur landet. Mellan 600,000 och ca 1,2 millioner israeliter vandrade mot Röda havet. Farao och folket ångrade sig och följde efter Guds folk som nu fanns i ett bakhåll. Gud gjorde ett stort under, havet delade sig, folket gick säkert igenom den på torr mark. Men när farao och hans armé följde efter upphörde undret och vatten rusade tillbaka till sitt ursprungsläge. Farao och den mäktiga armén dog i vatten massorna. Nu var Guds folk fria! Öken vandring Öken vandringen var en tid av förändringar. Dessa före detta slavar från Egypten skulle formas till en nation, där Den Allsmäktige Guden skulle vara folkets politiska, religiösa, och militära ledare. De skulle vandra i öknen i fyrtio år och alla på grund av deras otro skulle dö, förutom Josua och Kalev och alla ungdomar under tjugo år (4 Mos 14). Välsignelsens tid Trotts många år i öknen gjorde Gud flera under för sitt folk. Själva ökenvandringen började med ett under när de gick genom Röda havet. Folket hade inte den mat de behövde och genom ett under kom vaktlar och manna (2 Mos 16). När vattnet tog slut kom vatten från en bergsklippa (2 Mos 17). Folket fick de tio budorden som har lagt grunden för många av västerlandets grundlagar (2 Mos 20). Gud hade omsorg över sitt folk och bevarade dem trotts att de ofta klagade och gjorde revolt mot honom. Syndens tid Folket hade tydligen i Egypten sett gudar av sten och trä. Nu skulle de lära sig att Gud var en osynlig varelse som talade genom Mose hans profet. När Mose var tillsammans med Gud på Sinaiberget gjorde folket en egen gud av guld guldkalven och därmed bröt Guds första lag: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig! (2 Mos 20:3) På grund av detta flera tusen personer förlorade sina liv (2 Mos 32). Det fanns flera som gjorde uppror mot Gud och Mose, till och med Moses syskon Aron och Mirjam (4 Mos 12). Korach och Datan med 250 andra israeliter utmanade Gud. Deras synd mot Gud blev smittsamt och fick dö (4 Mos 16). Trotts Guds omsorg knotade folket mot Gud, då skickade Gud giftiga ormar mot dem. Genom att tro på en avbild i koppar botade Gud alla som blev bitna (4 Mos 21). Just denne händelse är en förebild om korset och korsets befrielse kraft (läs Joh 3). 4

5 Otro och straff Egentligen kunde israeliterna ha kommit in i Löftets land några få månader after att de hade lämnat Egypten. Mose skickade tolv män för att spionera på det nya landet (4 Mos 13). Landet var lika fint som Mose hade sagt. Tio av dessa män såg jättarna i landet och hur omöjligt det var att inta landet. Josua och Kalev såg samma problem men trodde på att Gud skulle ge israeliterna seger över alla landets invånare. Folket trodde mer på de tio spionerna än Gud och som straff fick de stanna kvar i öken i fyrtio år och vandra, så att säga, i cirklar (4 Mos 14). Observera, otro kan leda till att vi som individer eller församling kan vandra runt i cirklar! Löftets land Trotts en tidsperiod av ca 470 år, sedan Gud uppenbarade sig inför Jakob vid Beer Sheva, uppfyllde Gud sitt löfte. När Josua skulle leda folket in i Löftets land sade han till prästerna: Lyft upp förbundsarken och gå i spetsen för folket. (Jos 3:6) och då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket. (Jos 3:6) Här är en viktig sak att notera. Prästerna fick bära förbundsarken ca 2km före folket som fick se ett klart andligt ledarskap. Detta ledarskap förberedde vägen åt folket. Men när de kom till Jordans strand, tog de ett steg i tro och klev i vattnet som delade sig. Prästerna stannade i mitten av den uppdämda floden tills alla israeliter hade kommit över floden och in i Löftets land. Som ledarskap var det deras ansvar att upprätthålla en tro för folket och inte tvärtom. Håll kvar denna tanke tills du läser nästa kapitel. Guds löfte: Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd att fara till Egypten, ty där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall själv fara till Egypten tillsammans med dig, och jag skall själv föra dig därifrån. (1 Mos 46:3-4) har gått i uppfyllelse. Något nytt, spännande, några jobbiga tider låg framför folket. Tiden i Egypten var en nödvändig tid så att Jakobs familj skulle i lugn och ro, växa i antal och bli ett stort folkslag. Trots slaveriet, som kom mot slutet av deras tid i Egypten, var det en välsignelsens tid. Om folket nu skulle lyda Gud skulle de gå från härlighet (den välsignelse de fick på grund av vistelsen i Egypten) till härlighet (genom boendet i Löftets land). Det är från denna process som gav mig inspiration till bibelstudiets rubrik och innehåll. Omadressering 1 24 juni, 1934 startade 14 personer en församling som vid slutet av 30-talet blev Saron Pingstförsamling, Granö. Ungefär samma tidsperiod i Malträsk samlades några personer under Johan Olofssons ledning och blev så småningom Filadelfiaförsamling, Strycksele. I slutet av 60-talet samlades några kristna i Vindeln, de anslöt sig till pingstförsamlingen i Rödåsel flyttade församlingen sitt säte till Vindeln. Jag skulle vilja likna pingstförsamlingarnas start vid Jakobs tid innan han möt Gud vid Beer Sheva. 1 En kort sammanfattning om hur Pingstförsamlingarna kom till i Vindelns kommun. Sammanfattningen kunde likväl gälla andra församlingar. 5

6 Från den tid församlingarna bildades vill jag lika denna tidsperiod med den tid då Jakob och sedan hans avkomlingar bodde i Egypten. Den tid vi nu befinner oss i vill jag jämföra med israeliternas vandring i öknen, en tid av omformning och förvandling. Tiden framför oss vill jag att vi ska jämföra med när israeliterna gick över floden och gick in i Löftets land. Det handlar om att vandra från härlighet till härlighet. Följande tabell kanske hjälper dig att förstå denna jämförelse. Tabell 1 Från härlighet till härlighet GT:tiderna Vår tid 1 Mos 46:1-7 Jakob inför resan till Egypten Församlingarnas inledningsskede Israeliternas tid i Egypten Församlingarnas tillväxt tillväx Den forna härlighetens tid Den forna härlighetens tid 2 Mos 1-14 Slaveri flykten Nergång p.g.a. hög ålder & utflyttning 2 Mos 15- Jos 2 Jos 2 f. Ökenvandring Tid för förändring Intåget i Löftets land Den nya härligheten Nutiden Förändrings tid Väckelsens tid Den nya härligheten När Jakob och hans avkomlingar bodde i Egypten skulle de växa i antal och bli ett stort folkslag. Under de åren sedan församlingarnas början har församlingarna växt. De har växt i antal. De har byggt stadiga traditioner. Våra möten har varit nästan desamma sedan församlingarna bildats. Vårt sätt att bemöta vår nästa har inte ändrats. Vi ber och önskar att Herren ska skicka till församlingen några vilsna själar. När jag talar med några av de äldre syskonen berättar de om hur härlighet det var i dessa forna möten. Man längtar efter körsång, flera psalmer istället för upprepade körer som de inte riktig känner sig till freds med. Jag, inte på något vis, vill påstå att den gamla härligheten var fel, tvärtom. Gud har verkat i människors och församlingarnas liv för att möta samhället. Gud vill att vi ska vandra från denna härlighet till en ny härlighet han har förberett för oss! Men det verkar som om församlingarna har fastnat i ett andligt slaveri. Vi måste till kyrkan, vi måste be, vi måste städa m.m. Ordet måste inte längre är ett behov (vi måste göra si eller så för det nödvändigt) utan det har blivit en tung sten som har fått en strupgrep på oss alla. Men det finns en utväg! Guds folk i Egypten lärde sig detta: De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud. (2 Mos 2:23) Bön är vår utväg, för den når Gud, den rör hans hjärta, den öppnar en kommunikations kanal mellan Gud och oss. Genom bön kan vi veta Guds innersta tankar och planer för våra liv, som individer samt för församlingarna. Sedan är det en fråga om vi är villiga att vandra genom öknen för att komma in i Löftets land den nya härlighetens tid Gud har förberett för oss! Under ökenvandringen fick israeliterna lämna det gamla livet, traditioner, egna identiteter bakom sig. I öknen fick Gud forma dem till 6

7 ett folk, med en tro som skulle vara en välsignelse till världens samtliga nationer. Det sist nämnda blev möjligt genom Jesus liv, död och uppståndelse. Tyvärr fick Guds folk vandra i cirklar tills de var redo att inta Löftets land. Om vi vill komma in i den nya härlighetens tid måste vi lämna det gamla bakom oss annars kommer vi att vandra i cirklar. Tyvärr har jag sett andra församlingar som har gjort just detta, att vandra i cirklar. Den identitet vi måste ha är: Syndare frälsta av Guds nåd! Är vi villiga att vara med om dessa nödvändiga förändringar? Låt mig få nämna några möjliga förändringar: Hur nå vi våra medmänniskor? 1. Söndagen den 19 oktober hade Vindelns Pingst- och Missionskyrka en gemensam familjegudstjänst. Den började kl och gjordes med gemensamma krafter. Som församling fick vi vara med om Guds härlighet och vi fick möta flera av Vindelns föräldrar. 2. Fästpunkt, ett ungdomsmöte som finns var fjärde fredagskväll, startades på grund av en idé som en av våra ungdomar fick när han var i bön. Musiken, ljussättningen, evangelisationens form, kanske inte sker på det sätt många är vanna med. Men det vill Gud för han vill möta våra ungdomar som finns i vår samtid inte med 30/40-talets mönster. 3. Alfakurser, böneceller m.m. Observera denna varning. De israeliter som klagade mot det Gud gjorde, blev straffade. Fundera över detta. Istället för att klaga, be Gud om välsignelse även om du inte förstår vad Gud gör! Från härlighet till härlighet Många profeter har sagt att Gud ska komma med en väckelse över vårt land. Detta tror jag på. Församlingarnas ledning, samtalar och ber om detta! Var med och be för oss i ledningen så att vi, som prästerna i Josua s tid, kan visa vägen och vara tro ingivande när passagen bli svår för församlingarna. Gud vill att församlingarna i Vindelns kommun ska gå från härlighet till härlighet. Det kanske innebär flera förändringar i vårt syn- och arbetssätt. Låt oss tacka Herren för allt gott han har gjort och tacka för det han gör. Tillslut be för att han ska få föra oss in i en ny härlighets tid, då våra medmänniskor ska bli frälsta, församlingarna ska växa, en väckelse ska drabba vår kommun. 7