Julkampanjen 2011/12. Nu tändas tusen juleljus

Transkript

1 PLOCKLÅDA Julkampanjen 2011/12. Nu tändas tusen juleljus Advent och jul är en tid då vi tänder många ljus. Ljuset har ett stort symbolvärde och i årets julkampanj vill vi särskilt tända ljus för de män som mer eller mindre ofrivilligt dras in i ett liv kantat med våld. Det handlar om krig, våld i samhället och på gatan, och inom den egna familjen. I vårt material finner du berättelser och tips att använda i gudstjänster, andakter, samlingar med människor i olika åldrar. Det är en plocklåda och vi hoppas att du finner något som är användbart i ditt sammanhang. Du använder det som passar eller blir inspirerad. Här finner du tips på böner, dikter, praktiska tips, sånger och förslag till andakter, meditationer, reflektioner och predikningar samt tips till kollektvädjan. Förslag till kollekter hittar du i insamlingskatalogen: Tips Använd bland annat detta material som finns på beställningssedeln: julkort informationsbroschyrer tändsticksask kors från Liberia och koppla samman med kollektvädjan, psalmer, sånger, böner mm. Mycket information finns också i Hela världen, Texter om Svenska kyrkans internationella arbete. Fem män berättar Fem kvinnor berättar Böner Säj mig Maria dikt av Atle Burman, En aning av evighet, Argument förlag 1998, innehåller mycket tänkvärt kring Maria och barn som gråter i världen. Kryddad olja av Ylva Eggehorn, Här finner du reflektioner över olika kvinnor i Bibeln och kopplingar till nutid, t ex över Marias och Elisabets möte. Bönbok för mission. Denna bok kan finnas i någon bokhylla i församlingen och har många bra böner. En liten bönbok Tradition och liv + Bönboken Tradition och liv Bread of Tomorrow. Praying with the World s Poor. Janet Morley 1

2 Sånger På grund av copyright kan vi här inte lägga ut sånger, men kanske finns det gamla sånghäften producerade av Svenska Kyrkans Mission som kan ligga någonstans i församlingen. Sånger från Iona. Julklappar från webbshopen I början av advent är det bra att berätta om webbshoppen och de utmärkta symboliska julklappar man kan handla där Här är adressen: Låt fantasin flöda: Ge bort rent vatten! Eller, varför inte ge bort en gris? Berätta kort om vad det betyder för dem som får stöd genom våra gåvor. Tipsa om att köpa Fairtrade-märkta produkter som julklapp och lägg samtidigt med en information som ger en förklaring på varför det är så betydelsefullt. Julkuriosa fakta? En liten parantes eller kuriosa till Julen Varför den 25 december kan man ju undra förklaringen finns i den gamla uppdelningen av året i kvartal - som kallades räppar eller trettingar (trettonveckorsperioder) - och Jungfru Marie bebådelse som äger rum den 25 mars. Vårfrudagen, jungfru Marie Bebådelse är äldre, mycket äldre, än Juldagen. Vårfrudagen inleder vårbruk och annat viktigt i bondesamhället. Ett arbetsamt, intensivt och mycket centralt kvartal fram till midsommar. Att bebådelsen hamnade på den 25 mars, som då styr juldagen, beror på att man för länge sedan trodde att världen skapades vid den tid då vårdagjämningen sedan inföll. När fullkomlighetens Gud skapade världen var naturligtvis dag och natt lika långa. Och i linje med den tanken om fullkomlighet så måste ju nyskapelsen, det nya förbundet, genom Jesus påbörjas samma tid. Jesu liv börjar ju inte med hans födelse, utan med hans tillblivelse, i Maria den 25 mars och nio månader senare firar vi hans födelse den 25 december. Jul var till en början inte alls viktig. När den började firas var det den 6 januari, men snart övergick många kyrkor, dock inte alla till den 25 december. Bakgrund/faktaplock Lucia kommer av latinets lux och betyder den upplysta eller den lysande Dräkten vit för glädje och renhet rött band för martyrblodet ljus för värme och hälsning samt påminnelse om det ljus som ska komma, Kristus. Mörkaste natten var tidigare lucianatten. Fram till 1753 då vi i Sverige följde den Julianska kalendern inföll vintersolståndet på luciadagen. Sedan bytte vi till dagens Gregorianska kalender och den mörkaste natten är nu mellan 21 och 22 december. Men luciafirandet har blivit kvar den 13 december. 2

3 Svinotta är ett begrepp som har med Lucia att göra. Sent på lucianatten, närmare morgonen, ottan, slaktades nämligen julgrisen. Därav begreppet svinottan om alla tidiga morgnar Lucia är en svensk sed, ursvensk, och firas bara i Sverige. Firandet har rötter åtminstone tillbaka till 1600-talet. Då var Lucia avslutningsdag för skolan och då började skolelevernas arbete med att samla in pengar för ytterligare en termins studier. Ett sätt var att vandra runt och sjunga mot ersättning och mat. Denna luciasjungning är en bakgrund till vår nutida tradition med Luciatåg och sång. Från början var Lucia traditionellt en man. När skolpojkarna gick vidare till universitetet tog det med sig luciasjungningsseden dit, men eftersom det då inte fanns kvinnliga studenter så blev det av nöden en manlig Lucia. Lucia är som sagt svensk ursvensk. Det är den sed som vi svenskar alltid plockar fram när vi ska ha kulturafton utomlands. Den är unik och därför har den genomslag. Trots det ursvenska så kan det vara nyttigt att tänka efter och komma ihåg, inte minst i dessa tider, att i det ursvenska så är vi globala och mångkulturella: Lucia är som sagt ett italienska helgon stjärngossarna är från Babylon. De tre vise männen som är alldeles för tidiga, ska inte komma förrän på Trettondagen! vi dricker mängder av morgonkaffe från Brasilien vi äter lussebullar med saffran från Marocko och russin från t ex Kalifornien i USA. Vår svenska tradition vore inte möjlig utan att vi levde i ett större sammanhang i möte med andra kulturer. Viktigt att bära med sig. Andakts- och gudstjänstinspiration 1.Sända och älskade Vi är sända Jesus säger, när hans lärjungar är som mest rädda och nedstämda: som Fadern har sänt mig sänder jag er (Joh 20:21). Vi är kallade att stå inför Kristus och säga: Här är jag. Använd mig, med mina styrkor och svagheter. Sänd mig. Vi är kallade att vara öppna för att sändas till de platser vi befinner oss på. Det är där missionen får sin form - idag, genom oss. Sändningen uppmanar oss att ta del. Att inte se bort. Att säga och att göra. I en global och orättvis värld kan vi inte blunda för orättvisor och förtryck, eller för det faktum att alla inte har sitt dagliga bröd, trots att det finns tillräckligt med mat i världen för alla. Sändningen uppfordrar oss att ta del i arbetet för värdighet för ett liv i överflöd för var och en. Vi är älskade Vi kan tycka att det känns tungt att sändas så som Jesus sändes. Risken är att vi går i fällan att vi agerar för att känna att vi har ett värde. Därför måste vi komma ihåg att sändningen inte finns i ett tomrum, utan i ett flöde av nåd. Vi behöver inte förtjäna Guds kärlek och nåd. Vi får inte kärlek efter det att vi har bekänt våra synder, handlat på ett visst sätt eller bevisat vår tro. Kärleken finns där som en förutsättning för liv, helt och hållet av Guds nåd. Många människor i de rikare delarna av världen känner skuld och otillräcklighet inför tillståndet i världen. I ett samhälle där individen och hennes konsumtion står i fokus, är det upp till var och en att förverkliga sig själv och sitt liv. Vi matas med reklambudskap som syftar till att övertyga oss om att vi måste förbruka resurser för att ha rätt livsstil och shoppa oss fram till vår sanna identitet. Samtidigt blir det upp till var och en, som individer, att lösa alla problem att rädda världen. Vi uppmanas att göra bra val, köpa rättvisemärkta varor och äta ekologiska livsmedel. Det är svårt att skapa en iden- 3

4 titet skild från vad vi konsumerar i ett samhälle som detta. Det är svårt att behålla den känsla vi alla föddes med känslan av att räcka till. Känslan av att leva i Guds kärlek och nåd. In- och utandning Strukturer skapas av människor och kan därför ändras av människor. Vi har olika maktpositioner och olika möjligheter att påverka vår miljö, våra relationer eller de större systemen. Vi har sänts för att agera från den position vi har, antingen vi är fattiga eller rika. Dessutom är vi lika mycket omslutna av Guds nåd vare sig vi är rika eller fattiga, mäktiga eller maktlösa. Enligt Martin Luther krävs inga handlingar för att få nåd eller frälsning. Men som en följd av nåden kan vi handla i kärlek till vår nästa. Sändningen och nåden är oskiljaktiga. Enbart sändning riskerar att bli endast lag och lydnad. Enbart nåd riskerar att bli alltför inåtskådande och självtillräckligt. Guds sändning är blodet som pumpar genom vener och artärer i Kristi kropp. Blodet som syresätts av den ständigt pågående inandningen - att vara älskad - och som ger vidare koldioxid till allt som andas och lever i varje utandning - att älska. Kyrkans angelägna uppgift är att vara redskap för Guds nåd och samtidigt uppmana samhället och oss själva att gripa in där världen behöver handling. Kyrkan måste kunna hålla ihop dessa två, och när den gör det kan den vara både relevant och kapabel i kampen för ett värdigt liv för alla. Kyrkans profetiska röst måste tala om mission och nåd, om sändning och kärlek, om ansvar och samhörighet. I kyrkan manifesterar vi vårt uppdrag att leva i samhörighet i en delad måltid, eftersom vi vägrar att tänka på någon annan som den andre. Vi fortsätter hävda att vi är oskiljbara, eftersom vi är Kristi kropp. Av Marit Norén Kroppen och bönen I Brasilien får kroppen ofta vara med på olika sätt i gudstjänsten. Exempelvis håller man varandra i händerna då man ber Vår fader. Att vi hör ihop, att det är en gemensam bön konkretiseras och blir tydligt. Ibland håller man varandra i händerna på ett särskilt sätt. Allas högra handflata riktas ner mot marken, allas vänstra handflata riktas upp mot himlen. Det blir en kedja, en hand neråt, en hand uppåt. Genom vänster hand, som är riktad uppåt, tas kärlek, nåd och omsorg emot från Gud och från vår nästa. Genom höger hand, som är riktad nedåt, ges kärlek, nåd och omsorg vidare till vår nästa. De två kärlekspärlorna i Frälsarkransen symboliserar i vår tradition det samma. Vi tar emot kärlek och vi föra vidare kärlek. Vi är älskade och vi älskar. Av Emma Gustafsson Bön av Martin Luther Detta liv är därför inte rättfärdighet men växande mot rättfärdighet; inte hälsa men helande; inte varande men blivande; inte ro men övning. Vi är ännu inte vad vi ska bli men vi växer i riktning mot det. Rörelsen är inte avslutad, men fortsätter. Detta är inte slutet, men vägen. Allt lyser ännu inte i härlighet, men allt är på väg att renas. Amen. (ur Världens kurs, Tron som drivkraft 4

5 2. Att tända ett ljus inne i tunneln - Tankar från Jerusalem inför Julen 2011 Texter: Jesaja 9: 2-7, Johannes 1: 14-16, Lukas 2: Jesjaja profetia om det folk som vandrar i mörker är lika aktuell idag som när Jesaja och Jesus levde. I det Heliga landet är det ett oheligt mörker som råder. Höga murar hindrar människor från att komma nära varandra och ge uttryck för den gemenskap vi alla har som Guds barn. Det är väl fråga om de vise männen hade släppts in genom murarna idag i Betlehem för att tillbe Jesusbarnet i krubban. Jesaja ord - om att det folk som vandrar i mörker ska få se ett ljus skina klart - är tunga att läsa för många. Ljuset skiner inte klart. Hoppet om trygghet, fred, rättvisa och försoning är svårt att tala om för människor. I 63 år har konflikten mellan judar och palestinier fördjupats så mycket att man inte längre orkar hoppas, det är för smärtsamt. Det finns inget ljus i slutet på tunneln säger många. Det jag slås främst av är den bitterhet och cyniskhet jag möter hos människor oberoende av vilken religion och folkgrupp de kommer ifrån. Speciellt palestinska män lider av att de inte kan fungera som brödvinnare och beskyddare av sina familjer. De kan inte skapa trygghet. De har ingen kontroll över sina liv. De är utlämnade till den politiska verklighet som råder. Deras initiativförmåga är vingklippt, deras självrespekt är ofta i botten och många upplever sig som odugliga inför sina hustrur och barn. Den svenska kyrkan stöder sen många år tillbaka den palestinska lutherska kyrkan i Israel och Palestina. I Betlehem spelar den lutherska församlingen en mycket viktig roll. Församlingsprästen Mitri Raheb vägrar att leva i mörker. Han säger att om det inte finns ett ljus i slutet på tunneln så får man tända ljus inne i tunneln. Grundtanken här är att istället för att vänta och passivt hoppas på att ngt ska ske (som att ett sagolikt fredsavtal ska ramla ner från himlen) så är vi som kristna kallade att tända ett ljus i mörkret. Mitri och hans församling i Betlehem satsar därför mycket hårt på att bygga ett modernt palestinskt samhälle nu, idag, genom sina framgångsrika skolor och projekt och gör det så perfekt och bra som det någonsin är möjligt. Man kan inte vänta eller urskulda sig och säga sen när vi är fria så... Dvs att Kyrkan genom sitt lokala, kontextuella vittnesbörd och engagemang i uppbyggnaden av ett rättvist demokratiskt palestinskt samhälle bär ett hopp där inget hopp finns. Detta talar starkt in till mansrollen i det traditionella palestinska samhället. Församlingens arbete bereder ett utrymme där män kan känna sig trygga och våga ta initiativ. Trygga män väljer fredens väg, inte våldets. Samtidigt stärker man kvinnors rättigheter inte minst genom att lyfta fram den skaparkraft inom konsten som den palestiska kvinnan är så rik på. Mitri menar att det handlar inte om att överleva ockupationen utan att redan nu leva fullt ut! Biskop Munib Younan understryker detta. Idag medan den arabiska våren pågår driver han frågan om hur viktigt det är för den kristna identiteten att vara inkarnerad integrerad i samhällena i Mellanöstern. Kallelsen för de kristna är att aktivt vittna om fred och rättvisa i den revolution som pågår. Hans kyrka är en palestinsk kyrka i ett samhälle där palestinier är muslimer och kristna de hör ihop, de är ett folk. Som kristna kan vi ej dra oss undan eftersom vi bär på det ljus, det hopp Jesaja talar om. Den Palestinska kontexten är unik men utmaningen att bygga ett rättvist, människovärdigt samhälle för alla människor är den samma för alla kristna, som vill ta sin kallelse på allvar, vilken kontext de än lever i. Frågan är hur vi som kristna i Sverige och som Kyrka är medvetna om det mörker och de tunnlar som människor lever i, i vårt samhälle? Vilka mörka tunnlar finns där den lokala församlingen lever och verkar? Finns det ljus i dessa tunnlar? Om inte, finns det mnskr som bär in ljus i tunneln? Finns det möjlighet att tända ljus i tunneln? 5

6 Svenska män i dag kan uppleva att de lever i en mörk tunnel. Mansrollen i vårt samhälle är vag och dunkel. Många känner ingen bekräftelse i sin identitet som män och har svårt att hantera sina känslor. De blir tysta eller bullriga. Den svenska kontexten är annorlunda jämfört med den palestinska. Vi talar kanske inte så mycket om män som beskyddare och brödvinnare som palestinierna gör. Förr talade vi om män som gränsöverskridare och kvinnor som hemuppehållare. Kanske gränsöverskridningen för mannen idag är att utifrån ett jämlikhetsperspektiv tillsammans med kvinnan, utifrån deras förutsättningar, hitta och gå in i den specifika roll som fungerar i den relation och det samhälle de bygger. Här har vår Kyrka ett starkt budskap. Här är icke man eller kvinna... Detta är ett ljus och en utmaning som Kyrkan har att tända och bära fram i Sverige idag. På Kyndelsmässdagen berättar Lukas om Maria som bär Jesus, världen ljus till templet. Maria, kyrkans moder, visar oss på att vi är kallade att bära världen ljus. Det goda budskapet från de palestinska kristnas kamp för ett värdigt liv, ett fullvärdigt liv som Guds avbild, inspirerar mig att tända ljus i min egen kontext. Men också att tända ett ljus för fred i det heliga landet, för ett aktivt stöd för det palestinska folkets rätt att vara ett folk, en oberoende och fri nation bland andra nationer. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Rolf Pearson Jerusalem I en gudstjänst under julen, släck ned helt i en kyrka och låt sedan ett litet barn med ett tänt litet ljus gå genom mittgången upp till altaret och tända ljusen där. Detta sker under tystnad eller samtidigt som Jesajaprofetian läses. Det skulle också vara fint att i gudstjänsten sjunga den palestinska fridshälsningen: Yarabba ssalami amter aalalyna ssalam Yarabba ssalami imla qulubana ssalam God of peace, in your wisdom Give us the will to seek peace; God of peace and of healing, Fill with your peace every heart! Bön av Bo Setterlind: Tänd Ljus! Psalm 479 eller andra som handlar om ljus i mörkret Stöd den lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet (ELCJHL), och deras arbete för att tända ett ljus i mörkret P183 Eller ge ett bidrag till krafter som verkar för fred och försoning, till exempel till P169 Rabbiner för mänskliga rättigheter 3. Samling vid krubban: Betlehem. Brödhuset Betlehem betyder Brödhuset på hebreiska och är enligt traditionen den stad där kung David föddes och blev smord till kung. Det var till Betlehem Maria och Josef skulle gå för att bli registrerade eftersom de kom från Davids släkt. Julkrubba. Sätt en korg med bröd i krubban. Tala om Brödets betydelse för livet, Jesus som livet bröd och nattvarden. Ta upp kollekt till bröd för hungrande. Till exempel Etiopien, Den stora fattigdomen, 6

7 P108, på sidan 34 i Insamlingskatalog Klicka på länken: Här kan man även ha bakat bröd till försäljning eller utlottning efter gudstjänsten/samlingen Byt ut brödet mot nattvardsbröd och använd det i nattvardsgudstjänst. Var och en får hämta ett nattvardsbröd vid krubban och sedan gå vidare till kalken. Sånger: När vi delar det bröd, Sv. psalm 75 Brödet är ett. Sv. psalm 398 Jag är livets bröd. Sv. psalm Josefs val - Juldagen Julevangeliet är en mångfasetterad berättelse som innehåller många möjligheter till eftertanke. Julkrubbans gestalter påminner oss om huvudpersonerna i dramat som utspelade sig. Också Josef hukar i stallgrottan. Han blir ofta en förbisedd person. Jesu mor Maria får ofta mer uppmärksamhet, vid sidan av huvudpersonen Jesus. Låt oss, för ett ögonblick, lämna åt sidan tillbedjan av undret med gudabarnets födelse. Vi avstår också från att betrakta Marias liv och hennes lydnad. Låt oss ta Josef och försöka sätta oss in i hans situation och om möjligt, förstå hans dilemma. Kan berättelsen lära oss något om Josef som person genom de ställningstaganden han gör? Från andra berättelser i evangelierna förstår vi att Josef måste ha varit en god far åt Jesus under hans uppväxt. När Jesus som vuxen förtroligt kallade Gud för far, eller kanske snarare pappa, måste han ha haft den egna relationen till Josef, som hemmets pappagestalt, som förebild. Enligt modern psykologi skulle Jesus omöjligt ha kunnat uttrycka sig som han gjorde, om han inte hade haft en god relation till en fadersgestalt under uppväxten. Även Jesus psyke fungerade efter vanliga psykologiska lagar. Det är evangelisten Matteus som förmedlar berättelsen om Josefs rektion på upptäckten att hans trolovade, Maria, väntade barn. (Matt 1:18-25) Josef beskrivs i en enda mening: Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte skilja sig från henne i tysthet. I enlighet med tidens sed var Josef trolovad med Maria. Trolovningen innebar ett starkare band än nutidens sed i Sverige med förlovning. Det var alltså bestämt att de två skulle gifta sig så småningom. Överenskommelsen hade säkert gjorts av Josefs respektive Marias föräldrar, kanske sedan länge, kanske strax efter att Maria hade fötts. Säkert hade Josef och Maria så småningom fått säga sin mening om det tilltänkta giftermålet och de hade båda gett sitt medgivande. Överenskommelsen var offentlig i den lilla staden Nasaret och Maria och Josef kände varandra troligen. Av Josefs reaktion att döma var det kommande bröllopet och makarnas förening efterlängtad, men Maria var ännu för ung. Om Josef berättar däremot traditionen att han var äldre än Maria. Åldersskillnader på år mellan makar förekom. Säkert var både Maria och Josef utan egna sexuella erfarenheter, samhällsnormen var mycket sträng på den punkten. Inget sex utanför äktenskapet fick förekomma. Det måste ha varit en svår upplevelse för Josef att upptäcka att Maria väntade barn, om han visste att han inte var fadern. Tanken på ett gudomligt ingripande måste ha varit fullständigt främmande för honom. Den enda möjligheten för honom att tänka, var att hans tilltänkta hustru hade varit honom otrogen. Jag kan tänka mig att Josef i den stunden såg hela sin framtid, sin lycka och livsmening slås i spillror. Säkert låg han vaken i ångest på nätterna. På dagarna hade han svårt att sköta sitt arbete. 7

8 Berättelsen ger oss Josefs plan, han tänkte skilja sig från henne i tysthet. Josef var dum om han trodde att någonting i småstaden skulle kunna ske i tysthet. Det skulle komma att bli uppenbart för alla att Maria väntade barn. Det skulle också bli känt om Josef inte ville gifta sig med henne. Skvallret skulle vara intensivt under månader och år framöver. Josef kunde kanske flytta från staden och fly från eländet. Men vad skulle det hjälpa? Hans lycka var ju ändå i kras! Josef kunde inte förlåta Maria för otrohet, det vore för mycket begärt av honom. Det han beslöt sig för att göra, var tufft nog. Han beslöt sig för att ta på sig hennes vanära, eller åtminstone dela den så mycket det var möjligt. Josef måste ha tänkt sig, att genom att hans trolovade väntade barn men att äktenskapet inte fullföljdes, skulle det i folks ögon se ut som om Josef hade gjort Maria med barn, för att sedan dra sig ur och alltså inte ta ansvar för sin kvinna och sitt barn. Det måste ha varit så att det Josef tänkte sig att hemlighålla, var att Maria, som han trodde, hade haft en annan man vid sidan om honom. Genom att skilja sig från henne i tysthet skulle han ta på sig själv en del av den skam som skvallerposten annars skulle ha tilldelat Maria ensam. Vi inser att Josef handlade i samma anda, som sedan Jesus gjorde och fullbordade genom att oskyldigt låta sig korsfästas. Om Josef, i sin mänskliga svaghet, inte klarade att fullständigt förlåta Maria för otrohet, bevisar han ändå sin kärlek till henne på ett fantastiskt sätt, när han planlägger att göra vad han kan, för att dela skammen med henne efter människors fruktansvärda domar. Josef var beredd att dela skammen med sin älskade Maria, även fast han räknade med att förlora sin tilltänkta livskamrat. Om än ingen av oss har varit i Josefs situation, kan alla ta Josef till förebild. Vi hamnar ofta i lägen där vi har att välja mellan att skylla på andra och skydda oss själva, eller att mildra och skyla över medmänniskors, ibland påstådda eller på hittade, fel och brister. Kanske hamnar man själv i skottgluggen när man tar andra i försvar. Den fullständiga och ovillkorliga förlåtelsen orkar vi människor ofta inte med att ge. Till det fordras gudomlig själsstyrka och mod. Jesus föddes till världen för att visa på den gudomliga förlåtelsen. Vi ska inte begära av varandra att klara det som var Jesu livsuppgift. Men kunde vi låta oss inspireras av Jesu försoning så att vi kan tänka som Josef, så skulle världen bli en bra mycket bättre plats att bo på. Då skulle änglaprofetian om frid på jorden närma sig sin uppfyllelse och änglarnas lovsång till Guds ära nå nya höjder. Av Anders Litborn - Timmermannen Josef vaktar barnets bädd i krubbans halm och Maria nynnar sakta för sin son kung Davids psalm. Djurens blanka ögon ser undret som i natten sker Sv psalm 129:3 Be bön av Peter Armstrång, The Book of a Thousand Prayers återgiven som nr 856 i Bönboken tradition och liv, red Dalman. På grund av copyright kan vi inte publicera bönen här. Ta upp kollekt till Svenska kyrkans arbete för att stödja män som i en svår situation väljer en ansvarsfull väg utan våld Läs och inspireras också av Fem män berättar som kan laddas ned från 8

9 5. Annan dag jul. Martyrernas dag Om lidande och att vittna genom det. Att inte alltid tycka som de flesta tycker. Att våga säga ifrån när något är fel. Kan leda till att man blir utanför, retad, skrattad åt.osv. I en del länder är det svårt att vara kristen och det finns människor som förföljs för sin tros skull, ja som till och med måste dö för den. Använd röda tygstycken (röda papper). Låt deltagarna med svart filtpenna skriva namn på någon de känner eller hört talas om, som de tycker har fått lida för det de tror på och som också då på olika sätt vittnat om Guds rike. Tygstyckena/pappren kan sedan läggas på altarringen, runt ett ljus, vid ett kors och deltagarna samlas i tystnad och vi ber för dessa och alla andra som får lida för sin tro. Sätt en korg intill där man kan lägga kollekt till exempelvis Christian Study Centre i Rawalpindi i Pakistan, där man arbetar för att den förtryckta kristna minoriteten ska få verka i frihet och ger juridisk hjälp till dem som hamnat i fängelse på felaktiga grunder på grund av sin religion. 6. Våld, försoning och fred Liberia Text: Mika 4: 1-4 eller Jes 9:2-7 eller Jes 2:4-5. Ett fruktansvärt inbördeskrig ödelade Liberia och dess folk. Ca dödades. Ca barn blev barnsoldater. Kvinnor. Varannan kvinna ha blivit våldtagen. Det som utförts av människor mot människor är för hemskt för att ta in. Mitt i allt detta har kyrkan förmedlat ett hopp. Ett trauma-healingprogram startade redan under kriget. Både offer och förövare behövde få hjälp att bearbeta det onda, såren, minnena, besvikelserna, sveken, hatet, det obegripliga. Hur kan försoning bli verklighet i denna situation och hur kan människor gå vidare och t o m bygga upp landet igen? Landet är fullt av patroner och patronhylsor som berättar en fruktansvärd historia. Dessa har skadat, lemlästat och dödad människor, kvinnor, män och barn utan urskiljning. Människor har sett sina nära och kära falla ihop och inte kunnat rädda dem. Svärd ska smidas till plogbillar. Kan det onda vändas till något gott? Ja, det går. Ungdomar som varit barnsoldater och andra har som ett led i rehabilitering och försoningsarbete samlat in patroner och gjort om dem till kors. Visa ett kors. Korset står ofta för död. Kors finns bland annat i våra dödsannonser och talar om den verklighet som är att människor lämnar livet på joden. Det gör ont i oss som är kvar och sörjer. Döden orsakad av våld förstör mycket utöver de människor som dödas. Våldet kan förstöra hela samhällen. Jesus dog på korset och därför är korset också en symbol för försoning, för hopp och för evigt liv. För att gå vidare behöver vi förlåtelse och försoning. I Liberia har kyrkan arbetat med program där förövare får komma till insikt om vad de gjort och hur det drabbat andra. Offer får sätta ord på sina minnen och hemska upplevelser. Hatet får komma fram. Det kan vara en lång process som slutar olika, men för många betyder det att man arbetar vidare med sina känslor och tankar och kanske kan förövare och offer mötas och lyssna 9

10 till varandra. Det finns förlåtelse hos Gud, men ibland också hos människor. Förövare behöver starta ett nytt liv och kanske ska de tillbaka till sina byar. Byarna förbereds då för att ta emot dem. Det finns gamla kulturella traditioner och religiösa riter som kan vara en hjälp för förlåtelse och försoning. Korset, gjort av patronhylsor blir en kristen symbol för att det finns försoning och ett nytt liv. Vägen är svår, men det går att komma framåt och hoppet finns att Liberia ska bli ett försonat land där människor kan arbeta tillsammans för en gemensam framtid i fred. Idag säljer vi kors från Liberia, gjorda av patronhylsor. När du håller i korset, bed för Liberias folk och kyrkans arbete för försoning. Fundera också över vad som behöver försonas i ditt eget liv. Gläd dig också över hoppet. Dessa kors är bevis på att det onda kan vändas till något gott och att det finns förlåtelse och försoning ur vilket nytt liv kan flyta fram. Behållningen av försäljningen av korsen går till den lutherska kyrkans trauma-healingprogram. Naomi är ett vanligt namn i Liberia. Den Naomi vi ska nu höra om, var barn under kriget i Liberia. Hon vill inte så gärna tala om kriget. Ändå nämner hon det ofta, eftersom det är en så stor del av hennes liv. I bisatser kommer det ofta, när mamma dog, när pappa dog, när mormor dog det var då hon svalt, då hon gömde sig i skogen, då hon inte kunde gå i skolan. Hon håller med båda händerna på sin stora mage och skrattar. - Den här kommer snart ut och det ska bli så roligt. Min man är också jätteglad, säger hon, men snabbt kommer en skugga över ansiktet och hon säger allvarligt: - Jag hoppas att mitt barn får växa upp i fred och i kärlek. Detta är min förhoppning och min bön. Förresten, kan inte ni i Svenska kyrkan be för det, be för att våra barn i Liberia kan få växa upp i ett land med fred och utan våld. Läs mer om Liberia i insamlingskatalogen: Kerstin Pihl 7. Meditation om vatten Vatten Slut ögonen. Tänk på ordet vatten. Livet startar i vatten. Vi döps i vatten. Vi dricker vatten, Inget släcker törst som vatten. Du vet hur det känns att vara törstig en varm sommardag eller efter ett träningspass. (Häll upp vatten i ett glas så att ljudet hörs) Vatten är nödvändigt. Du känner nu lukten av avloppsvatten. Det hör hemma i ett avlopp, men för alldeles för många på jorden, finns inga riktiga avlopp och detta smutsiga vatten finns där barnen leker i kåkstäderna och där jordbävningar förstört systemen. Vatten kan också vara vattenmassor som dränker allt och bär med sig sjukdomar och död. Vatten kommer ur kranen i ditt kök. Det är rent och friskt. Tack gode Gud för vårt rena vatten. Du ser vackra kullar framför dig. De glänser guldgult i kvällssolen och längs stigen går en lång rad av kvinnor och flickor med krukor på huvudet. De är på väg till flodbanken nere i dalen där de ska hämta vatten, ganska lerigt vatten, eftersom det inte regnat på 10

11 länge. De skrattar och samtalar, men på vägen tillbaka är de ganska tysta. Bördorna är tunga och stigen slingrar sig uppför de branta sluttningarna. Hur många liter vatten bärs av kvinnor varje dag? Vatten som de bär för livets skull. Informera om möjligheten att köpa rent vatten till någon i julklapp, eller vattenreningspulver eller brunn på webbshopen. Gå in på: webbshop.svenskakyrkan.se 8. Julbetraktelse av Gustavo Gutierrez, befrielseteolog i Lima En hälsning till Svenska kyrkan Julen är en tid som kännetecknas av hoppet. Ett hopp som blir till kött i den mänskliga historien. Det är detta som vi firar i denna högtid och som vi kristna, talar om med ett ord, sor paradoxalt nog verkar abstrakt, trots att det betecknar den mest konkreta händelse vi kan tänka oss, inkarnationen, att Gud blev människa. Jesaja, den store profeten i julens texter, påminner oss om att det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus (Jes 9:2). I vår tid kanske detta mörker finns i den enorma fattigdom som största delen av mänskligheten lever i och i den ökande klyftan mellan de nationer och människor som har tillgång till allt större delen av planetens resurser och de folk och människor som genom den internationella ekonomiska ordningen utestängs mer och mer från det mest nödvändiga och självklara här i världen. Men för att säga sanningen så är det inte detta faktum som är det verkliga mörkret, utan det är dess orsak. Denna situation är helt enkelt konsekvensen av det djupaste mörker. Roten fast inte den enda orsaken, till detta är att man glömt de fattigas mänskliga värdighet. Man har glömt att de är Guds döttrar och söner. Så enkelt och fruktansvärt är det. Och detta gäller förstås också dem som bor i de fattiga länderna, men vänt ryggen till sina egna folk. Att tala om fattigdom är att beskriva sakernas tillstånd; att tala om orättvisas är att bedöma saken moraliskt. Orättvisan är nämligen kärnan om vi får säga så- till det mörker vi tänker på. När mörkret är stort kan en brinnande tändsticka, en gnista eller en lysmask, få en oväntad räckvidd och rycka upp oss ut vår oro. För ett ögonblick får vi se varandras ansikten och vi får veta var vi är. Vi uppfattar ansikten som är mindre deprimerade och mindre skrämda än mörkret fått oss att tro, vi känner blickar som inbjuder till dialog och samarbete. Det uppmuntrar oss att tända fler ljus och bryta dödläget. Det är det som så många har gjort under dessa år, då man blivit mer medveten om att så många blivit marginaliserade och utestängda. Dessa ansträngningar har öppnat de enorma källor av solidaritet och mod som finns i många av mänsklighetens olika hörn. De otaliga personer som både i rika och fattiga länder vill ge ett kristet vittnesbörd genom att bilda solidaritetsorganisationer och grupper som arbetar för mänskliga rättigheter, genom att stå emot ett ekonomiskt system som stänger ute de svagaste i samhället, genom att visa vänskap för de bortglömda i världen. Dessa människor är ett tecken på ljuset mitt i mörkret. Det är dessa små ljus som med sitt engagemang och sin solidaritet lyser upp den ogenomträngliga natten. Ljuset syns inte vid tunnelns slut, utan finns i själva tunneln i de människor som vandrar i den. Det är de som måste lysa upp tunneln, ja, det är de, som ska få dess väggar och tak att rämna, så att det inte längre är en instängd och oundviklig väg utan en bred, öppen och fri aveny, som leder oss till rätt och rättfärdighet och som förbereder oss att ta emot fridsfursten (Jes 9:6-7) Jesus från Nasaret. Om väntan på Herren i dessa dagar lyser upp våra hjärtan, om vi svarar med engagemang och solidaritet på Guds kärlek som han ger oss genom sin Son, blir vi till lysmaskar, gnistor, som allteftersom förvandlar det hotande mörkret till en mänsklig, vilsam och upplyst natt. så kommer hoppet att få se ett stort ljus att börja bli till verklighet. 11

12 Det blir ett inkarnerat hopp, som Jesus som åter föds ibland oss. Lämpligt att sjunga: Sv psalm 103, Om Bibelns betydelse och vikten av teologiskt arbete Det farliga bibelordet... Kan bibelordet vara farligt, inte bara levande, utan farligt? Ja, det kan det! Till och med livsfarligt! För inte alltför många år sedan, 1981, lindade hundratals indianfamiljer i norra Guatemala in sina biblar i plast och smög sig ut om natten och grävde ner dem i marken. De gjorde det av rädsla för sina egna liv. Till deras grannfamiljer hade soldaterna kommit vilken tid som helst på dygnet, trampat in i husen, vänt upp och ner på allting och så funnit den: Bibeln! Och skrikit: Det här är omstörtande litteratur. Ni är kommunister Så har de släpat med sig pappan i huset som nästa dag påträffas stympad och halshuggen någon kilometer in i skogen. I stiftet fanns inga nunnor eller präster kvar längre. I protest mot en regim som mördade ett trettiotal människor varje dag har de lämnat sina församlingar. Liken efter åtta präster fanns då nedgrävda i stiftets jord. Men det farliga bibelordet lever. Kyrkan finns kvar, därför att Kristi kyrka inte upphör när prästerna försvinner. Människorna samlas i smågrupper ute på åkern under en paus i arbetet, där delar de det farliga ordet mellan sig, påminner varandra om Jesus och ber tillsammans. I vårt land har vi nu en ny bibelöversättning - Gud vare tack för det. Men inte ett enda bibelord blir farligt genom en modernare översättning (eller vilka ord som står på sidorna). Det beror mycket mer på hur vi läser, tolkar och lyssnar men framförallt på hur den Gud är, som vi tror på om Gud är tröstaren eller befriaren? Gud, tröstaren som slätar över, som säger att vi ska härda ut därför att en gång blir allt bättre. Tröstaren som säger att vi inte ska bekymra oss om det jordiska för det är det andliga som har det högsta värdet. Tröstaren som säger att vi inte ska reta oss på maktens människor för egentligen vill de väl fastän vi inte förstår det! Detta är inte bibelns Gud. Bara en av många avgudar. Bibelns Gud är befriaren. Han har själv talat om det: Han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge förtryckta frihet och ett välkommet år från Herren. Bibelns Gud är Befriaren som löser oss ur all slags fångenskap: rädsla, själviskhet, penningbegär, skuld, avundsjuka, prestige, maktbegär Du kan bli befriad, säger han, om du vågar, om du vill. Befriad till att tjäna, befriad till att bygga på mitt rike redan nu. Men räkna med att du får ovänner, att du blir obekväm, att ditt liv blir annorlunda. Och en sak, säger han, lovar jag dig säkert: ditt liv blir meningsfullt Vad är det egentligen för en bibel vi har du och jag? Är det den dammiga ofarliga eller är det en med mycket jord på en som är så förankrad i vardagen att själva himlen glimtar till ibland?? Av Lennart Strandlund (något redigerat) till Väggtidningen Låt ordet gå vidare i Karlstads stift 1981 i samband med ny översättning av NT. 12

13 10. Ur boken Medlevelse Meeting Swazilandgruppen Kamratprojekt Gud jag läste i tidningen i morse. Om krig och mänsklig förnedring på jordens alla kontinenter. Förtrycket i södra Afrika. Svälten och upprustningen. Kriget i Mellanöstern och exploateringen av jordens resurser. Och i Göteborg, Herre, hade en gammal tant fallit offer för en förvirrad människas meningslösa våld. Världens elände kommer över mig med all sin kraft. Jag ser hur egoism och orättvisa regerar och jag känner mig så liten. Din jord, Gud, svämmar över av brustna människor och jag känner mig så maktlös. Ondskan får sitt grepp om mig och jg ger upp. Vad kan jag med min förmåga uträtta? Visa mig då Gud, att det är du som är härskare! Att du en gång för alla segrat och segrar än idag. Att du går utanför mina ramar och att dina möjligheter är större än jag kan ana. Jag glömmer så lätt att hoppet finns att söka hos dig, Gud, och inte i det jag själv presterar. Hjälp mig att inte begränsa dig till det jag själv kan och förstår. Får jag ändå vara din bror? Får jag ändå vara din bror fast jag gömmer mig och sitter bekvämt tillbakalutad medan du står upp i stormen Får jag ta del av din styrka och ta ett trevande steg åt samma håll som du målmedvetet vandrat Får jag sjunga dina sånger ana djupet av din kampvilja och hoppas på en annorlunda framtid? Läs parallellt Jakobsbrevet 1:22-24 Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut Ur boken Medlevelse Meeting Swazilandgruppen, Riksförbundet Kyrkans Ungdom samt Verbum

14 En gång i Afrika... En sång som strömmar, genom natten, Ord av hopp som ljuder. En blick som stirrar, över en gårdsplan...där alla drömmar tagit slut. En grupp av människor, en bön, ett rop, från varje hjärta En kalk och en patén, en strimma ljus i mörkret, ett hopp i rummets stearinljussken. Det är rätt länge sen. Det var i Swaziland i södra Afrika. Vi åkte iväg från kyrkan vid KaShile kyrkcenter i den gamla folkabussen. Prästen och några svenska ungdomar. Vi åkte genom huvudstaden. Genom de fina kvarteren. Vidare ut på andra sidan. Mot kåkstaden. Mot slummen. Folkvagnsbussen klättrade högre och högre upp bland kullarna. Längre och längre in bland rucklen i plåt. Vi skulle på hembesök. Vi var på väg till en gammal gumma som inte längre orkade ta sig till kyrkan. Vi skulle fira mässa... Till slut var vi framme. Bussen rullade in på en skräpig gård högt ovanför staden. På gården stod ett litet plåtskjul. En lätt kvällsvind drog genom träden. Ett mycket avlägset trafikbrus och några hönor som kacklade i ett hörn av planen var allt som hördes. I övrigt var det stilla. Vi knackade och klev på. I skjulets enda rum satt gumman. Hon log. Vi tog i hand och hälsade! Sauwbona Mage! Sanibonani bonkosi! Vi ser dig mor! Jag ser er vänner! En enkel hälsningsceremoni med många dimensioner. Vi, eller kanske mest prästen, samtalade en stund med gumman. Sedan firade vi mässa! Där blev orden ett enda bröd och en enda mänsklighet i nattvardsbönen en konkret verklighet. I mässan var vi alla lika, alla på samma plan. Alla var ett i Kristus. Mitt i gummans hopplöshet och vår förtvivlan över att inte kunna förändra världen. Mitt i allt detta fick vi vara precis det vi var... en enda mänsklighet. Läs: Luk. 4:18-19 (Jes. 61:1) Alternativ ev.text för 3:e årgång 1:a Advent Han sitter framför mig. En ung man som berättar Han finns där, mitt i verkligheten och orden han säger träffar direkt utan att ha passerat genom TV-rutan och trubbats av till anonymitet. Och kanske förstår jag att i maktlösheten över nedbrända hem, värdelös jord, nedvärderande utbildning, i misstänksamhetens helvete, där orkar man inte vara utan humor, utan sång. Sånger som gisslar och hånar, som ger gemenskap, som är bön. Sången som ett tillstånd, bron från det outhärdliga till det omöjliga. 14

15 Varifrån kommer den kraften som kan bära en människa från det outhärdliga lidandet till det omöjliga hoppet. Psalm 584 Thuma mina / Herre sänd mig kanske kan fungerar som växelsång/läsning med ovanstående texter. När detta skrevs befann sig Swaziland i början av en utveckling som lett till det katastroftillstånd som landet idag befinner sig i. Södra Afrika har drabbats hårt av hiv och det får enorma konsekvenser för samhället såväl som för de enskilda människorna. Barn får klara sig utan föräldrar. Åldringar tar hand om barnbarnen och utan inkomst är hamnar de i en mycket svårt situation. 11. Psalm 717 Innan gryningen för t.ex Julotta eller vid krubban (med vuxna) Den Gud som vi ständigt lever i ett samspel med och är beroende av för vår tillvaro, visar på Juldagen kanske allra tydligast vem han är, hur han är och för vad han har kommit till världen. Och kanske är det också den här morgonen som vi tydligast får korrigera våra förväntningar på hur mötet faktiskt kan komma att gestalta sig: Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in. Du rör vid kroppar, hatar orättvisor, du bjuder älskande på moget vin. Du stiger ut ur alla tomma gravar, du är en vind som säger det blir vår. Du kommer som en flykting över bergen. Du följer oss dit ingen annan når. (Sv. psalm 717:2) Vi bär bilder av mötet. Vi bär föreställningar om Gud och hur Gud ska gestalta sig i vår värld. De bilderna och förställningarna är i de allra flesta fall bra och riktiga, var och en på sitt eget vis. De är riktiga, men de kan aldrig bli fullständiga. Otaliga försök har gjorts genom historien, mer eller mindre fantasifulla, mer eller mindre erkända av samtiden. Men Gud förblir fördold i det stora hela. Så kom du då till sist, du var en främling, en mytgestalt som vi hört talas om. Så många hade målat dina bilder men det var bortom bilderna du kom. Vi trodde du var användbar, till salu, vi skrev ditt namn på våra stridsbanér. Vi byggde katedraler högt mot himlen, men du gick hela tiden längre ner. (Sv. psalm 717:1) Hur vi än försöker och vill få hela bilden. Hur stor vår fantasi och önskan än är, kommer vi aldrig att kunna återge hela bilden. Gud är alltid större än allt detta. Våra bilder är och förblir brottstycken av en gudomlig helhet, som vi kanske en gång ska få förstå och se om det då spelar någon roll? Inte ens barnet i krubban ger någon hel bild av Gud, även om det ger viktiga ledtrådar om vem Gud är och hans vilja. Att alla våra försök ändå bara slutar i delar och ofullständighet kan vi ju välja att se som ett misslyckande. Men det är inget sådant, inget nederlag. Istället kan just detta, vars och ens ofullständig bild eller beskrivning, kanske berätta om en stor fördold visdom. Vi äger alla små bitar i en större bild, kanske är vi på ett sätt de bitarna själva. Att leva som kristen är att lägga pussel med det vi har. Ju fler vi är desto fler bitar får vi och förhoppningsvis också en bättre bild av Gud. Vi behöver dela med oss av våra egna möten med Gud och ta emot andras. Johan Ernstson 15

16 12. Tankevandring i Jultid Bakgrund Detta är en meditationsvandring/tankevandring som jag ursprungligen gjorde på Nordiska Akvarellmuseet för ett antal år sedan. Men jag tror att den kan fungera alldeles utmärkt som en tankevandring i jultid nära juldagarna också, med Juldagens Jesajatext som omkväde. (se sista sidans Agenda) I den form som jag nu lämnar den är den omskriven och redigerad och det står naturligtvis var och en fritt att välja och vraka, strukturerar om och plocka det som kan vara av intresse! Men jag lämnar det som en sammanhållen idé i alla fall som är möjlig att nästan bara använda! Det man behöver fundera på i förväg är de olika stationernas innehåll när jag ursprungligen genomförde vandringen var stoppen vid olika konstverk av den danska konstnären Bodil Kaalunds bibliska motiv. Men jag tänker att stoppen lika gärna kan vara vid en skrovlig gråsten, en hink jord, en skål med rent vatten och en brödlimpa. Allt snyggt och enkelt ordnat på små bord på olika ställen i kyrkorummet, församlingshemmet eller var man nu valt att ordna vandringen man kan också ordna med möjlighet till ljuständning i anslutning och musik om man vill! För vandringen är det också bra att ha några processionsljus som kan leda och styra under tiden se mina anvisningar! I skapandet av meditationen/vandringen hade jag god hjälp av Sång och Liturgiboken För Livets skull utgiven av Kyrkornas U-forum efter mötet i Lund 1992 med samma namn. Johan Ernstson A. Inledning/instruktion och välkommen B. Station 1. Sten C. Station 2. Jord D. Station 3. Vatten E. Station 4. Bröd F. Avslutning A. Inledning/Välkommen Välkomna hit (ikväll)! Innan vi börjar vandringen först lite praktisk info. * meditationen eller helst tanke vandringen tar ca 30 min (och vi kommer hela tiden befinna oss i den här gruppen i den här lokalen) * vi stannar vid ett 5 olika stationer. Vid varje station finns rum för stillhet, tystnad, lyssnande och eftertanke. * varje station innehåller en tanke/fundering/reflexion över stationens tema eller innehåll och ev. ytterligare någon text eller musik och ev. ljuständning. * processionsljusen leder oss i vandringen. När de är stilla är vi stilla, när de rör sig följer vi dem. 16

17 * Vid varje uppbrott kommer vi att upprepa samma ordning alla gångerna enligt de program ni fått. * Efter tankevandringen avslutar vi här på samma plats och de som önskar kan kommentera eller fråga innan vi avslutar! Än en gång välkomna med på tankevandring! Start enligt läsningar på programblad / agenda (vandring/gå till station 1) Station 1. STEN Rekvisita: Stor skrovlig gråsten på ett bord och små stenar som delas till var och en att hålla i handen. Eventuellt läsa Joh. 8:1-11 äktenskapsbryterskan Stenen i vår hand kan användas till olika saker, gott eller ont, valet är alltid vårt. Den som är utan skuld kastar första stenen! Runt kvinnan, som anklagats för äktenskapsbrott, står männen med stenar i händerna. Vägande dem, beredda att kasta, beredda att förgöra liv. Deras stenar var stenar av hat, förakt och fördömelse Stenen i vår hand kan användas till olika saker, gott eller ont, valet är alltid vårt. Den som är utan skuld kastar första stenen! Hatet, raseriets blindhet, fördömelsen ja till och med stenen är den samma nu som då. Historien upprepar sig och det är alltid vi själva som på något sätt finns i dess mitt, vi som kan göra valet. Jesus fördömer stenandet, förgörandet av liv. Jesus klarar av det som vi så sällan klarar, han klarar alltid att ställa frågan varför? Att se vad den han möter bär med sig i kappsäcken, vad som har format den individen till den han/hon är idag. Och, kanske viktigare, Jesus klarar att se hur förtryckande strukturer människor lever under kan förändras. Förändras så att framtiden får se annorlunda ut och förmedla hopp. Stenen i vår hand kan användas till olika saker, gott eller ont, valet är alltid vårt. Den som är utan skuld kastar första stenen! Att aldrig acceptera stenar som slungas i hatets och förstörelsens namn, är inte detsamma som att acceptera förtryck, maktmissbruk och ökade klyftor mellan människor. Att fördöma människor eller grupperingar och förfasa sig över vem som gjort mest ont är oviktigt och i förlängningen endast destruktivt. Det som är viktigt och avgörande är istället att alltid att försöka besvara frågor som hur och varför? Frågor som på sikt låter slungade stenar bilda grund i ett gemensamt framtidsbygge. Stenen i vår hand kan användas till olika saker, gott eller ont, valet är alltid vårt. 17

18 Den som är utan skuld kastar första stenen! TYSTNAD! (en god stund) Läsningar enligt programblad ledare lägger sen ner sin lilla sten i t.ex en korg alla följer efter Vandring/gå till Station 2. Station 2. JORD Rekvista: En hink eller bunke med riktig svart/brun mulljord Av jord har du kommit, jord ska du åter bli. Det mänskliga livet har gränser. Ingen av oss kan leva för all tid. Men ändå finns där ett hopp om evighet I begynnelsen skapade Gud himmel OCH jord I våra egna kroppar bär vi insikten om vår sårbarhet, en sårbarhet som vi delar med hela skapelsen. En sårbarhet som också leder till insikt allt vad vi gör mot skogarna, haven, djur och vår planet, gör vi också mot oss själva. Av jord har du kommit, jord ska du åter bli Samtidigt är jorden den hemlighetsfulla platsen för växt och liv för allt liv börjar i mörker! Det låter kanske inte så livsbejakande eller kärleksfullt. Men det är sant i så objektiv mening som det någonsin går. Liv börjar i mörker. Rent bokstavligt sådant, eller mer symboliskt. Mörkret döljer miraklet, mysteriet som skapar liv. Vi människor kan inte skapa liv på egen hand. Den kunskapen är fördold för oss i mörkret. Fördold för oss i jorden. I begynnelsen skapade Gud himmel OCH jord Vetekornet är dött, stendött, innan det kommer i marken. Pappa var bonde. Jag kommer ihåg när jag var barn och vi gick längs en av åkrarna utanför huset. Pappa tog en näve jord. (ta gärna upp en grabbnäve jord och krama) Kramade den hårt, öppnade sedan handen sakta och sa till mig: Min far lärde mig att se på jorden, i hur den föll sönder i handen, när det var dags att så. Sedan har jag lärt mig att plöja, harva och gödsla i rätt tid. Idag kan jag till och med vattna åkern om det är nödvändigt. Men en sak kan jag inte, jag kan inte få det att växa. Jag kan inte få kornet att gro! Så är det med vetekornet. Det måste ner i jorden, ner i mörkret, och där i det fördolda blir dess död upphov till spirande liv. Vi kan inte ge livet, det kan bara den största kärleken, det kan bara Gud! Mörkret finns också i den mänskliga tillblivelsens början. Det är i mörker som fostret utvecklas till den lilla människa som nio månader senare möter ljuset och världen. Vi vet nästan allt om hur det går till, det mesta är klarlagt av vetenskapen. Men alldeles där i början, att det faktiskt börjar ett liv. Det är något som vi inte rår på. Det är något som sker i mörkret, i det fördolda. Det är bara Gud som kan ge liv! 18