Kommunikatör. intervju med tekniska museets kommunikatör Calle ros pehrson. Text: Erica Hjertqvist Foto: Julia Hörnell Layout: Erica HjertqvisT

Transkript

1 Kommunikatör intervju med tekniska museets kommunikatör Calle ros pehrson Text: Erica Hjertqvist Foto: Julia Hörnell Layout: Erica HjertqvisT

2 EXHIBITED: Vi skulle vilja prata om ditt jobb som kommunikatör. CALLE: Vad kul! Det är ingen som frågar om det annars. Jag är ju pressansvarig så jag säljer ju alltid in att någon annan ska bli intervjuad. När man jobbar som jag ser man ibland att det är fel person som blir intervjuad. Att en pressansvarig står och snackar i tv det är ju tråkigt. Eller är citerad i tidningen. Så jag försöker sätta andra på det. Jag blir bara bakgrundsfigur. Så tycker jag man ska göra. Man vill ha experten eller den som har gjort utställningen. Så jag skriver alla citat och pressreleaser, men får aldrig synas själv. Det är kul, nu får jag mina 15 minutes of fame! Ex: Vad har du för studiebakgrund? C: Jag läste på medieinstitutet, marknadsstrategi. En väldigt praktiskt utbildning. PR har jag inte pluggat alls. Däremot sociala medier, det var en jättestor del av utbildningen eftersom det var väldigt hett då. Ex: Är det här ditt första jobb som kommunikatör? C: Jag var ett tag på en mediebyrå. Där gjorde jag praktik i några månader och sedan var jag anställd för några större projekt ett tag. Sedan tröttnade jag på det så jag började leta lite annat, och en tjänst här öppnade sig, så det tog inte så lång tid för mig att hamna här efter att jag pluggat klart. Ex: Om du jämför med arbetet på byrån med ditt jobb på Tekniska, vad är de största likheterna och skillnaderna? C: På byrån var jag researcher. En del av de grejerna gör jag här med, men där beställde och analyserade jag målgruppsundersökningar. Det jag främst har med mig därifrån är vikten av målgruppsförståelse. Man tänker att reklam är jobbigt,

3 men då är det felplacerad reklam. Inom press och sociala medier behöver man också ha en väldig förståelse för sin målgrupp. Och dataanalys, statistik, mäta och följa upp är ju jätteviktigt! Rent arbetsplatsmässigt är ju byråbranschen mycket hårdare. Man ska nog vara väldigt mycket tävlingsmänniska om man ska gilla det. Det handlar om pengar hela tiden. Den som har stora konton, det är den som är tuff. Därför passade det inte mig så bra. Det är också en stor skillnad i hur olika budgetar man har. Här försöker vi med de pengar som finns, medan vissa kunder på byrån hade hur stora budgetar som helst att röra sig med. Nu för tiden gör vi mycket medieteknik och annonsering själva. Så var ju inte yrket förut. Hon som jobbade innan mig la ju ut allt sånt och det blir ju väldigt dyrt till slut. Och det går mycket fortare och är mycket lättare att göra själv. Ex: Vi tänkte lite på hur ni jobbar med sociala medier. Är det du som pysslar med det också? C: Ja precis, jag gör all PR. Eller det är inte bara jag. När jag började var jag ensam på det. Då gjorde jag allt, egentligen. Både annonsering och PR, men nu har vi en tjej som kör nästan all annonsering, original och allt sådant där. Sen har vi en annan kille som håller på med ett skyltsystem, vi håller på och lägger om vår grafiska profil. Han jobbar bara med skyltar som projekt just nu. De två och vår webbredaktör har jag lite som backup-personer. Men att driva sociala medier är jag, egentligen. Och press. Ex: Ni gör om er grafiska profil, alltså? Gör ni om den helt? C: Nej inte så mycket egentligen. Det är en ganska mjuk omläggning. Och vi har inte så mycket pengar för att lägga om från en dag till en annan. Vi smygstartar. För ett och ett halvt år sedan tog vi fram en ny varumärkesidentitet. Det var inte heller ett stort steg från hur vi jobbade tidigare. För kanske fem år sedan satte man taglinen: Alla små geniers favoritställe och vi ska jobba mot den visionen. Och det är med det vi har styrt om varumärkesprofilen. Nyckelorden är lekfull, aktuell, överraskande och utmanande. Ex: Är barn er primära målgrupp? C: Ja. Skolan, barnfamiljer, turister med barn. Men på sätt och vis främst skolan. Vi har som mål att nå besökare. Vi har inte satt något år för det men vi hade förra året. Och 25% av dem ska komma från skolan. Nu ligger vi på kanske 15 20%. Men det är ett tufft mål att nå, för skolor kommer sällan fler än en gång per år, till skillnad från andra besökare. Ex: Jobbar ni mest mot Stockholmsskolor eller hela landet? C: Vi jobbar ju mot hela landet men det är klart att vi får mest besök från Stockholm. Men vi måste nå fler i landet. Tekniska museet har ju ett nationellt uppdrag. Vi är ju inte statliga. Vi är en privat stiftelse som ägs av stiftelsen Tekniska museet. Men vi har ett statligt uppdrag som är nationellt så vi måste jobba för hela landet. Vi får inte begränsa oss till Stockholm. Det är nåt vi kan jobba mer med digitalt. Vi skriver ju rapporter hela tiden på vad vi gör för att visa att vi jobbar för att uppfylla vårt regeringsuppdrag. Det kan handla om att göra bra onlinegrejer men också om att jobba mer mot hela landet. Ex: Hur når ni ut till målgruppen? C: Vi gör ju en del annonsering men inte jättemycket. Jämfört med andra stora företag har vi ju inga jättebudgetar. Däremot så kan vi ju göra en bra kampanj när vi öppnar en utställning. Det är ju en satsning och man får alltid övertyga om att vi kommer tjäna på det. Löpande

4 annonserar vi väldigt små annonser men vid utställningar gör vi lite större grejer, så annonsering är en viktig kommunikationskanal. Sedan är press och PR jätteviktigt! Särskilt press har funkat väldigt bra för oss. Kanske för att vi är i kulturbranschen, och kanske även för att vi bjuder in målgruppen hela tiden. Det blir inte lika kommersiellt då, så det är nog därför press har funkat väldigt bra. När man startade med sociala medier var ju allt frid och fröjd för det kostade ju ändå inga pengar. Man körde på alltidng. Nu har man insett att det kostar väldigt mycket tid. Sociala medier ser vi ju absolut att det funkar. Vi behöver öka lite där, men det är en viktig kanal. När jag började 2008, som praktikant, då startade jag museets Facebook-konto. Sedan 2009 gjorde jag ett examensarbete här och då skrev jag en sociala medier strategi, och sedan 2010 har jag drivit alla våra kanaler inom sociala medier. Ex: Hur mycket pengar ungefär läggs på att jobba med sociala medier jämfört med traditionell marknadsföring? C: Vi lägger egentligen inte så mycket tid på annonsering och nyhetsbrev. Sociala medier är ju större tidsmässigt. Det kräver mycket i sin natur. För något år sedan så fick man inte lägga så mycket tid på sociala medier. Eller i och för sig, jag lägger nog inte så mycket tid på sociala medier nu heller. Men det växer i alla fall. Man behöver inte tjata till sig för att få loss lite tid och pengar till sociala medier. Det har mjuknat upp lite. Förståelsen har ökat. Annonsering kostar ju pengar,

5 och när man startade med sociala medier var ju allt frid och fröjd för det kostade ju ändå inga pengar. Man körde på allting. Nu har man insett att det kostar väldigt mycket tid och vissa medier, som Facebook, är ju omöjliga att nå ut med om man inte sponsrar en del inlägg så det gör vi ju då och då. Men det kostar väldigt mycket tid, så man måste ha en bra innehållsstrategi om det ska funka. Men det är svårt att säga vad som kostar mest. Ex: Hur ser strategin ut för sociala medier? Vi räknade till 7 olika kanaler där ni tycks arbeta aktivt. C: Oj, 7 stycken! Jo men det kan nog stämma. Jag tycker man ska registrera ett konto överallt i alla fall. Även om man inte använder alla konton jättemycket. Annars tar ju någon annan namnet. Dessutom är det svårt att veta vad som blir stort. Vi skapade en Instagram ganska tidigt och en Vine, men Vine blev ju inte så stort. Vissa tycker ju inte alls att det är bra när det ligger ett tomt konto, men jag tycker att det är konstigt att bara ta bort det. Jag tror inte det gör så mycket att det ligger och är dött. Det kan lika gärna ligga där. Är det inte en populär kanal så spelar det ingen roll. Pinterest vill jag jobba mer med. Vi måste få ut det i organisationen så att vi kan samla tillsammans, jag har bra idéer för det. Instagram, Facebook och Twitter är ju våra prioriterade, dem jobbar vi mycket med. Jag håller på att jobba fram ett youtube upplägg för en serie med program i höst. Flickr kontot jobbar vi jättemycket med, särskilt med gamla arkivbilder, sådana som är copyrightfria. De är så gamla att ingen äger rättigheter till dem längre och då kan vi lägga ut dem. Wikipedia jobbar vi också med. Vi har några i personalen: en pedagog, en från samling- och dokumentationsavdelningen, jag och några till som sitter och jobbar med

6 I utformningen av dem ska man helst knyta an till saker som händer i världen, som har med temat eller utställningen att göra. Som när Mario fyllde 25 år. Samtidigt hade vi en dataspelsutställning, så då gjorde vi en grej på det. När vi hade rymdutställning fick vår programansvariga sitta i morgon TV och prata om rymden flera gånger. Det är ju lyolika Wikipediasidor. Som nu sitter vi och går igenom kvinnliga uppfinnare. Eller svenska uppfinnare, det finns sidor på Wikipedia som listar svenska uppfinnare men så finns inga kvinnor med. Det är ju fel historieskrivning, så då har vi en lista på kvinnor som måste länkas in där. Mitt ansvar på Wikipedia är att bevaka vad som skrivs om oss. Jag ska inte ändra det, det är emot reglerna, så det gör jag inte, men jag ser till att det på Christer Fuglesangs Wikipediasida står att han är ordförande på Tekniska museet och inte bara astronaut. För det har vi ett samarbete med Svenska Wikipedia. Det är ju inte riktigt ett socialt medium men det har ändå i viss mån med det att göra. Vår mest besökta sida på webbplasten förutom är hitta hit och biljettpris är om uppfinnare. Skolorna använder ju Wikipedia jättemycket, men wikipedia är inte godkänd som källa i skolan så man måste kolla referenserna i artikeln och då är det jättebra om det finns ett museum där. Det är super för dem! Museer har ju en trovärdighet. Då länkas de från Wikipedia till vår webbplats där källorna ligger. Det här ger oss mycket. Det fyller regeringsuppdraget. Vi gör det bästa vi kan göra för vårt uppdrag genom att skriva dessa artiklar. E: Syns regeringsuppdraget mycket i de sociala medierna? Och hur använder ni de olika kanalerna? Bara information eller utveckla och utbilda följare? C: Nu på senare tid har jag haft lite dåligt samvete för det där. För när man avsätter för lite tid till sociala medier blir det lätt att man säljer det man sitter och jobbar med just då. Nu under våren har det blivit lite för mycket så, men jag har som vision att minst hälften måste vara någonting som är kul att ta till sig, som inte säger att man måste komma hit. Så ser strategin ut. Staten är dock mer intresserade av hur många som följer och har sett våra inlägg, snarare än vad vi har lärt ut. Ex: Om barn är er målgrupp, hur anpassar ni sociala medier till det? C: Vi har hittills kommunicerat mest med föräldrarna. Facebook är ju för föräldrarna. På Twitter har vi en helt annan grupp. Dels så är det nördarna, de var väldigt tidiga på Twitter och det är så lätt att nå specialintresserade. Där hittar vi personer inom olika specialområden, ambassadörer, som vi listar. Den andra kategorin är lärarna. Först var ju PR och sociala medier folket, sedan kom journalisterna, nu kan vi jobba in lärarna. Nu jobbar jag mycket med att lista lärare inom naturvetenskapsområden. Ex: Vad gör du annars, förutom sociala medier? C: Jag sitter med i en grupp som tar fram programaktiviteter som inte är utställningen. Det är ju mycket för kommunikationens skull. I början av en utställning är det mycket som händer och mycket press, men efter ca 3 månader så händer det inte så mycket. Då gäller det att hitta programaktiviteter till helgerna, som kan få lite press. Då är jag med och tar fram förslag på sådana. Jag är ju inte någon rymdexpert, men det förtroendet kan man kommunicera till sig. Då blir man stolt.

7

8 ckat pressarbete. De kunde ju ringt någon som var expert från KTH men de ringde oss. En gång blev jag uppringd av TT efter att ha twittrat i några dagar om rymdsonden som landade på planeten ceres. Efter det blev jag citerad i massa tidningar i hela landet. Jag är ju inte heller någon rymdexpert, men det förtroendet kan man kommunicera till sig. Då blir man stolt. Ex: Är det något som är extra intressant vad gäller utställningar? C: Ja, det är väl de som jag har nämnt nu, det funkar alltid. Något år innan jag började hade man en utställning om mätverktyg. Jag tror den hette väga och mäta världen, och då undrar man ju lite hur det skulle locka målgruppen, men det är ju ett annat tänk. Det är inte riktigt rätt. Nu var den utställningen 20 kvadratmeter så det är orättvist att säga att den var dålig, men med rymden så vet man att folk är intresserade. Eller dataspel. Digital revolution är också jättebra eftersom den anspelar på något vi är i just nu. Det är kul att jobba med den tillsammans med skolorna. Som med rymden, det finns inga platser man kan besöka förutom några observatorier, men de är inte tillgängliga på det sättet. Det behövs någonstans där man kan besöka och interagera. För dataspel finns det absolut ingen fysisk plats att mötas upp på så där tänkte vi att vi skulle bli den platsen. Ex: På er webbplats är det väldigt lite fokus på utställningarna, ni fokuserar mer på kringaktiviteter. Är det ett strategiskt val? C: Ja, det är det. Det har vi också jobbat mer med under det senaste året. Vi har jobbat med en ny strategi egentligen nu under vintern och den ska slå igenom med en ny design. Det vi kom fram till när vi gjorde den nya strategin var att de allra flesta går in på webbplatsen för att kolla och planera sitt besök.

9 De vill veta priser, öppettider och om de överhuvudtaget ska gå till Tekniska i helgen, och hur de ska sälja in det till sina barn. Det måste dels vara någonting där som ser skitkul ut, dels något som säger, du måste gå den här helgen, du kan inte vänta. Man har skapat intresse och fått folk att vilja gå på en utställning, då måste man få dem att gå också. Programaktivviteter är väldigt bra för det. Ex: Vad kan det vara för aktiviteter? C: Förra helgen hade vi något som heter Stockholm Maker Faire. Då bjuder vi in makers som gillar att göra, mecka, bygga, skapa, sy, odla eller laga mat. Då kom folk hit med sina projekt och visade upp dem. Det är många saker som besökarna får vara med och göra själva och det är väldigt kul för barnen. Maker faire är en av de större aktiviteterna, sen ha vi smågrejer som nördcaféer, det har varit väldigt framgångsrikt kommunika- nördcaféerna var ju att det nästan bara var kommunikativt och inte så publikdragande. Det är väldigt få som är intresserade av både hissar, R2D2 robotar, kärnkraft, ljudet av pistolskott och symaskiner samtidigt. Så man kommer kanske bara på en eller två av de här kvällarna. På det sättet gjorde vi kanske ett misstag att göra det i det formatet som vi gjorde. Det vi gör nu istället är att bygga en inramning som är intressant att följa. Mer jakten på passionen för teknik, och att göra inramningen till något väldigt viktigt och det som lockar, att det ska vara intressant att ta del av oavsett nörd eller tema. Som Värvet till exempel. Man kan lyssna på en intervju med någon som man egentligen inte är särskilt intresserad av och ändå uppskatta det. För han, Kristoffer Triumf, pratar om den persons uppväxt och vägen fram till livet idag. Han sätter en inramning. Som lyssnare är du inte intresserad av vartivt. De första fem åren blev det jättestort. Vi hade det fem, sex kvällar under hösten och likadant under våren. Varje café var på olika teman så varje vecka hade vi bjudit in en ny nörd som bara fick stå och prata helt ohämmat om sitt specialintresse i 2 timmar. Det är väldigt få som är intresserade av både hissar, R2D2 robotar, kärnkraft, ljudet av pistolskott och symaskiner samtidigt. För en del tillfällen letade vi upp nördar som passade ett särskilt tema. Vi hade en Titanic dag då den fyllde 100 år, vi hade några rymdnördar när vi hade rymdutställningen. Sen har vi haft folk som har pratat om hissar eller helt andra grejer. Alla nördar är uppsatta i ett galleri här i museet. Det svåra med je gäst eller intervju, men du gillar formatet så du lyssnar ändå. Så det är en förbättring som vi kan göra med nördcaféerna. Ex: Tack, vi har nog inga fler frågor. C: En sak till som är rolig. Det är lite som det här med Maker Faire, vi jobbar väldigt gärna med att bjuda in målgruppen till att vara med och göra saker. Någon slags co-creation. När vi gör en ny utställning så efterlyser vi hela tiden folk som kommer och är med. Vi har haft barn med speciella funktionsnedsättningar, då sitter de tillsammans med våra arkitekter, utställningsskapare och konceptgrupper. Så de är med och testar och bygger utställningen. Från stora beslut. Eller folk som tolkar dataspel genom konst, de bjöd vi in till den utställningen. De gör pärlplattor, oljemålningar och cosplay dräkter och då gjorde vi en utställning om det. Nu var det tredje året i rad. Folk älskar att komma hit med sina

10

11 grejer. Det betyder väldigt mycket för folk att få ställa ut här. Det är väldigt kommunikativt och man sprider gärna till andra att man hänger här. Samskapande, det är jätteviktigt! Det tror jag att vi är ganska ensamma om bland museer och företag. Museer är dåliga på att släppa in andra. Ex: Vi träffade Naturhistoriska för ett tag sedan, de har ju en liknande grej när barn får komma in med sina egna fossiler. C: Ja de är jätteduktiga på det! Museer och vi också har ju varit institutioner som vet allt och det blir inte kul, så att involvera målgruppen är bra på alla sätt. Det är väldigt kommunikativt. Särskilt med sociala medier, då kan man verkligen ge sig ut och leta dataspelskonst på olika hashtags, så det blir mer tacksamt.