Edvard Munch möter G. Karin Andersson

Transkript

1 Thielska Galleriet, foto Tord Lund Edvard Munch möter G. Karin Andersson KALMAR KONSTMUSEUM 16 maj 16 augusti 2009 Katten, , 9,1 x 14,0 cm, etsning Utan titel (Figur 2), blyertsteckning, 37,8 x 28,9 cm

2 Edvard Munch möter G. Karin Andersson Många av Edvard Munchs ( ) bilder har idag uppnått en närmast världsomspännande och ikonartad status. Hur ska man kunna få syn på och förhålla sig till hans arbete bortom berömmelsen? Vi har valt att låta Munch gå i dialog med en samtida konstnär för att i utställningsrummet få till stånd ett utbyte mellan Munchs grafik och G. Karin Anderssons (f 1965) teckningar/utskrifter. Utställningsrummet blir till en scen för ett konstruerat möte. Det finns förbindelser men också stora skillnader. Frågan är om avståndet i tid dem emellan förstärks eller försvinner? På vilket sätt präglar samtiden konstnärens val och handlingsutrymme? Grafiken som presenteras på Kalmar konstmuseum är ett urval från den omfattande samling som finns på Thielska Galleriet i Stockholm. Under en period fungerade Ernest Thiel som Munchs mecenat och han förvärvade ett stort antal arbeten, både målningar och grafik, bland dem några av de bästa Munch gjorde. I utställningen visas Munchs hela spännvidd när det gäller innehåll och grafikens tekniker. Munchs inställning till grafiken var oortodox och experimentell. Han såg de grafiska teknikerna framförallt som ett sätt att föra ut sina bilder till ett större antal människor till ett billigt pris. Han tryckte så länge stenen/stocken/plåten höll och numrerade inte några upplagor. Dessutom var han inte särskilt nogräknad när det gällde på vilket papper han tryckte. Ofta överförde han de motivkretsar han arbetat med i sitt måleri till grafiken och lät dessa leva sina egna liv i förhållande till vart de grafiska teknikerna förde honom. Munch gick i unga år raskt från den naturalism som var det påbjudna måleriet i 1880-talets Kristiania (Oslo). Han hittade sina argument inte minst genom att fotografiet hade gjort all strävan efter realism inom måleriet överflödigt. Munch utvecklade istället ett måleri som kunde skildra upplevelsen av verkligheten. Hans radikalitet och starka gestaltningar inspirerade inte minst en rad tyska målare som utnämnde Munch till den förste expressionisten. Men till skillnad från expressionisterna var Munch inte intresserad av att beskriva världen genom sina känslotillstånd. Snarare ville han gestalta minnet av starka upplevelser. Munch var en samlare av upplevelser: Jag vill inte dö plötsligt och utan medvetenhet. Jag vill också ha denna upplevelse. Till sin hjälp återanvände han många av sin tids klichéer och symboliska schabloner t ex Livets dans, Familjen och Kvinnans tre åldrar. Litterära motivkretsar som använts av många symbolister före honom. De utgjorde en lös struktur som han utgick från, omformade och lät sin föreställningsvärld bäras fram av. Idag har hans förlagor fallit i glömska och kvar är Munchs tolkningar som vore han förlagornas uppfinnare. Under de över hundra år som gått sen han målade Skriket har han samlat ett anseende som den främste skildraren av den moderna människans (mannens) utanförskap.

3 G. Karin Anderssons fem små teckningar utgör från början förlagor till uppförstoringarna. Teckningar och uppförstoringar utgör tillsammans hela verket. Hon menar själv att blyertsteckningarna kan liknas vid fotografiska negativ som förstoras för att göra det knappt synliga synligt. På samma sätt som den kemiska process, som får varje silverjon i ett fotografiskt negativ att reagera på ljus, utför hon den omänskliga uppgiften att påverka och styra minsta yta av teckningen. Uppförstoringarna utförs sedan genom en noggrann avfotografering av teckningarna för vidare digital överföring till en utskrift. Genom teckningarnas små format och förstoringsglas är hennes optiska kontroll total. Det är pennans trubbighet, papprets skörhet och handens rörelser som sätter gränsen för vad som är möjligt att utföra. G. Karin Andersson arbetar i månader med varje teckning. Den omständiga men konsekvent genomförda konstnärliga metod hon valt handlar inte om ett experimentellt förhållningssätt, som ju alltid inbegriper en viss distans. Dess orimlighet tyder snarare på att bilderna springer ur en irrationell nödvändighet. De närmast frambesvurna väsen vi bjuds in att förhålla oss till har inget känt ursprung, ingen enkel förklaring. De kan likna bilder vi sett men glider alltid ur en given identitet. De må bli mer synliga men inte mer begripliga för att de är stora. Vad som återstår är två möjliga sätt att ta in bilderna; visuellt och med kroppen. Hennes bilder är preparerade och bearbetade kroppar som för att påminna oss om att vi står här utan skyddsnät för vår egen inbillningsförmåga. Munch talade ofta om livsandarna helt i linje med sina samtida. Det var som om han ville få tag på livets sammanhållande beståndsdel, det som är kvar av människan sedan döden inträtt. Om Munchs konstnärskap kan beskrivas som en strävan att finna livets essens kan Anderssons snarare liknas vid att hitta bevis för dess existens. Där Munch använder olika litterära förlagor som hjul för sin bildvärld, tillverkar Andersson sina själv ur arkaiska skikt och sagan, och låter den optiska förstoringen utgöra bevismaterialet. Det är intresset för teknikens möjligheter att bära ett innehåll och uppsåtets allvar som förenar de bägge konstnärerna. Bengt Olof Johansson, museichef

4 EDVARD MUNCH, Munch nämns alltid som en av Nordens betydelsefullaste bildkonstnärer genom tiderna kanske den viktigaste. I vad bestod hans storhet? Svaret finns i ett nytt sätt att betrakta konsten som en del av livet. Impressionisterna, som Claude Monet och Auguste Renoir, ville gestalta de intryck som de upplevde runt omkring sig. Det kunde gälla naturens dofter och luftdagrar eller sotiga järnvägsstationer i storstaden. De i sin tur hade ärvt idén att måla inför naturen av plein-air-målarna med Camille Corot i spetsen. De försökte fånga ljuset och tillfället omkring sig. Impressionismen följdes under 1880-talet av expressionismen. Expressionismen innebar en stor befrielse från det synliga motivet. Konstnären hade stora möjligheter att tolka världen på ett eget sätt både vad gällde teknik och färgsättning. Här söker konstnären sig inåt i sig själv med ledande gestalter som Paul Gauguin och Vincent van Gogh. Gauguins stora insats består dels i en egenhet att måla med stora färgfält - syntetism - samt att han riktade sin motivkrets utanför Europa nämligen Söderhavet. Van Gogh utvecklar under åren en intensiv känslomässighet inte minst i sina staccatoartade färgstänk. Som tredje stöttepelare för modernismen brukar man nämna Paul Cézanne som på ett nytt sätt utforskar nya synvinklar av motivet och skapar eleganta förenklade landskapsstudier liksom stilleben. Dessa förebådar delar av kubismen. En annan riktning som bör nämnas i sammanhanget är symbolismen. Egna, ibland litterära tolkningar, ligger till grund för verk av t.ex. Gustave Moreau, Odilon Redon och Aubrey Beardsley. Munch var en tid i sin ungdom i dåvarande Kristiania (Oslo) en del av de så kallade Kristianiabohemerna. Dessa utgjorde en inåtvänd krets av personer med olika konstnärliga ambitioner. Här var cafélivet ett nav med ständiga diskussioner kring konsten och livet. Hans lärare Christian Krohg bidrog med bakgrund till det socialrealistiska måleriet som innebar upphöjandet av enkla personer till viktiga motiv t.ex. fiskare på Skagen eller kritiken mot prostitutionen i staden. Munchs stora genombrott kom på 1890-talet först i Berlin sedan Paris. Det är då hans livsfris tar starkare form. Han var sedan barndomen omgiven av hastig död, vilket fick honom att befara ett kort liv. De olika stegen från vaggan till graven skildras på ett färgrikt och uttrycksfullt sätt. Munchs vänskap och ibland rivalitet med August Strindberg har ofta belysts. Vid den tiden stötte de två på varandra i Berlin. Här fanns gemensamma intressen på olika områden. Vi får inte glömma att båda var intresserade av fotografi som vidare utnyttjades som inspiration och konst i sig. Dessutom var Strindberg en intensiv expressionistisk målare i olika omgångar. Många anekdoter florerar om de två viktiga personerna t.ex. när Munch gör ett porträtt av Strindberg och skriver Stindberg = tjockberg. Till historien hör att sedermera ändrar Munch sig och stavar rätt samt skänker en målning av Strindberg till Nationalmuseum i Stockholm.

5 Det var vid den tiden som grafiken blev viktig för honom. Tema följer ofta måleriet men har en mer spontan känsla, om man så vill ett modernare uttryck. Koppargrafik, litografier och träsnitt utvecklas med stor experimentlusta. Munch blev under 1890-talet en ledargestalt för den nordliga, tyska expressionismen (jfr Nolde och Kirchner). Samtidigt sökte han nya uttryck med blandning av grafiska tekniker i samma blad. Han visste sällan hur stor upplagan skulle bli det var mera den unika bilden som var betydelsefull. Tema som dykt upp långt tidigare, dök ständigt upp i nya versioner t.ex. olika stämningslägen i relationer. Att Munch låg rätt i tiden framgår av den böljande linjens jugendkänsla. Många anekdoter finns om honom t.ex. att han liksom Aksel Sandemose kunde sitta vid järnvägsstationen med en packad resväska obeslutsam om att resa eller ej. Likaså förklarade Munch att vind och väta bara gjorde bilderna bättre. Följaktligen kunde han på ålderns höst lägga ut dessa i det fria för att ge naturen sin chans. Hans sluttestamente innebar en möjlighet att låta det allmänna i form av Oslo kommun kunna ta över hela hans kvarlåtenskap. Följden blev ett eget museum i Tøyen (Oslo). I april 2009 offentliggjordes att tävlingen om ett nytt Munchmuseum vunnits av Juan Herreros Arquitetos i Madrid i samarbete med Svenska landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson Sweco-arkitekter. Platsen för museet blir Björkvika vid Oslofjorden där även den nya operan ligger. Hans liv blev långt men han fick inte se sitt land befriat från den tyska ockupationen. In i det sista försökte han köpa tillbaka centrala verk till sitt kommande museum. Munch var en misantrop och enstöring med erfarenhet av en manipulativ konstvärld. Självporträtten visar oftast en bedrövad man som helt visst förstod konstens besatta värld av spekulation och vilsenhet. Han mindes starka och traumatiska upplevelser som hade etsat sig fast och gav upphov till ständiga omarbetningar. Expressionismen har i Munch en banerbärare som för evigt pekar fram mot nutidens självreflekterande konstnärer. Fred Johanson, konsthistoriker

6 KALMAR KONSTMUSEUM, Stadsparken öppet dagl 11-17, onsd 11-20