Ämnet specialidrott i gymnasieskolan - en utvärdering av ämnet läsåret 2008/09

Transkript

1 Ämnet specialidrott i gymnasieskolan - en utvärdering av ämnet läsåret 2008/09 Magnus Ferry, Eva Olofsson FoU-rapport 2009:5

2 FoU-rapporter STOCKHOLM NOVEMBER 2009 ANDRÈN & HOLM FOTO: BILDBYRÅN 2004:1 Ätstörningar en kunskapsöversikt (Christian Carlsson) 2004:2 Kostnader för idrott en studie om kostnader för barns idrottande :3 Varför lämnar ungdomar idrotten (Mats Franzén, Tomas Peterson) 2004:4 IT-användning inom idrotten (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2004:5 Svenskarnas idrottsvanor en studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor :6 Idrotten i den ideella sektorn en kunskapsöversikt (Johan R Norberg) 2004:7 Den goda barnidrotten föräldrar om barns idrottande (Staffan Karp) 2004:8 Föräldraengagemang i barns idrottsföreningar (Göran Patriksson, Stefan Wagnsson) 2005:1 Doping- och antidopingforskning 2005:2 Kvinnor och män inom idrotten :3 Idrottens föreningar - en studie om idrottsföreningarnas situation 2005:4 Toppningsstudien - en kvalitativ analys av barn och ledares uppfattningar av hur lag konstitueras inom barnidrott (Eva-Carin Lindgren, Hansi Hinic) 2005:5 Idrottens sociala betydelse - en statistisk undersökning hösten :6 Ungdomars tävlings- och motionsvanor - en statistisk undersökning våren :7 Inkilning inom idrottsrörelsen - en kvalitativ studie 2006:1 Lärande och erfarenheters värde (Per Gerrevall, Samanthi Carlsson och Ylva Nilsson) 2006:2 Regler och tävlingssystem (Bo Carlsson, Kristin Fransson) 2006:3 Fysisk aktivitet på Recept (FaR) (Annika Mellquist) 2006:4 Nya perspektiv på riksidrottsgymnasierna(maja Uebel) 2006:5 Kvinnor och män inom idrotten :6 Utvärdering av den idrottspsykologiska profi len - IPS-profi len (Göran Kenttä, Peter Hassmén och Carolina Lundqvist) 2006:7 Vägen till elittränarskap (Sten Eriksson) 2006:8 Näridrott i skolmiljö (Björn Forsberg) 2006:9 Kartläggning av det idrottspsykologiska området med avseende på svensk elitidrott (Göran Kenttä) 2007:1 Idrotten Vill - en utvärdering av barn- och ungdomsidrotten (Lars-Magnus Engström, Johan R Norberg och Joakim Åkesson) 2007:2 Sexualisering av det offentliga rummet (Birgitta Fagrell, Jesper Fundberg, Kutte Jönsson, Håkan Larsson, Eva Olofsson och Helena Tolvhed) 2007:3 Det sociala ledarskapet (Martin Börjeson, Johan von Essen) 2007:4 Frivilligt arbete inom idrotten (Lars-Erik Olsson) 2007:5 Varumärkets betydelse inom idrotten (Anna Fyrberg, Sten Söderman) 2007:6 Analys av träningstider inom föreningsidrotten - en studie av sju lagidrotter sett ur ett ålders- och könsperspektiv (Christian Augustsson, Göran Patriksson, Owe Stråhlman och Stefan Wangsson) 2007:7 Målstyrning och bidragsgivning inom svensk idrott (Johan Söderholm ) 2007:8 Ekonomiska styrmedel inom ideella organisationer (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2007:9 Näridrott i skolmiljö, etapp 2 (Josef Fahlén, Björn Forsberg) 2007:10 Doping - personlighet, motiv och moral i idrotten (Jesper Thiborg, Bo Carlsson) 2007:11 Eliten e liten - men växer. Förändrade perspektiv på elitidrott (Mikael Lindfelt) 2008:1 Doping- och antidopingforskning - En inventering av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning och publikationer (David Hoff) 2008:2 Idrottens anläggningar ägande, driftsförhållanden och dess effekter (Josef Fahlén, Paul Sjöblom) 2008:3 Idrottens roll i samhället ll (Sara Sandström, Mats Nilsson) 2008:4 Vilka stannar kvar och varför? (Britta Thedin Jakobsson, Lars-Magnus Engström) 2008:5 Medlemskapet i den svenska idrottsrörelsen - En studie av medlemmar i fyra idrottsföreningar (Torbjörn Einarsson) 2008:7 Äldre en resurs för idrottsrörelsen (Margareta Johansson) 2008:8 Möjliga tekniklösningar för LOK-stöd, SISU verksamhet och antidoping (Kenneth Olausson, Stewe Gårdare, Torbjörn Johansson, Mikael Wiberg, Oskar Juhlin) 2009:1 Kunskapsöversikt: Styrketräning för barn och ungdom (Michail Tonkonogi) 2009:2 Kunskapsöversikt: Kost- och näringslära inom idrotten (Eva Blomstrand och William Apró) 2009:3 Varumärkets betydelse inom idrottsrörelsen ett sponsorperspektiv (Anna Fyrberg och Sten Söderman) 2009:3 A Sponsor s Perspective on the Swedish Sports Movement (Anna Fyrberg och Sten Söderman) 2009:5 (Magnus Ferry och Eva Olofsson) Tryckta rapporter kan beställas från Riksidrottsförbundets kundtjänst kundtjanst@rf.se Ladda hem rapporterna i PDF från

3 Förord Under de senaste decennierna har ett fördjupat samarbete utvecklats mellan idrottsrörelsen och gymnasieskolan. Det började med riksidrottsgymnasierna i början av 1970-talet och har sedan breddats i form av lokala och regionala idrottsgymnasier, elitidrottsgymnasier, idrottsprofiler, idrottsprogram etc. I dagsläget finns inte någon kartläggning gjord för hur många olika idrottsgymnasiealternativ som finns och inte heller dess utbredning. Intresset för idrottsgymnasier är stort bland eleverna och intresset från skolor, kommuner, idrottsföreningar och specialidrottsförbund likaså. Det centrala för alla dessa former är dock det gemensamma ämnet specialidrott. Ämnet specialidrott ska ge eleverna en möjlighet till fördjupade kunskaper och utveckling av idrottsliga färdigheter inom ramen för ämnet. Rapporten är en utvärdering av ämnet specialidrott i gymnasieskolan och har utförts vid pedagogiska institutionen vid Umeå universitet på uppdrag av Skolverket i samråd med Riksidrottsförbundet (RF). Detta är unikt genom att det för första gången genomförts en nationell utvärdering av ett ämne i den svenska gymnasieskolan. Rapporten visar på så väl styrkor som svagheter inom ämnet. Flera områden behöver förbättras och detta arbete blir en stor gemensam utmaning för Skolverket i samverkan med RF. Det handlar bland annat om social snedrekrytering, lärarnas utbildningsnivå, betygssättning och ämnesinnehåll. Anmärkningsvärt är det faktum att det inte finns en lärarutbildning i ämnet då i stort sett var tionde elev i gymnasieskolan studerar specialidrott. Rapporten är ett led i att utveckla högre krav och kvalitet i gymnasieskolan. Utvärderingen ska utgöra underlag för utvecklingen av reviderade kursplaner i ämnet specialidrott inför den nya gymnasiereformen som införs hösten Ett stort tack riktas till Eva Olofsson och Magnus Ferry vid Umeå universitet som på ett föredömligt sätt genomfört studien. Ett stort tack riktas även till Skolverket som prioriterat denna utvärdering och som finansierat den tillsammans med Riksidrottsförbundet. Maja Uebel Riksidrottsförbundet Chef Idrottsutveckling

4 Sammanfattning Den här rapporten baseras på en utvärdering av ämnet specialidrott (SCI) i gymnasieskolan, som utförts vid pedagogiska institutionen vid Umeå universitet på uppdrag av Skolverket i samråd med Riksidrottsförbundet. Tidigare var ämnet specialidrott möjligt att studera endast för de som var antagna till riksidrottsgymnasierna (RIG). Idag kan alla gymnasieskolor erbjuda kurser i specialidrott. I samarbete med idrottsrörelsen har också s.k. regionala (REG) och lokala (LOG) idrottsgymnasier etablerats. Det har medfört att specialidrott idag är ett ämne för uppskattningsvis var tionde gymnasieelev. Utvärderingen baseras på data från fem RIG och fem gymnasieskolor insamlade under läsåret 2008/09. Huvudsakligen baseras utvärderingen på elektroniska enkäter till utvalda elever och lärare vid skolorna. Rapporten avslutas med några rekommendationer inför den planerade kursplanerevisonen med anledning av införandet av en ny gymnasieskola hösten Utvärderingen visar att det inte går att säga hur ett typiskt RIG eller en typisk gymnasieskola organiserar sin undervisning i specialidrott, därtill är variationen för stor. Vissa karaktäristika är dock gemensamma. Alla studerade skolor försöker samla sina idrottselever i någon form av idrottsprogram. Gemensamt är i de flesta fall skolans övergripande idrottsprofilering. Gemensamt är att ämnet specialidrott ofta bäddas in i större idrottssammanhang även för elever som inte är antagna till RIG, ofta med RIG som förebild, t.ex. genom extra måltider, medicinsk support och träning som går utöver undervisningen i specialidrott. Det förekommer en tämligen rik flora av varianter av kursplaner. Ibland är kursplanerna lokalt antagna, ibland har de nationella kursplanerna omarbetats och getts lokal anpassning. Genom omarbetningar av de nationella kursplanerna tummar skolorna på skollagens föreskrift om likvärdighet oavsett skola. Utvärderingen visar att det sker en social snedrekytering av elever avseende kön, etnicitet och föräldrars utbildningsbakgrund. Det betyder att skolornas utbud av specialidrott bidrar till att förstärka idrottens sneda sociala rekrytering. Skolorna bidrar också till att förstärka de selektionsprocesser som idrottsrörelsen själv startat i ungdomsåren genom att ge plats åt en betydligt större andel elever som är födda tidigt på året. Elitidrottsambitionen är tydligt framträdande bland eleverna som studerar SCI vid RIG, men även bland de övriga eleverna har drygt hälften ambitionen att nå nationell eller internationell elitnivå. Benämningen lärare används mindre ofta när man talar om de personer som ansvarar för undervisningen i specialidrott. Lärarna i ämnet specialidrott kallas oftast tränare, instruktör eller coach. Drygt hälften av lärarna saknar lärarutbildning. Det finns idag heller ingen lärarutbildning i ämnet specialidrott. Andelen kvinnor bland lärarna i specialidrott liksom andelen lärare med annan etnicitet än svensk är också anmärkningsvärt låg. Undervisningen domineras av praktisk färdighetsträning. I syfte att frigöra så mycket undervisningstid som möjligt för färdighetsträning organiserar skolorna sin verksamhet på olika sätt. Vanligast är att vissa moment i SCI flyttas till undervisningen i idrott och hälsa eller till någon annan idrottskurs t.ex. styrketräning, ledarskap eller idrottspsykologi. Dessa organisatoriska lösningar tyder på att undervisningstiden för färdighetsträning bedöms vara för liten. Även om undervisningen i ämnet domineras av de färdighetstränande inslagen genomförs undervisning i övriga moment enligt kursplanerna även om vissa av dessa moment tycks behandlas relativt styvmoderligt. Särskilt anmärkningsvärt är den sparsamma undervisningen i ledarskap. Undervisningen i specialidrott genomförs ofta i relativt små undervisningsgrupper. Färdighetsträningen genomförs i drygt hälften av fallen och den teoretiska undervisningen i vart tredje fall i skilda undervisningsgrupper för flickor respektive pojkar. 5

5 Måluppfyllelsen kan som helhet sägas vara god. Intressant att notera är att lärarna anser att eleverna lärt sig mer än vad eleverna själva rapporterar på varje enskilt moment. En förvånansvärt stor andel elever har inte kunskaper inom de områden som krävs för att vara godkänd på de olika SCI-kurserna. Orsaken till detta kan vara att både lärare och elever rangordnar delvis andra kriterier som väsentliga för elevens betyg, än de som anges i kursplanerna. Lärare och elever är samstämmiga i uppfattningen att det viktigaste för ämnet är elevernas praktiska färdigheter och inställning. Inställning nämns dock överhuvudtaget inte i kursplanerna. Utvärderingen har finansierats av Skolverket och Riksidrottsförbundet. En detaljerad resultatrapport kan laddas ner från 6

6 Uppdraget Den här rapporten baseras på en utvärdering av ämnet specialidrott (SCI) i gymnasieskolan som utförts vid pedagogiska institutionen vid Umeå universitet på uppdrag av Skolverket i samråd med Riksidrottsförbundet. Utvärderingen skulle, enligt uppdragsgivaren, utgöra underlag för framskrivningen av reviderade kursplaner i ämnet specialidrott inför den nya gymnasiereformen Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola. Bakgrund Barn och ungdomar världen över möter idag idrott på flera olika arenor. I de flesta länder är någon form av fysisk fostran ett obligatoriskt skolämne. I Sverige har detta ämne bytt namn ett flertal gånger från att inledningsvis hetat gymnastik till idrott på 1980-talet och idrott och hälsa idag. I de flesta länder organiseras också frivillig idrottsverksamhet för barn och unga. Den frivilliga idrotten för flickor och pojkar i Sverige, liksom i övriga skandinaviska länder, organiseras av idrottsföreningar som är medlemsbaserade och demokratiskt uppbyggda. Den skandinaviska modellen återfinns inte på samma sätt i andra länder. I totalitära stater, som t.ex. Kuba eller Kina, är den frivilliga idrotten samhälleligt organiserad. I den moderna idrottens hemland England, liksom i övriga anglosachsiska länder, är skolan oftast basen för den frivilliga idrotten för barn och unga. I Sverige har det under de senaste årtiondena skett ett närmande till den anglosachsiska modellen, d.v.s. tävlingsidrott förekommer i skolan både inom den obligatoriska undervisningen och som frivilligt val. Svensk idrottsrörelse har under lång tid haft ensamrätt på flickors och pojkars frivilliga idrottande. Idag erbjuder den svenska skolan sina elever ett stort utbud av frivillig idrott på schemat. Det har lett till att många flickor och pojkar getts och tagit möjligheten att idrotta inom både skolans och föreningslivets ram. Den tid är således förbi när obligatorisk idrott gavs i skolan och frivillig idrott arrangerades av idrottsrörelsen och dess föreningar. Ibland organiseras den frivilliga idrotten i skolan i samråd med föreningsidrotten, men idrott har också blivit ett medel i konkurrensen om eleverna mellan skolor på både grundskole- och gymnasienivå. De s.k. idrottsgymnasierna är dock exempel på utvecklad samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan. När verksamheten inleddes vid 1970-talets början som ett pilotprojekt handlade det snarast om ett studiesocialt projekt. Idag när verksamheten sedan länge är permanentad och statligt reglerad har den också en utpräglad elitidrottsprofil. Ämnet specialidrott är namnet på det skolämne som utgör den röda tråden i riksidrottsgymnasieverksamheten(rig). Ämnet specialidrott har funnits i den svenska gymnasieskolan sedan läsåret 1977/78 (Uebel, 2006). Ända fram till 1994/95 var ämnet specialidrott möjligt att studera endast för ett begränsat antal elever, nämligen de som var antagna till riksidrottsgymnasierna (Riksidrottsförbundet, 2009). Idag kan alla gymnasieskolor, såväl de kommunala som fristående, erbjuda kurser i specialidrott till sina elever. Ibland är dessa kurser inordnade i specialutformade program ofta under benämningen Idrottsprogram ibland är de en del av skolans kursutbud inom ramen för elevens individuella val. Det har medfört att specialidrott idag är ett ämne för långt fler elever än de 1300 elever som formellt är antagna till RIG. Bakgrunden till denna förändring är 1990-talets decentraliserings-, valfrihets-, och friskolereformer som delvis förändrat gymnasieskolornas möjligheter till att bedriva idrottsutbildning. Den ökade valfriheten har inneburit ett brott med det tidigare regel- och detaljstyrda linjegymnasiet. I linjegymnasiet konkurrerade eleverna med sina betyg om ett bestämt antal platser. I dagens gymnasieutbildning konkurrerar gymnasieskolorna om ett okänt antal elever (Lund, 2007). Det har skapat en kamp om eleverna där skolorna med olika metoder försöker locka till sig elever för att bl.a. säkerställa skolans ekonomi. Idrottsprofilering har kommit att utgöra ett betydande inslag i denna konkurrenssituation bland både grund- och 7

7 gymnasieskolor (Olofsson, 2008). Idrottsrörelsen har lång erfarenhet av samverkan med skolan och med de nya reformerna har skolornas, specialidrottsförbundens och idrottsföreningarnas möjligheter till lokala initiativ när det gäller idrottsutbildning väsentligt utvidgats (Olofsson, 2007). Trots det formellt inkorrekta benämner skolorna ofta sina verksamheter idrottsgymnasium men också benämningar som elitidrottsgymnasium, idrottsklass och idrottsprofil är vanliga. På många orter har också snabbt utvecklats lokalt utformade idrottsprogram. I varierande grad av samarbete med idrottsrörelsens nationella, regionala och lokala organisationer har också s.k. regionala (REG) och lokala (LOG) idrottsgymnasier etablerats (Eriksson, 2002). Vissa av de större specialidrottsförbunden licensierar dessa varianter av idrottsgymnasier, efter ansökan från skolorna. Det centrala inslaget i alla dessa olika varianter av idrottsutbildningar i gymnasieskolan är ämnet specialidrott. Kursplaner i specialidrott Det finns idag nationella kursplaner för specialidrott A respektive B. Undervisning kan också ges i specialidrott C och D. Idrottsrörelsen både Riksidrottsförbundet (RF) och vissa specialidrottsförbund (SF) har utarbetat förslag till sådana kursplaner som används på vissa skolor (se Riksidrottsförbundet, 2009). Vissa skolor har utarbetat egna kursplaner för specialidrott C och D. Oavsett vem som utarbetat C och D kursplanerna är dessa kursplaner alltid lokalt fastställda. Ämnets syfte är: Gymnasieskolans utbildning i specialidrott syftar till att fördjupa och vidga elevernas kunskaper om människan i fysisk aktivitet med särskild tonvikt på kunskaper i specialidrotter. Ämnet syftar också till att utveckla såväl den idrottsliga talangen som uppgiften att vara idrottsledare. Dessutom syftar ämnet till att fördjupa elevernas kunskaper i träningslära (Riksidrottsförbundet, 2009, s 25). I dagligt tal brukar företrädare både för idrottsrörelsen och Skolverket beskriva ämnesinnehållet för alla SCI-kurser fyrdelat: idrottslig förmåga, träningslära, idrottsledarskap, pedagogik/psykologi. I vår utvärdering har vi lagt till ytterligare en del, nämligen kost- och näringsfrågor, vilket motiveras dels av målen i kursplanerna dels av undervisningspraxis. Utvärderingsperspektiv Utvärdering av utbildning på olika nivåer har en lång tradition i Sverige. Ansatser och metoder har varierat över tid, mellan olika utbildningsformer, mellan olika utvärderare och forskare och inte minst med avseende på syfte med utvärderingarna. I den här presenterade utvärderingen av ämnet specialidrott har vi framför allt inspirerats av pedagogen och utvärderingsforskaren Sigbrit Franke och hennes doktoranders arbete och den ansats Franke benämner förklaringsinriktad. Franke menar att det är viktigt att inte bara beskriva skeenden och resultat utan att även söka förstå och förklara varför det blivit som det blivit (Franke & Nitzler, 2008, s 38). Den förklaringsinriktade ansatsen bygger på ett antal påbud där vi framför allt här tagit fasta på påbudet att utvärderaren måste informera sig om samtliga tre komponenter: förutsättningar, process och resultat. Franke & Nietzler utvecklar detta påbud: Hur en utbildning styrs och begränsas av rådande förutsättningar eller villkor ska belysas. I utvärderingen relateras data och kunskap om processen till de förutsättningar som gäller. Genom att analysera förutsättningar, process och resultat i förhållande till varandra får utvärderaren kunskap om vad som behöver förändras och uppslag till vilka åtgärder som kan och bör vidtas på olika beslutsnivåer (s 39). 8

8 I den här presenterade utvärderingsstudien har vi därför samlat information om alla de tre nämnda komponenterna förutsättningar, process och resultat - och analyserat dessa i förhållande till varandra. Vi har däremot inte lagt så stor tyngd vid att föreslå vilka åtgärder i detta fall vilka förändringar i kursplanerna som bör vidtas. Det ser vi snarast som en uppgift för vår uppdragsgivare. Utvärderingen har genomförts i form av fallstudier på ett urval av skolor. Den amerikanske forskaren Yin (1994) är en av de mest refererade forskarna när det gäller fallstudier. Han menar att fallstudier är särskilt lämpliga när hur- och varför-frågor ställs, liksom när gränserna mellan det fenomen man studerar och kontext är otydliga och när en utgångspunkt för studierna är att de kontextuella villkoren är av betydelse för det fenomen man studerar. Här tillämpar vi en enkel modell för fallstudier, vilket bl.a. innebär att de individuella fallen inte presenteras i den slutliga analysen. Syfte och frågeställningar Med huvudsyftet att utvärdera ämnet specialidrott i förhållande till kursplanerna försöker vi i denna utvärdering besvara följande frågor: Vilka är förutsättningarna för SCI-undervisningen? Vilket innehåll har SCI-undervisningen och hur genomförs den? Hur ser måluppfyllelsen ut? Hur sker examination och betygsättning? Metod Urval Utvärderingen baseras på data från fem RIG och fem gymnasieskolor insamlade under läsåret 2008/09. Det finns idag begränsade uppgifter på nationell nivå om omfattningen av ämnet specialidrott. Uppgifter om hur många elever som studerar ämnet finns inte. Uppgifter saknas också om eventuella variationer med avseende på geografi, skolstorlek, kommunstorlek, elevrekrytering, ägandeform osv. Bäst kartlagt är ämnet på riksidrottsgymnasierna. De finns på 50 orter i samarbete med 36 olika specialidrottsförbund och med totalt ca 1300 elever som studerar ämnet. När vi inledde utvärderingsarbetet informerades vi från olika håll om att kanske elever därutöver studerar ämnet antingen inom specialutformade program eller som individuellt val. Det har inte varit möjligt inom ramen för den här aktuella utvärderingsstudien att genomföra en sådan kartläggning, som skulle ha utgjort bästa grund för urvalet av skolor. Ambitionen i urvalet har varit att söka fånga variationen och mångfalden, trots avsaknaden av nationella uppgifter. Detta har gjorts i ett första steg genom två skilda urval. Urval I utgörs av RIG och urval II av skolor som erbjuder specialutformade program och kurser i specialidrott. Urval I motiveras av ämnets historia som det centrala utbildningsinslaget i RIGverksamheten samt av att eleverna och lärarna/tränarna har erfarenhet av såväl de nationella kursplanerna i SCI A-B som av de lokalt antagna kursplanerna i SCI C-D. Urvalet gjordes så att både lagbollsporter och individuella idrotter blev representerade då vi antog att undervisningen i SCI skiljer sig en del åt mellan dessa. Urvalet gjordes i samråd med Riksidrottsförbundet. 9

9 Urval II har nationell geografisk spridning som urvalsgrund. Det motiveras av uppdragets syfte att ge underlag för revision av de nationella kursplanerna i ämnet. Idrottspedagogisk forskning har också visat att svenska ungdomars idrottsvanor varierar just med avseende på geografisk hemvist (Larsson, 2008). Urvalet av skolor gjordes vidare så att skolor med relativt många elever som studerar ämnet togs med i studien. Därmed torde variationen med avseende på val av idrottsgren (som i sin tur hänger samman med social bakgrund) ha fångats. Urvalet bygger vidare på antagandet att skolor som erbjuder specialidrott ofta också profilerar sig som idrottsskolor och att det är den vanligast förekommande inramningen för ämnet, dvs. det är med sådana ramar och förutsättningar som kursplanerna i specialidrott oftast förekommer utanför RIG-verksamheten. Nackdelen med att göra urval på detta sätt är att gymnasieskolor med begränsad SCI-verksamhet inte finns representerade i undersökningen. Tanken var att urval II skulle omfatta skolor med erfarenhet av kursplanerna SCI A-B, men utvärderingen visar att även elever utanför RIG har möjlighet att studera SCI C och ibland också SCI D. Sålunda kom både urval I och II att omfatta skolor och lärare och elever med erfarenhet av, i varierande grad, alla kursplaner i SCI, dvs. A - D kurserna. Datainsamling Skolornas organisation av kurser i specialidrott Datainsamlingen inleddes med att inhämtandet av information om organisation av kurserna i specialidrott det som vi betraktar som viktiga delar av ramar och förutsättningar - från respektive skola. Denna empiri har samlats in genom dels samtal med skolledning, ämnesansvariga och lärare, dels skolornas skriftliga dokument och webbsidor, dels samtal med ansvariga och dokument från berörda specialförbund och RF. Samtliga fem skolor i urval II har besökts. Inför varje besök gjorde vi en sammanställning över skolans utbildning inom specialidrott, baserad på respektive skolas egen webb-information. Den sammanställningen översändes i förväg till skolorna och fungerade som utgångspunkt för diskussionerna på plats. Sammanställningen utgick från utbudet av utbildning och idrott, undervisningens organisation, betygsättning och antagning av elever. Under besöken diskuterades områdena, besöktes undervisningslokaler och bestämdes de praktiska detaljerna kring elev- och lärarenkäterna. Information om respektive RIG är betydligt mer dokumenterad. Dessa har därför inte besökts utan där bygger informationen på den omfattande skriftliga dokumentationen, som t.ex. verksamhetsplaner, utvärderingsrapporter och resultat av elev- och lärarenkäter samt personliga kontakter via mail och telefon med skolledning, ämnesansvariga och lärare. Elevernas erfarenheter I andra steget genomfördes undersökningar med hjälp av elektroniska enkäter till utvalda elever vid skolorna. Som verktyg för enkäterna har programmet LimeSurvey använts. Eleverna har fått ta del av enkäterna antingen genom att de fått den tillskickade av vår kontaktperson på skolorna eller direkt från oss med e-post. I urval I har samtliga elever fått möjlighet att svara på enkäterna. I urval II har, för att på bästa sätt belysa variationen av undervisningen, de elever som läst mest specialidrott inom de olika varianterna på skolorna valts ut. Inom ramen för utvärderingen har vidare en mindre intervjustudie med elever på en av gymnasieskolorna genomförts (Fredlander & Rölin, 2009). Elevenkäten var indelad i fem områden som behandlar undervisningen i specialidrott ur olika perspektiv: bakgrundsfrågor, förutsättningar för undervisningen, ämnets innehåll och genomförande, måluppfyllelse och bedömning och övrigt. För att möjligöra jämförelser med tidigare studier om 10

10 idrottsundervisning har vissa frågor lånats från SIH-undersökningen 2001 (Engström, 2004), den nationella utvärderingen av idrott och hälsa i grundskolan (Skolverket, 2004) samt Lund & Olofsson (2009). De flesta frågorna har färdiga svarsalternativ eller svarsalternativ på en skala med ytterligheterna angivna. Även öppna frågor har förekommit. Den statistiska bearbetningen av materialet har skett med hjälp av Microsoft Office Excel 2007 och SPSS ver För hypotesprövningar av skillnader mellan grupper har chi-2 test, Mann-Whitneys U-test och Kruskal-Wallis test använts, med en vald signifikansnivå på 95% (p<0.05). (Dessa redovisas endast i den utförligare versionen av utvärderingsrapporten). Lärarnas erfarenheter I det tredje steget genomfördes undersökningar med hjälp av elektroniska enkäter till samtliga som undervisade i specialidrott på skolorna. Informanterna har fått enkäterna via kontaktpersonen på skolorna eller genom e-post direkt från oss. Lärarenkäten är uppbyggd och analyserad på samma sätt som elevenkäten, med tillägget att några extra frågor ställts till de lärare som undervisar i både SCI och idrott och hälsa. Inom ramen för utvärderingen har vidare en mindre intervjustudie med lärare på en av gymnasieskolorna genomförts (Isaksson, 2009.) Betygsanalys Som ett komplement till insamlade data har vi analyserat relevanta delar av den nationella betygsstatistiken över de gymnasieelever, som gick ut gymnasiet våren 2007 (Skolverket, 2008). Statistiken innehåller bakgrundsfaktorer, utbildningsfaktorer och betygsinformation för samtliga kärnämnen och specialidrottskurser. Av den nationella statistiken kan utläsas att elever som våren 2007 lämnade gymnasieskolan erhållit betyg i SCI A, vilket motsvarar ungefär 11% av alla gymnasieelever. 36% av dessa var flickor. För SCI B är motsvarande siffra 6685 elever, d.v.s. 6% av eleverna, varav 34% flickor. Då C- och D-kurserna i specialidrott är lokala finns inga centrala kurskoder, vilket medför att det inte direkt går att utläsa hur många som läst kurserna, men minst 3000 elever ytterligare hade läst någon form av kurs i specialidrott. Tabell 1. Översikt över urval och datainsamling Urval I: RIG Urval II: Specialutformade program, individuella val Urvalsgrund: idrotter Friidrott: Umeå Ishockey: Västerås Orientering: Eksjö Skidor: Järpen Volleyboll: Falköping Urvalsgrund: skolor Celsiusskolan: Uppsala Dragonskolan: Umeå Katrinelundsgymnasiet: Göteborg: ProCivitas Privata Idrottsgymnasium: Malmö Sandagymnasiet: Jönköping Datainsamling Samtal med skolledning, ämnesansvariga, lärare Dokument, utvärderingsrapporter, verksamhetsplaner och webbsidor Lärarenkät Elevenkät Datainsamling Personliga besök och samtal med skolledning, ämnesansvariga, lärare Dokument och webbsidor Lärarenkät Elevenkät Elevintervjuer Lärarintervjuer 11

11 Skolornas organisation av kurser i specialidrott Det samlade intrycket vid en analys av hur de studerade skolorna organiserar och genomför undervisningen i SCI är variationen. Likheterna och olikheterna är många mellan å ena sidan RIG respektive gymnasieskolorna och å andra sidan inom de olika RIG respektive inom de olika gymnasieskolorna. Det går således inte att säga hur ett typiskt RIG eller en typisk gymnasieskola organiserar och genomför sin undervisning i specialidrott. Riksidrottsgymnasierna På fyra av fem studerade RIG ges alla kurserna SCI A-D, på det femte ges inte kurs D. För kurserna A-B tillämpas de nationella kursplanerna, men olika skriftliga anpassningar har gjorts till de aktuella idrotterna. Ibland har också vissa mål tagits bort, som t.ex. det etiska perspektivet och samhälls- och könsperspektivet! De nationella betygskriterierna tillämpas också men även här har justeringar gjorts genom tillägg av lokala kriterier som t.ex. teknik och taktik, inställning, ambition, närvaro. I vissa fall har delar av de nationella kriterierna strukits. För kurserna C-D tillämpas ibland de av RF utarbetade kursplanerna. Vissa specialförbund har utarbetat egna kursplaner för C-D-kurserna för alla sina RIG. Ibland är dessa kursplaner specialidrottsanpassade med utgångspunkt från de av RF föreslagna ibland är de tämligen kortfattade och helt inriktade mot aktuell specialidrott. Undervisningen i SCI organiseras på ett flertal tämligen olika sätt. Ämnet kan antingen vara del av obligatoriska kurser inom lokalt utformade Idrottsprogram eller utgöra de individuella valen i de nationella eller övriga lokala program. D-kursen utgör oftast utökad studiegång. De olika kursernas placering under gymnasiestudierna varierar också. Ibland ges undervisningen i två kurser parallellt under samma termin. På vissa RIG studeras B-kursen under första årskursen, i andra RIG under andra årskursen och på motsvarande sätt varierar placeringen av C-kursen från årskurs 2 till 3. Innehållsmässigt görs på alla studerade RIG en uppdelning av ämnet i första hand i teori och praktik men också ibland i en grenspecifik och en allmän del. Den procentuella fördelningen mellan de olika delarna varierar, men den grenspecifika praktiska färdighetsträningen dominerar stort. På vissa RIG samordnas undervisningen i SCI med SCI-undervisningen för elever utanför RIG. På vissa ges delar av undervisningen årskursvis, ibland kursvis och ibland årskurslöst. På vissa RIG ges undervisningen, särskilt den praktiska delen, i skilda undervisningsgrupper för flickor respektive pojkar (se mer om detta under Elevernas erfarenheter och Lärarnas erfarenheter ). SCI-undervisningens relation till skolämnet idrott och hälsa varierar stort. På ett av RIG har ämnenas timtid slagits ihop. På andra RIG förekommer ingen samverkan alls mellan SCI och idrott och hälsa. På ytterligare andra har vissa teoretiska moment i SCI flyttats till undervisningen i idrott och hälsa, men också till andra ämnen som t.ex. psykologi för att därmed dels slippa upprepningar av undervisningsinnehåll, dels frigöra mer tid i SCI för färdighetsträning. Gymnasieskolorna De fyra kommunala gymnasieskolor, som studerats, har rollen av kommunens centrum för specialidrott ibland kallat idrottsgymnasium - för SCI-kurserna. Alla fem studerade skolor försöker samla sina idrottselever i någon form av idrottsprogram. Det sker oftast med basen i något av de nationella programmen, främst SP. På flera av skolorna gör man också en uppdelning i program med utgångspunkt från elevernas idrottsliga kompetens och ambition. Ibland benämns programmen t.ex. Elitidrottsprogrammet ibland talas i stället om idrottsprogram på tre nivåer: elit-, utvecklings- och speciell nivå. På några av skolorna finns också möjligheter för elever utanför de s.k. 12

12 idrottsprogrammet/n att studera någon eller några av SCI- kurserna. På två av fem gymnasieskolor ges undervisning i SCI A-D och på de övriga tre SCI A-C. Sättet att använda kursplaner och betygskriterier liknar i stort förfaringssättet på RIG. En väsentlig skillnad gäller dock tillvägagångssättet vid betygssättningen. Vid gymnasieskolorna är ett betydligt större antal lärare/tränare/instruktörer involverade i undervisningen och dessa är inte alltid anställda av skolan. På flera av skolorna har man dels utsett särskilt betygssättningsansvariga personer dels anordnat särskild utbildning i betygssättning. Även undervisningens innehållsliga uppdelning liknar i stort situationen på RIG, men här finns än fler varianter. Så t.ex. ges på några skolor undervisningen i de teoretiska momenten under särskilda temadagar. Likheten med RIG gäller också undervisningen i SCI i relation till andra skolämnen och då särskilt idrott och hälsa samt olika varianter av lokala idrottsrelaterade kurser, som t.ex. idrottspsykologi och träningslära. Ibland samordnas undervisningen totalt, ibland finns ingen samordning alls. Även här är variationen större än inom RIG. En väsentlig skillnad mellan RIG och gymnasieskolorna är samverkan med de lokala och regionala idrottsorganisationerna. Medan RIG styrs och kontrolleras från idrottens centrala nivå via RF och respektive specialidrottsförbund är gymnasieskolorna betydligt friare att utforma sin idrottsverksamhet och därmed sin undervisning i SCI. Extremfallet i detta avseende är Celsiusskolan med ca 85 personer, som alla är anställda av Upplands Idrottsförbund. I andra fall som t.ex. på ProCivitas har skolan skrivit avtal med de lokala idrottsföreningarna, som reglerar deras skyldighet att ge eleverna ett visst antal träningstimmar utöver skolans praktiska färdighetstränande undervisning i SCI. Elevernas erfarenheter Beskrivning av undersökningsgruppen Totalt ingår 654 elever i undersökningen, 191 RIG-elever och 463 gymnasieelever. Tabell 2 Svarsfrekvens på elevenkäten Skola n Svarsprocent Celsiusskolan (Uppsala) Dragonskolan (Umeå) Katrinelundsgymnasiet (Göteborg) ProCivitas (Malmö) Sandagymnasiet (Jönköping) Friidrott (Umeå) Ishockey (Västerås) Orientering (Eksjö) Skidor (Järpen) Volleyboll (Falköping) Totalt

13 Det externa bortfallet bland eleverna uppgår till 25 %, vilket får betraktas som ett godtagbart resultat vid användandet av elektroniska enkäter. Däremot är svarsfrekvensen något skev, med mycket hög svarsfrekvens bland RIG-eleverna och en svarsfrekvens betydligt under genomsnittet bland gymnasieeleverna på två av skolorna. På vissa öppna frågor är det interna svarsbortfallet tämligen stort. I det ursprungliga urvalet utgjorde RIG-eleverna ungefär en femtedel av hela urvalet. Då svarsfrekvensen blev betydligt högre bland RIG-eleverna och vissa av gymnasieskolornas elever också var antagna vid RIG kom antalet i undersökningen att utgöra något mer än en tredjedel. När det gäller fördelningen av eleverna på REG, LOG och specialidrott som individuellt val är våra uppgifter mer osäkra. Det gäller också frågan om vid vilket utbildningsprogram eleverna studerar. Det vi vet är dock att minst 35 % av eleverna på våra fem gymnasieskolor går på ett REG och att minst 28 % av hela urvalsgruppen studerar vid ett s.k. idrottsprogram. Det tycks överhuvudtaget vara svårt för eleverna att ange i vilken form de läser specialidrott. Var fjärde elev har inte besvarat den frågan överhuvudtaget. Nationellt vet vi att 46 % av de eleverna som läser specialidrott läser på samhällsvetenskapsprogrammet och 18 % på naturvetenskapsprogrammet (Skolverket, 2008). Inom ramen för vår utvärderingsstudie finns 27 olika idrotter representerade. 14

14 Tabell 3 Eleverna fördelade på idrotter (procent) Flicka Pojke Totalt n Fotboll Ishockey Skidsport Innebandy Volleyboll Friidrott Orientering Simning Basket Handboll Golf Tennis Ridsport Badminton Dans ,9 6 Judo ,8 5 Brottning ,6 4 Bandy ,5 3 Simhopp ,5 3 Beachvolley ,3 2 BMX ,3 2 Bordtennis ,3 2 Konståkning ,3 2 Gymnastik ,2 1 Kanot ,2 1 Landhockey ,2 1 Segling ,2 1 Totalt n Anm. 2 flickor och 4 pojkar har angivit mer än en idrott. 15

15 Totalt ingår fler idrotter i specialidrottsundervisningen i landets alla gymnasieskolor och RIG. I vårt urval representeras lagbollsporterna av tre fjärdedelar av eleverna, varav fotboll av mer än var fjärde elev. Dessa andelar motsvarar tämligen väl andelen flickor och pojkar i dessa idrotter enligt RF:s statistik (Riksidrottsförbundet, 2007). En majoritet av eleverna som ingår i studien har flerårig erfarenhet av kurser i specialidrott. Nära tre fjärdedelar av eleverna som besvarat enkäten har erfarenhet av SCI A, B och C och nära hälften läste vid svarstillfället SCI C. Intressant nog läste också 18 % av eleverna vid gymnasieskolorna SCI D, en kurs som tidigare ansetts vara exklusiv för RIG-elever. Tabell 4 Eleverna fördelade på specialidrottskurs (procent) SCI A SCI B SCI C SCI D Flicka (n=257) Pojke (n=390) Gymnasieskola (n =457) RIG (n=191) Total (n = 648) n Elevernas bakgrund Totalt utgör flickorna 40 % - något större andel i RIG än i gymnasieskolorna. Andelen kan jämföras Riksidrottsförbundets medlemmar, där kvinnorna utgör 42 %. Enligt Skolverkets betygsstatistik utgör flickorna 36 % av landets alla specialidrottselever och 48% av landets alla gymnasielever (Skolverket, 2008). Anmärkningsvärt är den mycket låga andelen elever med annat ursprungsland än Sverige, 4 %, eller med båda föräldrar med utländsk bakgrund, 6 %. Nationell statistik visar att 8 % av alla gymnasielever och 7 % av alla specialidrottselever har utländsk bakgrund. Specialidrottselevernas föräldrar har betydligt högre utbildningsbakgrund än gymnasieelevers i allmänhet. 52 % av de undersökta eleverna har föräldrar med högskoleutbildning. Den siffran kan jämföras med 40 % av alla gymnasieelevers föräldrar och 46 % av landets alla specialidrottselever (Skolverket, 2008). Specialidrottseleverna lever i en mycket idrottspositiv miljö. Familj, kompisar, klubbtränare och ledare är påtagligt positiva till elevernas idrottsinriktade gymnasiestudier. Både pappor och mammor har erfarenheter av eget idrottsengagemang som utövare, ledare och åskådare. Flickorna rapporterar något mer idrottsaktiva mammor och pappor än pojkarna. Intressant nog uppger en tämligen stor andel av eleverna att deras mammor och pappor uppfattar ämnet specialidrott som mindre viktigt än andra ämnen. Mammor till gymnasieeleverna ser minst värde och papporna till RIG-eleverna mest värde i ämnet specialidrott. Elever som läser specialidrott skiljer sig således från gymnasieelever i allmänhet med avseende på ett flertal bakgrundsfaktorer. Inte minst tydligt blir det när specialidrottselevernas födelsemånad granskas. 65 % av dessa elever är födda under första halvåret, vilket är en kraftig avvikelse från elevpopulationen i stort. 16

16 Tabell 5 Elevernas födelsemånad (procent) GY RIG Totalt Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Totalt Som vi nämnt inledningsvis är det svårt för eleverna och lärarna men också för oss som utvärderare att helt hålla åtskilt ämnet specialidrott från den inramning som ämnet har i form RIG/REG/ LOG och, i förekommande fall, studier vid s.k. idrottsprogram. Det vi trots detta kan utläsa av elevernas enkätsvar är den höga andelen elever som är elitidrottsinriktade. Även om det är ganska stor skillnad mellan eleverna på RIG och gymnasieskolan uppger 93 % respektive 70 % att de valt idrottsstudier för att utvecklas som elidrottare. En närmare analys av elevernas idrottsliga mål framgår av tabell 6. Nästan alla RIG-elever strävar mot internationell eller nationell toppnivå, medan drygt hälften av gymnasieeleverna har den ambitionen. Flickorna utgör en något högre andel av de elitsatsande, men pojkarna dominerar bland de som siktar mot en professionell idrottskarriär. Tabell 6 Främsta idrottsliga målsättning med idrottsstudierna (procent) Flicka Pojke GY RIG Tillhöra de bästa i mitt lag/träningsgrupp Tillhöra de bästa i min gren på orten Tillhöra de bästa i mig gren i distriktet/regionen Tillhöra de bästa i min gren i Sverige Bli internationell toppidrottare i min gren Bli tränare/ledare på nationell nivå n Nära hälften av eleverna, fler flickor än pojkar och fler RIG- än gymnasieelever, har valt idrottsstudier för att kunna ha så roligt som möjligt under skoltiden. Det svaret ska nog tolkas bokstavligt, dvs. som att idrottsstudierna betraktas som positiva för hela studiesituationen. Få elever ser idrottsstudier som en möjlighet att slippa plugga, men något fler pojkar än flickor och fler gymnasie- än RIG-elever gör det. 17

17 Elevernas uppfattningar om undervisningen som helhet Två av tre elever har svarat på frågan om vad som är det bästa med undervisningen i specialidrott. Det allra bästa upplevs vara möjligheten att få utveckla sin idrottsliga kompetens. I övrigt är det positivt att få möjlighet att utveckla sina teoretiska kunskaper liksom att överhuvudtaget få idrotta på skoltid och att få tillgång till bra tränare och träningskamrater. Eleverna har inte uppmanats att explicit jämföra sin idrottsliga ambition med den studiemässiga. För RIG-eleverna tycks dock målet om idrottslig utveckling vara något viktigare än de studiemässiga, medan den skillnaden är liten för gymnasieeleverna. Intressant att notera är att medan RIG-eleverna i stor utsträckning instämmer i påståendet jag skulle helst vilja gå på ett RIG så hamnar det genomsnittliga svaret för gymnasieeleverna under 3 på den femgradiga skalan. Tyvärr har vi ett stort internt bortfall på frågan om eleverna skulle välja specialidrott igen om de fick chansen. Noteras bör dock att var sjätte elev inte skulle göra det alternativt med förbehållet att de skulle välja en delvis annan studiegång. När det gäller upplevelser av undervisningen som helhet är eleverna nöjda men skillnaderna är signifikanta mellan RIG- respektive gymnasieeleverna. Fler RIG-elever tycker att undervisningen är välorganiserad och att skolschemat är anpassat till undervisningen i specialidrott. Gymnasieeleverna rapporterar större möjligheter att ta igen det de missat när det varit borta från skolan p.g.a. tävlingar och träning. Fler gymnasieelever än RIG-elever saknar tillräckliga lärarresurser, men här är siffrorna låga. Tydligt är dock att fler flickor än pojkar menar att de saknar tillräckliga lärarresurser det gäller också saknaden av kvinnliga lärare. Tabell 7 Upplevelser av undervisningen som helhet, medelvärden (1=Instämmer inte alls, 5=Instämmner helt) Flicka Pojke GY RIG Totalt Undervisningen är välorganiserad 4,1 4,1 3,9 4,4 4,1 Jag saknar variation på lektionerna 2,4 2,6 2,6 2,3 2,5 Skolschemat är anpassat till vår undervisning 4,1 3,9 3,8 4,2 3,9 Jag saknar inflytande över min undervisning 2,2 2,5 2,4 2,2 2,4 Utrustningen som finns håller för låg kvalitet 1,7 2,2 2,1 1,9 2,0 Vi saknar tillräckliga lärarresurser 2,8 2,0 2,0 1,7 1,9 Det är svårt att ta igen det jag har missat i skolan när jag är borta pga. tävlingar eller träning Jag saknar möjlighet till att få extra hjälp när jag varit borta från skolan pga. tävling eller träning 2,4 2,4 2,2 2,8 2,4 2,4 2,3 2,2 2,4 2,3 Jag saknar kvinnliga lärare 2,3 2,0 2,1 2,1 2,1 Elevernas uppfattningar om organisation av undervisningen RIG-eleverna har betydligt fler undervisningstillfällen och undervisningstimmar i SCI per vecka än vad gymnasieeleverna har. Vanligast bland RIG är 5-6 tillfällen och mer än sju timmar per vecka. Motsvarande siffror för gymnasieskolan är 3-4 tillfällen och 3-6 veckotimmar. På gymnasieskolorna bedrivs undervisningen i huvudsak på dagtid medan 65 % av eleverna på RIG har sin undervisning förlagd både till dag- och kvällstid. Det senare hänger samman med en mängd olika faktorer, oftast idrottsspecifika, som t.ex. säsong och väder, lagträning på kvällstid och individuell träning på dagtid. Anmärkningsvärt stor andel av eleverna, nära hälften av gymnasieeleverna 18

18 och var tredje RIG-elev, menar att undervisningsinnehållet inte skiljer sig åt mellan de olika SCIkurserna. De skillnader som eleverna rapporterar handlar generellt om progression, framför allt när det gäller krav på eleverna. Vissa elever menar att C- och D-kurserna är bättre strukturerade än A- och B-kurserna. Elevernas uppfattningar om undervisningens innehåll Tabell 8 beskriver elevernas uppfattning om undervisningens innehåll. Ett värde under 3 innebär att innehållet förekommer sällan/mycket sällan och ett värde över 3 ofta/mycket ofta. Generellt kan sägas att de teoretiska inslagen förekommer mindre ofta än den egna specialidrotten samt att både de teoretiska inslagen och den egna specialidrotten ökar med stigande kurs. En intressant iakttagelse är att den egna specialidrotten har ett mycket högt värde på SCI A. Det kan möjligen förklaras av att flera skolor valt att behandla vissa teoretiska moment inom ramen för undervisning i andra ämnen, som t.ex. idrott och hälsa, psykologi, naturkunskap och andra idrottskurser. På det sättet har mer tid frigjorts för träning inom ramen för specialidrottskursen. Ett exempel på detta visar sig i den intervjustudie, som genomförts vid en av gymnasieskolorna, där den aktuella skolan valt att lyfta ut träningsläran och idrottspsykologin ur specialidrottskurerna och istället låta eleverna läsa lokala kurser inom idrottsmedicin och idrottspsykologi (Fredlander & Rölin, 2009). Tabell 8 Undervisningsinnehållet omfattning uppdelat på SCI-kurserna, medelvärden. (1=Mycket sällan, 5= Mycket ofta) SCI A SCI B SCI C SCI D Totalt Träningslära 3,6 3,5 3,3 3,7 3,5 Kost-/näringslära 2,5 2,9 2,9 3,1 2,9 Idrottspsykologi/mentalträning 2,4 2,7 2,8 3,3 2,8 Ledarskap 2,5 2,8 3,1 3,1 3,0 Den egna specialidrotten 4,6 4,0 4,2 4,5 4,3 Övrigt 2,8 2,7 3,0 3,3 3,0 I träningslära behandlas alla moment i alla kurser. Samma situation gäller innehållet i kost- och näringslära. Här moment behandlas de flesta moment sällan eller mycket sällan. Särskilt anmärkningsvärt är elevernas rapportering att ätstörningar sällan behandlas i undervisningen. Inte heller i idrottspsykologi/mental träning tycks de olika momenten behandlas särskilt ofta samtidigt som omfattningen av respektive moment dock ökar med stigande kurs. Inget moment i ledarskap på A-B-kurserna kommer upp till medelvärdet 3 när det gäller omfattning av undervisningen. På C- och D-kurserna ökar inslagen något. Den här bilden förstärks vid analys på frågan om innehållet i den egna specialidrotten. Just frågor om krav för att lyckas som tränare och ledare behandlas tämligen sällan. Däremot får färdighetsträning och teknikträning stort utrymme. Något förvånande är kanske att eleverna inte rapporterar ännu högre frekvens på de olika momenten i undervisningen i den egna specialidrotten. Övrigt innehåll i undervisningen sådana inslag som finns upptagna i kursplanerna som strävansmål behandlas relativt sällan. Det kan tyckas anmärkningsvärt att idrottsskador och droger och doping får relativt litet utrymme. Mindre förvånande men dystert är att frågor om manligt och kvinnligt idrottande sällan behandlas. 19

19 Om flertalet av eleverna fick bestämma skulle undervisningens innehåll inte minska i något avseende. Däremot menar nära hälften av eleverna att idrottspyskologi/mentalträning och den egna specialidrotten borde få mer utrymme. Cirka var fjärde elev vill öka inslagen av träningslära, kost- och näringslära respektive ledarskapsfrågor. Tabell 9 Elevernas syn på mängden undervisning inom respektive moment (procent) Minska Samma Öka Träningslära Kost-/näringslära Idrottspsykologi/mentalträning Ledarskap Deras egen specialidrott Övrigt Elevernas uppfattningar undervisningens genomförande Överlag skattar eleverna lärarnas kompetenser hög 3,0 3,5 på en fyrgradigskala. I den mån man som elev saknar någon kompetens hos lärarna är det i första hand sådana kompetenser som är att hänföra till allmän lärarkompetens eller personliga egenskaper (jämför tabell 19). Tabell 10 Elevernas skattning av hur stor andel av lärarna som har goda kunskaper inom respektive område, medelvärden (1= Ingen, 4 = Alla) Flickor Pojkar GY RIG Totalt Träningslära 3,6 3,5 3,4 3,7 3,5 Kost-/näringslära 3,3 3,3 3,2 3,5 3,3 Idrottspsykologi/mentalträning 3,1 3,1 3,1 3,2 3,1 Ledarskap 3,4 3,4 3,4 3,5 3,4 Specialidrotten 3,5 3,5 3,4 3,7 3,5 Bra på att undervisa 3,4 3,3 3,3 3,3 3,3 Goda förebilder 3,3 3,2 3,2 3,3 3,2 Kan engagera och motivera 3,2 3,1 3,1 3,3 3,2 God social kompetens 3,3 3,3 3,3 3,4 3,3 Behandlar pojkar och flickor lika 3,5 3,4 3,3 3,6 3,4 Kan förklara när elever inte förstår 3,5 3,3 3,4 3,4 3,4 Kan knyta undervisningen till livet utan för skolan 3,1 3,0 2,9 3,2 3,0 20

20 Eleverna anser sig vara delaktiga i undervisningens uppläggning och upplever att undervisningen i specialidrott tar sin utgångspunkt i deras individuella förutsättningar även om det finns skillnader både mellan RIG- respektive gymnasieeleverna och mellan flickor respektive pojkar. När det gäller de teoretiska inslagen i specialidrottsundervisningen verkar den vanligaste undervisningsformen vara när läraren pratar och eleverna lyssnar, men gruppdiskussioner mellan eleverna och mellan lärare och elever får också värden över 3 på den femgradiga skalan. Den praktiska undervisningen domineras av kommunikation mellan lärare och elever och mellan eleverna. RIG-eleverna har mer inflytande i den undervisningen är gymnasieeleverna. Minst inflytande upplever eleverna att de har över provs och testers utformning. Elevernas uppfattningar om lärandet i ämnet Ett mått på elevernas lärande är deras egen uppfattning om vad de lärt sig, vilket redovisas i tabell 11. Båda grupperna och båda könen rapporterar höga värden på alla delar utom en. Värdena varierar från 2,8 till 4,5 på den femgradiga skalan. Högst medelvärde har frågan om eleverna anser sig ha utvecklats i sin egen specialidrott. Tabell 11 Elevernas uppfattningar om vad de lärt sig, medelvärde (1=Instämmer inte alls, 5=Instämmer helt) Flicka Pojke GY RIG Totalt Om olika träningsmetoder 3,8 4,4 4, ,0 Planera min egen träning 3,8 4,1 3,9 3,9 3,9 Utvärdera min egen träning 3,6 4,1 3,8 3,7 3,8 Förebygga idrottsskador 3,5 4,0 3,6 3,5 3,6 Behandla idrottsskador 3,3 3,9 3,5 3,6 3,5 Fått kunskaper i näringslära 3,6 3,8 3,7 3,5 3,7 Fått kunskaper om ätstörningar 2,9 2,8 2,8 2,9 2,9 Fått kunskaper om doping/droger 3,4 3,8 3,6 3,5 3,5 Utvecklat mitt ledarskap 3,5 3,4 3,4 3,6 3,5 Utvecklats i min egen specialidrott 4,0 4,5 4,3 4,1 4,2 Även om medelvärdet för i stort sett samtliga delar i ämnesinnehållet är högt finns en spridning i svarsfrekvens från 1-5. För varje delmoment kryssar 5-10% av eleverna 1, d.v.s. att de inte alls instämmer i påståenden av typen jag har lärt mig om olika träningsmetoder. Alla dessa elever har godkänt betyg från A-kursen några få har G men flertalet MVG. Detta är särskilt anmärkningsvärt då de delmoment vi listat i enkäten utgör mål respektive betygskriterier i ämnet. 21