Skogsbruket 4 DIKEN VÄXER IGEN MÅNGA FRÅGOR KRING SERVITUT ETT SKOGSSKIFTE KAN INTE STÄNGAS IN. VEM SKA SKÖTA SKOGEN

Transkript

1

2 Skogsbruket ORGAN FÖR SVENSKBYGDENS SKOGSHUSHÅLLNING I FINLAND NR ÅRGÅNG 75 4 DIKEN VÄXER IGEN ETT SÄKERT TECKEN PÅ ATT DIKESRENSNING ÄR NÖDVÄNDIG ÄR ATT DET STÅR VATTEN I DIKEN. MÅNGA FRÅGOR KRING SERVITUT ETT SKOGSSKIFTE KAN INTE STÄNGAS IN VEM SKA SKÖTA SKOGEN KOMMUNER OCH STÄDER HAR FÅ VALMÖJLIGHETER. UNGDOMAR KAN TA ANSVAR CRISTA HÄLLFORS I LAPPTRÄSK ÄR I ÅR FÖR FÖRSTA GÅNGEN PLANTERINGS- BOSS. HUR PLACERA I FONDER KVARTALSUPPFÖLJNING. LITET VÅTT, LITET VÅTT... REGN OCH FUKT ÄR INTE BARA OBEHAGLIGT UTAN ÄVEN OHÄLSOSAMT I LÅNGA LOPPET. VÄRMEFÖRETAGARE EN VÄXANDE YRKESKÅR SEDAN 1998 HAR VÄRMEFÖRETAGARE UTBILDATS I VASA. SLURK AV BJÖRK BJÖRKSAV SOM HÄLSODRYCK. PÅ OMSLAGET: CRISTA HÄLLFORS ÄR BARA SJUTTON ÅR, MEN HAR REDAN HUNNIT SÄTTA TUSENTALS SKOGSPLANTOR I JORDEN. FOTO: GERD MATTSSON-TURKU 2

3 Skogsbruket Ledaren Utgivare Föreningen för Skogskultur rf Redaktion Orrspelsgränden 4, Helsingfors tfn: (09) fax: (09) Sampo: Aktia Bank: FöreningsSparb. Sverige Chefredaktör Tage Fredriksson tfn: Redaktionssekreterare Gunnar Salingre tfn: Redaktör Gerd Mattsson-Turku tfn: Fasta medarbetare Anne Manner tfn: Christian Hildén tfn: Heimhällen Oy Ab Bjarne Andersson tfn: Ombrytning Margita Lindgren, Ekenäs Tryckeri Adressförändringar och prenumerationer Margita Törnroth tfn: Annonser: Oy Adving Ab / Ingmar Qvist Kärrbyvägen Nylands Degerby tfn (09) fax (09) ingmar.qvist@elisanet.fi En helårsprenumeration (11 nummer) kostar 33 i Finland, i Sverige 300 SEK och i övriga länder 40. Halvår (6 nummer) kostar 20 i Finland, i Sverige 180 SEK och i övriga länder 24. ISSN Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs 2005 Budgeten i skogen Nästa års statsbudget är för skogbruket en vital del av näringen som hjälper till att garantera kontinuiteten, inte minst för skogsvården. Det förslag som presenterats bjuder inte på några större nyheter, men trenderna håller i sig. Den offentliga sektorn har allt sedan de ekonomiska bottennoteringarna för ett drygt tiotal år sedan gått in för att skära ner på kostnader och effektivera verksamheten. Skogssektorn är inget undantag trots att miljöfrågor och skogsenergi ligger högt upp på den politiska agendan. Statsmakten har i all högre grad börjat fungera enligt uppgjorda program som ger klara ramar för verksamheten och därigenom också åt den ekonomiska delen. Inom skogsbruket har det Nationella skogsprogrammet som godkänts i regeringsförhandlingar också fungerat som en del av regeringsprogrammen. Detta har gett en stadga i det skede budgetförhandlingar förts, inte minst med finansministeriet och vidare ut på det politiska planet. Skogsprogrammet kan ses som en direkt följd av program som Skog 2000 som liksom dess föregångare varit klart mera virkesproduktionsinriktade. Skogsprogrammet gjordes 1999 och nu formas budgeten för år Det är helt klart att denna tidsrymd påverkar värdet som politiskt instrument. Det är nu dags att göra nästa program som har en hel massa utmaningar att ta itu med. Det gamla programmet har utvärderats så att dess förtjänster och brister tagits fram. Här finns naturligtvis en del att ta lärdom av. För att kunna göra program för tio år framåt gäller det dock främst att ha visioner och blick för framtiden, dock med fötterna stadigt på jorden. Grunden för skogsbruk är avsättningen för skogsråvara. Detta är en marknadsfråga som endast till mycket begränsade delar kan styras på nationell nivå, men det gäller att ta vara på dessa, inte minst när det gäller hemmamarknaden. Ett skogsprogram skall naturligtvis också handla om mål och medel inom skogsbrukets ekologi, ekonomi, rekreation och sociala hållbarhet. I en tid då allt mera reglering slopas betyder det att tonvikten läggs vid rådgivning och morötterna. Samtidigt läggs det allt större vikt vid företagsamhet och bland skogsbolagen ligger det i tiden att allt flera funktioner läggs ut. Företagsamheten inom skogsbruket, speciellt de tjänster som kretsar kring skogsbolagen och skogsägarna får en hög prioritet. För skogsbruket är det naturligtvis skogsförbättring, miljöstöd och den främjande verksamheten centrala. Ett nytt skogsprogram som i framtiden i bästa fall kan garantera en finansiering skall med alla medel stödas. 3

4 Diken växer igen ETT SÄKERT YTTRE TECKEN PÅ ATT DIKESRENSNING ÄR NÖD- VÄNDIG ÄR ATT DET STÅR VATTEN I DIKEN OCH ATT DET VÄXER VITMOSSA BÅDE I DIKEN OCH PÅ MARKEN MELLAN DIKENA. FÖR TRÄDEN INNEBÄR DETTA SÄMRE FÖRHÅLLANDEN SOM SYNS I FORM AV ATT TILLVÄXTEN AVTAR. ÅRSSKOTTEN BLIR KORTARE. Skogar och torvmarker som en gång har dikats börjar försumpas på nytt om diken inte rensas. I Svenskfinland har över sjuttio procent av torvmarkerna dikats och torrlagts. Procenten är något högre för Österbotten än för Sydkusten. Skogsdikningarna inleddes i slutet på 1920-talet och nådde sin kulmen på 1970-talet. I normala förhållanden är ett dikessystem i behov av rensning omkring trettio år efter torrläggningsdikningen. Ris bör plockas ur diken efter en avverkning Trettio år är en genomsnittssiffra. I verkligheten varierar det mellan tjugo och femtio år. Skogsägaren kan själv till en del påverka dikenas skick. Genom att plocka bort ris som hamnar i diken vid en avverkning och massavedsbitar som traktorföraren placerar i dikesbottnen för att göra mjuka överfarter körbara bildas inga proppar som dämmer upp vattenströmningen i diken. Enligt Gunnel Englund på Kustens skogscentral, som ansvarar för tunga skogsförbättringsarbeten, hör den här typen av skogsvårdsarbeten till en förgången tid. Det är ytterst få skogsägare som städar upp diken efter en avverkning. Självverksamma skogsägare gör det i någon mån. Det finns också områden, där älgar har medverkat till att dämma upp vattenströmningen i diken. När älgarna utnyttjar samma stigar till ett vattenhål eller till en saltsleke år efter år, hamnar mer och mer löst material i dikesbottnen vid överfarten och vattenströmningen avtar efter hand. något som virkesköparna glömmer Vid rotförsäljningen, dvs. då virkesköparen utför avverkningen, har de flesta virkesköpare i kontraktsvillkoren inskrivet att köparen skall från diken, vägar och vattendrag avlägsna störande hyggesrester, tillfälliga brokonstruktioner och uppdämningar som har förorsakats av dessa. Vid dagens maskinella avverkningar glöms detta bort och det är sällan som en arbetsledare inspekterar en avverkningsyta efter att arbetet är utfört. Det ankommer med andra ord på skogsägaren att kontakta virkesköparen om han noterar att ris ligger i diken efter en avverkning och kräva att få riset bortplockat. Årsskottens längd ger en fingervisning Om dikesrensningen blir ogjord leder det till att tillväxten i skogsbeståndet avtar. Det beror på att det finns för mycket vatten i marken som i sin tur försämrar rötternas syreupptagning. Om situationen får framskrida utan åtgärder kommer skogen i något skede att dö på grund av att rötterna är helt omgivna av vatten. Minskad tillväxt syns på årsskottens längd. Enligt Englund kan en skogsägare själv utläsa det här. Titta på längden på de två senaste årsskotten och jämför med årsskottens längd tio år tillbaka i tiden. Det är Englunds tips. Om de två senaste årsskotten är kortare är det ett säkert tecken på att tillväxten har avtagit. Det är ett lika säkert tecken som vitmossa. Ofta är skogsägaren inte medveten om rensningsbehovet VITMOSSA SOM VÄXER I DIKEN OCH SENARE OCKSÅ PÅ TEGARNA MELLAN DIKEN ÄR ETT SYNLIGT TECKEN PÅ ATT DIKESRENSNING ÄR NÖDVÄN- DIG, SÄGER GUNNEL ENGLUND PÅ KUSTENS SKOGSCENTRAL. Dikesrensning utförs i mindre omfattning än vad behovet påkallar skogsvårdsmässigt. Englund tror att den främsta orsaken är att skogsägarna inte är medvetna om situationen på sina dikade områden. Det bottnar i sin tur oftast i brist 4

5 på information från skogsorganisationerna. Skogsvårdsföreningarna och skogsreviret spelar en viktig roll i det här sammanhanget. Det är deras fackmän som skogsägarna är i regelbunden kontakt med. Vi får inte heller bortse från det faktum att ekonomin i jordbruket har försämrats och det påverkar investeringar i skogen, säger Englund. Minskade inkomster från jordbruket leder till att pengar tas från skogen. Kärvare ekonomi medför att den summa pengar som sätts tillbaka i skogen minskar. Investeringar i skogen dras ner till ett minimum. Statsstöd för dikesrensning En skogsägare kan rensa sina diken helt på egen hand. Alternativt går flera skogsägare i området ihop och bildar ett samföretag. Ekonomiskt är det fördelaktigast om en dikesrensning omfattar samma område som den ursprungliga torrläggningen. En skogsägare får statsstöd för dikesrensning eller iståndsättningsdikning som den officiella termen är. När en skogsägare dikesrensar helt på egen hand, på en enda lägenhet, är statsstödet knappt 17 cent per meter dike vid Sydkusten och 23 cent i Österbotten. Stödets storlek påverkas inte av de verkliga kostnaderna. Ett villkor för att få statsstöd är att skogsägaren lämnar in en plan över dikesrensningen inkl. en vattenvårdsplan innan arbetet inleds till skogscentralen och att skogscentralen ger grönt ljus. När det är ett samföretag med flera skogsägare, det räcker med två skogsägare, baserar sig stödet på ett procenttal av de verkliga kostnaderna. Det räcker med att två skogsägare har ett gemensamt dike för att det ska bli ett samföretag. Vid Sydkusten är statsstödet 40 procent av de verkliga kostnaderna och i Österbotten 55 procent. Vad kostar en dikesrensning? Det verkliga priset för en dikesrensning som markägaren låter skogscentralen utföra är omkring en euro per meter dike. På det priset kommer ännu mervärdesskatten som är 22 procent, så priset blir drygt 1,20 euro/meter. Siffrorna gäller för östra Nyland. Prisvariationerna mellan olika dikningsförtag är de facto stora. Företagets storlek spelar in, ju större företag desto lägre kostnad per meter. Även skogsmarken spelar en roll. När diken går enbart genom torvmarker jobbar en dikesgrävare snabbt. Hundra meter per timme är helt normalt. När diken går genom moränmarker är arbetet långsammare. Enligt Englund får man räkna med att dikesrensning på momark är tredubbelt långsammare. DET HÖR TILL AVVERKARENS SKYLDIGHETER ATT PLOCKA RIS UR DIKEN EFTER EN AVVERKNING. 5 Vattenvårdsplan är ett måste idag Vid all skogsdikning krävs en vattenvårdsplan. Det här gäller både när en skogsägare dikesrensar helt på egen hand och i samföretag. En vattenvårdsplan ska göras individuellt för alla dikesrensningar. Av den ska framgå bl.a. dikningens inverkan på vattenståndet i t.ex. ett träsk eller en livsmiljö uppgifter om lutningsförhållanden och jordart uppgifter om vart vattnet leds vilka åtgärder som vidtas för att minska skadliga verkningar av dikesrensningen o tidpunkt för rensningen o i vilken ordning dikena rensas o skyddszoner o dikesavbrott o slamgropar och sedimenteringsbassänger karta över dikningsområdet med olika åtgärder inritade även för minsta dikesstump som skogsägaren rensar på egen hand Även när skogsägaren dikar helt på egenhand och inte ämnar ansöka om statsstöd krävs det att han har en vattenvårdsplan, som innehåller ovannämnda uppgifter. Planen behöver han inte lämna in nånstans, men den ska finnas i skrivbordslådan. Det här är en följd av skogscertifieringen. Kriterium 26 som gäller vattenvård innehåller en klausul om detta. Eftersom nästan alla skogsägare i Finland är med i skogscertifieringen och därmed har godkänt kriterierna, finns det inga möjligheter att kringgå detta kriterium. Vid de årliga revisionerna i anslutning till skogscertifieringen kan granskarna kräva att få se vattenvårdsplanen över ett område som skogsägaren dikesrensat. Om skogsägaren inte kan visa upp en plan, blir det en anmärkning i certifieringsprotokollet. Flera anmärkningar efter en årsrevision kan bli ödesdigert för certifikatet i sin helhet och sätta certifikatet på spel. Det var situationen vid årsrevisionen hösten 2004 i Svenskfinland. Nya områden får inte dikas Vid en dikesrensning är det tillåtet att ta upp kompletteringsdiken ifall det befintliga dikesnätet är för glest. Men inga nya områden får dikas. Nydikning har varit förbjudet i Finland sedan många år tillbaka. TEXT OCH FOTO: GERD MATTSSON-TURKU

6 Dikade områden har stor avverkningspotential Dikesrens TIDIGARE GJORDES DIKEN SPIKRAKA. FANNS DET EN STEN I DI- KETS RIKTNING, SPRÄNGDES DEN BORT. I DAG DIKAR MAN RUNT STENAR. NU BEAKTAR VI TERRÄNGEN OCH TAR NATURHÄNSYN, SÄGER GUNNEL ENGLUND. DET HAR SINA NACKDELAR ATT GÅ RUNT STENAR EFTERSOM VATTENSTRÖMNINGEN BLIR I VISS MÅN LI- DANDE. MEN FÖRDELARNA VINNER. TORVMARKERNAS BETYDELSE FÖR VIRKESFÖRSÖRJNINGEN ÖKAR MARKANT. I SVENSKA ÖSTERBOTTEN FINNS IDAG TJUGO PRO- CENT AV AVVERKNINGSMÖJLIGHETER PÅ DIKADE TORVMARKER. OM NÅGRA ÅR ÄR PROCENTEN NÄRMARE TRETTIO. I så gott som hela landet ligger man under målet för dikesrensning. En av orsakerna är att dikesrensning inte har marknadsförts till skogsägare i tillräcklig omfattning. En skogsägare har svårt att själv bedöma när det finns behov av att dikesrensa ett befintligt dikessystem. I skogsbruksplanen finns det normalt angivet om det finns behov av dikesrensning. Skogsbruksplaneraren gör sin bedömning av situationen i samband med terrängarbetet. I den plan som skogsägaren får omnämns ett eventuellt behov av rensning. Sydkusten Österbotten Torvmarkernas andel av skogsmarken 10 % 30 % Andelen dikade torvmarker av torvmarksarealen 68 % 74 % Avverkningsmöjligheter på torvmarker procent av avverknings- 9 % av 20 % volymen 27 % från år 2007 Dikesrensning år 2004 mål 365 ha ha utfört 289 ha eller ha eller 79 % 69 % Dikesrensning år 2005 mål 365 ha ha utfört ( ) 46 ha 788 ha Diken som rensas görs mellan 60 och 100 centimeter djupa. Till dikningen används profilskopor. I botten är diken omkring femton centimeter breda och upptill drygt en meter. Englund medger att det här är en negativ sak ur allmänhetens synvinkel eftersom det begränsar folks möjligheter att röra sig i terrängen. Det är inte många som hoppar över ett dike som är över en meter brett. Men dikena ska hålla i tiotals år, så därför behövs djupa och breda diken. Kompletterande diken kan behövas En dikesrensning börjar med att det gamla dikessystemet gås igenom. Räcker det med att rensa befintliga diken eller behövs det extra diken på något ställe? Den saken avgör en fackman tillsammans med markägaren. Efter att den frågan är utredd, utmärks gamla diken som ska rensas och streckningen för kompletterande diken ut med fiberband. Sex meter bred dikeslinje I nästa skede ska dikeslinjerna huggas upp. I samföretag faller det på varje medverkande skogsägares ansvar att se till att dikeslinjerna på hans mark huggs upp och att virket körs ut ur skogen. Först när det arbetet är gjort, kan rensningen påbörjas. En dikeslinje ska vara sex meter bred. Dikesgrävaren behöver tre meter. Dessutom ska det finnas mer än en meter utrymme på vardera sidan av diket. Det ska finnas utrymme att tömma skopan utan risk för att den tar i stammar och skadar barken. Larvband som går för nära rothalsen på stammar skadar lätt rötter. Speciellt granen med sitt ytliga rotsystem är känslig. Om dikesmassorna sätts för nära diket rasar de ner i diket och dämmer upp vattnet. Enligt Englund har skogsförbättrare som tumregel att man ska kunna gå mellan diket och jordmassorna. Ny maskin för dikesrensing? Ett vanligt arbetssätt är att maskinen rör sig tvärs över diket och placerar dikesmassorna turvis på sidorna. Sven-Åke Oscarsson i Älmhult i Sverige har konstruerat en dikesgrävare, som han har gett namnet Varanen. Varanen arbetar både från sidan och över diket. Tack vare teleskopiska hjulaxlar som ger ett utskjut på en meter åt varje sida 6

7 ning i praktiken är dikesgrävaren ena stunden 2,3 meter bred. Nästa stund kan den byta skepnad till en bredbent dikesgrävare som grenslar diken och kliver över en meter höga hinder. Oscarsson har jobbat fyra år med sitt hemmabygge Varanen hemma i Älmhult i Sverige. En avklädd avverkningsmaskin av märket Lillebro är basmaskin. Hytten, kranen och maskinpaketet på åttio hästkrafter finns kvar. Resten är konstruerat för att ge en skonsam, men robust maskin. Foto: Carina S:son-Wigren, Skogsland TACK VARE SINA TELESKOPISKA HJULAXLAR SOM GER UTSKJUT PÅ EN METER ÅT VARJE SIDA, KAN DIKESGRÄVAREN GRENSLA SKOGSDIKEN. BILD AV DIKESGRÄVARE MED PROFILSKOPA. Foto: Skogsbrukets bildarkiv 7 Vilket vitsord får Varnanen? Gunnel Englund bekantar sig med Varanen via foton. Idén är inte alls fånig, säger Englund. Jämfört med våra dikesgrävare, tror jag att våra har bättre bärighet eftersom de har helband. Skopan är av en utformning som är obekant för mig. Men kan man spara in på dikeslinjernas bredd utan att pruta på kvaliteten på arbetet, är Varanen ett alternativ som tål att tänka på. Varje kvadratmeter skogsmark som är utanför virkesproduktionen betyder inkomstbortfall. En del av bortfallet kompenseras av att träden intill dikeslinjer får högre tillväxt tack vare större utbud på ljus och näring, men ett bortfall blir det alltid. Men det finns en fara att man skadar träd och på det sättet får in rotröta i beståndet. Oscarsson uppger att skopan är också ett specialdesignat hemmabygge. Den känner dikets ursprungliga djup och skonar de viktiga slänterna. Enligt Oscarsson är det vegetationen som håller kvar jorden så att den inte spolas ner i diket. Hans skopa tar bara bort det lösa material som samlats i dikesbottnen. Englund är skeptisk till skopan och hennes kommentar är: Hur långlivade är dikena när ingreppet är så pass litet? TEXT: GERD MATTSSON-TURKU

8 Många frågor kring servitut ETT SKOGSSKIFTE KAN INTE STÄNGAS IN. DET ÄR GRUNDOR- SAKEN TILL ATT SERVITUTSRÄTT FINNS. MEN: ETT BEFINTLIGT TRAKTORSPÅR GENOM SKOGEN INNEBÄR INGEN AUTOMATISK ANVÄNDNINGSRÄTT. OCH TVÄRTOM: SERVITUT KAN FINNAS, MEN VÄGEN ÄR SKOGBEVUXEN. Begreppen vägrätt och servitutsrätt följer i princip samma regler. Skillnaden är att servitut gäller lägenhetsvis, medan en vägrätt syftar på en större gemensam rätt att använda en enskild väg. En utbredd missuppfattning är att ett traktorspår som syns på grundkartan får användas. Grundkartan har ingen rättsverkan. Ett instiftat servitut ska finnas antecknat i fastighetsregistret. Lantmäteriingenjör Osmo Ovaska i Vasa berättar att anteckningarna visserligen inte alltid är så detaljerade, men finns i någon form när ett servitut verkligen existerar. Ibland beskrivs servitutet, men ofta hänvisar anteckningarna till kartan. Sådana kartor finns hos lantmäteriverket, och kan kontrolleras vid behov. Inte fast för evigt Ovaska påpekar också att ett servitut inte är befäst för all tid och evighet. Det kan avskaffas, inrättas eller flyttas. Men enbart genom en lantmäteriförrättning. Praktiska förändringar utanför protokollet kan endast göras genom överenskommelse mellan den belastade markägaren och de som har förmånen att använda sig av ett servitut. Det är ändamålsenligheten som avgör. Ett servitut som faktiskt inte behövs längre kan avskaffas. Likaså kan förändringar komma ifråga om belastningen förändrats väsentligt. Som exempel nämner Ovaska skogsmark som blivit tomtmark eller att användningen av en vägrätt genom andra förändringar tilltagit. Likaså kan nya servitut inrättas. Det finns de facto skiften som saknar angiven transportmöjlighet ut till befintligt EN BRA VÄG BETYDER INTE ATT DET ÄR FRITT FRAM FÖR VEM SOM HELST ATT ANVÄNDA DEN. 8

9 vägnät. Då är en ansökan om lantmäteriförrättning enda möjligheten att försäkra sig om en obestridlig rätt att transportera virke till väg. Praktisk anpassning När ett servitut finns gäller det att se till reglerna för det. Det är inte alltid möjligt att i praktiken komma fram precis där servitutet är ritat eller beskrivet. I verkligheten kan en stor sten finnas precis mitt i sträckningen. Det säger sig självt att det då blir en krok på vägen. En anpassning enligt praktikens krav är helt acceptabel. Däremot går det inte för sig att flytta en vägsträckning hur som helst utan markägarens medgivande. Att välja ett spår på grannlägenheten är helt förkastligt, oberoende hur bärande terrängen där må vara. Det är tyvärr inte ovanligt att en virkestransportör väljer en mera bärande mark istället för servitutets rätta sträckning. Det har mer än en gång gett upphov till klagomål från den belastade markägarens sida, och det med rätta. Enhetlig bredd Bredden på servitutet finns inte alltid antecknad. Men även när den finns, är inte heller den för evigt fastställd. I praktiken tenderar servitutsvägarna att bli bredare under årens lopp. Det händer till exempel att markägaren dikar invid vägen. Ett dike och en jämnad jordvall gör vägområdet bredare. När praktiken breddat vägen godkänns den nya bredden. Men samma bredd gäller för alla användare, förtydligar Ovaska. Det betyder att en användare med större maskin inte kan påyrka en bredare vägrätt. Rätt att avverka Ett befintligt servitut existerar trots att vägen är skogbevuxen. Den som har servitutsrätt har också rätt att hugga bort träd och buskar för att komma fram. Virket tillfaller markägaren där servitutet drar fram, såklart. Det är en fullt möjlig situation, eftersom virke inte avverkas kontinuerligt och traktorspår i skogen alltså inte nödvändigtvis används så ofta. Användaren ersätter skador Servitutsrätten bör användas med förstånd. Rätt att köra är inte lika med rätt att förstöra. Det som går utanpå vanligt underhåll måste ersättas. Som praktiskt exempel kan nämnas virkestransport på ofrusen mark. Menförestider betyder skador på terräng och vägar. Här är användaren ersättningsskyldig. Om det är skogsbolaget som kört rotavverkat virke eller virkesförsäljaren som ska stå för fiolerna är en fråga mellan de två. Den belastade, drabbade markägaren ska inte behöva bry sitt huvud, utan få skadorna reparerade eller ersatta. Kontrolleras vid styckning Ett befintligt servitut är inte knutet till ägare, utan till lägenhet. Numera måste vi noggrant se till att frågan behandlas vid till exempel styckning eller delning av en lägenhet. Lantmäteriingenjören kontrollerar vilken del av en lägenhet som belastas av ett servitut, och ser till att anteckningen om servitutet påförs rätt del. Tillfället är ypperligt för markägaren att kontrollera vilka regler som gäller för lägenheten. Avtalsvägar Att ett servitut inte finns utesluter inte alltid rätten att köra. Specialfall är så kallade avtalsvägar. De bygger på en ömsesidig, bestående överenskommelse mellan markägare. OSMO OVASKA POÄNGTERAR ATT GRUNDKARTAN INTE ÄR ANNAT ÄN EN ÖVERSIKT. DEN HAR INGEN RÄTTSVERKAN. Överenskommelser av det slaget binder enbart markägarna och deras arvingar. Om ett skifte blir sålt, följer inte rättigheten att köra med. Överenskommelser som varit i kraft efter 1963 omfattas av regeln. Det kan dock vara svårt att påvisa en sådan överenskommelse, om den varit muntlig. Men en flitig användning av vägen eller spåret utan protester från någondera parten ger en fingervisning. Enskilda löften om virkestransport leder däremot inte till liknade avtal. Skogsbolag kan inte för egen del yrka på avtal av det här slaget. Samfällda vägar och sidovägrätt Många samfällda vägar försvann när lagstiftningen förnyades. Det utbyggda vägnätet gjorde dem obehövliga. Men de som var i användning ännu den första mars 1977 lever kvar som servitutsvägar. De finns dock inte antecknade i fastighetsregistret på samma sätt som instiftade servitut. Men uppgifter finns hos lantmäteriverket. En speciell variant är också en så kallad sidovägrätt som kan följa med ett bygge av skogsväg. Den rätten kan belasta skiften alldeles i närheten av en väg. Sådana anteckningar finns att söka i förrättningsuppgifterna som rör själva skogsvägen. Lantmäteriförrättning säker utväg När meningarna går isär är det till lantmäteriverket intressenterna ska vända sig. Men Osmo Ovaska påminner om att en lantmäteriförrättning kostar. Det är klart att överenskommelser om hur man sköter det praktiska är att föredra. Förutom kostnaden får den sökande bereda sig på en viss väntetid. Den i sin tur varierar enligt lantmäteriverkets arbetsmängd. Lantmäteriingenjören sammankallar till begynnelsesammanträde mellan de berörda parterna. Här får åsikter komma fram, men ofta går de isär och ingenjören är den som då fattar beslut om ett servituts placering med mera. TEXT OCH FOTO: ANNE MANNER 9

10 Vem ska sköta skogen kommuner och städer har få valmöjligheter AV TRADITION ÄR DET VAN- LIGT ATT ORTENS SKOGS- VÅRDSFÖRENING SKÖTER KOMMUNENS ELLER STADENS SKOGAR. DET FINNS KOM- MUNER OCH STÄDER SOM HAR EGNA SKOGSFACKMÄN FÖR SKÖTSELN AV SKOGARNA, MEN DET ÄR MERA UNDANTAG ÄN REGEL. LAGEN OM OFFENTLIG UPP- HANDLING AV VAROR OCH TJÄNSTER HAR I FLERA KOM- MUNER SATT GAMLA KUND- FÖRHÅLLANDEN UR SPEL. DEN SOM GER DEN FÖRMÅN- LIGASTE OFFERTEN VINNER. Pernå kommun i östra Nyland kan tjäna som ett bra exempel på hur lagen om offentlig upphandling av varor och tjänster fungerar i praktiken. SKOGS- BRUKET har träffat kommundirektör Ralf Sjödahl, som ger sin syn på saken. Kommunens skogar sköts helt av utomstående Pernå kommun har 240 hektar skog. I en kommun av Pernås storlek med invånare har skogsinkomsterna betydelse. Kommunen behöver inte konkurrensutsätta försäljning av virke, förtydligar kommundirektör Ralf Sjödahl. Lag om offentlig upphandling av varor och tjänster gäller enbart köp av varor och tjänster. I kommunen har vi ansett att vi saknar färdigheter att sköta skogen ändamålsenligt. Därför har vi för skogens del bildat ett paket som innehåller köp av tjänster och know- how för skötsel av skogen samt försäljning av virke från skogen. Ett paket som även innehåller avverkning och virkesförsäljning gör det attraktivare. Första anbudstävlan för fem år sedan Varje kommun har i sina anskaffningsstadgar angett när reglerna för offentlig upphandling gäller, dvs. hur stort penningbeloppet det ska vara fråga om för att lagen ska träda i kraft. Enligt Sjödahl kan kommunen begära in offerter på små summor per telefon. Pernå kommun hade för fem år sedan den första offerttävlan gällande skötseln av kommunens skogar. Den offerttävlan vann Södra skogsreviret, som i tiotals år hade skött kommunens skogar. Den maximala avtalstiden är ofta fem år enlig EU-lagstiftningen. Ny anbudstävlan i fjol ny offertrunda då anbuden inte var jämförbara REGLERNA FÖR OFFENTLIG UPPHANDLING HAR I VISSA FALL GÅTT FÖR LÅNGT, ANSER RALF SJÖDAHL SOM ÄR KOMMUNDIREKTÖR I PERNÅ. Foto: Gerd Mattsson-Turku Kommunens stadgar säger att vi måste skicka ut offertförfrågan till minst tre leverantörer, berättar Sjödahl vidare. Det gjorde vi med tyngdpunkt på närhetsprincipen, dvs. leverantörerna skulle finnas i närområdet. Tre utskick och tre anbud blev resultatet. När offerterna öppnades och anbuden jämfördes, visade det sig att anbuden inte var direkt jämförbara. Vi hade begärt offert utgående från skogsbruksplanen och de förslag till avverkningar och skogsvårdsarbeten som föreslås i den. Det visade sig dock att vår offertfrågan inte var tillräckligt detaljerat uppgjord. Skillnader fanns i skogsförnyelsearbeten, dvs. storleken på plantor som används vid plantering. Det ledde till att vi fick begära in nya offerter, med ytterligare specificeringar. Förutom kommunen själv hade också anbudsgivarna reagerat på att anbuden inte var jämförbara. De som reagerade och tog kontakt med kommunen var de två anbudsgivare som inte hade det lägsta anbudet. Enligt lag är alla offerter som inlämnas till en kommun offentliga handlingar efter att de öppnats och protokollet från det tillfället har justerats. Enligt Sjödahl är det kutym att kommunen skickar ut inkomna offerter till anbudsgivarna som verkligen lusläser dem. Nu blev det inget besvär i och med att kommunen själv reagerade och begärde in nya mera detaljerade anbud. Gamla kundförhållanden ger inga extra poäng Sjödahl poängterar att gamla goda kundförhållanden inte längre har någon egentlig betydelse efter att lag om offentlig upphandling trädde i kraft. Den billigaste offerten ska godkännas om det inte finns annat specificerat i offertförfrågan som kan påverka valet. Enligt Sjödahl är det i det här sammanhanget viktigt att en kommun sätter ner tid och energi på en offertförfrågan. Kommunen kan i viss mån styra valet av leverantör genom en uttänkt offertförfrågan. Förutom priset kan man 10

11 för skogens del kräva att maskinparken specificeras, t.ex. om anbudsgivaren planerar att använda små eller stora skogsmaskiner. Då kan man poängsätta ett anbud så att priset ger ett visst antal poäng och maskinparken ytterligare poäng utgående från ett i förväg uppgjort poängsättningssystem. En hänvisning till gamla goda kundförhållanden ger inte längre poäng och inte heller en hänvisning till att val av en leverantör från orten med ortsanställda gör att skatteintäkterna stannar i kommunen. Leveranssäkerhet är en detalj som Pernå sätter stor vikt vid när kommunen begär in offerter för matleveranser till kommunens skolor och åldringshem. Där är det viktigt att leverantören är tillräckligt stor så att inte sjukfrånvaro orsakar avbrott eller förseningar i matleveranser. Pernå var den första kommunen i landet som i sin helhet externlade matleveranserna. Har lagen gått för långt? Enligt Sjödahl har reglerna för offentlig upphandling i vissa fall gått för långt. Som exempel nämner Sjödahl fall, där anbudsgivaren inte har skött sig tidigare och konkurser eller bristfälligt utförda arbeten ligger honom till last. Då är kommunerna ställda och ska ha synnerligen vägande skäl för att inte anta en sådan anbudsgivares offert. Tjänstemännen i kommunen gör interna riskanalyser inför en offertrunda. Det är ju ett allmänt faktum att ju mindre företag desto större risker. Vi gör en bedömning vilka som tillfrågas utgående från storleken på företag och riskerna. Men en som inte blivit tillfrågad kan besvära sig och det kan leda till en ny offertrunda. En offert från en leverantör kan också förkastas. Det sker om anbudsgivaren inte har svarat på det som vi efterfrågar i vår offert. ORTENS SKOGSVÅRDSFÖRENING SKÖTER OFTA STADENS ELLER KOMMUNENS SKOGAR. LAGEN OM OFFENTLIG UPPHAND- LING AV VAROR OCH TJÄNSTER KÄNNER INTE TILL BEGREPPET GAMLA KUNDFÖRHÅLLANDEN. Ny offertrunda ändrade resultatet Resultatet från den nya offertrundan, då plantstorleken var likadan i alla tre anbud, blev ett annat. Den anbudsgivare som i första offertrundan kom på andra plats hade nu det förmånligaste anbudet och vann offerttävlan. Skillnaden mätt i euro var inte stor, men kommunen hade inget annat val än att välja det förmånligaste anbudet. Tack vare att kommunen har en lantbrukssekreterare som har sakkunskap i skogsfrågor, har vi inga problem med att läsa skogsofferter, poängterar Sjödahl. Dessutom är Pernå en landsbygdskommun, vilket innebär att vi har många skogsägare i fullmäktige och nämnder. Sanktioner bör tas med i avtalet Lantbrukssekreteraren följer årligen upp att de skogsvårdsåtgärder och avverkningar som angetts i planen blir utförda. Leverantören har också rapporteringsskyldighet. Om någon överenskommen uppgift inte blir utförd ska leverantören förklarar hur situationen uppstått och vilka åtgärder han vidtar för rätta till saken. För Pernås del har redan en planerad avverkning blivit outförd eller egentligen framskjuten. Avverkningen var tänkt att göras senaste vinter på ifrågavarande holme. När den inte utfördes då, konstaterade vi att då bör virket tas med pråmar. Nu visade det sig att pråmarna som leverantören skulle anlita ligger med last för djupt med tanke på vattennivån. Kommunen har krävt ersättning för uteblivna avverkningsintäkter och fått ersättning i form av förskott på virkeslikviden. Blir det mera i den här stilen, dvs. att leverantören underlåter att uppfylla det vi kommit överens om, kan kommunen säga upp avtalet och starta en ny offertrunda för skötseln av kommunens skogar och virkesförsäljningen. Det är viktigt att man i avtalet skriver in sanktioner för outförda arbeten, men det är tyvärr svårt att förutse vad allt som kan hända gällande skogsbruket. Skogsarbetsgivarnas lockout som inleddes på försommaren och stoppade alla avverkningar klassas som force majeur och uteblivna avverkningsintäkter med anledning av lockouten kan vi inte kräva ersättning för. Offerter och avtal ska inte ge rum för tolkningar Sjödahls råd till andra kommuner gällande skötseln av skogarna är att ta modell från andra kommuner. En annan viktig sak är att noggrant tänka igenom vad som ska ingå i offerten och att göra offertförfrågan tillräckligt detaljerad så att det inte finns rum för tolkningar. Fördelen med offentlig upphandling är enligt Sjödahl att kommunen, tjänstemän och förtroendevalda, har bättre samvete. Via offerter kan man jämföra priser. För skogens del är det vettigt att sluta två eller tre års avtal med en leverantör. TEXT: GERD MATTSSON-TURKU Foto: Skogsindustrin 11