Förslag till ändringar i Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2011:7) och allmänna råd till skogsvårdslagen och i skogsvårdsförordningen (1993:1096)

Transkript

1 Vårt Dnr: 2015/027 Till Skogsstyrelsen Jönköping Stockholm Förslag till ändringar i Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2011:7) och allmänna råd till skogsvårdslagen och i skogsvårdsförordningen (1993:1096) Naturskyddsföreningens remissvar Sammanfattning av Naturskyddsföreningens synpunkter Naturskyddsföreningen anser att: - Förtydligande om alternativa avverkningsmetoder i de allmänna råden är bra. Dock behöver Skogsstyrelsen, inför stundande översyn av skogsvårdslagen, ta ett helhetsgrepp över frågan i syfte att öka det praktiska användandet av hyggesfria metoder, - Skogsstyrelsen motverkar regeringens intentioner i regleringsbrevet om hyggesfria metoder som ett alternativ till trakthyggesbruket, - tilläggsförslaget till föreskrifterna om att markberedning inte får vara mer ingripande än vad som behövs för att trygga tillfredsställande återväxt är bra. Dock bör Skogsstyrelsen adressera andra markberedningsmetoder, - förslaget till sänkta slutavverkningsåldrar i de nordligaste länen avstyrks, - konsekvensutredningen för sänkta slutavverkningsåldrar har stora brister, samt att, - det är mycket anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen i sitt förslag om sänkta avverkningsåldrar så uppenbart väljer att sätta skogsbrukets ekonomiska intressen, inte minst Sveaskogs, framför såväl naturvårdens som rennäringens behov.

2 Riksföreningen har tagit del av rubricerad remiss och vill lämna följande synpunkter. Generella synpunkter Naturskyddsföreningen är starkt kritisk till Skogsstyrelsens förslag att sänka lägsta ålder vid föryngringsavverkning (LÅF) varför vårt yttrande främst fokuserar på detta. Övriga förändringsförslag i remissen hanteras endast översiktligt. Skogsbruket har varit mycket framgångsrikt i att öka virkesvolymen i Sveriges skogar. Detta har skett genom tillväxtfrämjande åtgärder och genom att uttaget varit lägre än tillväxten. Dock har skogsbrukets ensidiga fokusering på trakthyggesbruk, med kalavverkning och återplantering, skett på bekostnad av andra värden och behov, t.ex. rekreation, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt rennäringens behov för sin verksamhet. Vidare har detta även lett till en mycket skev åldersfördelning i skogen, där drygt 70 procent av den produktiva skogsmarken är 80 år eller yngre och endast 13 procent är äldre än 121 år. Den stora dominansen av låga ålderklasser, vilket innefattar stora arealer plantageliknande skogar, är inte bara ett hot mot den biologiska mångfalden och människors rekreationsmöjligheter utan även ett stort problem för rennäringen som är beroende av hänglavsrika skogar. Samtidigt ökar anspråken på skogen från såväl naturvårdens som kulturmiljövårdens sida. Därtill ska läggas en allt större efterfrågan på råvara från skogsindustrin. Sammantaget anser Naturskyddsföreningen att det inte finns tillräckliga motiv för att sänka LÅF. Snarare visar det ovan konstaterade på ett uppenbart faktum; att skogsnäringen måste utveckla ett långsiktigt hållbart nyttjande av skogen så att samhällets samtliga behov kan tillgodoses i framtiden. Naturskyddsföreningen finner det anmärkningsvärt att det helt saknas en analys kring hur scenariot med lägre slutavverkningsåldrar påverkar möjligheterna att nå såväl miljökvalitetsmål som uppfyllelse av internationella åtaganden. Naturskyddsföreningen menar att skogsbruket i första hand behöver anpassas efter måluppfyllelse och inte i första hand efter marknadens efterfrågan och behov. Skogsstyrelsen har som miljömålsansvarig myndighet att verka för att skogsbruksverksamheter går i riktning mot måluppfyllelse. Ett viktigt steg är att säkerställa en god långsiktig resurshushållning och bevarande av biologisk mångfald, i enlighet med såväl skogsvårdslagens som miljöbalkens portalmål. Dessvärre drar Skogsstyrelsens nu föreslagna förändringar om lägre slutavverkningsåldrar åt helt fel håll. Istället för att förbättra förutsättningarna för en mer miljöanpassad markanvändning och en utjämning av den skeva åldersfördelningen i skogen så väljer myndigheten, efter uppmaning från framförallt Sveaskog, att backa in i framtiden genom att istället föreslå en lägre slutavverkningsålder i de nordliga länen. Specifika synpunkter Tillåtna avverkningsformer Naturskyddsföreningen är positiv till ett förtydligande om alternativa avverkningsmetoder i de allmänna råden. Detta innebär dock inte i sak någon skillnad mot dagens lagstiftning. Vi vill påminna om att det i regleringsbrevet för 2015 anges att Skogsstyrelsen ska införliva hyggesfritt skogsbruk som ett alternativ till trakthyggesbruket. Idag är användandet av hyggesfria metoder blygsamt. Detta, tillsammans med attityder, kunskapsbrist och bred skepsis till hyggesfria metoder 1 menar vi visar ett tydligt behov av reella förändringar i regelverket. Naturskyddsföreningen anser därför att Skogsstyrelsen, i linje med regleringsbrevets innehåll, behöver ta ett helhetsgrepp över frågan inför stundande översyn av skogsvårdslagen. Annars riskerar myndighetens nu föreslagna förändring att inte göra någon större skillnad i val av skogsbruksmetoder. Eftersom frågan om val av lämpligaste avverkningsmetod på respektive ståndort är en central fråga i regelverket som styr skogsbruket, och 1 Naturvårdsverket, Miljömålen - Årlig uppföljning. Sid. 171, 313, 315

3 mot bakgrund av att regeringen aviserat en nära förestående översyn, anser vi att det finns starka skäl att avvakta med att ge förslag till ändringar nu; precis innan en helhetsöversyn av lagen ska ske. Föreskrift o allmänna råd ska ju syfta till att genomföra lag och förordning. Översyner bör utföras i rätt ordning. Vidare anser föreningen att det är synd att Skogsstyrelsen verkar ha låst sig i sin uppfattning om att hyggesfria metoder endast bör bedrivas i kontinuitetsskogar och endast på en begränsad del av arealen. Naturskyddsföreningen ser en risk att en sådan inställning från myndighetens ledning kan stimulera till att de mest naturvårdsvärdefulla kontinuitetsskogarna förlorar viktiga strukturer och substrat genom upprepad utglesning. Vi finner det dessutom anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen i remissen så tydligt lyfter att hyggesfria metoder endast ska ses som ett komplement, endast ska användas på en begränsad del av arealen samt endast tillämpas i vissa fall. Detta anser föreningen stå i motsats till vad som uttrycks i regleringsbrevet för I linje med detta bör Skogsstyrelsen pröva möjligheten till användandet av hyggesfria metoder på hela arealen, och inte begränsas till den relativt lilla areal skogar med höga kontinuitetsvärden som finns kvar i skogslandskapet. Skogsstyrelsens inställning i frågan om alternativa skogsbruksmetoder riskerar enligt vår mening att medföra att regeringens tydliga intentioner inte kommer att genomföras eller uppnås. Markberedning Naturskyddsföreningen ställer sig positiv till tilläggsförslaget till föreskrifterna om att markberedning inte får vara mer ingripande än vad som behövs för att trygga tillfredsställande återväxt. Det är också bra att myndigheten med förslaget vill försöka uppnå en god avvägning mellan produktions- och miljöintressena. Det finns en rad föreskrifter i befintligt regelverk som tydligt anger vad som måste beaktas vid markberedning. Skogsstyrelsen konstaterar själv att dessa inte är tillräckliga givet ett stort antal fall med kraftigt negativa miljöeffekter som följd av alltför hårdhänt markberedning. Då markberedningen är ett så stort ingrepp i naturen anser Naturskyddsföreningen att det hade varit önskvärt att myndigheten, istället för att endast konstatera de två gängse markberedningsmetoder som används idag, även fört ett resonemang kring användandet av mer skonsamma metoder som t.ex. inverstekniken och, inte minst, ett ökat användande av naturlig föryngring. Frågan om bäst lämpade markberedningsmetod handlar dock primärt om tillämpning, och inte om begränsningar eller andra tillkortakommanden i regelverket. Det finns mycket och relativt långvarig erfarenhet från användning av den ovan nämnda inversmetoden. Vid sidan av den föreslagna förändringen i föreskrifterna måste Skogsstyrelsen betydligt mer aktivt, genom såväl rådgivning som tillsyn, påverka vilka val som görs beträffande markberedningsmetod. Skyddsdikning Naturskyddsföreningen tycker att det är bra och viktigt att begreppet definieras. Erfarenhet visar dock att skyddsdikning inte sällan kan få bestående markavvattnade effekter. I de fallen bör ärendena från början bedömas som markavvattningsärenden. Skogsstyrelsen borde därför i samband med tydliggörande av begreppet även utreda hur föreskrifter och allmänna råd kan tydliggöra tillämpning av rådande bestämmelser, i syfte att minimera risken för att skyddsdikning utförs på ett sätt som i slutänden medför bestående markavvattning. Lägsta ålder för föryngringsavverkning (LÅF) Naturskyddsföreningen vill å det bestämdaste avstyrka förslaget till sänkta slutavverkningsåldrar i de nordligaste länen. Införlivning av förslaget kan i framtiden komma att ha negativa effekter på en rad olika områden såsom rennäringen, biologisk mångfald, skogens åldersklassfördelning, kulturmiljövärden och möjligheter till rekreation. Skogsstyrelsen belyser dessa risker i remissen och

4 konstaterar själv att förslaget kommer innebära att de värdefulla kontinuitetsskogarna som inte skyddas kommer att avverkas (om än möjligen vid ett något senare tillfälle) samt att rennäringen kommer att påverkas negativt av en sänkt LÅF. Naturskyddsföreningen delar inte Skogsstyrelsens uppfattning om att en sänkning av LÅF inte skulle ha någon större inverkan på biologisk mångfald på längre sikt. Om utgångspunkten för skogens ålder dessutom utgörs av resultatet från laserscanning finns det en stor risk att man underskattar skogsåldrar på svaga boniteter. Detta innebär i praktiken att en klen tallskog på mager mark som i ett register är ålderssatt till 70 år i praktiken kan vara mellan år. Vidare anser Naturskyddsföreningen att konsekvensutredningen har stora brister. Till exempel har Skogsstyrelsen inte gjort någon riskbedömning av de brukade skogarnas naturkvaliteter vid kortare omloppstider. Att förslaget har en stark slagsida mot näringens ekonomiska intressen är uppenbart då det endast är av ekonomiska skäl som man strävar efter att korta tiden mellan plantering och avverkning. Detta är utan tvekan mycket negativt för en mängd arter då skogen inte hinner utveckla de viktiga strukturer som många arter är helt beroende av. Detta kan handla om högkvalitativ död ved och inte minst gamla och senvuxna träd. Detta har en stark koppling till det faktum att det i konsekvensutredningen helt saknas en analys kring hur en tänkt situation med lägre slutavverkningsåldrar påverkar möjligheterna att nå riksdagens miljökvalitetsmål som rör skog samt uppfyllelse av internationella åtaganden. En sänkt LÅF innebär, som tidigare nämnts, inte ett starkare skydd för äldre kontinuitetsskogar i norra Sverige. Möjligen kommer en viss del av den äldre skogsmarken tillåtas att bli något äldre genom en förlängd överhållning, men det finns inga garantier för att trycket på dessa skogar minskar såvida inte staten bildar reservat eller markägare förbinder sig att frivilligt avsätta mer gammal skog än vad som avsätts idag. En sänkt LÅF i norra Sverige kommer inte skapa mer gammal skog, inte heller kommer det att på lång sikt jämna ut den redan skeva åldersklassföredelningen i skogslandskapet. Möjligen kan denna tillfälligt jämnas ut, dock skjuter man bara problemet med gapet i åldersklasserna framåt i tiden och riskerar att öka det ytterligare. En sänkt LÅF skapar inte heller något nytt då den skog som idag är avsedd att få växa och bli gammal istället kommer att avverkas i en yngre ålder. Naturskyddsföreningen anser att Skogsstyrelsen inte har grund för sitt antagande att en sänkning av LÅF inte skulle innebära någon direkt negativ påverkan på skogens rekreations- och upplevelsevärden. Naturskyddsföreningen är av motsatt åsikt vilket vi grundar på den sammanställning som har gjorts av 53 olika studier som genomfördes mellan 1972 och 2006 om människors åsikter om skogslandskap 2. Ett gemensamt drag för många av dessa studier är att människor tycker mer om en skog ju äldre skogen är och desto större träden är. Naturskyddsföreningen finner det mycket anmärkningsvärt och oroande att myndigheten inte verkar visa någon större vilja att värna rennäringens behov. Skogsstyrelsen konstaterar ett flertal gånger i remissen att en sänkning av LÅF kommer innebära negativa konsekvenser för rennäringen. Redan i dagsläget så innebär effekterna av skogsbruket att rennäringen på många håll har det mycket svårt att såväl rasta som förflytta renarna. Det har även visat sig vid ett flertal tillfällen att rennäringen är kritisk till hur samrådsfunktionen fungerar idag. 3 Givet hur lagstiftningen fungerar samt rennäringens redan pressade situation så anser Naturskyddsföreningen att det är mycket olyckligt att myndigheten inte visar ett större intresse för urfolkets rättigheter och endast nöjer sig med att konstatera att en sänkt LÅF bedöms vara negativt för rennäringen. Då hänsyn och anpassningar till rennäringens behov fungerar otillfredsställande idag så finns det en övervägande risk att det kommer göra så även i framtiden. Trots det väljer myndigheten att föreslå en sänkt LÅF och motiverar sitt förslag med att effekterna möjligen kan begränsas genom hänsyn och anpassningar till rennäringens intressen. Vidare finns det ingen inbyggd hushållningstanke i förslaget. Det saknas en analys av den långsiktiga virkeshushållningen sett i relation till även andra värden än endast virkesproduktion. I ett kortsiktigt 2 Konijnendijk, C. m fl 2007: Assessment of urban forestry research and research needs in Nordic and Baltic countries. Urban Forestry & Urban Greening nr Se t.ex.

5 perspektiv så kommer förslaget endast att tillföra mer virke till skogsbruket. Naturskyddsföreningen ifrågasätter den långsiktiga nyttan av förslaget och en grundlig konsekvensanalys för vad sänkt LÅF innebär för miljömålet, inklusive dess preciseringar, saknas. Att en sänkt LÅF inte skulle innebära ett större tryck på skogen anser föreningen vara felaktigt. Redan idag ser vi hur anspråken på råvaran ökar, och troligen kommer att öka starkt i framtiden, inte minst i och med utöver papper, massa, kartong och sågade produkter - ett ökat behov av biobränsle samt en mängd nya innovativa produkter baserat på skogsråvara. Att inte hushålla med resurserna riskerar att slå fel i framtiden. För att säkerställa att konsekvenserna av en sänkt LÅF inte äventyrar de två politiskt jämställda målen i skogsvårdslagen behöver förslagets snäva produktionsinriktning utvidgas kraftigt. Vi yrkar därför att innan beslut tas om sänkt LÅF så bör beslutsunderlaget kompletteras med en grundlig analys av ett alternativ som innebär höjd LÅF. Utgångspunkten för en sådan bredare analys måste vara den långsiktiga nyttan för i) virkesvolym och framtida virkesuttag, ii) biologisk mångfald, sociala värden och kulturmiljövärden, iii) rennäringen, iv) miljökvalitetsmålen och v) internationella åtaganden samt EU-direktiv. Resultaten av de två scenarierna, d.v.s. sänkt, respektive höjd, LÅF, måste vägas mot varandra. Slutligen vill föreningen belysa det anmärkningsvärda i att Skogsstyrelsen i sitt förslag så uppenbart väljer att sätta skogsbrukets ekonomiska intressen, inte minst Sveaskogs, framför naturvårdens och rennäringens behov. Detta yttrande har tagits fram av Malin Sahlin, sakkunnig skog, Naturskyddsföreningen. För Naturskyddsföreningen, datum som ovan Johanna Sandahl, ordförande Jan Terstad, chef Skog- och naturvårdsavdelningen