Byggandet av Nya Broparken i Umeå. Alla anläggningsprojekt, både stora och små, enkla och komplexa, kräver bra handlingar som underlag.

Transkript

1 Byggandet av Nya Broparken i Umeå. Alla anläggningsprojekt, både stora och små, enkla och komplexa, kräver bra handlingar som underlag. Kompetensutveckling inom anläggningsbranschen Behövs certifiering eller kan branschen möta utmaningarna på annat sätt? TEXT: THOMAS LINDQVIST. FOTO: TIM FORSBERG, THOMAS LINDQVIST Under de senaste åren men även under de närmast kommande åren, så har, och kommer många äldre och erfarna ingenjörer att pensioneras och lämna sina anställningar i anläggningsbranschen. En stor utmaning för hela branschen är att behålla och i många fall även bygga upp kompetens när de erfarna slutar. Det gäller både konsult-, beställar- och entreprenadsidan men fokus i denna artikel ligger framför på allt anläggningskonsulterna och de delar som berör beskrivningsarbetet. Med tanke på dessa personalavgångar samtidigt som förutsättningarna för branschen ständigt förändras så kan frågan ställas om det snart behöver införas krav på certifiering av konsulter som arbetar med projektering och konstruktion för att säkerställa handlingarnas kvalitet, eller går det att åstadkomma på annat sätt? VIKTIGT MED FORTLÖPANDE KOMPETENSUTVECKLING För att svara upp mot dels generationsväxlingen, men också för att möta de allt större krav som ställs på konsulter som arbetar med projektering och konstruktion, så borde konsultföretagen vara mer framsynta när det gäller kompetensutveckling och på vilket sätt erfarenhetsåterföringen ska ske. De äldre och erfarna som slutar i branschen måste ges möjlighet att dela 28 AMA-nytt Anläggning 1/2013

2 THOMAS LINDQVIST AMA-redaktör Anläggning AB Svensk Byggtjänst med sig av sina erfarenheter under ganska lång tid innan de slutar. Det borde även i större utsträckning satsas på teknisk och objektsspecifik utbildning och gärna enligt speciella kursplaner anpassade efter individernas roller och arbetsuppgifter. Kursplanerna kunde utformas så att perioder av ordinarie arbete varvades med relevanta teknikkurser under hela anställningstiden. På så vis skulle den anställdes kompetens byggas upp successivt och lärdomarna som fås under kurserna hinner landa i det praktiska arbetet innan det sedan är dags för nästa kurstillfälle. Erfarna konsulter som är på väg att lämna branschen inom närmaste åren kunde då få ett ansvar att vara med och utforma utbildningen eftersom de vet vilka kunskaper som krävs och vilka fallgropar som finns. De kunde samtidigt i vissa fall tjäna som kursledare. Ett lämpligt innehåll i kursplanerna kunde vara: AMA-systemet och dess regelverk inklusive kurser i beskrivningsteknik och mät- och ersättningsregler. Dessutom skulle det ingå utbildningar i entreprenadjuridik och även metodoch materialteknisk utbildning för att deltagarna ska få ett helhetsgrepp. Kurserna kunde utformas i flera steg enligt en trappstegsmodell. Konsulter som arbetar med projektering och konstruktion borde även under sin yrkesverksamhet ges möjlighet att få praktisk erfarenhet ute på anläggningsprojekten. Kurserna i beskrivningsteknik kunde utformas så att de var anpassade till den egna verksamheten och med utgångspunkt i verkliga projekt. De första baskurserna kunde vara uppbyggda som självinstruerande webbaserade kurser men efter hand som svårighetsgraden ökar så borde kurserna ges i mer traditionell form och där lärdomar från tidigare kanske mindre lyckade projekt kunde användas och inarbetas i kursmaterialet. Allt för att undvika att misstag upprepas. Kurserna skulle sedan avslutas med tentamen och kursintyg. Om branschen enades om innehållet i kursplanerna så kunde det resultera i ett branschgemensamt kursutbud. Det skulle vara en fördel eftersom det då skulle ställas samma krav på grundkunskap oavsett var den anställde arbetade. MEN VAD ÄR DÅ EGENTLIGEN PROBLEMET? ÄR DET INTE BRA SOM DET ÄR? Anläggningsbranschen i Sverige omsätter årligen mer än 100 miljarder kronor. Samtidigt har också branschens produktivitet varit i fokus de senaste åren eftersom det konstaterats att det där finns en stor förbättringspotential. Även om det är svårt att ange exakta siffror så torde de anläggningsprojekt som bygger på tekniska beskrivningar baserade på AMA-systemet vara i absolut majoritet. Det innebär att det inte är orimligt att anta att förbättrade förfrågningsunderlag främst i form av korrekt utformade tekniska beskrivningar och mängdförteckningar skulle kunna leda till lägre kostnadsökningar under anläggningsprojektens utförandetid. Framför allt som en del av kostnadsökningarna relativt ofta beror på bristfälliga och motstridiga handlingar. En viktig del i ett effektivt samhällsbyggande är att de projekteringshandlingar som ligger till grund för upphandling och byggande håller en hög kvalitet. För att kunna uppnå den höga kvaliteten krävs inom alla led, organisationer som består av kunniga och kompetenta medarbetare. Problemet är då, att samtidigt som en stor mängd erfarna och kunniga personer lämnat och lämnar företagen genom pensionsavgångar, så ersätts de inte sällan av mindre erfarna och dessutom ofta nyutexaminerade medarbetare. Dessutom har också rollerna och arbetsuppgifterna förändrats. Tidigare var det vanligt att arbetet med beskrivningar utfördes av specialister med lång erfarenhet från branschen. De hade ofta allsidig och lång erfarenhet från både konsult, entreprenör och beställarledet. Beskrivningsarbetet utfördes dessutom vanligen samtidigt som andra arbetade med ritningar och modeller. Nu för tiden när branschen föryngrats är det inte ovanligt, framför allt i mindre projekt, att samma personer arbetar med CAD-modeller, ritningsframtagning och beskrivningsarbete. Beskrivningsarbetet startar i ett senare skede, ofta först i slutet när ritningar och modeller färdigställts. Det är i sig ingen nackdel att beskrivningsarbetet utförs av samma personer som skapar CAD-modellerna men det är framförallt det att beskrivningsar- AMA-nytt Anläggning 1/

3 Kontinuerlig vidareutbildning är viktig för att upprätthålla kompetensen. betet startar för sent och ska utföras på kort tid som skapar problem. Det innebär att beskrivningsarbetet numer ofta sker på kortare tid samtidigt som det i vissa fall utförs av personer med mindre kunskap och erfarenhet. TEKNISKA BESKRIVNINGAR Det kan vara både svårt och lätt att producera bra tekniska beskrivningar för anläggningsarbeten. Det beror nästan uteslutande på kunskapsnivån hos de som utför arbetet. Det krävs både kunskaper om AMA-systemet i sig och kunskaper inom alla de olika områden som kan bli aktuella för det specifika projektet. Dessutom krävs goda kunskaper om aktuellt projekt samt kunskap och vetskap om andra projektdokument. Att AMA Anläggning dessutom innehåller ungefär olika koder och rubriker för att beskriva olika sorters arbeten gör det inte enklare. Dessutom behöver projektören i vissa fall även använda koder från andra tekniska AMA:or. Arbetet med att upprätta en korrekt utförd teknisk beskrivning med tillhörande mängdförteckning enligt AMA:s regelverk är omgärdat av en hel del formkrav för att handlingarna ska anses vara korrekta. Brister leder ofta till onödiga tvistigheter mellan beställare och entreprenör. VAD KRÄVS Vad krävs då för att upprätta tekniska beskrivningsdokument av god kvalitet? Ja det har genom åren i olika nummer av AMA-nytt, och faktiskt även i detta, förekommit artiklar som beskrivit det men kortfattat kan följande nämnas. Det krävs först och främst kunskap om hur AMA-systemet fungerar med dess regler och hur de olika dokumenten hänger ihop och samverkar med andra viktiga branschdokument, exempelvis allmänna bestämmelser, AB 04 med flera dokument. Sedan krävs också ingående kunskap om det aktuella projektet och även vetskap om hur de administrativa föreskrifterna (AF-delen) ser ut eller kommer att utformas. Det är vanligt att beställaren själv skriver de administrativa föreskrifterna men författaren av den tekniska beskrivningen måste känna till innehållet. I många fall finns också i AMA hänvisningar till andra dokument exempelvis standarder som då är viktiga att känna till innehållet i. Förutom ovanstående så krävs även ingående branschkunskaper för att kunna veta vilka arbetsmetoder, kontrollmetoder, materialval och liknande som kan bli aktuella i projektet. Dessutom krävs alltid kunskap om aktuell lagstiftning inom området. Bristfälliga handlingar kan fördyra projekten kraftigt och leda till att projektbudgeten spricker. De kan också ge upphov till olämpliga eller till och med farliga konstruktionslösningar vilket kan äventyra säkerheten hos både användare och de som bygger. Därför är rätt kompetens hos de som upprättar handlingarna mycket viktig. Ofta vid anläggningsprojektering är det frågan om avancerade tekniska lösningar där konsekvenserna av felaktigheter kan bli omfattande. Kort sagt så krävs det en hel del utav de som upprättar tekniska beskrivnings- 30 AMA-nytt Anläggning 1/2013

4 dokument och frågan är hur branschen ska tillgodose att kraven uppfylls. UTBILDNINGS- OCH KOMPETENSKRAV Som det ser ut idag ställs inga egentliga formella krav på personer som arbetar som mark och anläggnings- projektörer/ konstruktörer. En vanlig utbildningsbakgrund är gymnasie-, civil- eller högskoleingenjörer från olika utbildningar. Det finns även en del yrkestekniska högskoleutbildningar som specialutbildar anläggningsprojektörer. När det gäller den fortlöpande kompetensutvecklingen så har idag de flesta konsultföretagen egna utbildningsprogram för de anställda men de syftar ofta till att utbilda interna uppdragsledare och är då mer inriktade på ekonomiska och administrativa frågeställningar rörande ledningen av de egna konsultuppdragen. Resonemanget har ofta varit att konsulterna redan kan tekniken eftersom de vanligen har långa teoretiska utbildningar med sig till anställningen. Ett problem är dock att så inte är normalfallet. Det beror på att de teoretiska utbildningarna sällan fokuserat på specifika branschverktyg som till exempel CAD eller AMA-systemet. Kursmaterialet i teoretiska utbildningar är oftast inte heller så konkret utformat vilket gjort att kunskaperna därifrån normalt inte blivit direkt tillämpbart på arbetsplatserna. Här har det dock skett en viss förändring på senare år eftersom det numer ingår även kurser inom CAD men också inom AMA-systemet i någon form i ett flertal utbildningsprogram. Omfattningen kunde dock vara större. Inom branschen ställs idag konkreta utbildnings- och kompetenskrav på vissa typer av verksamheter. Det gäller till exempel vid betongarbeten eller arbeten som innefattar dykning. Kraven är då riktade mot de som utför, och eller, leder och övervakar arbetet. När det gäller dykning handlar det mycket om riskerna under själva arbetet. Men vid arbeten med betonggjutningar handlar det främst om att säkerställa konstruktionernas integritet och hållfasthet på både lång och kort sikt. Det kan då verka lite underligt att den som leder och övervakar en betonggjutning måste ha en viss grundkompetens tillsammans med kurser på mellan 7-20 arbetsdagar, beroende på gjutningens svårighetsgrad, för att få leda och övervaka arbetet. Den som däremot ansvarar för, eller granskar samma betongkonstruktions hållfasthetsberäkning saknar vanligen formella krav på utbildning eller kompetens. Naturligtvis säger inte det att de som utför eller granskar hållfasthetsberäkningarna saknar utbildning eller kompetens. Men det saknas ett formellt krav på detta. Något som kan tyckas underligt med tanke på vad som kan stå på spel. Även i AMA-texterna ställs i vissa fall krav på formell kompetens för vissa typer av arbeten. Det gäller till exempel betongarbeten, mätningsarbeten, bergrensning, rostskyddsmålning av stålkonstruktioner, tillverkning av svetsade räckeskonstruktioner, läcksökning av stållådbalkbroar, konstruktioner av stålelement, arbeten med broar konstruerade av trä eller aluminium, kapning och svetsning av järnvägsräls, svetsning av stål- och plaströr, vattenbilning på brokonstruktioner med mera. Kraven syftar då ofta till att kvaliteten på slutresultatet av det beskrivna arbetet ska bli det avsedda. CERTIFIERING Ett möjligt sätt att formellt kravställa de som arbetar med mark- och anläggningsprojektering eller konstruktion är att det införs krav på personcertifiering. Certifiering kan antingen vara lagstadgad eller vara resultatet av en överenskommelse inom branschen. En certifiering är ett sorts kvalitetsbevis som visar att innehavaren har den utbildning, erfarenhet och kunskap som en uppgift kräver. Kraven är ofta väldigt konkret utformade och där till exempel brist på teoretisk utbildning kan ersättas med lång yrkeserfarenhet. Förutom en sorts grundbehörighet ställs även normalt krav på genomgång av för arbetet relevanta kurser. Ett av de kanske mest kända exemplen i branschen idag är kravet på certifierad kontrollansvarig vid tillsyn av bygg-, rivnings eller markåtgärder. Här ställer samhället krav på att de som ska verka som kontrollansvariga också måste vara personcertifierade. Certifieringen utförs som tredjepartsbedömning. Personcertifieringarna är tidsbegränsade och gäller för antingen normal eller komplicerad art av åtgärder. När det gäller certifiering så finns det idag ett antal verksamheter inom byggoch anläggningsbranschen som kan visa upp certifierade utövare. Vissa är lagstadgade, andra resultatet av frivilliga branschöverenskommelser. Exempel på fackområden inom bygg- och anläggningsbranschen där certifiering förekommer Certifierad Kontrollansvarig enligt PBL. Certifierad sakkunnig funktionskontrollant Certifierad Energiexpert Certifierad Byggarbetsmiljösamordnare, BAS-P och BAS-U. Certifierad Sakkunnig inom brandskydd Certifierad besiktningsman av Utemiljö Certifierad Entreprenadbesiktningsman Certifierad Trähusbyggare Certifierad Överlåtelsebesiktningsman Certifierad Radontekniker Certifierad Brunnsborrare Certifierad Passivhusbyggare AMA-nytt Anläggning 1/

5 AMA är en av de pusselbitar som den som upprättar beskrivningar behöver ha god kännedom om. Fördelarna med ett system med certifiering är att alla måste göra på samma sätt. Alla företag som vill verka i branschen måste ta de kostnader som en certifiering innebär. En annan fördel är att statusen inom yrkesgrupperna troligen kommer att öka. Samtidigt ökar också möjligheten för konsultföretagen att ta mer betalt för kvalificerad arbetskraft. Dessutom kan det eventuellt också bidra till att öka attraktionskraften för yrket. Jämfört med utbildningsprogram eller kursplaner som de enskilda företagen tar fram så är fördelen med certifiering att kravet på kompetens blir lika för alla. Beställare får dessutom bättre vetskap om vilken kompetens som konsultens projektorganisation har. Som det hittills fungerat så är upphandlingen ofta fokuserad på särskilt kvalificerade uppdragsledare med krav på dokumenterad erfarenhet och medverkan i liknande referensobjekt i branschen. Sedan kanske själva projekteringen utförs av helt andra personer med betydligt mindre erfarenhet samtidigt som uppdragsledaren haft svårt att hinna vara tillräckligt delaktig under arbetets gång och med att sedan granska resultatet innan leverans. Nackdelar med certifiering är att certifikatet inte med automatik säger att personen är lämpad för uppdraget samtidigt som det troligen kommer att medföra betydande kostnader för företagen. Dessutom kan det bli svårare för yngre personer att få anställning om de inte redan är certifierade. ANDRA FAKTORER Men oavsett om kompetensutvecklingsbehovet tillgodoses genom personcertifiering av projektörer eller på något annat sätt så finns det andra aspekter som är viktiga för att säkerställa handlingarnas kvalitet. Företagen måste ha bra verktyg och rutiner som stöd för projekteringsarbetet. Det kan till exempel vara genomtänkta och väl fungerande granskningsrutiner och kontrollprogram med syfte att underlätta och säkerställa produktionen och leverans av handlingar. Även de stora förändringar i arbetssätt som en successiv övergång till BIM kommer att medföra ställer högre krav på granskning och kontroll av det levererade materialet. Tanken är att BIM-modellerna på sikt ska innehålla all information, både det geometriska datat och uppgifter från den tekniska beskrivningen och mängdförteckningen med mera. Se även artikeln Recept för bra tekniska beskrivningar på sidan 11. källor: AMA-nytt Anläggning 1/2013