/Mona. 1.Novellens kännetecken. 2.Berättargrepp

Transkript

1 Här har jag samlat tips, råd och instruktioner från olika ställen. Dessa är bra att ha till hands under skrivandet. Läs och fundera på vad du skulle kunna använda dig av i din novell. Lycka till! /Mona 1.Novellens kännetecken Inledningen kan vara att man kommer direkt in i konflikten eller det som är problemet med en återblick eller en inre monolog. Relativt kort text som är koncentrerad till EN händelse och konflikt. Utspelas under kort tid. Innehåller få karaktärer och korta person- och miljöbeskrivningar. Huvudkaraktären genomgår ofta en förändring. Kan avslutas med en överraskning, poäng eller öppet slut. Kan innehålla inre monolog, återblickar, parallellhandling och snabba klipp. Isbergstekniken är också vanlig (dvs att läsa mellan raderna, som läsare får vi inte ta del av vad karaktärerna känner eller förklaringar på saker och ting, vi får endast ta del av toppen av isberget, oftast karaktärernas dialog mellan sig, vi som läsare själva dra slutsats om vad karaktärerna känner och tänker om varandra). 2.Berättargrepp När vi börjar skriva texter handlar det alltid om ett linjärt berättande*. Det linjära berättandet skall inte underskattas, men en text kan bli mera intressant om man använder ett olinjärt berättande. Det kan handla om att börja berättelsen mitt i händelseförloppet, för att sedan berätta genom tillbakablickar fram till nuet.

2 Ett annat berättargrepp är berättarperspektivet. Vi kan välja att skriva i jag-form, han/hon-form eller något annat sätt - undrar hur en roman i du-form skulle se ut. Vi kan också välja att berätta ur flera personers perspektiv. Vad som är viktigt då är att, som en service till läsaren, vara tydlig i varje skifte av perspektiv. Läsaren måste ha lätt att hänga med i svängarna. Det är ju dock så att vi skriver för läsarens skull! Ett tredje berättargrepp är att låta gestaltningar (där vi upplever tillsammans med huvudpersonen), berättande partier (där berättarrösten berättar) och dialoger samverkar för att föra berättelsen framåt. Dialogerna blir ofta en del av gestaltningen - vi behöver inte berätta allt som händer, låt personerna agera! *dvs en berättelse med början- mitt slut; berättad i kronologisk ordning Från: Kommentar: Inre monolog är när läsaren kan höra vad en karaktär tänker. Ex: Han smällde igen dörren efter sig. Hur kunde han vara så korkad? Han svalde hårt och blundade. Nu fick han skylla sig själv. Det var kört. När han öppnade ögonen igen lade han märke till att det hade mörknat ute. Mer tips om dialoger finns här: 2.Gestaltning Gestalta betyder "att ge något en form och en mening genom att visa upp det". På engelska lyder huvudregeln för författare: "Show, don t tell" - och det handlar om just gestaltning!

3 Låt oss ta ett exempel på en "ogestaltad" mening: "Hon blev ledsen." Och så en "gestaltad" variant: "Hennes axlar sjönk liksom ihop, hon tittade ned mot golvet, och i hennes ögon växte tårar fram." En snabb analys av ovanstående exempel visar följande: I den "ogestaltade" meningen använder vi ett adjektiv för att berätta för vår läsare om karaktärens tillstånd, nämligen adjektivet "ledsen". Adjektiv är som du vet en ordklass som berättar om saker och tings egenskaper som "stor" eller "konstig", men även tillstånd, som "levande" eller "avstängd". I den "gestaltade" meningen använder vi inte ett enda adjektiv, utan använder istället verb för att beskriva/visa vad som händer: "sjönk", "tittade", "växte". Och som du ju också redan vet: verb uttrycker sånt som händer/skeenden/processer! Det enklaste sättet att lära sig gestalta är att ha en enkel fråga i beredskap: Hur visar sig det? Lär nu in denna fråga ordentligt, och använd den ofta, så kommer du belönas rikligt och bli en äkta gestaltningsexpert! Gestaltning handlar kort och gott om att tillåta läsaren att uppleva berättelsen genom en människas handlingar, ord, tankar, upplevelser och känslor, snarare än genom författarens sammanfattningar och eventuella fördomar. När du läser en text, och du känner att den är levande och att den har ett djup, beror det ofta på att författaren använt sig av gestaltning på ett bra sätt. Betyder detta att jag ska gestalta allting?

4 Ja, det skulle man kunna tro efter allt jag skrivit här. Men... nej, det ska du inte. Du ska gestalta mycket, men inte allt. När du skriver kommer du att märka att man når vissa gränser, där ett adjektiv trots allt gör susen. Däremot ska du vara medveten om gestaltningens kraft, och kritiskt kolla din text genom att ställa frågan "Hur visar sig det?" när du berättar hur något förhåller sig. Om du använder gestaltning hela tiden kommer förmodligen din läsare att bli utmattad :-) Till exempel är det ju så att man ibland vill flyga förbi saker ganska kvickt för att komma till en dramatisk höjdpunkt... spara då gestaltningen till denna höjdpunkt! Från: Kommentar: Glöm inte bort att du så klart kan använda vanliga miljö- och personbeskrivningar också! 3.Stilfigurer S k stilfigurer används för att levandegöra språket i t.ex. debattartiklar, tal och skönlitteratur. Ja, faktiskt alla sorters tal och texter. Vi använder stilfigurer hela tiden i språket, oftast utan att tänka på det! Här är några du kan tänka på att använda i din text. Liknelse: att jämföra två begrepp/saker, t.ex. " Marängen var vit som snö." Metafor: ord och uttryck får en annan betydelse än de brukar ha genom att talaren/författaren skapar en bild åt sin lyssnare/läsare, t.ex. "köket är hemmets hjärta" eller "du är luften jag andas."

5 Retorisk fråga - är egentligen ett påstående i frågeform som riktas till läsaren/åhöraren men svaret är ofta givet och ges av författaren själv: "Hur dum få man vara egentligen?" Besjälning - Saker levandegörs genom att de sätts ihop med verb eller adjektiv som normalt förknippas med levande varelser: "Värdshuset såg ner över den lättjefulla dalen", "Växten slingrade sig upp för husfasaden".