Spår Tredje samlingen Bygga gemenskap

Transkript

1 Inledande bön Herre, vi lever i ett samhälle som förtärs av ensamhet och vanmakt. Hjälp oss att finna vår plats i världen. Forma oss till verksamma lemmar i din kropp. Fyll oss med din kärlek. Gör oss ödmjuka och sanna så att vi varken förnekar vår styrka eller vår sårbarhet. Låt oss ta emot varandra så som du har tagit emot oss. Jesus, du har skapat oss till varandra: fullända din skapelse ibland oss. Amen. 1

2 Bibelläsning Kvinnan som fick mycket förlåtet En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska. Då sade Jesus till honom: Simon, jag har något att säga dig. Säg det, mästare, sade han. Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest? Simon svarade: Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro. Du har rätt, sade Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek. Och han sade till henne: Dina synder är förlåtna. De andra vid bordet sade då för sig själva: Vem är han som till och med förlåter synder? Men Jesus sade till kvinnan: Din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Lukas 7:

3 Vi tror på en Gud som har satt spår på jorden. En Gud som rör sig in i världen för att ge liv, förnya och befria oss människor, tillsammans med hela skapelsen. En Gud som söker kontakt med oss, och ständigt ger sig till känna för oss. Att vara människa handlar i mycket hög grad om gemenskap, om att förhålla sig till andra människor. Jesus tillbringade mycket tid med att lära och visa sina lärjungar hur man kan bemöta sina medmänniskor. Då Jesus blir hembjuden till farisén Simon. Medan han är där kommer en kvinna, en objuden gäst, som inte håller sig till goda umgängesformer. Hon tvättar Jesu fötter på ett uppseendeväckande sätt. Simon ser och tycker uppenbarligen inte om vad hon gör. Då bryter Jesus in och säger honom ett sanningens ord. Detta är ett möte som bryter sociala roller och kulturella normer. Ett möte mellan två mycket olika människor. Det Simon och kvinnan har gemensamt är att de vill tillbringa lite tid tillsammans med Jesus. Han är gäst hos Simon och tar emot den objudna och utstötta. Ändå framstår inte Jesus som respektlös och ohövlig gentemot Simon. Han svarar på hans invändningar och visar Simon ett annat sätt att se på kvinnan och det hon gör. Jesus säger till Simon: Ser du kvinnan? Och det är precis där som skillnaden ligger mellan hur Jesus respektive Simon bemöter henne. Jesus ser henne som den människa hon är, och ger henne plats och respekt. Samtidigt tar inte Jesus avstånd från Simon för att denne inte delar Jesu medkänsla med kvinnan. Simon utmanas att se på kvinnan i ett nytt ljus. Se förbi det som skiljer dem åt, och se hela människan. Dessutom förlåter Jesus henne, något som får de andra i sällskapet att förundra sig. Han har sett kvinnan och det hon behöver, och han ger henne vad hon längtar efter: en möjlighet att bli försonad och upprättad. Jesus står ut med människor, han respekterar dem och ser dem; och han ger dem möjlighet till förlåtelse och försoning när det är nödvändigt. Jesus bygger broar mellan människor. Det var inte bara den gången hos Simon som Jesus byggde relationer utanför normen. Han var ofta tillsammans med dem som ingen annan ville vara tillsammans med (kvinnan vid brunnen, tullindrivaren Sackaios). Han rörde vid de sjuka, ja till och med spetälska, och vi kan läsa att det var kärleken som drev honom. I evangelierna ser vi detta i de många uttrycken för vad Jesus kände: Han tyckte synd om människorna, han kände medlidande med dem, han såg på honom med kärlek. Markus skriver att Jesus även blev arg och sorgsen för att människor var så kalla i sina hjärtan. 3

4 Jesus gav exempel på hur man kan möta människor med en kärlek som spränger gränser. Men han mötte också själv utmaningarna med att leva i gemenskap. Lärjungarna och Jesus levde tätt inpå varandra, och det berättas att Jesus med jämna mellanrum hade behov av att vara ensam eller vara tillsammans med bara några få lärjungar i en mindre grupp. Gjorde någon något som var orätt behövdes förlåtelse och försoning. När Jesus inte längre vandrade runt på jorden fortsatte hans lärjungar att leva i gemenskap. Några av dem hade erfarenhet av att ha levt tillsammans med Jesus, och de försökte fortsätta leva på samma sätt. Så spred sig detta sätt att leva vidare. I Apostlagärningarna kan vi läsa att det som kännetecknade lärjungakretsen var att de höll sig nära Gud och varandra. Gemenskapens hållpunkter finns beskrivna i Apg 2:42: De deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. De var tvungna att kämpa för att förverkliga sina ideal. Vi kan läsa om splittring, grupperingar och att de tappade sitt fokus på Jesus. Gång på gång skrev Paulus brev till olika församlingar för att vägleda dem och påminna dem om att Jesu kärlek var grunden för deras gemenskap. Nu Alla människor har, i större eller mindre grad, behov av att tillhöra en gemenskap. Där formas vår självbild och vår identitet, och där är vi med och formar de andras. Att ha en gemenskap runt sig kan vara något gott och något vi längtar efter; men det kan också vara en utmaning och något vi värjer oss mot. Gemenskapen kan ge styrka och stöttning; men vi gör oss också sårbara och riskerar smärta. Varje dag är vi en del av olika gemenskaper. Vi engagerar oss i dem i olika grad, och ofta med olika sidor av oss själva. Våra möten med dessa gemenskaper ger oss erfarenheter som leder till att vi själva och förväntningarna på oss växer; men vi blir också sårade och möter motstånd; och allt detta tar vi med oss. In i dessa gemenskaper, in i nya gemenskaper. Våra handingar och det vi investerar känslomässigt är med och formar relationerna. Ibland är det gemenskaper där vi behöver vara aktiva och ge mycket, ibland uppstår ett utrymme där vi kan vara tillsammans med andra och ändå samtidigt vara lite inneslutna i oss själva. Våra olika erfarenheter påverkar också vilken typ av gemenskaper vi trivs i. Även om detta är individuellt så är det ändå ofta så att de relationer som präglas av det vi såg Jesus göra, är den typ av relationer vi önskar oss mer av. Respekt, utrymme och generositet; men också uppriktighet och möjlighet att försonas när det är nödvändigt. Gemenskaper har också sina begränsningar. Ofta kan man i ett bestämt sammanhang känna att man bara kan leva ut en sida av sig själv, eller att man bara blir accepterad så länge som man håller sig inom vissa givna ramar (de rätta åsikterna, det rätta sättet att uppföra sig, etc). Vi längtar ofta efter ett ställe där hela vi får plats som människor, och inte bara delar av oss. Alltså Hur kan vi då bygga gemenskap? Gemenskap byggs genom samspel. Genom att göra något tillsammans, en handling eller ett samtal som både binder oss samman där och då, men som 4

5 också blir ett gemensamt minne att referera till senare. Många gånger, både i Bibeln och hos oss, kan det hända mycket kring en måltid. Vår uppgift är att försöka bidra med oss själva för att forma den gemenskap vi önskar att se. Kan vi bygga upp en gemenskap som präglas av generositet och tillit blir det lättare att tala uppriktigt om relationerna, både det positiva och det svåra. Och då kan gemenskapen förbättras och anpassas efter att vi är olika människor med olika behov. Som lärjungar utmanas vi att sträcka oss längre ut, och bygga relationer utanför det vi uppfattar som bekvämt. Både Jesus och Paulus uppmanar oss att sträcka oss långt för att bevara kärleken och gemenskapen. Det var efter det att han gjort skitjobbet med att tvätta lärjungarnas fötter som Jesus sa: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. (Joh 13:34-35). Då krävs det av oss att vi vill och förmår stå kvar i besvärliga situationer, att vi jobbar med oss själva och relationen. Paulus skriver: Jag uppmanar er alltså att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Och redan i nästa mening pekar han på det som är själva förutsättningen för all äkta gemenskap: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas Fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt. (Ef 4:1-5). All gemenskap vi bygger, all enhet och samhörighet mellan människor, är en återspegling av Treenighetens enhet. Gud är kärlek. Fadern och Sonen och Anden är gemenskap. Och Jesus kom för att dra oss in i denna gudomliga verklighet. Även om vi bygger och bygger kommer vår egen kraft att ta slut vid en viss tidpunkt. Då är det viktigt att veta vilken källa det är vi öser ur. Jesus vill inte att vi bygger våra relationer ensamma, han vill vara med i dem, och dra oss in i sin kärlek. Han vill sitta på den lediga stolen bredvid, skratta med åt skämtet, torka tårarna från kinden och samtala med oss. Och det är ännu mer än så: Vår personliga gemenskap med Jesus är källan till hur vi bemöter andra. I hans närhet blir vi, lite lite i taget, präglade och formade till att möta, vara och älska som han gör. Detta beskriver Jesus med orden: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra... Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. (Joh 15:5, 12-13). Vi sitter denna gång till bords hela samlingen. Vi började med en måltid, och vi ska sluta med en måltid: nattvarden. Måltiden byggde och bygger gemenskap kring fysisk och andlig föda. Jesus är inte bara en av oss vid detta bord, han är också själva centrum när vi samlas kring bordet. Och om vi inte lyckas med att bygga gemenskap, så har vi i alla fall gemenskap med Mästaren och alla hans andra lärjungar när vi bryter brödet och dricker vinet, såsom han sa att vi skulle. Lärjungarnas gemenskap bestod i att de delade liv, tid och resurser med Jesus i centrum. Jon Henrik Guldbrandsen skriver: Där Guds rike bryter fram, där börjar människor att dela med varandra. Kanske är det därför också sant att då människor börjar dela med varandra så kan Guds rike bryta fram? 5 [text: Kjersti Christiansen]

6 Samtal i grupper 1. Vilka förväntningar har du på en gemenskap? Beskriv vad som för dig kännetecknar den goda och levande gemenskapen. 2. Vad kan du göra för att bidra till att en sådan gemenskap blir verklig? Och vad är det som väcker ditt motstånd och utmanar dig? 3. Har du erfarenhet av att bli sedd? Vem ser dig? Vem ser du? 4. Jesus samtalade med människor tvärs över gränser och skiljelinjer. Hur kan något liknande ske i våra gemenskaper? 6

7 Ledd meditation Se framför dig att du är närvarande i farisén Simons hus. Jesus, Simon och flera andra ligger till bords och äter. Var finns du? Ligger du vid bordet tillsammans med dem? Står du i skuggan invid väggen och ser det hela? Oavsett var du har din plats: Ser du kvinnan? Vad är du lägger märke till det hon gör eller hurdan hon verkar? Känn efter: Hurdan är stämningen i rummet? Hur känner du dig? Jesus tillrättavisar Simon. Hur känns det för dig? Jesus ger kvinnan sitt erkännande. Vad utlöser det hos dig? 7

8 Övning fram till nästa samling Se en människa Försök att inkludera en människa i din närhet som behöver bli sedd. Vem ser du i grannskapet, i din församling, vänkrets eller familj som du kan stärka relationen till? Finns det någon som behöver och längtar efter att bli sedd av dig? Kanske handlar det om att lära känna någon du aldrig tidigare pratat med. Kanske handlar det om att ta upp kontakten igen med någon du inte träffat på länge. Kanske handlar det om att försonas med någon du kommit på kant med. Försök att se denna människa så som Jesus ser henne. Det kommer inte bara att göra något med den du möter, utan också med dig själv. Be för den människan. 8