Projekt Pinocchio Helsingborgs stad - Tidiga insatser för barn i riskzonen

Transkript

1 Socialhögskolan Jan Gassne Projekt Pinocchio Helsingborgs stad - Tidiga insatser för barn i riskzonen Utvärderingsrapport 2014

2 Jan Gassne 2014, Lunds universitet, Socialhögskolan 1

3 Förord Rapporten avser Pinocchioprojektet - små barn med beteendeproblem i Helsingborgs stad. Rapporten är gjord av Jan Gassne, socionom fil dr och universitetslektor i socialt arbete vid Lunds universitet, Socialhögskolan i Lund. Uppdragsgivare är styrgruppen för Pinocchio vilka arbetar med samordning av insatser för barn med beteendeproblem. Åldersgruppen som insatserna riktas till är barn 1 8 år och deras föräldrar och nät- verk. Tack till framförallt Ingela Asp, förskollärare och Marte Meo vägledare vid familjecen- tralen Fröhuset; Katarina Sjödin, familjebehandlare, Marte Meo terapeut och samord- nare för Pinocchio; Bitte Linderström familjebehandlare och Marte Meo terapeut och Moa Mellbourn, socialrådgivare. Vidare Åse Pettersson förskolechef; Bo Lindblad tidi- gare verksamhetschef för Barn och familj vid Socialförvaltningen och sist men inte minst de föräldrar som generöst bidragit med sina erfarenheter 2

4 Innehållsförteckning Förord... 2 Inledning... 4 Syfte, metod och undersökningsgrupp... 4 Barn med beteendeproblem vad avses?... 6 Insatser för barn med beteendeproblem... 8 Bakgrund... 9 Familjecentraler Verksamheten Våra barn möten Pinocchio tidiga insatser för barn i riskzonen Från frågeställning till bedömning ESTER- bedömning Marte Meo - en insats av flera Föräldrars röst om Pinocchio Resultat utifrån ESTER- bedömning Första skattningen (T1) Risker hos den unge T Skydd hos den unge T Samvariation mellan risk och skydd hos den unge T Risker i familjen T Skydd i familjen T Samvariation mellan risk och skydd i familjen T Samvariation mellan risk och skydd hos den unge och i familjen T Andra skattningen (T2) Risker hos den unge T Skydd hos den unge T Samvariation mellan risk och skydd hos den unge T Risker i familjen T Skydd i familjen T Samvariation mellan risk och skydd i familjen T Samvariation mellan risk och skydd hos den unge och i familjen T Förändring mellan första och sista bedömningen Sammanfattning risk och skyddsfaktorer Avslutande kommentarer Litteraturreferenser Bilagor

5 Inledning Styrgruppen i Helsingborgs stad med ansvar för projektet Barn med normbrytande be- teende även benämnt Pinocchioprojektet ansökte om medel för utvärdering i samver- kan med forskare Ansökan avsåg :- för att täcka kostnader avseende pla- nering, analysarbete, dokumentation och återföring. Syftet med en utvärdering formule- rades som en önskan att få svar på om verksamheten levt upp till sina mål och vara ett underlag för ställningstagande om arbetssätt och metoder var möjliga att överföra till andra områden i Helsingborg. Frågeställningarna var följande 1. Har de berörda barnen fått ett förändrat beteende? 2. Hur har föräldrarna upplevt kontakten med projektet utifrån bemötande och del- aktighet? 3. Hur har samverkan fungerat och bidragit till resultatet? Medel beviljades inte enligt ansökan varför en mindre omfattande utvärdering har gjorts där samtliga frågor inte kunnat besvaras fullt ut. Syfte, metod och undersökningsgrupp Utvärderingen syftar till att ge svar på om effekter av Pinocchio- modellen går att identi- fiera för att minska barns problembeteende i åldersgruppen 1-8 år och hur föräldrar upplevt kontakten med projektet utifrån bemötande och delaktighet? Den sista fråge- ställningen om samverkan berörs även men i mindre utsträckning Material som är underlaget till rapporten har samlats in under år Kombination av kvalitativ och kvantitativ metod har använts. Semistrukturerade intervjuer har gjorts med de tre befattningshavare som direkt arbetar med barn och familjer inom Pinocchio- projektets ram. Intervjuerna har skett såväl enskilt som i grupp. En av cheferna verksam inom aktuell stadsdel har även intervjuats liksom verksamhetschef för Barn och Familj vid Socialförvaltningen. Två föräldrapar har intervjuats om sina erfarenheter av pro- jektet. Utvärderingen omfattar 13 barn och deras familjer där det yngsta barnet var 2 år och det äldsta 6 år när de aktualiserades. Medelålder vid aktualisering var drygt 4 år. Avse- ende 5 av de 13 barnen har en granskning gjorts av dokumentation av bedömning, pla- 4

6 nering, genomförande och utvärdering. Kön tas inte med i beräkningarna då majoriteten av barnen är pojkar vilket gör att detta material inte ger något underlag för analyser som relaterar till kön. Som underlag för den kvantitativa delen av utvärderingen har huvudsakligen det dator- baserade bedömningsinstrumentet ESTER 1 använts. Samvariation (Pearson correlate) har beräknats mellan de i ESTER ingående risk- och skyddsfaktorerna 2. Till detta har beräkning av förändring av medelvärde för undersökningsgruppen gjorts med Paired sample t- test. Beräkningarna har skett i SPSS 20.0 som är ett datorbaserat program för statistisk bearbetning. De 13 barnens ingångsvärden har studerats och gett beskrivning på vilka risk- och skyddsfaktorer som funnits i de aktuella familjerna innan påbörjad insats samt efter avslutad insats alternativt senaste bedömning där insatsen inte avslu- tats Det hade varit önskvärt att fler barn och familjer ingick i utvärderingen för att uppnå större statistisk tillförlitlighet. Men 13 är det underlag som fanns vid undersökningstill- fället och det bedöms vara tillräckligt många för att visa på om det finns någon tendens i vilken utsträckning insatserna bidrar till att påverka barn, familjer och deras nätverk i någon riktning. 1 ESTER står för Evidensbaserad STrukturerad bedömning av Risk och skyddsfaktorer. Se bilaga 1 och 2. 2 I ESTER ingående risk- och skyddsfaktorer beskrivs längre fram i texten 5

7 Barn med beteendeproblem vad avses? Här följer en schematisk beskrivning av vad som avses med beteendeproblem och ett barns utvecklingsuppgifter. Definitionen av barn med beteendeproblem kan betraktas från huvudsakligen två perspektiv. Det första är det som från forskning inom skolans värd har visat sig vara dominerande nämligen att det är fråga om egenskaper hos barnet som är ett problem (Hjörne & Säljö 2011). Problemet är barnet och dess beteende och beskrivs som beroende av en funktionsbegränsning som begåvningsfaktorer, dyslexi eller bristande mognad. Barnets beteende kan även ur detta perspektiv ses som en psykiatrisk problematik vilken kan diagnostiseras t.ex. ADHD, ADD, OCD, ODD. Barn med beteendeproblem är från detta perspektiv ett barn som har problem. Det andra perspektivet på beteendeproblem är inte i motsatsställning till det föregående men innebär en utvidgad definition som involverar barnet i sitt sammanhang. Barn med beteendeproblem är då barn som befinner sig i problematiska omständigheter i sin familj, skola, kamratkrets, bostadsområde osv. Att se barnet i sitt sammanhang innebär ett systemiskt/interaktionistiskt perspektiv. Barnet finns alltid i ett sammanhang, en kontext, där interaktionen med detta sammanhang bidrar till att skapa beteendeproblem, som manifesteras hos barnet, men som även vidmakthålls av olika aktörer i barnets kontext. Andershed & Andershed (2005) har presenterat följande modell för att åskådliggöra ett interaktionistiskt perspektiv där biologiska och sociala risk- och skyddsfaktorer interagerar. Efter: Andershed & Andershed (2005) 6

8 Utvecklingspsykologi fokuserar på normalutveckling med utvecklingspsykopatologi haft som fokus att förstå mekanismer och processer som leder till men även motverkar pro- blemutveckling. Förutom kunskaper om faktorer som innebär risk för problemutveckl- ing har det största bidraget varit att identifiera skyddsfaktorer och processer som hjäl- per oss människor att hantera livets oundvikliga svårigheter. Forskning har kunnat visa att alla människor för eller senare upplever svårigheter som behöver hanteras och det finnas kombinationer av risk- och skyddsfaktorer som försvårar eller underlättar vår förmåga att själva och/eller i samverkan med andra hantera dessa oundvikliga svårig- heter (se t.ex. Luthar et al.1997; Farrington & Coid 2003). Forskning om risk- och skyddsfaktorer på individ, grupp och familj och samhällsnivå har gett värdefulla kunskaper för utveckling av bedömning, planering och genomförande av insatser för varierande målgrupper inklusive barn med beteendeproblem, deras familjer och omgivande nätverk (se t.ex. Ferrer- Wreder & Stattin & Lorente & Tubman & Adamson, 2005; Farrington & Coid, 2003). Farrington (1996) lyfter fram att en del risk- och skyddsförhållanden verkar finnas över hela livscykeln medan andra är knutna till specifika utvecklingsperioder. Hyperaktivitet och beteendestörningar i tidig barndom är exempel på riskfaktorer som kan förutsäga kriminalitet och umgänge med antisociala kamrater under tonårstiden. Genom att vara uppmärksam på riskfaktorer specifika för olika perioder i barnets utveckling finns det möjlighet att påverka på ett sätt som är betydligt svårare under en annan period. Barnets relationer förändras över tid vilket betraktas som att barnet har utvecklingsuppgifter som tillkommer med stigande ålder och mognad (Broberg & Almqvist & Tjust 2003). Exempel på utvecklingsuppgifter i förskoleåldern är; förmåga till anknytning, självkontroll och anpassningsförmåga, utveckla språk, samarbete med andra, kunna sätta sig in i hur andra tänker och känner (mentaliseringsförmåga) mm. Från att barnet huvudsakligen varit beroende av interaktionen med den närmaste familjen utvidgas kontaktytan succesivt vid skolålder till att omfatta allt fler personer, situationer och institutioner. Utvecklingsuppgifterna utvidgas till att omfatta skolanpassning och prestationer, relationer och förmåga att komma överens med enskilda och grupper av kamrater. Dessa två är avgörande för hur självbilden utvecklas och lägger vidare grund för ökad självständighet avseende skolarbete, fritidsintressen, nära relationer inklusive kärleksrelationer. Samtidigt träder familjens betydelse tillbaka allt mer, i vart fall proportionellt sätt. Grunden för förståelse av att möte beteendeproblem hos barn är att insatser görs på ett så tidigt stadium som möjligt vilket innebär att färre personer hunnit bli involverade Desto äldre barnet blir desto fler personer blir involverade och bidrar till att utlösa och 7

9 vidmakthålla problembeteende. Det är dessa teorier och forskningsresultat som beskrivs ligga till grund för bedömning, planering och val av interventioner inom Pinocchioprojektet i Helsingborgs stad. Insatser för barn med beteendeproblem Argumenten för tidiga insatser har starkt forskningsstöd. Tidiga framgångsrika insatser minskar lidande för såväl barn som föräldrar men har positiva konsekvenser även för omgivning såväl som samhällsekonomiskt. Prognosen för barn som tidigt debuterar med beteendeproblem och där insatser inte sätts in är dyster. Men det finns åtskilliga exempel på olika framgångsrika tidiga insatser (se Ferrer-Wreder et al 2005). Nordens Välfärdscentrum presenterade 2012 vad som benämns ett inspirationshäfte med titeln Nordens barn tidiga insatser för barn och familjer. Några huvudteser är att små barn är mer lättpåverkade. Att vänta och se hur det blir inte är ett framgångsrikt koncept. De som ser problem eller svårigheter behöver reagera och verka för att det görs bedömningar om det föreligger behov av insatser för att möta aktuella behov men även verka för att hindra eller begränsa framtida möjlig problemeskalering. Samverkan för bedömning och åtgärder behöver ske i samverkan med föräldrar och t.ex. förskolepersonal och BVC. Rekommendationen är att göra individualiserade bedömningar och åtgärder som kan beskrivas som att stärka de berördas psykologiska och sociala immunförsvar istället för att ge färdigblandande vaccinationer som inte erbjuder någon generell hjälp eller flexibilitet (Edelman 1992). Det finns inte en metod inom socialt arbete som fungerar för alla lika lite som det finns en medicin som hjälper för alla sjukdomar. Genomtänkta insatser med flera komponenter är det som verkar vara nyckeln till framgångsrika interventioner. Allmän prevention beskrivs som samhällets generella insatser för att stödja allas förmåga att möta livets oundvikliga svårigheter. Selektiv prevention innebär att inte vänta och se hur det blir utan aktivt identifiera barn och vuxna som befinner sig i riskzonen för vidare problemutveckling. Projekt Pinocchio kan definieras som en selektiv preventiv verksamhet. Pinocchio kan även identifiera och stödja de som behöver ännu mer riktade insatser t.ex. inom Barn- och ungdomspsykiatrin vilka bedriver det som benämns indikerad prevention. 8

10 Bakgrund Projekt Pinocchio var ett nationellt projekt i samarbete mellan Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) 3 och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Huvud- syftet med Projekt Pinocchio framgår av titeln på en text som sammanfattar projektet Förändringskoncept Projekt Pinocchio - med syfte att förbättra det förebyggande arbe- tet kring barn upp till 12 år som riskerar utveckla ett varaktigt normbrytande beteende. Sammanfattningsvis beskrivs målet med projektet vara att minska antalet barn som riskerar utveckla ett allvarligt normbrytande beteende. utveckla arbetsmetoder och samarbetsformer mellan verksamheter och organi- sationer som främjar förebyggande arbete och tidiga insatser öka användningen av evidensbaserade metoder som följs upp och utvärderas. undersöka om Genombrott som metodik för förbättringsarbete är tillämpar inom detta område För utförliga presentationer av Projekt Pinocchio hänvisas till SKL och de skrifter som getts ut av dem innefattande såväl presentationer av projektet som utvärderingar. 4 Helsingborgs stad medverkade inte i den nationella uppstarten men en grupp, Reagera- gruppen, som samverkade runt ungdomsproblematik startade 2010 Pinocchio Helsing- borg. Inom gruppen väcktes frågan om behov av att arbeta med och samverka runt små barn med normbrytande beteende eller som befann sig i riskzonen för att utveckla så- dant beteende. Tanken vara att genom tidiga insatser arbeta med möjligheter att före- bygga tonårsproblematik. En projektgrupp bildades vars uppdrag blev att arbeta med ett begränsat geografiskt område, Nanny Palmkvistskolområde i bostadsområdet Ro- sengården. I området fanns redan Familjecentral Fröhuset som arbetade med ålders- gruppen 1-8 år. Projektgruppen satt sig in i det som gjorts i det nationella Pinocchiopro- jektet. Man tog kontakt med Skara kommun som medverkat i det nationella Pinocchio- projektet och personal från Skara kom att bidra med stöd i det inledande uppbyggnads- arbetet. SKL gav sedan även sitt godkännande till att använda namnet Pinocchio för det arbete som utvecklades i Helsingborg. Pinocchio Helsingborg permanentades efter två år i projektform och bygger idag på samverkan mellan Socialförvaltningen och Skol- och fritidsförvaltningen i Helsingborgs stad, Region Skåne och Capio Citykliniken. 3 IMS införlivades 2009 i Socialstyrelsen

11 Familjecentraler En viktig faktor för projektet var att det redan fanns ett pågående arbete med att ut- veckla Familjecentralen Fröhuset. I mitten av talet påbörjades i Helsingborg bland tjänstemän en diskussion om att utveckla samarbetet mellan olika verksamheter och yrkeskategorier som arbetar med barn och barnfamiljer. I början på talet hade på socialstyrelsens initiativ försöksverksamheter med att skapa mötesplatser för barnfa- miljer inom bostadsområden. Dessa mötesplatser kom att benämnas familjecentraler. Flera olika benämningar användes förutom familjecentraler, familjens hus eller andra namn med syftning på att det rörde sig om en strävan att främja samverkan av olika hu- vudmäns verksamhet vars målgrupp var barn och barnfamiljer. Det gemensamma upp- draget för familjecentralen var att arbeta med tidigt förebyggande hälsofrämjande ar- bete. Familjecentralerna var tänkta att vara en mötesplats för barnfamiljer i ett avgrän- sat geografiskt område. Idag finns Förening För Familjecentralers Främjande (FFFF) som beskriver sig själv som ett dynamiskt och inspirerande forum för att utbyta erfaren- heter, kunskap och diskutera tankar och idéer för alla som arbetar pa Familjecentraler ( ). Den allmänna mödra- och barnhälsovården utgör basen för en familjecentral. Mödra- och barnhälsovården samverkan med öppen förskola och so- cialtjänstens förebyggande arbete inom individ- och familjeomsorg. Tanken är att man befinner sig i lokaler med direkt anknytning till varandra 5. Lättillgänglighet till resurser för barnfamiljer och deras behov och önskemål kan ses som grundbulten för att ge stöd i de vardagliga bekymmer som är oundvikliga för föräldrar i mer svårhanterliga situat- ioner. Ett avgörande syfte är att ge god service genom att främja ett nära samarbeta mel- lan samhällets olika instanser och deras specifika kunskaper och kompetenser. År 1999 startar Familjecentralen Fröhuset i Stadsdelen Rosengården. 6 5 För mer utförlig information om familjecentraler hänvisas till FFFF:s hemsida samt avhandling som behandlar familjecentraler av Marie Hjortsjö (2006) och Kekkonen m.fl. rapport om familjecentraler i Norden från Nordiska Rådet Fröhuset definieras som en inte helt komplett Familjecentral i och med att MVC inte ingår. 10

12 Verksamheten I detta avsnitt sammanfattas vad som kommit fram vid intervjuer. Intervjuer har gjorts med dels huvudpersonerna som bedriver det direkta arbetet med barnen, deras föräld- rar och viktiga personer i familjernas nätverk t.ex. inom förskolan och skolan. Vidare några av representanterna för verksamhetens styrgrupp vari bland annat ingår repre- sentanter för de samverkande organisationerna. Våra barn möten 1998 bildades en grupp med representanter för skola, förskola, BVC och socialtjänsten för att fungera som konsultgrupp för professionella inom de olika verksamheterna. På Familjecentral Fröhuset bildades en grupp som kom att benämnas Våra barn. Gruppen består av förskollärare verksam vid öppna förskolan på Fröhuset, skol- och förskolepsy- kolog, förskolechefer, representanter från fyra förskolor, socialrådgivare och BVC skö- terska. Gruppen träffas en gång per månad under beteckningen Våra barn möten. Gruppen har som målsättning att kunna diskutera tre frågeställningar per gång under ca två timmar. Syftet är att stödja personal inom de olika verksamheterna genom att erbjuda ett forum för bedömning av situationer och individer som man överväger om det finns behov av någon form av stödinsats. En av de insatser som kan rekommenderas vid Våra barn möten är Pinocchioprojektet tidiga insatser för barn i riskzonen. Pinocchio tidiga insatser för barn i riskzonen Målgruppen är familjer med barn som bedöms befinna sig i behov av stöd dels i aktuella situationer dels för att förebygga kommande möjlig problemutveckling. Målgruppen avgränsas till barn vilka uppfyller inklutionskriterier att ha en problematiskt beteende som även påverkar och påverkas av sin omgivning på en nivå som bedöms kräva struk- turerade insatser. Exlutionskriterier är att barnet och familjen inte är aktuella för andra mer omfattande insatser från socialtjänsten. Exempel på det senare är om barn uppen- bart far illa pga. fysiska och psykiska övergrepp i anknytning till föräldrars missbruk. Personal inom förskola och skola har möjlighet att be om hjälp hos konsultgruppen och presentera vad man upplever som problem och vilka behov av hjälp man bedömer sig ha för att hjälpa barnen. En viktig rekrytering sker genom öppna förskolan där föräldrar och barn möter personal som har möjlighet att identifiera presumtiva barn och föräldrar 11

13 i behov av stöd. BVC har även en viktig roll i att förmedla kontakter in till öppna försko- lan. Öppna förskolan och BVC ligger vägg i vägg med varandra med dörr direkt in. Vård- centralen är basen. Där finns barngrupp och rekryteringsgrupp. Verksamheten present- eras alltid som ett erbjudande till föräldrarna. Den som presenterar och informerar om erbjudandet är ofta personal som redan har en relation och ett förtroende hos föräld- rarna. Begreppet implementering syftar på vilket sätt som en metod introduceras i en verk- samhet. Vad gäller t.ex. denna typ av verksamhet som kräver samverkan är det viktigt hur implementeringen går till. Cheferna ger legitimitet genom att visa aktivt stöd till verksamheten inför övrig personal inom området man verkar inom. Vid intervjuer har det t.ex. framgått att man inom upptagningsområdet informerar personal som anställs inom förskola och skola vad det är för typ av insatser och bedömningar som kan vara aktuella och som de anställda förväntas vara delaktiga i. Ett exempel på detta är inform- ation om Marte Meo och att videoupptagning i förskolan kan vara aktuellt. En annan vik- tig fråga för implementering är att tillräckliga personella resurser ställs till förfogande och att adekvat vidareutbildning premieras. Grunden för implementering kan beskrivas som att se till så att saker sker inte enbart se om de gör det eller som en implemente- ringsforskare uttrycker det from let it happen and help it happen to make it happen (Fixsen et al. 2009). Någon information om verksamhet med beskrivning av det stöd som kan ges specifikt inom Pinocchio finns inte på Helsingborgs stads hemsidor inklusive Fröhusets hemsida och socialtjänstens hemsida som beskriver annat stöd till föräldrar. Det finns en bro- schyr med titeln Samverkan Pinocchio. I broschyren beskrivs hur man arbetar tillsam- mans runt barnet för att främja positiva beteenden hos barnet. 12

14 Från frågeställning till bedömning När någon, ofta personal från förskolan men även familjebehandlare vid socialtjänsten och föräldrar själva genom öppna förskolan m fl., tar upp en frågeställning så är ut- gångspunkten vad bekymret eller problemet är. Med detta avses att det inte är orsaker till t.ex. ett specifikt beteende som att bita andra barn, trotsighet, ilska eller oräddhet utan beteendet som det är. Första steget är att göra en screening 7 efter riskfaktorer var- efter beslut fattas om en vidare bedömning av specifika såväl risk som skyddsfaktorer skall göras. Bedömningen fokuserar på problemområden och resurser. Bedömningen är en fördjupning där konkreta beskrivningar av situationer och miljöer görs och hur ut- präglade risk- och skyddsfaktorerna är. Vidare hur länge något varit aktuellt samt tan- kar och förslag till möjliga insatser för att möta den problematik som beskrivits. Vem som är uppgiftslämnare och som gjort iakttagelser kartläggs. Ett manualbaserat bedöm- ningsinstrument benämnt ESTER 8 används för denna screening och bedömning. ESTER- bedömning ESTER- bedömning har utvecklats av professor Henrik Andershed och docent Anna- Karin Andershed vid Örebro universitet. ESTER är ett strukturerat bedömningsinstru- ment som består av flera komponenter. En inledande screening, vilket nämndes ovan görs med standardiserade frågor till förälder/ vårdnadshavare, personalen vid t.ex. för- skola samt teamet som arbetar med Pinocchio. Vid den första screeningen tas enbart risker upp för att ge en bedömning om vilken problembild som eventuellt finns. Nästa steg som är en bedömning ställs frågor om såväl styrkor och resurser respektive svag- heter och svårigheter hos barnet som förälder/vårdnadshavare upplever det. Om barnet är 10 år eller äldre får denne motsvarande frågor men då om sig själva men även om föräldrarna eller de vuxna som de bor med. Frågor ställs även om man upplever behov av stöd eller hjälp och om ja, vad man skulle önska sig för stöd. En standardiserad be- dömning görs även av de professionella vilken innefattar vilka svårigheter och resurser man ser hos barnet och förälder/vårdnadshavare. Bedömningarna sammanställs och bearbetas i ESTERs datoriserade stöd varefter en samlad bedömning av risk och skydds- faktorer genereras. Den första fördjupade ESTER- bedömningen innefattar planering av insatser, beskrivning av genomförda insatser och även slutligen en uppföljningsanalys. 7 Beskrivs närmare i nästa avsnitt. 8 ESTER står för Evidensbaserad STrukturerad bedömning av Risk och skyddsfaktorer 13

15 En planering av insatserna som görs upp gemensamt av föräldrarna och de profession- ella tillsammans. Planering görs kring vad man skall göra och vilka mål man har på kort respektive lång sikt. Föräldrarnas delaktighet i denna planering ses av de professionella som central för verksamheten. ESTER bedömning görs vid flera tillfällen och ger möjlig- het att se eventuella förändringar över tid och bidra till uppföljning av om planerade insatser har genomförts och haft önskad effekt och slutligen utvärdering av vad man gjort tillsammans. Screening görs inom riskområden och sedan bedömning inom 19 områden som har em- piriskt stöd från forskning inom det område som benämns utvecklingspsykopatologi vilket kort introducerades i ett tidigare avsnitt (Luthar et al.1997; Andershed & Anders- hed, 2010). Vid Socialstyrelsen har en handbok 2014 utarbetats med titeln Barn och Unga - utreda planera och följa upp öppenvårdsinsatser enligt socialtjänstlagen. Den hänvisar till SOSFS 2014:6 att bedömning och planering av insatser bör omfatta stan- dardiserade bedömningsinstrument innefattande manual för hur instrumentet skall an- vändas. ESTER är ett sådant bedömningsinstrument som håller på att vetenskapligt prö- vas. Två artiklar av konstruktörerna av ESTER har publicerats i vetenskapliga tidskrif- ter. Den första introducerar ESTER (Andershed & Andershed (2010) och en andra pre- senterar interbedömarreliabilitet 9 (Andershed et al. 2013). ESTER- bedömning är indelad i två huvudområden. Det första området är Risker som är uppdelade i Risker hos den unge och Risker i familjen. Det andra området är Skydd som på samma sätt som för risker delas upp i Skydd hos den unge respektive Skydd i familjen. I resultatredovisningen längre fram i rapporten framgår vilka enskilda risk och skydds- faktorerna som ingår. De som arbetar direkt i verksamheten med familjerna har samt- liga utbildning i hur att använda Ester- bedömning. Två av medarbetarna har även följt kursen Barn med beteendeproblem selektiv prevention i socialt arbete. Kursen gavs i samverkan mellan Socialstyrelsen och Socialhögskolan i Lund. Fokus på kursen var evi- densbaserad praktik med utgångspunkt från forskning om risk och skyddsfaktorer. 9 Interbedömarreliabilitet syftar på i vilken utsträckning flera personer som gör oberoende bedömning i detta fall med hjälp av Ester kommer fram till i huvudsak liknade svar. Hög interbedömarreliabilitet bety- der att samstämmigheten är hög 14

16 För närmare presentation av ESTER- bedömning hänvisas till programmets hemsida 10 där utförlig information ges om instrumentet och dess tillämpning. Vid Socialstyrelsen finns även en presentation av instrumentet Marte Meo - en insats av flera Verksamheten utvecklas på olika sätt och den personal som kom att direkt arbeta med barn och familjer hade genomgått olika utbildningar och utvecklat en kompetens som de tog med sig in i Projekt Pinocchio när det startade Utbildning i Marte Meo har haft en central roll för det sätt man utvecklat arbetet med barn i riskzonen. Marte Meo, vilket betyder av egen kraft, är en metod som utvecklats av Maria Aarts i Holland. Metoden är mycket konkret i sig själv och Maria Aarts utvecklade inte teoretiska förklaringar utan fokuserade direkt på vad för samspel som sker primärt mellan föräldrar och barn men även mellan andra vuxna och barn (Hedenbro & Wirtberg 2000; Wirtberg & Petitt & Ax- berg 2014). Modellen utgår från ett praktiskt arbete att utveckla former för samspel och kommunikation. Spädbarnets samspel med sin vårdare sågs som vägvisare när metoden utvecklades. Behandlingsmetoden beskriv som humanistisk då den utgår från att vi människor har en egen unik förmåga till växt och utveckling. Metoden har växt fram ge- nom klinisk prövning. Samspelsmodellen beskrivs som enkel enligt Hedenbro & Wirt- berg men med en teoretisk förankring i modern utvecklingspsykologi och att den samti- digt vilar på ett integrerat systemteoretiskt, interaktionistiskt, hälsobaserad teoribild- ning. Öppen kommunikation och tilltro till människors resurser där ett enkelt och var- dagligt språk gör metoden tillgänglig för de flesta. Utgångspunkten är människors delak- tighet och de professionellas förmåga att möta människor i den verklighet de befinner sig och därigenom skapa delaktighet. Marte Meo- modellen fokuserar på kommunikat- ionen vilket gör den användbar för familjearbete och arbete inom t.ex. förskolor, skolor och olika typer av institutioner. Föräldrarnas delaktighet och aktiva medverkan vid in- terventioner. Hedenbro & Wirtberg beskriver metoden som att man använder en ut- vecklingsstödjande dialogprincip som beskrivs främja människors egna initiativ till ut- veckling. Videoupptagning är en central del av Marte Meo- modellen. Analys av samspel görs med stöd av videoupptagningar vilka gör det möjligt att studera hur kommunikat bedomning.se 11http:// 12 Informationen från ESTER första sida samt information vid socialstyrelsen finns som bilaga 1 och 2 15

17 ion går till i detalj. Föräldrarnas frågeställningar och reflektioner lyfts fram och beskrivs få dem till att inta en aktiva och medskapande roll i behandlingsarbetet. Marte Meo te- rapeuten/vägledaren klipper samman videoupptagningarna i kortare sekvenser för att fokusera på samspelssekvenser som fungerar väl och situationer som kan utvecklas. Genom att titta på videoklippen ges möjlighet att utgå från dessa konkreta situationer och stärka det som fungerar bra och diskutera och inspirera till hur situationer kan han- teras annorlunda med utgångspunkt från barnets behov 13. Marte Meo är en av de modeller som används i arbetet med barn och familjer inom Pi- nocchio. Marte Meo kan göras i hemmet, förskolan eller i skolan. Efter Marte Meo, paral- lellt och även för sig själv ingår handledning till förskole- och skolpersonal, samtal med föräldrar, läsecirklar mm. Vid första möten i hemmet används vanligen inte Marte Meo i betydelsen att man gör videoinspelning. Det första hembesöket bygger ofta på samtal kombinerat med något spel där barnet kan vara delaktigt. Praktiska aktiviteter av olika slag t.ex. bowling, spela spel, föräldrautbildning ingår också. Dessa aktiviteter planeras i samråd med föräldrarna på ett sätt som främjar deras delaktighet. Genomgående strävan att arbeta med delmål vilka gör det möjligt att se förändringar även på kort sikt utan att hela problematiken för den delen har blivit hanterad. Mål på kort sikt kan vara att ett barn skall få hjälp med att koncentrera sig längre än 5 minuter utan att en TV är inblandad eller att pappa skall börja läsa till att böja med korta stunder för sitt barn varje dag för att på sikt sedan kanske läsa mer eller gör mer av något annat t.ex. leka tillsammans utan avbrott som alternativ till Tv-spel. Vid återkommande uppföljningsmöten med föräldrarna skrivs minnesanteckningar som sedan föräldrarna får. I anteckningarnas tas upp vilka mål som finns, vilka medel som skall användas och vilka tecken som man önskar se som visar på att en förändring har skett. Mål kan vara att barnet i mindre utsträckning dra sig undan andra barn, medel för förändring kan innebära att förskolepersonalen aktivt uppmärksamma när barnet dra sig undan och hjälper till att komma tillsammans med andra barn. Tecken på förändring i detta fiktiva exempel kan vara att barnet har kortare startsträcka för att närma sig andra barn. 13 Två svenska studier som behandlar Marte Meo- modellen finns publicerade. En behandlar Marte Meo i skolan (Axberg m.fl. 2006) och en inom öppenvårdspsykiatri (Neander & Engström, 2009), 16

18 Personalen som är direkt verksamma med barn och föräldrar betonar betydelsen av olika utbildningsbakgrund där man kompletterar varandra. Familjebehandlarnas kliniska kompetens i arbete med familjer i svårigheter möter förskollärarens kunskaper och erfarenheter av vad som är ålderstypiskt för barn i olika åldrar. Sedan att man även har ett gemensamt språk och sätt att se på svårigheter och hur de kan bemöts, i detta fall genom utbildning i Marte Meo och kunskaper om risk och skyddsfaktorer och hur att bedöma dessa och planera insatser i samverkan med föräldrar. 17

19 Föräldrars röst om Pinocchio Detta avsnitt bygger på en kort sammanvävning av intervjuer med två föräldrapar som haft kontakt med Pinocchio- Helsingborg samt fem familjers Ester- bedömningar. Inter- vjuerna kretsade inledningsvis kring hur kontakt med Pinocchio etablerades, vilka man träffade, vilket förtroende man fick och vilka bekymmer man upplevde sig ha samt om bilden av detta förändrades över tid som kontakten pågick. Nästa del handlade om vad man gjorde tillsammans, vad man tyckte om innehållet och vilken grad av delaktighet man kände i detta. Frågor ställdes om vad som eventuellt blivit annorlunda i relationen till barnet och hur kontakten påverkat dem som par. Slutligen frågades efter om man skulle rekommendera det man varit delaktiga i genom Pinocchio till någon annan. Tex- ten är skriven som en berättelse där ett föräldrapar berättar. Pinocchioteamets medar- betare arbetar både enskilt och tillsammans men här benämns de som teamet. Vi har haft en relation med förskolläraren sedan flera år på öppna förskolan. Den relationen var avgörande för att vi skulle känna förtroende för övriga i teamet som arbetade med Pinocchio. Vi litade på vad de sa och det kändes att det fanns ett äkta engagemang för vårt barn. När frågeformulären presenterades kändes det inte konstigt eftersom vi redan hade förtroende men även att vi var medvetna om att det fanns ett problem och inte att det bara var en liten fas vårt barn gick ige- nom. Om man tycker att alla problem bara beror på andra, t.ex. att allt beror på förskolan eller skolan eller kanske rent av andra barn är det nog svårt att ta till sig. Istället för att börja titta på vad man kan göra tillsammans med skolan så kanske man flyttar sitt barn till en annan skola. Troliga är att det snart blir samma pro- blem. Detta att Pinocchio är frivilligt är viktigt för inte kan man väl tvinga någon att berätta om vilka problem deras barn har om de inte själva tycker att de har några problem? Bekymren vi hade när vi blev erbjudna Pinocchio var en upplevelse av att vårt barn var annorlunda i jämförelse med andra barn i samma ålder. Att acceptera att ens barn är annorlunda är något som tar tid. Detta kunde vara på lekplatsen där barnet upplevs som orädd och inte förstod vad det är som kan hända när man bör- jar leka med andra barn. Konflikter med andra barn uppstod och vi kunde se dem redan innan de inträffade. Vårt barn gick in med full energi och kunde inte läsa av 18

20 de andra barnen. Andra gånger kunde det vara otröstligt eller full av ilska som kändes omöjlig att bryta. Att ha ett barn som är annorlunda leder lätt till isolering och det påverkar re- lationen mellan alla i familjen. Det viktiga är att pratat med varandra och lära sig att inte anklaga varandra när man tycker att den andre gör fel. Viktigt att istället prata om hur man kan göra istället men inte just när det har hänt utan när situat- ionen lugnat ned sig. Direkt kritik har ingen hjälp av utan viktigt att ge varandra stöd och diskutera hur man kan göra nästa gång i en liknande situation. Det är svårt att träffa andra barnfamiljer men även den egna släkten. Att bli bjuden på kalas upphörde efter att vi fått komma och hämta vid ett par tillfällen. Alla tycker det blir för jobbigt när det blir stimmigt och stojigt. Man försöker lugna men det är som att det inte går. Det är en viktig insikt som förälder att det att ens barn inte kan hejda sig inte är fråga om att inte vilja eller fråga om att vara elaka. Det är en fråga om att inte kunna. Att ens barn är annorlunda bidrar till isolering och undvikande av många sammanhang där det finns många människor. Vi gjorde flera saker tillsammans med teamet. Mellan sammankomsterna med teamet beslutade vi om områden som vi föräldrar kunde titta på och saker vi kunde göra som experiment. Det är inte något man alltid kan göra av olika praktiska skäl men något som vi försökte. När vi träffade teamet så hade gick vi varje gång ige- nom de olika områdena 14 och tittade på vad som var annorlunda och vad vi hade gjort. Detta var något som var bra att också kunna visa för förskolan/skolan, att det faktiskt fanns förbättringar. Tillsammans kunde vi diskutera vad var och en kunde göra var för sig och tillsammans för att stötta vårt barn. Detta är något som förskolan eller skolan i sin vardag kanske inte tänker på. Teamet hjälpte oss och förskolan/skolan att uppmärksamma olika saker som kanske lätt kan falla i skymundan i vardagen när så mycket annat händer. Information om förändringar och planering förmedlades tillsammans med teamet, mentor, förskollärare, chefer så det var flera av de som möter vårt barn i sin vardag som var involverade. Tea- met var de som såg till så att det blev ett fungerande samarbete med försko- lan/skolan. Men när vi träffade teamet så handlade inte allting bara om formulären. Vi pra- tade om mycket annat och videoinspelningarna som vi gjorde av olika situationer 14 ESTERs risk och skyddsfaktorer 19

21 visade så tydligt hur vi kunde göra annorlunda och gav mängder med idéer. Vi gjorde mer än bedömningarna. Vi pratade igenom det som filmats vid matsituat- ioner, lek eller när vi spelade spel. Men allt filmades inte. Vi hade många samtal utan att utgå från videoklipp. Vårt barn blev filmat både hemma tillsammans med oss föräldrar och i förskolan/skolan med personalen där. Med hjälp av filmerna gick det att visa hur problemen ser ut. Filmerna kan vara smärtsamma att titta på men de visar verkligheten. Filmerna bidrog till att få igenom extra resurser i för- skolan/skolan. Det går nu att titta på hur situationer såg ut för och nu efter extra- insatsen och personalens ändrade sätt att möta vårt barn. Att ha ett barn som är annorlunda kräver mycket av ett förhållande. Att fort- sätta tillsammans som ett par handlar mycket om att dela sina erfarenheter från varandras vardagsliv med varandra. Känns som att de som inte gjort detta och som har liknande bekymmer med sina barn inte längre lever tillsammans. Vårt barn har haft problem och nya problem kommer och andra har blivit mindre beroende på ålder och hur vi möter det. Barnen är som de är så det är och det är vi i omgivningen som får anpassa oss. Medicin är ingen självklar hjälp för alla. Vi har prövat men det blev ingen skillnad men andra som vi känner har det fungerat bra för. Nu går det att se en skillnad i vårt barns kontakter genom nya bemötande. Vi föräldrar väljer också våra strider. Viktigt se att allt inte är problem utan många beteenden är normala drag för den ålder barnet är i och inte skylla allt på att bar- net har ett problembeteende. Viktigt att inte vara dömande. Bland de största ut- maningarna att få saker att fungera är att lyckas behålla kontinuitet i skolan. Skälla på vårt barn fungerar aldrig. Man kan säga att han är allergisk mot skäll. Uppmuntra, avleda och att visa respekt för att vårt barn inte är som alla andra barn är viktigt att tänka på. Pinocchio rekommenderar vi tveklöst till föräldrar som upplever att de har pro- blem med sina barn. Berättelsen skall ses som ett exempel från några föräldrars perspektiv. Variationerna är oändliga och två barn med normbrytande beteende är inte likadana. Det gemensamma är att föräldrarna känner sig stärkta i sitt föräldraskap, att de fått konkret hjälp att ut- forska nya sätt att möta sitt barn. Att bli videofilmade beskrivs i stort som positivt även 20

22 om några filmupptagningar som gjort i t.ex. förskolan upplevts som smärtsamma men mycket lärorika för föräldrarna. Gemensamt för föräldrarna som intervjuats är att Pi- nocchio- teamet upplevts ha ett engagemang utanför den professionella rollen, att man blivit sedda och att intresset för att hjälpa barnen känns uppriktigt och äkta. Initialt är det enligt personalen inte ovanligt att föräldrar är mycket tveksamma till att medverka i Pinocchio och särskilt när det framgår att personal anställda av socialtjäns- ten ingår i teamet. Exempel ges på hur föräldrar stannar utanför dörren vid första sam- mankomsten och betydelsen av att aktivt motivera och på ett övertygande sätt förmedla att det som erbjuds har man mycket goda erfarenheter av. När föräldrarna väl suttit ned och fått presenterat vad Pinocchio- projektet erbjuder beskrivs motivationen stiga. Sam- stämmigt beskrivs att förskolläraren, som känner föräldrarna från öppna förskolan, är en nyckelperson för att bygga upp förtroenden. Relation har utvecklats i vardagliga si- tuationer vid öppna förskolan där en tillit utvecklats. Tilliten bidrar enligt personalen till att etablera ett förtroende till att det som förslås kan vara till hjälp. 21

23 Resultat utifrån ESTER- bedömning Arbetar man då med de barn som beskrivs ha en beteendeproblematik? Resultat presen- teras med stöd av de skattningar som gjorts med ESTER- bedömning. Först presenteras beskrivning av medverkande barn och föräldrar med stöd av vilka risker och skydd som vid första skattningstillfället (T1) bedömdes finnas hos den unge och i familjen. Därefter presenteras skattningsresultat uppmätta vid det senaste eller avslutande tillfället (T2). Slutligen redovisas resultaten från statistisk bearbetning där huvudfrågan är om det finns några statistiskt signifikanta tendenser för att insatsen inom Pinocchio Helsing- borg bidrar till att förbättra situationen för barn och föräldrar som har fått insats. Första skattningen (T1) Skattning i ESTER uppdelas i två huvudområden efter den inledande screeningen, Risker och Skydd. Dessa delas i sin tur upp i vardera två undergrupper; Risker hos den unge och Risker i familjen respektive Skydd hos den unge och Skydd i familjen. Här beskrivs först risker och sedan skydd hos den unge och därefter samvariationen mellan dessa. Risker hos den unge T1 Av de nio områden som ingår vid skattningen av risker hos den unge är ett inte aktuellt för målgruppen nämligen Alkohol och droganvändning. Området är den 8:e av riskerna och finns inte med i resten av presentationen. Tabell 1: Risker hos den unge T1 Risker hos den unge T1 0 Inte närva- rande 1 Svagt 2 Påtagligt 3 Utpräglat 4 Mycket utpräglat 1 Trotsighet, ilska eller oräddhet - 2 (15,4%) 3 (23,1%) 2 (15,4%) 6 (46,2%) Överaktivitet, impulsivitet eller 2 koncentrationssvårigheter Svårigheter med medkänsla, skuld 3 eller ånger Bristfälliga språkliga förmågor eller 4 skolprestationer Negativa problemlösningar, tolk- 5 ningar eller attityder Nedstämdhet eller självskadande 6 beteende (7,7%) 2 (15,4%) 10 (76,9%) (53,8%) 4 (30,8%) 2 (15,4%) 4 (30,8%) 2 (15,4%) 2 (15,4%) 1 (7,7%) 4 (30,8%) (76,9%) 3 (23,1%) 4 (30,8%) 2 (15,4%) 2 (15,4%) 4 (30,8%) 1 (7,7%) 7 Normbrytande beteende 2 (15,4%) 4 (30,8%) 3 (23,1%) 4 (30,8%) 8 Alkohol och droganvändning Problematiska kamratrelationer 4 (30,8%) 5 (38,5%) 4 (30,8%) 22

24 Definitionerna av de olika risk- och skyddsfaktorerna är i ett första steg övergripande och har av personalen inom Pinocchio förtydligats för att överensstämma men den ål- dersgrupp som man arbetar med. Bristfälliga språkliga förmågor skolprestationer inne- bär för den aktuella åldersgruppen förmåga till åldersadekvat lek, turtagning, koncent- ration på en uppgift mm. Negativ problemlösning, tolkningar eller attityder innebär för åldersgruppen t.ex. att barnet inte vänder sig till föräldrarna för att få stöd. Förtydligan- den har gjorts i samråd med ESTERs konstruktörer. Av tabellen framgår att, förutom Nedstämdhet eller självskadande beteende och Bristfälliga språkliga förmågor eller skol- prestationer, övriga risker hos den unge är påtagliga till utpräglade för mer än 84,5 %. Överaktivitet, impulsivitet eller koncentrationssvårigheter (12 av 13 barn) och Negativ problemlösning, tolkningar eller attityder (samtliga barn) är de två mest vanligen före- kommande riskerna på Utpräglad och mycket utpräglad nivå. Närmast därefter kommer Problematiska kamratrelationer och Trotsighet, ilska eller oräddhet Skydd hos den unge T1 Skydd hos den unge omfattar fyra frågor vilka framgår av tabellen nedan. Den första frågan om Skolanknytning och prestationer refererar för dessa barn i huvudsak till för- skolan och förskoleklass då de unga i huvudsak är under åtta år. För åldersgruppen har Skolanknytning och prestationer förtydligats på samma sätt som med risker att avse be- greppsbildning, intellektuell utveckling och hur barnet hur barnet leker, spelar spel eller kunna lyssna när någon läser sagoböcker. Tabell 2: Skydd hos den unge Skydd hos den unge Positiv skolanknytning och prestationer Positiva förhållningssätt eller problemlösning Positiva umgängen och aktivi- teter Den unges medvetenhet och motivation 0 Inte närva- rande 1 Svagt 2 Påtagligt 3 Utpräglat 4 Mycket utpräglat - 2 (15,4%) 6 (46,2%) 3 (23,1%) 2 (15,4%) - 7 (53,8%) 4 (30,8%) 2 (15,4%) (38,5%) 3 (23,1%) 3 (23,1%) 2 (15,4%) 4 (30,8%) 2 (15,4%) 2 (15,4%) - 4 (30,8%) Positiv skolanknytning och prestationer är påtaglig till mycket utpräglat för 11 av de 13 barnen. Denna skyddsfaktor är modifierad på samma sätt som riskfaktorn Bristfälliga språkliga förmågor skolprestationer. Förhållningssätt och problemlösningsförmåga är i huvudsak svagt. Att den unges Medvetenhet och motivation även är förhållandevis svag bör ses som åldersadekvat. 23

25 Samvariation mellan risk och skydd hos den unge T1 Risk och skyddsfaktorer kan samvariera på ett sätt som såväl kan främja som begränsa självkänsla, pro- sociala beteenden, problemlösning och samverkan med andra. Positiv skolanknytning och prestationer samvarierar signifikant med lägre Normbrytande bete- ende (r=.82, p<.001). Alltså en högre Positiv skolanknytning och prestation uppträder vanligen med lägre Normbrytande beteende. Positiva förhållningssätt eller problemlös- ning samvariera däremot negativt med Överaktivitet, impulsivitet eller koncentrations- svårigheter (r=.61, p<.05), Nedstämdhet eller självskadande beteende (r=.65, p<.05) samt Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder beteende (r=.78, p<.01). Posi- tivt umgänge och aktiviteter samvarierar positivt med lägre Nedstämdhet eller självska- dande beteende (r=.83, p<.001). Slutligen samvarierar den unges Medvetenhet och moti- vation positivt med högre Språkliga förmågor eller skolprestationer (r=.70, p<.05). Höga nivåer på samvariation kan användas som vägledning för vilka insatser man framförallt skall fokuseras på. En satsning på Positiv skolanknytning och prestationer vilket i tea- mets arbete innebär fokus på begreppsbildning, intellektuell utveckling och hur barnets förmåga till lek skulle prioriteras med tanke på dess höga samvariation med lägre Normbrytande beteende. Risker i familjen T1 Av ESTER- bedömningarna framkommer att flertalet föräldrar inte har någon utpräglad problematik avseende Egna svårigheter eller Svårigheter i föräldra- barnrelationen vilket framgår av tabellen nedan. Tabell 3: Risker i familjen T1 Risker i familjen T1 0 Inte när- varande 1 Svagt 2 Påtagligt 3 Utpräglat 10 Föräldrarnas egna svårigheter 5 (38,5%) 2 (15,4%) 4 (30,8%) 2 (15,4%) Svårigheter i föräldra- barnrelationen Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier 4 Mycket utpräglat - 9 (69,2%) - 2 (15,4%) 2 (15,4%) 2 (15,4%) 2 (15,4%) - 8 (61,5%) 1 (7,7%) På området Föräldrarnas egna svårigheter uppger 6 av 13 (46,2%) att de har påtagliga eller utpräglade egna svårigheter. 4 av 13 (30,8%) uppger att de har utpräglade eller mycket utpräglade Svårigheter i föräldra- barnrelationen. Föräldrarna har huvudsakligen Svårigheter med uppfostringsstrategier. Utpräglat eller mycket utpräglade svårigheter anges avseende uppfostringsstrategier av 9 av 13 föräldrapar (69,2 %). 24

26 Teamet poängterar vid intervjuerna att Risker i familjen kan var mer utpräglade vid en andra bedömning när kontakten har blivit mer etablerad. Föräldrarna beskrivs ha fått en större tillit till teamet vilket tolkas som att man som förälder kan berätta mer öppet om vilka svårigheter man har. Information från pedagoger som bidragit till bedömning- en tenderar även att underrapportera svårigheter hos såväl barnet men framförallt hos föräldrarna då man uppfattas vara osäkra om allt för stor öppenhet med hur man tänker kan skada relationen till föräldrarna. Om det är på detta sätt innebär det att riskerna hos såväl föräldrarna som den unge är underrapporterad vid första bedömningen. Skydd i familjen T1 Skydd hos föräldrarna omfattar tre frågeområden vilka framgår av tabell 4. Tabell 4: Skydd i familjen T Skydd i familjen T1 Föräldrarnas ork, engagemang och stöd Föräldrarnas positiva attityder och uppfostringsstrategier Föräldrarnas medvetenhet och motivation 0 Inte när- varande 1 Svagt 2 Påtagligt 3 Utpräglat 4 Mycket utpräglat (30,8%) 7 (53,8%) 2 (15,4%) (53,8%) 4 (30,8%) 2 (15,4%) (15,4%) 3 (23,1%) 8 (61,5%) Av tabellen framgår att samtliga föräldrar har påtaglig till mycket utpräglad Ork, enga- gemang, positiva attityder mm. Det som är högst är Föräldrarnas medvetenhet och moti- vation där 8 av 13 (61,5%) bedöms ha detta mycket utpräglat. Samvariation mellan risk och skydd i familjen T1 Risk och skyddsfaktorer i familjen kan samvariera och främja alternativt hämma föräld- rarnas förmåga att hantera sitt föräldraskap, främja som begränsa självkänsla, pro- soci- ala beteenden, problemlösning och samverkan med andra. Föräldrarnas egna svårighet- er samvarierar med riskfaktorn svårigheter i Föräldra- barnrelationen (r=.79, p<.001) men inte med någon annan riskfaktor. Föräldrarnas medvetenhet och motivation samva- rierar med deras Ork och engagemang (r=.61, p<.05) samt Positiva attityder och upp- fostringsstrategier (r=.60, p<.05). Som nämndes under rubriken Risker i familjen (s 24) så kan det tolkas som att riskerna hos föräldrarna är underrapporterad vid första be- dömningen. 25