M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2009:31

Transkript

1 M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2009:31 Målnummer: UM Avdelning: 1 Avgörandedatum: Rubrik: I mål om uppehållstillstånd har en kvinna med barn beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 5 kap. 6 utlänningslagen på grund av risken för social utstötning vid ett återvändande till hemlandet. Vid den sammantagna bedömningen av om det förelegat synnerligen ömmande omständigheter har särskild hänsyn tagits till att kvinnan inte vistats i hemlandet på cirka 14 år och till att kvinnan och barnet saknat ett socialt nätverk i hemlandet (I). Däremot har en ensamstående man som inte vistats i sitt hemland på cirka 14 år och som saknat släkt i hemlandet inte beviljats uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (II). Lagrum: 1 kap. 10, 4 kap. 1 och 2 samt 5 kap. 3 a och 6 utlänningslagen (2005:716) Rättsfall: MIG 2007:12 MIG 2007:15 MIG 2007:33 I och II MIG 2007:43 UN UN UN UN REFERAT I (UM ) A reste in i Sverige den 21 juli 2006 och ansökte om uppehållstillstånd m.m. den 5 september Den 25 oktober 2006 födde hon sonen B. Migrationsverket avvisade deras ansökningar den 20 februari 2007 samt beslutade att överföra dem till Portugal med stöd av Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen). Den 4 april 2007 undanröjde migrationsdomstolen Migrationsverkets beslut och återförvisade ärendena till Migrationsverket för förnyad handläggning eftersom kravet på muntlig handläggning inte hade uppfyllts. Tidsfristen för överföring enligt Dublinförordningen hade då löpt ut. Till stöd för sina ansökningar om uppehållstillstånd m.m. anförde A och B bl.a. följande. Den allmänna situationen i Sudan samt det faktum att det råder väpnad konflikt i landet utgör skäl att bevilja dem asyl i Sverige. Som svart, kvinna, ensamstående med barn och kristen riskerar hon att utsättas för övergrepp och kan inte påräkna någon hjälp från myndigheterna. Hon kan inte heller återvända till Egypten där hon varit bosatt sedan hon var nio år eftersom hon inte kommer att bli beviljad uppehållstillstånd där. Migrationsverket beslutade den 3 mars 2008 att avslå A:s och B:s ansökningar om uppehållstillstånd m.m. och utvisa dem till Sudan. Som skäl för beslutet anfördes i huvudsak följande. A har lämnat in ett sudanesiskt hemlandspass varpå hennes identitet får anses vara styrkt. A har genom sitt pass visat att hon vid passets utfärdande den 23 december 2003 var student och att hon uppehöll sig i Egypten. A har därefter beviljats turistvisum i Egypten, vilket tyder på att hon inte har haft sin permanenta bostad i Egypten. A har inte genom handlingar kunnat visa var hon uppehållit sig fram till år Hon har

2 heller inte genom sin berättelse gjort troligt att hon vistats i Egypten sedan hon var nio eller elva år gammal. Det förefaller inte som trovärdigt att hon inte vet varför hennes mor flyttade till Egypten och inte heller att hon aldrig frågat modern om detta. Vidare har A lämnat vaga och oklara uppgifter om hur hon klarade sitt uppehälle i Kairo efter att hon flyttat från sin mor och hennes nya man år 2001 samt varför hon valde att lämna Egypten. A:s och B:s asylskäl ska därför prövas mot Sudan. Under år 2005 och år 2006 undertecknades, efter två decenniers inbördeskrig, fredsavtal mellan berörda parter i hela Sudan. Trots fredsprocessen är situationen för de mänskliga rättigheterna i landet som helhet fortfarande djupt oroande och svårast är det i Darfur. Även om situationen i Sudan för de mänskliga rättigheterna är svår anser Migrationsverket att det inte finns grund för att generellt ge sökande från Sudan uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl. En individuell prövning av omständigheterna i ärendet måste därför göras. A har åberopat att hon som svart, kvinna, ensamstående med barn och kristen inte kan återvända till Sudan. Hon vet inte var hennes sons pappa befinner sig. Hon har inte varit bosatt i Sudan sedan hon var nio eller elva år gammal och hon är därför inte del av det sudanesiska samhället. Vidare har hon ingen familj i Sudan att vända sig till och risken är stor att hon och hennes son kommer att hamna i internflyktingläger. Dessutom råder det väpnad konflikt i landet vilket gör att de inte kan återvända. A har personligen inte råkat ut för något i Sudan. Hon tror att det kan vara till nackdel för henne att hon sökt asyl i ett annat land. Hon har dock lämnat Sudan på ett lagligt vis och det finns inte något som tyder på att de sudanesiska myndigheterna skulle få kännedom om att hon sökt asyl i Sverige vid ett återvändande. Beträffande hennes religionstillhörighet garanterar den sudanesiska interimskonstitutionen religionsfrihet och kristendomen är numera också godkänd. Situationen för kvinnor och flickor i Sudan är mycket utsatt. Få av övergreppen mot kvinnor leder till åtal. Regeringen i Sudan har dock efter hårda påtryckningar antagit en handlingsplan och de medicinska och juridiska processerna har förbättrats och förenklats. Vidare har A uppgett att hon riskerar att hamna i flyktingläger. Enligt egna uppgifter har hon emellertid släktingar i hemlandet. Både hennes syster och faster med familj bor kvar i Sudan och A och hennes son kan därmed anses ha viss form av socialt skyddsnät vid ett återvändande. Migrationsverket anser vidare att det inte råder en väpnad konflikt i Sudan. Som konstaterats ovan undertecknades under år 2005 och år 2006 fredsavtal mellan berörda parter i hela Sudan. A och B är således inte att betrakta som flyktingar enligt 4 kap. 1 utlänningslagen (2005:716) eller som skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 samma lag. Eftersom verket bedömt att A och B inte är flyktingar avslår verket även ansökan om flyktingförklaring och resedokument. Det framgår av 5 kap. 6 utlänningslagen att en utlänning kan få uppehållstillstånd i Sverige om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter. Vid bedömningen ska särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Enligt förarbetena (prop. 2004/05:170 s. 185) till lagen ska det vara fråga om situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd. Regeringen har också uttalat att begreppet synnerligen ömmande omständigheter ska markera att det rör sig om en undantagsbestämmelse. Hösten 2006 insjuknade A i smittsam lungtuberkulos och blev inlagd på sjukhus. Behandlingen avslutades planenligt i juni I november 2007 fanns inga tecken på återfall av tuberkulos. Rutinmässig uppföljning är planerad inom sex månader. B har inga symtom på tuberkulos och fick

3 förebyggande behandling mot tuberkulos under nio månader. Han är tuberkulosvaccinerad. Migrationsverket konstaterar att A och B inte lider av någon livshotande sjukdom eller ett sådant allvarligt tillstånd att de kan beviljas uppehållstillstånd på grund härav. A och B har inte heller vistats i Sverige under någon längre tid, varför de hittills inte kunnat erhålla någon särskild anpassning till Sverige. Vad gäller situationen i hemlandet utgör inte det allmänna läget i Sudan grund för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas med stöd av den nu aktuella bestämmelsen. Av det anförda framgår att det inte finns någon åberopad enskild omständighet som är tillräcklig för att A och B ska kunna beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 utlänningslagen. Det har inte framkommit något som talar för att B skulle ta skada i sin psykosociala utveckling genom att följa med sin mamma till hemlandet. Inte heller vid en samlad bedömning där särskilt A:s och B:s respektive hälsotillstånd, vistelsetiden i Sverige, anpassningen till det svenska samhället och de omständigheter de åtminstone inledningsvis kan förväntas få leva under i Sudan kan uppehållstillstånd beviljas med stöd av 5 kap. 6 utlänningslagen. Vid bedömningen har bestämmelsen om barnets bästa i 1 kap. 10 samma lag beaktats. A och B överklagade beslutet och hänvisade till vad som anförts hos Migrationsverket och tillade bl.a. följande. A skrevs in i styvfaderns pass när hon flyttade till Egypten och hon fick sitt första pass inför ett planerat giftermål vid års ålder. Den enda handling som nu kan styrka hennes vistelse i Egypten är det pass hon fick vid 18 års ålder och som ersatte det första passet. Hennes mor fick permanent uppehållstillstånd i Egypten men sudaneser som kom några år senare fick inte det. Hennes eget uppehållstillstånd var knutet till moderns och måste förnyas årligen. Hon gick i en skola för sudanesiska flyktingbarn men har inget slutbetyg eftersom hon aldrig avslutade studierna. År 2001 flyttade hon från familjen efter ovänskap med styvfadern. Den följande tiden levde hon inte något bra liv, hade olika arbeten som barnflicka åt utländska familjer och bodde hos olika vänner. Förhållandet med dåvarande pojkvännen och fadern till sonen var inte accepterat av hennes familj eftersom de inte var gifta. Hon har inte någon kontakt med sin halvsyster i Sudan och morbrodern har nio till tio egna barn och är förmodligen inte intresserad av att ta hand om henne. Det är inte accepterat i Sudan att vara ogift och ensamstående mor. Både hon och sonen behöver uppföljande kontroller varje halvår på grund av hennes tuberkulos. Hon sammanbor för närvarande med en svensk man, fungerar som mor för dennes barn och har till stor del det faktiska ansvaret för detta barn eftersom mannen ofta arbetar utomlands. Migrationsverket bestred bifall till överklagandet. Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen ( , ordförande Westberg, skiljaktig, samt tre nämndemän), biföll överklagandet och yttrade: I målet är i första hand fråga om A och B har skyddsbehov som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt med stöd av 4 kap. 1 eller 2 utlänningslagen. Migrationsverket har i sitt beslut ifrågasatt A:s vistelsetid i Egypten. Migrationsdomstolen finner dock att hon vid den muntliga förhandlingen på ett sammanhängande och detaljerat sätt, bl.a. genom att ange omständigheter kring sin skolgång, arbete och uppehållstillstånd, kunnat redogöra för sin vistelse i Egypten sedan mitten av nittiotalet. Hennes berättelse kan därför läggas till grund för den fortsatta bedömningen. Det är i målet ostridigt att A:s och B:s skyddsskäl ska prövas mot Sudan. Migrationsdomstolen instämmer i att det av tillgänglig landinformation som åberopats i målet framgår att situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Sudan, åtminstone i vissa delar av landet, är svår. Förhållandena kan dock inte anses vara sådana att det generellt föreligger skyddsskäl för sudanesiska medborgare. En individuell prövning av omständigheterna i målet måste därför göras.

4 För att beviljas uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt måste klagandena göra sannolikt att de vid ett återvändande till hemlandet hyser en välgrundad fruktan att utsättas för skyddsgrundande behandling. A har åberopat att hon i Sudan skulle riskera förföljelse eller omänsklig och förnedrande behandling eftersom hon är kristen, svart, ensamstående med barn och har sökt asyl i Sverige. Emellertid har A naturligen inte tidigare haft några problem med myndigheter eller enskilda i Sudan eftersom hon inte vistats i landet under lång tid. Det har heller inte framkommit att någon av A:s familjemedlemmar eller bekanta utsatts för skyddsgrundande behandling. Vad A åberopat till stöd för ett individuellt skyddsbehov kan därför närmast jämföras med vad som framgår i dessa avseenden i rapporteringen om de allmänna förhållandena i Sudan. Migrationsdomstolen gör mot bakgrund av den landinformation som finns i målet bedömningen att situationen för kvinnor i A:s situation är svår i Sudan. Det har dock inte framkommit något i målet som tyder på att A vid ett återvändande på grund härav eller sin religionstillhörighet skulle vara särskilt utsatt eller löpa en konkret, personlig risk att utsättas för skyddsgrundande behandling. A och B har således inte gjort sannolikt att deras fruktan att utsättas för flyktinggrundande förföljelse enligt 4 kap. 1 utlänningslagen eller sådana repressalier eller, på grund av andra svåra motsättningar, allvarliga övergrepp, som avses med skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 samma lag, är välgrundad. Deras överklaganden ska därför avslås i den delen. Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får enligt 5 kap. 6 utlänningslagen tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att denne bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska särskilt utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet beaktas. Mot bakgrund av den landinformation som finns i målet får det anses utrett att kvinnor har en mycket utsatt situation i Sudan och att respekten för de mänskliga rättigheterna där är låg. A har inte varit i Sudan sedan hon var ett litet barn under mitten av nittiotalet och har därför inte någon naturlig förankring till landet. Någon närmare kontakt med de fåtal släktingar som finns kvar i hemlandet synes inte finnas. Därtill kommer att hon dessutom är ensamstående med ett litet barn, som fötts i Sverige. När det gäller A:s och B:s hälsa framgår av utredningen att A nyligen behandlats mot tuberkulos, en sjukdom som inneburit svåra lungförändringar. Även B har fått behandling i förebyggande syfte. Därtill kommer att viss anpassning skett till svenska förhållanden genom att A bor med en svensk partner och har fått en roll som ställföreträdande mor för dennes barn. Sammantaget bedömer migrationsdomstolen att det på grund av A:s och B:s personliga förhållanden jämförda med situationen i hemlandet Sudan, i målet finns sådana synnerligen ömmande omständigheter som utgör grund att bevilja A och B permanent uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 utlänningslagen. Migrationsverket överklagade domen till Migrationsöverdomstolen och yrkade att Migrationsöverdomstolen med ändring av migrationsdomstolens dom skulle fastställa verkets beslut att avslå A:s och B:s ansökningar om uppehållstillstånd m.m. samt fastställa beslutet om utvisning. Verket anförde bl.a. följande. Migrationsdomstolen har kommit fram till att A och B inte har visat att de skulle vara särskilt utsatta vid ett återvändande till Sudan. Migrationsdomstolen har dock bedömt att det, på grund av deras personliga förhållanden jämförda med situationen i hemlandet, finns synnerligen ömmande omständigheter som utgör grund för att bevilja dem uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen. Bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter är en undantagsbestämmelse och bör som sådan tolkas restriktivt (jfr MIG 2007:15 och MIG 2007:33). Migrationsdomstolen har gjort en alltför extensiv tolkning av bestämmelsen. Vad gäller A:s hälsotillstånd framgår det av handlingarna i målet att hon har

5 avslutat sin behandling mot tuberkulos och att hon nu är frisk. Hon lider således inte, trots eventuella behov av uppföljande kontroller, av någon livshotande sjukdom eller allvarligt funktionshinder. Vidare framgår det av handlingarna i målet att sonen B också är frisk. Det saknas därför anledning att bevilja dem uppehållstillstånd på grund av medicinska skäl. När det gäller deras anpassning till Sverige så har de vistats i Sverige under relativt kort tid. Ett barns anpassning till svenska förhållanden kan inte ensamt tillmätas avgörande betydelse (se prop. 2004/05:170 s. 191 och 281). Därtill har B ännu inte uppnått sådan ålder att han kan anses ha fått en särskild anknytning till det svenska samhället. Det har inte framkommit några omständigheter som tyder på att han kommer att ta skada i sin psykosociala utveckling om han återvänder till Sudan tillsammans med sin mor. Den omständigheten att A tar hand om sin son och sin sambos dotter innebär inte att hon kan anses ha anpassat sig till svenska förhållanden i sådan utsträckning att det utgör tillräckligt skäl för att hon och hennes son ska få stanna i Sverige. Mot denna bakgrund anser Migrationsverket att det saknas anledning att bevilja A och hennes son uppehållstillstånd på grund av anknytning till Sverige. A har enligt egen uppgift en syster och andra släktingar i Sudan. Hon har uppgett att hon inte har eller kan få kontakt med dem. Någon utredning som visar att så skulle var fallet har dock inte lämnats in i ärendet. Enligt Migrationsverket talar omständigheterna i målet i stället för att hon vid ett eventuellt återvändande till Sudan kan komma i kontakt med sina släktingar och få hjälp och stöd av dem med sin återanpassning i hemlandet. Vad gäller möjligheten att få kontakt med sina släktingar kan man begära att få hjälp av sudanesiska sociala och polisiära myndigheter och även av landets utlandsmyndigheter. Migrationsverket vidhåller vidare att A inte har gjort sannolikt att hon inte vistats i Sudan sedan hon var 11 år. När det gäller förhållandena i hemlandet så har det inte framkommit att A och hennes son skulle vara särskilt utsatta eller riskera social utstötning vid ett eventuellt återvändande till Sudan. A är en ung kvinna i arbetsför ålder. Även om hon inte har vistats i Sudan under en längre period är hon sudanesisk medborgare och har sin språkliga och kulturella bakgrund i landet. Hon har också släktingar kvar i hemlandet. Hon har således en mycket stark anknytning dit. Den omständigheten att kvinnor i vissa länder generellt sett har en svår situation är mot bakgrund av bestämmelsens begränsade tillämpningsområde enligt Migrationsverkets mening inte tillräckligt för att bevilja dem uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 utlänningslagen. Migrationsverket noterar avslutningsvis att A i en inlaga till Migrationsöverdomstolen den 22 januari 2009 också medgivit Migrationsverkets ändringsyrkande. Hon har dock senare ändrat sig och tagit tillbaka sitt medgivande. Verket kan vidare konstatera att det av handlingarna i målet framgår att A redan i juni 2008 uttryckt att hon kan tänka sig att återvända till Afrika, alltså långt före migrationsdomstolens dom och Migrationsverkets överklagande av denna. Detta talar starkt för att hon inte känner att hon och hennes son är så utsatta i Sudan som hon gör gällande och att hon har en mycket bättre förankring i Sudan än vad som uppges. A och B bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Migrationsdomstolen har beviljat dem permanent uppehållstillstånd i Sverige med hänvisning till 5 kap. 6 utlänningslagen. Migrationsdomstolen anförde att det på grund av de sökandes personliga förhållanden jämfört med situationen i Sudan, fanns sådana synnerligen ömmande omständigheter som utgör grund för att bevilja dem uppehållstillstånd. Vid en tillämpning av 5 kap. 6 utlänningslagen ska det göras en sammantagen bedömning av den sökandes hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. När det gäller hennes och sonens hälsotillstånd så har hon haft tuberkulos. Hennes lungröntgen uppvisar

6 omfattande lungförändringar. Hennes ena lunga fungerar sämre än den andra. För att bevaka att förändringarna inte övergår i en försämring går hon till läkare på återbesök med jämna mellanrum. Sonen uppvisade inga förändringar men han har fått förebyggande behandling mot tuberkulos. Deras hälsotillstånd är för närvarande gott men de behöver regelbundna kontroller, vilket de inte har möjlighet till i Sudan eftersom de kommer att tvingas leva i flyktingläger och där inte kan få den vård som behövs. När det gäller deras anpassning till Sverige så har de vistats i Sverige sedan oktober Tiden för vistelsen är inte ensamt avgörande vid tillståndsprövningen, utan det väsentliga är vilken anknytning den sökande fått till Sverige. Inte heller finns någon uttalad exakt gräns för hur lång tid den sökande ska ha vistats i Sverige för att ha uppnått en tillräckligt stark anknytning till svenska förhållanden. När man bedömer den sökandes anknytning till Sverige ska man även ta hänsyn till den sökandes anknytning till hemlandet, t.ex. familjemedlemmar som finns kvar där och den tid personen ifråga har bott där. Hon och sonen har inte undanhållit sig de svenska myndigheterna varför hela deras vistelsetid ska beaktas. B är född i Sverige. Hans anpassning till Sverige är därför total. Han har nu plats i samma förskola som hennes sambos dotter. Även A har anpassat sig till Sverige. Hennes sambo arbetar till stor del utomlands vilket gör att hon är hemma och sköter om både hans dotter och sin egen son. Hon tvingas därmed som förälder anpassa sig till ett svenskt vardagsliv. A har inte bott i Sudan sedan hon var ett litet barn och har inga släktingar där som hon har någon kontakt med. Migrationsverket har inte specifikt åberopat några omständigheter till stöd för påståendet att hon vid ett återvändande till Sudan kan komma i kontakt med sina släktingar och få hjälp av dem med återanpassning. Vid bedömningen av en asylsökandes uppgifter ska man utgå från att de uppgifter som en asylsökande lämnar är riktiga, och i detta ärende finns inget som tyder på att hennes uppgifter om bristande kontakt med sina släktingar i Sudan skulle vara osanna. De ska därför ligga till grund för bedömningen av hennes möjligheter till återanpassning. Hon har ingen förankring i Sudan, oavsett hur Migrationsverket har uppfattat hennes uttalanden om ett återvändande till Afrika. Migrationsverkets påstående om att den sökande kan få hjälp av de sudanesiska myndigheterna att återfinna sina anhöriga i Sudan, synes mot bakgrund av de nuvarande förhållandena i Sudan som ett befängt påstående. Hennes kulturella bakgrund är från det land hon växt upp i, Egypten, och det är även från detta land som hon har sina minnen. Tiden i Sudan minns hon inte mycket av och hon har ingen anknytning dit. Med denna vetskap är det svårt att förstå hur Migrationsverket kan mena att hennes anknytning till Sudan är mycket stark. Vid en prövning enligt rekvisitet "situationen i hemlandet" ska beaktas sådana omständigheter som, utan att vara skyddsgrundande, gör att en utvisning till hemlandet framstår som olämplig vid en samlad bedömning av den sökandes situation. De omständigheter som särskilt belyses är social utstötning, trakasserier, traumatisering eller andra svårare upplevelser. Hon har i migrationsdomstolen redogjort för de förhållanden och det liv som väntar henne och sonen vid en utvisning till Sudan. I Darfur råder en inre väpnad konflikt enligt utlänningslagens mening. Migrationsverket har också i en styrsignal den 27 februari 2009 särskilt nämnt ensamma kvinnors och barns situation, och understrukit vikten av att ta hänsyn till deras utsatthet samt till deras behov av ett socialt nätverk. Hon och hennes son har inget socialt nätverk i Sudan varför de kommer att bli mycket utsatta vid ett återvändande. Detta oavsett vilket område i Sudan som de i så fall tvingas återvända till. Mot bakgrund av den situation som råder i Sudan görs det gällande att hon och hennes son har skyddsskäl gentemot Sudan. Nu aktuellt ärende rör också ett barn. Omständigheterna i ett barnärende behöver inte ha samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna personer ska få uppehållstillstånd, och barnets skäl ska prövas särskilt och inte enbart som en del av förälderns ärende. B är född i Sverige och känner inte till något annat

7 liv än livet i Sverige. Han är därför helt anpassad till svenska förhållanden. Det ska även beaktas om en utvisning riskerar att utgöra en risk för barnets hälsa och utveckling. Normalt sett innebär det ingen risk för ett barn att återvända till hemlandet tillsammans med sin förälder, men i B:s fall är Sverige hans hemland. Avgörande i B:s fall blir i vilken grad han antas kunna få bestående skador i sin psykosociala utveckling av att flytta till Sudan. B är en pojke som är född utanför äktenskapet, och han kommer att bli förföljd, mobbad och trakasserad för detta. Han kommer inte att bli accepterad som en "fullvärdig" människa och han kommer att få svårt att skaffa sig utbildning etc. Han riskerar att få bestående skador om han utvisas till Sudan. Anledningen till att A medgav Migrationsverkets ändringsyrkande var att hon och hennes sambo befann sig i en besvärlig situation. Hon mår mycket dåligt av den tidsutdräkt detta mål har tagit, inte minst till följd av Migrationsverkets överklagande, vilket har fått till följd att hennes psykiska hälsa är mycket bräcklig och att hon ibland inte kan tänka klart. Hon mår idag bättre och står fast vid att hon vill att Migrationsöverdomstolen prövar målet. Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen ( , Wahlqvist, Åberg och Erliksson, referent), yttrade: Uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov Migrationsöverdomstolen gör samma bedömning som migrationsdomstolen när det gäller A:s och B:s skyddsbehov. De är således inte att betrakta som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt i den mening som avses i 4 kap. 1 och 2 utlänningslagen. Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter I 5 kap. 6 utlänningslagen anges de situationer där en person som inte kan få tillstånd på någon av huvudgrunderna i 4 kap. 1 och 2 samma lag kan beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Vid prövningen av om det föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att utlänningen bör tillåtas stanna i Sverige ska en samlad bedömning göras av omständigheterna i ärendet. Vid den samlade bedömningen ska särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Bestämmelsen tar sikte på omständigheter som är hänförliga till utlänningens person. Barn får beviljas uppehållstillstånd även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. Tillståndsgrunden synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär och bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Det krävs att omständigheterna är sådana att utlänningens sammanvägda situation framstår som synnerligen ömmande (jfr MIG 2007:15 och MIG 2007:33 I och II). Det är den enskilde som har att visa att förutsättningarna för uppehållstillstånd är uppfyllda (jfr MIG 2007:12, MIG 2007:15 och MIG 2007:43). Gränsdragningen mellan skyddsbehov och synnerligen ömmande omständigheter I förarbetena till utlänningslagen betonade regeringen starkt betydelsen av att frågor om behov av asyl eller skydd i övrigt liksom andra huvudgrunder för uppehållstillstånd noggrant prövas innan frågan om tillstånd enligt bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter eventuellt prövas. Eftersom det i dåvarande praxis saknades en klar skiljelinje mellan de olika tillståndsgrunderna ville regeringen att gränsdragningen mellan skyddsbestämmelserna som helhet och de humanitära skälen skulle klarläggas. För att komma till rätta med den glidning mot att i ökad utsträckning ge tillstånd på grund av humanitära skäl som huvudsakligen var skyddsrelaterade utvidgades bestämmelsen om övrigt skyddsbehov så att den även skulle

8 omfatta de så kallade politisk-humanitära skälen. När det gäller gränsdragningen mellan de olika tillståndsgrunderna anförde regeringen bl.a. följande. Det går inte att generellt uttömmande särskilja vilka situationer i gränsområdet mellan skyddsbehov och synnerligen ömmande omständigheter som är att hänföra till den ena eller den andra grunden. I det enskilda fallet kan också de båda grunderna för uppehållstillstånd reellt hänga samman. Exempelvis kan förföljelse eller trakasserier leda till fysiska skador eller traumatisering, oavsett om detta är att beteckna som ett sjukdomstillstånd, ett funktionshinder eller ett personligt lidande, vilket vid en sammanvägning kan utgöra grund för uppehållstillstånd. Detta kan dock enbart komma i fråga vid sådana fall av svårt traumatiserande upplevelser eller social utstötning som antingen inte är av tillräcklig tyngd för att asyl eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt skall kunna beviljas, eller som faller utanför tillämpningsområdet för flyktingbestämmelsen eller för bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt (prop. 2004/05:170 s. 176 f. och 192). Migrationsöverdomstolen har också i ett avgörande understrukit att skyddsgrunder och övriga grunder ska hållas åtskilda vid en bedömning av om en utlänning ska beviljas uppehållstillstånd. Bedömning av skyddsbehov ska alltså göras inom ramen för skyddsbehovsprövningen och inte inom ramen för prövningen om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter (se MIG 2007:33 I och II). Hälsotillstånd och anpassning till Sverige När det gäller A:s och B:s hälsotillstånd framgår det av utredningen i målet att A visserligen har lungförändringar på grund av sjukdomen tuberkulos och att hon är i behov av uppföljande kontroller, men att hon i övrigt inte lider av några allvarliga hälsoproblem. Sonen B har fått förebyggande behandling mot tuberkulos men lider inte av någon livshotande sjukdom eller annat allvarligt tillstånd. I fråga om deras anpassning till Sverige framgår det av utredningen att A har vistats i Sverige sedan juli 2006 och att hon sammanbor med en man som är svensk medborgare. Sonen är född i Sverige och är drygt två och ett halvt år gammal. Migrationsöverdomstolen finner att varken deras hälsotillstånd eller deras anpassning till Sverige utgör tillräckligt starka enskilda omständigheter som i sig berättigar till uppehållstillstånd i Sverige. Situationen i hemlandet och risken för social utstötning Vid bedömningen av om utlänningen ska beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 utlänningslagen ska hänsyn även tas till dennes situation i hemlandet. Därmed avses som tidigare framgått förhållanden som utan att vara skyddsgrundande gör att en avvisning till hemlandet framstår som olämplig vid en samlad bedömning av utlänningens personliga situation (jfr Gerhard Wikrén och Håkan Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan, s. 203 f.). Hur bedömningen avseende situationen i hemlandet ska göras har inte berörts närmare i förarbetena. Det som anges är att vissa andra omständigheter av humanitär karaktär kan beaktas vid den samlade bedömningen, exempelvis om utlänningen riskerar social utstötning vid ett återvändande till hemlandet, är traumatiserad till följd av tortyr eller liknande svåra upplevelser i hemlandet eller till följd av människohandel. Andra skäl kan vara kön eller sexuell läggning och humanitära skäl som gäller någon annan än sökanden (prop. 2004/05:170 s. 192). Situationer kan också uppstå där den allmänna situationen i ett land, utan att det är fråga om krig eller inbördeskrig, är sådan att det skulle te sig stötande att skicka någon tillbaka dit även om vederbörande inte är att betrakta som flykting eller skyddsbehövande (jfr UN ). Av utredningen i målet har framkommit vissa oklarheter kring A:s ansökan om uppehållstillstånd och hennes uppgivna behov av internationellt skydd som

9 Migrationsöverdomstolen inledningsvis tar ställning till. A och hennes dåvarande pojkvän tillika far till sonen B, lämnade Egypten, där hon bott med sin familj sedan tioårsåldern, därför att hon blivit gravid och pojkvännen inte accepterades som svärson av hennes mor och styvfar. Det framgår vidare att hon reste in i Sverige den 21 juli 2006 och att hon ansökte om uppehållstillstånd den 5 september Hon har inte givit någon förklaring till varför hon väntade i en och halv månad med att söka uppehållstillstånd i Sverige, vilket Migrationsöverdomstolen inte kan tolka på annat sätt än att hon i vart fall vid den tidpunkten inte ansåg att hennes skyddsbehov var så starkt. Såsom Migrationsverket har påpekat har A också vid två tillfällen under asylprocessens gång uttryckt att hon kan tänka sig att återvända till Afrika, dvs. medge Migrationsverkets ursprungliga beslut och numera ändringsyrkande. Migrationsöverdomstolen noterar dock att hon gjort dessa medgivanden med tillägget att hon avser att resa till Afrika tillsammans med sin sambo, som är svensk medborgare, och där ansöka om uppehållstillstånd i Sverige på anknytning till honom. Hennes medgivanden kan således inte tolkas som, såsom Migrationsverket gör gällande, att hon inte befarar att hon kommer att befinna sig i en utsatt situation i hemlandet i händelse av att hon skulle återvända själv med sin son eller att hon har en mycket bättre förankring i Sudan än vad hon uppgivit. I förevarande fall aktualiseras risken för social utstötning vid ett återvändande för A och B till hemlandet. De omständigheter som har åberopats som stöd för att konstituera ett skyddsbehov kan utan att vara skyddsgrundande i detta sammanhang tillmätas en betydelse när det gäller att bedöma om det kan befaras att utlänningen kan komma att möta en sådan svår situation i hemlandet att han eller hon ska beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Migrationsöverdomstolen vill dock särskilt poängtera att utrymmet för att beakta otillräckliga skyddsskäl vid en prövning enligt 5 kap. 6 utlänningslagen är mycket begränsat. Kommittén för översyn av utlänningslagstiftningen tog i sitt betänkande Utlänningslagstiftningen i ett domstolsperspektiv (SOU 2004:74) upp frågan om social utstötning som grund för uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl. Kommittén anförde bl.a. följande. Social utstötning kan förekomma av många skäl. Det kan t.ex. vara fråga om skilsmässa, otrohet, våldtäkt eller gränsöverskridande av sociala normer och sedvänjor. Det kan också vara fråga om personer som utsatts för människohandel och som till följd därav blir socialt utstötta vid en återkomst till hemlandet. Social utstötning är ofta hänförlig till länder där samhällets sociala skydd är svagt utvecklat och där den enskilde normalt får sin trygghet inom familjen. Begreppet social utstötning anses vara könsneutralt, men risken att drabbas av social utstötning är oftast större för kvinnor. I många samhällen är den allmänna synen på vad som är socialt accepterat betydligt mer restriktiv när det gäller kvinnor än när det gäller män. För den enskilde är risken för social utstötning regelmässigt mycket individuell och beroende av flera faktorer, t.ex. om personen kommer från stad eller landsbygd, utbildningsnivå eller vilka stödresurser som finns utanför familjen. I dessa ärenden är det i mindre mån fråga om behov av skydd från förföljelse eller andra övergrepp utan mera om humanitära överväganden (a.a. s. 205 f.). I Utlänningsnämndens praxis har det vid några tillfällen beaktats att kvinnor skulle riskera att bli socialt utstötta vid ett återvändande till hemlandet. I fall när den sociala utstötningen riskerat att bli mycket långtgående har det vägts in som en omständighet och en samlad bedömning har inneburit att uppehållstillstånd beviljats. Så har varit fallet när sökanden har riskerat en mer eller mindre omfattande social utstötning vid ett återvändande till hemlandet (se UN , UN och UN ). Av den landinformation som åberopats i målet framgår att sedan Sudans självständighet 1956 har landet bara upplevt tio år ( ) av fred. Situationen för kvinnor är mycket utsatt och respekten för de mänskliga

10 rättigheterna i landet som helhet är låg. Situationen när det gäller mänskliga rättigheter är värst i Darfur, där Migrationsverket har bedömt att det råder inre väpnad konflikt (Migrationsverket, Styrsignal, Darfur i Sudan, , s. 5). I Khartoum bedöms säkerhetssituationen vara relativt stabil. När det gäller ensamstående kvinnor och barn framhåller Migrationsverket emellertid att det är särskilt viktigt att ta hänsyn till dessa personers allmänna utsatthet samt deras behov av ett socialt nätverk vid bedömningen av frågan om uppehållstillstånd (ibid.). I Migrationsverkets styrsignal hänvisas vidare till bl.a. Utrikesdepartementets rapport Mänskliga rättigheter i Sudan 2007 och rapporterna från Home Office UK Border Agency, Country of Origin Information Report Sudan, 15 November 2007 och 26 September Av dessa rapporter framgår sammantaget att en kvinna som uppvisar utomäktenskaplig graviditet riskerar att dömas för äktenskapsbrott och att äktenskapsbrott enligt sudanesisk strafflagstiftning är straffbart med döden genom stening om den skyldiga är gift. Om den tilltalade är ogift är straffet i stället 100 spöstraff för utomäktenskaplig sexuell förbindelse. Det är dock oklart under vilka omständigheter denna lagstiftning tillämpas. Av Utrikesdepartementets rapport Mänskliga rättigheter i Sudan 2007 framgår vidare att FN, Afrikanska Unionens mission i Sudan (AMIS) och organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch fortsätter att rapportera om kränkningar av mänskliga rättigheter mot enskilda personer i samtliga delar av landet. Dessa utförs av militär, polis och säkerhetstjänst. Det rör sig om bl.a. godtyckliga frihetsberövanden, försvinnanden och våldtäkter. Rebellrörelserna begår också brott mot humanitär rätt i form av attacker mot bl.a. civilbefolkningen. I förevarande mål finns anledning att beakta de svårigheter som A och hennes son kan förväntas få vid ett återvändande till hemlandet. Även den allmänna situationen i Sudan har betydelse när det gäller den samlade bedömningen som ska göras enligt 5 kap. 6 utlänningslagen. Migrationsöverdomstolen konstaterar att landinformationen i målet inte ger någon entydig bild av ogifta ensamstående kvinnors situation i Sudan. A har inte heller själv påstått att hon riskerar att straffas i Sudan på grund av att hon är ogift ensamstående mor, utan endast framfört att det inte är accepterat att vara ogift ensamstående mor i Sudan. Landinformationen ger dock anledning att vara särskilt försiktig när det gäller ensamstående kvinnor och barn och dessa personers behov av ett socialt nätverk. A är 24 år gammal och sonen är två och ett halvt år gammal och född i Sverige. Hon är kristen och har enligt egna uppgifter inte vistats i Sudan sedan mitten av 1990-talet, dvs. för cirka 14 år sedan. Skäl att ifrågasätta dessa uppgifter har inte visats föreligga. De saknar således en naturlig förankring i Sudan och utredningen i målet ger inte heller stöd för att de skulle ha tillgång till något socialt nätverk i hemlandet. Även om den befarade situationen i hemlandet inte kan antas nå upp till en sådan nivå att A och hennes son är att betrakta som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt, bedömer Migrationsöverdomstolen att risken för social utstötning i hemlandet är så stor att en utvisning framstår som stötande ur ett humanitärt perspektiv. Mot bakgrund av vad som ovan anförts finner Migrationsöverdomstolen att det vid en sammantagen bedömning i enlighet med 5 kap. 6 första och andra styckena utlänningslagen föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter som gör att de bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen har särskild hänsyn tagits till deras befarade situation i hemlandet vid ett återvändande. Migrationsverkets överklagande ska därför avslås. Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet. II (UM ) C reste in i Sverige den 14 december 2006 och ansökte om uppehållstillstånd m.m. samma dag. Som skäl för ansökan uppgav C bl.a. följande. Han är assyrisk kristen från Bagdad, Irak. Han riskerar att utsättas för allvarliga

11 övergrepp p.g.a. att hans pappa tidigare arbetade som elektriker i regimbyggnader och att han är kristen. Han och hans familj bodde i Bagdad fram till år Familjen flydde till Jordanien med anledning av att hans far hade blivit hotad och misshandlad. I Jordanien blev familjen förföljd av samma grupper som i Irak och familjen har tvingats byta bostad flera gånger. Han blev misshandlad i Jordanien av extremister p.g.a. sin religionstillhörighet. Han åberopar vidare anknytning till sina föräldrar. Han har bl.a. lämnat in irakiskt hemlandspass i serie H och ID-kort. Migrationsverket beslutade den 25 januari 2008 att avslå C:s ansökning om uppehållstillstånd m.m. och utvisa honom till Irak. Som skäl för beslutet anfördes i huvudsak följande. Migrationsöverdomstolen har i MIG 2007:9 beträffande en asylsökande från Irak, uttalat att en individuell prövning ska göras av de skyddsskäl den enskilde åberopar till stöd för sitt påstående om behov av internationellt skydd. Detsamma gäller frågan om det är möjligt för just den personen att återvända till sitt hemland eller till den del av landet dit verkställighet ska ske. Migrationsöverdomstolen bedömde att det i Irak inte råder inre väpnad konflikt i utlänningslagens mening. Det föreligger generellt inte heller verkställighetshinder när det gäller Irak. När det gäller bedömningen av om en sökande är skyddsbehövande p.g.a. svåra motsättningar är utgångspunkten, enligt vägledande beslut av Migrationsverket, en individuell bedömning. Det ska finnas ett orsakssamband mellan de övergrepp som utlänningen riskerar att utsättas för och de svåra motsättningarna i hemlandet. Enbart den allmänna situationen i landet eller hemstaden och de allmänna riskförhållandena som råder där är inte tillräckligt för att det ska anses föreligga ett skyddsbehov. Det måste finnas någon särskild omständighet som visar att sökanden personligen riskerar övergrepp p.g.a. de svåra motsättningarna. Migrationsverket bedömer att C inte har lämnat en rimlig och trovärdig berättelse. Asylberättelsen är detaljfattig vad gäller de hot och trakasserier som har varit riktade mot honom. C kan inte förklara på vilket sätt hans far har blivit hotad och misshandlad. Han vet inte vilka det var som förföljde hans far och hans familj och han kan inte förklara hotbilden mot honom vid ett återvändande. Migrationsverket ifrågasätter det faktum att hans far arbetade i de stora regimbyggnader men blev förföljd av regimanhängare. Även om det i och för sig inte är avgörande för bedömningen menar Migrationsverket att det har gått lång tid sedan C och hans familj flyttade från Irak och efter att de har flytt har det skett ett regeringsskifte. De hot, trakasserier och övergrepp som C utsatts för är inte av sådan art och omfattning att de kan anses utgöra förföljelse som avses i utlänningslagen. Det har inte heller framkommit någon konkret risk för att C vid ett återvändande riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan sådan förnedrande behandling eller bestraffning som avses i utlänningslagen. Migrationsverket bedömer att C inte är flykting eller skyddsbehövande. Migrationsverket bedömer att C inte har gjort sannolikt någon personlig hotbild på sin hemort i Bagdad. C har därmed inte gjort sannolikt att det finns en sådan personlig och individuell risk för allvarliga övergrepp vid ett återvändande till Irak. Migrationsverket fann vidare att det varken fanns grund att medge uppehållstillstånd p.g.a. anknytning eller p.g.a. synnerligen ömmande omständigheter. Eftersom det inte finns någon grund för att ge C uppehållstillstånd avslår Migrationsverket hans ansökan och utvisar honom från Sverige. C överklagade Migrationsverkets beslut och anförde bl.a. följande. Hans far och den övriga familjen har tvingats fly från Irak och den hotbild som tidigare fanns mot familjen kvarstår för honom. Bara det förhållandet att han är kristen gör att det föreligger ett hot mot honom. Med anledning av att han har vistats utomlands lång tid uppkommer dessutom en presumtion för att han har gott

12 om tillgångar vilket medför en ännu större risk för övergrepp. Att han inte kan redogöra i detalj för sin fars problem i hemlandet beror på att han endast var ett barn under den tid då det utspelades. Han är beroende av sin familj, som han alltid har sammanbott med och som har hjälpt honom med hans försörjning. Han saknar bostad, arbete och skyddsnät i Irak. En biskop har mördats i Mosul. Kristna familjer fördrivs från sina hem och kristna kvinnor våldtas. Minoritetsställningen för kristna i Irak har blivit mer påtaglig. Innan amerikansk militär gick in i Irak fanns kristna i landet. Nu finns endast kristna kvar. När han lämnade Irak med sin familj var han tolv år gammal. Familjen flydde till Jordanien. Familjemedlemmarna fick inte arbetstillstånd. För att förnya det tillfälliga uppehållstillståndet måste man resa fram och tillbaka till Syrien. Den som stannar i Jordanien utan tillstånd måste betala böter om två USD per dag. Han har inga vänner eller släktingar kvar i Irak och har bott utanför Irak i mer än halva sitt liv. Hans mor och syster har fått uppehållstillstånd i Sverige p.g.a. anknytning till sin make/far. Han fick avslag på sin ansökan eftersom han var över 18 år. Efter avslaget fick han stanna i Jordanien och arbeta. Terrorister kom från Irak och utförde dåd. Detta medförde att alla från Irak bevakades av poliser från Jordanien. Myndigheterna i Jordanien vill skicka tillbaka honom till Irak. I Sverige har han sedan augusti 2008 en praktikplats på en restaurang i Linköping. Vid ett återvändande finns det en uppenbar risk att han kommer att utsättas för trakasserier, övergrepp och våldshandlingar. C:s familj skulle påverkas mycket negativt om han efter 13 års bortovaro tvingades återvända till Irak. Det föreligger därför synnerligen ömmande omständigheter för att han ska beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverket bestred bifall till överklagandet. Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen ( , ordförande Hessén, samt tre nämndemän), biföll överklagandet och yttrade: Skyddsbehov Det är den asylsökande som ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Beviskraven kan inte ställas alltför högt när det gäller påståenden om risk för förföljelse. Sökandens berättelse får godtas om den framstår som trovärdig och sannolik (MIG 2007:12). C har i migrationsdomstolen i stort sett åberopat samma omständigheter som hos Migrationsverket. Migrationsdomstolen gör samma bedömning som Migrationsverket och anser sammanfattningsvis inte att C genom sin berättelse har gjort sannolikt att det finns en individuell konkret hotbild mot honom vid ett återvändande till Irak som medför att han riskerar förföljelse eller sådana övergrepp att han är att betrakta som flykting eller skyddsbehövande i övrigt. Anknytning C har i denna fråga i migrationsdomstolen åberopat samma omständigheter som hos Migrationsverket. Migrationsdomstolen gör samma bedömning som Migrationsverket, dvs., att det inte finns förutsättningar för att enligt gällande regler bevilja C uppehållstillstånd p.g.a. anknytning. Till denna bedömning bidrar att C är vuxen och att det åberopade beroendeförhållandet inte kan anses vara sådant att han och hans familj svårligen kan leva åtskilda. Synnerligen ömmande omständigheter C är 25 år gammal. Han var tolv år när han år 1995 tillsammans med familjen lämnade Irak. Familjen har därefter vistats illegalt i Jordanien. I december 2005 beviljades hans far permanent uppehållstillstånd i Sverige och hans mor och syster har efter det beviljats uppehållstillstånd här p.g.a. anknytning till make/far. C har ingen släkt kvar i Irak och saknar social förankring i landet då han inte har vistats där på 13 år och dessutom var barn när han lämnade landet. C är kristen assyrier från Bagdad. Även om den allmänna situationen för

13 kristna i Irak inte bedöms vara sådan att rätt till skydd föreligger enbart genom tillhörighet till denna grupp är dock kristnas situation i landet enligt tillgänglig landinformation mycket besvärlig. C kommer därför med största sannolikhet att möta en rad svårigheter vid ett återvändande till Irak. C är visserligen vuxen i utlänningslagens mening och han talar arabiska. Hela sitt vuxna liv har han vistats utanför Irak, han tillhör en utsatt religiös minoritetsgrupp och han har hela sin familj i Sverige. Migrationsdomstolen finner därför vid en sammantagen bedömning att omständigheterna i målet är så pass udda och ömmande att han ska beviljas uppehållstillstånd p.g.a. synnerligen ömmande omständigheter. Överklagandet såvitt gäller uppehållstillstånd ska således bifallas och C beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket överklagade domen till Migrationsöverdomstolen och yrkade att Migrationsöverdomstolen med ändring av migrationsdomstolens dom skulle fastställa Migrationsverkets beslut att avslå C:s ansökningar om uppehållstillstånd m.m. samt fastställa beslutet om utvisning. Verket anförde bl.a. följande. Uppräkningen i 5 kap. 6 utlänningslagen är inte uttömmande. Det kan emellertid inte anses vara förenligt med rådande rättspraxis att i bedömningen väga in omständigheter som inte har samband med utlänningens hälsotillstånd, dennes anpassning till Sverige eller med den rådande situationen i hemlandet. För att bevilja uppehållstillstånd på någon grund som inte finns med i denna uppräkning bör det i vart fall krävas att sådan omständighet vid en objektiv bedömning klart framstår som synnerligen ömmande. Migrationsverket medger att kristna är en särskilt utsatt minoritet i Irak. Innebörden av detta är att de som tillhör en sådan minoritet löper i viss mån större risk för att utsättas för våld, hot och trakasserier än andra. För att någon som tillhör sådan minoritet ska anses ha skyddsbehov måste det dock föreligga en individuell och konkret hotbild mot denna. Migrationsverket anser att samma individuella prövning måste göras vid bedömningen av synnerligen ömmande omständigheter. Vad som avses med rekvisitet "utlänningens situation i hemlandet" har inte närmare berörts i förarbetena. Det får dock antas att härmed avses förhållanden som, utan att vara skyddsgrundande, gör att en verkställighet till hemlandet framstår som olämplig vid en samlad bedömning av utlänningens situation. Tänkbara omständigheter är praktiska verkställighetshinder, risk för social utstötning, traumatisering till följd av tortyr eller liknande svåra upplevelser i hemlandet eller till följd av människohandel (se Gerhard Wikrén och Håkan Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan, s. 203 f.). Migrationsöverdomstolen har i vägledande domar konstaterat att bestämmelsen i 5 kap. 6 utlänningslagen om synnerligen ömmande omständigheter ska tillämpas restriktivt. Migrationsöverdomstolen fastställde i MIG 2007:33 att bedömningen av synnerligen ömmande omständigheter måste hållas åtskild från bedömningen av den asylsökandes skyddsskäl. Bestämmelsen får inte bli en alternativ tillståndsgrund om det råder tveksamhet kring den asylsökandes skyddsbehov. C har enligt egna uppgifter vistats illegalt i Jordanien sedan år Familjen förlängde regelmässigt sina tidsbegränsade uppehållstillstånd i Jordanien genom att resa ut till Syrien och sedan återvända. Övergreppen som han åberopat har skett i Jordanien och något samband mellan dem och förhållandena i Irak har inte påvisats. Det är spekulationer om vad som kan komma att hända honom vid ett återvändande till Irak. I samband med C:s moders utredning framkom det att moderns föräldrar lever i Irak och att dessa försörjs av en son som lever i Irak. Det är inte visat att han helt saknar släkt i Irak. Migrationsverket anser att det inte föreligger synnerligen ömmande omständigheter i målet även med beaktande av omständigheterna i hans hemland. Migrationsdomstolen har anfört att uppehållstillstånd inte kan beviljas p.g.a. anknytningen till anhöriga och Migrationsverket delar denna bedömning.