HELIGA TING I DET POSTSEKULÄRA SAMHÄLLET

Transkript

1 HELIGA TING I DET POSTSEKULÄRA SAMHÄLLET En introduktion av LOTTEN GUSTAFSSON REINIUS

2 Copyright Lotten Gustafsson Reinius 2013 Heliga ting i det postsekulära samhället bedrevs vid Etnografiska museet under 2010 och 2011 med medel från Kulturrådet. Projektet leddes av docent Lotten Gustafsson Reinius, intendent vid Etnografiska museet, och innefattade delstudier av fil.dr Ylva Habel, lektor i medie- och kommunikations vetenskap vid Södertörns högskola, respektive fil.dr. Erik Ottoson Trovalla, etnolog från Uppsala universitet. Se även artiklarna Ikonoklasm och gränsarbete: Nigeria i spåren av Muhammedkarikatyrerna ( heliga-ting/) av Ottoson Trovalla och Det kusliga kommer hemifrån: Voo- Dolls, pseudomagi av svenskt märke ( forskning-samlingar/forskning/publicerat/heliga-ting/) av Habel.

3 INTRODUKTION En dag i juni 2004 anordnades en massmeditation på Gärdet, mitt emot Etnografiska museet i Stockholm. Plötsligt började regnet ösa ned och de många och mestadels unga deltagarna fick lov att söka skydd i museets hörsal. Under tiden talade artisten och meditationens ledare Thomas Di Leva om allt som var särskilt löftesrikt den här dagen. För det första passerade planeten Venus solen och för det andra hade gruppen, om än mest av en slump, hamnat just på Etnografiska museet. Genom att en så stor mängd rituella och kraftladdade föremål från olika delar av världen förts samman där hade detta blivit menade han en plats laddad med exceptionell andlig kraft. Att arbeta på ett etnografiskt museum, eller ett världskulturmuseum som man ibland också kallar det, blir sällan långtråkigt. 1 För den som är intresserad av frågor om globalisering och kulturarv är det närmast som att befinna sig i en fältarbetssituation, där man konfronteras med alternativa världsuppfattningar och ställs inför olika dilemman. Inte minst rör detta hanterandet av de många samlingar och föremål som har sitt ursprung i olika religiösa sammanhang. Till de etiska och praktiska frågor som väckts under senare år hör hur man kan ställa ut och bevara mänskliga kvarlevor på ett sätt som är respektfullt, också i ljuset av den mängd olika begravningsskick som deras placering på museet gör omöjlig eller ersätter, beroende på hur man ser det (se Hallgren 2010, som gavs ut i samband med utställningen (O)mänskligt ). 2 I arbetet med en ny basutställning om 1 Etnografiska museet har, genom de äldsta samlingarna, rötter som går tillbaka till tidigt 1700-tal och Vetenskapsakademien. Idag ingår museet i den statliga myndigheten Världskulturmuseerna, i likhet med Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet i Stockholm samt Världskulturmuseet i Göteborg. 2 Teoretiskt kan också konserveringen innebära religiösa och etiska problem, t.ex. 3

4 Nordamerikas indianer (öppnad 2008) söktes lösningar på ännu en paradox: Hur kan man göra laddade objekt tillgängliga för en intresserad allmänhet samtidigt som man förhåller sig medvetet till krav som ställs på att de ska skyddas från andra sammanhang än de slutna och rituella (Brunius 2011:24)? Det är inte bara opinionsbildare bland ursprungsfolk och deras supportgrupper i olika delar av världen som hör av sig i sådana frågor. Påfallande många i museets lokala publik tycks bära på liknande funderingar. Vare sig Etnografiska och andra Världskulturmuseer vill eller ej befinner de sig ibland i ett slags korseld av motstridiga hänsynstaganden och krav som rör de religiösa aspekterna av sina utställningar och samlingar. 3 En bidragande orsak till det är den förändrade och ofta politiserade roll som religionen har fått i dagens globaliserade och postkoloniala samhälle. Heliga ting i det postsekulära samhället, bedrevs vid Etnografiska museet under 2010 och 2011 med medel från Kulturrådet. En övergripande målsättning var att problematisera hur världskulturmuseerna idag hanterar, ställer ut och undervisar om heliga ting (eller med ett mindre kristocentriskt språkbruk, kraftladdade föremål) från olika delar av världen. Därtill knöt projektet an till en växande vetenskaplig diskussion om det materiellas sociala, religiösa och politiska innebörder i olika globaliseringsprocesser. Inom projektet genomfördes två delstudier: den ena av fil.dr Ylva Habel, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, och den andra av fil.dr. Erik Ottoson Trovalla, etnolog som bland annat arbetat med utställnings- och forskningsprojekt vid Nordiska museet. Med utgångspunkt i varsitt empiriskt fält belyste de projektets när man omvandlar laddade artefakter som ursprungligen har karaktär av medier mellan världar eller något som är tänkt att ingå i förändringsprocesser till mer entydigt avgränsad och hållbar materia (Gustafsson Reinius 2009). 3 Eftersom projektet var förlagt till Etnografiska museet i Stockholm utgår jag i första hand från exempel som aktualiserats i arbetet där. Men uppenbarligen ställs också systermuseerna inför liknande utmaningar och dilemman. Se Klas Grinells (2011) artikel om Världskulturmuseets balansgång mellan hänsyn till på olika sätt underordnade grupper i samband med Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem

5 sammanhållande fråga om hur föremål laddas och laddas om i korsvägarna mellan politik, religion, kulturarvs- och skillnads skapande. Givet Världskulturmuseernas uppdrag fokuserades hur föreställningar om identiteter, främlingskap och annanhet länkas till religiöst laddad materialitet med ursprung utanför vad man något förenklat kan kalla den euroamerikanska kultursfären. Respektive analys exemplifierar hur religiöst laddade bilder och ting idag omladdas och transformeras genom ikonoklastiska och populärkulturella vandringar, som präglas både av kreativitet och konflikter. De båda delstudierna förhåller sig mer indirekt till den museala tematiken och använder olika empiriska ingångar för diskussioner om laddade föremål, skillnadsskapande, medier och materialitet. Erik Ottoson Trovalla utgår i sin text Ikonoklasm och gränsarbete: Nigeria i spåren av Muhammedkarikatyrerna från karikatyrerna av Muhammed som publicerades i danska Jyllandsposten 2005, och som orsakade en världsomfattande proteströrelse framför allt under våren Han diskuterar bland annat hur det politiska och religiösa vävs samman och ges materialitet i en global ställningsstrid kring hanteringen av de andras och det egnas helighet. Ylva Habel intresserar sig i Det kusliga kommer hemifrån: VooDolls, pseudomagi av svenskt märke för populärkulturens bilder av hur det materiella används inom afrikansk animism. Hon utgår inte minst från hur vardagsreligiositetens vodou omvandlats till skrämmande voodoo på film, något hon ser som exempel på att västvärldens rädsla och fascination för kulturell skillnad lokaliserats till de andras religiositet. MUSEERNAS ROLL I DET POSTSEKULÄRA Som framgår av projektets namn har teoretisk inspiration hämtats från Jürgen Habermas (2008) tankar om det postsekulära. Med detta begrepp vill han fånga det förändrade sociala tillståndet i de europeiska samhällen, som tidigare generellt uppfattades som sekulariserade, men som nu famlar efter balans i en ny medvetenhet om 5

6 de religiösa positionernas fortlevnad och tillväxt. Också den svenska offentligheten söker efter nya förhållningssätt i en tid som på olika sätt präglas av en växande närvaro av olika religiösa samfund och praktiker. Den ökade artikuleringen av religiösa positioner kommer här till uttryck i ett kulturellt sammanhang som jämförelsevis länge präglats av en väl etablerad sekularisering i friktionsfri samvaro med protestantisk kristendom. Sverige tillhör eller har i varje fall länge beskrivits som ett av världens mest sekulariserade länder. Samtidigt skildes stat och kyrka åt först så sent som år En profan variant av kristlighet lever kvar i det offentliga rummet och i almanackans röda dagar. Till bilden hör att många av de religiöst laddade samlingarna i Sverige har kommit till museerna genom kristna missionsprojekt. I dessa sammanhang var kampen mot det hedniska en uppenbar del av förvärvskontexten: museet fungerade som ett av flera alternativa sätt att ta hand om och oskadliggöra ett slags kulturellt riskgods, som man hoppades och krävde att konvertiterna skulle lämna ifrån sig eller förstöra (Gustafsson Reinius 2005). Under projektets seminarier väcktes bland annat frågan om Etnografiska museets egen religiösa status; var det kanske naivt att se sig som en alltigenom sekulär institution när samlandet (och även det tidiga utställandet) skett i ett slags symbios med en globalt inriktad evangelisering? Mångfalden och den ökade politiseringen av religiösa frågor i Sverige idag har skapat en växande efterfrågan på kunskap om och förståelse för världens religioner, inte minst från skolans håll. Samtidigt har dessa processer försatt den svenska majoritetskulturens föreställningar om ett sekulärt offentligt rum i gungning. För ett etnografiskt museum i dess olika roller som folkbildare, utställare och samhällsarena innebär det flera paradoxala utmaningar. De stora samlingarna av kraftladdade föremål framstår som en given resurs för att svara mot de nya pedagogiska behoven. Här finns ett förråd att ösa ur, med konkreta exempel på hur människor i olika tider och sammanhang gjort tillvarons andliga aspekter närvarande och möjliga att kommunicera med. Ett genomtänkt urval skulle förslags- 6

7 vis kunna användas för att illustrera det, ur protestantiskt perspektiv, paradoxala faktumet att människors relation till det immateriella i så hög grad beror av och kommer till uttryck genom att ges materialitet (Miller 2005:28, Engelke 2005:42). I en framtida utställning skulle det också gå att visa återkommande drag i människors religiösa vardagspraktiker. Etnografiska museets samlingar rymmer många föremål med koppling till sammanslutningar och traditioner som fått epitetet världsreligioner men också sådana med ursprung i religiösa sammanhang som genom historiska processer av kolonial underordning och kristen mission i stället kommit att uppfattas som hedniska eller rentav demoniska (jfr Masuzawa 2005: särskilt kapitel 7). Pedagoger och utställare vid museet kan anta att många av de unga besökarna, som här utgör den viktigaste målgruppen, upplever religiösa uttryck och kanske särskilt de som inte känns igen som protestantiska och kristna genom ett raster av populärkulturellt spridda bilder av det exotiska, främmande och magiska. För unga som själva är religiösa kan det vara utmanande att möta en framställning av religion som relativistisk eller historiskt föränderlig. Inte minst gäller det förhållandet till urfolkens religiositet, som injicerats med nya innebörder under de senaste decennierna. I en tid av postkolonialt uppvaknande och nyandligt sökande kan också museets försök att upprätta ramar av rationalism, objektivitet och folkbildning kring andra gruppers religiositet uppfattas som andligt och politiskt provokativa. FORSKNINGSSAMMANHANG Heliga ting i det postsekulära samhället utforskar hur konkreta ting och praktiker verkar i religiöst och politiskt känsliga omladdningsprocesser. På så sätt ingår projektet i ett växande samtal om det materiellas sociala innebörder (t.ex. Miller 2005, Henare et al. 2007). Det bygger också vidare på en historiserande och kritisk diskussion om de egna samlingarna, som vuxit fram vid de svenska museerna 7

8 under det senaste decenniet (t.ex. Silvén & Björklund 2006, Svanberg 2009). Bara vid Etnografiska museet har det, inom ramen för ett antal projekt som möjliggjorts genom finansiering i första hand från Kulturrådet och Riksbankens Jubileumsfond, producerats ett flertal vetenskapliga och populärvetenskapliga texter, utställningsprojekt, seminarier och nya nationella och internationella samarbeten, som belyser och problematiserar de insamlade föremålens förvärvskontexter och skiftande roller i samtiden. Fältet avspeglas i titlar ur museets publikation, som Med världen i kappsäcken (Östberg 2002), Förfärliga och begärliga föremål (Gustafsson Reinius 2005), Mänskliga kvarlevor (Hallgren 2010) och Vem tillhör föremålen? (Östberg 2010). Till sammanhanget hör också undertecknads VR-finansierade pro jekt Försoningsritualer i det postsekulära museet som behandlar återförandeärenden ur ritualperspektiv. Detta är en del av forskningsprogrammet Museisamlingarnas sociomateriella dynamik (Gustafsson Reinius, Silvén & Svanberg 2012) som också innefattar pågående studier av förflyttningar och brytpunkter i hanterandet av kvarlevor (Fredrik Svanberg) och samiska samlingar (Eva Silvén) vid Nordiska museet, Historiska museet och Etnografiska museet. Den självreflexiva diskussionen om svårhanterliga föremål och museipraktikens betydelseskapande knyter i sin tur an till det internationella och växande forskningsfältet ny museologi (Vergo 1989, Karp & Lavine 1991, Karp 2006) och inte minst till den representationskritik som framförts där om de etnografiska museerna (t.ex. Ames 1992, Kirshenblatt-Gimblett 1998, Edwards et al. 2006). En metodisk vinst med projektet Heliga ting är dess modell för att integrera forskarperspektiv i museets interna samtal och praktik. Pågående studier och utställningsarbeten kunde hämta exempel och energi från varandras tanke- och problemlösningsarbete. Konkret skedde det genom att en grupp bestående av museets samtliga intendenter, pedagoger, utställare samt bibliotekarien, tillsammans med de två externa forskarna, under ett års tid deltog i en serie seminarier och exkursioner, ledda av undertecknad projektledare. För att ansluta till en internationell diskussion anordnades 5 6 maj

9 en mångvetenskaplig workshop vid Etnografiska museet: Secular frames and sacred matter in the postsecular society. Utöver de inbjudna talarna Christopher Wingfield, John Cussans, Annette Rein och Christian Schicklgruber, deltog ett tjugotal särskilt inviterade forskare och museimän. Förutom de artiklar som här görs tillgängliga, på engelska och svenska, har projektet också presenterats i antologin Forskning vid museer (Brunius, Gustafsson Reinius, Habel 2011: 20 47). Sist men inte minst har Heliga ting i det postsekulära samhället fungerat som idémiljö för två utställningar: vandringsutställningen Vodou som visades på Etnografiska museet våren 2011 och en kommande basutställning med arbetsnamnet Världsreligioner? som preliminärt är planerad till Lotten Gustafsson Reinius Intendent (globalisering), Etnografiska museet 9

10 REFERENSER Ames, Michael Cannibal Tours and Glass Boxes: The Anthro pology of Museums. Vancouver: University of British Columbia Press. Brunius, Staffan En delikat kulturarvsfråga: Hur ställa ut laddade etnografiska föremål från Nordamerikas indianer, Forsk ning vid museer. Red. Fredrik Svanberg. Stockholm: Historiska museet. Edwards, Elizabeth, Gosden, Chris & Phillips, Ruth B. Red Sensible Objects. Colonialism, Museums and Material Culture. Oxford: Berg. Engelke, Matthew Sticky Subjects and Sticky Objects: The Substance of African Christian Healing, Materiality. Red. Daniel Miller. Durham & London: Duke University Press. Grinell, Klas When Legitimate Claims Collide: Communities, Media and Dialogue, Museum and Society: 3. Gustafsson Reinius, Lotten Förfärliga och begärliga föremål: Om tingens roller på Stockholmsutställningen 1897 och Etnografiska missionsut ställningen Stockholm: Etnografiska museet. Kulturperspek tiv 15. Gustafsson Reinius, Lotten Sensing Through White Gloves: On Congolese Objects in Swedish Sceneries, The Senses & Society 4. Gustafsson Reinius, Lotten Heliga ting i det postsekulära samhället, Forskning vid museer. Red. Fredrik Svanberg. Stockholm: Historiska museet. Gustafsson Reinius, Lotten, Silvén, Eva & Svanberg, Fredrik Museisamlingarnas sociomateriella dynamik, Nordisk museologi 2. Habel, Ylva Voodolls: Svensk mashup -gestaltning av Vodou, Forskning vid museer. Red. Fredrik Svanberg. Stockholm: Historiska museet. Habermas, Jürgen Ach, Europa. Frankfurt am Main: Suhrkamp Verlag. Hallgren, Claes. Red Mänskliga kvarlevor ett problematiskt kultur arv. Stockholm: Etnografiska museet. Kulturperspektiv 21. Henare, Amiria, Holbraad, Martin & Wastell, Sari. Red Think- 10

11 ing Through Things: Theorising Artefacts Ethnographically. London & New York: Routledge. Karp, Ivan & Lavine, Steven D Exhibiting Cultures: The Poetics and Politics of Museum Display. Washington & London: Smithsonian Institution Press. Kirshenblatt-Gimblett, Barbara Destination Culture: Tourism, Museums, and Heritage. Berkley, Los Angeles & London: University of California Press. Karp, Ivan. Red Museum Frictions: Public Cultures/Global Transformations. Durham N.C.: Duke University Press. Masuzawa, Tomoko The Invention of World Religions: Or How European Universalism Was Preserved in the Language of Pluralism. Chicago & London: The University of Chicago Press. Miller, Daniel. Red Introduction, Materiality. Durham & London: Duke University Press. Silvén, Eva & Björklund, Anders. Red Svåra saker: Ting och berättelser som upprör och berör. Stockholm: Nordiska museets förlag. Svanberg, Fredrik Museer och samlande. Stockholm: Historiska museet. Vergo, Peter The New Museology. London: Reaktion. Östberg, Wilhelm. Red Med världen i kappsäcken: Samlingarnas väg till Etnografiska museet. Stockholm: Etnografiska museet. Östberg, Wilhelm. Red Vem tillhör föremålen? Konstskatter från kungariket Benin i Etnografiska museets samlingar. Stockholm: Etnografiska museet. Kulturperspektiv