Hemlingby 2:10, stadsäga 3101 ( hösten 1933)

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Hemlingby 2:10, stadsäga 3101 (1932-04-05 - hösten 1933)"

Transkript

1 HEMLINGBY, Åbergs Hemlingby 2:10, stadsäga 3101 ( hösten 1933) Vad som kom oss att bryta upp från Österfärnebo vet jag inte, men jag tror att det var av ekonomiska skäl. Depressionsåren från slutet av 20- talet och vid början av 30-talet hade satt djupa spår i vår försörjning och ekonomi liksom för alla andra i bygd och samhälle. Problemen var alltså inte enbart familjespecifika utan snarare konjunkturella. Konfektionen var på frammarsch och det bidrog nog också att det fanns flera skräddare i Österfärnebo. Konkurrensen var tydlig och påfrestande. Pappa och Mamma trodde väl att det skulle vara lättare att finna sin utkomst i eller nära den stora staden Gävle. Jag skulle bra gärna velat höra deras resonemang. Var dom eniga i beslutet? Mamma måste ha haft ett svårt val. Hon hade blivit djupt rotad vid Mejeriplan och Färnbo och fått många bekanta och vänner, inte minst i baptistkapellet. Pappa, som inte var lika sällskaplig av sig, led nog inte av flyttningen på samma sätt som Mamma. Hur som helst; flyttlasset gick från Österfärnebo den 5 april Bryggarn ställde upp med en av sina bilar. Det var Forden, den som hade en så smal hytt. Den kördes av bryggutköraren Reinhold. Billy och jag trivdes i flyttningsröran och med att vi skulle få åka bil så långt. Vi var glada. Men det var inte Mamma. Hon grät. Mamma hade ju skaffat sig många vänner i Färnbo. Wasti fick inte följa med i bilen. Hon fick åka tåg i stället med hjälp av Aina Ekbom (f och tillhörande Ekbomssläkten som stammade från Mammas Alunda). Det var ett himla högt lass, mest möbler och hushållsprylar men även skrädderiutrustning. Vi for över Gysinge. Där krånglade Forden, så Reinhold fick ringa efter den motorkunnige smeden Kumlin, som bodde granne med Bryggars. Han kom med sin gröna verkstadsvagn och åtgärdade felet snabbt (vad det nu var för fel). När vi kom fram till Gävle, gick färden vidare genom stan. Reinhold sa, att någon av pojkarna skulle krypa ner på golvet, så att besättningen skulle se lite mindre ut och inte väcka polisens intresse. Inklämda i den smala Forden satt för övrigt Mamma, Pappa, Billy och jag. Det blev naturligtvis jag som fick pressa mig ner på golvet.

2 Orättvist att detta skulle drabba just mig. Jag fick alltså inte se stadshusen och allt spännande som rörde sig på gatorna. Varför kunde inte Billy? Det nya huset Det nya huset låg vid en byväg, Hemlingbyvägen, som började eller slutade - beroende av hur man såg det - vid Järvstavägen ( Järstavägen ), det vill säga stora landsvägen Gävle - Uppsala - Stockholm. Byvägen ledde därifrån västerut mot Svängen, ungefär en kilometer bort, och vidare till vad som ursprungligen varit kärnbyn. (Vi skulle efter ett och ett halvt år komma att flytta till Svängen.) På ömse sidor om byvägen fram till Svängen fanns det en gles bostadsbebyggelse, till största delen enfamiljshus. På vänster sida låg Hemlingbyberget, i äldre tid kallat Hackstensberget. På höger sida låg Lergropen, en spännande vattensamling, för att inte säga sjö, för traktens barn och ungdomar. Där kunde man på vintern åka skridskor. Vid Lergropen hade funnits ett tegelbruk. Vi hyrde bostaden av en arrendator som hette J.E. Åberg. Huset var en stor röd träbyggnad i två våningar med vind. Till huset hörde en uthuslänga, som bland annat rymde ett stall med ett par hästar och några kor samt vedbodar och dass. En lada med loge stod i vinkel mot stallet. Området med tillhörande skog ägdes av Korsnäs AB. Huset finns beskrivet i flera källor. Det hade en lång historik. Det hade tidigare stått inne i Gävle intill den plats, där Heliga Trefaldighetskyrkan nu står. En gång på Gustaf III:s tid, då byggnaden stod i stan, hade den hyst bondeståndet vid en ståndsriksdag. Från begynnelsen, 1671, hade byggnaden använts som trivialskola, ett

3 slags gymnasium, där först och främst blivande präster fick undervisning. Byggnaden flyttades från sin plats i Gävle till Hemlingby 1838 efter att ha tjänat som auktionskammare och gymnastiklokal. Vid återuppbyggnaden avkortades huset med tre sjundedelar (3/7). Byggnaden nämns i en tidningsartikel från 1992 som Gästriklands äldsta. Åbergsgården I bottenvåningen där vi bodde fanns även arrendatorns bostad. Vi måste ha haft tre eller möjligen fyra rum och kök, inräknat Pappas skräddarverkstad. För att komma in i skrädderiet måste man passera bostaden. När vi bodde hos Åbergs hade Pappa ingen gesäll eller annan medhjälpare. Salen Vi kallade alltid det bästa rummet för salen, och där fick man inte vara till vardags. En försäljare står nu i salen och han försöker övertala Mamma att köpa en stor silkesduk. Mamma kallade på Pappa i skrädderiet, som låg nästrums. Han kom in i salen med det oskiljaktiga måttbandet kring halsen. Pappa tog sig en titt på den vackra duken med långa fransar och låtsades begripa sig på affärer. Duken hade en varm rostbrun färg med turkosa inslag samt kanter i svart. Efter en stunds ackordering med försäljaren godkände han affären. Duken hängde med i alla år och i alla fortsatta flyttar. Den låg alltid på det tunga ekbordet, som ingick i matsalsmöblemanget och som också följde med genom åren. Wasti har haft duken i sitt förvar men har 2003 överlämnat den till Nita, som mätt upp storleken till 100 x 170 cm. Pappas medverkan vid bestämmande av affären i Hemlingby får ses som ett uttryck för att han på den tiden ville ha nåt att säga till om i hushållet. Hans inkomst var den huvudsakliga försörjningen. Senare i livet kom Mamma att alltmera själv besluta om hushållets utgifter. Detta skedde gradvis, allteftersom hon kom att tjäna egna pengar.

4 En annan händelse, som tilldrog sig i salen och som var något mera pikant, var när Wasti en jul brände baken i kakelugnselden. Den vita kakelugnen flammade trivsamt och inbjudande. Ugnsluckorna stod öppna. Mitt nyfikna sinne manade mig till ett experiment, och Wasti skulle vara medium. Vi skulle pröva hur nära Wasti kunde närma sig brasan utan att bli alltför upphettad. Jag sa till min syster att retirera baklänges ett steg i taget; närmare..närmare.. närmare. Slutligen var Wasti äventyrligt nära brasan. Hon gav upp ett gallskrik. En frän brandlukt spred sig raskt i rummet. På Wastis skrik störtade föräldrarna in, Pappa som vanligt med skräddarskärmen i pannan. Mamma rev av Wasti hennes nya julklänning i ett rasande fläng. Pappa trampade och stampade på klänningen för att kväva branden. När den heta situationen bedarrat kom så den oundvikliga frågan: Dick! Hur kunde det här komma sig? Dick? Den 26 april1932, kort efter inflyttningen, fyllde Pappa 50 år. Det kom Färnbobor på uppvaktning, bland andra Ekboms och Bryggars, och de hade med sig presenter. Särskilt minns jag ett bläckställ i svart glänsande marmor och med ett marmorlock över bläckkoppen. Bläckstället följde oss genom åren ända till slutet, det vill säga till Drottninggatan 9 i Gävle, där Mamma ensam hade sin sista boning. Bläckstället förlorade sin glans med åren. Locket ramlade av, och ingen sågs längre doppa någon bläckpenna i koppen. När vi efter ett antal år och diverse flyttningar, kom att bo på N. Kopparslagargatan inne i stan, hade bläckstället sin plats på skrivbordet i skräddarverkstan. Det avyttrades till en "antikhandlare" med släpkärra, omedelbart efter Mammas plötsliga bortgång sommaren Av andra presenter från Pappas 50-årsdag märktes en bordsurna i grönflammig fajans, sannolikt från Bobergs Fajansfabrik i Gefle tillsammans med två matchande fajansvaser för väggupphängning samt en sjangdobel svart käpp i ett exotiskt träslag, en klassisk gåva till en femtioårig man. När vi bodde på Kopparslagargatan, gick han alltid med käppen på kvällspromenad på Nygatan. Han stötte den i trottoaren med sprättig elegans. Ytterligare en present, som torde ha lämnats vid 50-årsfirandet var en tennvas. Den blev som så mycket annat i vårt hem mindre väl vårdad. Den sågs aldrig putsad eller avtvättad. Vasens fot lossnade, och vasen försvann, troligtvis med antikhandlaren. Jag har ett minne till från salen. Om detta har jag berättat i avsnittet om Skutan.

5 Tripp trapp trull Rolf, Billy och Rune Vår första telefon Vår första telefon var en svart rektangulär låda, som var monterad på väggen i salen invid dörren till skräddarverkstan. Placeringen var praktisk. På detta sätt hade både Pappa och Mamma nära till telefonen. På söndagar satt Mamma i telefon och lyssnade på den långa predikan från Immanuelskyrkan i Gävle: Hören I himlar och lyssna I jord, ty Herren talar. Denna andliga devis, skriven med versaler, fanns målad i det himmelska kupoltaket ovanför predikstolen, varifrån den strikta församlingspastorn, Oscar Ingwall, och andra pastorer förmedlade Herrens budskap. Mitt emot vårt hus på vägen bodde en familj med tre pojkar och en äldre flicka. Pojkarna blev omedelbart våra kamrater och ibland även våra kombattanter. Föräldrarna hette Ingeborg och Henrik Lindahl. Vi pojkar kom att göra många upptäckter tillsammans. Rune var äldst, lika gammal som Billy. Åke och jag var också jämgamla. Sen var det Rolf, men han var lillbrorsa och hängde inte alltid med. Birgit var äldst, kanske tio, tolv år. Den dagliga mötesplatsen var på vägen utanför husen. Rune och Åke hängde på sin vita grind. Mötet inleddes ofta med att Billy eller jag ville berätta nån viktig nyhet. Trodde vi. "Ambulansen körde i morse till Järsta". Det gav osvikligt till svar: "Dé visste vii före eer" och alltid med ett självsäkert tonfall. De utgav sig alltid veta allting före oss. Billy och jag kunde inte kontrollera dem. Vi resignerade. Det var i alla fall ett sätt att inleda dagens övningar på.

6 Tidiga kompisar Mamma och Ingeborg fann varandra i rollerna som mammor. Däremot utvecklades aldrig nån nära kontakt mellan fäderna. (Se dock kapitlet om Glösbo, Föräldrabesök.) (Pappa visade för övrigt aldrig något nära kompisskap med någon annan pappa eller annan vuxen man. Denna sociala hållning har i någon mån gått i arv till mig själv, även om jag tycker att jag under min långa levnad har varit mera kontaktsökande än Pappa. Han utvecklade dock senare en del enskilda kontakter, under Gävletiden, men de inskränkte sig främst till några skräddare. Pappa deltog dock vid småbjudningar hemma under helger och kvällar, men då var det i umgängen som uppstått genom Mammas förtjänst och aktiva sätt. Pappa var alltid mån om att vid bordet hälsa gästerna med välkomstorden "Håll nu till godo", förstärkt med en svepande handrörelse över bordet. Detta skorrade illa i mina öron, eftersom han inte lagt två hårstrån i kors för att skaffa kakorna eller bidra på annat synligt sätt, t.ex. genom framdukning. Det var i alla fall ett sätt att visa sig trevlig.) Till höger om Lindahls vita grind vid byvägen fanns en förrådsbyggnad. Där parkerade då och då Åkes morbror, Gösta Andersson. Han bodde med sin familj i sommarköket i en lagårdslänga, på en höjd på Lindahls tomt. Morbrodern hade två pojkar. En hette Henry. Morbror Gösta sålde kött och korv och fisk och körde omkring i en liten flakbil. En gång när morbror Gösta stod och plockade på flaket och Henry och Åke och tittade på, skar han av en bit av den rökta korven och gav oss pojkar att smaka. Den var god. Korven tillverkade han i lagårdslängans verkstad, där det också utfördes snickeriarbeten. Åke påstod långt efteråt, att sågspån från verkstan bidrog till att korven blev fast och stadig. På tomten fanns också ett vitt hus. Där bodde Ingeborgs gamla mamma. Huset ägs i dag av Åke, som i kraft av sin förmögenhet renoverat det och har det som extrahus. Hyresvärden Arrendator Åberg hade många barn, av vilka två söner, Harry och Gottfrid, arbetade på gården, Dom var inte precis några muntra drängar. Harry, den yngre, var butter och avvisande. Vi var väl i vägen för hans sysslor. Gottfrid var inte lika trumpen, och han lät oss åtminstone vara i fred, när vi var i stallets närhet. Två hästar fanns där,

7 och dom togs ut för arbeten på fälten omedelbart utanför samt för uppdrag åt andra i omgivningen. En syster gör entré En dag på i november 1932, när Pappa provade kläder på en kund, hördes det mycket höga och späda skrik från rummet intill. Kunden frågade, om det fanns barn i huset. Jo, det finns det, sa Pappa, och räknade upp oss. Kunden la till: "Det har visst kommit en till nu". Det var Nitas ankomst till världen. Byvägen Kulor på vägen När den första våren kom, 1933, började en radda barn spela kula på vägen utanför vårt hus. Spelet var nytt för Billy och mig. I Färnbo kände vi inte till det nöjet. Det var väl Lindahls pojkar som visade kulvägen. Som så mycket annat. I vägbanans mitt grävdes en grop, en pott, för kulorna. Trafiken var minimal, så nån rädsla för biltrafik hade man inte. Samma sak gällde för lek med kullerband och övningar på cykel. Jag vet inte hur reglerna för kulspel är i dag, men några större ändringar i spelet kan knappast ha kommit till. För övrigt kan väl reglerna variera från trakt till trakt. Man stod några meter ifrån och kastade, och det gällde att komma direkt i potten eller närmast intill. Kulorna var av lera, och dom inskaffades från ett inköpsställe längre bort i byn, i Kröken eller som den också kallades - Svängen. Där fanns en gumma som kallades för Hannsan (Hansson). Hon bodde i ett litet hus vid vägkanten och sålde smågodis och kulor. Det var för övrigt strax intill det hus, som vi sedermera skulle komma att flytta till. Man fick knacka på Hannsans dörr. Det rasslade i låset och man blev surmulet insläppt. Hennes fönster åt vägen hade tättslutande gardiner, så det hela var lite skumt. En kula kostade 1 öre. Vid spelet kunde man få använda en särskild spelkula, antingen av färgat glas eller av blankt järn. En spelkula var självklart bättre än en lerkula. Menade alla. Vid förlust i potten fick man byta ut den. Om man hade många kulor, så var det praktiskt med en tygpåse. Jag hade en påse som Mamma hade sytt. Annars hade man kulorna i fickan. Hos Hannsan gjorde jag flera besök, ensam eller i sällskap. Det måste väl betyda att mitt spel gick med förlust.

8 Kullerbandsrally på vägen På byvägen kunde vi inte bara spela kula. Där kunde man även rulla kullerband. Ett kullerband var ett skrotat cykelhjul utan däck och ekrar. En tom cykelskena alltså. Man satte fart på kullerbandet genom att knuffa till på hjulet med en träpinne. Man kunde få upp farten genom att stoppa pinnen i skenans skåra, hålla den kvar där och låta den slira medan man ökade springandet. Medan man så att säga pinnade på. Det gällde att komma fortast fram. Kullerband fick man tag på genom att på kvällen eller under en helg besöka cykelreparatörens verkstad. Han höll till i ett uthus vid Järstavägen. På baksidan av huset, i ett litet buskage med brännässlor, fanns utslängda cykelhjul och annat skräp. Det var bara att ta för sig, men med en viss rädsla. Cykelreparatören kunde ju komma. Särskilt nöjd var jag vid ett tillfälle, då jag hittade ett hjul med gröna vackra ränder. Annars var hjulen ganska avskrapade och rostiga. Men de dög till lek. Lärde mig cykla på vägen Utvecklingen gick från kullerband till cykel. Riktig cykel. Övningsplatsen var naturligtvis byvägen. Jag skulle lära mig cykla. Åke kunde ju. På Mammas cykel ställde jag mig med höger fot på vänster pedal och sparkade till med den andra foten. På så sätt lärde jag mig att glida och balansera och allteftersom öka farten. Det rullade mot korsningen vid stora vägen och August Erikssons affär. Där var det stopp. Nästa steg var att stå med vänster fot på vänster pedal och öva på samma sätt. Och efter några dagar i ett fartdarrigt ögonblick stiga över med höger fot till den andra sidan och våga trampa till. Jag hade lärt mig cykla. Det var en stor och betydelsefull framgång. Så var det väl för de flesta barn. Cykeln blev min chans till utforskning av Hemlingby och den vidare omgivningen. Cykeln blev en kompis som jag inte kunde vara utan. Först hade jag Mammas cykel och så småningom Pappas Polstjernan, när jag var lång nog att slänga benet över ramen. Den första egna cykeln, en begagnad, fick jag först när vi bodde på Brynäs. Jag måste ha varit 10 eller 11 år. I början av 40-talet, när jag fått arbete och börjat tjäna egna pengar (15 kronor i veckan), kunde jag med viss hjälp köpa en helt ny cykel i Jacob Wennbergs järnhandel vid Nygatan i stan. En svart Crescent. (Se Gävletiden.)

9 Potatisskalaren Mamma satte mig att råskala potatis. Hon ordnade en skalplats ute på gårdsplanen och snörade på mig sitt stora förklä. Där satt jag på en köksstol i det fria. På en skräddarpall framför mig hade jag en vattenfylld oval plåtbalja, proppad med jordiga potatisar, och i handen en potatisskalare med trähandtag. På marken satte Mamma en annan balja, med sköljvatten. Och så försvann hon in i huset för andra plikter. Senare i livet, särskilt då vi bodde på Kopparslagargatan inne i stan, sa Mamma ofta till sina kaffetanter, att "Dick var väldigt duktig på att skala potatis när han var liten." Lergropen och bandy Åberg förfogade över åkermark, som sträckte sig ner till Lergropen. Det var en pöl eller liten insjö på något hundratal meter från huset. Lergropen hade bildats genom att ett Tegelbruk invid tagit lera därifrån. Urgröpningen fylldes så småningom med vatten. Härtill bidrog att en bäck, Hemlingbybäcken, löpte nära inpå. När vi kom till Hemlingby, hade tegelbruket lagts ner. Lergropen var en högt uppskattad tillgång för traktens barn och unga, särskilt på vintrarna när gropen var isbelagd. Billy och jag lärde oss att åka skridskor på Lergropen. Och vilka skridskor vi hade. Lösa saker som skulle spännas fast utanpå pjäxorna med en läderrem runt vristen och en annan rem över tåpartiet. Men skridskorna lossnade alltid. Tåremmarna fick spännas om och om i tid och otid, till förtvivlad leda. På Lergropen spelade Södra Bollklubben (SBK) bandy. Det var spännande dagar. Mest eftertraktat var att se på A-laget på söndagarna. Vilka lag dom spelade mot visste jag aldrig. Spelarna i A- laget hade blå kraftiga ylletröjor på sig. De såg medvetna ut. De hade de anledning till. För det fanns nämligen ett B-lag också. Kring det laget stod det inte samma strålglans. Spelarnas tröjor verkade tunnare och blekare. Och hängde fladdrande utanpå. Både spelare och tröjor verkade torftiga. När A-laget spelade fanns det en betalande publik på kanske ett hundratal personer. De flesta bodde nära Lergropen eller hade någon annan anknytning till laget, vilket betydde, att det gästande laget inte

10 fick några hörbara hejarop. Inte ens vid mål. Vid B-lagets matcher var det inte lika stor uppslutning. Jag kom till spelplanen på mina utanpåskridskor efter start från Åbergs strand hemmavid och sen genom höga och hemliga vasspartier och behövde på så sätt inte passera den betalande ingången, som fanns på ett helt annat håll. Den låg på den västra sidan av Lergropen i det område där tegelbruket hade legat och där även Hemsta skola låg. Området hette Norelund. En gång hade jag på min högst privata vassväg skrinnat mig fram till den ena målburen, den som bevakades av det gästande lagets målvakt. Han hade det jobbigt, där han kämpade mot SBK:s massiva anfall och täta skott. Han hade fått ett antal feta smällar och blödde ur näsan så det skvalade. Men han försvarade modigt sin bur och rusade titt och tätt ut och åt sidan för att fånga den röda bollen. En vuxen åskådare som liksom jag hade placerat sig bakom målet och verkade vara lite bekant med målvakten, kunde i sin medömkan inte låta bli att hojta till målvakten och fråga varför han måste rusa ut så där och ta bollen, när det ändå var helt givet att bollen inte skulle gå mot målet. "Ja, men annars blir det ju hörna, snörvlade den blodiga kämpen." Det var första gången jag hörde en spelterm. Men jag uppfattade inte målvaktens blodsluddriga uttal. Jag tyckte han sa höna. Det verkade höra till bilden. Lite flaxande liksom. Så jag trodde i många år att det hette höna. En annan Lergropshändelse som grep mig starkt, var en gästande spelare, inte målvakten, som gick sig genom isen. Han kom lite åt sidan, när han skulle hämta en förskjuten boll. Han fick tag på bollen i vassen och förpassade den tillbaka till spelplanen. Men på återfärden brakade han igenom isen. Han hade en långrandig speltröja, svart och vit. Han var på djupt vatten och fäktade med armarna för att hålla sig uppe i det iskalla vattnet. Jag minns skräcken i hans ögon, när han med bara huvudet över vattenytan jobbade sig mot strandkanten. Tillbaka mot spelplanen gick det inte. Det underliga i hela situationen var, att han fick kämpa för sig själv så gott han kunde. Jag kan inte minnas, att någon spelkamrat eller åskådare så där omedelbart slöt upp för att hjälpa honom. Det kunde väl inte vara därför att han inte tillhörde SBK? Men så nedrig kunde väl den idrottsliga publiken ändå inte vara? Snarare var det nog så, att när bollen genom spelarens kast var på planen igen, så var de övriga spelarna liksom åskådarna så upptagna av själva matchen att de inte såg något annat.

11 Skutan Till min hjälp att lära mig stå på skridskor hade jag skutan. Redan i Färnbo hade jag fått skutan. Det var ett slags vintrigt åkdon, som påminde om en sparkstötting. Den var tillverkad av bysnickaren i Färnbo, Wisén i Framnäs. Den hade korta, oskodda medar av trä. Det fanns ingen fortsättning på meden bakom den uppresta ramen, bara en kort stump till avslutning. Som en kuperad svans på en boxer. Alltså ingen med att stå på. Jag sköt skutan framför mig och kunde hålla mig upprätt medan jag försökte ta skär. Ordet skuta har jag aldrig mött efter Hemlingbytiden. (Den 1 december 2002 visades i SVT Aktuellt hur barn i dagis fick lära sig stå på skridskor. De hade framför sig en spinkig form av skuta, sammansatt av metallrör. En instruktör sa "sparken". Usch!) Ordet skuta kan på visst sätt härledas till Ramhäll, Mammas barndomsbygd. Där fanns i gruvdriften ovan jord ett slags primitiva flakslädar som användes för att dra grova stenar på. Eskil har vid en beskrivning av sin ungdoms gruvarbete använt ordet drög som synonym till stenskuta. Ordet finns också i en berättelse som Mamma skrivit om sin uppväxt i Ramhäll (till redaktör Mats Rehnberg, Radiotjänst, Stockholm = Nordiska Museet). Men Mamma använder där direkt ordet skuta som namn på ett litet lekredskap på vintern, förmodligen släde. En gång på mina enmansexpeditioner på Lergropen blev jag intresserad av ett av arrendator Åbergs diken. Det sträckte sig från stora landsvägen ("Järstavägen") ner till Lergropen. Isen hade lagt sig på Lergropen och även dragit sig in i dikena. Jag sökte mig med skutan från den vassbeväxta strandkanten in i det upptäckta diket. Jag kom längre och längre inåt land, uppåt Järstavägen. Den leriga dikeskanten var hög som ett hus. Nästan. Det började knaka och knirka under skridskorna, och isen tog sig för att bågna. Jag blev ruskigt rädd. Hur jag lyckades vända skutan och mig själv vet jag inte. Men den tunna isen brast alldeles efter vändningen, och jag sjönk ner, mer och mer. Jag försökte arbeta mig tillbaka mot starkare is, bit för bit medan jag grät och flämtade efter hjälp. Ju mer jag närmade mig fast is, desto djupare blev diket, och jag hade väl inte mer än huvet över vattenytan, när jag mötte så fast is att jag lyckades krångla mig upp. Sen bar det av för glatta livet hemåt, våt och eländig och djupt skärrad. Mamma blev helt utom sig vid min slaskdrypande entré. På kvällen efter det livsfarliga äventyret med skutan i diket mådde jag inte så bra. Jag sökte ensamhet och gick in i salen, som låg i mörker. Jag satte mig på soffan som var bäddad. Något mycket mjukt kände

12 jag under mig i mörkret. Jag hade satt mig på min tämligen nyfödda lillasyster Nita, som Mamma hade parkerat i soffan sovande. Nu hade jag dödat henne, så stor och tung som jag var. Lillasyster skrek inte. Alltså var hon död. Först nära min egen död i ett djupt och lerigt dike. Och nu detta. Jag var lamslagen och lämnade tyst rummet. Undrade hur länge det skulle dröja, innan Mamma skulle upptäcka sitt döda barn och komma ut och ropa i himmelens sky. Men Mammas skrik hördes inte av. Efter de dagliga strapatserna var vi barn alltid blöta om fötterna. På kvällarna, sen pjäxorna torkat nödtorftigt vid järnspisen, tog Mamma fram plåtburken med björnfett och smorde in pjäxorna. De kunde fortfarande vara smått fuktiga. För att påskynda torkningen la hon in ett skrynkligt tidningspapper i skorna. Säkert en fiffighet från sin barndom i Ramhäll. Ensam är stark I Hemlingby gjorde jag ofta små strövtåg på egen hand. Därmed inte sagt att jag undvek lekkamrater, för det gjorde jag inte. Men även i Österfärnebo knatade jag omkring för mig själv för att upptäcka. Mycket berodde det väl på att Billy var i skolan. Men det kan också ha varit så, att mina soloprestationer var självvalda. Även under den fortsatta uppväxten valde jag ofta att operera för mig själv utan att sakna sällskap. Detsamma kan nog sägas om mig som vuxen. Men jag protesterar, om nån vill kalla mig enstöring. Vilket har inträffat. Kamratkretsen blir större Närmaste lekkamrater var pojkarna Lindahl. Deras syster Birgit var äldre, och hon var aldrig med oss grabbar för att leka. För övrigt var hon sjuk, i lungtuberkulos och vistades tidvis på Hålahults sanatorium i Närke. Birgit dog när hon var 24 år. Efter Åbergs lada vid vägen fanns en familj Öhman, som bodde i egen villa. De hade en flicka som hette Maj och en pojke i min ålder som hette Gösta. Maj hette egentligen Harriet. Men det fanns också en annan Harriet, nästgårds, en syster till Henry i Lindahls backe, och för att undvika förväxling fick en av flickorna heta Maj. Och det var Maj. Syskonen Öhman var sen tidigare kompisar med Rune och Åke. Maj och Rune var jämgamla, och dom gick i Järvsta skola tillsammans. När Billy efter vår ankomst till Hemlingby i april 1932 skulle fortsätta sin skolgång, så blev det i samma klass som Rune och Maj.

13 Majs rumpa Maj var en framåt och nyfiken åttaåring. Hon gjorde sig märkbart gällande och var med på de flesta upptåg mellan husen och på vägen. En av hennes bravader var Rune upphovsman till. Vi var några pojkar. Det var Rune, Billy, Åke och jag och ytterligare ett par grabbar. Och så Maj. Vi sprang omkring och lekte vid vårat dass på Åbergska gården. Det låg i en förlängning till Åbergs lagård, nära inpå Öhmans hus. Rune dirigerade några av oss att sitta på dasshålet och dra ner byxorna. Sen sprang hela gänget raskt till baksidan av dasset, där det fanns en uppfällbar lucka. Där kunde hela skaran på en gång inspektera baken på den djupt sittande demonstranten. Och så skulle vi i tur och ordning ge en klapp med en liten lövruska på lämplig yta. Även Maj deltog i denna klappjakt med fröjd och lust. Hon fick emellertid betala dyrt för nöjet med att själv sätta sig i hålet med rumpan bar. Då stod vi pojkar i kö för att lämna vår varma rishyllning. Denna utsträcktes emellertid till att bli en klapp med bara handen. Den här proceduren blev anmärkningsvärt tidsutdragen. Lekuppläggaren och taktikern Rune hade säkert från början räknat med jämställdhet. Leken, om jag får kalla den så, var en enstaka föreställning. Nån repris gavs aldrig, åtminstone inte i min närvaro. Majs bror Gösta, i min ålder, var inte med vid dassevenemanget. Det var kanske tur dé, för Maj. Men Gösta tog igen den missade förlustelsen med att praktisera en egen tillställning. En dag blev det stort rabalder i Åbergshuset och grannhusen. Wasti, då fyra eller fem år, kom inrusande till Mamma med blossande kinder. Gösta hade gjort henne en mycket närgående uppvaktning och handgripligen propsat på att han skulle få ligga ovanpå henne. Mamma chockades. Det tog inte många minuter förrän Göstas aktivitet var känd kring de närmaste knutarna och vartefter också i Mammas bredare bekantskapskrets, som bland annat innefattade Österfärnebo. Mamma var djupt skakad. Jag lyssnade. Utan att bli skakad. Aldrig nåånsin mera leka med Gösta. Den odågan! Hör du dé Wasti! Söndagskolan På varje ställe vi bott, såväl före Hemlingby som efter Hemlingby, har det varit en självklarhet att vi skulle gå i söndagsskola. Mamma kontrollerade att Billy och jag kom iväg i tid och att vi var snyggt klädda. I Hemlingby fanns en söndagsskola vid Järvstavägen, på dess högra sida nära Hemlingby skola. Det var en vit träbyggnad som tillhörde Svenska missionsförbundet. Men man kan utgå från att om det funnits flera söndagsskolor i trakten, så skulle Mamma absolut ha

14 valt baptistsamfundets. Det betydde dock inte att hon förkastade andra samfund. Tvärtom. Mamma gjorde hela livet nedslag i andra samfunds möten, men dom fick på något sätt inte avvika för mycket från baptistsamfundets. Till de accepterade hörde exempelvis missionsförbundet, pingstvännerna och i någon mån metodisterna. Frälsningsarmén, såväl den internationella som den svenska, godtogs också, "dom har sån klämmig musik". Däremot skulle det nog bjuda emot att placera oss barn i en "statskyrkans" söndagsskola. Den klara religiösa skiljelinjen i Mammas ögon gick mellan vuxendop och barndop. Enligt svenska kyrkans tro renades människans synd genom dopet. Mamma hävdade med tryck, att ett litet barn ju inte kunde ha nån synd. Det fanns säkert även andra bevekelsegrunder och förklaringar till Mammas ställningstagande. Men Mamma var kanske inte själv medveten om vad som drev henne. "Det är så stelt i statskyrkan.", sa hon mer än en gång. Pappa gav sällan eller aldrig till känna något om sin trosuppfattning. Men döpt var han som vuxen. Han tvingades nog till detta av Mamma före bröllopet Annars hade det säkert inte blivit något giftermål. Vi skulle gå till avslutningsfest i söndagsskolan i Missionshuset en sommardag Billy och jag stod utanför Åbergska huset på gårdsplanen och var utklädda i daldräkter. Mamma hade sytt dräkterna redan i Österfärnebo. Vi hade blå knäbyxor, gul väst och en blå toppmössa. Så gulligt och midsommarsvenskt! Mamma lyste av stolthet över sitt kostymverk och sina käcka pojkar. Vi stod där och väntade på den övriga familjen. Jag kände mig plågad i den löjliga utstyrseln och ville inte gå med. Grinig var jag. Billy visade inte nån allvarlig opposition. Han mådde nog heller inte lika illa som jag. Över huvud taget var Billy mera utåtriktad och bejakande. Han trivdes bra i muntra situationer. Kanske berodde det på att hans musikaliska färdigheter. Han sattes tidigt vid orgeln eller pianot till beskådande och troligen också beundran. Redan i Tärnaby lär han vid tre års ålder ha stått ensam på kapellscenen och "presenterat" dom som skulle framträda. Billy kunde sitta i söndagsskolan i Hemlingby och gladeligen spela och trampa orgel för de andra barnen. Orgel fanns för övrigt hemma, en svart pjäs som med tiden blev maskstungen och som följde oss i många år. Rollen i söndagsskolan gav måhända Billy en scenvana, som han sen kunde föra med sig under den korta tid han levde. Man får väl heller inte glömma det där med gener, även om vi på den tiden inte visste vad det var. Men Billy kunde också vara en riktig retsticka. Det liksom ingick i hans lust att vilja visa sig och pocka på uppmärksamhet.

15 Plocka porslin och metervaror hos "Stöveln" och Anders Vid byvägen, en halv kilometer bort mot Svängen fanns några hus med barn i vår ålder. Men det aningen för långt bort för att vi dagligen skulle söka oss dit för att leka. Där bodde Hans Öberg, och hans två år yngre bror Sture. I ett hus omedelbart intill bodde deras kusiner. De var många, både pojkar och flickor. En av kusinerna hette Anders (Öberg). Hans och Anders blev klasskamrater till mig i Hemsta skola, liksom Lindahls Åke. En av Anders många systrar hette Anne-Marie. Hon blev längre fram Gävles Lucia. Hans fick efter några år (1938) ytterligare en bror, Carl-Göran. Öbergarnas två hus låg bredvid varandra i kanten av Lergropen. Hans och Sture och Anders uppenbarade sig i svarta blänkande gummistövlar. Detta var ytterst märkvärdigt. I Färnbo hade inga barn beskådats med denna glänsande klädsel. Det var nog nytt även i Hemlingby. Det glittrade och slafsade kring stövlarna, när grabbarna dog fram på vägen. Billy och jag avundades grabbarna. Hans kallades för StorStöveln och Sture för LillStöveln. Tidigt blev jag varse att lastbilar ganska regelbundet, så där en eller två gånger i veckan, körde förbi vårt hem och bort till Stövlarnas och Anders hus för att tippa av. Värdefulla saker. Bilarna kom från Porslinsfabriken och Ångväveriet inne i Gävle. Mamma kunde plötsligt ropa: "Dick, nu kommer porslinsbilen", och då var det inte fråga om att det kändes långt till stället. På med skorna och iväg utav bara den. Inom fem minuter var jag där. Ibland hade bilen inte hunnit börja tippningen, och då stod jag och konkurrenterna bredvid och såg på när godset under skärande rassel och ett stort moln av porslinsstoff hasade av. Porslinslasterna var särskilt attraktiva. Jag slet och bände i den avtippade porslinsbråten. Det blev både det ena och det andra, som jag drog hem till Åbergsgården. Det hopade sig hemma i huset till den grad att Mamma t.o.m. kunde dela ut porslin till bekanta, inte minst Färnbobor, när de kom på besök eller vi besökte dem. Hon förvarade allt i en kista. (som Wasti nu har, dock utan porslin). Åke Lindahl har berättat, att hans pappa skickade en stor del av porslinet till sina föräldrar och syskon i Småland. Stövelbrödernas mamma hade fyllda porslinskistor uppe på vinden, berättar Sture. Tack vare tippningarna fick Stövlarnas och Anders föräldrar utökad mark. Hur de utnyttjade markförstärkningen vet jag inte. Anders pappa, Erik, jobbade på Ångväfveriet inne i stan, eller Sjöströms som fabriken kallades efter grundaren, och där jobbade även Anders

16 farbror, Axel. Detta förklarar väl utkörningarna till deras hem. Man skulle då kanske kunna tro att Hans och Stures pappa jobbade på Porslinsfabriken inne i stan (Gefle Porslinsfabrik, sedermera i ägo hos Upsala Ekeby porslinsfabrik). Men det gjorde han inte. Han var bonde och hade två kor och en häst. Hur såg Öbergarna på att andra sprang på deras tomter och tog för sig av skatterna? Vi märkte då aldrig nån irritation. Hans, som givetvis själv var med i porslinsrivandet, har sagt, att detta väl var i sin ordning. "Andra hade väl också rätt ". Vid ett tillfälle såg jag avundsjukt hur en stor pojke flämtande och med båda händerna höjde ett praktfullt svart keramikfat i luften. Vilken triumf! Han kallades Jocke, och hans pappa var skomakare och bodde på övervåningen i Stövlarnas hus. Mången gång var besvikelsen stor, när man såg nåt fint; fat eller karott eller kaffekanna, som hade gått sönder just vid själva avstjälpandet och inte i fabriken. Jag har inget minne, att någon blev skadad av det trasiga och vassa porslinet. Däremot kunde det kännas rent otäckt att ta i godset, när det var oglaserat. Skrapljudet gav kalla rysningar. Avfallet från Ångväveriet bestod till sin nyttiga del mest av tygrester. Sådana fynd uppskattades också av barnens föräldrar. I avfallet fanns gummisnoddar. I mängder. Samt korkbitar, tillägger Sture. Vi gjorde gummibollar av snoddarna. Först knycklade man till en bit tidningspapper till en inre kärna. Sen tog man snodd för snodd och virade om papperskärnan tills den blev till en stor och tung boll. Ju större boll desto större beundran bland kamraterna. Slutligen länkade vi en sträng, som hakades fast på bollen. Det blev en fin grej, som vi kunde gå omkring med gungandes och svängandes, ungefär som en jojo, om än lite farligare på grund av sin spänst. Men vad användes gummisnoddarna till i väveriets produktion? Av de hemsläpade tygerna kunde Mamma sy både det ena och det andra, som vi utökade vår garderob med. Det berättas, att en skomakardotter från gammelbyn i Hemlingby på sin examensdag hade en klänning sydd av ett glänsande tyg, som hennes bror hade funnit bland soporna på Öbergs tomt. Även jag kunde stoltsera med olika fynd. Mamma berättar (Gula boken, senhösten 1932): Dick kom hem med sparken full av gardiner. Så jag börja grunda, vad skall jag göra av dem. De var ej användbara att sätta för fönster. Men jag kom på en idé. Jag färja dem, sände hem dem till mormor, o. hon vävde de allra finaste konstvävda mattor till salen av dem. Ja, nog hade han

17 födgeni, då han var liten alltid. Bara det ej försvinner med åren." Magont Att ta sig till Stövlarnas eller Anders hus när porslinsbilen eller tygbilen kom för att tippa sina laster var en fråga om att springa fort på byvägen, på ny rekordtid varje gång. "Då var Dick eld och lågor (Gula boken)." Det gällde att vara på plats före alla andra plockare, så att man fick det bästa bytet. Särskilt viktigt var det med porslinsleveranserna, för dom var mest åtråvärda. Efter en snabb uppmaning från Mamma kutade jag iväg. Efter en tid med dessa stressiga lopp, började det inträffa en förändring i min ork att springa. Efter halva sträckan blev jag plötsligt illamående och fick ont i magen. Jag tvingades att blek och dimmig släpa mig tillbaka hem. Det här upprepades ett antal gånger. Då insåg Mamma att nånting måste göras med porslinsplockaren. Mamma tog mig till lasarettet i Gävle. En doktor stoppade ett finger i baken på mig och bökade omkring därinne. Konstig doktor. Jag hade ju ont i magen, på framsidan, och inte i rumpan. Nån medicin fick jag inte. Hur problemet löstes minns jag inte. Troligtvis var det magonda sprunget ur stress utan att nån begrep det. Mamma kanske inte heller vågade tala om för doktorn, att jag flängde endes Hemlingby byväg för att leta efter porslin. Hans Stöveln växte upp på Lergropens isar. Vi gick i samma klass i Hemsta skola. Vid skoldebuten hade vår familj flyttat till ett annat ställe i Hemlingby, till Svängen. Hans och den två år yngre brodern Sture hade alltid gummistövlar på sig. Hans kallades för Storstöveln och Sture för Lillstöveln. Storstöveln visade tidigt framstående skridskotalanger och blev allteftersom en legendarisk och världskänd bandyspelare och ishockeyspelare (forward) på 50- och 60-talen. Hans meritlista och medaljskörd är imponerande. Stöveln Öberg har fått ett stort utrymme i Nationalencyklopedin. När han drog sig tillbaka från bedrifterna på isbanorna, hade han startat Stövelns Cykel- och Sport i Gävle. Affären ligger i området där Hemsta skola fanns på sin tid. Han driver nu företaget tillsammans med sina två söner. Storstövelns yngsta bror, Carl-Göran, blev också han en duktig ishockey- och bandyspelare. Även om honom står att läsa i encyklopedin. I sportjournalistiken fanns ingen anledning att tala om Storstöveln som annat än bara Stöveln.

18 Lergropen reducerades så småningom i media till bara Gropen. Och i dag finns ingen grop alls. Över huvud taget är det dåligt med isbanor i Gävle, säger Stöveln vid ett samtal i februari Stövelns kusin Anders hade väl andra gåvor än ishockey. Han dog i förtid med förstörd hals. Han var rökare. Anders syster Anne-Marie blev Gävles Lucia i början av 50-talet. Hon och Wasti var arbetskamrater på 50-talet vid telegrafverket i Gävle. August Erikssons fallgrop Vi inköpte våra dagliga livsmedel i August Erikssons affär. Den låg där Hemlingbyvägen började vid Stora landsvägen (Järvstavägen) mellan Gävle och Uppsala. Avståndet från vårt hus ut till Järstavägen! och affären var inte längre än ett stenkast. Vägen var vårt närmaste lekområde. När affärshuset höll på att nybyggas eller ombyggas, jag minns inte vilket, blev detta en lekplats för oss barn. Fönster och dörrar saknade stängningsanordngar. Vi sökte oss till bygget på aftonen och helger när byggjobbarna inte var där. Jag hade vid ett tillfälle gått ensam till huset och i bottenvåningen sett dess regelverk och halvfärdiga innerväggar. Jag hade då också sett en nedsänkt golvbrunn, som inte var djupare än en meter. Under brunnen fanns källarvåningen. Hålet hade en träbotten, och det var alltså ett blindhål. Jag klev ner i hålet och satt där och filosoferade ett tag. Påföljande afton blev det en ny lekdag i huset. Billy, och kanske även Wasti, var med bland andra kamrater. Nu skulle jag briljera och lura dom. Jag sprang tjoande fram till hålet och hoppade utan tvekan direkt ner i hålet. Utan att titta eller tänka mig för. Men hålet var inte längre ett lustigt och trivsam ställe. Det som under gårdagen varit ett säkert blindhål, var nu en gapande fallgrop. Jag föll handlöst och pladask ner i den kolsvarta källaren. Och tappade medvetandet. Jag vaknade så smått och kände att någon bar mig på sina armar. Jag hörde vuxna som talade upprört och vredgat. Över oansvariga byggare. Det gjorde hemskt ont i magen, och jag kved i takt med de argsinta rösterna. Jag kvicknade till hemma i sängen och återhämtade mig vartefter, utan synliga men. Mamma berättade sedermera, att några barn, kanske var det Billy med kompisar, hade kommit springande hem och flämtat osammanhängande, att Dick hade ramlat ner i hålet. Detta gav Mamma uppfattningen att det rörde sig om ett djupt vattenhål eller liknande, och hennes ängslan blev därefter.

19 Källargolvet där jag hade hamnat visade sig vid en granskning efteråt vara bemängt med formbräder från betonggjutning och med kvarlämnade stora spikar. Det hette efteråt bland bygdens barn, att Dick hade fallit ner i källarhålet och fått spikar genom magen. Jag fann ingen anledning att protestera mot denna version. Hemlingbyberget Söder om byvägen låg Hemlingbyberget. Vi vandrade ofta dit upp. Utgångspunkten var Lindahls gård, som låg nära foten av berget. Man passerade Åkes mormors vita hus, där även Åkes morbror Gösta bodde med fru och barn, samt ett uthus där det fanns ett märkvärdigt dass. Det låg en trappa upp, och där fanns många sitthål, bl.a. ett med lägre säte för småbarn. Vi kunde sitta där flera nödiga på parad och stämma av tillvaron med varandra. ( Dasset som social institution har beskrivits av bl.a. professor Gunnar Tilander: Stång i vägg och hemlighus, 1968.) Att ta sig upp till bergets topp tog en dryg kvart eller så. Det hände att vi gjorde trippen som en kullerbandsutflykt. Hur långt vi drog med oss kullerbandet låter jag vara osagt. En och annan gång hade vi med oss massäck. Mamma gjorde i ordning smörgåsar och annat i förhoppning att vi skulle vara borta en ordentlig stund, så att hon skulle fä ägna sig åt sitt. Men icke, vi var strax hemma igen till Mammas besvikelse. Det hände också att vi åt vi upp massäcken, redan innan vi nått bergets topp, 38 meter över havet. Toppen kröntes av en vattenreservoar, en massiv träbyggnad på gjuten grund som vi med upphöjda blickar synade respektfullt. "Där uppe hade en gång en gubbe rott omkring med en båt å han hade drunknat.." En båt fanns verkligen i vattentornet (Harriet Öhman) men drunkningsolyckan får jag nog i dag presentera som en skröna. Invid vattentornet fanns det ett hus som bostad åt tillsynsmannen Lundberg och hans familj. Vattentornet står alltjämt kvar, numera som ett byggnadsminnesmärke, och det har omgetts av en rekreationsanläggning med restaurant. August Erikssons kulle Vid vägkorsningen vid August. Erikssons affär fanns en liten gräsbevuxen kulle med god utkik ner på landsvägen. Där brukade jag och mina kamrater, i regel pojkar, sitta och räkna bilar som passerade på Järstavägen. Varför skulle vi räkna bilar? Kanske gällde det att sätta rekord, att ständigt öka på antalet. Att jaga rekord har ju alltid varit en drift hos människan, vare sig det varit meningsfullt eller inte. Lika viktigt i leken var att bestämma bilmärket. Man kunde

20 naturligtvis inte i farten se själva bilemblemet. Bestämningen gjordes i stället utifrån formen och andra kännetecken. Med tiden blev jag ganska skicklig. Detta intresse fortsatte jag senare att odla under en sommar hos Mormor i Ramhäll. Jag var nog åtta år då. Jag höll ofta till inne i lanthandeln, hos farbror Strömberg i "Kooperativa", som fanns i Mormors hus. På väggen i affären fanns en stor rödfärgad plansch med ett smörj- och oljeschema för olika bilmärken. De var ordnade i bokstavsföljd, och jag pluggade in dem vid mina dagliga besök. Och märkena var många. Man skulle kunna tro, att denna vurm borde ha lett till ett intresse även för bilarnas konstruktion och mekanik. Men så blev det inte. Jag har aldrig haft något maskintekniskt sinne. Möjligen kan jag som undantag tillskriva mig en viss fallenhet för snickeriteknik, särskilt för enklare möbler och deras vård. På gräskullen hos August Eriksson kunde vi också spela kniv. Man lät en fickkniv eller täljkniv falla från olika ställen på kroppen. Det gällde att få kniven att falla och stanna med spetsen stående i marken. Man började med att slänga kniven direkt i marken där den skulle nagla fast sig upprätt. Sen fick man fortsätta från huvudet och till allt lägre ställen på kroppen, t.ex. axlarna, armbågarna, fingrarna och så vidare. Vid misslyckande fick nästa man göra sin tur. Den som först genomfört hela schemat hade vunnit. August Eriksson, en farlig korsning Till Järstavägen hade vi på flera sätt ett nära förhållande. Trots sin biltrafik, den var ju huvudväg mellan stan och stora världen söderut, var vägen frestande att vara på, särskilt under vintern. En bit söderut från August Erikssons affär fanns både mindre och större backar, Järstabacken och Långbacken, och de gav en härlig fart med kälke och spark. Vi var tillsagda hemma att inte vara på vägen, och vi respekterade detta. Vi insåg nog själva, att det var skillnad på hästtrafiken på Mejeriplan i Färnbo och på biltrafiken i Järstabackarna. Men det fanns andra barn som utmanade farorna. En kväll i vintermörkret var Kalle Zetterholm på vägen och lekte i snön. Kalle bodde bakom Missionshuset och skolan vid Järstabacken. Och det kliade i fötterna på honom att utvidga sitt lekrevir. Vi hörde en kväll den grå ambulansen komma från stan med påslagna sirener på vägen. En stund efteråt var ambulansen på väg tillbaka mot stan och med sitt kusliga tjutande. Så småningom kom budskapet i vintermörkret från Lindahls informationsbyrå : Kalle hade blivit påkörd. Ja, överkörd! Kalle hade blivit allvarligt skadad, och han hade fått ett stort stort ärr på magen. När han efter tillfrisknande återkom hem från lasarettet, blev han som hjälte intervjuad av oss

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild. Möt konsten i en visning

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Text: Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Formgivning

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Jul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping

Jul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping Jul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping Vandra runt med hjälp av kartan och svara på kluriga frågor om förr i tiden. Starta vid Kapellplan, längst upp på Tunnbindaregatan. Kartan och

Läs mer

Hörmanus till elevboken (sfi D)

Hörmanus till elevboken (sfi D) 1 Nyheter Lyssna på nyheterna. Vilka påståenden stämmer med nyheterna. Det blir fyra bokstäver över. 1 Elever som byter gymnasieskola eller program får räkna med att de ibland måste studera fyra till fem

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN olycklig: - Oj oj oj, var bar min egen lilla snalla bjornpojke tagit vagen, sa

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Lärarmaterial NY HÄR. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11. Reflektion. Grupparbete/Helklass. Författare: Christina Walhdén

Lärarmaterial NY HÄR. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11. Reflektion. Grupparbete/Helklass. Författare: Christina Walhdén sidan 1 Författare: Christina Walhdén Vad handlar boken om? Hamed kom till Sverige för ett år sedan. Han kom helt ensam från Afghanistan. I Afghanistan är det krig och hans mamma valde att skicka Hamed

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra!

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra! Slutsång Melodi: "Tack ska du ha, Kalle heter jag, vad du heter gör detsamma tack ska du ha!" Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag och ha det så bra! En liten båt En liten båt blir ofta

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Emil i Lönneberga. När Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången. Publicerat med tillstånd. Emil i Lönneberga

Emil i Lönneberga. När Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången. Publicerat med tillstånd. Emil i Lönneberga Det hade hon inte. Och nu blev det ett liv i Katthult. Kalaset fick vänta. Alla måste ut och leta efter Emil. Han måste vara i snickarboden, kan du väl förstå, sa Emils mamma, och alla rusade dit för att

Läs mer

Tror du på vampyrer? Lärarmaterial

Tror du på vampyrer? Lärarmaterial sidan 1 Författare: Daniel Zimakoff Vad handlar boken om? Boken handlar om Oskar och hans familj som är på semester i Rumänien. Oskars kompis Emil är också med. De bor hos Ion som har en hund som heter

Läs mer

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11.

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11. Vi erbjuder sånger och rörelselekar i vår verksamhet som stimulerar och utmanar barnens lärande och utveckling. Förskolan strävar efter att varje barn: utvecklar sin identitet och känner trygghet i den,

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

MANUS: HUSAN ANNAS HISTORIA

MANUS: HUSAN ANNAS HISTORIA MANUS: HUSAN ANNAS HISTORIA Bild 1: Annas bakgrund Anna växte upp i en fattig familj. Många syskon, trångt och lite mat. Föräldrarna arbetade båda två, och även Annas äldre syskon. Anna fick börja arbeta

Läs mer

Jag kan vad jag har fått lära!

Jag kan vad jag har fått lära! Jag kan vad jag har fått lära! (Saga från Danmark) Det var en gång en man och kvinna som hade tre döttrar. Döttrarna var alla tre gifta med troll som bodde under marken. En dag tänkte mannen att han skulle

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Latte i lådan Mette Vedsø

Latte i lådan Mette Vedsø Lärarmaterial SIDAN 1 Boken handlar om: Kamal vill gärna ha ett eget marsvin, men hans mamma tycker inte att man ska ha djur i bur. Nu ska Kamal ta hand om Klaras marsvin, Lotto. Han är jätteglad för det.

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Ställ er i en stor ring och håll varandra i händerna under hela dansleken.

Ställ er i en stor ring och håll varandra i händerna under hela dansleken. Flickorna de små 1. Flickorna de små uti ringen de gå, de tänka just som så, en vän jag kunde få, 2. och om du vill bli allra kärastes min så bjuder jag dig att i dansen 3. träda in. 4. För bomfaderalla,

Läs mer

Rissa von Hult. Tina Persson Hälsoinspiratören www.friskoteket.eu

Rissa von Hult. Tina Persson Hälsoinspiratören www.friskoteket.eu Rissa von Hult Det var en dag i april år 2000 jag var ute på min postrunda och stannade som vanligt till på fårfarmen i Hult för att lämna post. Den här dagen kom vi in på att jag gärna skulle vilja ha

Läs mer

Ali, Sara och Allemansråttan. - En saga om allemansrätten

Ali, Sara och Allemansråttan. - En saga om allemansrätten Ali, Sara och Allemansråttan - En saga om allemansrätten Stiftelsen Håll Sverige Rent Juni 2014 Författare: Ann-Christin Björnfot, Håll Sverige Rent Illustrationer: Fia Sjögren Grafisk form: Ida Holmberg,

Läs mer

reflexer Visa dig med

reflexer Visa dig med Reflexer måste bytas ut Reflexer håller inte hur länge som helst. Den normala livslängden är ungefär tre år. Förmågan att reflektera påverkas negativt av smuts, repor och andra skador. Därför måste reflexerna

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor?

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor? Denna lektion är hämtad ur Ord och lästräning av Lena Sundberg Holmberg och Kristina Asker. Ord och lästräning består av fyra häften som övar och repeterar ord tematiskt inför det nationella provet i sfi.

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Ny Gästfrihet 1. Ämnet här i dag är Ny gästfrihet

Ny Gästfrihet 1. Ämnet här i dag är Ny gästfrihet Ny Gästfrihet 1 En del tycker att det är bra när alla i församlingen känner alla. Vi har en så bra gemeskap. Alla känner alla. Men egentligen är ju det en brist. Församlingens uppdrag handlar ju om att

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

reflexer Visa dig med

reflexer Visa dig med Reflexer måste bytas ut Reflexer håller inte hur länge som helst. Den normala livslängden är ungefär tre år. Förmågan att reflektera påverkas negativt av smuts, repor och andra skador. Därför måste reflexerna

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan:

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Steg 1. Skriv ut berättelsen på A4 ark. Om du har en skrivare som skriver ut dubbelsidigt, tänk på att inte skriva ut den här sidan, dvs skriv

Läs mer

Mina nio liv utan röd tråd

Mina nio liv utan röd tråd Mina nio liv utan röd tråd Marie Lind Strömblad Sida 1 Mina nio liv utan röd tråd Copyright 2012, Marie Lind Strömblad Ansvarig utgivare: Marie Lind Strömblad Framställt på vulkan.se ISBN: 978-91-637-1397-2

Läs mer

BARN, BAD OCH VAtten.

BARN, BAD OCH VAtten. BARN, BAD OCH VAtten. ingen ska drunkna Varje år drunknar nio barn i Sverige. Många av olyckorna i vatten händer nära barnens hem. Alla vuxna tänker inte på att det kan finnas farliga platser för barn

Läs mer

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN.

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. Nu spelar vi på trumman. Nu spelar.på trumman Han/hon spelar medan vi sjunger såhär God dag,

Läs mer

Sånghäfte. Svenska Barngruppen Düsseldorf 2006 / 2007

Sånghäfte. Svenska Barngruppen Düsseldorf 2006 / 2007 Sånghäfte Svenska Barngruppen Düsseldorf 2006 / 2007 1 Bussen Hjulen på bussen snurrar Runt runt runt Runt runt runt Runt runt runt Hjulen på bussen snurrar Runt runt runt Runt I hela staden. Dörrarna

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land. Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt

Läs mer

Burken Berta och flaskan Frans. - En saga om pant

Burken Berta och flaskan Frans. - En saga om pant Burken Berta och flaskan Frans - En saga om pant Fakta om burken 1 1 miljard dryckesburkar säljs varje år i Sverige och av dessa återvinns 90 %. Alla pantade aluminiumburkar kan bli till nya burkar, utan

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp

Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp En liten saga om barns rättigheter i landstinget efter en förlaga från Stockholms läns landsting Det var en gång fyra kompisar

Läs mer

ÄVENTYR I TROLLSKOGEN KONSTVERKET

ÄVENTYR I TROLLSKOGEN KONSTVERKET ÄVENTYR I TROLLSKOGEN KONSTVERKET ÄVENTYR I TROLLSKOGEN 1. Trollen är skickliga på att ta sig över hinder i skogen. Hur kan ni ta er över en sten, en stor gren eller ett omkullfallet träd? 2. Trollen tycker

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! av Cecilia Svensson Copyright 2011 Cecilia

Läs mer

Kapitel 3. Här är en karta över ön

Kapitel 3. Här är en karta över ön Kap 1 Skeppet Jag var på en färja och jag skulle över till Danmark och spela Champions League finalen som är det bästa man kan vinna i fotbollsvärlden. Jag spelar i FC Liverpool och vi ska möta Bayern

Läs mer

Att leva med schizofreni - möt Marcus

Att leva med schizofreni - möt Marcus Artikel publicerad på Doktorn.com 2011-01-13 Att leva med schizofreni - möt Marcus Att ha en psykisk sjukdom kan vara mycket påfrestande för individen liksom för hela familjen. Ofta behöver man få medicinsk

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Gör övningarna i den takt som känns bäst för dig. Skippa övningar som inte känns bra eller som du får mer ont av. Du ska känna dig pigg efter programmet! 1. Övningar

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Inplaceringstest A1/A2

Inplaceringstest A1/A2 SVENSKA Inplaceringstest A1/A2 Välj ett ord som passar i meningen. Skriv inte det! Ring in bokstaven med det passande ordet! Exempel: Smöret står i kylskåpet. a) om b) på c) i d) från Svar c) ska ringas

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret.

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Så var det då dags för vår första (och sista?) Vätternrunda. Vi hade ängsligt följt väderrapporterna i veckan och till sist var det bara att inse att

Läs mer

Rymdis... och Rymdalina Plåtis, Kattapult [och rymden]

Rymdis... och Rymdalina Plåtis, Kattapult [och rymden] Rymdis... och Rymdalina Plåtis, Kattapult [och rymden] . Langt borta i rymden... fast inte så långt som man skulle kunna tro, ligger en liten grön planet, Grönis heter den. Planeten ser ut ungefär som

Läs mer

ANTON SVENSSON. Mitt kommunikationspass. Läs här om mig!

ANTON SVENSSON. Mitt kommunikationspass. Läs här om mig! ANTON SVENSSON Mitt kommunikationspass Läs här om mig! Innehåll Om mig 1 Min familj 2 Om autism 3 Så här pratar jag 4 Jag förstår bättre om du.. 5 Jag gillar 6 Jag gillar inte 7 Jag kan 8 Jag behöver hjälp

Läs mer

Hjalmar Söderberg. Förvillelser

Hjalmar Söderberg. Förvillelser Hjalmar Söderberg Förvillelser Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste

Läs mer

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land.

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land. Människor har flyttat i alla tider För två miljoner år sedan uppkom de första människorna i Afrika. Allt sedan dess har människor spritt sig över hela jorden. I alla tider har människor också flyttat från

Läs mer

KEA FIRAR LIVET D et var en spänd stämning i skolan den där dagen när resgruppen skulle utses. De hade jobbat så länge med projektet, och nu skulle till slut resan bli av. Fyra elever i fyran och två lärare,

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Han som älskade vinden

Han som älskade vinden Draken är färdig hos smeden Torbjörn Nilsson i Råby. Jörgens lilla blå MG Midget får också vara med på bild. Han som älskade vinden Det var en gång en man som tyckte om det som rörde sig. Han älskade vinden

Läs mer