Gränslöst. Gränslöst. Perfektionister borde resa till fattiga länder Möt Emelie efter resan till Bolivia

Transkript

1 INTERNATIONELLA UNGDOMSPROGRAM ÅR 2005/2006 Gränslöst Gränslöst Perfektionister borde resa till fattiga länder Möt Emelie efter resan till Bolivia Leken lär oss alla viktiga regler En clown om icke-formellt lärande Vi har knäckt skalet Elever från särskola åkte till Grekland

2 Varför Gränslöst? Varje år skickar Ungdomsstyrelsen ut hundratals ungdomar på olika internationella aktiviteter. Den här tidningen handlar om en mängd olika begrepp som vi tycker är viktiga men som kan vara svåra att förstå. Här har vi försökt att konkretisera och belysa ord som jämställdhet, inkludering, interkulturellt och icke-formellt lärande och den europeiska dimensionen. Vi vänder oss till er som inte har så lång erfarenhet och till er som har varit med ett tag. Både för att inspirera er och fördjupa era kunskaper. I tidningen finns många erfarenheter och röster. Sist men inte minst vad gör man som ansvarig om ett projekt går fel? Vad kan man tänka på innan så att det inte blir som i artikeln om projektet Dans mot droger i Norrköping? Vill du veta ännu mer så kan du gå till Ungdomsstyrelsens webbplats. Där kan du läsa fler artiklar, hitta ansökningshandlingar till olika internationella program, hitta mer och fördjupad information om de här begreppen samt finna en del användbara länkar och tips. Vegard Hölaas chef för Verksamhetsområdet internationella ungdomsprogram Ungdomsstyrelsen Innehåll Egna ögonen bästa läroboken... 3 Gärna barn men inte ännu!... 4 Vi har knäckt skalet... 6 Leken lär oss alla viktiga regler... 7 Interkulturellt lärande en fråga om demokrati.. 8 Emelie mer mogen och bestämd... 9 Möten för ökad tolerans i Europa Olika syn på sex Sena fester och alkohol Vilka egenskaper ska en ungdomsledare ha? Gränslöst 2005 UTGIVEN AV: Ungdomsstyrelsen Box 17801, Stockholm tel , fax e-post: info@ungdomsstyrelsen.se webbplats: ANSVARIG UTGIVARE: Martin Holmberg PROJEKTLEDARE: Johan Lycke SKRIBENT: Karin Nilsson GRAFISK DESIGN: Negar Shahidi SPRÅKGRANSKNING: Jenny Morelli, Ingrid Bohlin FOTOGRAF: Finn Johansson, Negar Shahidi, Christián Serrano, Karin Nilsson TRYCK: EO Print AB

3 Tjejerna måste inse att de duger som de är, säger Charlie Buyondo och Lindiwe Zulu. Egna ögonen bästa läroboken Lindiwe Zulu och Charlie Buyondo åkte till London med åtta unga svenska tjejer. Där träffade de engelska tonårsmammor och deras barn för att med egna ögon se hur det är att vara både tonåring och mamma. FOTO: FINN JOHANSSON Det är alltid bättre att vara ute i god tid, säger Lindiwe Zulu, 24 år och ledare på ungdomsföreningen Unplugged i Göteborg. Oönskade tonårsgraviditeter är inte ett stort problem, men Lindiwe tycker att hon ser och hör talas om allt fler. Att bara stå och se på och vänta på att få sina farhågor besannade är inte Lindiwes stil. Unpluggeds lokaler ligger bland träkåkarna i Majorna. Verksamheten som finansieras av kommunen drivs av ungdomskonsulenten Charlie Buyondo. Information om droger, våld, kriminalitet, hiv/aids och integration står i fokus. Deras verksamhet handlar mycket om att stärka ungas självförtroende och få dem att inse vilka riskerna är med olika livsstilar. Hit kommer både tjejer och killar men för tjejerna kan det ibland behövas extra insatser. Det är en jämställdhetsfråga. Vi måste få tjejerna att inse att de duger och att våga säga emot, säger Charlie. Tonårsmammor vanligt i England Tillsammans med Michelle Thompson Reid, som arbetar med tonårsmammor i London drog Lindiwe igång ett projekt med Charlie som handledare. Syftet var att tjejerna själva skulle få insikt i frågor om föräldraskap. Bland annat ville de ta reda på varför det är vanligare med tonårsmammor i London än i Göteborg. En febril aktivitet startade i februari Tjejerna hade möten flera gånger i veckan och samlade in fakta, kollade biljettpriser, letade hotell, ringde runt till olika ungdomsmottagningar och läkare, bokade gynekolog och skrev en del av den enorma ansökan till Ungdomsstyrelsen. Det handlade inte bara om att få åka till London. Bara att göra något tillsammans och få vara med från början är en stor grej, säger Lindiwe. Relationspsykologi på schemat Så i augusti var det dags. Först kom åtta engelskor och två ledare till Göteborg. Förutom att umgås med varandra, vara på stranden och se sig om i staden ingick flera studiebesök. Gruppen besökte ungdomsmottagningen, sjukhus och läkare. Fältstudier i relationspsykologi stod på schemat och hur killar och tjejer uppför sig mot varandra. I november var det dags för den svenska gruppen att besöka London tillsammans med Lindiwe och Charlie. Det viktigaste var att tjejerna själva fick träffa engelska tonårsmammor och deras barn. Vi ville inte stå där med böcker, pekpinnar och fakta. Det är de egna ögonen och öronen som är den bästa läroboken, säger Lindiwe. JÄMSTÄLLDHET GRÄNSLÖST 3

4 Gärna barn men Att vara ensamstående mamma verkar jobbigt och det kanske är en bra idé att vänta med barn tills en pappa finns med i bilden. Det tycker de sju tjejerna som slutit upp efter resan till London. Kul och lärorikt sammanfattar de sina upplevelser. FOTO: FINN JOHANSSON Jag förstod inte vad hon tänkte på, säger Robine Strandberg och berättar om den engelska tjejen som först fick ett barn med en man och sedan ett till med en annan och sedan ett tredje barn med en ny man. De övriga instämmer. Det verkar helt enkelt bara dumt att få ännu fler barn när man inte kan ta hand om det första och dessutom vara tvungen att leva på socialbidrag. De sju tjejerna som kommit till ungdomsföreningen Unplug- geds lokaler för att berätta om sitt projekt och mötet med tonårsmammorna i London har varit med om mycket. Tjejer tror de är vuxna för att de har barn En dag fick de ta hand om den unga mammans tre barn. Tjejerna intygar hur det märktes på barnen att mamman inte hann med dem. Erfarenheten upprör. När de engelska tjejerna var Neuza Pereira Nelda Pereira Aggie Otto

5 inte ännu! med märkte de också skillnader i inställningen till barnen. Vi ville visa kärlek, men de ville disciplinera, säger Destiny Shaki Fard. Hon tror att det beror på att de engelska tjejerna vill vara vuxna. Nelda Pereira tillägger att de engelska tjejerna använde barnen för att verka äldre än de var. De tyckte de var vuxna för att de hade ett barn, men här ser vi oss som självständiga först när vi kan ta hand Destiny Shaki Fard Zamira Abdulaziz Jama Gabriella Johansson Echenique om oss själva och har ett eget jobb, säger hon. Vanligt med tonårsmammor Resan till London och mötet med tonårsmammorna gav tjejerna perspektiv på sin egen tillvaro. De konstaterar att misstag förstås kan hända alla och att det aldrig går att ha helt säkert sex. Samtidigt verkade de engelska tjejerna inte så försiktiga. Zamira Abdulaziz Jama såg tydligt (Robine Strandberg saknas på bilden) skillnaderna mellan borta och hemma. De hade inte fått lika mycket information som vi, och om en tjej blir gravid där är hon hjälplös. Hon får inte den hjälp som hon behöver, myndigheterna har inte kontakt med varandra säger hon. Även om tjejerna visste att de skulle träffa tonårsmammor blev Gabriella Johansson Echenique förvånad över att det var så vanligt. Hon pekar på flera troliga orsaker. Det handlar om brist på utbildning och avsaknaden av något meningsfullt att göra, narkotikaproblem, fattigdom och att graviditet ger större möjligheter att få lägenhet och socialbidrag. Aggie Otto såg också själsliga nödrop. Många har själva vuxit upp utan pappa eller mamma och de söker den kärlek som saknades när de själva växte upp, säger hon. Barn fortfarande aktuellt Alla är överens om att en ung mamma i Sverige får bättre hjälp. En kväll när det var dags för rollspel och de engelska tjejerna spelade upp mötet mellan sjuksköterskan och den gravida tonårsmamman upprördes Neuza Periera över den respektlösa behandlingen. Det hjälper inte att de dömer tjejerna. Då lyssnar dom inte, utan de tänker istället. Varför ska jag lyssna på dig? Varför ska jag lita på dig? Det blir bara sämre, säger Neuza. Helt avskräckta har de dock inte blivit. Att ha sex och få barn känns fortfarande aktuellt. Vid år verkar de flesta tycka att det är dags för barn. Men flera har nu lagt till en fadersgestalt till idén om barn och börjat tänka på hur jobbigt det kan vara att ta hand om barn utan hjälp. Det handlar inte bara om ekonomi. Om du är sjuk så kan du inte ens vila, du måste ta hand om barnet hela tiden i alla fall, non stop. Därför är de bättre att ha någon vid sin sida som kan hjälpa till, säger Destiny Shaki Fard. JÄMSTÄLLDHET GRÄNSLÖST 5

6 Vi har knäckt skalet När särskoleeleverna från Lidköping åkte till Grekland tog de med sig innebandyklubbor, kubbspel och köttbullar i resväskorna. När de åkte hem hade de med sig atmosfären, souvenirer från OS och framför allt lärdomen av att bara ha varit någon annanstans. FOTO: FINN JOHANSSON Maria Thörnqvist, Emil Johansson och Hans Henriksen for till Calkis. För flera av de åtta eleverna på De la Gardie Gymnasiets särskola i Lidköping var resan till Grekland OS-året 2004 deras första utlandsbesök. Vi har knäckt skalet, säger Hans Henriksen, stolt lärare och initiativtagare till resan som gick till staden Chalkis på ön Evia åtta mil norr om Athen. För några av eleverna handlar det om att idag kunna se i en resekatalog och känna att det där kan jag också göra, förklarar Hans. Uppskattade kafébesök Huvudsyftet med resan var att ta reda på vad ungdomarna gör på fritiden, men det blev så mycket mer och det ickeformella lärandet genomsyrar hela projektet, menar Hans. Vi har lärt oss bara av att finnas i en annan miljö. Det är fantastiskt när de själva reflekterar över de kulturella skillnaderna mellan Grekland och Sverige, säger Hans. Emil Johansson och Maria Thörnqvist var båda med i Grekland. Emil hade varit utomlands tidigare, men för Maria var det första gången. De tycker båda att de har lärt sig otroligt mycket och det går inte att ta miste på entusiasmen. Vi har lärt oss att träffa en annan kultur, säger Maria. De uppskattade båda den grekiska kulturen och särskilt kafébesöken i den ljumma septembernatten. Emil menar att det är ett bra sätt att umgås på. Det var väldigt mysigt och jag tror att de lär känna varandra bättre där än vad vi gör här. Det var inte många greker som drack sprit utan de drack kaffe, kopp efter kopp och rökte cigaretter, säger han. Ringa hem till Sverige Grekland bjöd inte bara på kvällsevenemang utan även på historiska utflykter till Akropolis, Marathon och OS-stadion. Men att exempelvis själv köpa telefonkort och ringa hem till Sverige från en telefonautomat överskuggar det mesta. De fick en praktisk lärdom som man inte kan läsa sig till i en skola trots att vi arbetar mycket praktiskt. Vi ser också att elevernas lust att prata engelska och att sätta ned sina upplevelser på pappret har ökat, säger Hans. Lärdomarna kom inte bara från själva resan. Under förberedelserna deltog alla elever, inte bara de som sedan åkte. Eleverna på industriprogrammet tillverkade brännbollsracket och spel, esteterna tryckte tröjor och skivomslag och hotell- och restaurangeleverna bestämde menyn till den svenska aftonen. Allt åkte med till Grekland och överlämnades till de grekiska ungdomarna, som gick på ett slags dagcenter. En låga flammar upp För de elever som åkte har resan och minnena ständigt återkommit sedan de kom hem. De har med hjälp av foton och dagboksminnen redovisat projektet både för sina särskolekamrater och för sina föräldrar. Hans påpekar att en låga flammar upp varje gång utbytet kommer på tal. I vår är det dags att vara med på hela gymnasieskolans Kulturmötardag och det är första gången som eleverna från särskolan visar upp något där. De ska få berätta för de andra att de faktiskt har gjort ett utbyte och varit nere i Grekland och kollat på Paralympics på OS-stadion. Det är stort, säger Hans. Maria och Emil ser fram emot vårens redovisning. De planerar att bjuda på grekisk mat och visa bilder och de hoppas att fler särskoleelever kan få samma möjlighet som de har fått. Det var gymnasiesärskolans första ungdomsutbyte och jag hoppas att andra får uppleva precis det roliga som vi har upplevt, säger Emil. 6 GRÄNSLÖST ICKE-FORMELLT LÄRANDE

7 Begreppet icke-formellt lärande betyder inte samma sak för alla människor. Det finns de som betonar att lärandet måste ske utanför klassrummet för att kallas icke-formellt, andra hävdar att det inte kan vara bestämt i förväg vad någon lär sig. För clownen Nalle Laanela handlar det mest om själva sättet att lära ut på. FOTO: PRIVAT, ILLISTRATION: NEGAR SHAHIDI Leken lär oss alla viktiga regler Hur manipuleras vi eller hur uppfattar vi olika kulturer som rätt eller fel? Det kan man bara lära sig genom ickeformellt lärande eller genom att gå på en clownskola, säger Nalle Laanela och tillägger att den vanliga skolan, den som ska lära oss för livet, inte ger svar på sådana frågor. Nalle är en modern clown. Han har lång erfarenhet av scenkonst, undervisning och publikkontakt eller publikmanipulation som han hellre vill kalla sin konstform. Vi som står på scen har bestämt vad publiken ska lära sig, ofta handlar det om värderingar. Men en clown kan inte låtsas att det inte finns en publik utan leken skapar vi tillsammans. Den läkande kraften i humorn skapas i dialogen, säger Nalle och plirar med ögonen. Lustfyllt bättre än icke-formellt Han påpekar att dialogen är en form av icke-formellt lärande. Själv värjer han sig mot ordet icke-formell och vill hellre prata om lustfyllt och olustfyllt lärande. Begreppen formellt, respektive icke-formellt lärande tror han gör skada och bidrar till att barnen inte får leka i skolan. Icke-formellt låter inte så viktigt. Formellt däremot låter bra, mätbart och nyttigt så skolan, där lärandet som bekant står i fokus, har blivit för formell, konstaterar Nalle. En sådan skola är inte till för människorna, som måste leka för att lära. Leken lär oss alla viktiga regler. Den skapar fantasi, kreativitet, den lär oss att samarbeta med andra människor och att dela med oss, säger han. Även om Nalle är skeptisk till att skolans formella värld kan ge oss det vi behöver vill han inte avskaffa skolan och kursplaner. Men skolan måste skapa en mer lustfylld miljö och ta större hänsyn till individerna. Det handlar om självfötroende Själv klarade Nalle sin skolsituation ganska bra trots allt och idag arbetar han själv som lärare på gymnasieprogrammet Cirkuspiloterna i Alby söder om Stockholm. I cirkusskolan är det ganska lätt att jobba på ett icketraditionellt sätt och eleverna har själva valt att komma dit, så lusten finns redan, säger han. Det handlar enbart om att bygga upp självförtroendet. Man lär sig en boll, två bollar, tre bollar. Inlärningsmålen är begränsade. Klarar du av det går du vidare. Ämnet är så pass brett att det finns annat att gå vidare med om du inte klarar av just detta, säger han. Men alla kanske inte har lust att gå på cirkusskola så det icke-formella lärandet måste få större tyngd även i det övriga samhället säger Nalle. Alla skulle få ökat självförtroende, sjukskrivningarna skulle försvinna, sjukvårdskostnaderna skulle halveras och skratten på tunnelbanan skulle tiofaldigas. Vad sägs om det? undrar Nalle och skrattar. Nalle Laanelas icke-formella lärande

8 Idag samsas barn från alla möjliga delar av världen i samma klassrum och de internationella mötena blir allt fler. Det är dags att skolan tar hänsyn till det och att lärarna förbereds för det interkulturella lärandet. Etnologen Annick Sjögren ser det som ett positivt flöde. ILLUSTRATION: JENNY MORELLI Interkulturellt lärande en fråga om demokrati På Södertörns högskola söder om Stockholm finns därför sedan hösten 2002 en lärarutbildning med interkulturell profil. Annick Sjögren som är docent i etnologi (läran om folks beteende) var med och startade utbildningen. Målet är att förbereda lärare att ha klasser med elever från hela världen. Jag hörde just på radion att 25 procent av alla infödda svenskar tycker att det är socialt obehagligt att träffa människor från andra kulturer. Det problemet måste åtgärdas. Alla måste lära sig att klara av att träffa andra, säger Annick. Lärarna måste ta olika perspektiv För Annick är det interkulturella lärandet en process; ett positivt flöde mellan människor från olika kulturer. Hon ser det som en möjlighet vi bör ta tillvara. Vi vet att studenter som har träffat människor från flera religioner och språkområden har lättare att förstå dagens värld, säger hon. Men eleverna behöver hjälp och bra saker händer inte alltid av sig själv. Lärarna har en stor uppgift. Lärarna måste kunna anta olika perspektiv och kunna hantera konflikter. I dagens klassrum sitter det elever vars ursprungsländer kanske krigar eller har krigat mot varandra. Där kan finnas elever från det forna Jugoslavien, Israel, Palestina, Iran och Irak. Hur gör man då? Hur får man de blivande lärarna att vara konflikthanterare och interkulturella pedagoger? Annick berättar hur historiska texter kan öppna ögonen för alternativa tolkningar och ett kritiskt tänkande. Genom att se efter vem som berättar, vilka som hörs, vilka röster som fattas i historien och fundera över hur berättelsen kan bli mer rättvis kan man utveckla ett kritiskt tänkande. Det är demokrati, säger hon. Det handlar om respekt På det här sättet visas alla respekt och ingens verklighet nonchaleras. Meningen är sedan att lärarna runt om i klassrummen ska föra respekten och det kritiska tänkandet vidare till sina elever. Annick sätter stor tilltro till det interkulturella lärandet och ser det som en förutsättning för integration och möjligheten för alla att vara med och bestämma. Det här är absolut en demokratifråga och handlar om att skapa bra kommunikation mellan människor. Det handlar om ömsesidig respekt och att ge eleverna alla redskap som behövs i samhället, betonar Annick. Interkulturellt lärande handlar om att se det som finns under ytan.

9 Mötet med de fattiga barnen på sjukhuset i Cochabamba och ungdomarna i den Bolivianska föreningen Movimento gav Emelie Frimodig många lärdomar. För mycket friterad mat, den höga höjden, magont och feber gav ännu fler. Hon har stärkts i sitt yrkesval och vill bli resande barnmorska. FOTO: FINN JOHANSSON Emelie mognare och mer bestämd Jag har förändrats mycket sedan jag kom hem. Det hände så mycket därborta och mina kompisar säger att jag har blivit mer utåtriktad och mer bestämd, säger Emelie Frimodig. Resan till Bolivia i april 2004 var Emelies första resa som inte var charter och den varade i två veckor. Med på resan var sex elever och tre lärare från Balders skola i Skellefteå. Schemat var späckat och att möta ungdomarna i organisationen Movimento Sonrisa var huvudsyftet. Vi är så imponerade av dem. De gör ett fantastiskt arbete, säger Emelie. Chockad av sjukhusmiljön Movimento är en ungdomsorganisation som består av studenter som på sin fritid hjälper barnen på sjukhuset Viedma i Cochabamba uppe i bergen. Många av dem är blivande läkare. Ungdomarna hjälper barnen med sådant som är självklarheter för barn på ett sjukhus i Sverige. Det handlar om allt från att skaffa mediciner till lek och tröst. Med egen erfarenhet av sjukhusmiljöer från sin undersköterskeutbildning och extrajobb inom vården blev Emelie chockad av hur det såg ut på sjukhuset i Cochabamba. Lokalerna var kalla och smutsiga, hygienen undermålig, sängarna hårda och barnens kläder allt annat än rena. Större delen av tiden spenderade de svenska ungdomarna på sjukhuset och de fick hjälpa till med allt. Det kändes bra att göra någonting. Barnen blev så glada och klumpen i halsen lättade lite. Gick aldrig ut ensam Det var inte bara miljön på sjukhuset som chockade. Resenärerna var väl förberedda men det är annorlunda att se fattigdomen på plats med egna ögon. Den öppna kriminaliteten var också obehaglig och Emelie gick aldrig ut på kvällen utan sällskap av flera av killarna i gruppen. Att det ständigt låg friterad mat på tallriken blev också tröttsamt. Variationen blev inte så stor när det mesta skulle undvikas för att slippa magsjuka. Det hjälpte dock inte att vara försiktig. Alla blev dåliga. Den höga höjden bidrog också till sjukdomskänslan. Att åka på sightseeing på flera tusen meters höjd ger dessutom hjärtklappning, intygar Emelie. Perfektionister borde åka Något mer lättsmälta lärdomar gav istället naturen, kulturen och människorna. Naturen är den vackraste Emelie har sett. Mötet med en ny kultur och människorna är ändå det som påverkar mest. Det bästa var att umgås. Det är otroligt att vi hann bli så bra kompisar på bara två veckor, säger hon. Det tar tid att smälta alla intryck och Emelie menar att hon har lärt sig väldigt mycket, men det är svårt att säga precis vad. Hon vet däremot att hon har förändrats. Bara genom att vara någon annanstans så kommer man att tänka på vad man vill göra och hur det är hemma. Emelie skulle vilja att alla fick resa till fattigare länder, speciellt de som gnäller över att allt måste vara perfekt. Man lär sig av att se hur dåligt många människor har det. Jag känner att alla rika människor borde kunna dela med sig, lite i alla fall, säger Emelie. INTERKULTURELLT LÄRANDE GRÄNSLÖST 9

10 Det finns ett stort behov av att bilda nätverk, säger Maris Sergejenko 10 GRÄNSLÖST EUROPEISKA DIMENSIONEN

11 Möten för ökad tolerans i Europa Homo- bi- och transsexuella ungdomar deltar inte så ofta i internationella ungdomsutbyten. Deras organisationer har sämre möjligheter och finns knappt alls på många håll i Europa. Men Maris Sergejenko på RFSL Ungdom vill ändra på det. FOTO: NEGAR SHAHIDI När Maris Sergejenko reser som representant för RFSL Ungdom träffar han sällan andra homo- bi- eller transsexuella ungdomar (hbt-ungdomar). För ett halvår sedan på en ungdomskonferens i Bryssel var han den ende av tvåhundra personer som kom från en organisation som försvarar människors rätt till sin egen sexualitet. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, har funnits sedan 1950 och är en av de äldsta organisationerna i sitt slag. Ungdomsverksamheten är sedan våren 2003 en självständig enhet. Där är Maris handläggare på den internationella enheten som han också själv har byggt upp. Han är född i Riga i Lettland och kom till Sverige för att vara volontär i Töreboda hösten Kärleken gjorde att han stannade kvar. Illa ställt med organisationen När arbetet med den internationella enheten kom igång upptäckte Maris hur illa ställt det är med organiseringen av hbt-ungdomar runt om i Europa. Även om Maris grupp var i startfasen fanns det mycket som de hade större erfarenhet av. Han såg att det fanns ett stort behov av att träffas, lära av varandra och bilda nätverk för att bli mer effektiva och drog igång ett projekt. I slutet av november 2004 sammanstrålade 21 ungdomar från Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen i Stockholm. Det blev en intensiv vecka full med praktiska tips, bland annat seminarier om hur organisationer söker pengar till projekt, hur man sköter en förening och planering inför framtida samarbeten och så fest förstås. För många av deltagarna handlar de praktiska bekymren också om vardagen. Det gäller i Sverige men i det katolska Polen är det värst. Om föräldrarna får veta att du inte är hetero så kastar de ut dig. Det kan också bli omöjligt att få jobb, säger han. Homofobi är ett gemensamt problem Maris är mer än nöjd med projektet. Trots allas olika erfarenheter och behov fanns det något för alla. Det är mer som förenar än som skiljer, poängterar han. Vi har ett gemensamt problem och det är homofobin. Det förenar oss och trycker oss framåt, säger han. Arbetet pågick oavbrutet och diskussionerna tog aldrig slut, och trots att det bara har gått en månad sedan deltagarna åkte hem finns det konkreta planer på mer samarbete. Fler gemensamma aktiviteter är på gång och längre fram i vår kommer 20 av deltagarna från mötet i Stockholm att åka till Bryssel för att lära sig hur EU-kommissionen och EUparlamentet arbetar. Det finns grupper som är motståndare till hbt-ungdomar, som nazister och kristna högergrupper. Om vi inte är i Bryssel när en ny lagstiftning diskuteras så kan vi inte heller försvara våra rättigheter, säger Maris. Sina erfarenheter till trots så tror Maris på mötet med andra människor och med internationella ungdomsutbyten ser han vägar till ett bättre Europa. När andra ungdomar träffar hbtungdomar så försvinner många fördomar de har om oss. På så sätt hoppas jag att toleransen ska öka, säger Maris.

12 Utbytet med ungdomarna i Slovakien gav de abstrakta EU-frågorna liv. Den egna hemstaden Örnsköldsvik blev mycket vackrare och skogen, naturen och Foppa blev exotiska inslag som stärkte kusinerna Källströms bild av sig själva och sin hembygd. FOTO: KARIN NILSSON Olika syn på sex För Frida Källström handlar begreppet den europeiska dimensionen om att förena de europeiska länderna med varandra och få en inblick i det som är gemensamt. Men begreppet är abstrakt och politiken likaså. Jag tror att det är viktigt med utbyte just för ungdomar därför att i politiken pratas det mycket om Europa och EU. EU-programmet ger ungdomar en chans att se vad det handlar om med egna ögon, säger Frida. Likheterna större än skillnaderna Frida är 20 år och ledare i Sundskompaniet, en klubb inom föreningen Vi Unga. Föreningen är politiskt och religiöst obunden och har 50 år på nacken. Klubbar finns över hela landet med det gemensamt att unga leder unga. Vad klubbarna gör beror på vad ungdomarna i just den klubben är intresserade av. Sundskompaniet har jobbat mycket internationellt och i början av året startade de ett samarbete med Slovakien, som då stod på tröskeln till EU. Europeiska utbyten är viktiga, menar Frida. Man lär sig om sitt eget land och får lättare förståelse för olika åsikter, säger hon. För de åtta svenska ungdomarna från Örnsköldsvik och de tio ungdomarna från staden Michalowce i östra Slovakien var samarbetet inte något problem. Likheterna var större än skillnaderna, berättar Fridas kusin Karin Källström som också var med i utbytet. Vi var på exakt samma nivå. Vi gillade att göra samma saker och alla skrattade åt samma skämt, säger hon. Foppa satt på restaurangen Men kusinerna Källström påpekar att det finns områden i Slovakien som är fattigare och tänker att de kanske hade känt sig mer olika ungdomarna som kommer därifrån. Nu var det mest relationen till föräldrarna och synen på sex före äktenskapet som skilde. De hade en mer strikt relation till sina föräldrar, säger Frida. Sex före äktenskapet var absolut inte ok, inflikar Karin. Karin och Frida tycker att de har stärkt sin identitet som svenskar i Europa. När vi var där kände vi oss som både svenskar och européer. Man blev medveten om att vi hör dit, konstaterar Karin. Båda tycker också att de har lärt sig mycket om sig själva och känner sig stoltare över att bo i Örnsköldsvik idag. Det är också nyttigt att få hem andra till sig själv, påpekar Karin. Särskilt enkelt är det förstås när gästerna är så förtjusta som slovakerna var. De fascinerades av skogen, morgondopp i havet, Skuleberget och inte minst mötet med idolen Peter Forsberg. MoDos hockeyproffs satt bara där på restaurangen. Slovakerna trodde knappt sina ögon och det blev fotografering och autografer, berättar Frida. Kusinerna Frida och Karin Källström tyckter att det var nyttigt för den egna identiteten att träffa fa andra ungdomar. 12 GRÄNSLÖST EUROPEISKA DIMENSIONEN

13 Sena fester och alkohol Projektet skulle handla om hur farligt det är med droger och kom att handla precis om det, men inte på det sätt som det var tänkt. Att kunskapen skulle bli så konkret och att projektet skulle tvingas avbrytas i förtid låg helt utanför deltagarnas vildaste fantasier. FOTO: FINN JOHANSSON Det är ingen idé att hymla med det. Projektet Dans mot droger blev inte som det var tänkt, snarare precis tvärtom, säger Janet Ericsson projektansvarig på ABF i Norrköping. Tre utlösta brandlarm, sjukhusbesök, tårar och besvikelse gjorde att projektet avbröts efter fyra dagar. De irländska deltagarna fick åka hem, eskorterade till Irland av svensk polis. Det var extremt och jag har aldrig varit med om något liknande tidigare, konstaterar Janet, som arbetat på ABF sedan mitten av 1960-talet. Mötet var väl förberett Meningen med projektet var att arbeta med ungdomar mot droger. Musik och dans är en stor del av många ungdomars liv och drogerna en del i den världen. I Norrköping är drogproblemen relativt stora och det finns ett behov av information om effekterna av droger, berättar Janet. Till Norrköping kom i slutet av juli förra året ungdomar och ledare från Dublin på Irland, och Belfast på Nordirland. Tanken var att de tillsammans med de svenska deltagarna skulle pröva på olika danser. De skulle också diskutera droger och deras effekter på kroppen och samhället och en plan för hur informationen skulle spridas vidare till andra unga skulle utarbetas. Projektet var väl förberett i gemensamma möten mellan ledarna på Irland. De irländska organisationerna jobbar bägge med utsatta ungdomar och det fanns ingen anledning att tro att projektet skulle gå snett. Men både de svenska ledarna och ungdomarna märkte snart att inställningen till droger skiljde sig åt mellan ungdomar-na. Bland de irländska besökarna tyckte de flesta till exempel att hasch och ecstasy var ok att använda. Brandlarmet gick När det blev dags för det första danspasset var flera av de besökande ungdomarna påverkade. Konfrontation hjälpte inte och de svenska värdarna härdade ut lite till. Brandlarmet hade dessutom hunnit gå två gånger, troligtvis på grund av haschrökning. Sedan föll en av de irländska tjejerna i en trappa och var tvungen att åka till akuten. Flickan drogtestades och svaret blev positivt. Det var droppen. Projektet avbröts den fjärde dagen och det bestämdes att besökarna skulle åka hem. Vi vill inte lägga skulden på någon. Några av tjejerna och en av ledarna från Dublin gjorde faktiskt så gott de kunde, intygar Janet. Att det ändå blev så fel tror hon beror på att de irländska ledarna inte kände de ungdomar som var med. De ledare som kom var heller inte alla de som var med på det förberedande mötet. Ledarna från Belfast föregick inte heller med gott exempel. De hade sena fester och luktade själva alkohol flera gånger. Dessutom köpte de alkohol till ungdomarna. Det var definitivt något som klickade där, konstaterar Janet. Kulturskillnader är också en del av förklaringen och på Irland är det inte ovanligt att dricka tillsammans även på arbetstid, påpekar hon. Nyttig lärdom ändå En annan lärdom är att när det handlar om att förändra attityder måste förberedelsetiden vara lång, menar Janet. De svenska ungdomarna hade i ABF:s regi diskuterat droger i nästan ett helt år innan. Det tror hon inte att de irländska ungdomarna hade gjort. Förberedelsen för de svenska ungdomarna var inget som belastade projektets budget och Janet menar att det kan var värt att fundera på om inte även förberedelsetiden ska finansieras för vissa projekt. Trots att projektet blev allt annat än som det var planerat menar Janet att det var väl använda pengar. Flera av de svenska ungdomarna vill bilda en förening mot droger och starta studiecirklar. Det blev trots allt en lyckad effekt för våra ungdomar och våra deltagare växte och tog ansvar. De talade om vad de tänkte och tyckte och dessutom på ett främmande språk, säger Janet. Läs mer om riskanalys på Ungdomsstyrelsens webbplats: GRÄNSLÖST 13

14 Hur är det att vara ungdomsledare? Vilken är den viktigaste egenskapen hos en ledare? Vilken är den jobbigaste situationen du hanterat i din roll som ledare? Vad är det roligaste med att jobba som ungdomsledare? Hur kommer man igenom perioder av trötthet? Vi lät fem ungdomsledare svara. ILLUSTRATION: JENNY MORELLI Leine Ledaine, 28 år Ungdomsledare på Ungt Resurscentrum i Eksjö. Man får inte bli för mycket kompis, man måste vara ledare också. Men jag tycker inte att man ska lägga sig i för mycket utan låta ungdomarna ta ansvar. De är ofta vana vid att någon annan för deras talan, men då gör de mindre. Med tiden inser ungdomarna att de kan åstadkomma mycket och växer och tar faktiskt ansvar. Det är min erfarenhet. Ibland känns det som att ungdomsfrågor inte är så viktiga. Då tappar jag motivationen. Sen tänker jag tillbaka på allt som har skett, på alla nätverk som bildats, på alla planer och alla projekt. Den största styrkan kommer nog från ungdomarna själva och allt som jag har åstadkommit. Paul Furehill, 55 år Lärare vid Sandagymnasiet i Jönköping och aktiv i FN-föreningen. Det är viktigt att man har en vision om omvärlden, humor och flexibilitet. Samtidigt är det en paradox för man måste ha en fast kärna innerst inne. Man måste lyssna och erkänna att man själv har fel och brister. Jag minns att när jag var liten så var vuxenvärlden helt fast och det gick inte att ändra någonting. Vuxna hade alltid rätt fast de hade fel och det stör ungdomar när de blir orättvist behandlade. Min pedagogik handlar om att ungdomarna ska ta tag i grejer själva. Som exempelvis nu när det rullar på i FN-föreningen. Det är en lyckokänsla! Även i skolan är det drag i det internationella utbytet. Varje dag när jag kommer till skolan är det glada tillrop eller trötta tillrop. Då behövs jag och det känns meningsfullt. Det finns elever som säger att jag kan inte det här och då säger jag jättebra för då kanske jag behövs idag också. Att jag känner mig behövd är inte så dumt det heller. 14 GRÄNSLÖST TIPS Läs mer om våra utbildningar för ung

15 Annika Uddin, 38 år Ungdomsledare på Vårnäs ridskola i Vingåker. Det svåraste är när några har svårt att samarbeta. Då är det bättre att låta dem lösa problemen själva och inte gå in som domare. De måste få träna, för det som de lär sig på ungdomsgården lägger många gånger grunden till vuxenlivet. När de löser problemen själva blir det en erfarenhet som de bär med sig. Men man måste ändå ha koll och vara beredd att rycka in och hjälpa till. Det är viktigt att vara tydlig, markera och dra gränser. Ibland upplever jag att ungdomarna testar gränserna. En del verkar inte umgås så mycket med sina föräldrar, så nätverket runt ungdomarna får ta över rollen som fostrande. Många föräldrar jobbar mycket och ungdomarna själva har många aktiviteter så när väl alla är hemma är det dags att gå och lägga sig. Per-Arne Söderberg, 48 år Ungdomsledare på Kvartersteatern i Sundsvall. Inspirationen kommer från allt man är med om. Just nu så har vi en liten tjej som kom till teatern och var en tapetblomma. Då står man vid väggen och försöker smälta in i den och vill inte synas på något sätt. Men nu vill hon synas och jag imponeras av det hon vågar göra. Tröttheten kommer från administration, ansökningar och sånt. Jobbar man med ungdomar och tar dem på fullt allvar så gör de detsamma. I vårt sätt att jobba är det lusten och glädjen som är motorn. Egentligen jobbar vi med folkbildning och har teater som verktyg. Vi ser ungar som nätt och jämt kan läsa. Men här får de manus så de blir så illa tvungna. Ibland ställer man krav som är lite större än vad de tror att de klarar av och så visar det sig att de tar det där steget själv och gör det de ska göra. De här tar de med sig till skolan och vart sjutton som helst. Josefin Linberg, 27 år Projektledare på KFUM/KFUK och driver dessutom kompisföreningen Streets youth for justice. Jag känner ingen trötthet när jag jobbar med ungdomar. Det är vuxna jag blir trött på. Av ungdomar får jag energi och blir lycklig och glad. Nyfikenheten är så stark och ibland tycker jag att den dämpas med åldern. Det finns en slags glöd hos människor mellan 15 och 25 år och den glöden vill jag fånga i ett engagemang. Det viktigaste är att hålla balansen mellan att vara vuxen och behålla den där glöden. Om jag ska kunna göra en insats i en ung människas tillvaro så behöver jag också ha distans. Därför ser jag mig hellre som storasyrra än kompis eller ledare. Det kommer jag ihåg själv från skolan. Vuxna som försökte vara för mycket kompis blev jag jätteirriterad på och de som höll en total distans kom jag aldrig riktigt i kontakt med. omsledare på:

16 POSTTIDNING B Vid adressändring, skicka den nya och den gamla till: Ungdomsstyrelsen Box 17801, Stockholm EU-programmet Ungdom Ungdom för Europa Ungdomsutbyte ger stöd till utbyten mellan ungdomsgrupper från olika länder i Europa. Deltagarna ska vara mellan 15 och 25 år. Ett utbyte ska pågå mellan 1 och 3 veckor. Grupperna bör vara lika stora, 16 till 60 deltagare totalt. Utbyten där minst tre länder deltar prioriteras. Det går även att göra ungdomsutbyten med Medelhavsländer, Sydöstra Europa & Kaukasus samt Latinamerika. Europeisk volontärtjänst Europeisk volontärtjänst ger dig som är mellan 18 och 25 år möjlighet att delta i ett volontärprojekt och bo i ett annat land. Ett projekt pågår mellan 6 och 12 månader men det finns även möjlighet till kortare perioder i speciella fall. Volontärtjänsten är en alternativ utbildningserfarenhet där du som volontär till exempel utvecklar din kulturella kompetens genom att göra en konkret insats. Kommuner, organisationer, församlingar med flera kan få internationella impulser genom att ta emot volontärer från andra länder eller genom att skicka ungdomar från Sverige. Vissa volontärprojekt kan även genomföras i länder utanför Europa. Programsamverkan Programsamverkan innebär att EU-programmet Ungdom samarbetar med utbildningsprogrammen Socrates II och Leonardo da Vinci II som i Sverige. Utbildningsprogrammen handläggs av Internationella programkontoret för utbildningsfrågor. Ungdomsinitiativ Ungdomsinitiativ ger stöd till ungdomsgrupper som vill driva eller starta lokala projekt. Projekten ska utgå från ungas kreativitet, egna idéer och förutsättningar. Verksamheten ska pågå under minst 3 till 12 månader och ni ska vara minst fyra stycken som genomför initiativet. Volontärer har även möjlighet att utveckla idéer och erfarenheter i egna projekt genom en så kallad Framtidssatsning. Stödaktiviteter Stödaktiviteter ger möjlighet att arbeta med ungdomsinformation, metodutveckling av projekt och ungdomsledarutbildning. Stöd ges även till seminarier och konferenser, förberedande besök och nätverksarbete mellan flera länder. Syftet är att underlätta genomförandet av projekt inom de andra delarna av programmet. Ansökningsdatum 1 februari (projektstart mellan maj och september) 1 april (projektstart mellan juli och november) 1 juni (projektstart mellan september och januari) 1 september (projektstart mellan december och april) 1 november (projektstart mellan februari och juni) Se Ungdomsstyrelsens webbplats: Övriga program Ungdomssamarbete i österled Ungdomssamarbete i österled vill stärka ungdomars inflytande och delaktighet i samhället och utveckla ungdomars förståelse för andra kulturer. Samarbetsländer är Polen, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina och Ryssland är samarbetsländer i satsningen Ungdomssamarbete i österled. Organisationen som söker medel måste finnas i Sverige. Samarbetsorganisationer från andra nordiska länder eller andra regioner i Europa kan också ingå i projekten. Prioriterade teman ungas delaktighet och inflytande i samhället mänskliga rättigheter jämställdhet och jämlikhet interkulturellt lärande och tolerans Ansökningsperiod Satsningen pågår från den 1 november 2004 fram till den 30 oktober Ansökningar handläggs löpande under denna period. Utbyte med utvecklingsländer Ungdomsstyrelsen prövar under en period att ge grupper, organisationer och föreningar chansen att upptäcka och samarbeta med utvecklingsländer. Tanken är att möjliggöra ett erfarenhetsutbyte på lika villkor. Det innebär att en grupp i Sverige planerar, genomför och utvärderar utbytet tillsammans med en grupp i ett utvecklingsland. Programmet vänder sig till de som saknar erfarenhet av resor till utvecklingsländer och inte heller tidigare har varit engagerade inom internationellt utvecklingssamarbete. Deltagarna ska ha fyllt 18 år. Ansökningsperiod Pilotprojektet pågår från den 1 november 2001 fram till den 31 december Ansökningar handläggs löpande under denna period.