SAMMANDRAG AV SOU 2016:48 REGIONAL INDELNING TRE NYA LÄN

Transkript

1 SAMMANDRAG AV SOU 2016:48 REGIONAL INDELNING TRE NYA LÄN

2 Utredningen har haft fyra utgångspunkter för en ny indelning i län och landsting: Jämnstarka län och landsting befolkningens storlek är viktig eftersom det handlar om skatteunderlag och ekonomisk bärighet för att kunna möta befolkningens behov och förväntningar samt framtida utmaningar. Kapacitet att bygga strukturer för regional utveckling de nya länen ska ha kapacitet för att kunna bygga strukturer för regional utveckling. Det handlar om att kunna upprätta, vidmakthålla och utveckla forskningsmiljöer och kompetenscentra, att kunna fördela resurser och genomföra nödvändiga investeringar. Förmåga att ansvara för det regionala hälso- och sjukvårdssystemet inklusive regionsjukvården De nya länen och landstingen ska ha tillräcklig förmåga att själva kunna ansvara för hälsooch sjukvårdssystemet. Även med väsentligt färre län kommer samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och staten att vara nödvändigt. Utgå från befintliga samverkansmönster utredningen bygger vidare på de samverkansmönster som har vuxit fram inom olika samhällsområden. Även om dessa samarbeten inte bygger på en gemensam identitet så har de ofta en stor betydelse för möjligheterna att samlas kring en gemensam agenda och mobilisera utvecklingskraft. Dessa samarbetsmönster är ofta förankrade i befolkningen och kan därmed skapa legitimitet för en ny länsindelning. Det bedöms bli ett tydligare politiskt ansvar, och därmed lättare för befolkningen att utkräva ansvar, om uppgifter som idag ligger på indirekt valda organ samlas i ett direktvalt landsting. Sex regioner föreslås: Stockholm, Västra Götaland (inkl Värmland), Svealand (Gävleborg, Dalarna, Uppsala, Örebro, Västmanland och Södermanland), Skåne, Östergötland och länen i Småland samt en sammanslagning av de fyra nordligaste länen. Slutbetänkandet ska lämnas senast 31 aug 2017 och träda ikraft I det nu aktuella delbetänkandet lämnas förslag som kan träda ikraft redan 1 jan Det avser Norrlands län, Svealands län och Västra Götalands län. Nya länsstyrelser bildas för de nya länen. Det bedöms att färre men större länsstyrelser ger bättre förutsättningar för att bedriva effektiv och likvärdig verksamhet. Utmaningar som utredningen ser som särskilt relevanta till sitt uppdrag Den demografiska utvecklingen Sverige växer befolkningsmässigt men på ett ojämnt sätt. 87 % av tillväxten antas ske i storstadsregionerna vilket innebär att de befolkningstäta områdena blir tätare medan de redan glest befolkade delarna blir ännu glesare. Andelen av befolkningen som är äldre blir, pga. urbaniseringen, större i de glesbefolkade områdena. Kompetensbrist kan uppstå i glesbefolkade områden. Hälso- och sjukvården Färre sjukvårdshuvudmän i form av storregioner bedöms ha bättre förutsättningar att klara nivåstruktureringen av den regionala högspecialiserade vården. Flera landsting saknar idag tillräckligt befolkningsunderlag och resurser för att kunna göra effektiva investeringar och för att kunna bära, utveckla och rekrytera spetskompetens. Detta bedöms försvåra möjligheten att ge hela befolkningen tillgång till likvärdig vård av god kvalitet. Den ökade specialiseringen och komplexiteten i framtidens sjukvård innebär att specialiserad vård kommer att behöva koncentreras till färre ställen. Den struktur i vilken vården tillhandahåller sina insatser behöver successivt förändras i takt med den

3 medicinska utvecklingen. Dessa förändringar av arbetsfördelningen mellan olika enheter har sämre förutsättningar att resultera i en nationellt sett effektiv helhet när de sker inom ramen för en indelning med många små landsting. Större landsting = bättre förutsättningar för forskningen. Alla landsting kommer, med förslaget att få tillgång till ett universitetssjukhus. Stora investeringsbehov föreligger de små landstingen bedöms inte klara dessa om varje enskilt landsting ska investera. Landstingens ekonomiska ställning Investeringar i högspecialiserad vård kräver ett stort patientunderlag och sådana investeringar är avsevärt svårare för mindre landsting att genomföra enskilt. Ett landsting med stort befolkningsunderlag anses därför ge större ekonomisk styrka för att kunna finansiera och effektivisera genom investeringsprojekt. Hur kan större län bidra till tillväxt och utveckling? Den svenska regionala samhällsorganisationen är i obalans. Stockholm, Västra Götaland och Skåne ställs mot 18 mindre län som har betydande svårigheter att mobilisera utvecklingsresurser som svarar mot företagens behov på globalt konkurrensutsatta arbetsmarknader. En indelning i större län skulle ge de nya länen en bättre förhandlingsposition i nationella prioriteringsdiskussioner vilket underlättar när det gäller att kraftsamla kring utbildning, forskning, och inte minst planeringsunderlag för nödvändig infrastruktur. Som ett exempel anger utredningen att Skåne läns landsting idag har en avdelning för regional utveckling bestående av ca 120 anställda medan motsvarande avdelningar i de små länen endast har en handfull medarbetare. Starka län kan bättre få sin vilja igenom vid t.ex. planeringsdiskussioner med Trafikverket. Starka arbetsmarknader på flera platser i landet ger bättre förutsättningar för att stärka landsbygden. I praktiken har det visat sig att även de mindre kommunerna fått större inflytande inom ramen för en sammanhållen regional struktur. Detta stöds, enligt utredningen, av erfarenheter och uppföljningar från bl.a. Västra Götaland, som entydigt visar att företrädare för de små kommunerna upplever att de fått ett större inflytande genom regionaliseringen. Genom ett samlat regionalt huvudmannaskap, där regional tillväxtpolitik och hälso- och sjukvårdsfrågor integreras i en och samma organisation, kan många av de problem som Bostadsförsörjningskommittén uppmärksammat tacklas. Slutsatsen är att den regionala samhällsorganisationen behöver utvecklas för att bättre kunna överbrygga olika planeringsstuprör på regional nivå. En ändamålsenlig statlig regional indelning I utredningen konstateras att de statliga myndigheterna på regional nivå är fragmenterad och sektoriserad med en asymmetrisk indelning. Det innebär att olika statliga myndigheter har olika regionala indelningar. Detta ger staten svårigheter att sinsemellan samordna sig liksom svårigheter att samordna sig och samverka med kommuner och landsting. Mot bakgrund av detta är kommitténs bedömning att för att skapa en ändamålsenlig regional samhällsorganisation bör relevanta statliga myndigheter ha en samordnad regional indelning. de statliga myndigheter som avses är de som Har särskild betydelse för samverkan kring det regionala utvecklingsansvaret och för den regionala utvecklingen i länen Har tydliga kopplingar till landstingens och kommunernas verksamheter, Har tydliga kopplingar till länsstyrelsernas verksamheter.

4 Det bedöms att länsstyrelsernas uppdrag att samordna staten regionalt bör förtydligas och förstärkas. Länsstyrelsernas roll i det regionala tillväxtarbetet bör förtydligas. Kommittén avser att i sitt slutbetänkande återkomma med förslag om hur länsstyrelsernas uppdrag att samordna staten regionalt kan förtydligas och förstärkas samt hur länsstyrelsernas roll i det regionala tillväxtarbetet kan förtydligas. Avvägningar mellan olika perspektiv Det är en rad olika perspektiv som ska beaktas vid indelningen. I princip bär var och ett av dessa på sin egen logik. Det innebär att en indelning som följer en viss logik ofta inte ser ut som en indelning baserad på en annan. Det innebär i sin tur att det inte är möjligt att finna en indelning som är optimal utifrån varje enskild logik utan avvägningar mellan olika perspektiv måste göras. En indelning utifrån t.ex. ett renodlat näringspolitiskt perspektiv med arbetsmarknadsregionerna som enda utgångspunkt skulle innebära en indelning som utökade de redan växande storstäderna. Det skulle i sin tur innebära att vissa län skulle bli mycket stora medan andra skulle bli mycket små och befolkningsmässigt glesa. Några skulle ha stark tillväxt medan andra skulle kännetecknas av stagnation eller en begränsad tillväxt övertid. Med enbart hälso- och sjukvården i fokus skulle indelningen huvudsakligen fokusera på tydlig ansvarsfördelning, att skapa effektivitet och skalfördelar. Sjukvårdsregionernas existens är ett uttryck för att de nuvarande landstingen är för små för att klara av att tillhandahålla den vård befolkningen behöver och efterfrågar och den kunskapsspridning som krävs inom hälso- och sjukvården i hela landet. Det är således många olika hänsyn som ska tas när Sverige ska delas in i län. Centralt är medborgarnas behov av en samhällsorganisation som tillgodoser demokratiska värden liksom service av hög kvalitet. Den grundläggande samhällsservicen ska vara likvärdig och inte bero på var i landet man bor. Varför Svealands län? Det hade ur ett strikt arbetsmarknadsregionsmässigt perspektiv varit naturligt att föreslå en indelning där hela Mälardalen hade utgjort ett län. Det hade dock lett till att områdena runt de stora städerna hade stärkts avsevärt utan att ta tillvara den samlade utvecklingskraften. Det nya länet bedöms utgöra en stark samarbetspart till Stockholms län. Det nya länet har inom hälsooch sjukvårdsområdet länge samverkat inom ramen för Uppsala-Örebro sjukvårdsregion. Det nya länet föreslås träda ikraft 1 jan Ekonomi/strukturbidrag Kostnadsutjämningssystemet för landsting består av fyra olika delmodeller: hälso- och sjukvård, löner, befolkningsförändringar och kollektivtrafik. De nya landstingen ska årligen ha rätt till det belopp som de ingående landstingen sammantaget hade rätt till som strukturbidrag enligt 12 lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning vid tidpunkten för indelningsändringen. Svealands län Invånarantalet är med dagens befolkning Fram till år 2050 beräknas folkmängden öka lika mycket som genomsnittet för riket (utom Stockholm) och då uppgå till ca invånare. 64 primärkommuner kommer att ingå i det nya länet. Landstinget ska ansvara för det regionala utvecklingsansvaret (idag Region Dalarna för vår del). Fem av de sex ingående landstingen är befolkningsmässigt ungefär lika stora. Bara nuvarande Uppsala är markant större än de övriga. Det nya länet bedöms bättre kunna påverka såväl den nationella nivån som EU och den internationella nivån med betydligt starkare röst. Länet kommer att innehålla tre universitet och tre högskolor.

5 Det föreslagna Svealands län omfattar idag två olika Trafikverksregioner. De positiva effekterna av att bilda ett nytt län skulle förstärkas om det nya länet omfattade enbart en Trafikverksregion. Prioriteringar kan i större utsträckning göras inom länet. Kollektivtrafiken drivs av olika huvudmän i de olika länen (landsting resp. regionförbund). Det ska finnas en huvudman i varje län vilket kräver att Svealands län organiserar så att de sex nuvarande trafikhuvudmännen blir en. Det bedöms att Svealands läns landsting kommer att vara ekonomiskt stabilt. Ca 10 % besparing tror man är realistiskt inom landstingets administration. För Dalarna bedöms en skattesänkning med 3-8 öre bli utfallet av sammanslagningen av landstingen. Utredningen tar inte ställning till vilken stad som ska vara residensstad. Regionalt tillväxtarbete Det regionala tillväxtarbetet har idag en oklar rollfördelning. Uppgifter ligger på landstingen och länsstyrelserna. Utredningen föreslår att landstinget i Svealands län (och övriga nya län) ska ha det regionala utvecklingsansvaret så som det definieras i lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län fr.o.m. 1 jan 219.