Uppföljning av naturvårdsbranden på Långön i Boxholm kommun 2013 en inventering av skalbaggsfaunan

Transkript

1 Uppföljning av naturvårdsbranden på Långön i Boxholm kommun 2013 en inventering av skalbaggsfaunan Fia Sundin, Nicklas Jansson IFM Biology, Conservation Ecology Group, Linköping University, Linköping, Sweden

2 Innehåll 1 Introduktion Brandhistorik Metod Insamling av insekter Resultat Kärlväxter och svampar Skalbaggar Tio av de insamlade skalbaggsarterna och deras ekologi Slutsats Referenser

3 1 Introduktion Antalet skogsbränder och storleken på dessa har under det sista århundradet minskat dramatiskt i norra Europa (Tolonen 1978, Niklasson & Granström 2000, Niklasson et al. 2010). Detta beror på det moderna skogsbruket och de snabba släckningsåtgärder som sätts in när bränder uppstår. Detta har gjort att brand har gått från att vara den största föryngringsfaktorn i Nordeuropeiska skogar, till att idag vara mer eller mindre exkluderad. På grund av detta är flera brandgynnade skogsarter idag hotade. På senare år har man försökt gynna vedlevande och brandgynnade arter genom att skapa eller bevara nyligen brända områden. Naturvårdsbränder är en mycket effektiv bevarandeåtgärd i det intensivt skötta boreala skogslandskapet (Kouki et al. 2011). Naturvårdsbränder kan snabbt förvandla ett intensivt brukat skogsbestånd till en lämplig livsmiljö för flera sällsynta och hotade arter. De lämnar många nydöda och döende träd och skapar varma och solbelysta skogar. Naturvårdsbränder används för närvarande som ett verktyg för naturvård i Fennoskandien (Wikars 2002). Dessutom kräver skogscertifieringssystemen FSC (Forest Stewardship Council) och PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification) att skogsägare i Sverige bränner 5 % av föryngringsarealen på torr och frisk mark om de äger mer än 5000 hektar skog (Ingvarson et al. 2012). Naturvårdsbränder har visat sig ha djupgående positiva effekter på den generella insektsfaunan men även på brandberoende och brandgynnade arter (Wikars & Schimmel 2001, Saint-Germain et al. 2004). Boxholms skogar utförde i slutet av maj 2012 en naturvårdsbränning på ön Långön i sjön Sommen i Boxholms kommun. För att utvärdera resultatet sett ur ett naturvårdsperspektiv gjordes en inventeringen av skalbaggsfaunan, brandgynnade kärlväxter och svampar under sommaren Detta gjordes som en del i ett examensarbete vid Linköpings universitet i samarbete med Boxholms skogar. 1.1 Brandhistorik Brandhistoriken som visas här kommer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, samt kompletterade data från arkiv om skogsbränder som hölls på de lokala brandstationerna. Många bränder som saknade en rumslig referens gavs koordinater efter samråd med personalen på brandstationerna. Dessa lokala register innehöll alla bränder större än 100 m 2 mellan åren i Östergötland och alla angränsande kommuner. Brandhistoriken delades in i tre perioder: år , år och år Antal skogsbränder och dess areal varierade mellan perioderna (Figur 1). 3

4 Figur 1. Brandhistoriken i Östergötland indelad i tre tidsperioder: , år och år , där mörkare rött visar högre brandfrekvens. Röda prickar representerar skogsbränder. Under alla tre tidsperioderna har det brunnit mycket i Boxholms kommun och runt sjön Sommen (Figur 1). Det finns en kontinuitet av skogsbränder i detta område vilket gör fortsatta naturvårdsbränder här kan bevara brandgynnare arter långsiktigt. Fortsatta naturvårdsbränder i detta område är viktigt för att långsiktigt bevara brandgynnade arter. 4

5 2 Metod 2.1 Insamling av insekter Inventering av skalbaggsfaunan på Långön gjordes med hjälp av fallfällor och fönsterfällor (Figur 2). De två fallfällorna (1 l Cerbo-burkar) placerades i områden som var hårt brända. De tio fönsterfällorna fördelades på fem granar, två tallar, och tre björkar. Fönsterfällorna var gjorda av Plexiglas (30 cm x 70 cm), två träreglar och en metallåda. Fönsterfällorna riktades mot ett öppet och solbelyst område, där är det högre sannolikhet att fånga skalbaggar. Metallådan fylldes med lika delar vatten och propylglykol, för konservering, och 1 dl denaturerad etanol tillsattes för att hålla oönskade djur borta. Figur 2. Fallfälla nergrävd i jorden och fönsterfälla monterad på en gran. Fällorna monterades i slutet av maj och tömdes och fylldes på var tredje vecka, totalt vid fem tillfällen. Insamlingen och sortering av skalbaggarna gjordes av Fia Sundin och artbestämningen gjordes av Nicklas Jansson och Stig Lundberg. Dessutom inventerades brandgynnade kärlväxter och svampar på ön. 3 Resultat Långön har en blandning av gran, tall och lövträd och ett stort virkesförråd, detta sammantaget med att den har en brandhistorik gör att det var ett mycket lämpligt bränningsobjekt. Det var en stor mängd döende eller döda lövträd på Långön, vilket är positivt för flera olika skogsarter. Elden hade i flera områden gått ner till mineraljorden, vilket är positivt för flera brandgynnade skogsarter. 3.1 Kärlväxter och svampar På södra delen av Långön hittades nitton blommande plantor av den numer sällsynta kärlväxten svedjenäva, Geranium bohemicum, (Figur 3). Den är 5

6 rödlistad som "nära hotad" (NT) i Sverige eftersom arten är beroende av skogsbränder för sin fortlevnad. Svedjenävans frön, som finns i mineraljorden, behöver upphettas till C för att ta in vatten och gro (Granström och Schimmel 1993). De finns i bördig mark, vilket Långöns södra del har, eftersom de kräver mycket näring för att blir stora och producera mycket frön under sin korta livstid. Plantor förekommer vanligen endast under ett par år efter en brand, därefter konkurreras de ut av andra växter (Risberg och Granström 2014). Dock kan deras frön överleva i markens fröbank under så lång tid som 200 år (Risberg och Granström 2012). Man kan med mycket stor säkerhet säga att det finns en brandhistorik på Långön och att svedjenävans frön har väntat i jorden på denna skogsbrand i många år. Figur 3. Svedjenäva hittad på Långöns södra del. På Långöns mellersta del hittades sporsäckssvampen brandskiktsdyna, Daldinia loculata, som växer på nydöda lövträd som björkar och rönnar redan året efter en skogsbrand. Flera insekter är helt beroende av denna svamp för att kunna fortplanta sig (Wikars 2001). Förekomsten av brandskiktsdyna har visat sig korrelera med förekomster av flera brandgynnade och hotade arter. Brandskiktdynans förekomst tyder på att en mängd brandgynnade arter också fanns på platsen. 3.2 Skalbaggar Totalt samlades 1720 skalbaggar in, varav var 443 brandgynnade (pyrofila) och 951 vedlevande (saproxyliska). Skalbaggarna var av 182 olika arter och av dessa 6

7 klassades 73 som brandgynnade enligt Wikars (2006) och Lundberg (1984). Det innebär att av de insamlade skalbaggsarterna var 40 % brandgynnade. Detta är en mycket stor andel och tyder på en lyckad naturvårdsbränning. Av de 182 olika arterna klassas 123 som vedlevande skalbaggsarter enligt Dahlberg & Stokland (2004). Vedlevande skalbaggar är beroende av god tillgång på död ved i olika steg, men inte nödvändigtvis av nydöd eller brännskadad ved. Men då skogsbränder skapar stora mängder död eller döende ved så gynnas givetvis dessa arter ofta av skogsbränder. Av de 73 skalbaggarna som var brandgynnade var 69 även vedlevande, vilket visar på hur viktigt död ved är för dessa arter. Totalt hittades tre hotade skalbaggsarter. 3.3 Tio av de insamlade skalbaggsarterna och deras ekologi Brandlöpare (Sericoda quadripunctata) En ca 3 mm lång, svart jordlöpare med fyra små fördjupningar på varje täckvinge. Hittas i stort sett bara på bränd skogsmark (1-2 år efter branden), där den både som larv och i vuxet stadium lever på marken som rovdjur på hoppstjärtar och kvalster (som massförekommer bland de mängder av döda barr som faller till marken från de döda och döende barrträden). Stumpbagge (Plegaderus vulneratus) En ca 1,5 mm lång blanksvart stumpbagge som både som larv och fullbildad lever som rovdjur i barkborregångar under barken på barrträd. Kortvinge (Anomagnathus cuspidatus) En ca 1,5 mm lång kortvinge som är svart med bruna täckvingar och gula ben. Arten är brandgynnad och den lever som rovdjur under barken på nydöda lövträd på färska brandfält. 7

8 Kortvinge (Homalota plana) En ca 2,5 mm mörkbrun långsmal kortvinge. Arten är brandgynnad och den lever som rovdjur i gångar efter barkborrar och långhorningar under barken på brandskadade träd på färska brandfält. Barkglansbagge (Cyanostulus aeneus) En 4 mm långsmal svart skalbagge med en svag metallisk blåaktig glans. Arten lever bland annat under bark och i ved som är blöt, ofta i stammar som tidvis står under vatten. Den är delvis predator på andra insektslarver i ved och under bark. Arten är upptagen på den nationella rödlistan i kategorin nära hotad (NT). Fuktbagge (Henoticus serratus) En 2 mm lång mörkbrun fuktbagge. Arten är brandgynnad och den lever som larv under barken på brandskadade träd. Ögonbagge (Pseudoeuglenes pentatomus) En ca 2 mm lång mörkbrun skalbagge tillhörande familjen ögonbaggar. Levnadssättet är ganska okänt. Arten är upptagen på den nationella rödlistan i kategorin sårbar (VU). Bilden föreställer släktingen Pseudoanidorus laesicollis. 8

9 Gulhornad gaddbagge (Mordellistena variegata) En ca 4 mm lång skalbagge tillhörande familjen tornbaggar. Tornbaggarna har en starkt kölforma undersida, långa bakben) men kortare framben. Arten har en okänd biologi men dess släktingar utvecklas i tunnare torra grenar av olika lövträdslag. Arten är upptagen på den nationella rödlistan i kategorin nära hotad (NT). Brunbagge (Abdera triguttata) En ca 3 mm lång skalbagge tillhörande familjen brunbaggar. Arten lever både som larv och vuxen i anslutning till vedsvampar. Larven lever i violticka (Trichaptum abietinum) på döda tallar och granar där den utvecklas i det mycelrika vedlagret under barken. Plattnosbagge (Allandrus undulatus) Den är starkt brandgynnad. Den utvecklas i solexponerad björkved som angripits av sporsäckssvampar som t.ex. brandskiktdyna. 4 Slutsats Långön har en blandning av gran, tall och lövträd och ett stort virkesförråd, detta sammantaget med att den har en brandhistorik gör att det var ett mycket lämpligt bränningsobjekt. Dessutom är Långön kuperad och fick en varierad intensitet på branden vilket visade sig på mängden död ved och den blottade mineraljorden. Detta tillsammans med fynden av svedjenäva och brandskiktsdyna samt den stora andelen brandgynnade och vedlevande skalbaggar som samlades in gör att vi bedömer att Boxholms skogars naturvårdsbrand var lyckad. Den har uppfyllt de höga kraven som flera av de insamlade arterna ställer på miljön för att kunna fortplanta sig. Fortsatta naturvårdsbränder i detta område ger en kontinuitet av skogsbränder och ökar chanserna för brandgynnade arters fortlevnad. 9

10 5 Referenser Dahlberg A, Stokland J (2004) Vedlevande arters krav på substrat Sammanställning och analys av 3600 arter. Rapport 7/2004. Skogsstyrelsens förlag, Jönköping, Sweden Granström A, Schimmel J (1993) Heat effects on seeds and rhizomes of a selection of boreal forest plants and potential reaction to fire. Oecologia 94, Kouki J, Hyvärinen E, Lappalainen H, Martikainen P, Similä M (2011) Landscape context affects the success of habitat restoration: Large-scale colonization patterns of saproxylic and fire-associated species in boreal forests. Diversity and Distributions 18, Lundberg S (1984) The beetle fauna of burnt forest in Sweden. (In Swedish, English abstr.) Entomologisk Tidskrift 105, Niklasson M, Granström A (2000) Numbers and sizes of fires: Long-term spatially explicit fire history in a Swedish boreal landscape. Ecology 81, Niklasson M, Zin E, Zielonka T, Feijen M, Korczyk AF, Churski M, Samojlik T, Jędrzejewska B, Gutowski J, Brzeziecki B (2010) A 350-year tree-ring fire record from Białowieża Primeval Forest, Poland: implications for Central European lowland fire history. Journal of Ecology 98, Risberg L Granström A (2012) Seed dynamics of two fire-dependent Geranium species in the boreal forest of southeastern Sweden. Botany 90, Risberg L Granström A (2014) Exploiting a window in time. Fate of recruiting populations of two rare fire-dependent Geranium species after forest fire. Plant Ecology 215, Saint-Germain M, Drapeau P, Hébert C (2004) Comparison of Coleoptera assemblages from a recently burned and unburned black spruce forests of northeastern North America. Biological Conservation 118, Tolonen M (1978) Paleoecology of annually laminated sediments in Lake Ahvenainen, S. Finland. I. Pollen and charcoal analysis and their relation to human impact. Annales Zoologica Fennici 15, Wikars L-O (2001) The Wood-Decaying Fungus Daldinia loculata (Xylariaceae) as an Indicator of Fire-Dependent. Ecological Bulletins 49,

11 Wikars L-O, Schimmel J (2001) immediate effects of a varied fire-severity on soil invertebrates in cut and uncut pine forest. Forest Ecology Management 141, Wikars L-O (2002) Dependence of fire in wood-living species: An experiment with burned and unburned spruce and birch logs. Journal of Insect Conservation 6, 1-12 Wikars L-O (2006) Åtgärdsprogram för bevarande av brandinsekter i boreal skog. Rapport Sveriges Lantbruksuniversitet 11