Karlstads Hembygdsblad. Karlstad Östra. Porten till Herrhagen. ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem

Transkript

1 Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem MAJ 2007 Karlstad Östra Porten till Herrhagen

2 SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Program 2007 VÅRRESAN Lörd. 2 juni då färden går till ARVIKA Avresa med buss från Norrstrandskyrkans parkering kl Vi besöker Rackstad-museet och Oppstuhage där f. intendenten Per-Inge Fridlund tar oss med på en vandring bland Racken-kolonins efterlämnade konstskatter. Lunch äter vi på Olssons Brygga vid Glafsfjorden. Därefter, mätta och belåtna, tar vi oss den korta vägen till Såguddens museum, där Gösta Olofsson berättar och visar oss runt på hembygdsmuseet. Åter i Karlstad är vi kl Kostnad för det hela 325 kr/ person. Anmäl deltagande (bindande) till Ralph Nilsson tel eller Lennart Fernqvist Öppet hus i Gammelgården 8 juni - 12 augusti, torsdagar söndagar kl Stängt juni Medlemmar från Karlstads Hembygdsförening visar och berättar om en Finsk-svensk 1700-talsmiljö. Försäljning av hemslöjdsalster. Hösten 9 september Kulturhusens dag i gamla Wermlandsbankens lokaler vid stora torget. K-märkta hus. Guidade stadsvandringar. Bild och filmvisningar. Boka in följande datum 23 september Kulturvandring runt Sundstatjärn. 4 oktober Slussvakten. 17 oktober Höstmöte. 1 november Slussvakten 14 november Studiebesök Zakrisdalsmuseet. Mer detaljerad information om höstträffarna, julmarknaden samt Acksjöns kapell kommer i septembernumret.

3 ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 3 Ordföranden har ordet När jag skriver detta sitter jag en härlig vårdag på vårt sommarställe intill en helt spegelblänk Vänern. Man blir glad när man ser alla fåglar jobba intensivt för att iordningställa sin bostad för en ny kull ungar. Glad blev jag också när så många medlemmar kom till vårt årsmöte. Det värmer ett ordförandehjärta. Vi var c:a 100 personer på mötet som jag själv tyckte var informativt och trevligt. Föreningen fungerar väl med en god ekonomi. Tack alla som intresserat är med och bidrager till detta. Nu är snart vårprogrammet genomfört och vi har endast Vårresan till Arvika den 2 juni kvar. Har Du inte redan anmält Dig - gör det idag! Det finns platser kvar. Ett fullspäckat program väntar. Vi håller också på att planera för ett intressant höstprogram. Mer om detta i kommande Hembygdsblad. Mariebergscirkel är i full gång med Mariebergsboken del 2 för utgivning i höst. Redaktör Gunnar Engstrand. Främst på listan ligger arbetet med att få fram material för att bättre kunna marknadsföra vår förening. Vi kommer vid behov att ta in extern hjälp för att få så bra och informativt som möjligt. Jag ser redan fram emot en spännande och givande föreningshöst. Märta Eurenius har i dagarna gjort klart med sin grupp för öppethållandet i Gammelgården i sommar. Jag vill önska alla medlemmar en riktigt varm, skön och rogivande sommar. Carl-Göran Tollesby Till sist: Lilla Lisa hade just börjat skolan och kom en dag hem till mormor och berättade att hon lärt sig att räkna till tio. - Så roligt, sa mormor - Får jag höra. - Ett, två, tre, fyra, fem, sju, åtta, nio och tio, sa Lisa - Men, sa mormor - det var väl inte riktigt rätt. Försök en gång till. - Lisa rabblade - Ett, två, tre, fyra, fem, sju, åtta, nio och tio. - Jaha, sa mormor - men Du glömde ju sex - Ja, sa Lisa - vi har inte börjat med det än. Min första skoldag Jag har nya slejfskor, vita kortstrumpor, ny klänning, som mamma har sytt. I håret en stor rosett. Jag håller mamma hårt i handen när vi går ut genom porten på Långgatan 39. Vi går sakta framåt, viker av och går Sveagatan rakt upp. Så är vi då framme vid Herrhagsskolan. Året är 1938 och det är min första skoldag. Vad jag längtat! Vad stor skolan är och vilken stor skolgård! Mamma talar om för mig att Herrhagsskolan byggdes för mer än 30 år sedan. Vi går uppför breda stentrappor. Det ekar i trappuppgången av alla röster. Till slut kommer vi upp till en stor sal med massor av bänkar och underbara målningar i taket. Efter samlingen får vi gå ned till skolsalen för att bli närmare bekant med vår fröken Tyra Freding. Mamma säger att jag kan vara glad som fått just den Fröken. Mamma hade läst om henne. Hon är tydligen vän med Selma Lagerlöf. Jag bryr mig inte så mycket om det, jag längtar bara till nästa dag när jag ska få komma tillbaka och få skolböcker och bli bekant med alla klasskamrater. På hemvägen hoppar, skrattar och sjunger jag, så glad är jag. Jag har många minnen från Herrhagsskolan trots att jag bara gick en termin där. Den kom att bli symbolen för mitt inträde i kunskapsvärlden. Många år senare fick jag ny kontakt med skolan eftersom våra tre barn kom att gå där, så det finns fler än en anledning till att just Herrhagsskolan har en särskild plats i mitt hjärta. Marianne Jansson

4 SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Årsmöte 15 mars 2007 Vår ordförande välkomnade 94 av Hembygdsföreningens 475 medlemmar och vände sig särskilt till hedersmedlemmen Karl-Axel med hustru Hjördis Branzell. Mötesordföranden Kjell Fredriksson skötte på sedvanligt sätt förhandlingarna. De väl genomarbetade årsmöteshandlingarna hade Herrgården i Mariebergsskogen som vinjett. Följande kan noteras. Historiskt år i föreningen. Två böcker i serien Glimtar från Karlstads historia (Vikenboken och Mariebergsboken del 1), båda med Lennart Edberg som redaktör. Under år 2007 kommer Marieberg del 2 med Gunnar Engstrand som redaktör. Finansiering har kunnat ske från donationer Hjördis och Karl-Axels bokfond (19 250:-), Sparbanksstiftlsen Alfa (10 000:-), Helmiastiftelsen (20 000:-) och direktör Hans Berg (10 000:-). Imponerande! Märta Eurenius med flitiga medarbetare i Gammelgården har tillfört föreningen :- genom försäljning av sina alster. Berömvärt! Monica Gustafsson slutar som redaktör för Hembygdsbladet efter framgångsrika år. Lennart Fernqvist bidrar förtjänstfullt med fotografier. Budget för :-. Tack och god fortsättning! Kerstin Sundelöf, Hans-Erik Sennmark, Anders Åkerblom och Lennart Warolin har genom gediget arbete skapat ett välordnat och innehållsrikt arkiv. Genom inköp av databasprogrammet SOFIE förbättras möjligheterna till registrering av bilder och föremål. De välkomnar våra medlemmar att besöka arkivet i våra lokaler främst onsdagar mellan klockan Värt att uppmärksammas! Inger Falk sköter vår ekonomi med den äran, likvida tillgångar enligt balansräkningen :75. Glädjande! Hans Erwald ny sekreterare efter Bo Larsson. Kerstin Sundelöf ersätter Hans Nordwall i styrelsen. Kurt Johansson ny suppleant efter Kerstin. Margareta Widstrand ny revisorsuppleant efter Kurt. Monica Gustafsson ersätter Karl-Axel Hjerdt som ombud tillsammans med Märta Eurenius i Värmlands Hembygdsförbund. Ny valberedning är Lennart Modin, Sven Mæchel och Gun Modin. (Se i övrigt sista sidan styrelsen m.m.) I verksamhetsberättelsen säger vår ordförande. Jag är glad och tacksam för att ha haft förmånen att leda denna förening och dess intresserade och flitiga styrelse. Vi har dock ett problem att få fram medlemmar till alla poster inom vår verksamhet. Bland c:a 500 medlemmar måste det finnas flera som vill ställa upp och hjälpa till. Vi behöver många händer om vi på sikt skall kunna upprätthålla nuvarande nivå på föreningens verksamhet. Vi ser också gärna fler besökande på våra arrangemang. Delta! Katarina och Karl-Axel Hjerdt har skänkt en möbel 3 m långt bord och 8 vackra trästolar till våra lokaler Värdefullt Tack! Efter avtackning och lekamlig spis berättade Lennart Edberg med glimten i ögat om mål och medel i studiecirkelarbetet och de nya böckerna. Kvällen avslutades med leenden, försynta skratt och intensivt lyssnande. Detta sedan Göran Bengtsson Östämtingen tagit plats i talarstolen. På oefterhärmligt, dialektalt språk berättade han med humor och ironi om personer i Gösta Berlings saga och om majoren Adolf på Trossnäs fält ur en novell av Nathan Hedin. Applåder. Välkommen åter! Slut på ett i alla avseenden lyckat årsmöte. Bernhard Nilsson Göran Bengtsson i berättartagen Kaffe med dopp smakade bra Foto Ralph Nilsson

5 ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 5 Minnen från gamla Herrhagen I slutet av 1800-talet byggde Johan Maximilian Stedenfeldt ett trevånings bostadshus på sin tomt i hörnet av Mellqvist- och Verkstadsgatorna. Han fick också överta Herman Geijers gamla "Jernhandel" som var i vägen när centralpalatset skulle byggas vid Kanaltorget i Haga. Detta skedde 1901 och han byggde ut "kiosken" (huset var inte större) mot Verkstadsgatan. Han inrättade en cigarraffär som han bedrev i många år. Sonen Karl-Otto övertog sedan butiken men tobaken fick ge vika för andra saker. K-O var nämligen pyrotekniker och tillverkade "hoppetossor", "solar", bomber och raketer. Han sålde också skämtartiklar och dylikt. Men det som vi pojkar mest gillade var de "ryska smällare" som han sålde. Dessa gjorde han inte själv, utan det var en gubbe som hette Kjellman som satt på en låda vid pråmkanalen och gjorde dessa. Om du vill tillverka själv så har du receptet här; en pappcylinder c:a 1 cm fylls med en blandning av sand och knallsilver (AG ONC). De tätas i ändarna av japanpapper som fuktas med dextrinvätska. De exploderar med en smäll när de kastat mot något hårt. Dextrin görs genom att på en tunn plåtskiva smälta potatismjöl. Karl-Otto hade i sin trädgård ett skräckinjagande lejon i trä och järn. Jag fick flera gånger putsa och måla detta, och betalningen var några "smällare". Lejonet finns numera i släktens ägo väl bevarat på Arnön i Väse. Sedan Stedenfeldt slutat med sin butik var här cykelaffär, först Hellgren o Stålbom och sedan Per Törner. Det var också fruktaffär, musikaffär, urmakeri och till sist klädesaffär. Husen revs 1956 för att ge plats åt KAMYR. Karl-Otto hade också ett tivoli med karuseller m.m. han avled I huset bredvid hade "Glass-Axel" Johansson sin fabrik och där fick vi pojkar hjälpa till med att dra maskin när det elektriska missade. Ledningarna var sämre än dåliga, och betalningen för våra jobb var glass. I samma kvarter bodde det en pensionerad polis Söderqvist, han dresserade hundar som vi fick gå ut med. Jag bodde i nästa kvarter. Här var en kyrksal Svenska Frälsningsarmén. I huset var också J E Nilssons Mjölkaffär och Gustavssons Herr- och Damfrisering. Men det bästa var i källaren där mjölkhandlare Nilssons son Elver hade karamellkokeri, där fick vi städa och gå ärenden och betalningen var godis. Efter gatan i Herrhagen 300 hade fr. Johansson frukt- och godisaffär. Charkuteristen Johansson gjorde korv som frun sålde i affären vid Herrhagstorget. Så hade Svensson sin fabrik som gjorde ovala ramar. Det har bott många kändisar på Herrhagen b1 a "De svenska klockspelarna". Den som är mest känd med sin visa "I sommarens soliga dagar" skrev en herrhagspôjk som jobbade på KMW, en sommarsöndag 1921 på en bänk i Herrhagsparken - hans namn var Gustaf E Johansson. Hagby lantmannaskolas gånglåt. Gej. Minnena från uppväxttidens strömmar år blir poesi Levnadstidens drömmar -är nu poesi. Sven Larsson Stedenfeldts Foto: Kristina Janängs bildarkiv

6 SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Mina barndomsminnen från Herrhagen Mina barndomsminnen från Herrhagen är många, men uppgiften nu är att beskriva platsen där jag föddes i april Denna period i mitt liv har inte särskilt många fasta tidpunkter, utan är mer en ström av minnen, fram till mitten av 1950-talet, då jag kom in på "Akkis" i Stockholm. När jag i det följande beskriver centrala Herrhagen, har Värmlands trikåfabrik varit riktmärke och byggnaden står ännu kvar oförändrad till det yttre. Tvärs över Herrhagsgatan ligger kvarteret Lejonet. I nordöstra hörnet av kvarteret ligger fortfarande Herrhagens blomsterhandel, medan Grens hus med pappershandel i södra delen har ersatts av Herrhagskyrkan. Däremellan, i Sveagatans förlängning, låg Herrhagsgatan 33 som jag ska beskriva. Byggnaden var gråreveterad med två våningar åt gatan och tre inåt gården och bör ha stått färdig ca 1927, då ritningar från 1925 och 1926 finns bevarade. I bottenvåningen till höger om porten fanns bageriet Vetekransen och Nordengrens speceri. När det sistnämnda upphörde, öppnade Eismarks sin inramning och försäljning av tavlor där; konstnären Levi hade en del tavlor utställda i fönstret. Året är 1944 och vi ska företa en minnesvandring genom huset. Vi går in genom portingången som går rakt genom huset. Mot gatan är den försedd med två järngrindar på vardera sidan, säkerligen ett par meter höga, alltid öppna och förträffliga som klätterställningar. Portens tak och väggar är gula och är för övrigt en perfekt lekplats där det aldrig regnar eller snöar. Portgången och gårdshuset med uthuslängan till vänster På gården tar vi ingången till höger, där jag bor högst upp med mamma och storebror. Här är också nergången till ena källaren med tvättstugan. I den finns ett stort stenkar längst fram under ena fönstret, där tvätten kan läggas i blöt och småningom sköljas. En mycket stor tunna som kallas avskäring används till blötläggning och tvättvattnet värms i en stor kopparkittel med en eldstad inunder; här kan kläderna även kokas. Där står också någon mindre avskäring som fylls med ljummet vatten för bad - någon badmöjlighet finns inte uppe i lägenheterna. I denna källare finns också två vedbodar. Väl uppe igen, når man speceriaffären rakt fram via några trappsteg. Innanför dörren till speceriet ligger ett litet kyffe som används till lager och där en väldig mjölbinge upptar en stor del av golvytan; på dess lock kan du hitta Nordengren vilande mellan kundbesöken. Ovanför på väggen är en skylt med reklam för Persil och den syns även nere i affären dit ett par trappsteg leder. Ute i trappuppgången står ett vitt isskåp där isen placeras i en plåtlåda försedd med en lucka upptill. "Ismannen" som kommer då och då, har ett skinn på ryggen på vilket isen ligger; den hålls med en gripklo och släpps med en duns ner i skåpet. Nertill finns en avtappningskran för smältvattnet. Till vänster om skåpet är ingången till bageriet varifrån de ljuvligaste dofter sprids; där är jag en flitig gäst. Jag "jobbar" där också som springpojk när någon läckerhet ska levereras till kunder - och skrapa plåtar är jag mästare på. Även här får man gå ett par trappsteg från bageriet ner till försäljningen, där småkakorna ligger i glasburkar på disken och det övriga brödet ligger propert uppradat på vita porslinsfat. En trappa upp har husvärden Frödin sin köksingång till höger, och på den glasförsedda dörren rakt fram står det på en välputsad mässingsskylt Oscar Johansson och där bor han och hustrun Beda som för mig är tant och farbror "Josse". Hos dem är jag ofta och får uppleva en svunnen epok bl.a. med att kura skymning: där råder stillhet, man kanske lyssnar på radion, tittar ut på gatan, kommenterar något som händer därute, medan skymningen sänker sig och övergår i mörker. Taklampan tänds först när lyktorna lyser upp på andra sidan gatan utanför trikåfabriken. På byrån i rummet står en parfymflaska med en tofs och en blåsa att trycka på, och på den kan jag läsa: SILVERMOON. Det luktar gott om tant Josse, må ni tro! Vad sprayflaska är för något, det har vi ingen aning om. Men bland det bästa hos tant och farbror Josse är nog i alla fall en glasskål med lock som alltid står på bordet och den är fylld med **GELEHALLON**! Foto: Kerstin Sundelöf

7 ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 7 Två trappor upp bor min mor, som blev änka 1940, samt sonen Stig från ett tidigare äktenskap och jag som skriver dessa rader, och är 13 år yngre än han. Lägenheten består av rum och kök, samt en hall som sträcker sig från köksingången till husets andra trappuppgång. 40 kronor i månadshyra tycker jag mig ha hört nån gång. Med en västerutsikt över så gott som hela kvarteret, Herrhagsskolan och vattentornet, är det ljust och soligt, men kallt på vintern och hett under plåttaket på sommaren. Vi tar vägen genom hallen ut till andra trappuppgången där Bergmans bor på andra sidan. Detta översta plan är husets största och ljusaste med ett fönster åt gården, och på översta trappräcket är en stor förmakspalm placerad i en jättekruka. Vägg i vägg med Bergmans ligger vår gemensamma toalett; övriga hyresgäster har var och en sin egen. De andra lägenheterna värms dessutom med våningsvärme - man har element och eldar i en panna ute i sin hall. Vi däremot måste elda i köksspisen, en kamin i hallen och en kakelugn i rummet för att hålla värmen. Tre trappors slit och släp med ved och koks! Men för matlagning finns ett gaskök med tillhörande automat som måste matas med polletter för att leverera gasen. Nu går vi ner till våningen där Frödins bor och de få gånger jag varit inne hos dem har jag beundrat deras skär-rosa möblemang i stora rummet; till och med pianot har samma färg. Stiligt! Men egentligen är det inte så konstigt, då man ju har sitt måleri inne på gården. Sonen Erik jobbar där och på fritiden spelar han i frälsningsarméns musikkår vilken han senare blir dirigent för. Brodern Sven kommer att bli en av Värmlands stora konstnärer. På andra sidan gången bodde Isakssons - järnvägaren med hustru, barnen Henry, Gunnar och Märta. Hon spelade piano, var något år äldre än jag och var en hejare på Straussvalser, spiskroksvalsen med flera och antagligen en inspirationskälla för mitt eget kommande musicerande. På bottenvåningen bodde Lindmans och Anna Olsson, innehavare av Vetekransen. Hon hade en tvårumslägenhet där hon ständigt hade det ena rummet uthyrt till flickor från landbygden som jobbade i bageriet, oftast som expediter. Hon var uppväxt på en bondgård i Brunskog och jag kan tänka mig att hon gärna tog medarbetare från sin egen barndomsmiljö på landsbygden. Lindmans minns jag inte att jag varit inne hos nån gång, men frun och döttrarna Gerd och Birgit var alltid så vänliga. Lindman var chaufför och hade ofta sin stora bil parkerad på gatan utanför deras rumsfönster, där han kunde ha den under uppsikt. Det var Lindman som gav mig det sorgliga beskedet. Min mor hade fått ved från KMW och jag höll just på att slänga ner den i vedboden - det var soligt och varmt tidigt en juni morgon när han öppnade fönstret och sa att det stod i NWT att Nordlund var död... Nordlund - domkyrkoorganisten och min lärare. Jag släppte vad jag hade för händerna, slängde mig på cykeln och tog mig till pastorsexpeditionen, där man berättade att han efter en spelning på krematoriet hade försökt hinna med bussen hem, men invalidiserad som han var, hade inte kroppen orkat med. Sedan gick jag upp på orgelläktaren, grät och satte mig vid min kära orgel och spelade med alla instrumentets resurser så det dånade i kyrkan, den hade inte öppnats för dagen, så jag störde ingen. När jag kom hem hade vänliga människor plockat in veden åt mig! Till vänster om denna trappuppgång, den södra, fanns ett högt plank som skymde utsikten till granngården; här hade vi våra cyklar under ett korrugerat plåttak på gaveln till Frödins måleri, en lång vitmålad envåningslänga, vars östligaste del upptogs av målarverkstaden. Mitt på längan var en verandaliknande utbyggnad och till vänster om denna stod mattstången helt i trä, med en kraftig balk som man slängde sina mattor över. Under kriget hängde där ett järnspett som man skulle slå på om gårdsfolket behövde larmas. Bortom "verandan" fanns två portar med dubbla dörrar och innanför var ett stort utrymme. Längst bort var ännu en garagedörr, ett par meter hög och därinne hade min far under några år en fiskredskapsverkstad. På väggen fanns en telefon, men det dröjde flera år innan vi skaffade en sådan till lägenheten. När det var matdags placerade mamma en tidning uppe i köksfönstret som signalerade till pappa att maten stod på bordet. Från västgaveln av den beskrivna verkstadslängan gick ett staket som gräns mot granntomten, vars adress var Sundbergsgatan. Vid väggen gick en låg mur med soptunnorna på rad framför och längs med staketet fanns en del växtlighet som avslutades med en syrenbuske intill husväggen på gårdshuset. Jag kommer ihåg som vore det igår, hur jag en dag upptäckte en grind i staketet i grönskan alldeles vid soptunnorna och undrade varför den fanns där; den hade ingen som helst funktion. Den gick dessutom inte att öppna, visade det sig. Men mer härom senare. Fortsättning sid 8

8 SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Mitt på gården stod ett trähus i två våningar, som utgjorde norrgräns mot Herrhagsgatan 35 och mellan detta och "mitt" hus gick ett staket med en syrenhäck och berså framför. Mitt på husets sydgavel kunde man gå ner i en källare med jordgolv och blöta väggar. En gammal, obrukbar fotogenlampa hängde på en spik - elektrisk belysning fanns inte. Gårdshuset Foto: KMW fotoklubb Huset var byggt i vinkel med en enda ingång på baksidan från Herrhagsgatan sett. Fyra familjer bodde där. Man fick gå upp för en trappa mitt i vinkeln och kom in i en förstuga. Till höger var köks- och rumsdörrarna till fru Blad där hon bodde med barnen Aina och Bengt. Vilka som bodde åt andra hållet vet jag inte, men rakt fram gick trappan upp till andra våningen och till höger om trappan fanns en toalett. På andra våningen var en stor förstuga med fönster, där dörrarna på höger hand ledde till fru Skarin och fröken Norbäcks tvårummare. De var systrar och hos dem bodde Jan-Erik eller Kirren som han kallades. Han var släkt på fröken Norbäcks sida och var något av idol för oss ungar, idrottsman och allmänt tuff som han var. Här kom man direkt in i ett stort kök, precis som nere hos fru Blad, men framme vid det stora söderfönstret stod inte ett normalt köksbord, utan ett bord med en väldig skiva och där satt de två damerna oftast när man kom in. De var professionella sömmerskor, som sydde herrvästar för Kronberg & Svenssons herrekipering i staden. Det var alltid roligt att hälsa på hos dem. I lägenheten till vänster bodde familjen Persson med dottern Anita, om jag minns rätt. Som ni märker skriver jag fru och fröken, man var inte du med varandra, utan min mor använde alltid dessa epitet, medan männen kallades vid efternamn. Släktingarna duades däremot. Men nu åter till den mystiska grinden - jag har en ide om hur det kan ligga till. Den stora träbyggnaden inne på gården till Herrhagsgatan 33 var äldre än gathuset och hade ju entrén åt väster! Av ritningar jag nu fått i min hand, framgår det att målerilängan och detta hus byggdes I uthuslängan hade man ursprungligen avträden och vedbodar i västligaste delen. Senare disponerades det om och man fick den gemensamma vattentoaletten i trapphuset. Avträdesdelen blev dubbelgarage och vedbodarna förvandlades till verkstad omkring 1927, antagligen i samband med bygget av gathuset. I gjuteribacken i hörnet av Fahlgrensgatan/ Karlagatan där Fenixhuset låg, gick en grusväg rakt fram och korsade Sundbergsgatan och jag kommer dessutom ihåg att, denna fortsatte in i kvarteret österut och kantades av något som liknade en björkallé. Enligt min teori måste denna lantliga väg tidigare ha lett fram till gårdshuset på Herrhagsgatan 33 och då bör grinden ha varit ingång -långt innan "mitt" hus byggdes! Gathuset med ingång till glasmästeriet och Vetekransen Foto: KMW fotoklubb Antagligen fortsatte denna väg till sluttningen mot Lambergstjärnet - nuvarande Sveagatan. Mer finns att berätta om uppväxtmiljön på Herrhagen, men ovanstående får räcka för tillfället. Karlstad den 2 april 2007 Bengt Larsson.

9 ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 9 När jag var barn När jag var barn och det är längesen - var Herrhagen en annorlunda stadsdel än nu. Det var före det stora rivningsraseriet. Herrhagen var tryggt och bra, ingen pyroman hade härjat, trähusen stod kvar där de alltid stått. Ett hus som hade en stor plats i mitt hjärta var Herrhagsgatan 33..där, inne på gården, stod ett tvåvånings trähus, där fanns en gård med berså, där grannarna kunde mötas vid ett eftermiddagskaffe, där fanns verkstäder och där var liv och rörelse. I huset bodde min pappas fastrar Thérese Skarin och Ellen Norbäck. Thérese hade blivit änka tidigt och sen dess hade de systrarna bott tillsammans. De var båda sömmerskor som hade gått i lära hos sin far, skräddarmästare Anders Norbäck. Jag minns dem väl. De satt vid söderfönstret i det stora köket och slutförde sömnaden av de måttbeställda västar som lämnades till dem från herrekiperingen Kronberg & Svensson. När mamma gick till torget och saluhallen som vanligt var på lördagar, lämnade hon mig ibland i fastrarnas vård. Jag minns hur jag lekte med vedträna som jag tog ur vedlåren vid köksspisen. På bordet stod glasskålen på fot med de underbaraste kringlor som faster Ellen bakade. Det var en trevlig lägenhet som förutom köket hade två rum och förstuga där den nymodiga toaletten fanns. Det var en sån där toalett där man drog i snöret när man spolade. Dörrarna in till förstugan hade bruntonade, vattrade glasrutor som var vanligt i många av dåtidens hus. Vår familj flyttade från Karlstad När jag återvände på 70-talet hade Herrhagen förändrats. Många av de gamla trähusen var borta, rivna för att ge plats åt moderna nybyggen. Herrhagsgatan 33 var ett minne blott. Istället hade kommit i mitt tycke- ett av de fulaste husen på Herrhagen, ett hus på styltor. Vart tog den gamla trivseln vägen? Rapport från studiecirkel Herrhagen Stadsdelsskylt År 2004 fick vi i uppdrag att skissa på en historisk Herrhagsskylt med utgångspunkt från tidigare uppsatta skyltar för Orrholmen och Pråmkanalen. Vårt förslag inlämnades till kommunens skyltgrupp och efter en del turer med justeringar och kompletteringar var skylten klar hösten Skylten gjordes i två exemplar. Den första uppsattes i Herrhagsskolan i samband med 100- årsjubileet Den andra mitt emot entrén till Nöjesfabriken vid en ceremoni Se artikel i Hembygdsbladet nr Fotodokumentation KMW:s Fotoklubb 3K dokumenterade på 1960-talet samtliga kvarter utom Igelkotten och Tranan. Vi har med klubbens tillstånd lånat och scannat samtliga tillgängliga foton. Med 35 kvarter ger detta c:a 800 bilder och finns nu lagrade på CD-skivor i föreningens arkiv. Gamla byggnadsritningar Då en del byggnader var rivna (t ex kvarteret Hjorten ) innan KMW dokumentationen har vi från kommunens ritningsarkiv beställt kopior av de hus och kvarter som saknas. Tyvärr är vissa gamla hus utsorterade ur arkivet. Kopiorna skall scannas och blir ett viktigt komplement till ovannämnda fotodokumentation. Herrhagsgruppen Kurt Johansson Karlstadstidningen nr Hembygdsbladet har utkommit Årets första nummer av Karlstads hembygdsblad har precis lämnat tryckpressarna. Hembygdsbladet är hembygdsföreningens lilla tidskrift. Numret innehåller mycket, en artikel om kaptenen Christian Andersson som var en viktig person stadens tidiga l800-tals historia. Vidare texter om scoutlivet i stan, glasbrukets historia, pudrettkärra, och resecentrum för att nämna några exempel. Är man medlem i föreningen ingår tidningen i årsavgiften annars kostar den 20 riksdaler att köpa. Kerstin Sundelöf Första gången Bladet uppmärksammas i media

10 SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Åttkantslunden Minneanteckningar från en epok då livet lekte Åttkantslunden eller Lunden som vi kallade den öppna plats i norra änden av Herrhagen var under 40 och 50- talet en populär och naturlig samlings- och aktivitetsplats för herrhagsungdomar boende norr om Värmlandsgatan. Ungdomar boende i övriga områden av Herrhagen sökte sig till Herrhagsparken, Vasalunden eller Lerets idrottsplats vid nuvarande Beijer Bygg för utövande av lekar och spel. De kamrater det mesta kretsade kring var Lennart Eriksson, Sven-Olof Sobben Bergqvist, Göran Grahn, Åke Svärd och Sune Pettersson. Vintertid fick Lunden vila. Den enda aktivitet var då vi fick "låna" vatten av fastighetsägare Strand som bodde i närmaste fastighet Parkgatan 37. Från tvättstugan i bottenplanet anslöt vi en lång slang för uppspolning, även vattenhinkar från Sixten Larsson i grannhuset bidrog till att vi kunde skapa en liten isbana. En liten ishockeyrink i miniatyr färdigställdes. Som målburar använde vi plåtar som vi vek ihop till ett U. Plåtarna kom sannolikt från närliggande Manners skrotfirma. Vid stolpskott satt pucken kvar i plåtkanten! Vintertid var Lunden också träffpunkt för runtomaktiviteter. Sådana kunde vara att åka sparkstötting nedför Herrhagsgatan mot Östra Station eller att spela gatubandy. Detta spel var en populär bandyvariant vintertid i mycket påminnande om dagens innebandy. Vi höll i regel till på Bergslagsgatan mellan Herrhagsgatan och Långgatan där det var ringa biltrafik. Som målmarkering använde vi ofta isbitar som vi sparkat loss från någon stupränna. Spelet blev oftast hetsigt och högljutt vilket störde fastighetsägaren i nr 9. Hans namn var David Carlsson mer känd som "Snavla" p.g.a. sin pratsamhet. I detta hus bodde även Kaffe-Olsson. En lång person som sålde kaffe och som vi hade stor respekt för. När han var på betryggande avstånd kunde vi ropa, Kaffe-Olsson vill ingen ha, han har kaffe mellan tånera. Sedan försvann vi snabbt i säkerhet. Nämnas skall också den spännande men farliga sporten att hänga efter Herrhagsbussen uppför Olofsgatan. I skydd av gengasaggregatet kunde vi även sittande på kofångaren åka längre sträckor runt Herrhagen. Påsk. Bara ordet var magiskt för oss herrhagspojkar. Då gällde bara inköpta påsksmällar och raketer samt våra hemmagjorda "bikinis". Standardsmällare allt ifrån l-öres till atomskott, häxpipor och hoppetossor köpte vi av en köpman från hans lager i ett uthus på Långgatan 50. Köpman Lennart Eriksson sedermera kallad Blejen hade näsa för denna lukrativa bransch och alla visste var försäljningsstället fanns. Vissa dagar då han fått in en leverans från Claes Ohlsson, Insjön, bildades snart en lång kö köpsugna ungdomar även från andra stadsdelar. Ryktet sprider sig snabbt! S.k. bikinismällare tillverkades av tomma patronhylsor som fylldes med spån från gengaständstickor samt en bit stubintråd. Även kraftigare bikinis s.k. rörbomber tillverkades. På påskaftonens kväll samlades ett stort gäng i Lunden där vi provsköt våra bikinis innan vi gemensamt tågade mot Stora torget allt under skjutande av knallskott, häxpipor och tossor. På Olofsgatan 3 bodde familjen Fyrsten. De hade pojkarna Lennart, Gunnar och Jerry. Vi i gänget kom aldrig riktigt i kontakt med dessa "klätterapor". De hade sällan markkontakt då de mest höll till på hustak och klängde på brandmurar runt kvarteret Anden. På första maj var det tradition att cykla ut och "maja". Vi cyklade ofta till Fintatorp där vi grillade korv och drack champis och loranga inköpt hos Karlstad Mineralvattenfabrik VästraTorggatan 9. Emil Magnusson hade nämligen den bästa läskedrycken i stan. Själv jobbade jag där som springpojke och allt i allo periodvis 1949 och 1950, då hans ordinarie hjälpreda Axel "Docka" Larsson var "ur form". Redo att cykla till Fintatorp Så kom äntligen sommaren med bad i Örsholmstjärn, vildmarksliv i Örsholmsskogen och fotbollsspel i Lunden och matcher på Leret. Fotboll var utan tvekan den aktivitet som vi ägnade mest tid åt. Spelet var hårt och spännande och så hade vi ju stadens stolthet KBIK i folkmun kallat KUBIK att se upp till och efterlikna. Lunden utrustades med tvenne mål. Målstolparna kapades i Örsholmsskogen med redskap från Blejen (såg och yxa) och under mörker cyklade vi "hem" med målstängerna.

11 ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 11 Stolpar och överliggare kom snart på plats. Nu fattades bara målnätet. Mellan Lambergskanalen och Lerets idrottsplats hade vänerfiskarna sina båtar och redskapsskjul. Där hittade vi några kasserade laxnät som fick bli vårt bollnät. Nu var det dags att bilda ett ll-mannalag som vi kom att kalla ÖRNENS BK. Ö.B.K blev snart känt. Röda tröjor och rödvita strumpor inköptes för slantar från en pappersinsamling där Lennarts far Georg ställde upp med lastbil för transport av papperet till insamlings centralen vid SJ:s fraktgodsterminal i Viken Som belöning bjöds vi också på en båttur till Tynäs med prisutdelning och saftkalas. På Lundens gräsplan 1948 Lite mer om östra station När jag läste artikeln om Östra Station i oktobernumret av Hembygdsbladet kom jag att tänka på några egna minnen från denna byggnad. Min far var anställd på KMW i Kristinehamn men fick 1934 förflyttning till Karlstad. Mina föräldrar har senare berättat för mig att det i början på 1930-talet fanns gott om lägenheter i Karlstad och efter att ha tittat på några bestämde de sig för en 2-rummare på Högalidsgatan 10 på Lamberget. Hyresvärd var den kände smidesmästaren Artur Södergren. Den relativa närheten till KMW betydde säkert en del. Det var framför allt av två anledningar jag kom att stifta bekantskap med ovan nämnda byggnad. Sverige hade lyckligtvis lyckats hålla sig utanför kriget begärde och fick tyskarna tillstånd att skicka sk permittenttåg genom Sverige. Fegt enligt somliga, nödvändigt för att hålla vårt land utanför kriget, enligt andra. En kväll sade min pappa till mig att vi skulle åka ner till Östra Station och titta på tyskar. Jag visste ju inte vad tyskar var för några konstiga individer men jag kommer ihåg än idag att jag trots min ålder höll pappa krampaktigt i handen och såg en massa militärer gå fram och tillbaka på perrongen under uppehållet vid Östra Station På våra träningar i Lunden hände det ibland att någon känd spelare från KBIK dök upp och ledde våra övningar. Gunnar Öqvist som studerade vid "Semis" kom per cykel. En annan var "Gotten" Bergstedt. Lennart Eriksson fixade detta. Arvodet blev några goda frukter från Erikssons trädgård. Hösten var skördetid. Då pallade vi plommon vid orgelfabriken vid Olofsgatan. Och päron och äpplen i trädgårdarna vid Parkgatan. Att spela hartsfiol var populärt och spännande. Kvällstid i skydd av mörker och gömda inne i någon berså skrämde vi åtskilliga gamla tanter. Vi visste var det gav bäst resultat. Fiolen bestod av björntråd fäst i en patronhylsa med sugkopp. Sugkoppen var en tätningsring från en vichyvattenflaska som passade i hylsans bottenspår. Detta var tror jag ett herrhagspatent. Resonanskroppen fästes i nedre delen av fönsterrutan osynlig inifrån bakom fönsterbrädans blomkrukor. Avslutningsvis något om Svenne Sjöberg denne udda kuf, som ibland stannande till vid Lunden under sina skrotfärder runt Herrhagen. Då kunde han deklamera att "hunden står bunden i Åttkantslunden" eller att "Hären står på tvären i cigarraffären". Allmänt skratt naturligtvis. Sedan lyfte han på hatten och cyklade vidare med sin cykelkärra fylld med skrot och bråte. Ur minnenas arkiv Text och bild: Kurt Johansson Det andra tillfället jag hade anledning att besöka Östra Station var om möjligt än mer spännande. Saken var den att min farfar var lokförare och han kom då och då med sitt tåg till Karlstad. Pappa tog mig då på pakethållaren och for till Östra Station där jag fick gå på farfars lok och sedan "köra" tåget till Centralen där pappa mötte mig och tog mig på cykeln tillbaka till Lamberget. Jag kommer idag inte ihåg hur många gånger jag fick köra farfars tåg från Östra Station till Centralen men ett minns jag. Det var lika spännande varje gång. Per-Axel Wahlstedt

12 SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 OLSÉNSKA TOBAKSFABRIKEN Fabrikör Fritz Olsén gjorde sig bemärkt icke blott som fabrikant av tobaksvaror utan i lika hög grad som ledare och aktör inom forna tiders amatörteaterliv i staden. Olsén som med sin familj bebodde övre våningen i den s.k. Tobaksfabriken på Herrhagen. Nedre våningen i det åren 1865/1866 uppförda huset disponerades av tobaksfabriken. Här föddes tvillingsönerna Erik Kristian och Axel Fredrik. Den förre riksbanksdirektör i Linköping och den senare Hovrättsråd och stadsfullmäktiges ordförande i Jönköping gift med en Karlstadstös Maggie Lidback. En syster till Olséns bröder var fru Helga Fagreus vilken som änka fann ett lugnt och trivsamt sommarhem i den gamla fabriken intill sin bortgång. Före Strandvägens tillkomst utgjorde f.d. Olsénska tobaksfabriken en idyll på Herrhagsbergets sluttning ner mot Pråmkanalen. Att Karlstads Teater existerar och därtill har ett utförande får tillskrivas de män som ingick i styrelsen varav Fabrikör Olsén var bland de drivande medlemmarna. Egendomen Lugnet söder om västra infarten till Karlstad var under många år i den Olsénska släkten. Olséns teatertalanger smittade av sig på hans dotter Helga Olsén som ofta uppträdde tillsammans med andra unga karlstadsdamer. Den Olsénska tobaksfabriken revs år 1956 för beredande av plats för nybebyggelsen längs Strandvägen och pråmkanalen. Råtorpsgruppen De Olsénska kvinnfôlken på en roddtur i Pråkanalen nedanför tobaksfabriken Foto: Anna Olsson 1920

13 Å R G Å NG 1 4 NU M ME R 2 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D SIDA 13 Känner Du Din stad? Försök att komma på vilka konstverk som är på fotografierna. Rätt svar på sidan Foton: Lennart Fernqvist

14 SIDA 14 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 4 NU M ME R 2 AB Karlstads Orgelfabrik År 1906 fick orgelfabrikören Johan August Gustafsson lagfart på den stora tomten Olovsgatan 6 i kvarteret Anden. Där byggde han en 1 ½-plans villa åt sin stora familj. Han byggde också ett 3-vånings stenhus för en orgelfabrik. Både J Gustafsson och hans fru var födda år 1848 i Östra Värmland. Paret hade 4 söner och 4 döttrar varav det yngsta barnet föddes En av sönerna, August Reinhold A R kallad blev sånglärare och var verksam vid Herrhagsskolan under många år. De tre andra sönerna arbetade i faderns firma varav två som instrumentmakare och en som bokhållare. Två av bröderna tog sig efternamnet Silve. Till firman hörde också J A Gustafssons musikaffär, som låg i gamla posthuset på Kungsgatan under många år. En av döttrarna var föreståndare i affären. På orgelfabrikens västra gavel stod det skrivet med stora bokstäver: KARLSTADS ORGELFABRIK LEVERANTÖR TILL SVENSKA STATEN Fabriken hade troligen sin glansperiod under den epok, när alla Sveriges skolsalar skulle förses med en egen orgel. Men det blev andra tider, och fabrikens leveranser avtog efter några decennier för att så småningom upphöra helt. Från böljan av 1930-talet och framåt återstod det av familjen bara två ogifta döttrar, som bodde kvar i villan. (De andra syskonen hade flyttat till andra adresser). Under 1930-talet hade de dock en systerson inneboende hos sig under några år medan han läste på gymnasiet i Karlstad. Hans namn var Olov Sundby, och han skulle med tiden bli Sveriges ärkebiskop. År 1966 såldes fastigheten till AB Mälarhus, som bl a hyrde ut till skrotfirma Grass. År 1975 revs både fabriken och villan. Bertil Svensson. Svar till frågorna sid Under solen i Mariebergsskogen 2. Solur vid Karolinen 3. Kongen och prinsen i museiparken 4. Ragtime vid Norrstrandsskolan 5. Frödingherm i museiparken

15 ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 15 Parkleken Andra halvan av 30-talet, östra halvan av Herrhagen, genomskuren på längden av John-Ericssons- och Parkgatoma, huvudsakligen villor med ett och annat flerfamiljshus, alla med uppväxta trädgårdar och uthus, behagliga boendemiljöer, underbara lekmiljöer för oss yngre. Dit flyttar vi från Stadsträdgården 1928, när jag är tre år gammal. Där har jag förmånen att bo och växa upp, tills det ett par årtionden senare blir dags att flytta hemifrån. John-Ericssonsgatan 33 är adressen till det hus, som min morfar, ingenjören Johan Adolf Andersson vid KMW, låtit bygga tjugofem år tidigare, ett blekgrönt tvåvåningshus med fyra lägenheter om två rum och kök, rymlig hall, vedspis i köken, kamin i ett och vita kakelugnar i de andra rummen. Balkong utåt gatan. Uthuslänga i övre delen av den stora trädgården med gräsmatta, fruktträd och bärbuskar, vedbodar, brygghus, på ena gaveln ett rum med glasveranda för uthyrning, tomma skrubbar efter torrdass och ett ränne med den skräckinjagande ligan "Svarta Handens" högkvarter. I norra lägenheten på andra våningen bor jag med mina föräldrar och två systrar. En moster med familj vägg i vägg, mormor och morfar nere liksom ännu en moster med familj. Tillsammans med andra släktingar på Herrhagen en trygg och vänlig kuliss. Liknande bebyggelse och trädgårdstomter på ömse sidor, Otto Hanssons och Skoglunds. Tre villor med sina trädgårdar på andra sidan gatan, Ryrfeldts, Ekenbergs och Lagerströms. Blandat trähus och rappade, något av tegel och murbruk, en del lite modernare än andra. Några villor till nere vid Parkgatan i kvarteret Axet med sin tudelade park, en fyrkantig lunga mot Värmlandsgatan och en mot Sveagatan åt andra hållet med en promenadväg mellan dem med gräsmatteklädd utbuktning i mitten med parksoffor. Luft och grönska och lekvänliga grusytor, skrymslen och vrår. En klacksnurr i trottoaren för grop för kulspel eller vippan, naturliga bon i parkens gräskantade fyrkanter för rundboll, nojsvänliga gräsmattor för halveller helliggande lättingar, tjatterplatsen framför andra runt lyktstolpen i gathörnet vid Värmlandsgatan. Sveagatan en främmande räjong, hur nära den än ligger, gängreviren är små. En vanlig dag efter skolan. Någon har bollträ och boll och som vanligt blir det rundboll, brännsälta utan bränning men dödande bollpassage före löparen över utspelslinjen. Tre inne och tre ute. Utspelsplats som vanligt alldeles nedanför den branta grässlänten i parkens övre halva, ett bo i vardera hörnet av gräskanterna och den grusplan, som de ramar in, och två bon vid ett par nyplanterade små oxelträd på den tvärgående gräsremsan mellan parkens övre och nedre halvor. - Tösera i varsett lag å Barbro börjer å välje, sa Wille, som får som han vill. Snabbfotade Rigmor glädjer mig med första valet. - Lars-Ynka hit, säger Barbro och Fred blir tredje man i Rigmors lag. - Här, ta mot, så mäter vi ute och inne. Lars-Ynkas näve ett stycke ner på slagträt, min lilla hand ovanpå, LarsYnkas näve därovanpå och till slut en tapp kvar upptill, lagom för mitt smala grepp. - Då börjer vi inne o du börjer o slô Rigmor. Som slår tre hål i luften och tvärdör och vars återupplivande kräver någon medspelares rundning på ett slag av alla bon och före bollen hem. En hjältes uppgift. Perfekt träff, lång lyra neråt nedre hörnet, full fart förbi första boet mot det andra, där jag klarar den tvära svängen på feldoserad gräsmatta tack vare ett snabbt grepp om den spensliga trätoppen, över till nästa rundningsoxel, som röner samma oblida öde att som sprättbåge nästan ryckas upp ur sin grop. Lekparken idag - Hör ni ungdomar, sluta opp med vandaliseringen, det är så oförskämt! I backen mitt för parken och mitt för bona med de hårt ansatta oxelträden bor han, "Piller" med lynnesmarkerande mustasch, som med sitt guppande ger eftertryck åt hans skånska idiom och rullande r, den lille trinde matteadjunkten som med okvädingsord och sarkasmer från katedern gör livet surt för en matematiskt klent begåvad realskoleelev. Och visst lyckas den självutnämnde parkvaktmästaren i sitt uppsåt. Lusten att fortsätta leken försvinner med insikten att trots kan leda till tråkigheter och molokna slår vi oss ner på gräskanten utanför Lagerströms häck. - Vi får ändre bona te näste gång. Morfars hus, mitt barndomshem, finns inte längre, inte heller Skoglunds eller Hanssons i hörnet. Men adjunkten Paul Hellerströms och glädjande nog många av de andra villorna och husen med sina trädgårdar. Välskötta, trivsamma. Hör ännu i andanom de dunsande ljuden från hästars hovtramp och vagnshjuls knastrande i gruset, motorsurret från en och annan, mindre vanlig automobil. Och parkernas park ligger där alltjämt som förr. Skönt. Carl Eje Granquist Foto: Ralph Nilsson

16 SIDA 16 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2 Karlstads Hembygdsförening Treffenbergsvägen Karlstad Tfn: Medlemsavgiften 150 kr per år Tillkommer 20 kr för familjemedlem Plusgiro: Organisationsnr: Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby Karlstads Hembygdsförening Ansvarig för föreningslokalerna i Herrgården, Mariebergsskogen är Elisabeth Axelson tel Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2007 Ordförande Carl-Göran Tollesby V ordförande Karl-Axel Hjerdt Sekreterare Hans Erwald Kassör Inger Falk Övriga styrelseledamöter Lennart Edberg Märta Eurenius Lennart Fernqvist Monica Gustafsson Ralph Nilsson Kerstin Sundelöf Suppleanter Ove Björklund Gunnar Engstrand Kurt Johansson Lennart Warolin Adjungerad Sven Larsson Studiecirklar och ledare: Herrhagen Kurt Johansson Viken/Kvarnberget/ Orrholmen Vakant Mariedal 8 Karin Bergström Marieberg Lennart Edberg Gravvårdar Sven Mæchel Råtorp Ove Björklund Romstad Lennart Fernqvist Östra Nordstan Pelle Norelius Vill du själv ordna en cirkel kontakta Lennart Edberg, eller Gunnar Engstrand Arbetsgrupper Gammelgården Märta Eurenius Gunnel o Göran Eriksson Klubbmästare Lennart Fernqvist Arkivalier Kerstin Sundelöf Hans-Erik Sennmark Anders Åkerblom Redaktionen Lennart Fernqvist Monica Gustafsson Bernhard Nilsson Ralph Nilsson Kerstin Sundelöf Lennart Warolin Cirkelledare Lennart Edberg Gunnar Engstrand Hjördis och K-A Branzells fond Lennart Edberg Kjell Fredriksson Bengt Åkerblom Programgrupp Märta Eurenius Lennart Fernqvist Karl Axel Hjerdt Här kan du finna vår hemsida Eller Adress: Klicka: Hembygdsföreningar Klicka: Värmland Klicka: Karlstads Hembygdsförening e-post: @telia.com Hans Erwald och Kurt Johansson valdes vid årsmötet till våra nya styrelseledamöter. Foto: Lennart Fernqvist