I Istanbul kan man.. av Linnea Sellersjö I Istanbul kan man finna oförglömliga ögonblick, antingen man äter en sandwich vid Bosphorens vatten eller

Transkript

1 I Istanbul kan man.. av Linnea Sellersjö I Istanbul kan man finna oförglömliga ögonblick, antingen man äter en sandwich vid Bosphorens vatten eller besöker en moske i Eyup. I denna stad finns allt man vill ha och mer därtill. Utbud av kultur och människor gör staden till en av världens intressantaste. Vattnet och de sju kullarna gör staden till en lång promenad och starka ben, men man kan då välja att ta sig fram med taxi eller båt vilket är oehört billigt. Maten är okej och Yakups 2 i Beyoglu är min favorit, här är det alltid liv och rörelse och mezena försvinner lika snabbt som de kommer fram och man kan lätt räkna med att gå upp ett par kilon om man stannar för länge i denna bedårande stad. Beyoglu är ett område som växt fram de senaste sju åren här samsas transvestiter med homosexuella och unga trendiga människor det skulle lika gärna ha kunnat vara Soho i London. Men om man då tar Galata bron över till Eminonu så förvandlas allt. Här finns de vackraste moskererna oftast präglade av mästerarkitekten Sinan och den Bysantinska Hagia Sophia. Här finns fantasierna i Sultanens harem i Topkapi och Muhammeds hårstrån, men man får akta sig om man tar kameran med för Muhammed är inget att leka med och avbildning är förbjudet inom islam så man kan lugnt räkna med att bli utkastad om man fångar hans helighet på bild. Denna trädgård som finns gömd i Topkapi får mig att tänka på tusen och en natt och jag önskar att jag kunde få stanna för evigt i detta paradis. Allt är kakel och fontänerna sprudlar och utsikten är milsvid. Här vill jag blunda och fånga hedonismens näste, här vill jag stjäla ideer och atmosfär. Hit vill jag att all världens arkitekter skall vallfärdas för att sedan ge oss ett Paradis i norden, snälla gör det. Corbusier åkte till denna stad och jag vandrar i hans fotspår, jag kisar med ögonen och ser den vita staden som senare visar sig vara den stora kyrkogården i Euyp. Jag ser Sinans mästerverk Suylemanmosken och vandrar nedför berget, staden skymmer, männen sitter på caferna och tv-apparaterna finns även på gatan. Som kvinna vandrar jag med två män ned för kullarna men så plötsligt fösvinner de runt hörnet och miljön blir påtaglig. Jag är den enda kvinna på gatan, kanske den enda kvinna i deras universum just nu och då känns allt plötsligt väldigt hotfullt. Det gamla Constantinopel framträder ur skuggorna och jag återvänder snabbt över Galata bron för att se de virvlande Dervischerna. Dessa dervischer som Ataturk en gång förbjöd att utöva sin mystisism. Det var lika galet som när han införde ett nytt skriftspråk och skulle utplåna allt det gamla. Han verkar vara älskad i detta nya Turkiet, det Turkiet som nog tyvär aldrig på väldigt länge skulle kunna få vara med i vårt rena Eu. Nej tack för smutsiga muslimer men stopp har ni tänkt på att De kanske är renare än när Vi införde och parfymerade våra loppperuker på 1700-talet. Att muslimer tvättar sig fem gånger om dagen och införde sina Hamams för att hela familjen skulle få tvaga sig eftersom det oftast ej fanns rinnande vatten i hemmen. En ung turk i dag vet ej vad en hamam är, en ung turk i dag har rinnande vatten i sitt hem. Men jag beslutar mig ändå för att vara turist och väljer då ett av de finaste baden i staden, Cemberlitas. Jag tar av mig kläderna och virar en bomullsbit runt huden, lägger mig på den kalla marmorn och tittar upp i oändligheten. Små små ljusstrålar lyser ned på min hud genom de stjärnformade hålen i det kupolförsedda valvet. Det känns som att stirra ut i rymden, i ett oändligt universum, och det är detta som är islamsk arkitektur när den är som bäst. När ingen stjärna förtar den andre utan alla bildar en symetri och harmoni. En stor dam i trosor och hängande slängande bröst säger barskt till mig genom sin tuggimiförsedda mun att jag skall komma med. Hon trycker ned mig på mage och tvålar in mig, det hela påminner om en gång när jag var i Luca di bagni i Italien i ett litet Spa

2 där de även var svartmuskiga och barska. Annars är byn mest känd för att europas första casino låg där. Efter intvålningen kastar hon en hink med vatten över mig och säger vänd på dig som om jag voro ett djur eller ett ting utan invändingar mot hennes stora stinkande kropp. Massagen ja den går snabbt och är billigare än på sturebadet men här är det annorlunda och det är absolut inte skönt, en liten flicka cyklar på sin trehjuling runt oss och skriker. Alla tanter tuggar tuggumi och hon frågar om jag inte skall vaxa min bikinilinje så blir min pojkvän glad. Nej det räcker med tuggimin i munnen och inte på benen men tack för att du frågade. Den store mästaren Sinan har ritat detta badhus och det är vackert som en dröm, allt i den Islamska arkitekturen finns med, geometri, rumsuppfattning, ljus och rymd. När jag går därifrån känner jag mig trött men fräsch och jag vandrar ut i ett svart avgasmoln och låter mig dras mot Topkapi palatset, sedan går jag in på ett bageri och dricker lemonad och äter något riktigt sött. In kommer en kostymförklädd pudding och han dricker också lemonad och så står vi där och torkar fettet om munnen och småler innan vi skiljs åt, han åt höger och jag åt vänster. Några kvällar senare befinner jag mig på fest på konsulatet och träffar där några ivriga svenskar som drömmer om att bygga en hamam i Stockholm det skall resultera i en utställning på kulturhuset, lycka till säger jag men tyvärr tror jag inte riktigt på denna ide, möjligtvis på Fredrik Vretmans föslag som jag ej sett men han arbetar redan med samma principer som den traditionella Hamam, ljus, rymd och vatten. Jag befinner mig på svenska forskningsinstitutet som stipendiat och Ingmar Karlsson Konsul i huset brevid talar en kväll om Islam han ställer viktiga frågor i sin föreläsning och vi talat om integrering av muslimer i det svenska, franska och tyska samhället. Kanske skulle vi integrera Imanerna och mullorna i Perssons regering kanske skulle vi göra det muslimska samhället till en del av vårat och låta dem ta del av stadsplanering och viktiga beslut. Lära sig av oss och tvärt om, kanske skulle vi då få ett mångkullturellt Sverige idag och på riktigt denna gång inte som ett halvdant projekt som att bygga en konsthall i Tensta eller förlägga riksteatern i Hallunda. Men våran telivison lär då se annorlunda ut då vi får en ny turkisk kulturchef på tv och kanske sänds orientfestivalen i repris på bästa sändningstid tid klockan åtta en påskafton eller långfredag och vad var det jesus egentligen gjorde då?. Muslimer och kristna har lärt sig att leva sida vid sida i århundranden och Islam är en av Sveriges största religioner så glöm alla mosker och kyrkor, Muhammed började i ett tält och Jesus hade inga kläder. Se samhället som det är, var tas alla viktiga beslut, kanske skall vi lägga ned Rosenbad och istället bygga en finsk sauna istället för en turkisk hamam. I Istanbul finns modernism en modernism som kom från Tyskland och Schweiz. Jag befinner mig på Arkitekskolan Mimar Sinan och talar med en professor, han visar mig fotografier, planritningar och saker ur sin hemliga låda. Dagen innan var jag och tittade på Bruno Tauts hus vid en av bropelarnar i Ortaköy detta lilla hus förvinner i mängden men man ser tydliga spår av funktionalismens stramhet och vithet men annars var han känd för sina skolbyggnader. Professorn talar om tyskarna som kom till denna stad som bosatte sig och undervisade och som satte sin egen prägel på kommande generationer han kallar dem för Hemetloz. Dessa Tyskar och centraleuroper tog med sig en officiel tung modernism till Turkiet influerade av Le corbusier och CIAM fast utan deras lätthet med stora glasade partier och stålramar utan istället användandet av tunga pelargångar och

3 små fönster på byggnader i Ankara. För mig är denna arkitektur mer synonymt med Mussilinis eller Stalins arkitektur och Mustafa Kemal Ataturk var även han nära deras fascistiska drag och hyllade framväxten av det nya. Så spår av modernism kanske bara var tycket för den nya framtiden där arkitekturen var ett av de viktigaste dragen där de politiska drömmarna framfördes i stora moderna ofentliga byggnader(yeni Mimari) som funktionalismen kallades för i Turkiet var ett tillfälle för planerare, arkitekter ingenjörer vetenskapsmän och tekniker att visa framfötterna att förändra det gamla Turkiet till något nytt, förvandla det gamla Turkiet till ett västerländskt samhälle och det finns väl inget annat samhälle som har genomgått en sådan stark modernisering under en mans makt. I motsatts till modernism finn (Ottomanism) den vackraste formen av dem alla, på planritningar kan man se tydliga drag av ovala mittformer, rumsfördelning och sluttande tak. Vid Bosporens vattendrag finner man underbara Yalis och längs med smågatorna över hela staden finner man trä Konaks som håller på att rasa ihop. Yalisarna är en gammal tradition som finns i Istanbul och det är en form av trähus på pelare placerade vid Bosphorens vatten och som började byggas på 1500 talet. Materialet trä berodde mycket på att Anatoliens landskap består till stor del av skog så materialet är givet, men även att man med trä kan bygga flera och större fönster då den Constantinska arkitekturen är baserad mycket på Utsikten som var över vattnet och gav en meditativ skönhetsupplevelse som betyder väldigt mycket i det Osmanska som egentligen är baserad på Skönheten för allt, skriften, plaggen, dagliga bruksföremål och allt annat. Men eftersom även hela staden är byggd på vatten så är materialet även bättre på att absorbera fukten än sten och Istanbul ligger även på en jordbävningshotad plats och stora jordbävningar utbröt år 1509,1648, 1719, 1766 och Rika Istanbulbor använde Yalisarna förr i tiden som sommarhus vilket de flesta används som fortfarande i dag. En av de få Yalisarna som finns kvar i sitt urprungliga skick är Köprulu-yalisi i Andadolu Hisari en byggnad från slutet av 1600 talet och då främst mottagningsrummet som är format som ett kors och är utskjutande över vattnet. Fönstren i detta rum är horisentala då överdelen är utbytt till dekorerade väggar i trä.persienner som är reglerbara och skyddar mot ljus och släpper in luft är placerade på fönstren vilket är en typisk Bosphorenfasad, mitt i rummet finns en vattenfontän och marmorgolv. Denna Yalis ligger nära Sultan Mehmet bron på den asiatiska sida av Bosphoren. Corbusier blev mycket inspirerad av dessa fönstersättningar och pelarformer under huset på sin resa till orienten och jag kan finna stora likheter med rörelsen under staden som finns under Konaks, de utskjutande fasaderna där man verkligen går under fönstret men även i vissa detaljer som på Yalisarna och dess mått taget från männsikan vilket syns i soffan som alltid inramar rummet. Så man kan säga att modernismen främsta fader hämtade sin inspiration i den traditionella Osmanska/Islamska och sedan gjorde den till sin egen och lade sedan grunden till en modernism som sedan kom till turkiet i helt andra former. En intressant turkisk arkitekt som försökte förena det nya med det gamla var Sedad Hakki Eldem ( )som utbildade sig hos Hans Poelzig i Berlin ( ). Inspirerad av Auguste Perret, Le Corbusier and Frank Lloyd Wright och sedan återvände till Turkiet för att lära ut de gamla traditionella idealen. Han behöll den gamla planritningen från traditionella Osmanska hus men la sedan dit sin egen version av en blandad kultur och hans Zeyrek Social Security Agency Complex (1962 4), Istanbul fick Aga Khan award 1986.

4 Han har även ritat State Monopolies General Directorate (1934 7), Ankara, the Faculty of Arts and Sciences (1942 3), Istanbul, and Faculty of Sciences (1943 5), Ankara. I hans hus kan man se en egen tolkning av modernismen, moderna former men ändå spår av traditionella detaljer integrerade i tex. fasaden, detaljer som finns att finna i den klassiska mosken. Det tydligaste exemplet av traditionell osmansk arkitektur är Taslik coffee house från 1947 som förstördes 1988 var starkt influerat av ett 1600-tals hus. Istiklal Caddesi i Beyoglu är en gata som växt fram under de senaste åren, de gamla konsulaten har legat här länge men användandet av gatan som en promenad är något nytt och ett västerländskt fenomen i toltal kontrast med den traditionella Islamsika miljö som annars råder i staden. I den Islamska miljön är mosken det offentliga rum som man möts i, ej torget eller promenaden och du finner sällan andra mötesplatser förutom på kaffe husen som än idag bara används av män. Om man går längst med Istiklal Caddesi och tittar upp mot fasaderna, ovanför affärerna ser man även spår av Art Nouveau och i vissa palats tydliga spår av Barocka dekorationer men annars är staden starkt präglad av den Osmanska arkitekturen och de fula moderna byggnaderna. Den första Osmanska huvudstaden var Bursa en dagsutflyckt är väl värd sitt besök till denna sidenstad. Här finns den gröna mosken (Yeschil Cami) från 1412 med sin fantastiska grav ståendes bland cypresserna, här finns Murad den förstes moske och Ulu Cami, alla tre är mästerverk de två sistnämnda har en fontän i mitten som representerar Paradiset och de är ej präglade av Sinan som i Istanbul. Yeschil och Murad den förste som har två våningar har en helt annan rumsindelning med upphöjningar runt mittrummet och Murad den förstes är från och troligtvis byggd av en utländsk arkitekt och har trompe-l oeil motiv på väggarna. Murad den förstes moske är den första Osmanska moske där en medrese för första gången kombinerades med själva mosken under samma tak. Ulu Cami är ett storslaget mästerverk från tre generationer och olika stilar blandas. I denna moske samlas man för bön men även för social kontakt, det är liv och rörelse och känns lika stökigt som en nattklubb utan alkohol eller en katolsk kyrka i Oaxaca Mexico där barn även cyklar inne i kyrkan och gör det till sitt eget offentliga rum. Om man ändå är ute en avstickare kan man lika gärna åka till Pergamon och Assos som är fantastiska med sina Doriska kolummer. Det är lätt att ta sig med buss, Dolmus eller hyra bil i Turkiet vägarna är bra och folk är hjälpsamma. Turkar tror på andar i alla fall på det blåa ögat i porslin som övervakar dig vart du än går, den sägs skydda mot onda andar och finns på dörrar, husfasader men även på hus som ej ännu är färdigbyggda och det sägs att de minsta ögonen sätts på små barns ryggar för att bringa tur. Konstscenen känns lätt anstsrängd vilket är ett värdsligt fenomen men verken på gallerierna håller hög kvalitete, ett som är värt ett besök är Plattform på Istiklal Cad.No 276 i Beyoglu. Längs med hela gatan finns ett flertal gallerier som håller hög kvalitet och oftast är i banklokaler. Ett av dem visade samma Steven Holl utställning som vi själva hade i Sverige alldeles nyligen på Arkitekturmuset i Stockholm. Den moderna stadsdelen Levent är intressant för den som gillar höga moderna byggnader, men jag själv föredrar att flanera i gamla traditionella omoderna Uskudar på andra sidan Bron i Asien där kan man lugnt gå längs med stranden och få en fantsatisk utsikt över det moderna Europeiska turkiet.

5 Jag skriver denna guide och har valt platser som jag finner oehört intressanta och faschinerande, de flesta är gamla och traditionella men ändå still going strong andra är mer komiska och jag hoppas att ni alla avslutar er vistelse på Miniaturk där ni kan se hela turkiet i miniatyr men även få en historisk överblick över storslagna byggnader utförda av skickliga modellbyggare men lyft sedan blicken mot andra sidan och försök att se det Le Corbusier en gång såg och återvänd sedan hem och skapa rum för anding.