:05 QuestBack export - Flexjobb

Transkript

1 Flexjobb Publicerad från till respondenter (1500 unika) 1. Kön Alternativ Procent Värden 1 Kvinna 68,6 % Man 31,4 % 468 Totalt

2 2. Bostadsort i län Alternativ Procent Värden 1 Blekinge län 1,2 % 18 2 Dalarnas län 3,7 % 55 3 Gotland 0,8 % 12 4 Gävleborgs län 2,6 % 39 5 Hallands län 2,9 % 44 6 Jämtlands län 0,6 % 9 7 Jönköpings län 3,6 % 54 8 Kalmar län 2,5 % 37 9 Kronobergs län 2,2 % Norrbottens län 4,1 % Skåne län 11,4 % Stockholms län 21,5 % Södermanlands län 3,8 % Uppsala län 5,1 % Värmlands län 2,7 % Västerbottens län 2,7 % Västernorrlands län 2,2 % Västmanlands län 1,9 % Västra Götalands län 15,6 % Örebro län 2,8 % Östergötlands län 6,0 % 90 Totalt

3 3. Vilken neurologisk diagnos/sympom har du? (endast ett val är möjligt) Alternativ Procent Värden 1 Amyotrofisk lateral skleros - ALS 1,3 % 19 2 Ataxi 1,6 % 23 3 Cerebral pares - CP 2,9 % 42 4 Huntingtons sjukdom 0,8 % 11 5 Inkontinens 0,1 % 1 6 Multipel skleros - MS 57,2 % Myastenia gravis - MG 2,8 % 41 8 Narkolepsi 1,9 % 28 9 Lösningsmedelsskador 0,4 % 6 10 Neuromuskulära sjukdomar - NMD 5,9 % Parkinsons sjukdom 2,0 % Polyneuropati 3,8 % Ryggmärgsskador 3,9 % Segmentell rörelsesmärta - SRS 1,0 % Skolios 1,1 % Stroke 4,6 % Annat 8,8 % 129 Totalt

4 4. För hur många år sedan fick du din diagnos? Alternativ Procent Värden år sedan 21,8 % år sedan 23,9 % år sedan 18,5 % år sedan 11,8 % Längre än 20 år sedan 24,1 % 351 Totalt

5 5. Är du i arbetsför ålder? Alternativ Procent Värden 1 Ja 82,9 % Nej 17,1 % 254 Totalt

6 6. I vilken utsträckning jobbar du? Alternativ Procent Värden 1 Heltid 16,6 % Deltid 32,7 % Annat 5,6 % 83 4 Ej 45,2 % 671 Totalt

7 7. Har du en permanent nedsatt arbetsförmåga? Alternativ Procent Värden 1 Ja 76,6 % Nej 23,4 % 343 Totalt

8 8. Jag vill arbeta mer än jag gör idag Hur ställer du med permanent nedsatt arbetsförmåga och är i arbetsför ålder dig till följande påståenden: Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 17,4 % Instämmer delvis 23,9 % Tar delvis avstånd från 14,4 % Tar helt avstånd från 44,4 % 450 Totalt

9 9. Jag skulle kunna arbeta mer med rätt stöd Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 14,5 % Instämmer delvis 23,2 % Tar delvis avstånd från 14,7 % Tar helt avstånd från 47,6 % 482 Totalt

10 10. Jag får idag det stöd som behövs av berörda myndigheter för att jag ska kunna arbeta fullt ut Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 17,7 % Instämmer delvis 20,2 % Tar delvis avstånd från 13,2 % Tar helt avstånd från 48,9 % 478 Totalt

11 11. Jag upplever att det är en bra samordning mellan myndigheter så som Arbetsförmedling och Försäkringskassan i just mitt fall Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 17,3 % Instämmer delvis 18,8 % Tar delvis avstånd från 15,7 % Tar helt avstånd från 48,3 % 456 Totalt

12 12. Jag är idag rädd för att förlora mitt nuvarande arbete till följd av min nedsatta arbetsförmåga Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 13,2 % Instämmer delvis 19,7 % Tar delvis avstånd från 9,4 % 88 4 Tar helt avstånd från 57,7 % 538 Totalt

13 13. Jag är rädd för att förlora mitt nuvarande arbete inom ETT ÅR Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 11,0 % Instämmer delvis 13,4 % Tar delvis avstånd från 11,0 % Tar helt avstånd från 64,6 % 604 Totalt

14 14. Jag är rädd för att förlora jobbet till följd av min nedsatta arbetsförmåga om kraven ytterligare höjs från arbetsgivaren Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 18,8 % Instämmer delvis 18,0 % Tar delvis avstånd från 9,4 % 87 4 Tar helt avstånd från 53,9 % 500 Totalt

15 15. Jag kan tänka mig att det för mig införs en anpassad tjänst där staten betalar en del av lönen i syfte att jag ska kunna vara kvar i yrkeslivet Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 34,2 % Instämmer delvis 23,8 % Tar delvis avstånd från 9,2 % 89 4 Tar helt avstånd från 32,9 % 318 Totalt

16 16. Staten bör ekonomiskt kompensera personer med permanent nedsatt arbetsförmåga som arbetar Hur ställer du dig, oavsett om du har permanent nedsatt arbetsförmåga eller inte, till följande påståenden: Alternativ Procent Värden 1 Mycket bra förslag 54,2 % Bra förslag 31,4 % Varken bra eller dåligt förslag 11,3 % Dåligt förslag 1,6 % 24 5 Mycket dåligt förslag 1,4 % 21 Totalt

17 17. Staten bör ekonomiskt kompensera företag som anställer personer med permanent nedsatt arbetsförmåga Alternativ Procent Värden 1 Mycket bra förslag 49,8 % Bra förslag 36,1 % Varken bra eller dåligt förslag 11,4 % Dåligt förslag 1,6 % 24 5 Mycket dåligt förslag 1,1 % 16 Totalt

18 18. Jag tycker det är rimligt att lönen sjunker i takt med att arbetsförmågan sjunker Alternativ Procent Värden 1 Mycket bra förslag 1,7 % 25 2 Bra förslag 5,4 % 79 3 Varken bra eller dåligt förslag 27,1 % Dåligt förslag 28,6 % Mycket dåligt förslag 37,1 % 540 Totalt

19 19. För personer med permanent nedsatt arbetsförmåga ska det införas en anpassad tjänst där staten betalar en del av lönen Alternativ Procent Värden 1 Mycket bra förslag 37,2 % Bra förslag 38,2 % Varken bra eller dåligt förslag 18,6 % Dåligt förslag 3,2 % 46 5 Mycket dåligt förslag 2,8 % 40 Totalt

20 20. För personer med permanent nedsatt arbetsförmåga ska det införas ett stöd där staten betalar en del av lönen i syfte att de ska kunna vara kvar i yrkeslivet i en anpassad tjänst Alternativ Procent Värden 1 Instämmer helt 65,2 % Instämmer delvis 28,3 % Tar delvis avstånd från 4,3 % 62 4 Tar helt avstånd från 2,3 % 33 Totalt

21 21. Har du egna förslag på hur arbetsmarknaden skulle kunna bli bättre anpassad för personer med nedsatt arbetsförmåga. Arbetar inte officiellt, byter min datasupport mot små motgåvor. Det är så viktigt att göra något isf f att rulla tummarna. Skulle klara att arbeta %. Arbetar alltå inte men lämnar ändå min mailadr. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen bör slås ihop till en myndighet/organisation. Samt ATT det skall införas en ombudsman för de som blir misshandlade av ovan nämnda organisationer! JAG TYCKER ATT FÖRSLAGET ATT FÖRETAGET FÅR ETT BIDRAG FÖR ATT TA EMOT EN PERSON MED NEDSATT ARBETSFÖRMÅGA ÄR BRA. PERSONEN FÅR EN CHANS ATT VISA UPP SIG. välj bort nuvarande regering i nästa val Jag har lönebidrag för min 50 % tjänst Bör vara möjligt att jobba lite olika tider så att det passar den som ej är helt frisk. Dessutom tycker jag att de som arbetar borde kunna få rehabilitering så att de orkar fortsätta med arbetet. Det fungerar ej med en gång i veckan (tar för mycket av ork) utan en längre period då man bara tränar och inget annat. Bättre samordning mellan myndigheter Vara lite mer på bettet och försöka Arbetsgivare mer lyhörda och villiga ta in människor med någon form av funktionsnedsättning - kan vara bra att vara verklighetsförankrad alla är inte 30 år utan barn och alltid villiga arbeta övertid för det är det som belönas med nuvarande regering Att vi kan ha regelbunden rehabilitering/habiliterings tid under arbetstid, t.ex. någon gång i vecka. Arbetsgivare ska inte förlora ekonomiskt på att anställa personer med nedsatt arbetsförmåga. Staten bör stötta de arbetsgivare som gör det. En person med nedsatt arbetsförmåga bör inte gå under samma sjukregler som en annan arbetstagare. Sjukintyg ska inte behövs i samma utsträckning och man bör slippa karensdagar. Särskilt stöd, funktionsnedsättning skall i lagen vara en diskriminerande faktor Tillgängligheten för rullstolsburen. Låt personer med nedsatt arbetsförmåga avgöra själva i vilken grad de vill arbeta. Alla vill kanske inte arbeta efter 65 års ålder. Information till arbetsgivare om de olika funktionshindren. Nej. Flextid skulle säkert passa många, då kan hänsyn tas till att ork och arbetsförmåga är skiftande för många med nedsatt arbetsförmåga. Jag är 69 år och arbetade 38,5 år på heltid UTAN LAN-bidrag. Fick jobbet enbart på grund av bra kontakter i förväg med avdelningsdirektören (närmast VD). I den mån jag kan bidra ställer jag upp på intervuer eller liknande. /Lars-Erik Widell Anpassa arbetstakten efter individens förutsättningar! HELA ARBETSMARKNADEN SKALL ANPASSAS SÅ ATT ALLA FÅR PLATS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! DÅ FÅR VI BORT DET S.K. " UTANFÖRSKAPET "!!!!!!!!!!!!! ALLA SOM ANSER ATT SJUKTALEN ÄR FÖR HÖGA DELAR PÅ MIN ERSÄTTNING SÅ FÅR DE SE HUR LÄTT DET ÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!JAG ORKAR INTE ARBETA! Arbetsförmedlingen skulle söka upp personer med funktionsnedsättning i vissa åldrar och hjälpa till att hitta en syselsättning. Jag har fyllt 70 år och har ingen längtan ut i arbetslivet. Är starkt engagerad i föreningslivet. Frågor och svar har inte varit relevanta för min situatin. Längre a-kassa i fas 1 och 2 utefter arbetsförmågan och bättre samarbete mellan FK, arbetsförmedlingen och läkare i rehabiliterings och återanpassningsfasen. På hur mycket jag arbetar idag skrev jag annat pga att jag är arbetslös på väg till fas 2 i arbetslöshetsperioden. nej, 75 år och ute ur rullorna :) När jag blev sjukskriven heltid ville jag arbeta de dagar jag orkade och vi hade ett möte med min nevrolog,försäkringskassan,arbetsförmedlingen men det accepterade inte försäkringskassan utan de ville ha ett schemalagt arbete och jag fick sjukersättning på 64% av min sjukpenning men jag kunde kanske arbetat en och annan dag när jag var bättre,nu har jag permanent sjukersättning och lever på nästan socialbidrags nivån! Inte bara staten utan också landsting och kommuner bör ta ett större ansvar för att funktionsnedsatta får större chans att komma in på arbetsmarknaden, eller åtminstone får en vettig chans till en meningsfull sysselsättning. Den modell med flexjobb som tillämpas i Danmark tycker jag verkar vara en bra idé. Har själv blivit av med jobbet till följd av min diagnos och har väldigt svårt att hitta en halvtidstjänst och börjar tvivla på att jag ska kunna utföra ett "normalt" jobb (har halv sjukersättning). Upplever att sjukvården är en stor stoppkloss, de vill inte hjälpa till med smärtlindring men inte heller skriva intyg till Försäkringskassan, man måste börja i sjukvården, inför sjukvårdspeng så patienter kan söka vilket landsting de vill, precis samma som skolpeng. Är just nu i en situation där jag inte kommer någonstans vare sig med sjukvården försäkringskassa eller arbetsförmedlingen, kan inte påverka min situation alls. Jag har sökt privat och fick min diagnos för bara ett par månader sedan. Trots diagnos vill varken smärtklinik eller neurologklinik ha med mig att göra och jag har inte råd att söka privat vård fler gånger, har en månadsinkomst på 3000 kr efter skatt. Det är viktigt att samhället från båda håll lyssnar till människor och att de som kan och vill arbeta får den möjligheten samt att den som anser sig inte kunna arbeta får sjukersättning på heltid. Idag är man klämd mellan regelverk och krav. Jag skulle kunna tänka mej att jobba/ha eget företag m hjälpmedel/rådgivning för människor m funktionshinder av olika grad. Har en del idéer som jag försöker få hjälp att vidareutveckla, men som funktionshindrad innovatör är det svårt att komma vidare, vi har mera attityder att slåss emot än icke funktionshindrade. Jag har arbetat heltid på kontor fram till min pension förra året. Detta var med lönebidrag. Att man skulle ha möjlighet att både öka och minska sin arbetstid efter sin tillfälliga förmåga enligt överenskommelse med sin arbetsgivare. Efter det att myndighet och läkare insett att man inte orkar jobba heltid skulle den flexibiliteten finnas. Utan för mycket administration. Marknadsför vad du kan göra, istället för att påtala vad du inte kan. Anpassa jobbet/arbetsplatsen i dialog med arbetsgivaren så du kan fortsätta att leverera och därmed få kunna känna att det fungerar som tidigare fast på ett annat sätt. i mitt fall är det svårt att anpassa, det går heltenkelt inte med mina problem... Nej inte just nu...men funderar jag på saken en tid - så kan jag sedan leverera mer förslag och tips. Större förståelse från Försäkringskassan!!! 21

22 Större insatser från AF/Försäkringskassa i samverkan, inte bara att rycka undan ersättningen då sjukskrivningsperioden upphört. Vägledningssamtal för den sjuke. Ett samarbetet mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och ev Socialmyndigheten i syfte att hjälpa den drabbade att må bra, istället för att enbart titta på bra statistik. Dvs se människan och dess möjligheter. För mej var frågorna inte helt relevanta då jag är sjukpensionär och har en hobbyverksamhet som måste drivas som företag, om jag inte ska utföra uppgifterna svart eller gratis. Belys styrkor mer än svagheter. Det skulle absolut förenkla om personer som vill jobba men inte vet hur mycket % kunde rapportera per månad. Det kan vara omöjligt att jobba 5 % ena månaden och vara ok med 25 % en annan. Om man har möjlighet till ett flexibelt jobb så tjänar både försäkringskassan och personen i fråga på detta. Om jag anmäler att jag ska jobba 25 % men inte når upp till de i ex. 2 månader eller mer så fungerar det inte ekonomiskt. Mer information ochkommunikation, annars blir det att vi som är sjuka är en belastning, Det värsta är att vissa människor gör värderingar om de sjuka att vi inte levererar, de glömmer att vi har ett handikapp. Så värderingsfrågor är viktiga! Att man lyssnar till vilket stöd den anställde behöver och ser till att denne får det. Så är det inte idag och ser man inte sjuk ut så är man inte det fast sjukdomen oftast påverkar. Tex koncentrationssvårigheter som gör det svårt att arbeta i kontorslandskap eller liknande. Anpassa arbetstider till individen och inte till FKs datasystem. Bättre hjälp via Arbetsförmedlingen jag är pensionär!! Bättre o mer information till alla. Hänsynstagande över lag. Helheten måste ses i både vård och på arbetsmarknasden. Stöd till både handikappad och företag behövs. Det hänger ihop. Men om inte ens vården fungerar hur ska man kunna kräva det av arbetsmarknaden? Att se helheten för den handikappade. Varierade arbetstider efter personliga förutsättningar. Att man ska kunna vara kvar i sitt yrke men kanske jobba mindre så att man orkar. Idag finns bara sjukskrivning och ev. högriskskydd i särskilda fall, vad jag vet. Det är värdefullt för den sjuke och samhället att vara kvar i sitt jobb utan att man ska behöva förflyttas till specialjobb - om man inte vill. Som det är idag är det jättesvårt. Man måste få folk att förstå oss som har neurologiska handikap som inte syns bättre. Med Narkolepsi är det så individuellt Vara mer flexibla både då det gäller arbetstid som att vara positiv till att kunna förändra tjänstens innehåll. Frågrna i början av enkäten passade inte mig. Jag har haft diagnosen 8 mån. Jag skulle inte kunna ha det jobb jag hade förut men jag skulle klara ngt stillasittande. Förr så kunde handikappade få anpassade jobb men de är bortrationaliserade och jag tror inte att ngn arb.givare vill införa det igen, tyvärr En test dom klarar av. Ge dom typ lärlings jobb, eller som jag som stort sett bara kan andvända huvudet o hjärnan, något slags enklare kontorsarbete hemifrån vidare utbildning, höja kompetensen, samt bli friare ifrån arbetsplatsen, dvs. kunna jobba tex hemmifrån Det är min son som drabbats av Huntington. Jag har god kännedom om förhållandena. Har kontakt med hans arbetsgivare. Min son arbetar 50 % och det är passande för honom idag. Jag upplever arbetsgivaren som positiv men min son blir succesivt sämre och i framtiden kommer det att bli omöjligt för honom att överhuvud taget arbeta. Tyvärr!! Vad kan man då hitta för sysselsättning? Jättebra - inför Flexjob! Jag vet inte, På många arbetsplatser är det höga krav på vad man ska hinna med. Jag fick min diagnos januari 2008, efter rehabilitering fick jag arbete som administrativ assistent på LSS verksamheten (har arbetat som områdeschef inom LSS tidigare) Men fler arbetsuppgifter lades på mig och jag klarar inte "för många bollar i luften" stress. Sjukskrivning igen fom november Ska påbörja ny rehabilitering till arbete i april. Men det känns mycket osäkert om det finns möjlighet till nytt arbete. Jag förstår att cheferna har press på sig att vara "kostnadseffektiva" och ej hinner med annat. Jag tycker att jag har bra stöd från rehabkliniken i Halmstad och hoppas på att det kommer att lösa sig. Margaretha Jag är egenföretagare och upplever inget som helst stöd från myndigheter att stödja min verksamhet för att jag ska kunna fortsätta arbeta trots att min arbetsförmåga minskar. Nej. Jag är pensionär. Ekonomisk trygghet är viktigare än arbete. Ett rikt liv behöver inte innebära produktivt arbete. Begreppet arbete kan omformuleras till livsinnehåll. Det vi värderar som arbete varierar över tid. Mycket av det vi gör idag betraktades som värdelöst förr. Om vi skall ha en hållbar utveckling behöver vi producera och arbeta mindre. Jag har svårt att förstå varför sjuka till varje pris skall arbeta. Meningsfull sysselsättning borde vara ledstjärnan istället. Dvs "lön utan arbete " är vad vi bör fundera kring. -Förändrad attityd där mångfald på arbetsplatsen ses som en tillgång och konkurrensfördel. -Det är bättre att tala om "allas" varierande kompetens och kapacitet i relation till arbetsuppgift och ev. varierande förmåga över tid istället för permanent nedsatt arbetsförmåga utifrån sjukdom/diagnos. -Ökad flexibilitet över tid och i omfattning i socialförsäkringssystemet, exempelvis varierande procentsatser för sjukersättning - Ökad tillgänglighet och bra stöd och bidragsformer för mer kostsamma/omfattande arbetsplatsanpassningar, -Handledning/utbildning för arbetsgivare/anställda vid behov.d.v.s tillgång till resursperson. -översyn för att hitta något bättre än lönebidrag, då det finns en fara i att detta slentrianmässigt används och bidar till att förstärka en negativ särställning på arbetsmarknaden, en form av inlåsning snarare än möjlighet. frågornas formuleringar och svarsalternativ känns tyvärr inte helt relevanta för mig trots att jag har en sjukersättning på 50 procent. Har anställning på deltid och vare sig jag eller min arbetsgivare har haft kontakt med arbetsförmedlingen i samband med min anställning. (jag har personligen svårt att se att jag har nedsatt arbetsförmåga, snarare att jag har full arbetsförmåga dv.s kompetens men kapacitet under begränsad tid, vilket är en viktig skillnad) Upplysningsvis: Jag är ålderspensionär, tidigare förtidspensionär pga annan diagnos än PNP. Men jag tycker det är bra att frågan kommer upp så att attityder, förståelse och kunskap kan öka om neurologiska sjukdomar. Lycka till med Ert arbete! Arbrtar deltid på "övertid" är 68 år. Lägg ned Samhall. Integrera mera så vi syns mer. Jag tycker flexmodellen (tror jag den heter) som de har i Danmark verkar intressant. I övrigt tror jag på att sprida information kring arbetsgivare om vad det innebär att anställa någon med nedsatt arbetsförmåga, eller någon som har en funktionsnedsättning som inte leder till arbetsoförmåga med rätt stöd. 22

23 mindre stress. I detta ärende är det helt otänkbart med ett arbete. Men svar på frågan om. Helt klart skulle hon vilja kunna arbeta. Jag är fortfarande i arbetsför ålder och har arbetat 75%, sedan 50%. När min sjukdom succesivt blivit sämre, fick jag allt stöd jag kunde begära från min arbetsgivare.. Jag har nu 100% sjukersättning. Vill hellre naturligtvis arbeta, men kan inte. Särskilt utbildade jobbcotcher på arbetsförmedlingen. Använd dig av konakter så mycket du kan! Och marknadför dig själv så människor vet vem du är. Jag svarar på den här enkäten med viss vånda, därför att jag tycker att frågorna är mycket förenklade. Dels passar jag inte riktigt in i frågornas svarsalternativ, dels är frågorna om olika statsunderstöd mycket problematiska och komplicerade, och era frågor och svarsalternativ kan verkligen tolkas på många sätt! Men jag svarar ändå för att jag vill verkligen få till stånd förändringar och jag vet att den här typen av undersökningar är viktiga för intresseorganisationer som NHR. För tillfället är jag arbetslös på 100% (vilket betyder att jag arbetar mycket, kanske närmare 100%). Däremot anser jag att min nedsatta arbetsförmåga delvis döljs i statistiken nu - jag borde kanske vara sjukskriven 10-25%. Jag vet inte själv riktigt vilken arbetsförmåga jag har. Det finns också alltid en utväxling mellan arbete-fritid. Anpassningen av arbetsmarknaden handlar om: 1 Sjuförsäkringen. Den måste åter ge möjligheter till tidsbegränsad (1-2 år) "pension" eller långtidssjukskrivning. Där det finns utrymme för förbättringar och försämringar av hälsotillståndet. Och där individens egen beskriving av arbetsförmåga får högre vikt - liksom läkarnas värdering! Inte FK:s handläggare och ett rättsosäkert och ovetenskapligt(!) försäkringsmedicinskt underlag, med bestämda sjukskrivningstider för olika sjukdomar. Det nuvarande systemet är, som bekant, ett av de hårdaste inom OECD. Jag tycker att det är otroligt viktigt att NHR inte anpassar sina förslag och frågeställningar till den nuvarande situationen (och tar den för given) utan kämpar för att ändra den först. 2 Anpassningar i form av stödåtgärder till företag etc. kan vara aktuella, men själva grundproblemet är förstås: Den allmänna nivån på arbetslösheten. Den skapar konkurrens mellan människor och höjer kraven på arbetskraften (man måste vara helt frisk). Visst, det är bra om personer med funktionshinder får arbete (kanske med ek. stöd till arbetsgivaren), men det kan ge upphov till s.k. utträngningseffekter, vilka konkurrerar vi ut då? Ungdomar? Det behövs en annan arbetsmarknadspolitik, antagligen med fokus på full sysselsättning. Lägg bidragen på att skapa (riktiga) arbeten med riktiga löner etc. t.ex. hos kommunerna. Och det behövs en värdigare attityd mot sjukskrivna, att man inte till varje pris måste arbeta, utan att det finns utrymme för att vara sjukskriven. Frågan om människor är rädda för att förlora arbetet handlar naturligtvis också om frågan vilka alternativ som finns då (utförsäkring, dålig ekonomi etc)! Man kan pressa sig själv, vilket påverkar hälsan på sikt, och försaka sin mesta fritid med flera lösningar för att kunna arbeta. Det är komplext, som sagt... Har inga direkta förslag men däremot tycker jag att Samhall ska återgå till sin gamla form. 1) Ha möjlighet att jobba precis den tid man klarar av, inte vara låst till 50, 75 eller 100%. Då givetvis med möjlighet till sjukersättning eller liknande på resterande del. 2) Göra arbetsgivarna uppmärksamma på fördelarna med att anställa någon med funktionshinder. För att fördelar finns det och fördelar kan skapas. 3) Snegla på Danmark, de har en hel del bra idéer. Idén med att ersätta arbetsgivare för att skapa arbete åt personer med reducerad arbetskapacitet är bra. Men risken finns att de betalar mycket lite av denna ersättning till arbetaren och stoppar större delen i egen ficka. Se SVTs Uppdrag granskning. Med lite flexibilitet ifrån både arbetsgivare och arbetstagare så kan man hitta vettiga sysslor åt folk som kanske inte kan utföra ett vanligt arbete. Mer deltids arbete, alla kan inte jobbar heltid. Jag är anställd av en statlig myndighet, saknar arbetsförmåga idagsläget men min läkare tror jag skulle klara 25% längre fram med anpassade arbetsuppgifter. Min arbetsgivare är inte intresserad av att skapa en sådan tjänst eller omplacera mig till lämpligare arbete. Om inte ens staten själv är intresserad av att hjälpa till är det svårt att se att något sådant skulle fungera på mindre arbetsplatser. Sociala företag med statligt stöd. Att offentlig sektor har dessa personer och utför arbete som knappt hinns med idag. Lönen skall utgöras av den sjukersättning man får, statligt stöd och en liten del från arbetsgivaren. Sociala företag med stöd av personer som har god kunskap om funktionsnedsättningen. Bidrag måste i vilket betalas ut om inte den sjuke jobbar, så varför inte använda det bidrag som en del av lönen för ett arbete som man kan klara av. Titta också på Danmark med deras flexjobb. Man måste känna sig trygg att man kan komma tillbaka i sjukförsäkringen igen om man inte orkar. Möjligheter till mer individuella arbetstider. Att arbetsplatserna anpassas. Jag är pensionär sedan måpnga år tillbaka. Jag är 79 år så frågeställningarna är inte relevanta för mig. Inger Rindemo inga Är ålderspensionär varför enkäten inte är helt relevant. Fokus på det man kan utföra i stället för att det blir ett problem att man inte kan jobba alla timmar. Jag har inte varit ute på den öppna arbetsmarknaden på 7 år p.g.a min höga ålder 71 år JAG ÄR PENSIONÄR. Ja Många fler med nedsatt arbetsförmåga skulle kunna hjälpa andra med samma diagnos samtidigt som de själva får träning och något att göra. I habilitering och i rehabilitering skulle de kunna vara ett bra komplement till personal i dessa verksamheter. Exempel finns där personer med afasi leder studiecirklar för elever med svår afasi. ( Afasiföreningen i Göteborg ) Förslagen här var bra och mycket uttömmande så något mera att tillägga har jag inte.. nej Ge mer bidrag till sociala arbetskooperativ där var och en gör 100% av egen förmåga Jag har anpassat jobb,90% från arbetsförmedlingen,10 % från annat håll än min arbetsgivare. Trivs bra där jag är,kan göra arbetsuppgifter hem i från de dagar jag känner mig sämre Det är en stor oro att ha eller som i mitt fall kommer att få nedsatt arbetsförmåga. Framför allt när man har en diagnos som sakta men säkert blir sämre och sämre. Hur länge till kommer jag att klara av mina arbetsuppgifter? Kommer det vara möjligt att få stöd om man inte lyckas få ett jobb med lön om man är för dålig i kroppen, inte huvudet. Vad som ska till är jag inte säker på, men att veta att man får ett ekonomiskt stöd om det skulle behövas skulle ju minska oron för framtiden en del. Införa vilorum och att få folk att acceptera att det är okey att men går ifrån och vilar på rasten. Detta gäller för alla. Flexjobb Deltar i rehabiliteringssamverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Arbetstränar på personalkooperativet Miljövårdscentrum i Örebro. Här kan människor som av olika anledningar hamnat utanför arbetsmarknaden pröva på att arbeta i någon eller några av de många olika verksamheterna. Det finns bland annat snickeri, tapetseri, bilverkstad, storkök, cementgjuteri, data och administration samt ekologisk odling av grönsaker,vilka säljs i den egna butiken. Centrumet erbjuder arbetsrehabilitering, arbetsprövning och utredning av arbetsförmåga. Syftet är bl a att utvärdera hur många timmar som jag orkar och hur jag fungerar i ett arbetslag/ och eller självständigt arbete. Här finns handledare inom de olika verksamheterna som då får 23

24 överblick under hela tiden som jag är på arbetsplatsen. Efter ca 2 månader görs en utvärdering då kontaktpersonen från Arbetsförmedlingen Bättre information till företagen, både stora och små. Kunskapen om anpassningar och hjälp är mycket dålig. Företagen är rädda för mycket sjukskrivningar och vet inte att man kan ta bort deras ansvar hos FK. Ser man på personer med funktionshinder är de sällan sjukskrivna långre perioder om arbetet är rätt anpassat i praktiska och tidsmässiga aspekter. Är själv arbetslös fn men kan tänka mig att berätta efterwsom jag har stor erfarenhet av dessa frågor. Världsfreden och växthuseffekten då? För så svårt är det. Vi rör oss nu mot det motsatta, högre krav på alla som arbetar, oavsett hälsa, och detta i en tillvaro där det är självklart att personer med vad som förr var svåra sjukdomar arbetar... (MS, diabetes, sköldkörtelproblem är repr. i min närhet) Riktade informationskampanjer mot arbetsgivare där man pedagogiskt berättar om sannolikheten att någon av deras anställda/personal/närstående kan/kommer att hamna i en liknande situation och vad man då skulle vilja att den personen skulle få för stöd. Staten går mellan med pengar, så att alla som orkar och har någon som helst möjlighet kan stanna kvar i arbete. Viktigt för självkänslan. Däremot får det inte vara tvingande, för många har knappast ork att leva ett drägligt liv. Balans ger livskvalitét. Hela inställningen till människor måste ändras. Det optimala nu är supermänniskor som kan arbeta obegränsat och då finns det inget utrymme alls för funktionshindade människor. Man vill inte inse att vi alla när som helst kan drabbas av sjukdom och olycka. Det är det som alla måste bli mycket mer informerade om, så att man verkligen förstår detta och då kanske inställningen på arbetsplatser kan bli en annan också. Mer generös för dem som idag inte har samma förmåga. Man måste kontrollera arbetsgivarna bättre när jag har lönebidrag. I dag följer bidraget arbetstagaren, det är många arbetsgivare som utnyttjar situationen. Det känns som om de vill gärna ha bidraget och de har inga krav på sig. Det är inte rättvist. Om de inte vill anställa någon med lönebidrag ska de inte kunna få en annan person med lönebidrag. Det finns styrelser som inte har utbildning i att vara arbetsgivare. Arbetsförmedlingen vill ju bara ha bra siffror. De har ingen uppföljning om hur det går för mig. Fixeringen vid arbetet i samhället måste ändras. Då skulle t.ex handikappade får bättre stöd och ett bättre sammanhang än idag. Dessutom skulle folk som inte kunde 'arbeta' (d.v.s. har ett konventionellt arbete på ett kontor eller fabrik eller liknande) heltid eller inte alls ha högre status och inte känner att de har förlorat så mycket status om de blivit handikappade efter ett liv utan handikapp. Jag vet att ta itu med samhällsförändring är en stor sak and kan låta idealistisk men det kanske inte är lika idealistisk som man tror. Hej! Jag tror att alla tjanar pa att manga jobbar= aven de med nedsatt arbetsformaga. Det ar dock inte helt latt att ta fram bra ideer om hur det ska ga till. Men de som kan och orkar arbeta far en viss inkomst och blir mer ekonomiskt oberoende och far darigenom ett battre sjalvfortroende. Det ar viktigt p g a allas lika varde i samhallet. Sätta sig i vilken arbetsförmåga som finns och vilken arbetsförmåga som skulle kunna utvecklas. Det förekommer att "arbetsmarknaden" tror att man inte kan tänka för att man går dåligt. Att man bara inte tittar på om du är ung och vacker och passar in... Vi något äldre men fortfarande i arbetsför ålder har faktisk kunskaper och erfarenhet. Jag har inget fel i huvudet, det är bara min kropp som inte riktigt hänger med. Då får man avgångsvederlag och åker på "soptippen". Som tur är har jag en hobby som jag kan ägna 24 timmar per dygn till... Lyssna mera på personer med skador och sjukdomar på deras ideér. Jag har yrkeskunskap som tyvarr inte kunnat tas tillvara p.g.a. sjukdom. Kanske om arbetsmarknaden hade gett mig mojlighet att arbeta pa mina villkor och efter min ork, nagra timmar per vecka, nu nar utbrandheten borjar ga over. Men nu ar jag vanlig pensionar. Ar sjukskoterska. Arbetsmarknaden kan bli bättre när det gäller flexibla tider och inte stereotypt tänka vara på plats dagar i veckan. Det kan ta otroligt mycket energi att varje veckodag bara göra sig redo att resa. Pendling till och från jobb kan ta så på krafterna att det sedan inte finns så mycket ork kvar till själva arbetet. En person med nedsatt arbetsförmåga kan hel eller delvis utföra gott arbete idag ifrån annan plats i lugnare miljö. Är anhörig - inte själv drabbat av en af NHR's sjukdomar. Därför har jag inte svarat på flera av de första frågorna. Arbetsmarknaden skulle mer se på kompetens än nedsatta funktioner. En person som uppfyller kompetenskraven ska kunna få tjänsten med samma anställningsvillkor oavsett funktionsnedsättning eller ej. Vilket även skulle förenkla Personaladministrationen i och med att all undantagshantering försvinner. - Inför regler inom rehabkedjan som är anpassade efter personer med kroniska sjukdomar och som har permanenta funktionsnedsättningar - vi kommer ALDRIG att bli friska men kan göra stora insatser ändå. - Var felxibel inom F-lassa mfl - skrota 25/50/75/100 uppdelningen i arbetsförmåga - inför en anpassning efter INDIVIDEN om det är 60% eller 80% eller 45,6... Eftersom att den nedsatta arbetsförmågan är så pass individuell och olika beroende på sjukdom så borde staten gå in och informera om skadan, vad som kan göras för att hjälpa personen och vad den eventuellt skulle behöva som stöd. Också att den med nedsatt arbetsförmåga får guidning och stöd in i arbetslivet för att hitta ett arbete som skulle passa personen bäst. Samtidigt kanske inte alla ska behöva veta om denna nedsatta arbetsförmåga för att de då kan ge personen ännu mer svårigheter att hitta jobb. Sänk antalet veckoarbetstimmar generellt då kommer även personer med nedsatt försmåga bli heltidsanställda på samma villkor som andra som klarar långa dagar. Har svarat på enkäten som anhörig till son med visst funktionshinder. VH Björn Thorzell Jag driver eget AB idag, men upplever problem tackvare den dåliga förståelsen från myndigheter. Skulle med rätt hjälp mycket väl kunna komma upp i % från idag endast 25 %. Har förut arbetat på Ericsson AB där skulle jag vara mycket bekymmrad över en eventuell framtid. Slutade pga sjukdom. Tror att NHR skulle kunna medverka till att flera kunde starta egna företag, ex vis genom att samordna vissa uppdrag via samordnare för företag Med litet flexibilitet, empati och fantasi går det att skapa skräddarsydda, anpassade arbeten till personer med begränsningar i arbetsförmågan. Det gäller att ta vara på det friska i alla lägen! Jag har själv fått gehör för sådana idéer och fått arbeta med det jag orkat klara av, när andra möjligheter stängts på grund av försämrad hälsa. Jag fick t e x arbeta i min gymnasieskolas bibliotek, när jag inte orkade med språkundervisningen till följd av (mångåriga) ryggproblem. En tid var jag också kanslist inom handikapprörelsen och fick då "flexa" och ta timmarna som orken tillät. Det går bra att jobba hemifrån dessutom, nu när nästan alla ha datorer! Utökade lönebidrag som inte är samhallstjänster. Skapa mindre oro och har en egen enhet som gör att man inte hamnar mellan stolarna för AF och FK. Att läkaren kan bedöma vart man bör tillhöra och inte en handläggare på FK. Skapare enklare verktyg för personer som vill arbeta men som inte känner att de är trygga på den vanliga arbetsmarknaden, även om de ännu inte tappat alla sina förmågor. Göra insatser tidigt! Öka tryggheten vid en diagnos som ger framtidstro!! Vet att Danmark har en rätt så fungerande anpassning i arbetslivet för "oss" med MS (behov av "mikropauser" under arbetsdagen bl.a.) Omställningsbidrag, när man kan få klura ut /prova fram möjlig ny yrkesroll och antal timmar. Flux tid mellan exempel kunna jobba mellan 0-10 timmar i veckan. Jag vart 100 % helt " förtidspansionär" 1 augusti 2011 men arbetar 5 tim i veckan med enklare saker på gamla arbetsplatsen. 24