Digitalkameran som metod för barnobservationer 1

Transkript

1 Digitalkameran som metod för barnobservationer Sammanställd av Peter Essen Göteborgs stad Lundby

2 1. Introduktion Bakgrund Låt barnen ta över kameran! Våga lämna ifrån sig kameran Lära barnen hantera kameran Skaffa nackremmar Lär barnen hela processen Låta barnen fotografera vad de vill Ge barn i uppgift att fotografera Lära sig tolka barnens bilder Digital portfolio/iup Bilagor Bil. 1: Fotot i framtiden Bil. 2: Barnkameror Bil. 3: Kontaktpersoner Bil. 4: Bildexempel från Herrgårdsskolan Bil. 5: Olika användningsområden för digitala bilder

3 1. Introduktion Att observera och dokumentera barns utveckling och uppväxt hör till ett av våra viktigaste uppdrag i pedagogisk verksamhet. Aldrig tidigare har det varit enklare att göra detta än nu för tiden. Vi har begåvats med diverse digital utrustning såsom digitala stillbilds- och videokameror, inspelningsbara MP3-spelare, inspelningsmöjligheter direkt i datorn, webbkameror m.m. Fördelarna med dessa digitala dokumentationsverktyg är flera, t.ex. "omedelbar tillfredsställelse", det vill säga att man kan titta och lyssna direkt på det man just dokumenterat vilket är viktigt för de yngre barnen. Det är även lätt att redigera digitalt material (om man kan hantera verktygen) och bara få med det som verkligen dokumenterar utvecklingen hos ett barn/en elev i det redigerade materialet. För föräldrar och andra vårdnadshavare är det en stor fördel att kunna få detta material i digital form, t.ex. på en CD/DVD-skiva när deras barn slutar. En annan fördel är att man även kan titta på dokumentationen tillsammans vid ett utvecklingssamtal. 2. Bakgrund Bakgrunden till denna "metod" är att avdelningen Lilla Linden på Herrgårdsskolan i Lundby SDF började med att låta barnen dokumentera sin vardag under vårterminen När de upptäckte hur duktiga fotografer barnen var, så ville man utveckla detta arbete vidare, så under höstterminen 2005 anmälde personalen sig till ett Lust@ITprojekt under rubriken "Visst kan barnen dokumentera sin egen vardag". Jag var deras handledare under denna period och vi pratade mycket om hur de skulle kunna gå vidare. Om dessa tankar kan du läsa lite längre fram i detta dokument. Det bestämdes emellertid att man skulle ordna en vernissage med ett urval av barnens alla bilder. Denna vernissage gick av stapeln under vårterminen Personal och barn arbetade tillsammans med att rama och glasa in 79 bilder och skriva skyltar till bilderna med barnens kommentarer till varför de hade fotograferat just det motivet samt all annan förberedelse. Man bjöd in föräldrar och andra intresserade till vernissagen genom affischer och inbjudningskort. När vi kom in i Lilla Lindens fantastiska ljusgård denna dag kände vi att det låg en känsla av spänd förväntan i luften. Stolta barn och pedagoger tog emot vid entrén och vi blev bjudna på cider, salta pinnar, chips samt levande musik. Alla tavlorna/bilderna var till försäljning och det var "strykande åtgång". De bilder som blev sålda fick en röd prick. Man kunde höra besökare säga: "Tänk att det är barn som tagit dessa bilder. Det kan man inte förstå". Ja, fotograferna är inte äldre än 2-5 år. Detta är fantastiskt! 3

4 Vi som köpte bilder kunde inte ta dem med oss direkt, eftersom de skulle ut på en "vandringsutställning" till både Stadsbiblioteket och till Älvstrandens bibliotek. Det är oerhört viktigt att man får visa upp sig ibland - både för barn och vuxna - och att få känna att man arbetar för en "riktig" mottagare. Detta stärker både liten som stor! 3. Låt barnen ta över kameran! När man arbetar medvetet med barnens eget fotograferande gäller det att ta vara på varje situation där man ska fotografera - att tänka på; "Nu ska vi dokumentera med kameran. Passar det att ett barn fotograferar istället för mig?" Det vanliga är kanske - även för mig - att man själv tar kameran och fotograferar när det lika gärna kunde vara ett barn som gör detta. Det kanske kommer att ta ett tag innan man har vant sig att lämna över detta "ansvar" till barnen. Därmed är inte sagt att vi vuxna ska sluta ta kort - men när det passar bör vi lämna över uppgiften till barnen. Helt säkert är att när barn fotograferar, så blir det helt annorlunda bilder än när vi själva tar bilder; lägre kameravinklar, lite suddiga bilder, fin ögonkontakt barn-barn, helt andra saker som är viktiga i omgivningen m.m. 4. Våga lämna ifrån sig kameran Det som personalen på Herrgårdsskolan hade svårt med i början var att våga lämna över kameran till ett litet barn. Man vet om att kameror är både dyra och kanske lite känsliga. "Kommer barnen att tappa kameran i marken, i vattnet, i leran" etc. Inget av detta har hittills hänt på denna skola. I bilaga 2 beskrivs hur en riktig "barnkamera" skulle kunna se ut. När man till slut vågade lämna ifrån sig kamerorna till barnen upptäckte personalen man fina bilder det blev och att man fick, som sagt, helt andra bilder än när man själva tog kort. Detta gjorde då att det blev lite lättare. Personalen har berättat, att barnen numera självmant kommer och frågar efter kamerorna för att fotografera något - för dem - intressant. Sedan har man "glömt av" att kamerorna är "ute på vift", för att sedan bli påminda om detta när barnen kommer för att lämna tillbaka kamerorna. I början håller man naturligtvis ett öga på hur barnen hanterar detta. Trots allt stämmer det ju att kamerorna är lite dyra och lite ömtåliga. 5. Lära barnen hantera kameran Som pedagog gäller det ju hela tiden att lära barn hantera sig själva och sin omvärld, för att bli "dugliga" vuxna i framtiden. Man kan alltså inte förutsätta att barnen redan kan hantera kamerorna, utan detta ligger på pedagogerna att lära ut till barnen. Innan barnen börjar fotografera är det alltså lämpligt att ha en liten genomgång av hur kamerorna fungerar, så att barnen vet vilka knappar det ska trycka på, hur de ska bära kameran etc Skaffa nackremmar Av denna anledning är det också bra att köpa till ett litet och billigt tillbehör, nämligen riktiga "kameraremmar". Ingen kamera, förutom Sony Mavica, har en riktig nackrem som medföljande tillbehör. Det vanliga är att man får en lite löjlig handlovsrem, som inte fungerar i dessa sammanhang. Min rekommendation är att man går till någon affär som säljer elektronik och köper en nackrem till varje kamera man har. Det fungerar utmärkt med en sådan som man bär sin mobiltelefon, MP3-spelare (eller sina nycklar) i. Dessa är billiga försäkringar mot att barnen skulle råka tappa kamerorna. 4

5 6. Lär barnen hela processen För att barnen ska ha riktig förståelse för hur detta fungerar är det viktigt att barnen får vara med och se "hela kedjan" från det att man tar kort - till hur bilderna hamnar i datorn - till vad man kan göra med bilder i ett bildredigeringsprogram - till hur det går till när man t.ex. skriver ut deras bilder. Ibland vill man kanske göra en liten film i Photo Story och redan små barn (5-6 år?) skulle kunna lära sig hantera detta program. Allt sådant arbete sker i ett nära samarbete mellan barn och pedagog. Låt barnen vara delaktiga i allt! 7. Låta barnen fotografera vad de vill "Alla är vi barn i början". Alla som ska lära sig något nytt måste först få pröva, klottra och leka. Det är så som vi tillägnar oss kunskap. Av denna anledning bör man låta barnen fotografera vad de vill i början. Eftersom det är gratis att fotografera med digitalkameran kan vi låta barnen ha denna klottringsperiod. Bilder de inte vill ha sedan är lätta att radera från kameran eller datorn. Detta är en mycket spännande process. Barn, liksom vuxna, fotograferar sådant som de tycker är fint eller viktigt för dem själva. Det blir också hela tiden bilder ur barnens perspektiv - både bildligt och bokstavligt. Det kan vara en vacker himmel, en go' kompis, nya tofflor, ett fint märke på någons kläder etc. Ha inga som helst värderingar om vilka bilder barnen tar. Prata med dem för att höra vad de säger om sina bilder. Kom ihåg att denna skrift handlar om "Digitalkameran som metod för barnobservationer"! 8. Ge barn i uppgift att fotografera Under Herrgårdsskolans Lust@IT-projekt pratade vi mycket om hur de skulle kunna gå vidare med barns fotograferande. Ett sätt skulle kunna vara att ge barnen "fotouppgifter", t.ex. "Fotografera tre saker som du tycker är fina här på förskolan", "Tre saker som är gula (gröna, blå, röda)", "Tre saker som är gjorda av plast (trä, järn, glas...), "Fotografera allt skräp du ser på våran gård", "Fotografera din bästis", "Fotografera någon du är lite rädd för", "Fotografera något du tycker är vackert (fult, mjukt, hårt...) etc. etc. Dessa uppgifter kan antingen vara förknippade med det aktuella temat ni arbetar med eller bara för att ni vill ha reda på hur barn tänker och tycker om olika saker eller hur de uppfattar omvärlden. Tips! En bra start för detta sätt att arbeta skulle kunna vara att ni själva gav er dessa uppgifter. Det är märkligt hur vi människor fungerar. Det är som om man fick på sig speciella glasögon när man ställs inför dylika val. Man ser plötsligt världen med helt andra ögon. Det är som om det säger "klick" i huvudet. Plötsligt ser man gula saker överallt (om det nu är gula saker man är ute och letar efter :-) Det viktigaste är sedan efterarbetet! Man måste ta hand om barnens funderingar, insikter, åsikter, synpunkter etc. efteråt och inte bara lämna detta åt sitt öde - speciellt om det är något "känsligt" som att fotografera sin bästis eller den de är lite rädda för. Fördelen med kameran i detta sammanhang blir då att man liksom tränger in i barnens medvetande och verkligen får lära sig hur de tänker och uppfattar sin omvärld. Det blir som om de ser omvärlden genom kameralinsen, som då blir deras förlängda "sinnesorgan". 5

6 9. Lära sig tolka barnens bilder Som nämndes tidigare är det efterarbetet som är det absolut viktigaste i detta arbete. Man måste hela tiden vara oerhört lyhörd och nyfiken på hur barnen tänker och fungerar. Det gäller naturligtvis för allt pedagogiskt arbete, men här har vi fått ett nytt och kraftfullt redskap/verktyg för detta. Din uppgift som pedagog blir nu alltså att lära dig tolka de bilder som barnen tar. Man måste också samtala med barnen om deras bilder, om varför de tog just den bilden i det ögonblicket. Är barnen såpass stora och mogna kan de själva skriva sina kommentarer (med datorns hjälp). Kan de inte göra detta på egen hand hjälper du naturligtvis till, men barnen ska få skriva själva. Ett annat sätt att få barnens kommentarer till sina bilder är att de får hjälp med att göra en film i Photo Story och sedan läsa in kommentarer med sin egen röst till varje bild. Då hör man ju även hur långt deras språkliga förmåga har kommit. Görs detta systematiskt under en längre period hör man tydligt deras språkliga utveckling. Detta är ju viktigt för de yngsta barnen och kanske även för de barn som inte är födda i Sverige. De får omedelbar återkoppling till hur de pratar och låter. Slutresultatet bil en liten film med barnens egna bilder och kommentarer, vilken sedan lätt kan läggas in i barnets egen digitala portfolio. Den enda utrustning som behövs (förutom dator och Photo Story) för detta ändamål är en bordsmikrofon där både barnets och pedagogens röst hörs. 10. Digital portfolio/iup Det har egentligen aldrig varit enklare och mer kraftfullt än nu, att dokumentera ett barns uppväxt och utveckling. Den digitala tekniken gör att det blir alldeles gratis att dokumentera; att filma med digital videokamera kostar inget, att fotografera digitalt kostar inget, att spela in barnen på en dator kostar inget etc. - så länge som man behåller resultatet som digital information. En annan förutsättning är ju också att man har skaffat denna digitala utrustning, men det är egentligen inget större problem, eftersom vi hela tiden köper in ny utrustning (datorer, dataprojektorer, CD/DVD-brännare, MP3-spelare, kameror, mikrofoner etc.). Många av de program vi använder är också helt gratis! Den stora utmaningen blir för pedagogerna att lära sig hantera denna utrustning - men det blir hela tiden enklare och enklare. Priser på digitala verktyg sjunker också ständigt. All information/dokumentation läggs i barnens digitala portfolio. Den blir en sjö att ösa ur när man sedan ska genomföra utvecklingssamtal. Tänk att som förälder kunna se sitt barn agera, prata och visa upp sig "live" under utvecklingssamtalet! Vi får aldrig glömma att vi ser och följer med deras barn under den period av dygnet/livet, då de själva inte har möjlighet att närvara. Välj denna metod eller håll kvar vid de traditionella pappershögarna med skriven dokumentation. Man behöver inte fundera länge på vilket sätt som blir mest levande för både barn, föräldrar och pedagoger. Det gäller alltså att välja bort arbete man gjort tidigare och välja detta nya sätt, så att man inte råkar ut för "dubbelarbete". Eftersom denna typ av dokumentation blir så tydlig, blir det också mycket enklare att lägga upp en individuell utvecklingsplan för framtida "åtgärder", för att sedan fortsätta att dokumentera, tolka, samtala om etc. All denna dokumentation, som är digital, blir enkel att bränna ner på en skiva, så att barn och föräldrar kan få med den hem och spara för framtiden, visa upp för släkt och vänner m.m. 6

7 11. Bilagor Bil. 1: Fotot i framtiden Vi vet inte idag vilka former fotograferingen tar sig i framtiden. Redan nu kan man fotografera med digitalkameran så klart, men även med sin mobiltelefon eller med den digitala videokameran. I framtiden kanske alla dessa "prylar" växer ihop till en enda; denna nya pryl blir kanske en dator-telefon-kamera-mp3~spelare-filmkamera-tv-radio-internetsurfningsapparat-gpspryl. Framtiden får utvisa vart det tar vägen! Att vi fortfarande vill dokumentera vår omvärld och våra liv är ställt utom allt tvivel. Redan nu har kameratillverkaren signalerat om att de inte längre kommer att utveckla sina analoga proffskameror. Filmens era går alltså snart i graven. Då blir det digitalt "för hela slanten" Bil. 2: Barnkameror En reflektion man kan göra är; varför finns det inga barn-digitalkameror? Förr fanns det billiga och enkla kameror som barn fick. Detta gjorde att de fick upp ögonen för fotografins ädla konst, som sedan kunde utvecklas vidare. Flertalet av dessa barn fortsatte att fotografera när de blev äldre. Nu har digitalfotografin kommit, men det finns inte i lika hög utsträckning billiga, enkla och tåliga kameror för dagens barn. Digitalkameror är ofta lite för dyra, för att bara ge till barnen utan att vara lite rädd för att denna familjeklenod ska gå sönder. De är också ofta "stajlade" med blanka höljen och känns lite ömtåliga. En önskan är då att kamerafabrikanterna i framtiden ska förstå att de ska tillverka en barnkamera. Små fotografer blir stora och vill gärna köpa en mer vuxenanpassad kamera i framtiden. En barnkamera skulle kunna vara utformad enligt följande: I detta sammanhang har vi funderat på och letat efter, (men inte hittat) en bra och relativt billig och oöm digitalkamera för barn med vissa egenskaper som skulle kunna se ut som följer: 1. En storlek som skulle passa för barn och då menar vi inte liten och plottrig. 2. Greppvänlig. 3. Knappar och symboler som är lätta att förstå. 4. Tydlig Av/På-knapp med automatisk avstängning efter ett par minuter. 5. Två öglor för en nackrem - inkl. medföljande nackrem. 6. Stor display (2,5 tum?) med reptålig yta. 7. Klädd med reptåligt gummiskal. 8. Någon typ av linsskydd + kanske ett UV-filter som sitter för och skyddar objektivet. 9. Fukt- och dammtålig. 10. Ingen zoom (?) med motsvarande mm brännvidd jämfört med småbildskamera megapixlar räcker för detta ändamål. 12. Plats för externt minneskort med tät lucka. 13. Inget överföringsprogram är nödvändigt. Flyttbar disk fungerar jättebra. Då vi arbetar i nätverk med Windows XP, vilket kräver konfiguration för att bilderna ska hamna på rätt ställe på servern. Med Flyttbar disk räcker det med kunskaper i filhantering. 14. Och till sist; glada färger 7

8 11.3. Bil. 3: Kontaktpersoner Om du vill veta mer om hur du kan arbeta på detta sätt kan du kontakta personalen på avdelningen Lilla Linden, Herrgårdsskolan: Kontaktpersoner: Laura Paasio Peter Essen Telefonnummer: Lilla Linden: Webbsida: 8

9 11.4. Bil. 4: Bildexempel från Herrgårdsskolan Här kan du se några exempel på bilder som barnen har tagit. De är garanterat "vuxenfria", d.v.s. att barn har tagit alla bilder helt på egen hand! 9

10 11.5. Bil. 5: Olika användningsområden för digitala bilder. Några användningsområden för digitala bilder: 1. Dokumentera ett barns utveckling och uppväxt. 2. Skriva ut på vanligt papper för kortare "utställningar". Dessa bilder bleks ganska fort. Om man vill kan man plastlaminera dessa bilder för andra ändamål, t.ex. egentillverkade memoryspel, tallriksunderlägg, pussel, bilder ovanför barnens klädfack etc. 3. Skriva ut på fotopapper med fotobläck. Dessa bilder har en garanterad hållbarhet på flera decennier. Ta korten själva (släng ut de vanliga skolfotograferna?), tryck ut på A4 fotopapper och sälj till föräldrarna. 4. Skicka bilderna på webben för "framkallning" och få bilderna i t.ex. vanliga 10X15 cmbilder (eller andra storlekar). 5. Lägga in bilderna i Photo Story, Movie Maker eller Power Point, för att göra bildspel som visar på vad man arbetar med eller har upplevt eller för att lägga i respektive barns digitala portfolio. 6. Maila till vänner och bekanta. 7. Med mera! Du hittar säkert själv andra användningsområden för era digitala bilder. Peter Essen IT-pedagog/IT-samordnare Lundbys förskolor och skolor Göteborgs stad 10