Med individen i centrum. Korta fakta och berättelser om samverkan kring kriminella ungdomar i sociala insatsgrupper

Transkript

1 Med individen i centrum Korta fakta och berättelser om samverkan kring kriminella ungdomar i sociala insatsgrupper

2 Unga som fastnar i kriminalitet är ett stort problem för samhället men framför allt för individen som blir indragen. Det är därför viktigt med snabba och tydliga reaktioner på både nationell, regional och lokal nivå. Regeringen har tagit initiativet till arbetet med sociala insatsgrupper och vill med den här trycksaken beskriva satsningen och visa på det arbete som pågår i Sverige. Den är tänkt att fungera som en inspirationskälla för dig som jobbar med barn och ungdomar på olika sätt i till exempel socialtjänst, skolor eller lokala polismyndigheter.

3 Ungdomar är den mest brottsaktiva gruppen i samhället i förhållande till sin andel av befolkningen. I de allra flesta fall går det bra även för ungdomar som är stökiga under tonåren. Nästan alla tungt kriminella har dock en gång startat sin kriminella bana genom att begå brott som unga. Många har också skolkat från skolan. Enligt en utredning har den organiserade brottsligheten ofta sin rekryteringsbas bland de mest brottsaktiva ungdomarna. Dessutom upplever tidigare kriminella att samhället reagerar för sent på brottslighet. Insatser behövs så tidigt som möjligt. För att förhindra att unga fastnar i kriminalitet gav regeringen Rikspolisstyrelsen i uppdrag att initiera en pilotverksamhet med sociala insatsgrupper. Där ingår socialtjänst, polis, skola och andra berörda myndigheter i ett nära samarbete. Tillsammans arbetar de för att stärka hela det sociala skyddsnätet kring den unga personen, både i skolan och under fritiden. Socialstyrelsen fick samtidigt i uppdrag att utveckla en riskbedömningsmanual för att bättre kunna identifiera vilka unga som skulle kunna ingå i en social insatsgrupp och att ta fram en vägledning för vilka stödinsatser som kan sättas in. En viktig aspekt i arbetet med sociala insatsgrupper är att det sker på individnivå. Varje ungdom får en egen åtgärdsplan. På så vis kan unga som riskerar att fastna i kriminalitet få rätt stöd på ett tidigt stadium. I en social insatsgrupp har alla myndigheter och organisationer samma kunskap om en ung person, vilket ökar förutsättningarna för att rätt myndighet gör rätt sak för att hjälpa. Resultatet av pilotverksamheten visade att flera individer minskat eller totalt upphört med sina kriminella aktiviteter under den tid de haft stöd från en social insatsgrupp. Regeringen beslutade därför i februari 2013 att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att aktivt stödja arbetet med sociala insatsgrupper. Därmed tar regeringen ytterligare ett steg för att bekämpa ungdomsbrottslighet genom tidiga och tydliga insatser mot unga som begår brott. Beatrice Ask Justitieminister Maria Larsson Barn- och äldreminister 3

4 Sociala insatsgrupper i Borlänge för att stanna Sätt en organisation med chefsmandat i alla led! Borlänges uppmaning till kommuner som vill börja jobba med sociala insatsgrupper är glasklar. Det gäller att vara konkret och involvera engagerade personer i uppstartsfasen. Men tänk på de lokala förutsättningarna, det viktiga är att starta med så många sociala insatsgrupper som man känner att man klarar av. Borlänge sökte sig till pilotprojektet då de redan för flera år sedan kände att de samarbetade på det här sättet, men att det saknades struktur för att arbeta med samtycke. Borlänge har en ganska tung historia när det gäller brottslighet och både tjänstemän och politiker tyckte att det var en bra idé och att tidpunkten var rätt. Lena Angberg, verksamhetschef för individ- och familjeomsorg i Borlänge, har tillsammans med Emelie Andersson, polis och förundersökningsledare vid ungdomsbrottsutredningar, arbetat länge med kriminella ungdomar i Borlänge. De berättar att det också fanns en poäng att visa för boende i Borlänge att de ville jobba offensivt med de här frågorna. När de väl blev antagna till piloten blev det rivstart. Projektbeskrivning och överenskommelse med polismästare och kommunchef togs fram. Arbetet efter det handlade om att göra en lägesbeskrivning och att samtidigt hitta rätt ungdomar som ville medverka. Det var inte helt lätt och ställde en del frågor. Vilka var de oroliga för och hur skulle de hitta de rätta individerna? Vi började tänka efter och göra en kartläggning över vilka brott som begåtts, ungdomarnas ålder med mera. Man måste börja någonstans för att få ett samtycke. Vi fick ett ja och började från scratch, berättar Emelie Andersson. 4 Varje insatsgrupp är individuellt anpassad Borlänge bildar en unik insatsgrupp kring varje individ och sammankallar de aktuella aktörerna för just den här ungdomen. Som mest har de haft nio insatsgrupper i gång samtidigt. Vid det första mötet diskuteras vad som kan erbjudas och vad som krävs av den som är med. Det har varit viktigt med en snabbhet i systemet. Det gäller att identifiera vem som är nyckelperson och samordnare. Oftast är det en socialsekreterare som är sammankallande men det kan också finnas andra kontaktpersoner, berättar Lena Angberg.

5 Lena Angberg och Emelie Andersson Arbetet tar tid. När vi hade nio personer samtidigt blev det nästan för mycket. Kanske bättre att ha färre grupper och kunna ge mer tid, säger Emelie Andersson. Samtycket kan komma från olika håll Ett samtycke kan komma från olika håll och Lena och Emelie berättar att alla aktörer som kan bli involverade i en social insatsgrupp ska ha en samtyckesblankett med sig. Oftast kommer samtycket från socialsekreteraren. En beredningsgrupp, som består av första linjens chefer som har kännedom om ungdomarna, samlar Det ska vara lite åtråvärt att få komma med. Det är inget straff för att du har straffat ut dig. bilden om personen och beslutar sedan om man ska säga ja eller nej till social insatsgrupp. Det ska vara lite åtråvärt att få komma med. Det är inget straff för att du har straffat ut dig, menar Emelie Andersson. Man måste vara med i hela insatsen, det går inte att bara plocka russinen ur kakan och säga att man vill ha hjälp av alla utom polisen till exempel, säger Lena Angberg. Borlänge har inte haft något större bekymmer med att få in samtycken och ingen som har skrivit på har tagit tillbaka det. Det har varit naturligt att sam- 5

6 verka när det gäller yngre ungdomar, men när det gäller personer över 18 år har det varit svårare. Vi har haft problem med att nå åldersgruppen De är svåra att komma i kontakt med och är inte lätta att motivera. Där måste nog Kriminalvården ta ett större ansvar, berättar Emelie Andersson. Var konkreta och sätt en organisation med chefsmandat i alla led Emelie och Lena poängterar betydelsen av att ha engagerade personer med i uppstartsfasen. Det är också viktigt att man jobbar med att skapa fasta strukturer. Det gäller att ta fram konkreta checklistor och manualer som kan vara ett stöd även om engagerade människor slutar. Vi har bland annat tagit fram fasta dagordningar till beredningsgruppen så att alla vet vem som ska göra vad, berättar Emelie Andersson. En annan framgångsfaktor är att vi har satt en organisation med chefsmandat i alla led. Det är viktigt att det inte är ett frivilligt åtagande utan att man måste vara aktiv i arbetet, säger Lena Angberg. Vad har varit det största problemet med att arbeta så här? Det finns en oro från socialtjänsten att det här arbetssättet tar tid, men jobbet ska göras ändå. Kan vi samordna oss på det här systematiska sättet och garantera kvalitet är mycket vunnet, säger Lena Angberg. Vi sparar tid i förlängningen men det kan ta mer tid i anspråk i stunden, det gäller att tänka långsiktig, säger Emelie Andersson. Saknar ni något stöd i arbetet med sociala insatsgrupper? Det kanske skulle behövas någon slags mall eller stöd för återrapportering så att vi dokumenterar rätt och att det går att använda i forskarsammanhang, avslutar Emelie Andersson. Fakta om sociala insatsgrupper i Borlänge Borlänge har haft 15 sociala insatsgrupper, enbart pojkar mellan 14 och 21 år. Resultatet så här långt: 10 av 15 har inte återfallit i brott under insatsen, 11 av 15 har inte återfallit i brott efter att insatsen avslutats. Sociala insatsgrupper har blivit permanent verksamhet. När piloten var avslutad gjordes en ny överenskommelse som sträcker sig till 2015 och projektplanen uppdaterades till en verksamhetsbeskrivning. 6

7 Vad är sociala insatsgrupper? När unga fastnar i kriminalitet är det ofta en del av en större problembild med exempelvis frånvaro från skolan och missbruk av alkohol och narkotika. Därför är det viktigt att de aktörer som möter dessa ungdomar, exempelvis polis, skola, vård och socialtjänst, samordnar sina insatser och ser till helheten. Arbetet med sociala insatsgrupper startade 2011 då Rikspolisstyrelsen fick i uppdrag att initiera en pilotverksamhet med unga som riskerar att bli kriminella. Även unga som behöver stöd och hjälp för att bryta med kriminella nätverk ingick i försöksverksamheten. Arbetet har varit lyckat och Rikspolisstyrelsen fick 2013 i uppdrag att aktivt stödja arbetet med sociala insatsgrupper. De sociala insatsgrupperna riktar sig till unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk eller utveckla en kriminell livsstil. Huvudansvaret för verksamheten vilar på socialtjänsten i den kommun där den unga personen bor och socialtjänsten är också ansvarig för att andra myndigheter och aktörer görs delaktiga utifrån individuella behov. Socialtjänsten, polisen och andra berörda myndigheter använder tillsammans, uthålligt och fokuserat, sin samlade kompetens. I en social insatsgrupp har alla myndigheter och aktörer samma kunskap om en ung person. Det ökar förutsättningarna för att rätt myndighet gör rätt sak och att det sker i rätt ordning. Samtycke gör det möjligt att bryta sekretess mellan myndigheter En av förutsättningarna för arbetet med sociala insatsgrupper är att kunna bryta sekretessen mellan berörda myndigheter. Det kräver samtycke från ungdomen och dennes vårdnadshavare. Samtycket ska vara skriftligt. Individuell åtgärdsplan efter den unges behov En individualiserad gemensam åtgärdsplan har visat sig vara viktig och har använts i de flesta pilotområden. Respektive verksamhets åtaganden dokumenteras i en gemensam åtgärdsplan som upprättas av socialtjänsten. I åtgärdsplanen specificeras vilka åtgärder som ska vidtas, när åtgärden ska vara genomförd och vem som är ansvarig. Den gemensamma åtgärdsplanen gör det enkelt att få en överblick för både den unga, deras föräldrar och för de aktörer som är involverade i den aktuella insatsgruppen. 7

8 Kommuner som deltar I pilotprojektet som varade medverkade tolv stadsdelar eller kommuner och polismyndigheter: 1. Stadsdelen Gottsunda (Uppsala) - Polismyndigheten i Uppsala län 2. Stadsdelen Hyllie (Malmö) - Polismyndigheten i Skåne 3. Lund - Polismyndigheten i Skåne 4. Stadsdelen Västra Hisingen (Göteborg) - Polismyndigheten i Västra Götaland 5. Spånga/Tensta stadsdelsförvaltning (Stockholm) - Polismyndigheten i Stockholms län 6. Södertälje - Polismyndigheten i Stockholms län 7. Botkyrka - Polismyndigheten i Stockholms län 8. Karlskrona - Polismyndigheten i Blekinge län 9. Borlänge - Polismyndigheten Dalarna 10. Linköping - Polismyndigheten i Östergötlands län 11. Örebro - Polismyndigheten i Örebro län 12. Boden - Polismyndigheten i Norrbotten I flertalet av pilotområdena har arbetet permanentats och blivit en del av den ordinarie verksamheten. I 28 nya områden startar arbetet med sociala insatsgrupper under : Laholm, Nyköping, Strängnäs, Sunne, Västerås, Örebro, Eskilstuna, Norrköping, Jönköping, Ljungby, Växjö, Skövde, Alingsås, Trollhättan, Malmös samtliga fem stadsdelsområden, Eslöv, Hörby, Höör, Helsingborg, Haninge, Järfälla, Sollentuna, Norrtälje och Sundbyberg. Resultat Erfarenheterna och utvärderingen från pilotverksamheten visar att det strukturerade samverkansarbetet kring enskilda individer har bidragit till att stödja och hjälpa genom det nätverk som skapats kring ungdomen. Utveckling pågår för att bättre identifiera unga personer som riskerar att utveckla en kriminell livsstil. De långsiktiga effekterna på målgrupperna är svåra att bedöma så kort tid efter pilotens avslut. 8

9 Det finns ingen anledning att se upp till vuxna Johan är 17 år och dömd för misshandel. Han har langat narkotika, missbrukat själv, slagits och hotat folk. Men nu har han lagt kriminaliteten bakom sig, delvis med hjälp av en social insatsgrupp. I morse när jag väckte dig var det den första morgonen som du var pigg och klev ur sängen direkt, säger Johans pappa. Johan tittar tomt rakt fram men nickar. Han har nyligen fått diagnosen ADHD. De första veckorna blir man trött av medicinen. Men nu börjar det vända. När Johan tagit studenten ska han ta sin vita studentmössa i handen, söka upp sin gamla rektor från grundskolan, och dänga ner mössan på hans skrivbord. Åtminstone fantiserar han om att göra det. Rektorn hade nämligen fel. Johan klarar visst studierna, både i grundskolan och på gymnasiet. Men det har inte varit lätt. Det är svårt att få bra betyg när man inte kan sova på nätterna. Det började i sjuan. Jag blev mobbad. Jag fick stryk varje dag, berättar Johan. 9

10 Han talar inte om för någon vad som pågår, utan går dit varje dag, får stryk, och går hem. Han minns hur han upptryckt mot ett skåp möter en lärares blick och ser att läraren ser vad som händer. Han minns också hur läraren tittar bort och viker av runt ett hörn. Jag insåg att det inte finns någon anledning att se upp till vuxna. Jag har inte litat på dem sedan dess, säger Johan. En gammal vän ger honom en pistol. När ryktet går om att Johan är beväpnad är det inte lika tungt att gå till skolan längre. Efter sommarlovet mellan sjuan och åttan är han redo att ge igen. Han har tränat kampsport och kan slåss. Jag var arg jämt, säger Johan. Du kom hem och sa själv att du ville bli av med aggressiviteten, minns Johans pappa. Skolan inleder en ADHD-utredning men den drar ut på tiden. Samtidigt dras Johan in i drogmissbruk och kriminalitet. Han blir springpojke åt ett kriminellt Han är den enda vuxna människa utanför familjen som faktiskt hållit sitt ord. gäng och är den som fixar fram droger, alkohol och vapen åt andra. Han gör saker som han inte vill komma ihåg. Hur hanterade skolan det här? De var för jävliga mot mig. En dag sparkar Johan ner en kille som börjar bråka om ett paket cigaretter på skolgården. Johan döms för misshandel samtidigt som han fyller 15 år. Domen innebär ungdomstjänst, tio timmars samtal med en behandlare på kommunens öppenvård och en plats i en social insatsgrupp. Han är den förste som deltar i en social insatsgrupp i Borlänge och det är något han går med på men inte gillar. De första timmarna i samtal hatar han allt vad det innebär. Han hatar hela byggnaden som mötena äger rum i. Men så visar det sig efter några samtalstillfällen att Christer, den behandlare som träffar Johan, lyckas vinna hans förtroende. Han är den enda vuxna människa utanför familjen som faktiskt hållit sitt ord, säger Johan. Johans föräldrar ser till att han blir flyttad från skolan, där ryktet om hans framfart föregår honom. Han hamnar oavbrutet i bråk och vill själv att allt bara ska sluta. Han röker marijuana för att få känna lugn och kunna sova på nätterna. Hans pappa beskriver det som någon form av självmedicinering i brist på annat. Föräldrarna kontaktar själva polisen och ungdomspoliserna Linda Jahr och Marie Edlund kommer hem till dem. 10

11 När Johan berättar för polisen om allt han är med om och vilka personer som ber honom uträtta ärenden, bränner han samtidigt hela sitt kriminella kontaktnät. Han golar ner dem. Efter det sitter Johan hemma jämt. Han fortsätter med samtalen hos Christer och läser samtidigt upp grundskolebetygen för att få gymnasiebehörighet. Han börjar gymnasiet men får inga nya kompisar eftersom han är den som föräldrarna varnar sina tonåringar för. Istället upptäcker han att där finns lätta pengar att tjäna. Plötsligt är Johan killen som fixar saker åt folk igen, allt från röka till pulver. De han umgås med beskriver han som falska vänner, som sätter honom i skiten hela tiden. Han går fortfarande inte ut på kvällarna. Någonstans är Johan rädd för sin egen ilska. När jag blir arg så vet jag inte när det räcker, säger han. Och kön till barn- och ungdomspsykiatrin är tydligen lång. Men så till slut får han en tid och kan fullborda ADHD-utredningen. Sedan han fick medicinen är han en helt annan person, tycker hans pappa. Han har slutat att både röka och dricka för det är samma hyckleri alltihop och han tänker inte längre i kriminella banor. Nu kan jag se en moppe utan att tänka på hur jag ska sno den, säger han med ett svagt leende. Johan heter egentligen något annat. Personen på bilden har inget med artikeln att göra. Texten är tidigare publicerad i tidningen Svensk Polis. 11

12 Tips till kommuner som vill starta sociala insatsgrupper Hur startar man en social insatsgrupp? Det är viktigt att tänka på de lokala förutsättningarna och problemen. Börja med att identifiera ungdomar som bor i kommunen och som riskerar att etablera en kriminell livsstil. Ett sätt kan vara att titta på vilka ungdomar som begått strategiska brott. Dessa brott bland unga indikerar starkare än andra brott en fortsatt lång brottskarriär. De brottstyper som tydligast indikerar en fortsatt lång eller intensiv brottskarriär är rån, tillgrepp av motorfordon samt brott som ingår under rubriken brott mot allmän verksamhet, främst våld och hot mot tjänsteman och övergrepp i rättssak. I nästa steg behöver en tydlig organisation för arbetet sättas ihop. Erfarenheter har visat att det har varit en framgångsfaktor. Samtidigt är det viktigt att använda etablerade samarbeten som redan finns lokalt, till exempel mellan polis och socialtjänst. Förutsättningar ser olika ut i olika kommuner Förutsättningarna är olika på olika orter, både när det gäller kriminaliteten och hur organisationen ser ut inom kommunen. I de flesta pilotområden har det funnits en styrgrupp med representanter för de deltagande aktörerna. Många av 12

13 pilotområdena har också haft en beredningsgrupp eller arbetsgrupp som varit ansvarig för samordning. Samverkan på individnivå Ett syfte med satsningen på sociala insatsgrupper är att samverka på individnivå. En förutsättning för detta är att den unga och dennas vårdnadshavare samtycker till informationsöverföring mellan myndigheter. Risk- och skyddsfaktorer Vissa omständigheter, så kallade riskfaktorer, gör det mer sannolikt att utveckla en kriminell livsstil. I arbetet med sociala insatsgrupper är det viktigt att ta fasta på de riskfaktorer som kan vara relaterade till normbrytande beteende och kriminalitet. Det gäller också att ta vara på de så kallade skyddsfaktorerna som kan leda till förbättringar och skydd. Ett beslutsstöd som socialtjänsten kan använda i det arbetet är SAVRY (Structured Assessment of Violence Risk in Youth). Läs mer Rikspolisstyrelsen har regeringens uppdrag att vara stöd till kommuner som vill starta en verksamhet kring sociala insatsgrupper. Läs mer på Socialstyrelsen har tagit fram en vägledning för lokalt arbete i syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga. Läs mer på Tips till kommuner som vill starta sociala insatsgrupper Skapa en tydlig organisation för arbetet. Skaffa en gemensam problembild genom en gemensam kartläggning. Använd socialtjänsten, Polisen och Brottsförebyggande rådet som informationskällor. Enas om gemensamma utgångspunkter för arbetet. För in arbetet med sociala insatsgrupper i kommun-polisöverenskommelsen, om sådan finns. Det är viktigt att specificera respektive verksamhets åtagande i och med arbetsmetoden. 13

14 Sex frågor till Anders Wiklander som arbetar som närpolischef i Karlskrona och var den som initierade arbetet med sociala insatsgrupper i kommunen. Varför ville ni arbeta med sociala insatsgrupper? Vi hade redan ett bra samarbete med socialtjänsten som vi ville utveckla. Karlskrona, som är en relativt liten kommun, har hittills inte haft så mycket bekymmer med kriminella nätverk vilket har gjort att det förebyggande arbetet blivit extra viktigt. I en liten kommun brukar inte sådana här projekt fungera på samma sätt som det gör i en storstad, men vi kände att det fanns en möjlighet att påverka hur det skulle genomföras så att den lilla kommunens behov belystes. Vad har varit de största svårigheterna? Det finns alltid inkörningsproblem när man startar nya projekt. Det var ovant för både oss och socialtjänsten att tala fritt när andra hör på. Vad har varit de viktigaste faktorerna för att lyckas? Att det har varit möjligt att lätta på sekretessen har betytt mycket. Det har också funnits utrymme för lite egna initiativ inom arbetsgruppen. Ett exempel är att en polis följde med en tjej till simhallen så att hon kunde få godkänt betyg. I början av projektet jobbade vi inte med strukturerad risk och behovsbedömning (SAVRY) men det gör vi nu och det ger oss ett bra diskussionsunderlag för hur vi ska jobba med just den här personen. Jag anser att SAVRY är helt centralt för att kunna göra rätt åtgärder för ungdomen. 14

15 En annan framgångsfaktor är faktiskt att det inte fanns några pengar i projektet. Många reagerar över det men när vi tvingades att göra om organisationen inom befintligt verksamhet och prioritera blev det enklare att fortsätta när projektet var över. Hur har samarbetet med skolan sett ut? Skolan ringer till oss vid problem. Vi är inte ute i skolorna och informerar generellt men vi kan göra insatser i skolan om det behövs. Nu har vi ett samarbetsavtal som innebär att skolan ska kontakta oss vid misstanke om vissa brottstyper. Skolan är som en indikator för vilka ungdomar som kommer att begå brott. De kan hjälpa till med att på ett tidigt stadium identifiera ungdomar som riskerar att begå våldsbrott. Vilka fler verktyg skulle du vilja se? Jag tycker det skulle vara bra att kunna använda sociala insatsgrupper som ett lindrigt tvångsmedel inledningsvis för att kunna bryta sekretessen utan samtycke. Istället för att omhänderta den unge enligt LVU skulle det vara bra att ha möjligheten att upphäva sekretessen för den unga personens bästa, samtidigt som man bearbetar föräldrarna om samtycke. Det är svårt att mäta brott som inte begås. En ungdom i sociala insatsgrupper kan ju få ett bättre liv och begå färre brott, men det är svårt att mäta. Ett sätt att mäta kanske skulle kunna vara att visa på de kostnader man sparar om en person till exempel är brottsfri i två år. Vad har du för råd till andra kommuner? Våga testa. Kom gärna hit på studiebesök. Var inte rädda för att göra fel. Samverkan ger också andra positiva effekter. Det ger en ömsesidig förståelse för aktörernas olika arbeten. Vi har till exempel arrangerat gemensamma föreläsningar tillsammans med socialtjänsten. Fakta om sociala insatsgrupper i Karlskrona: Har haft fem insatsgrupper i åldrarna år. Satsningen har blivit permanent och just nu är tre personer i insats. Förutom polis, socialtjänst och skola har också frivården, Arbetsförmedlingen och kommunens handikappförvaltning varit involverade. 15

16 Vad gör de olika myndigheterna som är berörda av arbetet? Från den 28 september 2013 finns en gemensam viljeförklaring från de myndigheter och organisationer som är involverade i arbetet med sociala insatsgrupper. Här följer en kort beskrivning av vad de olika myndigheterna gör. Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlingen har en självklar plats i de sociala insatsgrupperna med sitt stora utbud av insatser och program för personer i åldrarna år. Hjälp kan bland annat erbjudas i form av: kartläggning av den unga personen i förhållande till ett arbete eller utbildning praktikplats och anställningsstöd i olika former folkhögskole- och arbetsmarknadsutbildning SIUS-konsulenter (Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd) stöd för arbetsgivare och utbildningsanordnare som tar emot personer i behov av extra stöd hjälp och anpassningar för personer med olika funktionsnedsättningar motiverande samtal och kortare stödsamtal med till exempel en psykolog Rikspolisstyrelsen Rikspolisstyrelsen fick i uppdrag att initiera pilotsatsningen på sociala insatsgrupper och har nu regeringens uppdrag att aktivt stödja arbetet med sociala insatsgrupper. Polisen deltar i arbetet med sociala insatsgrupper inom ramen för sin verksamhet. Skolverket Skolverket styr, stödjer, följer upp och utvärderar kommuners och skolors arbete med syftet att förbättra kvaliteten och resultaten i verksamheterna. Socialstyrelsen Socialstyrelsen har tagit fram en vägledning för det lokala arbetet med sociala insatsgrupper som visar hur socialtjänst, polis, skola och andra samhällsaktörer 16

17 kan samverka i sociala insatsgrupper för att förhindra att unga utvecklar en kriminell livsstil. Socialstyrelsen har också utbildat pilotområden i SAVRY vilket är det riskbedömningsinstrument som Socialstyrelsen förordar i det här sammanhanget. Specialpedagogiska skolmyndigheten Specialpedagogiska skolmyndigheten fokuserar på att ge stöd som utvecklar skolans förmåga att skapa strukturer, processer och kompetens som möter elevers olika förutsättningar och behov. Myndigheten erbjuder specialpedagogiskt stöd i form av rådgivning, kurser, distansutbildningar, läromedelsutställningar, pedagogträffar och annat stöd för kompetensutveckling. Personal och skolansvariga i kommunala och fristående skolor kan vända sig till myndigheten. I arbetet med sociala insatsgrupper stödjer myndigheten skolan i arbetet med att skapa en tillfredställande och tillgänglig lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd. Statens institutionsstyrelse Statens institutionsstyrelse, SiS, är en statlig myndighet som bedriver individuellt anpassad tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem. SiS uppdrag är att ge de ungdomar och vuxna som vårdas hos myndigheten bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk och kriminalitet. På ungdomshemmen arbetar behandlingspersonalen bland annat för att motverka att ungdomar i riskzon rekryteras till kriminella gäng. SiS arbetar också för att försöka hjälpa ungdomar att lämna kriminella gäng i samarbete med andra myndigheter. Sveriges kommuner och landsting, SKL SKL stödjer aktivt arbetet med sociala insatsgrupper i kommunerna och har under hösten 2013 startat upp ett nätverk för dessa frågor. Ungdomsstyrelsen Ungdomsstyrelsen är en myndighet som tar fram kunskap om ungas levnadsvillkor och om det civila samhällets förutsättningar. Myndigheten ger bidrag till föreningsliv, kommuner, internationellt samarbete och stödjer kommunerna i deras ungdomspolitiska arbete. 17

18 Samlokalisering och lotsar framgångsfaktorer i Södertälje I Södertälje blev starten av sociala insatsgrupper smidig eftersom det redan fanns ett ungdomscenter där bland annat socialtjänst och polis arbetade tillsammans. Sociala insatsgrupper har varit ett lyckat samarbete med goda resultat när det gäller att förhindra nyrekrytering men det återstår en del att göra när det gäller att främja avhopp från kriminella gäng. I Södertälje fanns redan ett utvecklat arbete för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten och ett ungdomscenter, där socialtjänsten och polisen är samlokaliserade, har funnits sedan Det gjorde att arbetet med att starta sociala insatsgrupper blev lättare. Vi försöker se ungdomen i hela rättssystemet. Här finns också ett stödcenter för ungdomar som blivit utsatta för brott och en medlarverksamhet, berättar Rose-Marie Lundkvist, socionom och projektledare för arbetet med sociala insatsgrupper. Bengt Jansson är polis och arbetar med samordning mellan polis och socialtjänst. Han berättar att de gjorde en kartläggning över de mest brottsaktiva ungdomarna (mer än fyra brott per år). De kollade i anmälningsregister och i sociala registret, det gällde att hitta dem som var i störst behov av hjälp. Vi jobbar mycket ute på fältet där ungdomarna är. Det gör att vi lär känna dem i sin egen miljö. Vi tittade även på vilka områden som var mest drabbade. Det var ett stort arbete, berättar Bengt Jansson, tidigare chef för ungdomsgruppen men nu frikopplad för att arbeta med samordning på heltid. Både Rose-Marie Lundkvist och Bengt Jansson tycker att det gick smidigt att starta men berättar att de fick lägga en hel del tid på förankring. Förankring var ett problem i början. Högsta nivåns chefer och vi som utförare visste vad som gällde. Men att Rikspolisstyrelsen leder ett projekt där socialtjänsten ska vara huvudman har varit lite svårt för våra chefer att ta in. 18

19 Ulf Johansson, Bengt Jansson, Rose-Marie Lundkvist och Fatema Varnat Lotsar hjälper till att hitta rätt insatser åt ungdomarna Ulf Johansson och Fatema Varnat arbetar som lotsar vilket innebär att de är anställda av socialtjänsten och har i uppdrag att stödja ungdomen som är med i insatsgruppen. Vi samlar den unga personens nätverk och tittar på riskfaktorer och skyddsbehov. Det kan kanske finnas problem med bristande personligt stöd, impulskontroll och alkohol. Då försöker vi hitta rätt åtgärder på våra nätverksmöten, berättar Ulf Johansson. Vi jobbar mycket ute på fältet där ungdomarna är. Det gör att vi lär känna dem i deras egen miljö. Många har tackat nej till andra insatser inom socialtjänsten, men vi jobbar med dem på ett annat sätt. Vi berättar att vi gör det för dem, inte för deras föräldrar eller lärare, berättar Fatema Varnat. Svårare att jobba med att underlätta avhopp I augusti 2012 började Södertälje jobba med att underlätta avhopp bland unga kriminella. De har bra kontakt med polisens avhopparverksamhet och har fått pengar till två lotsar för att stödja arbetet. Men det är svårare att jobba med avhopp då kommunerna inte är överens om hur man ska jobba. Sveriges kommuner och landsting har en viktig funktion att se till att det arbetet kan fungera. Det är en svår målgrupp med ungdomar som mycket tidigt är kriminella, berättar Bengt Jansson. Ibland behöver man flytta personer som har hoppat av till en annan ort, men 19

20 det kan vara nästan omöjligt att få tag på en lägenhet i en annan kommun, säger Ulf Johansson. Ser ni något resultat av sociala insatsgrupper? Vi har lyckats få ner antalet anmälningar om brott där gärningsmannen är under 18 år från 800 till 600. Tjänster både på åklagarsidan och hos socialtjänsten har försvunnit på grund av minskad arbetsbelastning. En del av det kan man tillskriva den här verksamheten, berättar Bengt Jansson. Det blir en direkt effekt på samhällsekonomin då också kostnader för kriminalvården minskar, säger Rose-Marie Lundkvist. Men ännu viktigare är brottsofferperspektivet. Kanske har ett hundratal människor sluppit bli utsatta för rån, utpressningar och misshandel, avslutar Bengt Jansson. Fakta om sociala insatsgrupper i Södertälje Av fjorton avslutade insatser har sju inte återfallit i brott, sex har begått färre brott och en har fortsatt som förut. En förstudie som kartlade brottsförebyggande uppdrag visade att Södertälje hade relativt bra med resurser men brist på samordning kommer sammanlagt fem lotsar att arbeta med ungdomar i Södertälje. 20