sveriges popstad nr1 göteborg vs. stockholm specialarbete våren -08 Linda Mignérus södra vätterbygdens folkhögskola handledare: Peter Johnson

Transkript

1 sveriges popstad nr1 göteborg vs. stockholm specialarbete våren -08 Linda Mignérus södra vätterbygdens folkhögskola handledare: Peter Johnson

2 innehållsförteckning 1 framsida 2 innehållsförteckning 3 min koppling till göteborgsmusiken 5 tidigare... 6 gbg vinner kampen 8 så här hänger det ihop i göteborg 9 vad har göteborg betytt för dig? 10 det är ingen tillfällighet jag har alltid haft uppfattningen att det är svårt att arrangera konserter i stockholm 16 göteborgs popprofet 18 de spås bli göteborgs nästa stora musiknamn... 2

3 min koppling till göteborgsmusiken... håkan hellström Det började på en buss i Falkenberg Jag var på fotbollsskola, och på vägen till Liseberg var det en tjej som sjöng En vän med en bil i bussen. Du måste va sjuk, sjuk sjuk sjuk. Du måste va blind, blind blind blind Där och då föddes min kärlek till Håkan Hellström. Fem år senare, i augusti, på universitetsområdet i Stockholm, såg jag honom live första gången. Det var dittills den mest fantastiska upplevelsen i mitt liv. Den titeln gavs sedan istället till konserten på Liseberg i september Håkan spelade då Vi två, 17 år som sista låt. Det är en låt från första skivan, som genast blev min absoluta favorit och som hållit sig kvar på den platsen genom åren och alla vindar av tillfälliga favoritlåtar. En låt som jag idag har extremt mycket minnen och känslor inför, en låt som jag lyssnat på i alla sinnesstämningar och som jag både älskat och hatat till. Låten med stor L, och jag hade aldrig tidigare hört den live. Redan till de första ackorden vällde ett hav av känslor över mig. I samma sekund kände jag mig som den lyckligaste personen i världen, samtidigt som jag var mer förtvivlad än någonsin tidigare. Situationen var så enormt stor och vart man än såg stod det folk och sjöng med i världens vackraste låt. Men samtidigt var situationen tillräckligt liten för att rymmas inuti mitt hjärta och riva i alla känslor jag någonsin haft. Det var det mest omtumlande jag varit med om. Där och då kändes det som jag satt på knä framför Håkan, med hjärtat i min hand, villig att riva det mitt itu och ge honom ena halvan, bara för att få honom att förstå hur mycket han har betytt för mig och mitt liv. Skulle han inte finnas skulle jag verkligen inte vara den personen jag är idag. Jag hade aldrig personligen träffat Håkan fram till för ett tag sedan. Jag 3

4 han hade ju målat upp att det var det bästa stället på jorden hade sprungit in i hans bandmedlemmar, men aldrig själv växlat några ord med honom. Så när jag träffade min bloggkompis Sanna, eller Popoffer som hon kallar sig, i Göteborg för att gå på Håkans signering av senaste skivan, var jag rejält nervös. Sanna hade träffat Håkan flera gånger tidigare, och det var faktiskt enbart för hans skull som hon flyttade till Göteborg. Han hade ju målat upp att det var det bästa stället på jorden säger hon. Och nog verkar hon nöjd, jag blir grön av avund när hon berättar om en vanlig vecka i sitt liv. Jag jobbar så mycket jag får på mitt hotell, sen går jag ut! På torsdagar är det Svanen på Jazzhuset och där sprang jag senast på alla Håkans bandmedlemmar, och så spelade Ida Maria live. Men jag ska börja gå ut på onsdagar också, då är det Soul Train på Glow, nästan det enda stället på Avenyn som är okej. Vart jag går på fredagar och lördagar beror helt på om det är någon speciell spelning, men det är oftast någon konsert i alla fall, säger hon. Det är det livet jag vill ha, gå på konsert varje vecka och ta del av både ny, spännande musik och av de gamla favoriterna. Jag upplever att det inte alls finns samma möjlighet till ett sådant liv i Stockholm, och det är jag extremt bitter över eftersom Stockholm på alla andra sätt verkligen är mitt hjärtas stad. Sanna tyckte direkt att jag borde flytta till Göteborg, men eftersom det inte är något alternativ för mig så kan jag bara hålla tummarna för att Stockholm kommer ikapp, och blir en lika intressant musikstad som Göteborg. I väntan på det får jag sitta på knä i Håkans trappuppgång på Wollmar Yxkullsgatan, som för att i alla fall försöka dämpa min Göteborgsabstinens. FOTO Linda Mignérus & Maria Thorén 4

5 tidigare... Rocken kom till Sverige på 50-talet när Elvis vickade på höfterna som värst. Det var sjömännen som la till med sina båtar i hamnstaden Göteborg som hade med sig intrycken från det stora Amerika i fjärran, och som sedan förde dem vidare vilket ledde till att många band startades och Sverige fick sina egna rock-kungar. I början av 60-talet slog popen ner i Sverige med dunder och brak...i göteborg 50- och 60-talet: Spotnicks Streaplers Tages Shakers 70-talet: Nationalteatern Björn Afzelius Attentat Liket Lever 80-talet: Blue For Two Freddie Wadling Bröderna Brothers Tottas Bluesband 90-talet: Ace Of Base In Flames Union Carbide Productions Hardcore Superstar 2000-talet: The Soundtrack Of Our Lives Håkan Hellström Broder Daniel Laleh i och med Beatles genombrott. Det påverkade Göteborg i form av en gigantisk popvåg, många band startades och många klubbar öppnades. Den mest populära klubben var Cue Club, som man dock var tvungen att stänga samma år som man öppnade. Det upprörde många och utmynnade i kravaller mellan ungdomarna och polisen. Cue Club kunde sedan öppna igen, och alla var nöjda och glada. Popvågen svepte även in över Stockholm, och band som Ola & the Janglers och Mascots startade, men där var även visscenen med Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström stark. På 70-talet kom proggrörelsen och några år senare kom punken. I samband med det öppnade klubben Errols i Göteborg, där nästan alla punkband som var nåt spelade. I Göteborg spelade även skivbutiken Dolores en avgörande roll, där ägaren Lasse Dolores importerade massor av punk- och nya vågenskivor i slutet på 70-talet. I Stockholm hölls Gärdesfestivalen 1970 och det blev proggrörelsens stora genombrott med band som Träd, Gräs & Stenar, Kebnekaise och Eldkvarn. Några år senare var det punkens tur att slå i Stockholm, med Ebba Grön i spetsen. På den här tiden fanns alla de stora skivbolagen i Stockholm, men Göteborg tog upp kampen med bolaget Nacksving. Men det ville sig inte bättre än att man gick i konkurs, men trots det så satte de små skivbolagen från Göteborg ändå avtryck i historien. I Stockholm ekade 80-talet av punkens forna stortid, och det var istället pudelrocken som blev nästa stora grej i mitten på 80-talet, Roxette var som bekant väldigt populära både i Sverige och internationellt. På 90-talet slog indievågen till i Göteborg med Union Carbide Productions som senare blev The Soundtrack of our Lives, och Broder Daniel som satt ett enormt avtryck i svensk pop. De höll en bit in på 2000-talet, men splittrades sedan efter att flera medlemmar startat sidoprojekt, det gick till exempel bra för Theodor Jensen i The Plan och även för en viss Håkan Hellström. I Stockholm spelade kretsen kring Club Killers, Debasers husband, en stor roll under 90- och 2000-talen då de knöt samman musiker i Stockholm på ett sätt som inte tidigare gjorts....i stockholm 60-talet: Ola & the Janglers Mascots Cornelis Vreeswijk Fred Åkerström 70-talet: Ulf Lundell Turid Träd, Gräs & Stenar Abba 80-talet: Ebba Grön Eldkvarn Dag Vag Lustans Lakejer 90-talet: Stefan Sundström Weeping Willows Bo Kaspers Orkester Latin Kings 2000-talet: Hellacopters Backyard babies (inflyttade) Moneybrother (inflyttad) Joakim Thåström KÄLLA Kai Martin 5

6 trumvirvel... gbg vinner kampen The Soundtrack Of Our Lives, Broder Daniel, Hästpojken, Timo Räisänen, Laleh, Jens Lekman, Håkan Hellström, The Knife, The Plan, Bad Cash Quartet, The Embassy, The Tough Alliance, Jonas Game... Listan över välkända göteborgsband och -artister kan göras ännu längre. Tar man sig sedan en funderare, och försöker lista lika många band som tydligt har sitt ursprung i Stockholm, ja då blir det svårare. Visst dyker några kända namn upp i huvudet, som Weeping Willows, Caesars och Shout Out Louds, men ungefär där slutar uppräkningen. Hur kommer det sig egentligen att det i Göteborg verkar finnas betydligt fler musiker inom pop- och rockscenen? Eller har man som göteborgare det helt enkelt lättare att bli känd? Och vad skulle det i sådana fall bero på? Sett till antalet verksamma band och artister inom pop- och rockscenen så är Göteborg en avsevärt rikare musikstad än Stockholm. För många av de idag namnkunniga banden och artisterna gick starten på Musikens Hus i Göteborg, ett kommersiellt drivet kulturställe med 23 replokaler och en kapacitet på 400 besökare i den stora konsertlokalen. Kire Nilsson har varit delägare i Musikens Hus sedan 1992, och han har en teori om varför så många ungdomar väljer att börja med musik. Tänk till exempel att du går på högstadiet och storebrorsan bildar band, då smittar det av sig. Det kan hänga ihop med att det inte finns så mycket att göra när man går på högstadiet, om man inte håller på med någon sport. Då är det många som börjar med musik. Och att det kommer fram artister som lyckas, det är också något som triggar andra. Kire tror också att det finns någon slags tradition att det alltid har funnits många ställen att spela på. Han berättar att när han själv var musiker och repade på Musikens Hus 1985, ordnade de spelningar och små festivaler själva och med hjälp av musiker från andra band. Han menar att lite av den traditionen finns kvar i Göteborg. Pierre Hellqvist, chefredaktör på musikmagasinet Sonic, är inne på ungefär samma spår och poängterar skillnaden bland musiker i Göteborg och i Stockholm. Musiker i Göteborg tenderar att hänga med varandra mer, oavsett vilken genre, klass eller sortering man tillhör. Man går på varandras klubbar och korsar varandras väg i större utsträckning än vad man gör i huvudstaden. Pierre tror att det till stor del beror på att musikscenen är så mycket mindre i Göteborg. I Stockholm är allt väldigt spritt, vilket gör att det lättare bildas små grupper som inte har med varandra att göra. 6

7 Musiksituationen städerna emellan har förändrats under de senaste åren, och Pierre säger att Göteborg under den perioden har varit mer profilstarkt än Stockholm som rock- och indiepopstad. Kire håller med. Tidigare har det varit så att om ett band blir stort i Stockholm så leder det till spelningar i hela landet, men det har förändrats med Håkan Hellström, Broder Daniel och andra. Göteborgscenen har blivit mer intressant, det finns helt klart ett mycket större intresse nu än för 20 år sedan. Men världen har ju blivit mindre i Sverige också, det är inte så avgörande var man kommer ifrån längre, med Internet och så. Oavsett betydelse av hemstad så är det tydligt att Göteborg lyckats rota fram fler musiker än Stockholm, och enligt Pierre Hellqvist är det något som upprepat sig genom historien. Oavsett om vi snackar sjuttiotalets proggrockrörelse, åttiotalets postpunkboom eller den andra delen av svensk indievåg så har Göteborg haft en framstående position. Det accentuerades rejält i och med Håkan Hellströms och Broder Daniels framgångar under tidigt tjugohundratal, och ytterligare när The Knife, Jens Lekman, José González, The Embassy, The Tough Alliance, El Perro Del Mar och andra vidgade begreppet av göteborgsrock till något som ofta var allt annat än just rock. I Göteborg är musikerna inte rädda för att pröva nya konstellationer och sammansättningar, och det är vanligt att medlemmar ur något band dyker upp som kompand åt någon annan, eller medverkar på inspelningen av någon annans skiva. Många musiker har en direkt koppling till antingen Broder Daniel eller det tidigare Union Carbide Productions, och det finns några producenter i Göteborg som spelat en avgörande roll i många av dessa band och artisters framgångar. Pierre Hellqvist lyfter särskilt fram Björn Olsson, Mattias Glavå och Johan Forsman, och säger att artister från hela landet anlitar dem för att få ta del av deras kunskap och vinnande sound. Han menar också att bandet The Tough Alliance och deras skivbolag Sincerly Yours kommer att bli en kraft att räkna med inom indie/klubbmusiken. Och i en aspekt så hänger faktiskt hela Göteborgsmusiken ihop. I utanförskapattityden går ju en röd tråd från Tough Alliance bakåt till Broder Daniel och i sin tur bakåt till Union Carbide Productions. De är välmående och uttråkade, övre medelklassungar, dryga, störiga och bortskämda men väldigt begåvade. FOTO Pressbilder En hel drös göteborgsband och -artister. 7

8 så här hänger det ihop i göteborg Her Majesty Patrik Herrström Hans Olsson Universal Poplab Ebbot Lundberg Union Carbide Productions Björn Olsson Timo Räisänen Timo Räisänen Simon Ljungman Lars-Erik Grimelund Augustifamiljen Stefan Sporsén The Soundtrack Of Our Lives Håkan Hellström Daniel Gilbert Oscar Wallblom Family Romance Fredrik Sandsten Mattias Bärjed Håkan Hellström Theodor Jensen The Plan Martin Elisson Honey is cool Broder Daniel Bad Cash Quartet The Knife Karin Dreijer Anders Göthberg Pop-Lars Malmros Hästpojken Jonas Lundqvist Jonas Game ILLUSTRATION Linda Mignérus 8

9 martin elisson... vad har göteborg betytt för dig? Det finns ju mycket riktigt bra musik som kommer från Göteborg som jag lyssnar på hemma. Broder Daniel lyssnade jag mycket på under min pre-pubertala tid, Björn Olssons soloskivor, Håkan Hellström, Soundtrack Of Our Lives och The Tough Alliance tycker jag är bra. Jag känner mig stolt över att komma från samma stad som alla de här bra banden, och de inspirerar mig i min musik. Inspireras du av staden Göteborg? Jag har ju bott i Göteborg i hela mitt liv så texterna har en utgångspunkt i Göteborg. Man skriver ju om det som är runt omkring en. Men jag tror att jag skulle bli lika inspirerad i Stockholm, men jag har alltid haft mitt skivbolag i Stockholm så Stockholm har alltid betytt jobb för mig. Göteborg är mer den där mysiga hemstaden där man sitter och lirar gitarr. Har kommunen Göteborg på något sätt del i att du började med musik? På mellanstadiet, på fritidsgården, fanns det ju möjlighet att göra vad man ville, man kunde hålla på med sport, typ taekwondo eller pilbåge. Eller så kunde man hålla på med musik. Då fick man sätta ihop ett band, och så var det någon som tränade en. Varför tror du att det är så många band från Göteborg som lyckats? Det finns någon tradition i Göteborg att det är okej att vara dålig musiker, inget av de här stora banden är ju egentligen superbra musiker. Så när ungdomar testar att spela till exempel en Broder Daniel- eller Håkanlåt och märker att det låter ungefär lika bra som idolerna, då satsar de mer. Det går fort att komma upp i nivå med sina hjältar, man blir liksom bra direkt. Det är inte som typ taekwondo. Vad är det för skillnad mellan att spela i Göteborg och Stockholm? Det är väl ingen skillnad egentligen. I Göteborg har jag mer barndomsvänner som jag träffar efter spelningarna, och man känner ju arrangörerna, de har sett en full och jävlig. Men jag har polare i Stockholm också, det är ju ingen liten småstad så man blir inte ensam om man råkar tappa bort hela bandet, vilket har hänt några gånger... Martin Elisson, till höger på bilden, är ena halvan av bandet Hästpojken. Den andra halvan är Pop- Lars Malmros, tidigare medlem i Broder Daniel. Martin har tidigare spelat i Bad Cash Quartet, och har även projektet Family Romance tillsammans med medlemmar ut Håkan Hellströms kompband. Hästpojken gav i januari ut albumet Caligula, och spelar på de flesta svenska festivaler i sommar. FOTO Pressbild 9

10 det är ingen tillfällighet att... west rimmar på bäst Vad väljer du? Tvådagars megafestival i hjärtat av Göteborg, eller endagsfestival som inte ens är någon festival i utkanten av Stockholm? Sommarsverige erbjuder flera olika festivaler för musikälskare med olika smak, och nu i sommar är det flera festivaler som kan presentera stora internationella akter inom pop- och rockscenen. Bland annat firar Peace & Love-festivalen i Borlänge tioårsjubileum med The Wombats och Manu Chao medan Arvikafestivalen stoltserar med amerikanska indiebandet Death Cab For Cutie. Långköraren tillika mångas favorit Hultsfredsfestivalen rycker i år upp sig efter det smärre fiaskot förra året och presenterar både Rage Against The Machine, Babyshambles och Linkin Park. På Frihamnspiren i Göteborg kör punkfestivalen West Coast Riot med Bad Religion och Flogging Molly, och den hårdare Metaltown med Nightwish och Bullet For My Valentine. I Göteborg hålls i sommar också stadsfestivalen Way Out West, och än så länge har man bland annat offentliggjort att Franz Ferdinand spelar på festivalen, liksom det legendariska bandet Sonic Youth. Way Out West slog för första gången upp sina portar till Slottsskogen i Göteborg förra sommaren, och mottagandet blev varmt från både publik och recensenter. Henrik Jutbring jobbar på Göteborg & Co, Göteborgs stads marknadsföringsbolag, och det var till viss del deras förtjänst att Way Out West föddes. Way Out West är en systerfestival till Øyafestivalen i Oslo som också hålls i en park. Vi trodde att det konceptet skulle funka i Göteborg också, det finns ingen riktigt utvecklad stadsfestival i Sverige. Men det är många som gillar att gå på festival, och en stor målgrupp är de äldre som inte orkar med campinglivet. Så samma tanke om en stadsfestival uppstod från vårt håll, och från ett annat håll. I augusti 2006 bestämde vi oss för att köra tillsammans. 10

11 Ja, Göteborg & Co var det ena verksamma organet i bildandet av Way Out West, men det hade inte fungerat om inte bokningsagenturen och arrangören Luger hade haft samma idé. Men det hade de, sedan ungefär tio-tolv år tillbaka enligt Morgan Johansson som är grundare och delägare i Luger. Vi hade inte aktivt letat någon plats, men ibland händer det bara och allt faller på plats. Och det gjorde det när Henrik planterade idén hos oss. Så vi åkte ner, kollade in Slottsskogen och det verkade helt grymt, så vi bestämde oss väldigt spontant, det var inte så mycket tanke bakom det. Henrik hade redan clearat allt från sitt håll med tillstånd och sånt från kommunen, så det vara bara att köra. Och Way Out West 2007 blev en succé. Bredden och de internationellt stora bokningarna, som Regina Spektor, The Pogues och Kaney West, gjorde att musikintresserade från hela Sverige vallfärdade till Göteborg. Sett till var biljetterna köptes så kom ungefär hälften av besökarna från Göteborg, och resten från andra delar av landet. Enligt Henrik Jutbring så är det något som bidrar till att stärka bilden av Göteborg image- och pr-mässigt. Biljetterna till festivalen sålde slut, och man fick höja kapaciteten ett flertal gånger. Först hade vi en kapacitet på personer, men när trycket sedan ökade så höjde vi till och sedan till Om jag inte minns fel så gjorde polisen bara tre ingripanden i anslutning till festivalen, och även antalet klagomål från grannar var under förväntan. Så både vi och arrangörerna var verkligen positivt överraskade, säger han. Morgan Johansson på Luger håller med honom fullständigt. Vi blev förvånade själva över hur Franz Ferdinand är ett indierockband från Skottland som slog igenom för några år sedan med låten Take Me Out. I sommar spelar de på Way Out West i Göteborg. bra det blev. Vi fick ju lite kritik för att alla som ville inte fick plats inne på klubbspelningarna och för att man inte fick ha med sig paraply in på festivalområdet. Vissa klagade tydligen på maten också, men för att vara första året så gick det verkligen bra. Och det vi kände när vi kom dit, det var att det var så sjukt bra stämning! Och han tror att det kommer bli minst lika bra i år, om inte bättre. Han säger att de har ett bra program och att de känner sig riktigt peppade inför Way Out West Göteborg & Co ägs till 51 procent av Göteborgs stad och till 49 procent av turistindustrin. Målet är att göra Göteborg till en attraktiv destination, både för privata turister, för företag som vill etablera sig i området och för internationella företag som söker en plats för konferenser och möten. Totalt är det runt 100 anställda på Göteborg & Co och av dem jobbar i evenemangsgruppen. Fem av dem har i uppgift att värva nya evenemang och de andra jobbar med produktion av evenemang. Henrik Jutbring är projektledare för Värva Musik och han har sett en tydlig utveckling i evenemangsarbetet de senaste åren. I slutet på 90-talet och i början av 2000-talet var värvararbetet tydligt inriktat på idrott, vi hade till exempel friidrotts-vm här -95, men sedan insåg vi att det var viktigt att bredda portföljerna. Då sökte vi P3 Popstad och fick det till Göteborg 2001, och dessutom fick Göteborgskalaset en sex världsstjärnor, bland andra Erykah Badu och Manu Chao, bodde på samma hotell 11

12 pop-/rockscen. Nu är det däremot inte lika tydlig musikinriktning längre, utan nu är det mer fokus på kultur. Henrik berättar att folk intresserar sig för olika former av kultur i omgångar, och att det just nu är dans som lockar människor. I november hålls dansgalan Dansdags i Göteborg, men musiken är något som ständigt pockar på uppmärksamhet, och som aldrig riktigt försvinner ur bilden. Om sommaren blommar musiken rejält i Göteborg, med årliga konserter på Ullevi sedan 1983, och nu även Way Out West. Och just händelser i den storleken är något som han tycker är viktigt för staden Göteborg. Har man evenemang med världsstjärnor, som Ullevikonserterna och Way Out West så ger det en ringar på vattnet-effekt. När Göteborg får mycket uppmärksamhet och det händer mycket i staden på sommaren, så betyder det ju mycket för klubb och konsert under andra tider på året. Under Way Out West bodde sex världsstjärnor, bland andra Erykah Badu och Manu Chao, på samma hotell och vi vill ju att våra musiker ska se dem som en inspirationskälla. Morgan Johansson på Luger lyfter fram evenemang av de här storleken som viktigt för en stad i den aspekten att det pekar ut staden på kartan internationellt. Det tar några år att bygga upp det ryktet, men jag tror till exempel inte att jag hade vetat var Roskilde låg om det inte fanns en stor festival där. Sedan tror jag att många kollar upp var det händer saker, och sedan åker man dit och kombinerar det med sin semester. Det brukar jag göra i alla fall. Luger har funnits sedan 1991 och har jobbat med konserter och festivaler i hela Sverige. I sommar anordnar man tillsammans med arrangörerna Live Nation endagshändelsen Where The Action Is på universitetsområdet i Stockholm, där bland andra Foo Fighters, The Hives och Mando Diao spelar. Morgan Johansson är noga med att poängtera vad Where The Action Is egentligen är. Man kan säga att det är en större endagsfest-minus-ival, det är alltså ingen festival. Vi vet inte om Where Spelar på Way Out West gör även det legendariska rockbandet Sonic Youth från New York. The Action Is kommer att blir en festival framöver, men det här formatet passade bra i Stockholm i sommar. Räknar man inte Where The Action Is som en festival så finns det faktiskt ingen större festival inom pop- och rockscenen i Stockholm, med undantag av Accelerator som kör inne på Münchenbryggeriet under två dagar. Morgan Johansson tror dock att det bara handlar om tillfälligheter och att man kanske inte hittat rätt plats för en festival i Stockholm än. Gratisfestivalen Popaganda har ju kört tidigare på universitetsområdet, och då var det ju besökare om dagen. Så nog finns det underlag och intresse för det, och nu har Stockholm gjort ett ryck för att få hit större saker. Henrik Jutbring på Göteborg & Co tycker inte heller att man ska räkna bort Stockholm från musikscenen. Jag tror att det händer mycket i Stockholm, både Rockbjörnen och Grammisgalan hålls ju där. Men Göteborg är en mindre och kompaktare stad som har en tradition av samverkan som kanske gör att folk sluter upp bättre till evenemang här. Det finns en stolthet hos Göteborgare för vad som händer i stan, och så har det varit sedan VM i friidrott -95. Några av sommarens festivaler 12-14/6: Hultsfredsfestivalen 14/6: Where The Action Is, Stockholm 26-28/6: Peace & Love-festivalen, Borlänge 26/6: West Coast Riot, Göteborg 27-28/6: Metaltown, Göteborg 3-5/7: Arvikafestivalen 8-9/8: Way Out West, Göteborg FOTO Caroline Söderström & pressbilder 12

13 jag har alltid haft uppfattningen att det är svårt att arrangera konserter i stockholm Vill du gå på pop- och rockklubb och se ett namnkunnigt liveband? Då har Göteborg ett stort utbud där du kan välja och vraka. Befinner du dig däremot i Stockholm har du bara två ställen att välja mellan. Huvudstaden Stockholm har ingen kvantitet när det kommer till klubbscener. Det finns Debaser nummer ett, och så finns det Debaser nummer två. Slussen och Medis för att vara mer exakt. I Göteborg finns både Sticky Fingers, Nefertiti, Jazzhuset, Trädgårn, Storan och Pustervik som bedriver samma slags verksamhet, så där ligger Stockholm i lä. Och värre kan det bli, Debaser Slussen har nämligen ett rivningshot på sig i och med ombyggnationen av Slussenområdet i Stockholm, och det kan komma att rivas redan Den dagen det försvinner, om det försvinner, så blir det en enorm sorg alltså. Vart ska publiken ta vägen då? Debaser Medis kom ju till på grund av rivningshotet, men det är en annan stämning där. Rockklubb ska ju vara lite nergånget och sunkigt, och det är det inte på Medis, säger Bobo Brunnberg, press- och marknadsansvarig på Debaser. I början av mars bjöd Stockholms kommun in ett antal olika kontor för att få nya tankar och idéer för Slussens ombyggnad, och i höst ska det finnas idéer om utformningen. Man vill från politiskt håll värna om den atmosfär som Debaser har tillfört Slussen rent kulturmässigt. Nils Löwenspets är biträdande stadsbyggnads- och trafikborgarrådssekreterare, och enligt honom 13

14 har de Debasers betydelse i åtanke inför Slussens ansiktslyftning. Det är en bra verksamhet som har lyft Karl Johans torg rejält, och som tillfört ett rikt folkliv till en plats som varit negligerad och bortglömd. Vi hoppas kunna rita in något för att fortsätta ha det som en samlingsplats, och vi vill självklart föra en dialog med Debaser för att kunna hjälpa till att hitta en bra lösning. Men i dagsläget vet vi inte ens själva hur det kommer att bli. Tanken är självklart att hitta ny lokal till Debaser Slussen, eller vad det framtida namnet kan tänkas bli, men enligt både Bobo Brunnberg och Emelie Bååth, klubb- och bokningsansvarig på Debaser, så är det ingen lätt match att hitta lokaler till klubbverksamhet i Stockholm. Antingen hyr kommunen ut sina lokaler, och med den budget en klubb har är det svårt vara med och konkurrera om de åtråvärda innerstadslokalerna, eller så kan den typen av verksamhet inte bedrivas i vissa lokaler eftersom grannar och andra närliggande störs av det. Anna Wåglund Söderström på kultur- och idrottsroteln i Stockholm Stad menar att det generellt finns en brist på lokaler för kulturverksamhet i Stockholm. Privata värdar höjer hyrorna, men det gör tyvärr staden också, så att ha staden som hyresvärd är verkligen ingen garanti för låg hyra. Vi på kulturroteln vill ju främja kulturverksamheter, men staden har så många armar så det är svårt att ha inflytande. Olika delar av staden måste samarbeta, och det är inte alltid så lätt. Katarina Larsson, fastighetsborgarrådssektreterare, säger att det inte bara är för kulturverksamheter det råder brist på lokaler, utan att det är ett problem som gäller alla typer av verksamheter. Vi har ju en väldigt hög uthyrningsgrad eftersom vi i första hand hyr ut till våra egna kommunala verksamheter, och det är väldigt många. I och med det så är det inte så ofta det blir lediga lokaler, och det gör ju att de verksamheter som inte har jättemycket pengar drabbas ännu hårdare. Visst prioriterar vi kultur, och för en dialog mellan förvaltningarna, Här borde det vara en bild på Emelie och Bobo, men jag har ingen för det glömde jag självklart bort. men vi räknar kanske inte in klubbscener i det kommunala utbudet även om vi jobbar där också. Enligt Bobo och Emelie på Debaser är lokalerna en av anledningarna till att det i dagsläget finns färre klubbscener i Stockholm än i Göteborg, men att kommunen även har del i det i andra avseenden. Bobo berättar. Jag har alltid haft uppfattningen att det är svårt att arrangera konserter i Stockholm. Man möter motstånd från politiker, och behöver massa tillstånd. Vi måste till exempel uppge förväntat antal besökare inför varje konsert till polisen. Och genre, för att vissa genrers har mer eller mindre kriminella lyssnare. Man undrar vad poliskonstapeln tänker när han läser att det är lo-fi-indie på Debaser. Hhm, vi måste nog sätta in hårdbevakning ikväll. Eva Karlsson, handläggare på tillståndsenheten på Stockholmspolisen, säger att man enligt ordningslagen är skyldig att anmäla om man ska anordna en konsert inomhus och hur många besökare man förväntar sig ska komma. Anledningen till att de också kräver att man genrebestämmer musiken är helt enkelt för att de ska kunna bedöma hur stökig kvällen kommer att bli. Det är för att vi ska kunna bestämma hur många ordningsvakter som krävs just den kvällen. Om det till exempel är tango eller någon gammeldans, ja då krävs det nog inte lika mycket som det gör om majoriteten av publiken är ungdomar. Vi gör det för bevakningens skull, för Debasers egen skull. Eva Karlsson själv kan inte svara på hur många ordningsvakter hon tror att det krävs om det, som i Bobos exempel, skulle spelas lo-fi-indie på Debaser, men hon säger att hon hoppas och tror att de på polisen som avgör det är kunniga inom olika musikgenres. Erik Sundfeldt, som driver Klubb Svanen på Jazzhuset i Göteborg, har inte alls samma uppfattning om politikernas attityd och svårigheter inom klubbranschen som Debaserfolket. Det kan mycket väl vara så att det vill ha större kontroll i Stockholm, men jag upplever inte alls att det är så här i Göteborg. Det kan vara Göteborg & Co s förtjänst, att de lobbar så bra för musiken i Göteborg att politikerna förstår. Det stora utbudet av spelställen som finns i Göteborg lockar många band till att spela där, men Stock- 14

15 man undrar vad poliskonstapeln tänker när han läser att det är lo-fi-indie på Debaser. hhm, vi måste nog sätta in hårdbevakning ikväll holm är fortfarande en populär stad att spela musik i och Debaser får tacka nej till många förfrågningar, helt enkelt på grund av tidsbrist. Emelie skulle gärna se en utökad klubbscen i Stockholm. Jag tror att det skulle göra oss ännu bättre. Det skulle avlasta oss, men vi skulle också konkurrera. Och jag är inte rädd för konkurrens, jag tror att det för med sig bra saker. Och hon tycker inte heller att Stockholms klubbscen på något sätt konkurrerar med Göteborgs. Nej, vi kompletterar varandra. Det finns ju många utländska band som vill ha flera spelningar i Sverige, och då går vi samman med till exempel Trädgårn eller Pustervik i Göteborg och bokar. Sedan är det ju en inspirationskälla, att se vad som funkar i Göteborg, det kan ju funka här också. Även Anna Wåglund Söderström på kultur- och idrottsroteln i Stockholm tycker att det behövs en utökad livescen i Stockholm, och att man från politiskt håll vill försöka underlätta för klubbdrivare om de kommer med initiativ. Hon berättar att de i Folkpartiet drev den frågan redan i opposition innan de tillträdde Nu har de kommit upp med en konkret idé som de hoppas ska kunna främja livescenen. I stadens budget för 2008 har kulturförvaltningen fått i uppdrag att pröva ett system med livecheckar för mindre konsertarrangörer. Livechecken ska vara ett sätt för olika arrangörer att ha råd att ordna konserter. Det finns dock inget färdigt förslag än, det kommer att komma under året. Erik på Klubb Svanen i Göteborg tror att den enda risken för att Stockholm och Göteborg skulle börja konkurrera om spelningar är om gagerna skulle drivas upp, alltså om banden skulle kräva större ersättning för spelningarna, och att Göteborg då skulle tappa. Men som det är idag så tycker han att klubbscenen i Göteborg lever, men kanske på obestämd tid. Det är modernt att spela pop- och rockmusik i Göteborg. Det har ju varit en riktig boom i Göteborg med The Soundtrack Of Our Lives, Broder Daniel och Håkan Hellström, och tack vare de banden så är det ett bra klubbklimat fortfarande. Men jag tror att det går i cykler och att det kommer bli en svacka igen. Men under de tio år som jag har hållit på med klubb så har det varit jävligt uppskattat. Om Eriks profetia slår in, och Göteborg för ett tag sjunker ner i någon slags svacka, är det ännu viktigare för Stockholm som musikstad att Debaser Slussen får leva vidare i någon form, om man vill kunna ta över den kronan. Bobo avlsutar. Vi får ständigt förfrågningar från magasin i trendiga länder och städer som vill skriva om Debaser när de ska skriva om Stockholm som turistmål. Jag tror att om man från politiskt håll bestämmer sig för att behålla Debaser Slussen så kommer det definitivt betyda mer för Stockholms turism än vad någon ny Slussengalleria skulle göra. FOTO Linda Mignérus 15

16 göteborgs popprofet Jerry Boman är killen som vet var DET händer, i alla fall om man är intresserad av Göteborgs nya, och än så länge ganska okända, musikaliska förmågor. I sin blogg Musik enligt Jerry rapporterar han om alla spelningar han går på, det är flera konserter i veckan, och tipsar läsarna om vart de ska gå om de också vill höra Göteborgs bästa nya popmusik. Han har omnämnts som en 13-årig flicka i en mans kropp, en beskrivning som gjorde honom lycklig och som faktiskt stämmer perfekt. För vid 33 års ålder står Jerry Boman fortfarande längst fram vid stängslet på konserterna med ett euforiskt leende, han hämtar fortfarande energi och glädje ur livemusiken och han glorifierar fortfarande personerna som kan riva av en riktigt skön gitarrslinga. Musikjournalister missar så mycket när de slutar gå på konserter, ser man inte banden live får man inte känslan. Den dagen man slutat gå på konserterna är det ingen mening med det längre. Jerry, som till vardags jobbar som fotograf och reporter på TV4 Göteborg, bloggar om Göteborgs mindre klubbscen, där banden som inte riktigt nått Sticky Fingers-nivå än spelar. Det har han gjort sedan 2002, men innan dess skrev han mail till alla sina kompisar som inte var på samma spelningar som honom, för att de skulle förstå vad de hade missat. Men jag ville nå ut till fler för att visa upp all bra musik, liksom lyssna på det här, det här kommer att förändra era liv! Målet med bloggen är att visa allt, inte att bli kändis eller en bra recensent var Jerry på 239 spelningar, festivaler inräknat. Det finns ingen motsvarighet till honom i Stockholm, någon som är ute i musiklivet hela tiden, som valt att rikta blicken mot den mindre scenen och som skriver så frekvent om det. Jag har kompisar som bor i Stockholm och pluggar och som försökt att göra ungefär samma sak som jag gör här, men efter ett halvår har de börjat skriva om de stora banden ändå, och sedan gör de karriär som musikskribent på någon 16

17 kvällstidning och slutar gå på konserter. Jerry själv kommer nog aldrig att sluta gå på konserter. Det är det här jag gör, jag tänker inte på att det blir så mycket som det blir. Jag tycker synd om människor som inte upplever konserter på samma sätt som jag, var får de sin energi ifrån? Han är en sann musikälskare, en riktig popkille i sin gröna scarf, sitt svarta hår och den signifikativa tatueringen på höger arm som kort och gott säger POP. Man behöver inte göra det krångligare än så, och även sättet man startar klubbar på i Göteborg kan verka väldigt enkelt var det en kille som startade en klubb med konserter i sin egen lägenhet, och då började en våg, en rörelse som fortfarande finns kvar. Det är inte så komplicerat att anordna spelningar liksom. I början av 90-talet fanns det många svartklubbar, folk som körde utan att ha tillstånd till det. Det försvann ett tag men nu är det stort igen. Folk fixar grejer och hyr lokaler, och ibland är polisen där och kollar men vet de att det är klubb och att folk tar ansvar så är det okej. Självklart finns det också klubbar med tillstånd, Jerry går regelbundet till fem-sex olika ställen, bland annat Klubb Existens på Henriksberg. Och han tror att dessa scener har en stor påverkan på de större ställena, som Sticky Fingers och Pustervik. Det betyder att de hela tiden måste hålla koll på ett annat sätt. De kan inte bara luta sig tillbaka och vänta på att ett band ska släppa sin skiva och sedan spela. Makten har lite styrts över till banden, de spelar på sina polares klubbar, och när de sedan ska spela på Sticky Fingers har alla redan sett dem så då kommer det inget folk. Då kommer bara de där svennebananerna som dricker massor av öl och egentligen struntar i banden, och det är ju inget som personalen blir glad över. De vill ju att Sticky Fingers ska vara Göteborgs Debaser. och när det börjar pratas om ett nytt intressant band så lockar det många. Därför finns det en stor möjlighet för band i den här storleken att få en stor publik på sina första spelningar. Men det finns också band som kan få svårt att locka till sig det intresset, lokalpatriotisk som publiken är rynkar de nämligen lätt på näsan åt band som kommer från en bit utanför Göteborg. Jerry berättar. Ett exempel är bandet My Darling You som kommer från Alingsås. Från början var vi bara några stycken som lyssnade på dem och älskade dem, men när de sedan flyttade in till Göteborg och blev en del av gruppen här så small det till. Nu är de väldigt populära. Till sist: Jerry, vem eller vilka är Göteborgs nästa stora musiknamn? Det är ett av banden som förra året var med och skapade punk på svenska, nämligen Samtidigt Som. Mitt första intryck när jag blev tipsad om dem var vad är det för jävla bandnamn, är de dumma i huvudet eller?. Men sedan var jag på deras första spelning på Henriksberg, och det vara bara HERREGUD! De gör inte punktexter, och det är det som är så spännande, att det är poetisk punk. Bara det att de börjar en låt med raderna Blott en dag, ett ögonblick i sänder gör ju att man blir helt golvad. FOTO Linda Mignérus Han menar också att den här, lite mindre klubbscenen betyder väldigt mycket för alla de band som är på väg uppåt i karriären. I den krets av folk som vistas på dessa klubbar finns ett stort intresse för ny musik, Jerry Boman har bloggat sedan 2002, och gör det på sin blogg Musik enligt Jerry. 17

18 de spås bli göteborgs nästa stora musiknamn... samtidigt som Enligt Jerry Boman är den svenska punkpopen på uppgång igen, och namnet på allas läppar kommer strax att vara Samtidigt Som. Möt bandet som värnar om göteborgsindien och, faktiskt helt omedvetet, låter genuint göteborgskt. Ett indieband med punkiga ådror som spelar spontan, medryckande musik som man ska kunna spela när man druckit fyra öl. Så beskriver Francisco Ramirez Franzén och Erik Weimann sitt band. De är två 25åriga killar som spelat tillsammans i olika konstellationer sedan de var 14 år, och nu utgör de tillsammans med Lars-Erik Grahn, 26, och Göran Agnetun, 30, bandet Samtidigt Som. Jag gick och hade inget att göra, så när jag träffade en gammal gymnasiepolare som hade en studio som jag kunde få tillgång till för en billig peng ringde jag upp Erik och sa att vi har studiotid om två dagar, säger Francisco. Han har på sig en mössa som ser ut att täcka ohyggligt mycket hår, och han tittar bokstavligt talat genom luggen som sticker fram under mösskanten. Han har nog inte klippt sig sedan i somras. Han har kanske inte haft tid, för sedan de spelade in demon hos den där gymnasiekompisen i somras så har det bara rullat på för Samtidigt Som. Vi fick bra respons på låtarna från början, vi spelade upp dem för våra polare och la upp dem på Myspace. Vi fick en spelning på klubben Existens på Henriksberg och efteråt kom en skivbolagskille från Luxury fram till oss, skitpackad, och frågade hur mycket vi skulle ha för att spela in en platta. Så vi fick i stort sett skivkontrakt efter första spelningen. Allt har gått jävligt lätt, berättar Francisco. Han sitter och dricker öl, mitt på 18

19 blanka dagen, men försvarar det med att hans favoritlag IFK Göteborg har allsvensk premiär på kvällen. Erik dricker en stor cappuccino, och klagar över att han inte har något vax i håret. Hans hjärtas lag, GAIS, hade premiär redan igår, och idag är han bakfull. Både Francisco och Erik är väldigt förtjusta i staden Göteborg, staden har en själ, men trots det inspireras de inte överdrivet mycket av omgivningarna. Man kan ju tycka att brudar är dumma i huvudet var som helst, det har ju inte med Göteborg att göra, säger Erik, snabbt och bakfullt, men Francisco tänker efter. Jag skriver i och för sig oftast texter när jag sitter på spårvagnen. Men det kanske är för att jag skriver mest när jag är full, och jag åker spårvagn hem när jag är full Oavsett om Göteborg är en inspirationskälla eller inte så tycker killarna att deras musik låter riktigt göteborgsk, något som från början inte alls var genomtänkt eller medvetet. Men man är skolad så, precis som att brasilianska fotbollsspelare är tekniska, så innehåller göteborgspopen a-körer och slingor som sätter sig. Det är mycket känslor, det är lätt och det ska sätta sig, det är det vi vill göra. Våra låtar tar inte lång tid att göra. Vi gjorde mer avancerade grejer innan, men vi har skalat av och lämnat bort allt det onödiga. Det ska vara musikaliskt opretentiöst. Och just den där göteborgskheten är något som de verkligen värderar högt. Francisco spekulerar. Jag tror att folk tröttnade lite på band och livemusik när indieelectron var stor, men att vi och bandet Almedal har tagit det tillbaka. Vi är den tredje vågen göteborgsindie, det har tagit nästan lite för lång tid mellan oss och Broder Daniel, men nu är det dags igen. Det är viktigt för Göteborg som indieinstitution. precis som att brasilianska fotbollsspelare är tekniska, så innehåller göteborgspopen a-körer och slingor som sätter sig Så vad får man om man ser Samtidigt Som spela? Man får 18 minuter ren energi och känsla. Man får lite öl på tröjan från någon som står bredvid, en blå tå och en skön känsla i magen. FOTO Linda Mignérus & pressbild Samtidigt Som består av Francisco Ramirez Franzén på sång och gitarr, Erik Weimann på sång och bas, Lars- Erik Grahn som körar och spelar gitarr och Göran Agnetun på trummor. 30 april släpps deras EP Denna sida mot fienden, inspelad och producerad av Kalle von Hall (Bad Cash Quartet, Jonas Game). 9 maj hålls releasefesten och sedan väntar festivalspelningar i sommar. Killarna i Samtidigt Som tycker själva att de gör sig bäst live och säger att de alltid kör 100 procent, oavsett om det är en person eller 1000 i publiken. Jag gör det egentligen mest för egen skull för att det är så jävla roligt. När vi repar röjer vi nästan lika mycket som vi gör när vi spelar live, säger Francisco. Tillsammans med Samtidigt Som är bandet Almedal den tredje vågen göteborgsindie. 19