Kartläggning av fisksamhället i Klarälven med strömöversiktsnät hösten 2011

Transkript

1 EUROPEISKA UNIONEN Europeiska regionala utvecklingsfonden Kartläggning av fisksamhället i Klarälven med strömöversiktsnät hösten 2011 Ulf Johansson, Richard Gow, Arne Fjälling, Erik Degerman, Mikael Hedenskog

2 Sammanfattning Strömöversiktsnät är ett nytt standardiserat provfiskeredskap framtaget för fiskundersökningar i strömmande vatten. Provfiske med strömöversiktsnät (117 nätansträngningar) bedrevs i Klarälven hösten 2011 från Karlstad till Höljes på 14 olika lokaler, i huvudsak i strömmande partier. Näten sattes från båt eller med hjälp av vadning, från strandkant (0,5 m) ut till 8 m djup. Totalt fångades vid studien 13 arter, dock inte lax och öring som förekom i området i låga tätheter. Orsaken till detta kan vara för liten nätinsats. Detta bör utredas vidare. Älvens fiskfauna var tydligt zonerad efter vattenhastighet samt mellan övre (elritsa, harr, stäm) och nedre delar (karpfiskar och abborre). Lake och gädda förekom spritt över hela sträckan. Fiskfaunan var individfattig, då fångsten per nät endast var 1,7 individer. En stor andel av fångade harrar var årsungar (0+), vilket tyder på god rekrytering. Fiske nattetid gav högre fångster än dagtid och bör föredras. 2

3 Bakgrund Länsstyrelsen i Värmlands län samt Fylkesmannen i Hedmark bedriver ett Interreg-projekt Laxens fria gång som syftar till att undersöka möjligheterna till fri laxvandring från Vänern genom Klarälven in i Trysilelva i Norge. Klarälven är kraftigt utbyggd med flera kraftverk på framför allt den svenska sidan. Sedan 1932 har laxen fångats vid det nedersta kraftverket och med lastbil transporterats upp till lekområdena vid Strängsforsen. Den återstående dammen uppströms vid Höljes förhindrar att laxen når de gamla lekområdena i Norge. I samband med att möjligheterna till en naturliga upp- och utvandring av laxen bedöms så görs bland annat en kartläggning av dagens fiskbestånd i älven. Som en del i denna kartläggning genomfördes hösten 2011 provfisken med såväl elfiskebåt (Museth m fl 2012) och strömöversiktsnät (denna rapport). Därtill bedriver Karlstads Universitet omfattande studier av laxens migration i vattensystemet. Att undersöka fisk i strömmande vatten har vanligen skett genom att använda olika typer av fällor eller så kallat elfiske. Elfiske bedrivs oftast av personer som vadar, men kan även bedrivas från båt (Museth m fl 2012). I sjöar använder man ofta så kallade översiktsnät för att få en bild av fiskfaunan (Kinnerbäck 2001). Dessa nät är sammansatta av sektioner av olika maskstorlek och ger därmed en bild av fisksamhället, både avseende längd- och artdiversitet. Vanliga översiktsnät går dock inte att använda i strömmande vatten då de inte klarar vattentrycket och dessutom fylls med neddrivande kvistar och skräp. SLU Sötvattenslaboratoriet har därför utvecklat speciella strömöversiktsnät (Fjälling m fl 2012). De är konstruerade för att stå väl i vattnet och fiskas parallellt med strömmen för att minimera att skräp förs in och fastnar. Försök med prototyper till dessa nät har visat att de fungerar väl i jämförelse med översiktsnät (Fjälling m fl 2011). Under hösten 2011 genomfördes provfisken med strömöversiktsnät på 12 olika platser i Klarälven, från Karlstad till nedom Höljes. Parallellt genomfördes på flera platser undersökningar med elfiskebåt (Museth m fl 2012), varför resultaten kan jämföras. I denna rapport görs dock endast begränsat med sådana jämförelser. Metodik Strömöversiktsnäten är små kopior av översiktsnät Norden (Kinnerbäck 2001) och har alltså 11 olika maskstorlekar från 5 till 55 mm. Näten beskrivs närmare i Fjälling m fl (2012). De är endast 18 m långa och 0,8 m höga. Detta för att även kunna användas i mindre åar. Näten fiskas parallellt med vattenströmmen och sätts med ett ankare i övre änden och en avlång väle (boj, flöte) i nedre änden (Figur 1). Eftersom strömöversiktsnäten under 2011 var under utveckling fanns två olika prototyper av nätet, ett med 50 cm och ett med 80 cm fiskande höjd. Vid fisket 3

4 användes två låga nät i grunda områden och de högre näten både grunt och på djupare vatten. Totalt genomfördes 117 nätansträngningar under perioden till Figur 1. Typisk sättning av strömöversiktsnät (från Fjälling m fl 2012). Teckning N. Fällman. Näten fiskas som vanliga översiktsnät under natten, med sättning från båt, endast i undantagsfall via vadning, runt kl och upptag runt kl påföljande morgon (Figur 2). Figur 2. Nät lagt medelst vadning i mynningen av Värån. Foto Richard Gow. 4

5 Vid två tillfällen genomfördes fisket under dagtid. Vid båda platserna (Almar och Strängsforsen) kan detta jämföras med nattfiske på samma plats. Fångad fisk vägdes artvis, antalet individer räknades och alla fiskar mättes (totallängd). Varje näts position angavs med koordinat. Dessutom beskrev för varje nät vattenhastighet (svag ström =0, ström=1, fors=2), vattendjup (m) i övre och nedre ände, vegetationstäckning (%) och antal död ved på botten intill (inom 2 meter) nätet. För varje lokal mättes vattentemperaturen på 0,5 m vattendjup. Tidpunkt för sättning och vittjning har också noterats för varje lokal. Fjorton olika områden i Klarälven (MQ 165 m 3 /s) undersöktes (numrerade 1-14 från mynningen upp till Höljes). Indelning i olika avsnitt av älven hade genomförts av Länsstyrelsen utifrån vattenhastighet, dammar och kraftverk. Under undersökningsperioden hade älven mycket höga flöden (ca 300 m 3 /s vid Skymnäs), vilket gjorde att mycket drivande organiskt material fanns. Detta försvårade nätfisket i några områden, men näten bedömdes generellt vara fullt fångstbara. För vissa nät var dock resultaten helt oanvändbara (Figur 3). Liknande igensättning av nät har inte upplevts vid tidigare fisken. Förutom den höga vattennivån och vattenföringen, kan möjligen regleringen av älven bidra till att mycket vegetation fördes med strömmen. Figur 3. Nät som fyllts med växtlighet och utan fisk. Foto Richard Gow. 5

6 Resultat och diskussion Karakterisering av undersökta områden Generellt var de nedre delarna av älven lugnflytande och djupa (Karlstad och Almar). Den översta delen av det undersökta avsnittet (Bråtens Camping till Höljes) var grund och forsande (Tabell 1). Generellt valdes elfiskelokaler i strömmande avsnitt av älven. Inga lokaler har i genomsnitt för de använda nätplatserna bedömts ha en vattenhastighet under 1 (=strömmande vatten). I och med att avsikten var att täcka hela älven var antalet nät per lokal ringa (6-15). Detta innebär en aktivt samplade nätarea på endast m 2. Resultaten får tolkas med detta i åminnelse. Tabell 1. Elfiskade lokaler i Klarälven från Karlstad (1) till Höljes (14). Antalet använda nät, vattentemperatur vid fiske, medeldjup samt vattenhastighet (0-1-2) för nätplatser angivet. Sista kolumnen anger om parallellt utfört båtelfiske finns (Museth et al. 2012). Nummer Område X-koordinat Ykoordinat Antal nät Vattentemp Medeldjup Vattenhastighet Elfiskebåt 1 Karlstad ,6 1,38 2 Almar ,4 Ja 3 Forshaga ,6 1,44 Ja 4 Deje_nedom ,9 1,33 Ja 5 Deje_ovan Munkfors ,3 1,71 Ja 7 V. Skymnäs ,8 2 8 Forshult ,1 1,56 9 Råda/Skoga ,9 1,63 Ja 10 Stöllet/Värån/Värnäs ,4 1,38 Ja 11 Vingäng deltat ,2 1,83 12 Bråtens Camping ,1 2 Ja 13 Strängforsen Ja 14 Höljes ,2 1,63 Fångade arter och artsamhällen Totalt fångades 13 arter och 167 individer. Noterbart var att öring och lax inte fångades trots att de förekom i delar av det undersökta området. Abborre fångades på flest lokaler, därefter gers samt mört och stäm. Fångsten var rikligast av just abborre och mört, medan mer pelagiska arter som benlöja var mindre individrika. Vid båtelfisket var benlöja däremot den individrikaste arten. 6

7 Tabell 2. Antal individer per nät av olika arter fångade vis provfisket med Strömöversiktsnät i Klarälven Områdesnummer enligt tabell 1. Vid område 2 (Almar) och Strängsforsen (13) skedde både natt- och dagfiske. Omrade Abborre Benlöja Bergsimpa Björkna Braxen Gers Gädda Mört Elritsa Harr Lake Sarv Stäm 1 0,13 0,13 0,13 2 0,87 0,27 0,13 1,33 3 1,22 0,67 0,33 0,89 4 0,67 0,11 0,44 0,11 0,56 0,11 0,22 5 1,11 0,44 0,44 0,22 1,67 0,11 6 0,14 0,43 0,14 0,57 7 0,43 0,29 0,29 8 0,67 0,44 0,11 0,11 9 0,88 0,13 0, ,25 0,13 0,13 0,13 0,13 0,13 0,13 0, ,33 0,17 0,17 0,50 1, , , ,63 0,13 Individantalet fångad per nätansträngning var högst i de nedre delarna och minskade från område 6 och uppströms (Figur 4). Provfisket vid Karlstad (område 1), som utfördes några veckor senare, kan ha påverkats av den betydligt lägre vattentemperaturen (Tabell 1). Figur 4. Antalet individer (och 95%-konfidensintervall) fångade per nätansträngning i olika områden. Av tabell 2 och figur 4 framgick en zonering av arterna och individtätheten, t ex förekom abborre och mört inte i de övre forsrika miljöerna, där var däremot harr vanlig i fångsten. 7

8 Braxen fångades enbart ovan och nedom Deje, där vattenhastigheten var låg (Tabell 1). Med en principal components analys (PCA) kan arternas inbördes förhållanden åskådliggöras (Figur 5). En tydlig gruppering med abborre, mört, sarv (sørv), braxen och björkna kan urskiljas. Detta är arter som förekommer i lugnvatten. Från vänster till höger i figuren minskar vattenhastigheten (beräknat med regression scores). Den lodräta axeln visar vattendraget från mynningen till övre delarna. Figur 5. PCA-plot av fångst per ansträngning av olika arter. Axlarna redovisar 64 % av variationen. Fisksamhällena kan alltså främst tolkas som en effekt av vattenhastighet och var i vattensystemet undersökningarna skedde. Fyra arter (abborre, mört, gädda och björkna) var signifikant negativt korrelerade med vattenhastigheten (Figur 6). 8

9 Abborre Mört Gädda Björkna Gers Elritsa Lake Sarv Benlöja Braxen Harr 0,1 0,05 0-0,05-0,1-0,15-0,2-0,25-0,3-0,35-0,4 Figur 6. Spearman rank korrelation mellan fångst per nät av arten och vattenhastigheten (0-1-2) vid nätläggningsplatsen (n=117). Gränsen för signifikant korrelation (p=0,05) går vid -0,18. Längdfördelning för fångade arter Av bergsimpa och sarv fångades bara en individ och av elritsa två individer. De var 70 mm, 170 mm resp mm. Av övriga arter fångades fler individer, med ett storleksintervall på mm. Abborre var representerad av individer i intervallet mm (medellängd 171 mm), gädda mm (medellängd 420 mm), lake mm (medellängd 257 mm), stäm mm (medellängd 191 mm) och harr mm (medellängd 141 mm; Figur 7). Noterbart var att sju av tio fångade harrar var 0+ (70-90 mm). 9

10 Figur 7. Histogram över längdfördelning (mm) för de tio mest frekventa arterna vid provfisket i Klarälven. Natt- och dagfiske vid Almar (område 2) och Strängsforsen (område 13) Vid Almar lades sex nät dagtid (kl 10-14) och nio nät nattetid (kl 18-10). Fångsten av abborre var signifikant högre på natten (1,3 per nät jämfört med 0,2, Mann-Whitney U-test, p<0,05). Fångsten av mört var likartad (1,5 resp 1,2), benlöja var likartad (0,2 resp. 0,3) och björkna fångades enbart på natten (0,2 per nät). Vid Strängsforsen lades fyra nät dagtid utan fångst och fyra nät nattetid med fångst av en harr på 500 g. Materialet är för litet för att uttala sig om. Generellt brukar dock nätprovfiske dagtid ge betydligt lägre fångster än nattetid (muntligen Olof Filipsson, Sötvattenlaboratoriet). 10

11 Jämförelse av fångst per ansträngning med andra vatten Strömöversiktsnät har använts kvantitativt i Mälaren, Fyrisån (MQ 7,1 m 3 /s) och Sälven (MQ 1 m 3 /s) (Fjälling m fl 2011). Medelfångsten per nät (nattetid) i denna studie var 1,7 individer (SD 2,4) och 0,7 arter. Detta var klart lägre värden än för övriga undersökta vatten. I den mesotrofa sjön Mälaren erhölls 32,2 individer och 3,2 arter per nätansträngning, i den eutrofa Fyrisån erhölls 24,5 individer och 2,8 arter per nätansträngning, i den oligotrofa Sälven erhölls 3,8 individer och 1,2 arter per nät. Utifrån detta ringa material kan bedömas att fiskfaunan är individfattig i Klarälven, något som även styrks av genomförda vadningselfisken. Jämförelse med båtelfisket Vid fisket med strömöversiktsnät fångades 13 arter, fem färre än vid båtelfisket. Lax, öring, ål, bäcknejonöga (elveniøye) och id (vederbuk) fångades enbart vid båtelfisket. Ål och bäcknejonöga fångas generellt inte vid nätprovfisken (muntligen Anders Kinenrbäck). Av id fångades vid båtelfisket 8 individer (av totalt 745, dvs 1% av individantalet). Arten var därmed troligen för sparsamt förekommande för att fångas med den ringa nätinsatsen. Däremot fångades vid båtelfisket 42 öringar och 34 laxar (6% resp. 5% av fångsten), utan att de fångades med näten. Tidigare provfisken i Österdalälven (MQ 65 m 3 /s) har givit fångst av öring i näten, ett nät gav tre öringar vid en skattad täthet av 6 öringar per 100 m 2 (Fjälling m fl 2011). De skattade tätheterna av öring i Klarälven var dock lägre vid de elfiskeundersökningar med vadning som bedrivits. I genomsnitt i det övre området av Klarälven (Bråtens Camping till Höljes) har medeltätheten av öring varit 3,8 (SD 6.9, n=64) per 100 m 2, och av lax 0,8 (SD 1,7, n=64) per 100 m 2 (data Svenskt Elfiskeregister, SLU Aqua). Vid dessa vadningselfisken har enbart strandzonen avfiskats och det är huvudsakligen där öring uppehåller sig. Vore förhållandena liknande dem i Österdalälven kunde man förvänta sig fångst av enstaka öring och lax med strömöversiktsnät, men så blev inte fallet. Orsaken torde ligga i fiskarnas relativa stationäritet över dygnet och den ringa nätinsatsen. Dessutom genomfördes endast fiske med fyra nät nattetid vid Strängsforsen, dvs platsen med den rikaste laxförekomsten enligt båtelfisket. Resultaten indikerar att nätprovfiske kan vara en dålig metodik för sampling av ungar av öring och lax, men på grund av den ringa nätinsatsen bör säkra slutsatser inte dras. Detta bör utredas närmare. Andra skillnader mellan båtelfiske och strömöversiktsnät var dominansen av den ytligt simmande benlöjan i det förra och de mer bottennära simmande abborre och mört i det senare. Speciellt vid djup över 2 m minskar elfiskets verkningsradie, medan samtidigt de relativt låga strömöversiktsnäten (0,8 m) inte förmådde fånga ytligt simmande arter på djupt vatten. 11

12 Båtelfiske gav i denna studie fler arter och fångst av målarterna lax och öring. Denna aktiva metod verkar därför vara att föredra vid liknande studier. Nackdelen är kostnaden för undersökningen. Fortsatta försök bör dock göras med strömöversiktsnäten riktat efter lax och öring (nattetid), samtidigt som högre nät kan utvecklas för djupare älvavsnitt. Slutligen bör det betonas att det i Klarälven, troligen på grund av den höga vattenföringen, var en del nät som inte fiskade som de skulle på grund av att de fylldes med organiskt material (Figur 3). Det är enkelt att utesluta dessa nät ur datamaterialet, men detta innebär ändock ett merarbete och risk för nätskador. Erkännande Studien bekostades av EU:s Interreg-projekt Laxens fria gång samt av Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser. Referenser Fjälling, A., Degerman, E., Bergquist, B. & J. Törnblom, Rapport till Naturvårdsverket angående försök med Sön (strömöversiktsnät) PM Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium , 14 s. Fjälling, A., Degerman, E. & U. Johansson, Norden multi-mesh gill net for fish sampling in lotic environments. Submitted Fisheries research. Kinnerbäck, A., Standardiserad metodik för provfiske i sjöar. Fiskeriverket Informerar 2001:2, 33 s. Museth, J., Dokk, J.G. & M. Kraabøl, Kartlegging av fiskesamfundet i Klarälven ved bruk av elfiskebåt høsten Nina minirapport 380, 9 s. 12