Olycksutredning Skogsbrand i Västmanland efter länsstyrelsens övertagande av räddningstjänsten

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Olycksutredning Skogsbrand i Västmanland efter länsstyrelsens övertagande av räddningstjänsten"

Transkript

1 Olycksutredning Skogsbrand i Västmanland efter länsstyrelsens övertagande av räddningstjänsten Foto: Åke Englund, Försvarsmakten. Grundinformation om olyckan Datum brandstart: Larmtid: 13:29 Plats: Öster om Seglingsberg, Surahammars kommun Händelsetyp: Skogsbrand Länsstyrelsens övertagande: klockan 10:15 Avslutande av räddningsinsats:

2 Innehåll Sammanfattning Uppdrag och avgränsningar Utredningens genomförande Utredarna Kvalitetsgranskning Översikt av brandförloppet 31 juli 4 augusti Torsdag 31 juli Fredag 1 augusti Lördag 2 augusti Söndag 3 augusti Måndag 4 augusti Övertagandet av kommunal räddningstjänst Vad säger lagstiftningen? Övertagandeprocessen Ansvar för övrig kommunal räddningstjänst Brandförloppet efter 5 augusti Ledningsorganisationen Funktioner i staben Räddningsledarskapet Stabsarbetet Resursuppbyggnad Stabsmiljö Beslutsvägar Dokumentation Samverkansparter i stabsarbetet Avlösningar Räddningsarbetet i skogen Släckinsatsen på marken Släckinsatser från luften Säkerhet i skogen Säkerhet i luften Kommunikation Kartstöd Samverkande aktörer Försvarsmakten Trafikverket Kustbevakningen Myndigheten för samhällsskydd och beredskap SOS Alarm SMHI Polisen Landstinget Internationella resurser Lantmäteriet

3 8.11 Frivilligorganisationer och privata aktörer Restvärderäddning Avslutande av räddningsinsatsen Vad säger lagstiftningen? Avslutandeprocessen Avslutandet mot de drabbade Ekonomi Analys, erfarenheter och åtgärdsförslag Övertagandet av kommunal räddningstjänst Ledningsorganisationen Räddningsarbetet i skogen Samverkande aktörer Avslutandet av räddningsinsatsen Ekonomi Åtgärdsförslag i urval Avslutning Referenser

4 Sammanfattning Torsdagen 31 juli 2014 klockan 13:39 kom ett larmsamtal till SOS Alarm som visade sig bli uppstarten till den i särklass största skogsbrand som Sverige upplevt i modern tid. Denna utredning omfattar den tid då Länsstyrelsen i Västmanland ledde räddningsinsatsen, 5 augusti 11 september I utredningsuppdraget angavs tre fokusområden: lednings- och skadeplatsorganisationen, resurser och avslutande av räddningstjänsten. Lednings- och skadeplatsorganisation Brandens kraftiga utveckling och svårigheter att koordinera räddningsinsatsen mellan de berörda kommunerna ledde till att staten genom länsstyrelsen tog över ledningen av den kommunala räddningstjänsten 5 augusti. Efter övertagandet byggdes en omfattande stabs- och ledningsorganisation upp i Ramnäs, där även samverkande aktörer, frivilliga, massmedia och andra samlades. Utredningen visar att det traditionella sättet att bygga upp en räddningsledning och stabsorganisation inte räckte till när skogsbranden övergick till att bli en händelse med stor regional samhällspåverkan. Den samverkansstab som bildades, kontinuiteten i ledningsarbetet och uppskalningen av resurser i skogen har varit de främsta framgångsfaktorerna under insatsen. Många aktörer kände till en början inte igen sig i ledningsstrukturen. Därför anser utredarna att en nationell strategi för hur ledningsarbetet ska bedrivas vid stora insatser behöver utarbetas och implementeras för alla samhällets krisaktörer. Resurser Under släckningsarbetet i skogen krävdes personal och materiella resurser i en omfattning som sällan skådats i Sverige. Såväl inom som utom Sverige finns stora resurser att sätta in när liknande händelser inträffar. En svårighet har dels varit att känna till vilka resurser som finns och dels att koordinera dessa så att räddningsinsatsen blir effektiv. Vet man inte vilka resurser som finns vet man inte heller vad man kan begära. Samhällets resurser och kontaktvägar till dessa behöver göras kända så att ledningsorganisationerna i framtiden snabbt kan begära den hjälp som behövs. Avslutande av räddningstjänsten Räddningstjänsten avslutades och ansvaret för efterföljande åtgärder lämnades över till fastighetsägarna 11 september. Att avsluta en räddningsinsats med 100-tals drabbade var en helt ny utmaning. Regeringen avsatte extraanslag för efterarbetet och gav nya förutsättningar för ersättning till de drabbade kommunerna och länsstyrelsen. Detta möjliggjorde ett avslut av insatsen som var till fördel för såväl drabbade fastighetsägare som de aktörer som deltagit i insatsen. Utan regeringens extraanslag och länsstyrelsens samordning av ersättningsanspråken hade både kommuner, länsstyrelse och enskilda riskerat att hamna i en ekonomiskt svår situation. Det ersättningssystem som finns idag behöver ses över vad gäller riktigt stora, komplexa olyckor eftersom nuvarande system inte gick att tillämpa. Erfarenheter De erfarenheter och lärdomar som utredarna har valt att lyfta fram är tyvärr på inget sätt unika för just branden i Västmanland. Flertalet av erfarenheterna hittar vi i tidigare utredningar från Hassela i Ångermanland 2008, Bodträskfors i Norrbotten 2006 och flera andra utredningar. Lek med tanken att man inom flygbranschen skulle tillåta att flygplanshaveri efter flygplanshaveri skulle förorsakas av samma brister i systemet. Att gång efter annan konstatera att orsaken till haverierna har varit bristfälliga kunskaper hos besättningen eller att kommunikationen mellan flygledning och besättningarna inte fungerat. Räddningstjänsten har mycket kvar att lära vad gäller att tillvarata erfarenheter och tillse att förbättringar kommer till stånd. Det kanske är den största och viktigaste erfarenheten att dra från skogsbranden i Västmanland - ta vara på lärdomarna. 4

5 1. Uppdrag och avgränsningar Denna utredning utgör Länsstyrelsen i Västmanlands utvärdering av räddningsinsatsen. Utredningen har genomförts enligt 3 kap 10 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO). Fokus för utredningen har varit att ta fram erfarenheter och lärdomar från insatsen som kan ligga till grund för den fortsatta krishanteringsplaneringen i Västmanland och i Sverige. Utredningen är självständig men tar vid där de kommunala räddningstjänsternas utredning /1/ över de inledande 5 dygnen avslutas. I uppdraget från länsstyrelsen anges att räddningsinsatsens genomförande ska utredas ur tre perspektiv: Lednings- och skadeplatsorganisationen Nyttjandet av externa resurser Avslutandet av räddningstjänsten I rapporten belyses i huvudsak tiden från det att länsstyrelsen övertog ansvaret för räddningstjänsten 5 augusti till dess att räddningstjänsten avslutades 11 september. Den röda tråden under arbetet har varit att fokusera analysen på de lärdomar och erfarenheter som personer, myndigheter, företag och organisationer har delgett oss i intervjuer och via skriftlig dokumentation från insatsen. Någon komplett beskrivning av insatsens alla delar har inte gått att genomföra inom tidsramen som satts för utredningen. Den stundtals bristfälliga dokumentationen och det faktum att det gått lång tid sedan branden har ibland påverkat de inblandades minnesbilder, vilket medför en viss osäkerhet i materialet. Det finns också en risk att svar och berättelser i efterhand har tillrättalagts för att ge en anpassad bild av den egna insatsen. Då motstridiga uppgifter lämnats har utredarna oftast försökt belysa båda sidor av personernas upplevelser. Utredningen behandlar inte orsaken till branden eftersom det inte ligger i uppdraget. Det pågår dessutom en förundersökning rörande skuldfrågan hos polisen i Västmanland. Brandförloppet och räddningsinsatsen behandlas endast översiktligt i rapporten eftersom den huvudsakliga brandspridningen inträffade innan länsstyrelsens övertagande. Brandförloppet beskrivs också noggrant i den observatörsrapport som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) presenterade i mars 2015 /2/ och i den olycksutredning som Nerikes Brandkår utfört på uppdrag av Mälardalens Brand- och Räddningsförbund (MBR), Räddningstjänsten Sala-Heby samt Södra Dalarnas Räddningstjänstförbund (SDR) beställt och som presenterades i december 2014 /1/. Den senare utredningen belyser också insatsens genomförande innan länsstyrelsens övertagande. Områdena kriskommunikation, information samt krisberedskap inom jord- och skogsbruk behandlas i andra utredningar. Detsamma gäller det arbete som länsstyrelsen och kommunerna i Fagersta, Norberg, Sala och Surahammar bedrev under händelsen och som utreds av Crismart vid Försvarshögskolan. Detta område berörs inte annat än då det bedömts ha haft betydelse ur ett samverkansperspektiv under insatsen. 5

6 2. Utredningens genomförande Det underlag som presenteras i rapporten baseras på intervjuer med ett stort antal personer som på olika sätt varit delaktiga i insatsen. Utredarnas strävan har varit att försöka fånga personer och organisationer som fördelat över tiden haft påverkan på räddningsinsatsen, för att försöka ta tillvara de inblandades egna upplevelser och värdefulla synpunkter. En stor del av arbetet har därför lagts på att förbereda och genomföra intervjuer. Initialt genomfördes ett antal intervjuer med nyckelpersoner i räddningsarbetet. Under intervjuerna ombads deltagarna att namnge andra personer som de trodde kunde bringa klarhet i våra frågeställningar. På så sätt så utökades antalet intervjupersoner dynamiskt under arbetet och lösa trådar kunde tillsammans ge en heltäckande bild. I utredningsuppdraget var tre fokusområden särskilt angivna: Lednings- och skadeplatsorganisationen, samverkande resurser och avslutande av räddningstjänsten. Ambitionen har varit att med utgångspunkt från dessa fokusområden beskriva skogsbranden samt redovisa erfarenheter och eventuella åtgärdsförslag. För att verifiera uppgifter i intervjuerna och få en mer objektiv bild av händelseförloppet har utredarna också tagit del av en stor mängd dokumentation från insatsen i form av dagboksanteckningar och loggar från de personer som varit engagerade, foton, filmer, skriftliga redogörelser, mötesanteckningar och rapporter/utredningar från räddningstjänster, samverkande organisationer, myndigheter och observatörer. Händelsen har i vissa delar analyserats med hjälp av avvikelsemetoden som i grunden är en metod för att utreda olycksfall, tillbud och andra oönskade händelser. Med metoden kan tekniska, mänskliga och organisatoriska avvikelser uppmärksammas. Både positiva och negativa händelser som inte följer det normala benämns avvikelser. Metodiken ger stöd att bedöma och prioritera avvikelserna och den ger också en systematik för att ta fram åtgärdsförslag. Avvikelseanalys har genomförts på följande områden: Övertagande av räddningstjänsten Räddningsledarskap Ledningsorganisation Ledningsplats Stabsarbete Skadeplatsorganisation och operativt arbete Samverkan med externa aktörer Avslutande av räddningsinsatsen Även om analysmetoden uppmärksammar avvikelser så syftar utredningen inte till att skuldbelägga eller leta fel som begåtts av enskilda personer eller organisationer. Viktiga erfarenheter och eventuella åtgärdsförslag kommer dock att klargöras, sammanställas och spridas så att samtliga inblandade aktörer ges ett underlag att förbättra sin förmåga att hantera liknande händelser. Storleken och komplexiteten hos insatsen saknar motstycke inom svensk räddningstjänst vilket gjort det mycket svårt att hitta något jämförbart vid analysen. Utredarna har därför inte försökt analysera rätt och fel under insatsen utan nöjt sig med att presentera erfarenheter och möjliga åtgärdsförslag. 6

7 2.1 Utredarna Anna Henningsson är brandingenjör och räddningschef i beredskap vid Nerikes Brandkår. Anna var fram till årsskiftet 2014/15 en av MSB:s nationella samordnare för olycksundersökningar och är projektanställd av polisen i Örebro Län som expertkompetens vid brand- och olycksutredningar. Ulf Jacobsen är brandinspektör och insatsledare vid Nerikes Brandkår. Ulf har genomgått MSB:s grundutbildningar i olycksundersökning och brandutredning samt kursen Kvalificerad olycksutredningsmetodik vid Karlstads Universitet. Christer Björkman är brandingenjör och chef för den olycksförebyggande verksamheten vid Umeå Brandförsvar. Christer var fram till årsskiftet 2014/15 även han en av MSB:s nationella samordnare för olycksundersökningar. Marie Thelberg är brandingenjör och civilingenjör i riskhantering vid Umeå Brandförsvar. Marie arbetar bland annat med olycksutredning. 2.2 Kvalitetsgranskning Rapporten har granskats av: Leif Isberg, Länsstyrelsen Västra Götaland Patrik Bylin, Räddningstjänsten Luleå Hans Eriksson, Polisregion Bergslagen Agne Widholm, Statens Haverikommission P-O Staberyd, Nerikes Brandkår Ulf Landgren, Helikopterflottiljen Aud Sjökvist, jurist 3. Översikt av brandförloppet 31 juli 4 augusti Brandförloppet och räddningsinsatsen beskrivs utförligt i Olycksutredning, Skogsbrand Västmanland /1 /. 3.1 Torsdag 31 juli Vid markberedning på ett hygge nordost om Seglingsberg i Surahammars kommun upptäckte maskinföraren en brand på ett område om ca 30x30 meter. Han larmade räddningstjänsten via SOS Alarm varvid brandstyrkorna från Surahammar och Virsbo samt insatsledare och brandingenjör i beredskap från MBR åkte till platsen. Svårigheter med att hitta fram till den plats där maskinföraren befann sig gjorde att räddningsinsatsen försenades ca 45 minuter. Under eftermiddagen spred sig branden in i Sala kommun. Två parallella räddningsinsatser fortgick på vardera sidan av kommungränsen utan någon egentlig samordning annat än att resurser lånades från MBR till Sala-Heby. De två insatserna leddes av varsin räddningsledare och räddningsenheterna slet hårt under kvällen och natten med att försöka begränsa brandspridningen. De foton som togs av brandflyget och försvarsmaktens helikopter under eftermiddagen och som visade brandens utbredning och omfattning kom aldrig räddningsledningen till del. Svårigheter i att skapa en rättvisande lägesbild samt problem att samordna och effektivt nyttja alla de resurser som på torsdagkvällen fanns på plats, gjorde att brandens vänstra flank lämnades obevakad. Branden spred sig under kvällen fram till Öjesjön och det fortsatte brinna förhållandevis kraftigt även under natten. Under kvällen etablerade Sala-Heby en yttre ledningsplats (LPL) vid korsningen Skennarevägen- Öjesjövägen. MBR avvecklade istället sin yttre ledning under kvällen då man ansåg sig ha branden under kontroll på sin sida. Brandens omkrets uppskattades på torsdagkväll till cirka 7 kilometer varav 500 meter gränsade mot Öjesjön. 7

8 Figur 1: Kartbild som visar brandens utbredning från startbrandplatsen vid stjärnan på torsdag kväll och ledningsplatsen. Karta: RIB, Nerikes Brandkår 3.2 Fredag 1 augusti Under fredagen fanns flera helikoptrar från Försvarsmakten och civila helikopterföretag på plats som deltog i brandsläckningen. Kommunikationen mellan räddningsledningen och försvarsmaktens helikoptrar sköttes via sms, vilket upplevdes som mycket frustrerande för räddningsledarna. Med de civila helikoptrarna kunde räddningsledningen prata via mobiltelefon, vilket var något enklare. Samordningen mellan vattenbombningen från luften och enheterna på marken var ytterst bristfällig och vattnet som släpptes togs inte tillvara av markenheterna. Räddningsinsatserna fortsatte som två separata insatser och leddes av två olika räddningsledare. Förstärkningar i form av personal och materiel begärdes, utan samordning, av båda räddningsledarna. Till exempel beställdes ledningsbuss från räddningstjänsten i Rättvik och skogsbrandsutrustning från MSB. Personalen arbetade med att försöka knyta samman slangledningarna på flankerna. Det som på norra sidan på kartan såg enkelt ut visade sig bjuda på betydligt svårare terräng och längre avstånd i verkligheten och man tvingades ge upp försöket utan att ha mötts. Söder om Öjesjön spred sig branden snabbt varvid personalen tvingades retirera. Ledningsplatsen fick då flyttas söderut till Klämstorpet. Räddningsledningen hade fortfarande ingen rättvisande lägesbild av branden. En brandman skickades upp med helikopter för att filma branden, men filmen analyserades inte av den räddningsledare som beordrade uppdraget. Brandens omkrets uppskattades på fredag kväll till cirka 13 kilometer varav 1 kilometer mot sjö. 8

9 Figur 2: Utbredningen på fredagkvällen samt den nya ledningsplatsen. Karta: RIB, Nerikes Brandkår 3.3 Lördag 2 augusti På lördagen vände vinden och den vänstra flank som hittills varit i princip obevakad blev istället en front som spred sig norrut. Mitt på dagen tvingades flera enheter fly då branden ökade i intensitet. En civil helikopterentreprenör utsågs som samordnare för flygtrafiken då det var många helikoptrar i luften inom ett mycket begränsat område och flygsäkerheten ifrågasattes av flera besättningar. Det gjordes försök att komma runt brandområdet med slangledningar, men försöken misslyckades. Ett privat företag som bland annat arbetar med hyggesbränningar anlade en skyddsavbränning längs Hagslättsvägen norr om Öjesjön på lördag kväll, men då branden sannolikt passerade Hagslättsvägen i väster redan innan bränningen drogs igång fortsatte brandspridningen norrut. Brandens omkrets var på lördag kväll cirka 18 kilometer varav cirka 4 kilometer mot väg. Ledningsplatsen var fortsatt etablerad vid Klämstorpet. Bild 1: Rökutvecklingen från brandområdet på lördagen. Foto: Åke Englund, Försvarsmakten 9

10 3.4 Söndag 3 augusti Under söndagen anlades ytterligare en skyddsavbränning för att hejda branden i nordväst. Branden från bränningen spred sig över vägen och etablerade skogsbranden ytterligare ett stycke norrut. Sju helikoptrar som jobbade med brandsläckning fanns i området och ytterligare flygresurser beställdes. Bland annat gick räddningsledningen ut med en begäran om internationell hjälp med flygresurser för vattenbombning. På kvällen var brandområdet cirka 25 kilometer i omkrets varav 8 kilometer mot väg och spred sig fortsatt norrut. Ledningsplatsen flyttades senare under söndagen från Klämstorpet till parkeringsplatsen utanför Ramnäs konferensanläggning för att inte riskera att hamna i röken vid en eventuell vindkantring. Figur 3: Brandens omfattning på söndag kväll. Karta: RIB, Nerikes Brandkår 3.5 Måndag 4 augusti På måndag förmiddag flyttades ledningsplatsen från ledningsbussen på parkeringen in i konferensanläggningen i Ramnäs för att räddningsledningen skulle få arbetsro och mer ändamålsenliga lokaler. Strax efter lunchtid tog branden ordentlig fart och spred sig mycket snabbt norrut med hjälp av vinden och långa gnistkast. I efterhand har man uppskattat hastigheten på vissa ställen i brandområdet till så mycket som 80 meter/minut. En skogsarbetare omkom och hans kollega skadades svårt i norra delen av brandområdet då de inte hann undan branden. Den skadade mannen räddades under dramatiska former av brandpersonal. Ytterligare två räddningar av innestängda i brandområdet utfördes av besättningen på en av Försvarsmaktens helikoptrar. Boende i brandområdet tvingades i flera fall fly för sina liv från branden och ett 25-tal större byggnader brann upp. På sen eftermiddag när branden nådde sjöarna Snyten och Hörendesjön avtog brandspridningen, med undantag för ett hopp över sjön Snyten. Branden på andra sidan sjön kunde snabbt lokaliseras och kunde hanteras innan ytterligare brandspridning skedde. Brandens omkrets var på måndag kväll cirka 60 kilometer och därmed den största skogsbranden i Sverige i modern tid. 10

11 Figur 4: Brandens spridning från måndag lunch till måndag eftermiddag. Karta: Anders Granqvist, Statens Lantbruksuniversitet 4. Övertagandet av kommunal räddningstjänst Övertagande av kommunal räddningstjänst har endast genomförts ett fåtal gånger i Sverige, vilket gör att rutiner och planering för detta sällan sätts på prov vid räddningsinsatser. I detta kapitel följer beskrivning av lagstiftning, processen som ledde fram till övertagandet samt de förberedelser som genomförts innan övertagandet. 4.1 Vad säger lagstiftningen? Enligt Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) får länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna i de fall det fordras omfattande räddningsinsatser (4 kap. 33 FSO). Om flera län berörs av insatsen får länsstyrelserna komma överens om vilken länsstyrelse som får ta över ansvaret för räddningstjänsten i kommunerna. Det är således hela räddningstjänsten som tas över inte en enskild insats. Länsstyrelsen ansvarar då för ledning och utförande av samtliga räddningsinsatser i den eller de berörda kommunerna samt för att beredskapen upprätthålls /3/. Det faktum att ansvaret för kommunal räddningstjänst övertas av länsstyrelsen innebär inte heller att det ska betraktas som statlig räddningstjänst. Kostnadsansvaret för den fortsatta räddningsinsatsen kvarstannar, trots övertagandet, hos kommunen /4/. Innan länsstyrelsen beslutar om att överta ansvaret för räddningstjänsten bör länsstyrelsen pröva om det är tillräckligt att bistå de berörda kommunerna med exempelvis ledningsstöd och informationsinsatser /5/. 11

12 Enligt MSBFS 2012:5 /3/ bör något av följande förhållanden föreligga för att en länsstyrelse ska ta över kommunal räddningstjänst: Det ställs högre krav på ledning än vad de berörda kommunerna har förmåga till. Berörda kommuner har stora svårigheter att samverka och samordna verksamheten sinsemellan eller med statliga myndigheter. Berörda kommuner kan inte få överblick över eller tillgång till de resurser som är nödvändiga för insatsen. Det ställs så stora krav på uthållighet att de berörda kommunerna inte klarar att upprätthålla sin beredskap. En eller flera kommuner begär att länsstyrelsen tar över ansvaret. Det är inte svårt att hitta motivering till övertagandet i ovanstående punkter. Alla punkter stämmer mer eller mindre in på insatsen men den avgörande punkten blir den sista - när kommunerna begär att länsstyrelsen ska ta över ansvaret så är det svårt att göra på något annat sätt. Ledning av räddningsinsats bör utövas av någon som har lämplig kompetens för att vara räddningsledare inom kommunal räddningstjänst. Om länsstyrelsen har tagit över ansvaret för räddningstjänsten så är det också länsstyrelsen som ska utse räddningsledare. Länsstyrelsen kan därefter ansvara för prioritering och fördelning av ledningsresurser samt för information till allmänheten och myndigheter /5/ Länsstyrelsens förberedelser innan skogsbranden Länsstyrelsens krishantering regleras i två styrdokument, en krishanteringsplan och ett dokument som beskriver krishanteringsorganisationen. Innan skogsbranden hade länsstyrelsen tagit fram en ny krishanteringsplan och en ny krishanteringsorganisation, men vid tiden för skogsbranden vad det endast krishanteringsorganisationen som var beslutad. Den gamla krishanteringsplanen var från 2008 och när det blev uppenbart att man inte kunde arbeta efter den valde man att arbeta utifrån det dokument som beskrev den nya krishanteringsorganisationen istället. Kopplat till både den gamla planen och den nya icke beslutade planen fanns mallar för övertagande av ansvar för kommunal räddningstjänst, överlåtelse av kommunal räddningstjänst och avslutande av räddningsinsats. Mallarna var desamma för de båda planerna så dessa har inte påverkats av vilken plan som man arbetade efter. Under 2013 genomfördes en stor beredskapsövning avseende kärnteknisk olycka. Denna omfattade tre utbildningsdagar; en dag med operativ övning (räddningstjänst, sanering, psykosocialt omhändertagande), en dag med stabsövning och därefter utvärdering. Många av de organisationer som deltog i skogsbranden var även inblandade i denna övning vilket har gett en bra förberedelse inför en större händelse. Inom Västmanlands län finns en samverkansfunktion som kallas U-sam. Syftet med U-sam är att uppnå en effektivare samverkan genom bland annat en samlad lägesbild. Denna funktion ska säkerställa samverkan mellan de olika organisationerna som ingår (länets kommuner, landstinget, polisen, SOS Alarm, Sveriges Radio Västmanland, länets räddningstjänstförbund och länsstyrelsen). Inom U-sam genomförs månadsvisa telefonkonferenser för att aktörerna ska ha ett forum för omvärldsbevakning, koordinering och gemensam analys. U-sam kan sammankallas om någon av de inblandade parterna bedömer att samverkan kan behövas för att kunna hantera en händelse på ett bättre sätt. U-sam har endast nyttjats vid mindre händelser tidigare, som längst en halv dag. 12

13 Sedan 2006 finns en gemensam räddningschefsberedskap (RCB-U) inom Västmanlands och södra delen av Dalarnas län. Tanken är att underlätta samordningen av länets resurser vid en stor olycka eller annan händelse som kräver samordning. RCB-U ska vara den som tar normativa och strategiska beslut inom länet vid större händelser. 4.2 Övertagandeprocessen Under insatsens inledande dagar hade länsstyrelsens TiB följt händelseutvecklingen och regelbundet gjort avstämningar med räddningstjänsterna om behovet av samverkan. Under söndagen genomfördes det första mötet i U-sam och på måndag skickades medarbetare till Ramnäs. Under dagen skickades kommunikatörer för att stödja räddningstjänsterna och på kvällen åkte ytterligare två representanter från länsstyrelsen (varav en var länsstyrelsens TiB) till Ramnäs för att delta i en samverkansstab. På kvällen 4 augusti samlades de tre berörda räddningscheferna för att diskutera hur man skulle hantera insatsen. Man hade ett svårt läge med en mycket omfattande insats och en ledningsstruktur som man inte lyckats samordna mellan kommunerna. Tidigare under dagen hade en av räddningscheferna varit i kontakt med brandchefen i Södertörns Brandförsvarsförbund som kunde tänka sig att gå in som räddningsledare. Efter mötet var räddningscheferna överens om att länsstyrelsen skulle kontaktas. Nu i efterhand går åsikterna isär om man ville att länsstyrelsen skulle utse räddningsledare, om de skulle ta över ansvaret för ledning av insatsen eller om de skulle ta över räddningstjänsten. Länsstyrelsens TiB som fanns på plats i Ramnäs kontaktades och hon vidarebefordrade räddningschefernas önskemål till beredskapsdirektören och den stab som fanns på länsstyrelsen i Västerås. Samma kväll fick landshövdingen ett telefonsamtal om att branden hade spridit sig och att diskussioner påbörjats om ett övertagande. Landshövdingen anslöt då till de fyra personer som utgjorde länsstyrelsens stab i Västerås. Staben kontaktade MSB:s TiB för att få hjälp med den juridiska biten kring övertagandet och fick beskedet att MSB:s jurist skulle återkomma morgonen efter. Länsstyrelsen arbetade under kvällen fram ett konkret beslutsunderlag som mailades till MSB samma natt. På morgonen 5 augusti samlades länsstyrelsens stab och landshövdingen för förberedelse av övertagandet. Telefonmötet med MSB:s jurist genomfördes och därefter hölls ett möte i Ramnäs där landshövdingen, länsstyrelsens stab, samtliga räddningschefer och den tillträdande räddningsledaren deltog. Landshövdingen ville i detta skede säkerställa att alla var överens om övertagandet. Alla var eniga och diskussionen fortsatte därefter om hur insatsen skulle organiseras. Klockan 10:15 tog landshövdingen det formella beslutet (bilaga 1) om att överta kommunal räddningstjänst och utsåg även räddningsledare och ställföreträdande räddningsledare för insatsen. Samtidigt utsågs även en befattning som räddningstjänstansvarig i länsstyrelsens organisation. Efter övertagandet hölls en presskonferens i Ramnäs. Beslutet innebar att all räddningstjänst togs över i Sala kommun, MBR (Västerås, Hallstahammar och Surahammar) och SDR (Avesta, Fagersta, Hedemora och Norberg) Länsstyrelsens roll Landshövdingen blev överraskad av förfrågan om övertagande då detta tidigare mest setts som en teoretisk möjlighet då det inte rör kärnteknisk olycka. Landshövdingen fanns på plats och var delaktig i diskussionerna men visste inte riktigt vilken roll han förväntades ta efter övertagandet. 13

14 Länsstyrelsens samverkanspersoner som fanns på plats i Ramnäs innan övertagandet hade en aktiv roll i diskussionerna om vilka personer som skulle tillsättas på respektive position i ledningen. En av diskussionerna som fördes rörde ställföreträdande räddningsledare. Detta begrepp finns inte i LSO och tillämpas normalt inte inom räddningstjänsten. Däremot fanns det med i länsstyrelsens mall för övertagande vilket gjorde att en ställföreträdande räddningsledare till slut utsågs. Länsstyrelsens beredskapsdirektör var inledningsvis kvar i Västerås och arbetade med formalia och juridik kopplat till övertagandebeslutet men anlände till Ramnäs innan det formella övertagandet. Ingen avstämning skedde med Länsstyrelsen i Dalarna trots att övertagandet delvis rörde kommuner tillhörande Dalarnas län Stöd från MSB Efter de diskussioner som fördes om övertagande av kommunal räddningstjänst på måndagkvällen kontaktade Länsstyrelsens beredskapsdirektör MSB för att få juridiskt stöd när det gäller de beslut som skulle formuleras kring övertagandet. MSB:s jurist kontaktades under natten och ett telefonmöte planerades till 07:45 morgonen därpå. MSB:s jurist framhöll att det enligt förarbetena är väldigt tydligt att man ska stödja kommunerna innan man går in i en övertagandeprocess. Man betonade även det faktum att ett övertagande inte innebär några skillnader avseende ekonomi eller maktbefogenheter samt att man vid ett övertagande tar över all räddningstjänst, inte bara den aktuella insatsen. MSB var till en början tveksamma till vad länsstyrelsen skulle kunna tillföra vid ett övertagande. När länsstyrelsen senare förtydligade att det var räddningscheferna som efterfrågade övertagandet kom man överens om att det då bara fanns en väg att gå nämligen att ta över. MSB angav även att man skulle utse en räddningstjänstansvarig som skulle ansvara för att bemanning och beredskap finns i alla kommuner utifrån att räddningstjänsterna måste kunna hantera andra insatser. Denna roll fanns inte med i länsstyrelsens mall för övertagande så man får då, via MSB, en mall från en annan länsstyrelse som till slut användes Val av räddningsledare Länsstyrelsen har sedan tidigare utsett sex stycken presumtiva räddningsledare. Dessa var dock redan inblandade i insatsen eller semesterlediga. Relativt tidigt under insatsen ställde Stockholms län en stor del av sina resurser till förfogande. En del av de resurserna utgjordes av ledningsresurser, där bland annat brandchefen i Södertörns brandförsvarsförbund hade angett att han fanns tillgänglig. Brandchefen (som senare tillträdde som räddningsledare) hade även personlig kontakt med en av räddningscheferna. Redan när räddningscheferna ställde frågan till länsstyrelsen om ett övertagande så fanns det således ett förslag på räddningsledare. I och med att de presumtiva räddningsledarna inte var aktuella samt att räddningscheferna kom med ett gemensamt förslag på räddningsledare såg inte länsstyrelsen någon anledning att ifrågasätta det valet. Den tillträdande räddningsledaren hade två villkor för att ta sig an rollen; han ville vara räddningsledare under hela insatsen och han ville också ha en sammanhållen insats som spände över hela samhällsstörningen. Från länsstyrelsens sida såg man inga problem med detta då man även hade den samordnande rollen inom det geografiska områdesansvaret. 14

15 4.3 Ansvar för övrig kommunal räddningstjänst Räddningstjänstansvarig Då ett övertagande av räddningstjänst avser hela räddningstjänsten inte bara den aktuella insatsen så var tanken att den som utsågs till räddningstjänstansvarig skulle ansvara för helheten gällande beredskap för andra händelser. En räddningstjänstansvarig bör, enligt MSB:s jurist, vara anställd av länsstyrelsen för att kunna fatta beslut som rör länets resurser. Alternativet är att den räddningstjänstansvarige är kopplad till någon person på länsstyrelsen som har mandat att fatta beslut. Utredarna har inte hittat någon beskrivning av vad en räddningstjänstansvarig är för något, varken i lagtext eller i andra böcker eller vägledningar. Länsstyrelsen hade heller aldrig hört begreppet innan samtalet med MSB men såg ändå till att utse en sådan. Förslaget från räddningstjänsterna var att det borde vara RCB-U som var räddningstjänstansvarig med hänsyn till att den rollen beskrivs som strategisk och normativ vilket kan sägas stämma väl överens med tanken med en räddningstjänstansvarig. Länsstyrelsen ville dock ha en ordinarie chef vilket medförde att en av räddningscheferna utsågs till räddningstjänstansvarig. Han fick däremot inte någon direkt plats i organisationen och rollen blev mer en pappersprodukt. Kort efter övertagandet återdelegerades ansvaret för andra händelser än skogsbranden till respektive räddningstjänst, men man behöll trots det den räddningstjänstansvarige. Om man ser till lagstiftarens intentioner med ett övertagande har den räddningstjänstansvarige en viktig roll vid en sådan här händelse. Just i detta fall då man fick förstärkning från stora delar av Sverige behövde man inte tömma alla resurser på varje lokal station i närområdet och på så sätt sakna beredskap för andra larm. Man hade heller inga andra större händelser under tiden som skogsbranden var i sitt mest intensiva skede vilket gjorde att upplägget aldrig ställdes på sin spets Återdelegering Kort efter att länsstyrelsen övertagit ansvaret för räddningstjänsten så delegerades den ordinarie verksamheten och ansvaret för andra olyckor än skogsbranden tillbaka till respektive räddningschef (bilaga 2). Detta genomfördes trots att man samma dag fått information från MSB:s jurist om att det inte är tillämpligt. Efter att återdelegeringen genomförts så kontaktades en av räddningscheferna av en jurist på länsstyrelsen som påpekade att detta var fel att genomföra en återdelgering vilket kan tyckas märkligt med hänsyn till att det var länsstyrelsen själva som hade fattat beslutet. Från länsstyrelsens sida hade man två argument till återdelegeringen, det första var att man ville undvika att kortsluta systemet så att ordinarie delegeringar inom räddningstjänsten inte längre gällde. Det andra argumentet var att länsstyrelsen med sina begränsade resurser och kunskap inte hade möjlighet att både driva Sveriges största insats och samtidigt ansvara för övrig beredskap. Normalt sker ett övertagande av räddningstjänsten för att man ska kunna omfördela resurser inom länet. Då man vid denna insats fick understöd från hela Sverige behövde man inte omfördela resurserna inom länet och man hade möjlighet att hålla beredskapen för andra olyckor. Detta gjorde att förutsättningarna för att återdelegera ansvaret trots allt fanns, även om det inte är i enlighet med lagstiftningen. 15

16 5. Brandförloppet efter 5 augusti Det finns inga uppgifter om att branden spred sig utanför begränsningslinjen efter tisdag 5 augusti. Väderförhållandena i området ändrades till det bättre och därmed försämrades förutsättningarna för brandspridning. Vinden var måttlig, temperaturen sjönk något och luftfuktigheten steg. Inför helgen 8-10 augusti visade indexvärdena på nytt en viss risk för brandspridning, om än långt ifrån lika höga som i början av veckan. Under natten mot tisdag mojnade vinden. Den relativa luftfuktigheten ökade till 81 procent till skillnad från måndagen då den relativa luftfuktigheten som lägst var 24 procent. Rökutvecklingen var kraftig över brandområdet, men branden hade tappat kraft och gått in i en lugnare fas samtidigt som beställda resurser anlände och begränsningslinjerna kunde förstärkas och säkras upp. Brandsläckningsarbete pågick över i princip hela området. De första internationella flygresurserna i form av två stora helikoptrar från Norge med vardera tre kubiks vattentunna kom till platsen, men kunde inte släppa något vatten på grund av den kraftiga rökutvecklingen och den dåliga sikt detta medförde. Efter tisdagen fortsatte väderförhållandena att vara gynnsamma ur brandsläckningssynpunkt samtidigt som branden under måndagen nått fram till bördigare mark och områden med sämre bränsle. Ju bördigare marken är desto sämre bränsle finns det normalt för skogsbranden. Även topografin i brandområdets utkanter med svaga sluttningar ner mot dalgångarna hade sannolikt bidragit till att brandspridningen avtagit. Då branden lugnade ner sig samtidigt som en stor mängd resurser anlände kunde fokus läggas på att säkra upp brandområdets kanter och även släcka större områden med glödbränder. När prognoserna inför helgen 8-10 augusti visade på att det återigen fanns en viss risk för brandspridning hade den yttre gränsen säkrats och en stor mängd mark- och flygresurser fanns på plats. 11 augusti meddelade räddningsledaren att kvarvarande byggnader i området nu var skyddade mot brand och att skogsbranden nu var under kontroll. 6. Ledningsorganisationen Organisationsskissen i Figur 5: Länsstyrelsens krishanteringsorganisation.är en förenklad bild av den beslutade krishanteringsorganisationen för Länsstyrelsen i Västmanland. Landshövdingen och länsrådet har det övergripande normativa ansvaret och utser en räddningsledare (någon av de presumtiva enligt planen). Räddningsledaren leder det strategiska arbetet och en stabschef ska utses för att leda stabarbetet. Kopplat till stabschefen finns även funktionen U-sam. Under stabschefen finns fyra olika funktioner med ett antal undergrupper. De funktioner som nämns är: Personal, logistik och utrustningsfunktion Faktainhämtning, läge, analys och samverkansfunktion Informationsfunktion Uppgiftsberoende verksamhetsfunktion 16

17 Figur 5: Länsstyrelsens krishanteringsorganisation. Den tillträdande räddningsledningen och representanter från länsstyrelsen och Västerås stad hade ett möte på morgonen innan övertagandet där man funderade på vad som redan fanns på plats, vad som behövde hanteras och vilken uthållighet som behövdes. Utifrån detta togs en enkel organisationsskiss fram som blev utgångspunkten för stabsarbetet. De funktioner som identifierades var: ledning, evakuering, information och logistik. Redan här kan man se likheterna med organisationsskissen ovan (Figur 5), där ledning utgör den uppgiftsberoende funktionen och evakuering utgör analys/samverkan. Detta framträder ännu tydligare när man ser hur evakueringsfunktionen utvecklades under insatsen. Den stab som fanns på plats i Ramnäs innan övertagandet var räddningsledarens stab. Allt stabsarbete bedrevs i ett och samma rum vilket medförde mycket folk och dålig arbetsmiljö. Den del av staben som arbetade med direkt insatsledning fick fortsätta med det även efter övertagandet och fick vara kvar i samma rum som tidigare allt för att inte störa det arbete som redan var igång. Övrigt som inte rörde direkt insatsledning flyttades ut till andra rum i konferensanläggningen. Stabschefen kom till Ramnäs efter lunch och fick då uppdraget att utveckla och leda den samverkansstab som byggdes upp. Figur 6: Den första organisationsskissen efter övertagandet. 17

18 Dessa två organisationsskisser (figurerna 5 och 6) stämmer relativt väl överens, skillnaden är att landshövdingen/länsrådet inte finns inlagd på skissen i figur 6. I samtalen med både räddningsledaren och landshövdingen är det dock ingen tvekan om att det är så den egentliga organisationen ser ut. Landshövdingen beskriver rollerna som att han var styrelseordförande och räddningsledaren var VD, vilket stämmer överens med det normativa och strategiska ledarskap som beskrivs i krishanteringsorganisationen. De organisationer som är markerade med röda rutor på organisationsskissen är samverkande organisationer med egna staber. Anledningen till att länsstyrelsen finns med i en av de röda rutorna trots att hela arbetet leddes av länsstyrelsen var för att markera den stab som fanns i Västerås. Efter hand sker förändringar i samverkansstaben. En funktion för ledningsstöd (juridik, ekonomi m.m.) upprättas som stöd till stabsarbetet. Frivilliga resursgruppen (FRG) hade glömts bort men fick till slut en plats i samverkansstaben. Evakueringsfunktionen fick ett bredare arbetsområde och bytte namn till planering. Allt fler samverkande organisationer kom till Ramnäs och i slutet av veckan var samverkansstaben som störst, då närmare 80 personer. Figur 7: Organisationsskiss av staben efter måndag 11/8 Många personer (främst räddningstjänstpersonal) uttrycker att de inte kände igen sig i strukturen och de benämningar på roller som nyttjades inom insatsfunktionen. De som hade kopplingar till Södertörns brandförsvarsförbund kände väl igen sig i insatsfunktionen då nomenklaturen var densamma. Dessutom verkar det som att många med bakgrund inom försvarsmakten kände igen sig i strukturen, vilket beror på att samverkansstaben kan liknas vid en civil version av en brigadstab. En brigadstab har liksom samverkansstaben ett antal funktioner som samordnas av en stabschef. En representant från varje funktion deltar i en stridsledningscentral under ledning av en insatsledare. En viktig skillnad är dock att brigadstabens insatsledare är underställd stabschefen, vilket inte var fallet vid denna insats. De flesta räddningstjänster i Sverige är inte vana vid att ha räddningsledaren på distans. Detta tillämpas dock vid vissa räddningstjänster och inom all statlig räddningstjänst. Detta är ytterligare en faktor som gör att främst räddningstjänstpersonal från andra räddningstjänstorganisationer hade svårt att se sin roll i insatsledningen. Många av de som varit delaktiga i stabsarbetet vittnar om att den nya räddningsledningen bidrog med samordning och lugn och försökte ingjuta mod i organisationen. 18

19 6.1 Funktioner i staben Länsstyrelsen Landshövdingen hade ingen uttalad roll samverkansstaben. Däremot hade han en viktig roll som ytterst ansvarig för länsstyrelsens krishanteringsarbete under branden. Han skötte kontakterna med regeringen, departementen och kungahuset och deltog i de ekonomiska diskussionerna som fördes mellan länsstyrelsen, kommunerna, MSB och regeringen. En av de viktigaste uppgifterna blev att ingjuta förtroende i systemet och avlasta räddningsledaren med vissa åtaganden. Landshövdingen uppger själv i intervjun att han kände sig osäker på vad han skulle ha för roll efter övertagandet. Det som han trodde skulle bli ett kort besök i Ramnäs för presskonferensen i samband med övertagandet varade istället två veckor. När länsstyrelsen flyttade upp sin stab till Ramnäs och samverkansstaben bildades var det oklart vilken roll beredskapsdirektören och övriga medarbetare inom avdelningen Samhällsskydd och beredskap (den avdelning inom länsstyrelsen som till vardags arbetar med krishantering) skulle ha. Detta gör att man arbetade lite där det behövdes istället för att ha en tydlig plan. Förutom den personal som flyttade upp till Ramnäs skapades en stab i Västerås som skulle avlasta organisationen i Ramnäs. Denna bestod av stabschef, informatörer och loggare (totalt 6-8 personer). Till en början när tekniken var bristfällig i Ramnäs så sköttes mycket av publicering av information och expediering av beslut i Västerås. Frågor som kom upp på stabsorienteringarna som behövde utredas vidare skickades även ner till Västerås. Hanteringen av de internationella planen, planering och administrering av U-sam var också arbetsuppgifter som sköttes av staben i Västerås. Räddningsledare Satte ramarna för insatsen genom att upprätta mål med insatsen (MMI) och avsikt med insatsen (AMI) och var även insatsens ansikte utåt i media. För mer information om räddningsledarskapet, se avsnitt 6.2. Ställföreträdande räddningsledare Benämningen ställföreträdare innebär att innehavaren ersätter ordinarie befattningshavare vid dennes frånvaro. Den ställföreträdande räddningsledaren täckte endast kortare stunder för räddningsledaren. Vid de flesta andra tillfällena var det istället chef insats som ersatte räddningsledaren, vilket skapade en otydlighet för rollen under insatsen. Controller för stabsarbetet Tidigt i arbetet kom förslag om att ha en djävulens advokat som kunde se till så att arbetet i samverkansstaben genomfördes på ett effektivt sätt. Uppdraget var att stödja stabschefen genom att uppmärksamma honom på behov av justeringar eller anpassningar av stabsarbetet, exempelvis uppdatering av stabsarbetsplanen. Fanns även som ett stöd för vissa funktionschefer som inte var vana vid att leda ett större antal personer. Några av framgångsfaktorerna var enligt controllern att det fanns en tydlig beslutsfattare och att stabschefen var van vid att leda ett stort antal personer och ha många bollar i luften. Stabschef Uppdraget var att bygga upp och leda samverkansstaben. Stabschefen var i sitt ordinarie arbete van vid att samordna många organisationer, vilket många framhöll som en fördel vid en sådan här stor insats. Man tänkte samverkansstab redan från första början och stabschefen valde medvetet att inte vara delaktig i diskussioner kring själva insatsledningen för att behålla fokus på samverkansstaben som helhet. 19

20 När den ordinarie stabschefen behövde åka hem några dagar tog ersattes han med en stabschef från Försvarsmakten som tillförde ytterligare struktur till bl.a. stabsorienteringarna. Förutom att han fungerade bra i rollen så var det också ett bra symbolvärde med en militär i ledningen med hänsyn till hur många man Försvarsmakten hade på plats. Det är dock viktigt att tydliggöra rollen och förväntningarna när man tar in personal från andra organisationer i ledingen eftersom samma namn/roll kan ha olika befogenheter. En stabschef i en militär stab har till exempel normalt betydligt högre beslutanderätt än en stabschef i en civil stab har. Informationsfunktionen Funktionen leddes av länsstyrelsens naturvårdschef. Hon hade tidigare varit informationschef på en statlig myndighet, vilket gjorde att landshövdingen utsåg henne till chef för funktionen. Räddningsledaren hade en tydlig strategi för mediahanteringen vilket underlättade arbetet för informationsfunktionen då informationsflödet kunde byggas upp kring räddningsledarens uttalanden. Informationsfunktionen hade möte direkt efter varje stabsorientering för att samtliga medarbetare skulle hållas uppdaterade. Vid övertagandet fanns redan 6-8 informatörer på plats i Ramnäs. Inledningsvis hade man både teknik- och bemanningsproblem. Arbetet lades upp efter tre huvudspår: press/media upplysningsfunktion (11313, FAQ, samverkan) webb/sociala medier Många kommuner, länsstyrelser, företag och myndigheter ställde upp och bidrog med medarbetare. Man prioriterade att få dit folk från andra länsstyrelser då man har samma webbplattform m.m. En svårighet var den samverkan som skulle ske med andra myndigheter som inte fanns representerade i samverkansstaben. Detta genomfördes genom MSB:s samverkanskonferenser vilka tog uppemot 1,5 timme. Det fanns ingen möjlighet för någon av dem som var på plats i Ramnäs att delta på dessa möten, vilket gjorde att den uppgiften fick skickas ned till länsstyrelsens stab i Västerås. Det var svårt att få till ett bra informationsflöde och bra kommunikationsvägar mellan olika funktioner och aktörer som var delaktiga i insatsen. Under torsdagen tillsattes därför en interninformatör. Uppdraget var att tillse att informationsvägarna fungerade mellan olika delar av insatsen. Interninformatören fanns med på stabsorienteringarna för att sedan kunna förmedla lägesbilden vidare. Det fanns inga förberedda samarbetsytor vilket gjorde behovet av en interninformatör stort. Det hade underlättat om denna funktion hade utsetts tidigare. Logistikfunktionen Logistikfunktionen leddes av ett underhållsbefäl från hemvärnet. Från början sköttes även resurser avseende brandpersonal i denna funktion men efter hand skildes de delarna åt och en resursgrupp bildades under insatsfunktionen. Logistikfunktionens uppdrag var en begränsad del av den totala logistik som finns vid en så här stor insats och arbetade främst med boende, toaletter, material till stabsarbetet och liknande. Logistikfunktionen bestod av två personer en funktionsansvarig samt en person som förde logg. Under några dagar fanns en avbytare till funktionsansvarig men huvudsakligen har detta skötts av en person. Stabschefen arbetade för att få alla beställningar som renderade kostnader att gå via logistikfunktionen, så efter ett tag blev även det en uppgift att hantera. 20

21 Under huvuddelen av insatsen sköttes maten av FRG. När FRG avslutade sin insats hamnade matansvaret istället på logistikfunktionen. Boende anordnades på Ramnäs konferens, en närliggande herrgård, i Kättinghallen och några hotell inne i Västerås. Vissa grupper kom en period att ramla mellan stolarna. Bland annat medförde bristfällig registrering av frivilliga i att vissa av dem som arbetat långa skift i skogen inte fick boende i Ramnäs, utan fick istället sätta sig och köra till Västerås. Genom bättre samverkan mellan logistikoch personalfunktionen hade detta kunnat undvikas. Mot slutet av insatsen fick logistikfunktionen även ansvar för att plocka in material från skogen. När staben flyttade till Västerås upplevde personalen som arbetade kvar på Kättinghallen att det var otydligt vem som hade personalansvaret då många frågor hamnade mellan stolarna. Evakueringsfunktionen/Planeringsfunktionen Till en början var funktionens uppdrag enbart att planera för evakuering. Efter övertagandet fanns en tanke om att det skulle byggas upp ytterligare en funktion som hette krishantering på lång och kort sikt. Denna funktion kom dock aldrig igång så de frågor som skulle hanteras i den funktionen lades istället över på evakueringsfunktionen för att samordningsansvaret av det geografiska områdesansvaret skulle hanteras. På torsdagen bytte funktionen namn till planeringsfunktionen och ändrade inriktning och fick ett bredare perspektiv med fokus på det geografiska områdesansvaret och leddes då av beredskapsdirektörer från andra länsstyrelser. Funktionen arbetade främst med infrastruktur, framkomlighet på vägar, el, evakuering och samverkan med kommunerna. Mot slutet av insatsen blev det mer och mer diskussioner om den psykosociala delen av krisen både för de drabbade och för dem som varit inblandade i insatsen. Det var tidvis oklart för funktionen om man arbetade enligt LSO, LEH eller krisberedskapsförordningen och vem som ledde vad. Arbetet blev därför inriktat på det som man tyckte saknades i hanteringen i samverkansstaben. Funktionen tillsatte en grupp som arbetade med miljöfrågor (naturhistoria, juridik, djurvård). Denna grupp fanns till en början i Ramnäs men flyttade ganska omgående tillbaka till Västerås på grund av arbetsmiljön. Man fick även bra stöd från MSB när det gällde stöd till de drabbade. Detta blev till slut ett samarbete mellan MSB och röda korset. Personalfunktionen Redan under tisdagen blir personalläget akut för länsstyrelsen. Beredskapsdirektören kontaktar MSB för en nationell samverkanskonferens. Man vill främst få tag i stabspersonal och kommunikatörer. Många länsstyrelser svarar redan under tisdagen och den första listan levereras till länsstyrelsen samma kväll. Därefter får man nya listor varje dag. Behovet av en personalfunktion diskuterades under onsdagen och startades upp på torsdagen 7/8. Uppdraget var främst att förse informations- och planeringsfunktionen med personal. Grunden till arbetet var listan som levererades av MSB. Funktionen bestod av en funktionsansvarig, 2-3 personer som arbetade med bemanningen samt en administratör. Funktionen bemannades från tidig morgon fram till kvällen. Då funktionen var relativt liten var det lätt att hålla ihop gruppen och göra snabba avstämningar. Man hade tät kontakt med logistikfunktionen för att samordna personallistor med boende. Det var administratören i funktionen som skötte denna kontakt. 21

22 Det var en utmaning att hitta rätt kompetens, främst till informationsfunktionen där det till vissa roller fanns specifika krav på kompetens och behörighet. En annan svårighet var att planera bemanningen när det inte kom någon konkret beställning från funktionscheferna. Behovet bedömdes då utifrån funktionens egna erfarenheter och även genom avstämningar med stabschefen. På stabsorienteringarna i samverkansstaben fanns personal med som en punkt vilket gav lite information om personalläget. Efter varje stabsorientering hölls en kort briefing om läget i funktionen. Man försökte främst få in personal från andra länsstyrelser, men även många kommuner, myndigheter och privata företag ställde upp med personal. Personal som kunde stanna en längre period prioriterades så långt det var möjligt. Inför övergången till efterorganisationen nyttjades även informatörer från MSB. Administrativt och tekniskt ledningsstöd Några dagar efter övertagandet skapades en funktion som tillhandahöll expertkompetens inom juridik, ekonomi, IT, administration och logistik. Insatsfunktionen Chef insats En chef för funktionen insatsledning utsågs en tid efter övertagandet och fick till uppgift att vara länken mellan insatsledningen och räddningsledaren för att se till att insatsen fortskred inom de ramar som hade satts upp av räddningsledaren. Tanken var även att chef insats skulle försöka ha ett längre perspektiv för att kunna omfallsplanera och hålla rätt inriktning på insatsen. Chef insats ersatte räddningsledaren i samverkansstaben när han inte var på plats. Det var dock inte alla i insatsfunktionen som uppfattade att han hade titeln chef insats, däremot verkar det ha varit tydligt att han skulle vara länken mellan insatsfunktionen och samverkansstaben. Chef insats hade fokus på att ledningsorganisationen skulle fungera. Han försökte förutse nedgångar beroende på avlösningar och dygnsrytm för att få arbetet att flyta. Chef insats har även fått hantera de operativa chefer som försökt ändra inriktning på insatsen. Operativ chef Den som var räddningsledare innan övertagandet fick benämningen operativ chef efter övertagandet. Detta var det befäl som ledde det operativa arbetet ute i skogen. Biträdande operativ chef Det fanns även en biträdande operativ chef som hade ansvar för att ta fram beslutsunderlag till den operativa chefen. Den biträdande operativa chefen skötte kontakten med analysgruppen och gjorde bedömningar kring utformning av insatsen. Arbetsfördelningen mellan operativ chef och biträdande operativ chef har varierat mycket beroende på vilken operativ chef som varit i tjänst. Vissa operativa chefer ville göra mycket själva vilket gjorde den biträdande rollen överflödig, medan andra gärna delegerade en stor del av arbetet till den biträdande. Skadeplatschef/biträdande skadeplatschef Skadeplatschefen fanns på plats i Ramnäs och ansvarade för att styra räddningstjänstresurserna efter det upplägg som beslutats av den operativa chefen. Han ansvarade även för sektorchefsmötena som hölls på Ramnäs några gånger per dag. Till sin hjälp hade skadeplatschefen en biträdande skadeplatschef. Ledningsoperatör Till skadeplatschefens hjälp fanns 1-2 ledningsoperatörer per sektor som skötte kommunikation och plottning. Ledningsoperatören skötte avstämningar med respektive sektorchef och förmedlade även information till andra organisationer. 22

23 Resurs Från och med torsdag arbetade två personer med personalförsörjning till insatsfunktionen. De arbetade mot räddningscentralerna i Täby och Lindvreten. Figur 8: Insatsfunktionen 6.2 Räddningsledarskapet Innan övertagandet byttes räddningsledaren av efter 8 timmar. Detta gjorde att insatsen ändrade inriktning beroende på vem som ledde insatsen samt att varje räddningsledare just hunnit sätta sig in i händelsen när det var dags för skiftbyte. Redan vid övertagandet klargör den tillträdande räddningsledaren att han vill vara räddningsledare under hela insatsen. Landshövdingen såg inget problem med det då han inte var insatt i de diskussioner som förekommer om räddningsledarskapet inom räddningstjänsten. Det faktum att man hade en enda räddningsledare medförde att man fick en kontinuitet i arbetet. Kritiker menar dock att räddningsledaren agerade mer som en räddningschef än en räddningsledare och att man omöjligt kan vara räddningsledare när man sover eller inte är på plats. En viktig skillnad mellan insatsen efter övertagandet och en traditionell räddningsinsats var att räddningsledaren valde att samordna hela samhällsstörningen, inte bara räddningsinsatsen. Motivet till detta var att han ansåg att händelsen under måndagen övergick från att vara en räddningsinsats till en samhällsstörning och att man då måste våga tänka större än man gör till vardags. Detta sätt att arbeta har inte testats tidigare vid någon större insats. I detta läge kan man säga att det var ett nödvändigt upplägg men även lämpligt upplägg sett till länsstyrelsens krishanteringsorganisation (se Figur 5: Länsstyrelsens krishanteringsorganisation). Räddningsledaren tar även ett aktivt beslut att vara insatsens ansikte utåt i media och ständigt vara tillgänglig för media och andra intressenter. Man kan konstatera att det har varit symboliskt viktigt för insatsen att ha räddningsledaren i media då flertalet boende i området ansåg att förtroendet för räddningsledningen var förbrukat innan övertagandet. Man kan även konstatera att möjligheten att kunna lägga så mycket tid på media kräver att man har medarbetare som man kan delegera en stor del av ansvaret till, vilket var fallet vid denna insats. Räddningsledaren hade tät kontakt med informationsfunktionen som en naturlig följd av sin mediastrategi. Han kollade av med planeringsfunktionen någon gång men insåg tidigt att han inte behövde hålla koll på dem. Logistikfunktionen rapporterade vid enstaka tillfällen. Så länge inte stabschefen eller att chef insats flaggade för problem eller något kom upp på stabsorienteringarna så försökte räddningsledaren hålla sig borta från detaljer så mycket som möjligt. 23

24 6.3 Stabsarbetet Grunden för stabsarbetet i Ramnäs var den stabsarbetsplan som togs fram för att strukturera och prioritera stabens arbete. Denna upprättades av stabschefen som även ansvarade för stabsorienteringarna. Stabsorienteringarna i samverkansstaben beskrivs som mycket effektiva och välstrukturerade. Vid dessa möten var man maximalt 15 personer (ibland några fler som stod på sidan om och lyssnade) och de begränsades till maximalt 25 minuter. De olika aktörerna redogjorde kort för de saker som var av intresse för alla andra i samverkansstaben. I slutet av mötet fick varje aktör redogöra för vilka samverkansbehov man hade. All samverkan skedde sedan efter själva stabsorienteringen. Under de inledande dagarna fick controllern slutordet där han redogjorde för vad han såg i stabsarbetet. Funktionscheferna fick därefter protokollen från stabsorienteringarna och ansvarade för att sprida den informationen inom respektive funktion. Från början skrevs inga protokoll på dessa stabsorienteringar vilket gjorde att man missade ett enkelt sätt att få en dokumenterad lägesbild som var lätt att sprida. När man pratar om stabsarbetet är det ibland svårt att hålla isär de olika stabsorienteringar som olika personer pratar om. Det har genomförts stabsorienteringar i den samverkansstab som byggdes upp och i insatsfunktionen som var en del av den större samverkansstaben. Stabsorienteringar har även hållits i andra funktioner såsom i planerings- och evakueringsgruppen och av samverkande organisationer som haft en aktiverad stab inom sin egen organisation. Bild 2: Stabsorientering i samverkansstaben. Foto: MSB När samverkansstaben hade kommit igång blev U-sams funktion mindre viktig för de aktörer som var representerade i Ramnäs och många ansåg att det blev onödig mötestid. Om man inte hade använt sig av U-sam hade man å andra sidan missat de aktörer som inte fanns på plats i Ramnäs. Under U- sams möten efterfrågades en bättre lägesbild från insatsen än vad länsstyrelsen kunde leverera. Detta berodde på att det var staben i Västerås som skötte U-sams möten. Insatsfunktionen Kort efter övertagandet fanns både mål med insatsen (MMI), beslut i stort (BIS), säkerhetsaspekter och taktik för respektive sektor framtagna. Det främsta stabsarbetet gick därefter ut på att försöka omsätta stabens intentioner ute i sektorerna. På stabsorienteringen som hölls på fredagkväll 8/8 diskuterades fortfarande att det var svårt att få genomslag ända ut till brandmännen i skogen. Först efter det började man märka resultat av arbetet ute i skogen då började även återrapporteringen att fungera. Innan dess var det nog dessvärre några styrkor som inte fick några uppdrag alls. Vid överlämningarna mellan sektorcheferna har man ibland fått rapporter om att den föregående sektorchefen inte alls gjort det uppdrag denne fått från staben. 24

25 Redan innan övertagandet fanns det experter på plats för att genomföra brandriskprognoser samt bidra med sin kunskap om vegetation och brandbeteende. Analysgruppen hade till uppgift att bidra med beslutsunderlag till insatsledningen och har företrädesvis bestått av privata entreprenörer. Gruppen tog fram tre olika prognoser: en för förmiddagen, en för eftermiddagen och en worst-case prognos. Längre in i insatsen övergick man till att göra femdygnsprognoser. Prognoserna var en stående punkt på stabsorienteringarna i insatsfunktionen. Arbetet hade sannolikt underlättats högst väsentligt om man hade haft en meteorolog på plats i samverkansstaben. Representant från analysgruppen flög över området två gånger per dag för att identifiera riskområden, bränsletyper och för att se hur ytterkanterna av branden såg ut. Varje kväll kom alla piloter till Ramnäs för att äta vilket gjorde att det var lätt att få senaste nytt från luften och information om hur man hade upplevt effekten av släckningen under dagen. Bilderna från KBV:s värmkamera var också en tillgång för analysgruppen. Bild 3: Exempel på dokumentation och lägesuppföljning i samverkansstaben. Foto: MSB En ständig svårighet i stabsarbetet inom insatsfunktionen var att bedöma hur lång tid uppdragen skulle ta att genomföra i skogen. På kartan kunde det se ut som att det bara skulle vara några timmar kvar innan man var klar men i verkligheten kunde terrängen göra att det istället tog dygn. Ytterligare ett problem man har brottats med är kommunicering av avspärrningsbesluten. Hur man än har försökt illustrera detta har alltid linjen på kartan varit för tjock så att vissa hus hamnar i gråzonen. Stabsorienteringarna i insatsfunktionen leddes av den operativa chefen. Analysfunktionen fanns med vid stabsorienteringarna och rapporterade vad man sett sedan sist och hur prognosen såg ut framöver. Resursfunktionen deltog vid stabsorienteringarna för att få överblick över resursbehovet den kommande tiden. Från början deltog sektorcheferna på både stabsorienteringarna och sektorchefsmöten. Senare bara sektorchefsgenomgångar på grund av tidsåtgången. 25

26 Det genomfördes två sektorchefsmöten per dag vilket har upplevts både positivt och negativt. Skadeplatschefen upplevde att det var en förutsättning att få träffa sektorcheferna öga mot öga för att säkerställa att man har samma bild av läget i skogen. I vissa lägen behövde samma fråga ställas flera gånger för att få rätt svar. Från vissa sektorer tog det däremot lång tid att ta sig till Ramnäs vilket gjorde att man tillbringade mycket tid i bil för att ta sig till sektorchefsmötena. Sektorchefsmötena var tydliga avseende mål och vad som skulle göras i respektive sektor. Däremot hade många sektorchefer för dåliga möjligheter att påverka ute i sektorn. Storleken på sektorerna, problem med kommunikation, och även egen förmåga i förhållande till ledningsbehovet gjorde att det var svårt att få arbetet att flyta på. 6.4 Resursuppbyggnad Insats Efter övertagandet sattes några initiala inriktningar. Två av dessa var att markinsatsen skulle fördubblas och planering skulle ske för 14 dagar framåt. För att lösa detta kopplades räddningscentralerna i Lindvreten och i Täby in. Det upprättades då en mindre stab på varje räddningscentral som arbetade med resursförsörjningen. Man insåg snart att det behövdes en samordnare som kunde ha en bättre bild av behovet. På torsdagen skickades två personer från räddningscentralerna till Ramnäs. Dessa bildade en resursgrupp som tillhörde insatsfunktionen och skötte därefter försörjningen av räddningstjänstpersonal och tillhörande materiel. Resursgruppen hade även hjälp av MSB att rekvirera materiel. Inledningsvis var det inte helt tydligt om man bara efterfrågade personal eller om dessa skulle ha med eget material. Någon räddningstjänst fick inledningsvis förfrågan om att bistå med personal, en stund senare var det personal och en tankbil men innan de hade kommit iväg var det personal, tankbil och släckbil. Ganska snart så började man istället diskutera moduler, där en modul bestod av ett befäl, fem brandmän, en släckbil och en tankbil. Man ställde därefter frågan till räddningstjänsterna om man kunde bidra med en eller flera moduler och i sådana fall återkomma med information om ankomsttid och uthållighet. Frågor om boende och andra resurser vidarebefordrades till samordnarna på plats i Ramnäs. Nedan är ett utdrag från loggen: Dala-mitt meddelar att de bistår med två kompletta moduler som är på plats senast och de räknar med att vara i drift i tre dygn. HN ringer Kent Nilsson och gör upp plats och klädsel. Många räddningstjänster ringde och frågade vilken hjälp som behövdes och vad de kunde bidra med. Man informerade då om modultänket och pratade om uthållighet upp till fyra veckor. Nedan är utdrag från loggen om förfrågan: Länsstyrelsen i Halland ringer och erbjuder resurser, MJ förklarar att vi vill ha det i moduler samt starttid och uthållnings tid i fyra veckor. Berörda RTJ är Varberg, Falkenberg, Halmstad, Hylte. Efter några dagar gick många räddningstjänster ihop och utsåg en kontaktperson i varje region vilket gjorde att kontakterna med resursgruppen underlättades. Det blev även enklare att erbjuda moduler när resurser kunde samordnas från flera räddningstjänster. 26

27 En svårighet var att hitta sektorchefer som hade rätt kompetens för att klara av att leda en stor sektor då det inte är så många befäl som är vana vid att leda stora personalgrupper, i vissa fall var det här tal om 80 personer i en sektor. Om man dessutom letar den typen av befäl som dessutom ska ha bra kunskap om skogsbrand blir det ännu svårare. Kontaktar man en räddningstjänst och frågar efter en sektorchef utan närmare beskrivning så riskerar man att inte få rätt kompetens på rätt plats. Detta belyser vikten av att veta vilka arbetsuppgifter som ska utföras. De drabbade kommunerna fick samma fråga om att bistå med personal som alla andra kommuner. Detta gjorde att man kunde planera på ett sådant sätt att man inte behövde tömma dessa kommuner på resurser. På så sätt kunde beredskapen upprätthållas inom kommunerna om än något lägre. Inledningsvis prioriterade man heltidsbrandmän högre än deltidsbrandman. Genom att utesluta deltidbrandmän missade man många brandmän med stor erfarenhet från skogsbränder och det var svårare för de räddningstjänster som skulle bidra med personal att få loss folk. Beslutet omprövades så småningom varvid alla personalkategorier nyttjades i räddningsarbetet. Till en början var det ingen som hade koll på de skogsmaskiner och fyrhjulingar som fanns på plats ute i skogen. Resursgruppen prioriterade till en början endast modulförsörjningen och ville heller inte belasta sektorcheferna med att genomföra en inventering på grund av det kaotiska läget som rådde ute i skogen. Efter några dagar genomfördes den inventeringen och då fick man kontroll på vilka resurser som fanns på plats. Denna samordning övertogs därefter mer och mer av Trafikverket Försvarsmakten En bataljonschef från hemvärnet såg behovet av personal på plats i skogen och begärde ut hemvärnsförband via Militärregion Mitt (MRM). Första dygnen var det 35 soldater som arbetade i tolvtimmarsskift. Det kom dock ingen formell begäran till MRM om hemvärnshjälp förrän på onsdag eller torsdag. Bemanningen ökade hela tiden och under onsdagen uppskattades mellan personer från försvarsmakten vara inblandade i insatsen. Den 11 augusti trappades flygverksamheten ned och de kommande två veckorna minskade insatsen succesivt. Den 25 augusti minskades bemanningen från 100 till 60 hemvärnssoldater. Den 27 augusti avslutades insatsen från Försvarsmaktens sida Stabspersonal Den personalfunktion som upprättades i samverkansstaben försåg planerings- och informationsfunktionen med personal. Se vidare avsnitt Stabsmiljö Innan övertagandet skedde allt stabsarbete i ett och samma rum vilket medförde höga ljud och en rörig arbetsmiljö. Av den anledningen såg man till att analysgruppen som genomförde brandriskprognoser satt i ett annat rum för att diskussioner skulle kunna föras på ett lugnare ställe. Vid uppstarten av stabsarbetet i Ramnäs saknades den teknik som krävdes för ett effektivt arbete. Både mobiltäckningen och internetuppkopplingen var bristfällig liksom tillgången på datorer. Efter övertagandet ställde stabschefen frågan till hotellet och Friviliga Resursgruppen (FRG) om vilken teknik som gick att ordna. Man fick då hjälp av två frivilliga som, i samverkan med Trafikverket, kopplade in en av Trafikverkets nätverkscontainers till konferensanläggningen och försåg därmed hela anläggningen med internet och ett internt nätverk. 27

28 Stabschefen efterfrågade även det internationella ledningsstödet (innehållande kontors- och kommunikationsutrustning) som MSB förfogar över men fick till svar att det bara var till för internationella insatser. Man köpte då in helt nya datorer vilket medförde att det krävdes installation av program och uppdateringar innan arbetet kunde komma igång. Delar av ledningsstödet kom till Ramnäs i ett senare skede och hanteringen har beklagats av MSB i efterhand. När länsstyrelsens IT-personal kom på plats började de säkra upp systemet mot obehöriga, vilket ledde till att ingen kunde arbeta i nätverket som man gjort tidigare. Man började då se över vilken del av dokumentationen som krävde sekretess och därmed högre säkerhet för att försöka hitta en lösning där nätverket kunde användas på nytt av de som behövde det. Det konstaterades att det bara var fastighetsägarregistret och en av försvarets anläggningar som MSB hade fotograferat som skulle kräva högre klass på IT-säkerheten. Detta är viktigt att fundera på redan i planeringen inför en större händelse för att se till att man kan arbeta på ett smidigt sätt och redan från start se till att känslig information läggs på rätt ställe för att inte hela systemet ska kräva ökad säkerhet. När det gäller krishanterings- och stabsarbete brukar man betona att man ska arbeta som man brukar och helst på samma eller i liknande miljö. Utifrån det tankesättet var inte Ramnäs optimalt som arbetsplats. Fördelen med arbetet i Ramnäs var dock närheten och tillgängligheten. Efter några dagar fanns de flesta man behövde samverka med på plats och många har pratat om det prestigelösa samarbetet och Ramnäsandan. Faran med detta är att man inte uppmärksammar vilka aktörer som saknas i arbetet. De organisationer som inte funnits på plats i Ramnäs har istället haft svårare att lösa samverkan med övriga aktörer. Till en början var det fritt tillträde till samverkansstabens lokaler vilket medförde att media fanns på plats mitt inne i stabsarbetet. Efter några dagar fick FRG uppdraget att sköta inpasseringen till staben, vilket löstes med hjälp av namnbrickor och färgkoder. Någon enstaka journalist försökte ta sig förbi FRG men misslyckades. 6.6 Beslutsvägar Man kan konstatera att de olika funktionerna har haft en stor handlingsfrihet. Olika personer har uppfattat beslutsvägarna på olika sätt, vilket delvis kan förklaras med de olika roller och arbetsuppgifter som förekom inom samverkansstaben. Med hänsyn till insatsens omfattning och de många ledningsnivåer som tillämpades kom beslut att fattas på många olika ställen i ledningsorganisationen. Av alla de beslut som behöver fattas under en så här stor insats är det relativt få som är lagstadgade räddningsledarbeslut. När räddningsledaren inte var tillgänglig ersattes han oftast av Chef insats, vilket gör rollen som ställföreträdande räddningsledare otydlig. För personer inom insatsfunktionen har det upplevts tydligt att Chef insats skulle kontaktas i de fall då det krävdes räddningsledarbeslut eller att någon övergripande inriktning skulle ändras då han var länken mellan insatsfunktionen och räddningsledaren. Läget stämdes då av med räddningsledaren och i de allra flesta fall var man överens. Räddningsledaren var dock inte inblandad i alla beslut rörande insatsen. Det var en del inriktningsbeslut (inte formellt räddningsledarbeslut enligt LSO) som fattades utan räddningsledarens närvaro som han istället blev informerad om i efterhand. Detta var nödvändigt för att insatsen skulle flyta på även när räddningsledaren var upptagen på annat håll. Det var främst beslutsfattandet gällande evakuering som ansågs otydligt. Polisen upplevde exempelvis att trots att man fanns med i samverkansstaben så hade det ändå fattats beslut före mötet som ibland var omöjliga för polisen att verkställa. Hade man haft möjlighet att vara med i själva beslutsfattandet skulle detta ha kunnat undvikas. 28

29 Den traditionella räddningstjänststaben finns till för att stödja en beslutsfattare. Uppdraget för en samverkansstab borde däremot vara att samordna och bidra till samverkan mellan alla funktioner och organisationer. När det gäller de frågor som rör länsstyrelsens samordningsansvar är inte räddningsledaren en lika tydlig beslutsfattare vilket avspeglar sig i intervjuerna med de som ledde arbetet inom planerings- och evakueringsfunktionen. Funktionscheferna försökte upprepade gånger få besked från räddningsledaren eller landshövdingen vad man skulle arbeta med i funktionen och vilka mandat man hade men fick aldrig några direkta svar. Vissa kommuner fick information om större beslut samtidigt som media vilket gjorde det svårt att förbereda information och andra stödinsatser. Efter ett tag fick man inte längre de mailuppdateringar som tidigare skickats ut vilket troligen hade att göra med brister vid överlämningarna. Exempelvis hade det upprättats en plan för hur man skulle stödja de drabbade vid återflytten, men kommunen fick ingen information om återflytten förrän det kom ut i media. 6.7 Dokumentation Något som blivit påtagligt under utredningsarbetet är bristen på dokumentation. De inledande dygnen då branden spreds som mest hade man aldrig någon kraft att lägga på dokumentation. På grund av bristfällig teknik skedde dokumentationen till stor del på papper och lokalt på personliga datorer. Redan vid övertagandet märktes problematiken med dokumentation och teknik. Besluten om övertagande av räddningstjänst och återdelegeringen skrevs under i Ramnäs men det fanns ingen teknik för att expediera beslutet på rätt sätt direkt från Ramnäs. Beredskapsdirektören överlämnade istället besluten till kollegor i Västerås när hon återkom på kvällen. Därefter genomfördes diarieföring och expediering, vilket medförde att besluten inte skickades iväg från länsstyrelsen förrän på onsdag eller torsdag. Enstaka personer har dokumenterat i LUPP 1 och WIS 2 under insatsen, men det är uppenbart att dessa system inte efterfrågandes i någon större utsträckning under insatsen. Ett annat problem var att många personer var ovana vid att föra logg. Många av brandbefälen i insatsfunktionen var vana vid att vara ute på fältet under kortare insatser och sedan skriva sin insatsrapport i efterhand, inte under pågående insats. Under dagtid fick räddningsledningen hjälp av FRG med att föra logg, men under nätterna var det mycket som aldrig dokumenterades. De frivilliga som anordnade internetuppkopplingen upprättade även en egen domän på google-drive där dokument kunde upprättas och delas. Google-drive var den enda samverkansplattform som fanns när det gällde dokumentation. De flesta räddningsledarbeslut som fattats är dokumenterade, men en del av dessa är upprättade i efterhand. Inte ens i slutet av insatsen då man inte längre kunde hänvisa till att man låg efter i arbetet så lyckades man dokumentera på ett tillräckligt sätt en av de inblandade beskriver att det var knappt så att ändrad sektorindelning dokumenterades. Utredarna har i efterhand t.ex. inte kunnat hitta några beslut gällande ingrepp i annans rätt gällande konferensanläggningen, nyttjandet av fotbollsplanen eller grusgropen. 1 LUPP är ett program för ledning och uppföljning av räddningsinsatser. Ett verktyg för noggrann dokumentation av händelseförloppet före, under och efter en räddningsinsats. 2 WIS är ett nationellt webbaserat informationssystem framtaget för att underlätta informationsdelning mellan aktörerna i det svenska krishanteringssystemet före, under och efter en kris. 29

30 Frivilliga från FRG saknade delvis kunskap om vad som skulle dokumenteras. När man nyttjar frivilliga för att föra loggbok är det viktigt att alla är medvetna om svårigheten att uppfatta och återge förkortningar och facktermer på rätt sätt. De beslut om avspärrningar och evakuering som upprättades var svåra att kommunicera på ett bra sätt. Man måste ha kartbilden tillräckligt liten för att den ska få plats på ett A4 eller en bildskärm, men på en mindre kartbild kommer strecket som avgränsar det avspärrade området alltid att vara för brett. Det var många gånger svårt för polisen att hålla avspärrningarna när man inte visste vilka fastigheter i ytterkanterna av området som omfattades. 6.8 Samverkansparter i stabsarbetet I samverkansstaben deltog ett antal olika aktörer. Vissa aktörer såsom Försvarsmakten och Trafikverket har funnits i staben hela tiden från övertagandet, medan andra har tillkommit efter hand. De flesta har bjudits in av räddningsledningen men det finns exempel på aktörer som fick bjuda in sig själva (SOS Alarm t.ex.) då man ansåg att det förelåg ett samverkansbehov som inte räddningsledningen förstått. De aktörer som deltog i samverkansstaben beskrivs närmare i kapitel Avlösningar Planen efter övertagandet var att varken räddningsledare, ställföreträdande räddningsledare, chef insats eller stabschefen skulle bytas ut. Dessa ordnade sinsemellan ett schema där någon av dem alltid sov en hel natt och övriga sov minst sex timmar. Efter ett tag började det märkas på räddningsledaren att han behövde mer sömn och då fick han sova hela nätter. Det har varit stor skillnad på hur detta upplevdes beroende på arbetsmiljö - mer slitsamt för Chef insats än stabschef. Operativ chef, biträdande operativ chef, skadeplatschef och biträdande skadeplatschef arbetade åttatimmarspass. Man såg till att avlösningarna av ordinarie och biträdande funktion inte genomfördes samtidigt för att på så sätt bibehålla kunskap och lägesbild i insatsledningen. Funktionsansvarig för informationsfunktionen och den som var tillförordnad arbetade tvåskift. Man försökte lägga upp övrig personal på treskift för att man inte skulle behöva arbeta för långa pass. Det fungerade däremot inte särskilt bra då ingen ville gå hem mitt på dagen vilket ledde till att man var övertaliga mitt på dagen. Ledningen för planeringsfunktionen arbetade tvåskift. Det fanns till en början ingen som ordnade avlösningar till planeringsfunktionen utan de funktionsansvariga fick ringa in folk själva. När det inte längre var hållbart upprättade man en intern personalansvarig för gruppen. 30

31 7. Räddningsarbetet i skogen Insatsen i skogen kan delas in i två faser där fas 1 var de två första veckorna efter övertagandet och fas 2 den tid som återstod innan insatsen avslutades. Fas 1 beskrivs av den räddningspersonal som arbetade ute skogen som ostrukturerad, otydliga ordervägar, ad hoc-lösningar, bristfälligt säkerhetsmedvetande och svårigheter att följa upp arbetet i skogen samt svårigheter att styra och prioritera rätt åtgärder och resurser. De som arbetat under insatsens sista veckor, fas 2, beskriver istället en väl fungerande organisation med tydligare mål och riktlinjer där säkerheten ute i skogen hade hög prioritet. Från och med tisdag 5 augusti då risken för brandspridning hade minskat avsevärt lades fokus på att ringa in brandområdet och bygga en hållbar vattenförsörjning med slang runt hela området. Därefter påbörjades en mer offensiv släckning av de större brandhärdar som fanns inne i området. När brandområdet var omringat skulle gränsen mellan bränt och obränt säkras genom att blöta ner ett område som var 5 meter brett och en meter djupt och som kom att benämnas vallgraven, vilket även ledde till missförstånd om att det faktiskt var en vallgrav som skulle grävas och vattenfyllas runt området. En stor mängd resurser gick åt att röja vägar och säkra området kring de byggnader som fanns kvar i området så att de boende skulle kunna flytta tillbaka så snart som möjligt. 7.1 Släckinsatsen på marken Brandspridningshastigheten minskade avsevärt under måndagkvällen och man fick en uppfattning om brandområdets ytterkanter. Det visade sig då att det fanns ungefär en brandman per kilometer. Förutsättningarna för den befintliga personalen att kunna bevaka och säkra brandens yttre gräns var därmed nästan obefintlig. Under tisdagen sattes målet att antalet personer som jobbade med brandsläckning i skogen skulle fördubblas, vilket också genomfördes under de följande dagarna. Räddningsarbetet inriktades på att förstärka och hålla begränsningslinjerna runt brandområdet genom att bygga upp ett hållbart slangsystem och säkra vattenförsörjningen för att kunna vattenbegjuta området runt begränsningslinjen. Vattenförsörjningen löstes med hjälp av brandfordon, motorsprutor, externa tankbilar och gödseltunnor. Insatser gjordes också inne i brandområdet för att aktivt släcka uppkomna glödbränder och nya bränder. Arbete med skogsmaskiner som gjorde brandgator förekom i vissa delar av området. I släckningsarbetet deltog brandpersonal, Försvarsmakten, skogsbolag, privata aktörer och frivilliga. Arbetet ute i skogen delades upp i fem sektorer med en sektorchef för varje sektor. Inom sektorerna delades räddningspersonalen upp i enheter med ett ansvarigt befäl eller motsvarande arbetsledare för respektive enhet, försvarsmaktsanställda av olika kategorier, bandvagnsförare med bandvagnar, skogsmaskiner och personal från olika skogsföretag. Uppdelningen av sektorerna skedde efter ett enkelt rutsystem utan hänsyn tagen till terrängen. Första veckorna efter länsstyrelsens övertagande var det svårt att få en bild av vilka resurser som fanns i respektive sektor. Flera sektorchefer som intervjuats har heller inte haft kontroll på vilka som fanns ens i den egna sektorn. Storleken på sektorerna och stundtals brist på kommunikationsmöjligheter inom sektorerna har gjort det svårt för sektorcheferna att överblicka arbetet ute i skogen och följa upp de mål och inriktningar som getts av räddningsledningen. 31

32 Arbetsbelastningen mellan enheterna inom sektorerna varierade. Vissa enheter berättade att de hade det ganska lugnt inom sina områden, medan andra slet desto hårdare. Flera av de intervjuade har uppgett att man saknade en samordning och en tydligare prioritering mellan grupperna och mellan sektorerna. Flertalet uppger att gruppernas arbetsuppgifter var klara och tydliga, men att man inte fick information om beslut i stort eller mål med insatsen. Stabsgenomgångarna tog till en början mycket tid från arbetet i skogen då dessa ofta innehöll mycket detaljer och upprepningar augusti skrevs inriktningsbeslut i form av PM där arbetsuppgifterna i respektive sektor tydliggjordes i skriftlig form. Figur 9: Exempel på inriktningsbeslut för de olika sektorerna liter av skumtillsatsen x-fog beställdes av MSB till flygplanen som skulle komma. Då detta inte hade kommunicerats med besättningarna innan, blev skummet stående på Västerås Flygplats (se kapitel 8.4). När inte skumtillsatsen fick användas i flygplanen tog MSB initiativ till att leverantören av skumtillsatsen och en brandstyrka skulle genomföra ett test i skogen för att se om skummet kunde ge effekt vid brandsläckningen. Detta försök genomfördes utan räddningsledarens vetskap eller godkännande och kom till dennes kännedom först dagen efter. De som engagerades i släckförsöket i skogen anser att tillsatsen ökade släckeffekten och minskade återantändningen på de skogspartier där skumtillsatsen användes. Dessvärre skedde försöken på Surahammars reservvattentäkt, vilket gjorde att tillförseln av skumtillsatsen nu ligger som ett miljöärende hos länsstyrelsen. Figur 10: Direktiv för hämtning av skumtillsatsen x-fog. 32

33 Det positiva utfallet av försöket ska, enligt uppgift från den räddningsstyrka som var med vid försöket, ha lett till ett räddningsledarbeslut daterat 8 augusti (Figur 10). Av beslutsdokumentet framgår att skumtillsatsen ska användas vid bevattning av brandens gränsområde och ytterkanter. Utredarna har hittat räddningsledarbeslutet i den dokumentation som finns bevarad, men ingen av de som intervjuats från räddningsledningen säger sig kännas vid beslutet. Av alla de räddningsstyrkor och befäl som utredarna har intervjuat finns även där ytterst få som har sagt sig känna till något om att man skulle använda tillsatsmedlet i vattnet. Det är därför mycket oklart om och var tillsatsmedlet i sådana fall användes någonstans under fortsättningen av insatsen. 7.2 Släckinsatser från luften Från luften skedde vattenbombningar med helikoptrar från svenska privata helikopterföretag, Försvarsmakten, ett norskt helikopterföretag och med flygplan från Italien och Frankrike. För såväl helikopterinsatsen som flygplanens släckinsatser kom arbetet att präglas av mycket bristfällig samordning med markstyrkorna. Helikoptrar och flygplan släcker inte bränder på egen hand, utan personal på marken måste in i området för att fortsätta släckningsarbetet från marken. Risken är annars stor att vattnet avdunstar av värmen och vegetationen snabbt blir lika torr som innan släppet. Sammanlagt släppte enbart de tre svenska Superpumorna från Försvarsmakten ca 8 miljoner liter vatten under insatsen under den en och en halv vecka som insatsen från luften varade. De utländska flygplanen beställdes på söndagen 3 augusti men försenades och kunde inte vara operativa förrän på kvällen 6 augusti. I det skedet hade arbetet med att säkra kanterna kommit igång och brandspridnings- och väderprognoserna visade på klart mindre risker för brandspridning än tidigare i veckan. Flygplanen fick därför aldrig någon avgörande betydelse för brandens utbredning. Stora mängder vatten har släppts på brandhärdar inne i brandområdet till ingen nytta menar flera av de som utredarna intervjuat. Ur ett eftersläckningsperspektiv har den stora mängd vatten som släppts haft betydelse initialt, men då inte markpersonal fanns på plats för att kunna fortsätta släckningen har mycket av vattnet sannolikt hunnit torka upp och inte gjort någon större nytta annat än tillfälligt. Innan flygplanen skulle börja flyga gick man från MSB ut med uppgifter till räddningsledningen om att det var farligt att vistas i området där planen släppte vatten. Räddningsledningen gick därför ut med ett viktigt meddelande till allmänheten (VMA) om detta och uppmanade människor att omedelbart lämna områdena runt Västerfärnebo, Hästbäck, Ängelsberg och Virsbo. Detta medförde att samordningen mellan luft och mark blev obefintlig då ingen personal fick vistas i området. Informationen från MSB visade sig vara felaktig och enligt besättningarna på flygplanen var det inte farligare att vistas under vattnet då det släpptes än att vara ute i regnet. Besättningarna på helikoptrarna och flygplanen tilldelades en sektor som de skulle släcka inom och fick till stora delar själva avgöra var vattnet skulle släppas. De norska befälhavarna efterlyste en samordning och prioritering även av släckinsatserna från luften då de kände att de kanske skulle kunnat göra större nytta med sina stora vattentunnor i en annan sektor än den som de fick tilldelat sig. Förutsättningarna för de olika helikoptrarna och flygplanen varierade mycket och en strategi för var respektive enhet hade gjort mest nytta upplevde man saknades. Ingen från räddningsledningen fanns i luften över tiden och därmed blev det svårt att skaffa en helhetsbild av vattenbombningarna. En hotspot som drog stora flygresurser var en utdikad torvmark i nordöstra delen av brandområdet. Torven gav ifrån sig stora mängder rök, men var ur brandspridningssynpunkt ofarlig. Då räddningsledningen gav piloterna fria händer över delar av området släpptes stora mängder vatten från helikoptrar och flygplan över röken i tron att det gjorde nytta. Inte heller där fanns personal på marken som kunde ge någon återkoppling till besättningarna eller dra nytta av det vatten som kom ner för att aktivt försöka släcka torvmarken. 33

34 Den 8 augusti togs inriktningsbeslut fram även för släckinsatsen från luften som ett försök att styra upp arbetet i de olika sektorerna i luften. I utredningsmaterielen återfinns också ett inriktningsbeslut för luftinsatserna från den 10 augusti men några inriktningsbeslut för övriga dagar har inte utredarna kunnat hitta. I beslutet för 8 augusti anges i viss mån en slags styrning av resurserna, medan det för flygplanens del endast anges fri påföring i hela brandområdet i beslutet för 10 augusti (Figur 14). Figur 11: Inriktningsbeslut för 8 augusti rörande brandsläckningsinsatsen från luften. Luftrumssamordnaren som fanns på plats i Ramnäs blev länken mellan räddningsledningen och helikopterbesättningarna från Försvarsmakten. På kvällarna när besättningarna landat kontaktades luftrumssamordnaren för att ge direktiv om var de skulle sättas in dagen efter och om det fanns något annat av värde att föra vidare. Kontakt togs även med luftrumssamordnaren varje morgon innan start för att få veta om direktiven kvarstod från kvällen före. Varannan timme då man gick ner för att tanka stämde man också av läget med luftrumssamordnaren. De internationella resurserna avvecklades på lördag 10 augusti. Tisdag 12 augusti avvecklade Försvarsmakten sina helikoptrar för brandsläckning. 7.3 Säkerhet i skogen Från och med tisdag 5 augusti var egentligen inte branden i sig någon större fara för personalen. Det brann visserligen på ett antal platser inne i brandområdet men läget var betydligt lugnare och fokus låg på att säkra upp kanterna och förstärka begränsningslinjerna. Trots det var fortfarande skogen en mycket farlig arbetsplats för den personal som arbetade i området. Flera av de som intervjuats har berättat om träd som föll ljudlöst och om kängor som smälte när man trampade ner i glödande hål. Elrisker var ett annat problem som räddningsenheterna fick hantera. I brandområdet föll kraftledningsstolpar och drog med sig ledningar i fallet och träd föll och lade sig över kontaktledningar efter järnvägen. Samverkan med trafikverket och berörda kraftbolag har varit viktig för att snabbt kunna göra ett område spänningslöst och för att komma igång med återställningen. 34

35 Den första tiden efter länsstyrelsens övertagande har många personer upplevt brister i informationen avseende riskerna i skogen, samtidigt som kunskapen om vilka faror man kan förvänta sig i skogen bland vissa enheter varit ganska låg. Riskbedömningarna gjordes då främst efter egen erfarenhet från de befäl som fanns på plats. Ett samlat uttalande från samverkansstaben angående säkerhetsarbetet saknades. Av de som utredarna intervjuat och som arbetat i skogen under de sista veckorna uppger de flesta att informationen kring säkerheten fungerade bra och kom de flesta enheter till del. Bild 4: Träd som brunnit invändigt. Foto: MSB Bild 5: Kraftledning på marken. Foto: MSB Att arbeta i skogen under nattens mörka timmar måste värderas och anpassas till riskbilden då det kan vara förenat med stor skaderisk. Skogsbrandens dygnsrytm gör att branden nattetid normalt minskar i intensitet och som regel är det då inte nödvändigt att utsätta sig för de risker som finns, medan bevakning av t.ex. begränsningslinjer vid vägar och utbyggnad av slangsystem kan fortgå oavsett tid på dygnet. 7.4 Säkerhet i luften Redan under brandens första helg uppmärksammade besättningarna och JRCC att det var stor risk för kollisioner i luften. Många helikoptrar fanns inom det mycket begränsade området samtidigt som sikten stundtals var mycket dålig. På lördagen fick en civil besättningsman i uppgift av räddningsledningen att samordna de flygande enheterna. Från och med måndag morgon utsåg Försvarsmakten en luftrumssamordnare som kom att arbeta tillsammans med en representant för de civila helikoptrarna på plats i staben i Ramnäs. Luftrumssamordnaren upprättade en sektorindelning över luftrummet för att på så sätt separera enheterna från varandra och minska risken för kollisioner. Olyckligtvis kom inte sektorindelningen i luften att samordnas med sektorindelningen på marken vilket ledde till risk för missförstånd. På måndag morgon 4 augusti kom Kustbevakningens (KBV:s) flygplan för att dokumentera brandområdet. Befälhavaren ringde snart upp chefen för KBV-flyget och berättade att det var fullständigt kaos i luften och att det var stor risk för olyckor om ingen började leda luftrummet. Försvarsmaktens luftrumssamordnare kunde kommunicera med helikoptrarna men saknade möjlighet att kontrollera luftrummet rent fysiskt då han inte hade någon utrustning för att se vad som hände i luften. Luftrumssamordnaren kunde bara säga till besättningarna hur de skulle flyga, men hade ingen kontroll på andra flyg, drönare eller om piloterna verkligen flög där de skulle. KBV tog då på sig ACOfunktionen som en tillikauppgift samtidigt som man egentligen flög för att lösa sin huvudsakliga uppgift nämligen dokumentation åt räddningsledaren. Dokumentationen var beställd att ske för- och eftermiddag vilket fick till följd att ACO-funktionen med ögon i luften saknades under ett antal timmar varje dag. 35

36 Aircraft Coordinator - En funktion som koordinerar flera flygande räddningsenheter i ett definierat område, där en sök- och räddningsoperation pågår. Detta kan ske från land, fartyg eller från ett luftfartyg ( ) Syftet med ACOfunktionen är att samordna flygverksamheten för att medverka till en effektiv räddningsinsats samt upprätthålla en hög flygsäkerhet. ACO ska ses som en samverkande, rådgivande och stödjande funktion. Funktionen kan användas av statlig och kommunal räddningstjänst, men kan även begäras av medverkande flygande enheter. ACO är en funktion som är underordnad en räddningsledare enligt Räddningstjänstlagen. Exempel på situationer som kan göra det lämpligt att inrätta ACO-funktionen: svåra väderförhållanden, undsättning och insatser med flera räddningshelikoptrar i ett begränsat område, kommunikationsproblem och logistikproblem. /6/ Försvarsmakten meddelade KBV att man på onsdag skulle sätta upp sin ledningscontainer för flygtrafik. Flygledningen och kontrollen av luftrummet skulle därefter skötas av Försvarsmakten. Men då Försvarsmaktens personal inte hade radarbilder eller kunde se vad som verkligen hände i luften uppstod liknande situationer som innan KBV var på plats, då ingen kunde övervaka luften visuellt. Flera gånger fick KBV:s flyg gå in och styra piloter som var vilse i röken eller då enheterna var nära att kollidera. En civil pilot kom en dag fram till besättningen efter att man landat och sa att de räddat hans liv. Piloten råkade hamna i tät rök och hade ingen aning om var han var eller hur han skulle ta sig ut i igen. KBV såg helikoptern på radar och kunde steg för steg lotsa ut piloten igen. När de italienska och franska planen började flyga i området på onsdag kväll uppstod ytterligare säkerhetsproblem i luftrummet. De utländska besättningarna ansågs av många utgöra en säkerhetsrisk då de flög som de själva ville och inte inordnade sig under luftrumssamordnaren. Kulturkrocken har av flera beskrivits som gigantisk. För att illustrera säkerhetsproblematiken följer här en av luftrumssamordnarnas beskrivning av vad som hände på onsdag kväll 6 augusti: På kvällen blev jag lovad att de utländska planen inte skulle flyga alls eftersom det fanns så mycket helikoptrar i luften över brandområdet. Dessutom var inte samordningen mellan sektorerna färdig och kommunicerad mellan besättningarna. Plötsligt ringde flygledaren i Västeråstornet och sa att det nu var ett franskt plan på väg ut på startbanan. Jag sa att flygledaren skulle stoppa planet och inte ge det tillstånd att lyfta förrän allt var klart. Flygledaren meddelade strax efter att besättningen på planet sagt att de bara skulle upp och rekognosera med det rekognoseringsflygplan de tagit med sig, vilket jag svarade var ok. En kort stund senare ringde flygledaren upp och sa att nu startar alla planen och börjar rulla. Jag sa återigen att flygledaren skulle vänta med starttillståndet, men det hjälpte inte utan alla fem planen lyfte och flög iväg. När vi och tornet försökte kontakta planen och förklara läget samt styra upp var i luften de fick vara svarade besättningarna flera gånger bad connection och gjorde sig oanträffbara på flygradion och flög som de ville i alla fall. För att det inte skulle hända en olycka krävde luftrumssamordnaren från Försvarsmakten efter några dagar att en svensk flygofficer skulle finnas med i varje plan, varvid kommunikationen och samordningen blev avsevärt bättre. 36

37 7.5 Kommunikation Kommunikationen har av många som deltagit i insatsen upplevts som ett problem. Såväl mobiltelefonnätet som Rakel har haft fysiska begränsningar i området och dessutom hotades funktionen hos vissa master inledningsvis av branden och av det strömavbrott som branden orsakade. Ett stort problem var kommunikationen i Rakel mellan räddningsenheter från olika delar av landet då det i programmeringen inte fanns nationella talgrupper som de förstärkande enheterna kunde använda. Inom egna organisationer och myndigheter har Rakel i de flesta fall fungerat bra. Betydligt fler nationella talgrupper har nu lagts in i systemet av MSB och kommer att finnas med i kommande uppdateringar för att underlätta kommunikationen mellan olika aktörer. MSB var behjälpliga med att öka kapaciteten i 3 stationära basstationer i området och lånade ut ett 60-tal Rakelapparater. En mobil basstation för Rakel ordnades fram när elförsörjningen till en av masterna i området var hotad, men basstationen behövde aldrig användas utan behölls som reserv. Räddningsledningen kontaktade MSB redan 3 augusti och ville ha hjälp med att strukturera kommunikationen i Rakel, och fick då till svar att MSB inte kunde tillhandahålla något sådant stöd. Räddningsledningen fortsatte stöta på MSB om hjälp med strukturen men inte förrän 13 augusti hörsammades begäran. Efter dialog mellan räddningsledningen och MSB ansåg man att en omstrukturering inte skulle göra någon större nytta i det sena skedet. Någon formell begäran om biträde vid räddningstjänst enligt 6 kap 7 LSO för att få den hjälp man ville ha ställdes inte till MSB. En fullständig sambandsplan över alla insatta enheter med kontaktvägar upprättades inte. Många av de intervjuade har uppgett att de själva fick ta fram egna sambandsplaner där man skrev upp de Rakelnummer, anropssignaler och telefonnummer som användes för stunden. När sedan personal byttes ut och lämnade platsen fanns många gånger telefonnumren kvar, varvid man ringde upp före detta sektorchefer och motsvarande som lämnat insatsen för länge sedan. Funktionstelefoner som kunde ha underlättat kommunikationen t.ex. med sektorcheferna användes i mycket liten omfattning. Batterikapaciteten hos handradioapparaterna var ett problem då det många gånger var svårt att ladda apparaterna i skogen. Ett batteri höll i ungefär tolv timmar och när de tog slut fanns inga nya laddade batterier att tillgå. De organisationer som tagit med egna laddare, bland annat förband från Försvarsmakten, fick agera laddningsstationer åt andra. Kommunikationen mellan mark och luft var problematisk till en början eftersom räddningsledningen saknade flygradio. Detta medförde svårigheter att styra och samordna släckinsatserna från luften och det har även förekommit flera tillbud till olyckor i luften då flygande enheter kommit för nära varandra. Försvarsmaktens helikoptrar kunde endast nås via sms av räddningsledningen. De privata helikoptrarna fick man ringa på mobiltelefon, vilket var något enklare men där hade man istället problem att hålla isär vilka mobiltelefonnummer som skulle användas. När problemen uppmärksammades tillsatte Försvarsmakten en luftrumssamordnare som bland annat hade i uppgift att se till att kommunikationen mellan marken och de flygande enheterna fungerade. När helikoptrarna gick ner lågt för att släppa vatten tappades kontakten även med luftrumssamordnaren i Ramnäs varvid KBV:s flygplan fick ta över styrningen av helikoptrarna och t.ex. meddela var det var säkert att flyga ut ur området. KBV fick även förmedla information mellan flygplanen och Ramnäs och agerade tolk mellan den militära luftrumssamordningen och civila helikoptrar och flygplan. Det var ibland svårigheter att översätta militärspråk till civil engelska och när flygplanens besättningar hade svårt med språket fick KBV gå in och förklara vad som menades, var man skulle flyga, var vatten skulle släppas etc. 37

38 Då det internationella flygspråket är engelska ställer det krav på att räddningsledningen kan tillräckligt mycket skogsbrandstermer på engelska för att kunna leda och samordna utländsk hjälp via de tillgängliga kommunikationsmedlen. Några av besättningarna uttryckte missnöje med detta under släckningsarbetet och menade på att kunskaperna i fackengelska var alldeles för låg. 7.6 Kartstöd Kartmaterial var en stor brist under flera veckor av insatsen. Det figurerade en mängd olika utskrifter från exempelvis hitta.se, google maps och eniro både hos räddningsledningen och ute i skogen. Då taktiken för att begränsa och släcka skogsbrand till stora delar beror på topografin i terrängen gör användandet av kartmaterial utan höjdkurvor att det blir betydligt svårare för räddningsledningen att planera räddningsinsatsen. En av Försvarsmaktens luftrumssamordnare som kom till Ramnäs så sent som 13 augusti beskrev för utredarna hur han blev helt paff då han kom till samverkansstaben och såg alla olika kartmaterial som satt på väggarna. Vissa saknade koordinater helt och några hade kopierats upp utan hänsyn till skalan. Många som arbetade ute i skogen från räddningstjänsten, Försvarsmakten, polisen m.fl. använde sina privata mobiltelefoners egna kart- och navigeringsapplikationer. Dålig mobiltäckning och batterikapacitet medförde att de ibland var helt utan kartunderlag. Polis och militär sågs fotografera av de kartor som fanns i Ramnäs i sina mobiler för att ha med sig sektorindelning, avspärrade områden och annat av vikt. Kartor kopierades och förstorades upp varvid skalan inte längre gick att använda. Vissa förstärkningsenheter som kom till platsen hade sett till att ha kopierat upp eget kartunderlag. Över vissa områden fanns orienteringskartor och de inblandade skogsbolagen hade sina egna mycket detaljerade kartor, men dessa efterfrågades till en början inte av räddningsledningen. En räddningsstyrka hittade vi mitt ute i ingenstans. De visste själva inte var de var eller var de skulle och förmodligen visste ingen annan var de fanns heller Plutonchef från Försvarsmakten Avsaknaden av gemensamt kartmaterial, användandet av olika koordinatsystem och positionsangivelser har ibland lett till missförstånd mellan aktörerna. Från Försvarsmaktens sida togs egna initiativ av befäl att numrera vägar inne i sektorerna för att undvika missförstånd och kunna hitta rätt väg snabbt. Trafikverket kom senare under insatsen att numrera upp samtliga vägar i området. Bild 6 och bild 7: Exempel på användande av mobiltelefoner som kartstöd. Foto: MSB Lantmäteriet och dess TiB-funktion kontaktades inte av räddningsledningen utan fick själva erbjuda sina tjänster en dryg vecka in i insatsen. 300 kartor trycktes då upp och lämnades till räddningsledningen. MSB skickade en stödperson till samverkansstaben för att undersöka vad MSB kunde bistå med vad gäller kartmateriel och annan geografisk information. 38

39 Kartunderlag som bland annat visade brandens utbredning togs fram och man använde geografiska informationssystem till att märka ut var exempelvis motorsprutor och annan materiel fanns i skogen. Tyvärr samordnades inte detta med ett liknande arbete som Försvarsmakten redan hade utfört vilket gjorde att samma motorspruta fick olika beteckningar på Försvarsmaktens underlag mot det underlag som MSB tog fram. 8. Samverkande aktörer Att räkna upp och beskriva alla samverkande myndigheter, organisationer, företag och privatpersoner som på olika sätt varit involverade i räddningsinsatsen och allt man har uträttat har inte varit möjligt inom tidsramen för utredningen. I kapitlet har därför några av de mer tongivande samverkande aktörerna valts ut och de erfarenheter som särskilt framhållits under intervjuerna redovisas. Utredarna har även valt att särskilt redovisa några samverkande aktörer som inte tidigare engagerats vid skogsbränder i någon större omfattning, men där det utifrån erfarenheterna från branden finns anledning att nyttja dessa resurser vid kommande insatser och ta lärdom av deras erfarenheter. 8.1 Försvarsmakten Försvarsmakten engagerades i skogsbranden med helikopterresurser från brandens första dygn. Mycket stora personella och materiella resurser har nyttjats under insatsen och arbetet leddes av den regionala staben i Militärregion Mitt (MRM). Mellan personer uppskattas ha varit direkt inblandade i insatsen Hemvärnet Hemvärnet fick förfrågan om att köpas in av ett privat skogsbolag redan på fredagen 1 augusti. Frågan lyftes vidare till MRM som då sa nej. Hemvärnsbataljonschefen i området följde sedan brandutvecklingen och erbjöd hemvärnet som resurs till räddningsledningen flera gånger under helgen. Söndag kväll 3 augusti beställde räddningsledningen en hemvärnssoldat som kunde köra lastväxlare och sedan följde ytterligare beställningar av en stor mängd hemvärnssoldater. Från och med tisdagen 5 augusti etablerades en militär stab intill samverkansstaben i Ramnäs. Den lokala hemvärnsbataljonschefen blev de första dygnen ansvarig för hela Försvarsmaktens markinsats med såväl hemvärnssoldater som fast anställda soldater och officerare. Att sätta en deltidsanställd kapten som normalt leder sin hemvärnsbataljon på att även ha befälet över heltidsanställda högre officerare blev inte optimalt då ledningsbehovet för enbart hemvärnssoldaterna borde varit fullt tillräckligt att hantera för bataljonschefen. Istället fick han därutöver sitta i samverkansstaben, vara med på alla stabsmöten samt hålla i Försvarsmaktens egna stabsorienteringar. När MRM efter ett par dygn tillsatte en samverkansofficer kunde hemvärnsbataljonschefen koncentrera sig på den militära insatschefsroll han är utbildad för. Huvuduppgiften för hemvärnssoldaterna var att bemanna pumpar, röja vägar och släcka bränder i tolvtimmarsskift. Nattskiftet användes främst till att bygga slangledningar. Soldaterna indelades i grupper med egna gruppchefer som underställdes sektorcheferna. Till en början körde hemvärnet ut massmedia i bandvagnar en gång om dagen så att de skulle få se området och ta sina bilder. Man försökte att inte visa några brända byggnader, men de intervjuade har under utredningen uppgett att detta blev en svår balansgång. Flera upplevde det som en lättnad när den arbetsuppgiften togs bort. 39

40 Vissa hemvärnsplutoner hade liten erfarenhet från skogsbränder och några plutoner har berättat att man samövat mycket sällan med räddningstjänsten. Att då få bra information om risker med att arbeta i skogen blir därför mycket viktigt. Den första tiden fick Försvarsmakten själva stå för säkerhetsinformationen till sin personal, men detta utvecklades och blev bättre efter hand. Dock kunde man ha nyttjat säkerhetsgenomgångarna till att även informera kort om räddningstjänstens utrustning, hur man kopplar slang, hur pumparna fungerar etc. Hemvärnspersonalen kan heller inte förväntas känna till räddningstjänstens material och flera av de som utredarna intervjuat efterlyser fler samverkansövningar och utbildningstillfällen men även en enklare lathund med text och bild på t.ex. en så kallad kyrka, olika slangtyper och benämningar på motorsprutor. Totalt har tio olika hemvärnsbataljoner varit insatta mellan perioden 3 till 27 augusti Helikopterflottiljen Helikopterflottiljen blev engagerad i branden 31 juli, bara timmar efter larm, då en av deras helikoptrar med drygt liters brandtunna landade vid brandplatsen för att påtala behovet av helikopterhjälp för räddningsledningen. Det var till en början svårigheter att få kontakt med räddningsledaren från MBR. Okunskap från såväl räddningsledningen som helikopterbesättningen om var en hemställan om biträde skulle ställas, medförde att helikopterns flygtid i princip var slut då hemställan till sist hamnade hos rätt instans - VB MRM. Helikoptern flögs tillbaka hem till Luleå, servades under natten och var sedan tillbaka på brandplatsen för brandsläckning tidig fredag morgon. Räddningsledningen begärde sen fler helikoptrar och på lördag morgon var ytterligare en Superpuma från Försvarsmakten på plats. Denna helikopter drabbades av motorfel senare på lördagen varvid motorbyte skedde i fält under lördag och söndag. På söndag 3 augusti förstod man att insatsen sannolikt skulle utökas ytterligare och en stab upprättades på hemmaplan för att avlasta ordinarie VB på helikopterflottiljen i Linköping. Besättningarna som flög i området rapporterade hem att det rådde fullständigt kaos i luften och att det var stor risk för olyckor. En luftrumssamordnare skickades då upp till staben i Ramnäs 4 augusti för att samordna flyginsatserna mellan de civila och militära helikoptrarna. Ytterligare två helikoptrar ställdes till räddningsledningens förfogande. Helikoptrarna skulle användas för rekognosering, transporter och som hjälp vid eventuell utrymning, något som blev verklighet lite senare samma dag då först nio skogsägare och sedan fem skogsarbetare fick räddas ur brandområdet. Något senare anslöt ytterligare en helikopter för brandsläckning från Ronneby och en mindre helikopter från Linköping för rekognosering och transporter. Ett antal helikoptrar ytterligare ställdes i beredskap på hemmabaserna. Under veckan som följde användes helikoptrarna till en mängd olika uppdrag. Naturligtvis för brandsläckning men även för person- och materieltransporter och rekognosceringsflygningar. Man valde att använda Västerås flygplats som bas för brandsläckningshelikoptrarna och idrottsplatsen i Ramnäs som tankningsplats för de övriga. Helikoptrarna kunde tankas snabbare vid flygplatsens tankanläggning än om man tankat från tankbil uppe i Ramnäs. Något räddningsledarbeslut om att ta idrottsplatsen i Ramnäs i anspråk enligt 6 kap 2 LSO har inte utredarna kunnat hitta. Däremot finns det beslut på räddningsledarens begäran om att flygplatsen ska hållas öppen utanför de ordinarie öppettiderna för övriga helikoptrar och flygplanens skull. 40

41 Bild 8 och bild 9: Två av Försvarsmaktens helikoptrar som främst användes vid rekognosceringsflygningar och dokumentation. Foto: Nerikes Brandkår På tisdagen 5 augusti begärde luftrumssamordnaren hjälp med stabsstöd från flottiljen. Personal som skulle arbeta med ledningsstöd till luftrumssamordnaren och en ledningscontainer skickades upp till Ramnäs. Ledningsplatsen byggdes upp utanför konferensanläggningen och togs i bruk under onsdagen. Tankanläggningen och ledningsstödscontainern med personal avvecklades måndag 18 augusti. Relativt tidigt i insatsen upptäckte helikoptrarna att det fanns brända byggnader i området. Dessa fotograferades i flera fall, men då kanaler saknades till räddningsledningen rapporterades inte detta vidare. Från fredag 8 augusti till söndag 10 augusti användes helikoptrar för att bistå restvärdeledare och polis med att fotografera och identifiera brandskadade byggnader i området. Ingen i räddningsledningen eller från helikopterflottiljen kände då till att brandområdet med de brandskadade byggnaderna även dokumenterades av två JAS-plan 8 augusti för MSB:s räkning. En bildtolk från helikopterflottiljen tog fram kart- och bildmaterial över fastigheterna. De drabbade fastighetsägarna erbjöds tisdagen 12 augusti bilder och flygning över området i samverkan med restvärdeledare och polis. Detta uppskattades av flertalet drabbade och hade tidigare utförts av helikopterflottiljen vid branden i Bodträskfors 2006 med samma positiva utfall bland de som då drabbats. Tisdag 12 augusti avvecklades brandsläckningsinsatsen för helikopterflottiljens del. Luftrumssamordnaren har för utredarna berättat att avvecklingen av helikoptrarna för brandsläckning var ett känsligt kapitel. Ur ett samhällsekonomiskt och taktiskt perspektiv hade det känts bättre att börja avveckla flera mindre privata helikoptrar och behållit kanske en av de större helikoptrarna från Försvarsmakten. De civila helikopterföretagen opponerade sig mot detta varvid räddningsledningen istället beslutade sig för att behålla mindre civila helikoptrar till sist. Luftrumssamordningen avslutades 14 augusti. Fram till och med söndag 17 augusti fanns en militär helikopter kvar i Ramnäs för rekognosering och transporter. Därefter fanns det viss helikopterberedskap på hemmabaserna för att bege sig till Ramnäs om behov skulle ha uppstått. De två sista rekognoseringsflygningarna genomfördes under 19 augusti och 21 augusti Räddningsplutoner På flygflottiljerna Luleå, Ronneby, Uppsala och Såtenäs finns så kallade R3-plutoner som ska kunna rädda, röja och reparera. Resursen beskrivs som motsvarande två kommunala räddningsstyrkor och en entreprenadfirma med grävmaskiner, hjullastare, motorsågar etc. Enbart från 233:e Räddningsplutonen F21 i Luleå kom förutom tält, m slang, motorsågar, pumpar, egen verkstad mm även följande resurser ner till branden: 5 Lastbilar med släp 2 Grävmaskiner 2 fyrhjulingar 4 Brandbilar 4 Hjullastare 37 Soldater och officerare 41

42 En R3-pluton är en kvalificerad resurs vid trafikolyckor då man har såväl bärgningsutrustning som klippverktyg. Man ska ha även ha kapacitet att på två olika platser vid samma tillfälle genomföra: Rökdykarinsats (brandbekämpning i brinnande byggnad) alternativt skogsbrandsbekämpning. Röjning av skog, brytande av brandgata med upp till en hektar skog i timmen. Fältarbeten i terräng eller bebyggelse i fördröjande syfte eller för framkomlighet. Chefen för Luleå-plutonen anhöll om att få bistå i brandsläckningen hos ledningen för Militärregion Norr, MRN, på måndag kväll 4 augusti och tisdag morgon 5 augusti. Den begäran om bistånd från Försvarsmakten som gått ut från Militärregion Mitt, MRM, rörde emellertid bara hemvärnssoldater. Från R3-plutonen sammanställde man då en lista på vilka resurser man kunde erbjuda och skickade till MRN för att förklara vilken värdefull resurs en R3-pluton kunde vara för räddningsledningen. Maskiner och annat material lastades på tisdag eftermiddag och 37 personer fanns klara för att åka iväg om begäran kom. Torsdagen 7 augusti kom så en order från MRN om att plutonen skulle lösa av ett hemvärnsförband fast först 18:e augusti. Plutonchefen kontaktade då själv räddningsledningen under fredagen 8 augusti och berättade vilka resurser man kunde ställa till förfogande varpå räddningsledningen tackade ja till räddningsplutonen. Lördag morgon påbörjade man resan söderut och var startklara i Ramnäs 10 augusti. R3-plutonen blev kvar i insatsen till och med 23 augusti och har av många ansetts som en mycket värdefull resurs. På liknande sätt hanterades R3-plutonen från Luftstridsskolan LSS i Uppsala. På måndag 4 augusti kom order från MRM om att brandmän från R3-plutonen skulle åka till brandplatsen. Plutonchefen i Uppsala erbjöd sig att skicka med bandvagnar, grävmaskiner och andra röjnings- och reparationsresurser men fick nej från MRM. Räddningsledningen har i intervjuerna inte uppgett att de blivit tillfrågade från MRM om man ville ha stödet som LSS röjnings- och reparationsresurser kunde ge. Enbart åtta brandmän i tre flygplatsbrandbilar skickades därför från Uppsala och blev insatta vid Engelsbergs Bruk med uppdrag att skydda bruket. Bild 10: R3-plutonen från F21 i Luleå. Foto: Försvarsmakten Under den första fasen av arbetet sattes även plutonen från Luleå in i sektor Nordväst, vid Engelsbergs bruk. Man underställdes Trafikverket som i sin tur var underställda en sektorchef och fick sina order och arbetsuppgifter från Trafikverkets representant. Arbetsuppgifterna var mestadels att röja vägar och skog men plutonen ansåg inte att deras fulla kapacitet nyttjades. Personalen upplevde en stor otydlighet i ordervägar och uppgifter. Sektorchefer kom och gick i för stor omfattning för att någon skulle kunna ha ett helhetsgrepp om den sektor de jobbade i. 42

43 Avsaknaden av kontinuitet i ledningen gjorde att besluten inte fick verka fullt ut. Till exempel fick man order om att ta bort en lång, fullt utbyggd slangledning vid Stabäckstorp som sedan lades tillbaka på samma plats av hemvärnspersonal tre dygn senare. För varje ny operativ chef som tillsattes fick plutonchefen förklara sin grupps kapacitet och resurser, vilket tog alldeles för mycket tid i anspråk vid överlämningarna. Även hemvärnsstaben fick uppdateras om R3-plutonens kapacitet och resurser vid varje skiftbyte. Bild 11: Karta över de fyra prioområden som R3-plutonen ansvarade för. Foto: Försvarsmakten Bild 12: En av Försvarsmaktens grävmaskiner. Foto:MSB Efter tre dygn under Trafikverkets ledning bildade man en egen enhet som direkt underställdes räddningsledningen. Gruppen tog fram en egen prioriteringslista över fyra områden där det skulle röjas och repareras vägar samt säkerställa tillträde till den bebyggelse som utrymts. Trafikverket ställde ett antal skogsmaskiner till gruppens förfogande och de kunde hämta vägtrummor, fyllnadsmaterial etc. när helst de behövde hos Trafikverkets entreprenör, vilket fungerade mycket bra. Informationen om risker med att arbeta i ett skogsbranddrabbat område saknades till en början och kom ut i form av ett dokument från räddningsledningen först efter att plutonen varit insatt i fyra dygn. Under tiden tog man fram en egen riskanalys och såg bland annat till att det fanns en observatör i varje arbetslag som höll koll på fallande träd och annat av vikt när övriga arbetade Ingenjörskompaniet Ingenjörskompaniet Ing 2 i Eksjö fick förfrågan på måndag 4 augusti om att bistå räddningsledningen med snabbgående båtar för bevakning av de sjöar där flygplanen skulle hämta vatten. När flygplanen sedan anlände flög de till de sjöar de själva tyckte var lämpligt varvid bevakningen med båtar snart kunde minskas ner. Några dagar senare kom en förfrågan om man kunde bistå med personal med motorsågskompetens varvid 24 personer åkte upp till Ramnäs och stannade kvar till och med 14 augusti. Gruppens huvudsakliga uppgifter blev att röja järnvägen samt väg 256 mellan Karbenning och Västerfärnebo. Även väg fram till en del av byggnaderna som brunnit hjälpte man till att röja. 43

44 Arbetet med att röja i skogen var förenat med stora risker och man försökte få en förståelse hos räddningsledningen om att så långt det var möjligt använda maskiner som gjorde det farligaste jobbet. Kompaniet erbjöd sina ingenjörsbandvagnar som både röjer skog och kan lyfta bort träd med kran. Bandvagnen är dessutom försedd med skopa både fram och bak som samtidigt kan gräva upp översta marklagret för att iordningsställa brandgator. Med bandvagnarna hade röjningsarbetet sannolikt gått mycket snabbare än med personal med varsin motorsåg och varit betydligt säkrare ur arbetsmiljösynpunkt. Inne i bandvagnen är personalen skyddad och riskerar varken fallande träd eller att trampa ner i glödhål. Ingenjörsbandvagnarna hade kunnat utgöra ett bra komplement till skördarna då dessa inte räckte till överallt. Räddningsledningen tackade emellertid nej till att använda bandvagnarna. Förmodligen av okunskap om resursen som sådan. Bild 13: Ingenjörsbandvagn som hade kunnat vara en säker arbetsplattform vid röjningsarbetet i skogen. Foto: Nerikes Brandkår Sjukvård Sjukvårdsresurs i form av en sjukvårdsbandvagn beställdes av hemvärnsplutonschefen redan måndagen 4 augusti eftersom man såg en stor risk för skador vid arbetet i skogen. Fler sjukvårdsresurser kom på plats senare under insatsen, bl.a. en omfattande sjukvårdsresurs från Skövde. När räddningsledningen inte ansåg sig få gehör från Landstinget i Västmanland om att få sjukvårdsresurs på plats blev det uttalat att Försvarsmaktens sjukvårdsresurs skulle kunna sörja för all sjukvård oavsett vilken arbetsgivare den drabbade kom från Reparationer Måndagen 4 augusti beställde hemvärnsplutonschefen ut en reperationsenhet från Livgardet för att serva de bandvagnar och andra fordon som skickats ut till brandplatsen. Senare i insatsen bistod bland annat Försvarsmaktens tekniska skola med plutoner som svarade för ett betydande antal reparationer av såväl Försvarsmaktens egna fordon som räddningsfordon och annat materiel. När så oerhört många fordon och andra resurser var engagerade i insatsen har det varit av stor vikt att Försvarsmakten tillsatte en reparationsfunktion för att arbetet inte skulle stanna upp på grund av trasigt materiel och bristfälligt underhåll. 44

45 8.1.7 Militärpolisen Militärpolisen sattes in mycket sent i insatsen, först 18 augusti, och då via begäran från polisen i Västmanland. Polisen behövde då hjälp för att klara av att hålla avspärrningarna och sköta bevakningen av området. Arbetsuppgifterna blev att upprätthålla ordningen genom att bevaka vägspärrar, lotsa personer till rätt vägar inom området, trafikdirigering och kontrollera personer som bröt mot avspärrningarna. Man bevakade även materieldepåer där diesel och annan stöldbegärlig utrustning förvarades. Gruppen verkade över hela området och höll bland annat avspärrningarna mellan Ängelsberg och Karbenning med fyra man dygnet runt. Det var mycket folk som rörde sig i området och många ville passera avspärrningarna av olika skäl. Det var inte helt enkelt till en början att veta vilka som skulle få gå in i området eller inte. Vissa skogsmaskiner hade tillåtelse att passera vägspärrarna och åka in i området för att arbeta och andra inte. Efter hand fick även boende komma tillbaka till området, men inte annan allmänhet eller media. Det var mycket svårt för militärpoliserna att veta vem som var vem och det förekom att journalister försökte tränga sig eller bluffa sig förbi. Efter hand kom det ut listor på vilka boende som fick passera vilket underlättade något. Skogsmaskinförarna fanns det aldrig några listor på utan man fick ringa in till samverkansstaben vid varje tillfälle och fråga om det var tillåtet för en viss maskin och förare att passera. Mycket tid gick åt för att ta reda på om någon var behörig eller inte och det uppstod många diskussioner som borde ha kunnat undvikas. Många insticksvägar patrullerades även i områden som ännu inte var säkrade mot fallande träd. Viss säkerhetsinformation hade gruppen fått innan man gav sig ut i området och hjälm på var ett krav Dokumentation med JAS Gripen Flygtaktiska kommandot (FTK) på Försvarsmaktens Högkvarter följde branden via sina kanaler och erbjöd MSB en överflygning med JAS Gripen 8 augusti i syfte att dokumentera brandområdet. Kontakten togs direkt mellan vakthavande befäl (VB) på FTK och MSB och inte via räddningsledningen då detta var de instruktioner som VB fått av högre chef. Den fotoutrustning som finns i fotokapseln håller mycket hög kvalitet och piloten kan ta vanliga foton, IR-bilder och filma i båda formaten, men även ta oerhört detaljrika översiktbilder, mäta avstånd och fotografera kontraster i området. Piloten själv kan se det område han flyger över i sin skärm inne i flygplanet och till exempel koordinatsätta intressanta punkter som man bör titta vidare på i bildmaterialet eller från marken. De bilder som togs under flygningen 8 augusti behandlades av bildtolk från Gripendivisionerna på F17, Ronneby. Hemställan till Försvarsmakten om bildtolk kom från MSB först 12 augusti. Bildtolken skickade bildmaterialet till FTK som vidarebefordrade materialet till beställaren MSB. Ingen i räddningsledningen som utredarna intervjuat har uppgett att de haft kännedom om bildmaterialet eller fått ta del av dokumentationen. Då utredarna ställt frågan till MSB om varför inte räddningsledningen fick del av bildmaterialet har man fått olika svar. Någon har uppgett att bilderna blev belagda med sekretess medan någon annan uppgav att kvalitén på bilderna var för dålig och skulle inte tillföra räddningsledningen någonting. Det har därför inte gått att bringa klarhet i varför inte räddningsledningen kunde få ta del av bildmaterialet. Flygplan med fotoutrustning och besättningar finns alltid i beredskap vid F17 i Ronneby respektive F21 i Luleå. Bildtolk finns ännu inte i beredskap men rings in då behov uppstår. Resursen får gärna efterfrågas oftare och även vid andra typer av räddningstjänstuppdrag. 45

46 Bild 14: Exempel på dokumentation av byggnad i brandområdet. Foto: Försvarsmakten Utredarna har tagit del av bildmaterialet tillsammans med bildtolk från Försvarsmakten. Bildmaterialet visade sig vara av mycket bra kvalitet. Med 3D-fotografier kunde man till exempel zooma sig långt ner i de brända husgrunderna. För att upptäcka de brända fastigheterna hade bildmaterialet varit ett mycket bra hjälpmedel och hade sparat flera dagars arbete och kunnat minska dagar av ovisshet för de drabbade fastighetsägarna. Den bildtolk som utredarna intervjuat och som är van att tolka flygbilder uppskattar att han på ett par timmar skulle ha kunnat identifiera i princip alla bostadshus och andra större byggnader. Dessutom hade man sluppit en del av det dubbelarbete som blev följden då helikopterflottiljen nu engagerades i samma syfte. Det går att se en hel del även genom ett röktäcke med foto- och IR-utrustningen, till skillnad mot vid traditionell fotografering. Att flyga till platsen och fotografera går mycket snabbt. Det som tar längre tid är det faktum att flygplanet måste landa för att bildtolken ska kunna komma åt innehållet i fotokapseln. För att optimera samverkan och hanteringen av dokumentationen bör flygplanen ges möjlighet att landa på närmaste flygplats och där tömma fotkapseln på innehåll. Bildtolk med tillgång till dator kan med fördel sitta i anslutning till räddningsledningen. Räddningsledningen kan då på ett enkelt sätt berätta vad man vill ha hjälp med då det finns näst intill obegränsade möjligheter att zooma och leta efter vad man nu vill i bildmaterialet. 8.2 Trafikverket Trafikverket uppmärksammades tidigt på branden bland annat av sina entreprenörer. Under brandens första helg var man beredda på att begäran om hjälp skulle komma från räddningsledningen. Flera vägar var påverkade och såväl avspärrningsmateriel som andra av trafikverkets resurser borde ha kunnat vara till nytta. På söndag tog Trafikverket ett eget beslut och åkte upp till Ramnäs för att förklara för räddningsledningen vad Trafikverket kunde bistå med och att man borde samverka kring framkomligheten på vägarna. Man tog även med avspärrningsmaterial för att kunna lämna till räddningsledningen om man nu mot förmodan inte ville ha Trafikverkets hjälp att sätta upp den. Man fick emellertid inget gehör hos räddningsledaren. 46

47 Trots den kraftiga brandspridning som skedde under måndagen och det faktum att ett stort antal vägar nu var oframkomliga eller avspärrade efterfrågades fortfarande inte Trafikverket. Inte förrän järnvägen behövde stängas av bjöds Trafikverket in till samverkansstaben i Ramnäs. Väl i Ramnäs sattes Trafikverkets representant hos planerings- och evakueringsfunktionen, vilket ledde till fokus på frågor. Istället för att handgripligen kunna stötta insatsledningen med resurser i form av personal, maskiner, material för avspärrning och omledning etc. kom det frågor från allmänheten om vilka vägar som var öppna. Något som lätt kunnat ges som en informationsuppgift till istället. På onsdag förmiddag påtalade Trafikverket för stabschefen att Trafikverket borde verka mer handgripligt i räddningsinsatsen. Först på onsdag kväll kom en bekräftelse från räddningsledningen att Trafikverket kunde delta i den strategiska delen av samverkansstaben. Efter det kunde Trafikverket börja arbeta utifrån sitt ansvarsområde, nämligen farbarhet och framkomlighet på väg och järnväg. Bland annat ställde man ett antal bandvagnar till förfogande. Man märkte snart att det inte verkade finnas någon egentlig styrning av röjningsresurserna ute i området - bandvagnar, skogsmaskiner och röjningsgrupper. Den sektorchef som exempelvis lyckats få tag i skogsmaskiner behöll dem i sin sektor. Ingen hade helhetsperspektivet över brandområdet och styrde var resurserna behövdes bäst eller samordnade maskiner och personal. Trafikverket såg till att samla ihop alla röjningsresurser inklusive Försvarsmaktens röjningsenheter samt bandvagnar från Svenska Kraftnät och började samordna dessa insatser i skogen. Trafikverket skickade upp egna Rakelapparater och såg till att skogsmaskinförare och bandvagnar som arbetade i området fick varsin apparat så att Trafikverket kunde leda och samordna arbetet. En av Trafikverkets nätverkscontainers från Gävle skickades ner till Ramnäs för att ett fungerande nätverk skulle kunna byggas upp i samverkan med de frivilliga personer som hade fått ansvaret för att bygga upp IT-stödet på konferensanläggningen. 8.3 Kustbevakningen På söndagen kom en begäran från MSB om att man ville ha KBV-flygets hjälp med dokumentation av branden samt hjälp av KBV med att bevaka Mälaren där flygplanen skulle hämta sitt vatten. Utredarna har inte lyckats hitta någon formell hemställan från Räddningsledaren om biträde från KBV enligt LSO, men beställningen ska ha skett i samråd med räddningsledningen. Det visade sig emellertid att Försvarsmakten redan fanns på plats med båtar för bevakningen av sjön, varvid KBV:s primära uppdrag blev att dokumentera branden från luften. Som redovisats i kapitel 7.4, Säkerhet i luften, meddelade befälhavaren på KBV-flyget tidigt att det rådde ett fullständigt kaos i luftrummet med stor risk för olyckor. KBV tar då även på sig uppgiften att vara ACO vid sidan om den dokumentation man är beställd att göra. KBV:s uppfattning är att ingen i staben hade tillräcklig kännedom om ACO-konceptet och vikten av att tillsätta en funktion som ser till flygsäkerheten. Resterande tiden av insatsen, totalt nio dygn, upprätthålls ACOfunktionen av KBV under den tid man är uppe i luften. Att KBV:s ACO-funktion var viktig för att Försvarsmaktens besättningar skulle känna sig trygga i luften visade sig då ett rykte började gå mellan besättningarna om att KBV var på väg att lämna området. Fredag 8 augusti vid lunchtid kontaktades chefen på KBV-flyget av VB vid insatsstaben på Högkvarteret och ombads stanna kvar som ACO i området annars kommer våra besättningar att åka hem. 47

48 Från räddningsledningens sida saknades styrning av vad man egentligen ville ha hjälp med och i vilken form man ville ha dokumentationen presenterad. Besättningarna fick gissa sig till vilken dokumentation som kunde vara av värde och skickade ner denna till räddningsledningen. Man utvecklade efter ett tag ett koncept som räddningsledningen var mycket nöjda med. Såväl IR-bilder som plottning av området och fotodokumentation höll mycket hög kvalitet och har varit till stor hjälp för räddningsledningen. Bild 15: Exempel på det bildmaterial som leverades till Räddningsledningen. Foto: KBV KBV producerade en översiktskarta över hela brandområdet morgon och sen eftermiddag för att visa brandens utbredning och eventuella värmehärdar. Området IR-fotograferades kontinuerligt så att räddningsledningen kunde utvärdera effekten av släckinsatserna. Fotografering med vanlig bildtagning utgjorde ett komplement till IR-bilderna. Främmande flygplan och drönare som befann sig inom restriktionsområdet upptäcktes och fotograferades av KBV, likaså misstänkta fordon som åkte in i området. Uppgifterna lämnades vidare till polisen. Efter hand fick besättningarna uppdrag från räddningsledningen att prioritera och fördela räddningstjänstens resurser samt att observera och rapportera kritiska områden. KBV erbjöd därför räddningsledningen att flyga med för att sköta det taktiska kring prioritering och styrning av sina egna resurser. I planet finns en ledig operatörsplats som till exempel kan nyttjas av en samverkanspart, men räddningsledningen tackade nej till erbjudandet. 8.4 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB involverades i händelsen redan fredag 1 augusti då räddningsledningen beställde ut MSB:s förstärkningsresurser för skogsbrand, så kallade skogsbrandsdepåer, innehållande pumpar, brandslang, armaturer etc. Totalt levererades sju sådana depåer från olika delar av landet. Överlag innehåller depåerna mycket bra materiel, men delar av materielen behöver ses över och uppdateras eller bytas mot nyare materiel. Missförstånd uppstod då en av depåerna som packats i två containers skickades till olika platser i skogen i tron att det var likadan materiel i båda, men då bara en del kom ut blev depån ofullständig och kunde till en början inte användas som det var tänkt. 48

49 Från och med söndagen var MSB engagerade i arbetet med att beställa de skopande flygplanen via ERCC och all formalia som följde kring detta. Mer om MSB:s engagemang i arbetet med de internationella resurserna finns att läsa i kapitel 8.9. På måndagen 4 augusti skickade MSB den första samverkanspersonen till staben i Ramnäs för att hjälpa räddningsledningen med att samordna och skaka fram resurser. Strax efter anslöt ytterligare en samverkansperson från MSB. Man fick en plats inne i stabsarbetsrummet och en resurs från FRG tilldelades för att sköta dokumentationen. Resurspersonerna på plats uppmärksammade behovet av stora pumpar för att försörja vattensystemet och beställde två av Släckmedelscentralens (SMC) depåer med storskalig släckutrustning från Sundsvall och Stockholm. Varje depå har bland annat pumpar med kapacitet på liter vatten per minut och brandslang med diameter 150 mm. Räddningsledningen hade även stor hjälp från MSB när det gällde hydrauliska beräkningar för vattenförsörjning av begränsningslinjen. Bild 16 och bild 17: SMC:s storskaliga pumpar med tillhörande slangledningar. Foto: MSB På onsdag 6 augusti åkte den ene av MSB:s representanter till flygplatsen i Västerås tillsammans med Försvarsmaktens luftrumssamordnare för att vara MSB:s värd för besättningarna från Frankrike och Italien. De franska flygplanen hade en egen skumtillsats till sitt släckvatten som länsstyrelsen sa nej till att använda. MSB beställde då liter av skumtillsatsen x-fog till flygplatsen som fransmännen skulle kunna använda istället. Länsstyrelsen fick sig tillsänt provningsresultat samt produktdatablad och sa ja till att använda tillsatsen vid släckning från luften, förutom över naturreservatet Fermansbo Urskog. Olyckligtvis kommunicerades inte planerna med de franska besättningarna innan beställningen och när skummet anlände sa fransmännen nej till att ta in tillsatsen i sina flygplan. Den person på MSB som ansvarade för beställningen har i intervjun uppgett att det inte fanns tid att invänta möten med räddningsledningen eller besättningarna eftersom skummet då inte skulle hinna levereras till flygplatsen innan planen anlände. Skumtillsatsen kom sedan på MSB:s eget initiativ att användas i skogen istället. Inte heller detta kommunicerades med räddningsledaren (se kapitel 7.1). MSB:s representanter på plats innan övertagandet agerade främst resursmäklare och hade nära kontakt med räddningsledningen. Efter övertagandet fortsatte MSB med den inriktningen utan att stämma av läget med den nya räddningsledningen, vilket orsakade viss friktion mellan aktörerna. Efter ett möte med MSB:s generaldirektör fredagen 8 augusti ändrade MSB inriktning på sitt arbete i Ramnäs. En samverkansfunktion från MSB fanns därefter på strategisk nivå i samverkansstaben för att samordna all MSB:s verksamhet. Detta förbättrade relationen och samverkan mellan räddningsledningen och MSB. 49

50 MSB har uppdraget att hålla igång krisinformation.se och förse med relevant information, vilket till en början krävde en del arbete då man upplevde svårigheter att komma i kontakt med samverkansstaben i Ramnäs. När informationsfunktionen i Ramnäs väl hade kommit igång samarbetade man bra kring dessa uppgifter. Att lämna lägesbild till regeringskansliet och andra myndigheter på nationell nivå är en av MSB:s uppgifter. MSB upplevde även då att det var svårt att få kontakt med samverkansstaben i Ramnäs varför lägesrapporterna togs fram via egna vägar och inte i samverkan. Något som har upplevts som är olyckligt är att man från MSB:s sida beskriver att man hade en bättre lägesbild än vad räddningsledningen hade. När räddningsledningen väl hade kommit ikapp händelsen anser de i sin tur att de hade en bättre lägesbild än den som MSB tog fram. Strävan för alla borde vara att ta fram en så relevant lägesbild som möjligt i syfte att dela den med alla berörda. Även om lägesbilder skapas för olika syften behöver man säkerställa att väsentlig information delas med berörda parter. MSB var ett stöd till räddningsledningen även då arbetet med avvecklingen av insatsen började ta fart. Bland annat hjälpte MSB till att hitta en stor förrådslokal i Gunnebo dit skadeplatsledningen flyttade efter att man lämnade konferensanläggningen i Ramnäs och bistod även med att arbeta fram en lösning på hur man skulle arbeta med återställningen av allt materiel. 8.5 SOS Alarm SOS Alarm engagerades i insatsen från det att det första larmet om branden kom in torsdagen 31 juli. Under de kommande dagarna var det ett hårt tryck på SOS med många samtal om branden som sådan, om spridningen av brandrök och många förfrågningar från räddningsledning, kommuner myndigheter och andra om hjälp med att främst kopplas till rätt funktion och på begäran anordna samverkanskonferenser. Tisdag 5 augusti skickade SOS Alarm på eget bevåg upp samverkanspersoner till Ramnäs för att etablera en samverkan på plats och stötta med information, kommunikation samt med användandet av informationsnumret SOS Alarm fick en plats i informationsfunktionen och fokus lades på att komma igång med Trots att nu funnits ett tag saknas kunskap om användningen och nyttan med numret bland många aktörer. Ska numret bli den informationskanal som myndigheterna vill är det viktigt att all relevant information och frågeställningar kanaliseras dit så tidigt som möjligt i en händelse. SOS webbkarta gjordes tillgänglig i en specialversion där räddningsledningen kunde se var de räddningsenheter, med positionering via Rakel, fanns oavsett var i landet de kom ifrån. Ett par dagar senare installerades en CoordCom-terminal och man kunde då använda sig av Rescuemap som är ett stabilare kartprogram med betydligt fler funktioner för lägesuppföljning och positionering. En annan uppgift blev att ta fram rutiner för och samverka med teleoperatörerna kring bruket av VMA. I delar av de områden som tidigare varit utrymda skulle återinflyttning få ske under förutsättning att det gick snabbt gick att varna de som vistades i området om det på nytt skulle behöva utrymmas. VMA förbereddes för att kunna skickas ut ifall utrymning skulle behöva ske, dels på traditionellt sätt och dels till de telefoner vars abonnemang fanns registrerade i området. En lagändring krävs emellertid för att möjliggöra att samtliga som vistas inom ett visst område ska kunna nås av VMA via sina telefoner. 50

51 8.6 SMHI SMHI kontaktades angående branden första gången 2 augusti då räddningsledningen ville ha en väderprognos för de närmaste dagarna. Den efterfrågade prognosen skickades via mail. De följande dagarna efterfrågades väderleksprognoser och brandriskindex lite sporadiskt av olika personer från olika myndigheter och organisationer. SMHI deltog även i de samverkanskonferenser inom U-sam som länsstyrelsen anordnade. Från och med tisdagen 5 augusti tätnade kontakterna med SMHI. Många ville ha samma prognos vilket upplevdes som frustrerande av meterologerna som fick tillbringa lång tid i telefon för att förklara prognosen. TiB på MSB ville ha prognosen var tredje timme, likaså SOS Alarm fast med annat intervall. En skogsbrandsexpert i insatsfunktionen ville ha prognosen samt de värden som behövdes för att beräkna risk för och hastighet vid en eventuell brandspridning varje dag och från samverkansstaben ringde även andra funktioner som ville veta ungefär det samma som övriga. SMHI deltog dessutom i de samverkanskonferenser som ibland hölls flera gånger om dagen. Från stora delar av Sverige hörde dessutom många av sig och undrade om det var rök från branden i Västmanland som hade slagit ner i just deras område. Från och med 14 augusti kom man efter en diskussion med länsstyrelsen överens om att SMHI skulle ta fram prognoser två gånger om dagen och att dessa prognoser skulle delas av de som ansåg sig behöva prognoserna. SMHI trodde från början att MSB skulle se till att prognoserna delades med alla som behövde, men det visade sig inte vara fallet. Då insatsen trappades ner glömdes SMHI bort och man fortsatte lägga ner arbete på att ta fram prognoser och skicka över till räddningsledningen trots att det inte behövdes. 8.7 Polisen Polisen deltog i princip inte alls i insatsen från brandstarten torsdag 31 juli till och med söndagen 3 augusti. Räddningsledningen bad vid några tillfällen den första helgen om polishjälp främst för att hålla borta obehöriga från området då vägarna var för smala för att mötas. Bara vid något enstaka stabsmöte fanns polispersonal på plats, fast då bara under en del av mötet. På söndagen begärde räddningsledningen hjälp med att förbereda utrymning av närliggande samhällen samt hjälp med att upprätta ett restriktionsområde i luften. Under måndagen 4 augusti klassades branden som en särskild händelse varvid en anpassad stab inrättades på polishuset i Västerås och en polisinsatschef (PIC) utsågs som tillsammans med sin fältstab grupperade sig vid räddningsledningen i Ramnäs. När branden sedan eskalerade utrymdes ett antal byar och samhällen under kontrollerade former, medan boende i andra delar av området flydde i panik från sina fastigheter. Förstärkningar sattes under kvällen in från närliggande polismyndigheter. Polisen uppmärksammade att elavbrottet efter branden hotade mobiltelefonin i området och så småningom kunde tekniker ta sig in i området för att säkra upp strömförsörjningen. En polis skickades till räddningsledningen för att ingå i planerings- och evakueringsfunktionen och en informatör från polisen tillsattes i informationsfunktionen i Ramnäs. Från och med tisdag 5 augusti inrättades en kommenderingsstab på polishuset i Västerås och man begärde förstärkning nationellt främst för att kunna upprätthålla avspärrningarna runt brandområdet och bevaka området så att inte obehöriga åkte in. Runt brandområdet hade ungefär 1200 personer utrymts. Någon katastrofregistrering hade polisen inte startat upp och flertalet av de utrymda hade inte registrerats, trots att katastrofregistrering är polisens ansvar. På flera informationssidor hade räddningsledningen gått ut med budskapet att de som självmant valde att utrymma inte behövde meddela detta till räddningsledningen eller till någon annan, vilket ledde till svårigheter att veta vilka som utrymt och var personerna befann sig. 51

52 När den nya samverkansstaben formades kom polisinsatschefen att sitta med i insatsfunktionen och den polis som egentligen skulle ingå i det mer strategiska arbetet i staben kom att sitta i planeringsoch evakueringsfunktionen istället. I ett försök att fylla glappet deltog kommenderingschefen vid samverkansstabens stabsorientering två gånger per dag, men övrig tid saknades polisens närvaro i det strategiska beslutsfattandet. Under torsdag 7 och fredag 8 augusti påbörjade restvärdeledare inventering och kartläggning av brandskadade fastigheter i området. När fastigheter och fastighetsägare identifierats lämnades uppgifterna över till den polis som fanns representerad i planerings- och evakueringsgruppen. Lokala poliser utsågs för att vara kontaktperson åt de som fått sina hus förstörda eller på annat sätt drabbats hårt av branden. Arbetet med de hårdast drabbade och de som skulle få återvända till sina oskadade fastigheter fortgick från och med måndag 11 augusti samtidigt som bevakningen av vägar och fastigheter fortsatte. Övriga nationella förstärkningsresurser kunde lämna Västmanland i slutet av veckan. Den särskilda händelsen för polisen avslutades runt den 22 augusti. Då brandområdet avlystes av länsstyrelsen när räddningstjänsten avslutades 11 september förordnades ordningsvakter för att utföra bevakningen av området. Vissa delar av brandområdet bedömdes vara för farligt för polisen att visats i på grund av risken för fallande träd varvid polisflyget kallades in för att bistå med bevakning över särskilt utsatta delar av brandområdet. Polisflyget engagerades endast knappt 7 flygtimmar totalt i insatsen och har i intervjuer uppgett att man gärna kunnat vara behjälpliga betydligt mer i insatsen. Förutom bevakning av området från luften kan polisflyget även bistå med IR- och fotodokumentation. 8.8 Landstinget Landstinget i Västmanland fick vetskap om brandens omfattning först på samverkansmötet inom U-sam på förmiddagen måndag 4 augusti. Under helgen före hade landstingets TiB informerats av SOS Alarm om att branden var under kontroll vid flera tillfällen och TiB hade även följt branden i media och fått uppfattningen om att branden visserligen var omfattande men under kontroll. Någon direktkontakt togs inte mellan landstinget och räddningsledningen. Efter måndagens U-sam förvärrades läget snabbt och på kvällen ombads landstingets TiB att komma upp till räddningsledningen i Ramnäs och delta på stabsorienteringen. TiB blev kvar under kvällen och en bit in på natten för att arbeta med planeringen för eventuell evakuering av Norberg. Nästa dag fortsatte arbetet i evakueringsgruppen och landstinget hade sedan en representant i gruppen fram tills nästa måndag. Man tog bland annat fram evakueringsplaner tillsammans med polisen och kommunens representanter. Bombardier Arena i Västerås utsågs till uppsamlingsplats i händelse av evakuering och där skulle landstingets PKL-grupp (Psykologisk/psykiatrisk krisstödsledning), ambulans och sjukvårdsgrupper kunna verka bland de drabbade. Man planerade för en ökad tillströmning av människor till sjukvården dels generellt och dels för att kunna ta emot människor med särskilda vårdbehov och de som fått fly utan att ha fått med sina mediciner. Man planerade även för att förstärka upp medicinförrådet avseende rökskador på vårdcentralerna runt om i Västmanland. Räddningsledningen meddelade TiB att man ville ha en ambulanschef i beredskap (ACIB) med ambulans på plats i Ramnäs från och med tisdag morgon fram till klockan 22 på kvällarna. ACIB är en funktion som vid större olyckor styr och prioriterar ambulansresurserna, vilka sjukhus patienter ska åka till etc. TiB sa nej och hänvisade till att det fanns sju ambulansstationer, ett antal rörliga dygnsambulanser och flera vårdcentraler runt om brandområdet som snabbare kan hjälpa en skadad än att ha en ambulans stående just i Ramnäs. Räddningsledningen tog då in sjukvårdshjälp från Försvarsmakten för att ha sjukvårdsresurs på plats istället. 52

53 8.9 Internationella resurser Emergency Response Coordination Centre, ERCC, finns i Bryssel och är den centrala kontaktpunkten om något land ber om hjälp via EU:s civilskyddsmekanism. ERCC har beredskap dygnet runt och koordinerar begäran och erbjudanden om hjälp mellan medlemsländerna. Förutbestämda civilskyddsmoduler har skapats för att länderna både ska kunna begära och erbjuda hjälp på ett förutsägbart och effektivt sätt. Modulerna består av förutbestämda resurspaket, bestående av utrustning och personal, som anmälts till ERCC. Skogsbrandsbekämpning är en av de förutbestämda modulerna. Sveriges kontaktpunkt gentemot ERCC är MSB förutom vid miljöräddningstjänst till sjöss då KBV utgör kontaktpunkt. MSB har lämnat följande uppgifter till utredarna om hur en begäran om hjälp från ERCC går till: Om regeringen fattat beslut om att Sverige ska begära internationellt stöd, skickar MSB en begäran om hjälp till ERCC. ERCC skickar i sin tur förfrågan vidare till övriga länders kontaktpunkter, vilka sedan svarar ERCC vilken hjälp de kan erbjuda. En sammanställning av den erbjudna hjälpen skickas tillbaka Sverige, som beslutar vilken hjälp de önskar ta emot. Beslutet meddelas de andra länderna via ERCC. Härefter sker kontakterna direkt mellan Sverige och landet som ska hjälpa till. När ett EU-land bistår ett annat EU-land med resurser måste det mottagande landet vara berett att helt finansiera det erhållna stödet. I efterhand kan det hjälpande landet välja att efterskänka stödet. Vid en kris eller allvarlig händelse kan MSB:s anslagspost 2:3 Ersättning för räddningstjänst m.m. användas för kostnader i ett initialt skede för räddningstjänstinsatser som lämnas till Sverige genom civilskyddsmekanismen inom EU. Anslaget ska endast tillfälligt täcka de utgifter som uppstår. Den aktör som begärt hjälpen ska sedan betala motsvarande belopp till MSB. Inkommande personer och utrustning ska kunna tas emot och ges möjlighet att verka på bästa sätt. I samband med allvarliga olyckor och kriser ska MSB kunna bistå med stödresurser. MSB ska också stödja samordningen av berörda aktörers åtgärder och har dessutom uppgiften att se till att samhällets samlade resurser används effektivt. Förmågan till en nationell resursinventering är också en förutsättning för att kunna gå vidare och be om förstärkningsresurser via internationella kanaler. Skulle inte de nationella resurserna räcka till och stöd ska begäras via ERCC hemställer MSB om möjlighet till detta hos Försvarsdepartementet, vilket i sin tur fattar beslutet. MSB har uppgiften, som nationell kontaktpunkt för flertalet larmvägar, att begära internationell hjälp, samt stödja länsstyrelsen i urval och mottagande av efterfrågat stöd Helikoptrar från Norge I Norge finns två av Europas största enmotoriga helikoptrar, Bell 214, som vardera tar liter vatten i sin brandtunna. Företaget som äger helikoptrarna har ett avtal med norska Direktoratet för Sikkerhet och Beredskap (DSB) om skogsbrandsläckning varje sommar och man har förutom de två Bell-helikoptrarna även 11 st mindre Bell 350 som vardera tar liter vatten. Besättningarna på helikoptrarna har stor erfarenhet av skogsbränder och har under skogsbranden sagts vara mycket skickliga av flera av de personer som utredarna intervjuat. 53

54 Redan under brandens första helg erbjöds räddningsledningen hjälp av de stora norska helikoptrarna, men räddningsledningen tackade nej och hänvisade till att man hade tillräckligt många helikoptrar i luften. På söndagen meddelade räddningsledningen att man bestämt sig för att endast ta in helikoptrar som kunde släppa liter vatten eller mer. Trots detta fortsatte man att tacka nej till erbjudandet om de norska helikoptrarna fram till tisdag då den nya räddningsledningen tackade ja. En av de två helikoptrarna hade skogsbrandsberedskap för DSB:s räkning och stod baserad på Torp i södra Norge, ca 1½ timmes flygtid från Ramnäs. Kontakten mellan Norge och räddningsledningen gick hela tiden via MSB:s representant i staben. Då de två norska helikoptrarna lämnade Norge för att delta i den svenska insatsen ställdes tre svenska privata helikoptrar med vardera 1200 liters brandtunna till förfogande för DSB i händelse av skogsbrand i Norge. När helikoptrarna kom på plats på tisdagen 5 augusti fick man ett mycket bra omhändertagande. På fotbollsplanen i Ramnäs fick man klartecken att tanka helikoptrarna vid Försvarsmaktens tankanläggning. Efter en kort briefing och en egen tilldelad sektor flögs besättningarna över området vilket upplevdes som mycket värdefullt för helheten. Inom sektorn uppger besättningarna att det inte fanns någon styrning eller prioritering alls från räddningsledningens sida utan besättningarna flög och släppte vatten där de själva ansåg att det kunde göra nytta, men utan samordning med insatspersonalen på marken vilket inte norrmännen var vana vid. Eftersom de bara flög i sin egen sektor och inte hade någon egentlig överblick kunde de inte hjälpa till med att prioritera inom vilka områden insatser borde sättas in från marken. Med sin erfarenhet och kunskap om skogsbränder hade besättningarna gärna bistått räddningsledningen med detta. De norska besättningarna upplevde inga problem med flygsäkerheten i sin sektor, men å andra sidan flög ingen annan än de själva där. De ansåg att KBV var mycket bra att ha som ACO och som länk i kommunikationen mellan de flygande enheterna Flygplan från Frankrike och Italien MBR kontaktade MSB 3 augusti klockan 13:50 och ville att MSB skulle undersöka möjligheten att få stöd med skopande flygplan. Från MSB gick förfrågan vidare till Försvarsdepartementet som i sin tur ville att MSB skulle undersöka om alla nationella resurser var uttömda. MSB lyfte frågan om resurser vidare till Försvarsmakten och JRCC som meddelade att de inte hade några ytterligare helikoptrar att sätta in. MSB kontaktade även DSB i Norge som erbjöd en av de norska Bell-214 helikoptrarna med liters brandtunna. Den lista på civila helikopterföretag som Svenska Flygbranschen (SFB) lämnar inför varje sommar till MSB verkar dock inte ha kontrollerats. Enligt SFB var på söndagen endast ett fåtal av deras medlemsföretag på listan engagerade i brandsläckningen. Strax före sju på kvällen skickades MSB:s underlag till Försvarsdepartementet och man bad om skyndsam handläggning. En timme senare meddelade Försvarsdepartementet att man godkänt MSB:s begäran om att få söka stöd hos ERCC och ansökan skickades iväg. Då erbjudande om att skicka två skopande flygplan, Canadiar CL-415, från Italien kom klockan 22:50 bestämde MSB och räddningsledningen i samråd att dåvarande räddningsledare från MBR skulle vara kontaktperson gentemot Italienarna och att MSB tillsammans med länsstyrelsen skulle sköta formalian kring insatsen. Klockan 00:30 kom den officiella bekräftelsen på att Sverige skulle få de Italienska planen och någon timme senare meddelade även Frankrike att de kan skicka tre flygplan; två skopande Canadairer och ett rekognoseringsplan. 54

55 Under natten och förmiddagen 4 augusti fortsatte arbetet med att lösa det praktiska runt flygplanen och deras besättningar. Omkring klockan 15 meddelade ERCC att finansieringen var ordnad och att de Italienska planen ska kunna lyfta från Rom inom två timmar. Flygtiden till Västerås beräknades till åtta timmar. Det visade sig emellertid att dåligt väder över Alperna försenade insatsen vilket även meddelades till räddningsledningen. På tisdag 5 augusti kontaktade Transportstyrelsen MSB och informerade om vilka tillstånd som krävdes för att ta in internationella flygplan i Sverige. Blanketter för detta skickades över till MSB. Vid lunchtid lyfte både de franska och italienska planen och flög mot Sverige. Då hade även de norska helikoptrarna beställts av räddningsledningen utan att MSB eller ERCC varit involverade, via de kontaktuppgifter som tidigare förmedlats till räddningsledningen av MSB. Även Spanien hade vid den tidpunkten erbjudit Sverige motsvarande flygplan via ERCC, vilket man tackade nej till. Flygplanen påbörjade sin insats efter klockan 16 onsdagen 6 augusti. Fram till dess var det enligt den italienska representanten för besättningarna som utredarna talat med alldeles för mycket rök i området för att planen skulle kunna starta från Västerås flygplats. Länsstyrelsen avlyste delar av Mälaren och sjön Åmänningen för att möjliggöra för flygplanen att hämta vatten utan fara för allmänheten. Både KBV och Försvarsmakten fick då ovetande om varandra i uppdrag att bevaka de avlysta områdena. Det visade sig emellertid att besättningarna själva valde ut andra sjöar där de hämtade sitt vatten. Olyckligtvis gick MSB ut med information till räddningsledningen om att det var farligt att vistas i det område där flygplanen skulle släppa vatten. Ett VMA skickades ut som uppmanande människor som vistades i området att lämna sina bostäder. Inte heller insatspersonal fick vistas på marken. Detta visade sig vara felaktigt och ledde till att samordningen mellan luft och mark var i princip obefintlig innan misstaget rättats till. Under utredningen har det framkommit synpunkter på att flygplanen användes under onödigt lång tid i insatsen och till liten nytta. En person i räddningsledningen som utredarna intervjuade ansåg att det hade varit ett massmedialt självmord att skicka hem flygplanen, så de fick istället en egen sektor där de i princip hade fria händer Erbjudande om hjälp från Estland, Finland och Ryssland Den 4 augusti klockan 09:53 finns det en notering i SOS Alarms logg och en stund senare även i TiBloggen hos MSB om att Estlands Inrikesministerium sökte TiB på MSB för att erbjuda hjälp. Utredarna har därefter inte funnit några uppgifter om vad som hände med erbjudandet annat än det som går att utläsa ur TiB loggen nämligen att TiB MSB tackar Estland för erbjudandet och ska återkomma till den kontaktperson som finns angiven, om man vill ha information om vilket sorts stöd man kan få. Räddningsledningen säger sig inte ha fått någon förfrågan om man ville ha hjälp från Estland. Personer som utredarna har intervjuat har uppgett att den hjälp som erbjöds från Estland var helikoptrar med liters brandtunna. Så pass stora helikoptrar hade sannolikt varit en mycket bra resurs att få upp till brandområdet i ett så pass tidigt skede och hade eventuellt kunnat ersätta flygplanen då helikoptrarna torde ha varit minst lika effektiva. 6 augusti kom ett erbjudande om resurser till generaldirektören på MSB från dennes motsvarighet i Finland. Erbjudandet togs upp i ett samtal mellan Finlands inrikesministerium och MSB:s TiB där MSB:s TiB tackade för erbjudandet och meddelade att erbjudandet skulle kommuniceras med berörda. Räddningsledningen säger sig inte ha fått någon förfrågan om stöd från Finland 6 augusti eller de närmaste dagarna därefter. I räddningsledningens logg finns angivet att stabschefen tackat nej till erbjudandet från Finland 12 augusti. Utredarna har ställt frågan till MSB om varför det dröjde 55

56 sex dagar innan räddningsledningen fick kännedom om erbjudandet från Finland, men inte fått något entydigt svar. Semestertider och bristfälliga rutiner har varit ett av svaren som utredarna fått. Via kontakter med en vänort i Ryssland fick länsstyrelsen ett erbjudande om att använda ett ryskt flygplan för brandsläckning från luften med kapacitet på liter. Räddningsledningen tackade nej till flygplanet då detta endast kunde göra ett vattensläpp per runda eftersom vattnet måste tankas från marken. Planet var dessutom för stort för att kunna landa på närmaste flygplats som var Västerås utan hade varit tvungen att gå till Örebro. Detta hade lett till orimligt långa omloppstider och bedömdes därmed inte vara intressant Lantmäteriet Lantmäteriet uppmärksammade branden och erbjöd sina tjänster 6 augusti, men fick aldrig någon respons annat än via mail att erbjudandet mottagits. Sannolikt kom inte erbjudandet fram till räddningsledningen. Lantmäteriet kontaktade bland annat länsstyrelsen på mail, sms och telefon via de kontaktuppgifter som stod angivna på länsstyrelsens hemsida i samband med branden för att erbjuda sin hjälp att ta fram kartmaterial. Den chef på Lantmäteriet som erbjöd sina tjänster kände inte till hur ledningsarbetet var organiserat och kände heller inte till att Lantmäteriet själva har en egen TiB-funktion som borde ha varit den naturliga samverkansparten för räddningsledningen. Istället kontaktades lantmäteriet efter ett par dagar av en frivillig orienterare som arbetade i insatsen åt Sala kommun och ombads att ta fram kartor. Tre timmar senare hade Lantmäteriet skickat en kartfil till ett tryckeri i Sala och 300 terrängkartor trycktes upp och distribuerades ut. Förutom att ta fram kartmaterial och flygfoton kan lantmäteriet även bistå med fastighetsdata och uppgifter över vilka som bor i en viss fastighet, oaktat om man är fastighetsägare eller inte. Även barn som finns boende på adressen finns registrerade. Dessa uppgifter borde kunna vara till nytta vid planering av exempelvis utrymning av områden och underlätta arbetet med att söka upp drabbade Frivilligorganisationer och privata aktörer En stor mängd privata företag, organisationer och frivilliga har deltagit i insatsen på olika sätt. Att fånga upp samtliga insatser och berättelser har inte varit möjligt under den tidsrymd som avsatts till utredningen, utan utredarna har valt att fokusera på några av aktörerna Helikopterföretag helikoptrar med varierande vattenkapacitet från flera olika helikopterföretag har deltagit i brandsläckningen. Flera av de civila helikoptrarna var till en början inte vana vid att ledas av luftrumssamordnare och hade dålig kännedom om ACO:s ansvar vid räddningsinsatser. Varierande erfarenhet och kunskap om skogsbrandsläckning hos besättningarna samt helikoptrar med olika kapacitet har gjort att resultatet från släckinsatserna varierat. SFB är ett bransch- och arbetsgivarförbund inom Transportgruppen och Svenskt Näringsliv. SFB sammanställer inför varje sommar en lista över de helikopterbolag som har kapacitet för släckning av skogsbränder och skickar denna lista till MSB. Inför sommaren 2014 hade man ett 20-tal företag med helikoptrar spridda över hela landet med på listan. Företagen har i listan angett brandsläckningskapaciteten hos respektive helikoptrar samt kontaktuppgifter till företaget på jourtid. Såväl SFB som företagen på listan anser att besättningarna är kompetenta och erfarna. Med på listan finns även de två stora norska helikoptrarna, då det norska helikopterbolaget har ett samarbetsavtal med ett svenskt helikopterbolag. Vissa företag som finns med på listan har stor erfarenhet från skogsbrandsläckning sedan många år tillbaka och deltar även i planerade hyggesbränningar främst på uppdrag av olika skogsbolag. 56

57 SFB anser i intervjuerna att det är anmärkningsvärt att det bara var ett fåtal av medlemsföretagen som deltog i släckningsarbetet. Några andra helikopterföretag användes istället i arbetet och senare även flygplanen från Italien och Frankrike Skogsföretag, skogsägare och entreprenörer Redan på torsdagen 31 juli fanns personal på plats som deltog i släckningsarbetet från den då drabbade skogsägaren. Dagen efter tillkom förutom fler skogsarbetare även lantbrukare och andra entreprenörer med bland annat gödseltunnor och skogsmaskiner som erbjöd sin hjälp till räddningsledningen. Dåvarande räddningsledningen beskrev situationen på ledningsplatsen som kaosartad och några frivilliga hade man varken tid eller resurser att ta hand om och sätta i arbete. För att bli av med de som ville hjälpa till föreslog räddningsledningen att de skulle röja en brandgata på betryggande avstånd från ledningsplatsen och brandområdet, så att räddningsledningen inte skulle bli störd och på ett så pass långt avstånd från brandområdet att personerna inte skulle kunna vara i fara. Fortsättningsvis under insatsen deltog en mängd olika entreprenörer, skogsbolag, skogsägare lantbrukare med en uppsjö av maskiner av olika slag. Skogsmaskiner har varit ovärderliga under arbetet med att säkra upp och göra vägar framkomliga genom att fälla brandpåverkad skog, men har också deltagit i byggandet av brandgator. Traktorer med gödseltunnor har lagt ut enorma mängder vatten längs vägar i brandområdet. Skogsbolagens kartunderlag var bland det bättre som gick att uppbringa. Till räddningsledningens stab knöts redan första helgen personal från skogsföretag som bland annat arbetar med naturvårdsbränningar och som därmed har erfarenhet av bränder i skogen. Under lördag och söndag anlades två skyddsavbränningar av företagen med varierande resultat som ett försök att hejda brandens framfart. Vid den första bränningen visade det sig att branden redan passerat platsen där den skulle ha hejdats och vid den andra bränningen hoppade branden över vägen och etablerade ett nytt brandhuvud norr om den ursprungliga branden. Från och med tisdag bildade dessa en analysfunktion under insatsfunktionen i staben för att räkna fram prognoser avseende brandrisk och spridningshastighet. Mer om analysfunktionen finns att läsa i kapitel 6.3. Insatspersonalen från skogsföretagen användes i släckningsarbetet och likställdes med kommunala brandstyrkor. Arbetet i sektorerna fungerade mycket bra då man underställdes befäl från kommunal räddningstjänst. I vissa sektorer fick man arbeta tillsammans med hemvärnet, utan ledning av något brandbefäl. Vid dessa tillfällen var det mycket oklart vem som skulle föra befälet och arbetsleda vem - det privata företaget som hade kunskapen om skogsbrandsläckning eller den som förde befäl över soldaterna? I praktiken blev det företagets personal som klev in som gruppledare över ett antal soldater Frivilliga resursgruppen FRG är ett etablerat koncept som finns i många kommuner. Syftet med FRG är att ta vara på och samla de människor som engagerat sig i de frivilliga försvarsorganisationerna så att dessa kan nyttjas på ett optimalt sätt vid svåra påfrestningar av olika karaktär i samhället och när den egna kommunens resurser inte räcker till. Mellan kommunerna och FRG ska det finnas en lokal överenskommelse som reglerar FRG:s uppdrag, ersättning, försäkringar etc. Medlemmarna i FRG ska ha genomgått en 36-timmars grundutbildning. Inom gruppen ska det finnas en FRG-ansvarig som ansvarar för utalarmering av gruppen och som har det strategiska ansvaret. 57

58 Från Västerås kommun ställde man frågan på lördag eftermiddag 2 augusti till räddningsledningen hos MBR om man hade behov av FRG:s resurser. MBR meddelade efter ett tag att man såg behov av tankbilsförare, chaufför som kunde distribuera ut mat och dryck till enheterna i skogen, personer som kunde hjälpa till med att dirigera trafik samt någon som kunde föra loggbok hos staben inne på brandstationen i Västerås. Bild 18 och bild 19: FRG ansvarade bland annat för distribution av mat och dryck. Foto MSB Under måndagen fortsatte FRG:s insatser med att leverera mat och annat materiel till enheterna i skogen samt verka som stabsassistenter i Ramnäs och på brandstationen i Västerås. Mat skänktes från livsmedelshandlare och gåvor började komma in från privatpersoner och företag. FRG:s egna resurser i Västmanland räckte inte till och man fick kalla på hjälp från angränsande grupper. På tisdag kommer FRG Dalarna med personal som bland annat fick ansvar för logi och trafikreglering i Ramnäs. FRG hade fram till tisdag haft en plats hos räddningsledningen, men då länsstyrelsen tog över ansvaret och utsåg en ny räddningsledare kom FRG i skymundan och sågs inte som någon uttalad del av samverkansstaben, trots att FRG hade mängder av frivilliga som arbetade dygnet runt med en mängd olika arbetsuppgifter. Först på måndagen 11 augusti togs beslut från räddningsledningen om att FRG skulle ingå i samverkansstaben, vilket underlättade samordningen och planeringen av FRG:s alla arbetsuppgifter. När FRG kom till skogsbranden från olika län arbetade grupperna till en början bredvid varandra och det fanns ingen gemensam ledning för alla inom FRG. Västerås FRG föreslog vid ett tillfälle att man skulle starta en FRG-stab för att leda och samordna alla FRG:s insatser, men man fick inte gehör av detta från FRG Dalarna. Uppdrag kunde ges till de olika grupperna inom FRG av flera aktörer som deltog i insatsen. Allteftersom FRG:s insats växte utkristalliserade sig en ledning och samordning mer och mer. Inom grupperna skapades tydliga och även arbetsledande funktioner som inte funnits uttalade inom FRG tidigare. När sedan FRG fick en plats i samverkansstaben föll det sig naturligt att den FRG-ansvarige som satt i samverkansstaben även var ansvarig för samordning mellan samtliga grupper oavsett vilken kommun man kom ifrån. Även i flera av de drabbade kommunerna pågick arbeten där FRG stöttade sina respektive kommuner. Ett stort antal frivilliga hörde av sig till FRG, främst via deras Facebooksida, och ville hjälpa till. Ett frivilligcenter öppnades därför i Västerfärnebo för att kunna hantera nya medlemmar som ville sättas i arbete. Alla spontanfrivilliga registrerades med eventuella kompetenser som skulle kunna vara till nytta för insatsen. På ledningsplatsen i Ramnäs tillkom ett antal arbetsuppgifter för FRG. Förutom trafikdirigeringen på tre ställen längs vägen genom Ramnäs fick man även sköta parkeringsplatserna runt konferensanläggningen och inpasseringskontrollen till konferensanläggningen och stabsrummet varifrån samverkansstaben verkade. Varje dag delade man ut mellan portioner mat till frukost, lunch och middag samt ett stort antal mellanmål och drycker av olika slag. 58

59 Helgen augusti avvecklades FRG:s verksamhet samtidigt som staben i Ramnäs flyttade in till Västerås. Länsstyrelsen fortsatte därefter att nyttja en mindre del av FRG Västerås för dokumentation samt distribution av mat till enheterna i skogen fram till och med 30 augusti. Gåvohantering Under måndagen började det skänkas gåvor från privatpersoner och företag och redan på tisdagen blev hanteringen ett problem. FRG växte snabbt ur den husvagn som stod uppställd i Ramnäs där man börjat samla in allt från livsmedel, kläder och leksaker till läkemedel och djurfoder. Hanteringen av gåvorna flyttades därför snart till betydligt större lokaler. Då hanteringen av gåvorna var som mest omfattande arbetade tre personer med detta på heltid. Från och med onsdagen 6 augusti arbetade flera Facebookgrupper dygnet runt med att samla in alla gåvor. Privatpersoner kom med släpkärror fyllda och även hela lastbilslass med gåvor måste tas om hand och sorteras. Mycket av det som skänktes var osorterat och en salig blandning. Länsstyrelsen gick vid ett tillfälle ut via sin officiella Facebooksida med specifika önskemål vad gäller utrustning till insatspersonal som ett försök att styra vad som skänktes. Livsmedel Livsmedel i stora mängder skänktes dels av en livsmedelskedja men även av mindre butiker, restauranger och privatpersoner. Livsmedelskedjan bistod även med personal från sina butiker och lager på kvällstid under en dryg veckas tid. Då det till stor del var FRG som hanterade livsmedlen på plats i Ramnäs och även ansvarade för distributionen av mat till enheterna i skogen stod det snart klart att FRG behövde utbildning i livsmedelshantering. Färdiglagad varm mat behöver varmhållas medan färskvaror måste hållas kylda, vilket inte alltid var helt lätt med de höga temperaturer som rådde. Hygienaspekten är mycket viktig att ta hänsyn till för de som till exempel arbetar med att göra smörgåsar. Den matleverantör som levererade mat till konferensanläggningen bistod FRGpersonalen med sin kompetens inom livsmedelshantering. Extra kylar och utrustning för att varmhålla mat ställdes till förfogande utanför konferensanläggningen då deras egen kapacitet inte räckte till Frivilliga Automobilkåren Frivilliga Automobilkåren (FAK) är en rikstäckande frivilligorganisation med uppgift att vidareutbilda förare för att säkerställa den tunga trafiken i en krissituation. Sedan drygt tio år tillbaka har man särskilt utbildat bandvagnsförare för att tillgodose Svenska Kraftnäts och andra elbolags verksamhet i händelse av kris. För Svenska Kraftnäts räkning finns dessutom bandschakts- och terrängbilsförare samt elverksskötare. När ledningen för FAK fick höra i media att branden var utom kontroll och att det saknades bandvagnsresurser gjorde FAK en egen inventering av resursläget. Ganska snart hade man fått fram tio bandvagnar, 24 Rakelapparater och ett reservelverk. På måndag 4 augusti skickades erbjudandet om resurserna till MBR och räddningstjänsten i Sala-Heby. Då man inte fått något svar kontaktade FAK MSB:s representant på tisdag 5 augusti och berättade vad man kunde erbjuda. Via MSB fick man sedan klartecken till att biträda räddningsledningen med 15 bandvagnar och förare. Sju timmar senare var de första fyra bandvagnarna och personal på plats. Onsdag eftermiddag hade samtliga bandvagnar kommit på plats och man upprättade en bas i grusgropen i Ramnäs. Bandvagnarna utrustades med liters vattentankar på flaken. Bandvagnarna, som kom från Svenska Kraftnät och från Trafikverket, skiljde sig litegrann åt mot de bandvagnar som FAK normalt kör, men det gick enligt förarna snabbt att lära sig det som var annorlunda. 59

60 Bandvagnsförarna arbetade i 12-timmarsskift. Arbetsuppgifterna var inledningsvis att transportera vatten, brandpersonal och materiel. Efter hand arbetade man även med att dra slang och att hjälpa till med brandsläckningen. Styrningen av arbetet ute i sektorerna var stundtals mycket otydlig. Man upplevde inte att det fanns någon långsiktig plan eller samordnat tänk för insatsen. Ingen plan som kommunicerades med FAK-personalen i skogen i alla fall. Vid ett tillfälle stötte en bandvagn på en grupp brandmän som skötte en motorspruta sen några dygn tillbaka. Det brandmännen inte visste var att längre upp i slangsystemet hade man flyttat såväl motorsprutor som slang och personal och det fanns inte längre någon kvar i andra änden, vilket bandvagnsföraren fick upplysa om. Ordervägarna kunde ha varit enklare menar de förare som utredarna intervjuat. FAK bemannade Svenska Kraftnäts bandvagnar och hade Trafikverket som ledning i samverkansstaben vilket kändes som ett led för mycket. FAK själva hade velat ha representant direkt i samverkansstaben. Önskemål utifrån sektorerna gick via sektorchefen till samverkansstaben därefter till Trafikverket och tillbaka till FAK. Kommunikationen via Rakel var inte samordnad med sektorerna. FAK hade en talgrupp för de 15 bandvagnarna, oavsett vilken sektor man arbetade i. Det hade varit bättre om varje sektor kunnat prata med varandra i samma talgrupp. Istället hade bandvagnsförarna mängder med lappar i fickorna med mobilnummer till sektorchefer, gruppchefer och andra de skulle hålla kontakten med. När sedan dessa personer byttes ut gick inte information ut om vem som var ansvarig istället. Vid flera tillfällen ringde man upp sektorchefer som hade lämnat platsen för länge sen. Motorsågar och motorsågsutbildad personal behövs i bandvagnarna. Vid flera tillfällen fick sågar användas för att t.ex. kvista fallna träd för att bandvagnen inte skulle bli innestängd. Samverkan med skördarförarna fungerade bra. En bandvagn behövde gå med varje skördare när brandgator byggdes för att arbetet skulle vara effektivt. Informationen om risker och säkerhet i skogen var bitvis bristfällig. Från räddningsledningen gick man ut med att bandvagnsförarna inte skulle vara mer än 5 meter in i skogen under natten. Det var enda direktivet. Varningar kom istället från FAK:s egen personal och resten fick man räkna ut själv. De som utredarna talat med hade gärna sett att man fått ett informationsblad i handen där man fått säkerhetsinstruktioner, sambandsplan, avspärrade eller särskilt farliga områden, karta, sektorindelning etc. Även information om var förarna skulle sova och äta kunde ha meddelats på samma sätt. En serviceman skötte all service på bandvagnarna vilket var en nödvändighet. Det hårda arbetet i skogen slet hårt på materielen. Service behövdes fortlöpande under hela insatsen Restvärderäddning Försäkringsbranschens Restvärderäddning samverkar genom avtal med ett stort antal försäkringsbolag, kommuner och företag i syfte att minska sekundär- och avbrottsskador efter brand-, vatten, miljö- och transportskador. Restvärdeledare har mandat att utföra nödvändiga åtgärder åt sina avtalsparter under 48 timmar och kallas normalt ut då flera försäkringsbolag (eller annan avtalspart) kan antas ha drabbade kunder. Världsarvet Engelsbergs Bruk engagerade restvärdeledare, helikopter och personal via sitt försäkringsbolag måndagen 4 augusti. I samband med detta erbjöd restvärdeledare sina tjänster till räddningsledningen, vilket räddningsledningen tackade nej till, trots att det redan under måndagen stod klart att ett antal byggnader brunnit och att ett flertal skogsägare var drabbade. Först på onsdagen blev restvärdeledare en del i samverkansstaben och kunde påbörja arbetet med att planera efterarbetet för de drabbade och hålla sina avtalsparter informerade om läget. Informationsutskick till berörda parter skickades ut flera gånger om dagen 60

61 Restvärdeledare bistod räddningsledningen med inventering av drabbade fastigheter och fastighetsägare i nära samverkan med Försvarsmakten och polis. Vid informationsmöten ute i kommunerna fanns restvärdeledare med för att hjälpa drabbade med tips och råd om allt från förstörda byggnader, sotnedfall på hus och fordon till läckage och förstörd mat då kylar och frysar stått utan ström en längre tid. I vissa fall vidtog restvärdeledare akuta saneringsåtgärder i drabbade fastigheter för att minska risken för följdskador. Restvärdeledare fanns med och företrädde de drabbade och deras avtalsparter då de för första gången fick se bilder och flyga över sina fastigheter. Från informationsnumret kom en mängd frågor från främst allmänheten som restvärdeledare svarade på och man sammanställde efter hand ett antal svar på frågor till operatörerna på Informationsblad rörande åtgärder man kunde vidta om man var drabbad av sotnedfall distribuerades ut. Även drabbade försäkringsbolag fick möjlighet att se området från ovan och från bandvagn då informationsmöte anordnandes särskilt för dessa grupper av restvärdeledare. 9. Avslutande av räddningsinsatsen Den 11 september 2014 kl. 12:00 fattade räddningsledaren det formella beslutet att avsluta räddningsinsatsen. Beslutet meddelades skriftligt i ett brev till samtliga berörda fastighetsägare. I ett följebrev till markägarna från länsstyrelsens särskilda krishanteringsorganisation för efterarbetet förtydligades vad som förväntades av dem när det var dags för avverkning i den brandskadade skogen. Då det var förenat med stora risker att gå ut i skogen skulle de utarbetade rutinerna för bevakning och eftersläckning tillämpas även fortsättningsvis. Det innebar att skogsbrandflyget skulle ha fortsatt bevakning från luften och den kommunala räddningstjänsten skulle tillse att eventuellt uppblossande bränder släcktes. I samband med att räddningstjänsten avslutades så utfärdade länsstyrelsen också ett förbud för allmänheten att vistas i det brandskadade området. Förbudet omfattade samma område som redan tidigare varit avspärrat under räddningsinsatsen. Beslutet att avsluta räddningsinsatsen hade föregåtts av ett par veckors förberedelser där länsstyrelsen bland annat genomförde ett antal möten med skogsägarna för att informera om avslutet och hur deras arbete skulle bedrivas framöver. Dessutom tog man fram en säkerhetsutbildning för arbete i brandskadad skog som skogsägarna ombads genomgå innan eventuell avverkning påbörjades. 9.1 Vad säger lagstiftningen? Enligt LSO avslutas en räddningsinsats först när den som leder den fattar beslut om detta. I propositionen till LSO /5/ framgår att när kriterierna för räddningstjänst enligt 1 kap 2 inte längre föreligger ska insatsen bedömas som avslutad. De fyra kriterierna för räddningstjänst är: Behovet av ett snabbt ingripande Det hotade intressets vikt Kostnaderna för insatsen Omständigheterna i övrigt Där förtydligas också ytterligare vad som avses. En räddningsinsats kan avslutas när riskerna för ytterligare skada inte kan motverkas genom ytterligare räddningsåtgärder eller när risken för ytterligare skada är så obefintlig att det inte är motiverat att fortsätta räddningsarbetet /7/. En räddningsinsats kan också avslutas när den enskilde själv eller någon hen anlitar har möjlighet att vidta de åtgärder som fortsättningsvis behövs för att motverka skada. 61

62 Lagstiftningen hänvisar väldigt tydligt till kriterierna för räddningstjänst både när det gäller skyldigheten för en kommun eller statlig myndighet att inleda en räddningsinsats och när räddningsinsatsen ska avslutas. En strikt tolkning av lagstiftningen hade med stor sannolikhet inneburit att räddningsinsatsen enligt LSO skulle ha avslutats i ett tidigare skede än vad som nu skedde. I samband med att räddningsinsatsen avslutades så bedömdes riskerna i skadeområdet med fallande träd, glödhål, sot mm så stora att allmänhetens tillträde till området måste begränsas. Detta beslut möjliggjordes genom att tillämpa ordningslagen/8/. Enligt ordningslagen /8/ får en länsstyrelse, efter regeringens bemyndigande, meddela föreskrifter för viss tid eller tills vidare om förbud att vistas inom skade- eller riskområden om det behövs för att skydda människor mot fara för liv och hälsa. Beslutet gäller omedelbart men skall kungöras. Bemyndigandet till länsstyrelsen finns i Förordning (1993:1632) med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen. I sammanhanget kan det nämnas att något sådant bemyndigande att besluta om förbud att vistas inom ett riskområde inte finns för enskilda kommuner. 9.2 Avslutandeprocessen Den 11 augusti var första gången som räddningsledningen uttalade att branden var under kontroll. Att branden bedömdes vara under kontroll innebar inte att den var släckt utan bara att räddningsledningen, med tillgängliga resurser, kände sig säkra på att branden inte skulle sprida sig utanför begränsningslinjerna. Fortfarande återstod dock mycket arbete i skogen. Detta återspeglas bland annat i att markstyrkan efter kungörandet förstärktes till ca 200 personer som arbetade med att förstärka begränsningslinjerna och röja vägar inom området. Markinsatsen minskades därefter succesivt under resterande del av insatsen. Först ut att lämna Västmanland var de utlänska flygplan som hjälpt till att vattenbomba delar av området och redan dagen efter kunde de flesta av försvarsmaktens helikoptrar återvända till sina hemmabaser. De helikoptrar som var kvar användes främst för transporter och evakuering. Den 14 augusti inleddes också nedtrappningen av insatsen i skogen och ett omfattande arbete att samla in materielen i skogen påbörjades. Materielen fördes till en förrådslokal i Gunnebo för sortering och avtransport. När insatsen minskat i omfattning fördes en dialog med räddningscheferna om möjligheten att avsluta länsstyrelsens ledning av insatsen och återlämna ansvaret för insatsen till de inblandade räddningstjänsterna. Räddningscheferna ville dock att länsstyrelsen även fortsättningsvis skulle leda insatsen så därför blev det aldrig aktuellt med något återlämnande av ledningen till de kommunala räddningstjänsterna. Länsstyrelsen fortsatte således att leda insatsen tills att den avslutades den 11 september. I MSB:s allmänna råd /3/ anges tydliga riktlinjer för när länsstyrelsen bör ta över kommunal räddningstjänst men det skrivs inget som kan tjäna som vägledning över när det kan vara lämpligt att återlämna ansvaret till de inblandade kommunerna. 62

63 Den 18 augusti flyttade staben från Ramnäs till Västerås. Räddningsledningen flyttade till brandstationen i Vallby medan länsstyrelsens medarbetare flyttade till Länsstyrelsens lokaler. Skadeplatsledning sköttes från en ledningsplats i Gunnebo. I samband med flytten sjösattses också Länsstyrelsens särskilt inrättade krishanteringsorganisation som fått i uppgift att samordna det långsiktiga arbetet med att hantera konsekvenserna av skogsbranden. Krishanteringsorganisationen inordnades organisatoriskt vid sidan om övriga enheter hos länsstyrelsen och bemannades både med medarbetare från länsstyrelsen och tillfälligt anställd personal. Krishanteringsorganisationen bestod initialt av 40 medarbetare men antalet minskades vartefter behovet av stöd minskade. När organisationen avvecklades vid årsskiftet hade man ett 20-tal medarbetare kvar. Att länsstyrelsen kunde inrätta en särskild organisation för efterarbetet möjliggjordes av att regeringen tillförde extra pengar för ändamålet. 9.3 Avslutandet mot de drabbade Vägledande för räddningsledningen i arbetet med att avsluta insatsen mot de drabbade var att länsstyrelsen skulle lämna tillbaka skogen till skogsägarna utan att någon kom till skada. Räddningsledningen ville därför försäkra sig om att markägarna hade både erforderliga kunskaper och juridiska förutsättningar för att kunna ta sitt ansvar för bevakningen utan komma till skada innan räddningsinsatsen avslutades. Som förberedelser för avslutet genomfördes ett antal möten med skogsägarrepresentanter och försäkringsbolag om hur hanteringen av skogs- och markägarfrågor skulle ske efter avslutandet av räddningsinsatsen. Länsstyrelsen arbetade också fram en säkerhetsutbildning som behandlade riskerna att vistas och arbeta i brandskadad skog som skogsägarna ombads delta i. Risken för olyckor inom brandområdet var stor pga. fallande träd och glödhål vilket gjorde att det var mycket farligt att vistas inom brandområdet. Under insatsen hade brandområdet varit avspärrat med stöd av LSO men när räddningsinsatsen avslutades så hade den kommunala räddningstjänsten inte längre några legala mandat att styra vilka som fick vistas i skogen. Länsstyrelsen fattade då beslut om att avlysa området med stöd av ordningslagen för att förhindra att obehöriga kom till skada. Avlysningen undantog boende, fastighetsägare, jakträttsinnehavare, myndigheter och personal för skogsavverkning efter att de fått information eller utbildning om förekommande risker. Av följebrevet från krisorganisationen framgår också att samma rutiner för övervakning av området skulle tillämpas även efter att räddningstjänsten avslutats. Detta innebar att skogsbrandflyget fortsatte med daglig övervakning från luften och att räddningstjänsten skulle larmas för att hantera ev uppflammande bränder. Under dagtid var det den personal som arbetade med återställning av materiel i Gunnebo bruks lokaler som utgjorde räddningsstyrkan medan ordinarie deltidskårer fick ta emot larmen nattetid. En uppskattad åtgärd, som initierades av försvarmakten, var att de fastighetsägare som fått sina hus skadade av branden erbjöds att få flyga över området i en helikopter. Liknande flygningar hade genomförts under den stora skogsbranden Bodträskfors i Norrbotten Syftet med flygningarna var att de skulle en få ökad förståelse för händelsen och vara bättre förberedda inför återvändandet. 63

64 10. Ekonomi Vid stora räddningsinsatser ligger ansvaret för räddningstjänsten och samtliga kostnader för insatsen hos de drabbade kommunerna. Om kostnaden för insatsen överstiger den kommunala självrisken så kan kommunerna i efterhand ansöka om ersättning från MSB. Rätten för kommunerna att få ersättning av staten (MSB) regleras i 7 kap 4 LSO med förtydligande i det allmänna rådet SRVFS 2004:11. Det finns också begränsningar i vilka kostnader som berättigar till ersättning och det kan ibland vara svårt för kommunen att i förväg veta om man har rätt till ersättning eller inte. Rätt till ersättning föreligger endast för kostnader som direkt kan hänföras till åtgärder som är att anse som räddningsinsatser i den rådande situationen. Kostnaden för andra åtgärder som kan ha uppkommit i samband med insatsen tex boende för evakuerade ersätts inte. Ersättning utbetalas inte heller för kostnader i samband med återställning eller fortsatt arbete efter insatsen. För att kunna söka ersättning måste de inblandade kommunerna verifiera sina kostnader på lämpligt sätt vilket innebär att resurser tidigt måste avsättas för att hålla reda på kostnaderna. När insatsen spänner över flera kommuner kan det också innebära svårigheter i gränsdragningen om vem som t ex ska stå för kostnaden för en helikopter, bandvagnar eller andra maskiner som verkat i alla kommuner. Att länsstyrelsen tar över insatsen medför inte att staten går in med några extra resurser eller likvida medel för att kunna betala fakturorna innan kostnaderna reglerats. Det är fortfarande den enskilda kommunen som är kostnadsansvarig för insatsen och som har att betala fakturorna. Om insatsen medför stora kostnader kan det vara svårt för en liten kommun att ligga ute pengarna eller att låna upp krediter. Övertagandet innebär däremot att länsstyrelsen och räddningsledaren är de som beslutar om lämpliga åtgärder under insatsen och därmed också indirekt påför kommunerna kostnader för insatsen. Detta kan få återverkan för kommunerna eftersom åtgärder som inte är direkta räddningstjänståtgärder normalt inte ersätts av staten (MSB). Exempel på sådana åtgärder kan vara kostnader för boende i samband med evakueringar eller psykosociala insatser. Redan den 14 augusti fattade regeringen beslut om 50 miljoner i extrapengar till kommunerna för åtgärder som inte direkt gick att härröra till räddningsinsatsen. Dessutom fick länsstyrelsen 10 miljoner för sina kostnader i samband med branden samt 50 miljoner till kostnader för åtgärder efter branden. Detta var pengar som möjliggjorde att länsstyrelsen kunde inrätta och bemanna den särskilda krishanteringsorganisationen utöver ordinarie organisation för efterarbetet efter branden. MSB fick samtidigt besked från regeringen att de fick överskrida sina budgetramar med 250 miljoner kronor för att täcka ersättningsanspråk från kommunerna med anledning av branden För att skapa en effektiv central hantering av anspråken från företag och enskilda som deltagit i räddningsarbetet och avlasta de drabbade kommunerna fastställdes det tidigt att länsstyrelsen skulle svara för hanteringen av ersättningsanspråken. Detta var ett avsteg från den gängse rutinen som beslutades i samråd mellan de drabbade kommunerna, och MSB. Beslutet möjliggjorde en effektiv och samordnad hantering av ersättningsanspråken. 64

65 11. Analys, erfarenheter och åtgärdsförslag Storleken på insatsområdet och den mängd resurser som skulle sättas in och samordnas med varandra saknar motstycke inom svensk räddningstjänst. Det är därför fullt naturligt att inledningsskedet präglades av ett kaos som sedermera utvecklades till en fungerande helhet. Sett till rådande förutsättningar är utredarnas uppfattning att ledning och uppskalning av räddningsinsatsen efter länsstyrelsens övertagande och det efterföljande arbetet kännetecknades av nytänkande och flexibilitet. En framgångsfaktor har varit den samverkansstab som efter hand växte fram och gjorde det möjligt att samordna alla resurser och tillvarata såväl länsstyrelsens, kommunernas och övriga inblandades intressen så att samtliga parter arbetade mot samma mål. En annan framgångsfaktor var att man lyckades skapa kontinuitet på vissa positioner inom ledningsorganisationen vilket bidragit till en stabilare organisation. Något som återkommer vid många intervjuer är behovet av utbildning i skogsbrand kopplat till den funktion man förväntas kunna ha. Brandbefäl som ska leda arbetet i skogen behöver en viss sorts utbildning medan helikopterpiloter behöver en annan. Kunskap om de samverkande myndigheternas ansvar och roller är av närmast avgörande betydelse för en framgångsrik samverkan. Analysen och åtgärdsförslagen i detta kapitel utgår från de erfarenheter som insatspersonal och andra inblandade beskrivit i intervjuerna. Utredarna har därefter valt att lyfta fram några av de viktigaste erfarenheterna under rubrikerna Erfarenheter/åtgärdsförslag Övertagandet av kommunal räddningstjänst I planeringen inför ett övertagande av kommunal räddningstjänst är det viktigt att ha tänkt igenom alla de olika scenarier som skulle kunna leda fram till ett övertagande. Att ta över kommunal räddningstjänst i flera kommuner på grund av en stor skogsbrand var inget man var förberedd på i Västmanland - som landshövdingen uttryckte det så var det mer en teoretisk möjlighet. Detta avspeglade sig i övertagandet och återdelegeringen där man saknade en helhetssyn över vad man skulle ta över och hur man skulle genomföra det hela. Man hade heller aldrig övat själva övertagandet vilket gör att oklarheter och brister inte hade upptäckts tidigare. Enligt 4 kap 33 FSO får länsstyrelsen ta över räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Beslutet att överta den kommunala räddningstjänsten i kommunalförbunden MBR och SDR medförde dock att räddningstjänsten övertogs i fler kommuner än de som berördes av skogsbranden på grund av att man angav hela kommunalförbunden i beslutet. Vid diskussioner med sakkunniga inom MSB hävdar man att det inte är lämpligt att ta över en del av ett kommunalförbund. Intentionen i lagstiftningen bör tydliggöras då fler och fler kommuner väljer att gå samman i kommunalförbund. Ytterligare en komplikation i övertagandet var det faktum att kommunalförbundet SDR består av kommuner i två olika län, vilket medförde att kommunal räddningstjänst övertogs i kommuner i angränsande län utan att samråd skedde med berörd länsstyrelse. Om det inom länet finns kommunalförbund som spänner över en länsgräns bör det redan i planeringen tydliggöras hur detta ska hanteras. Varken händelsen i sig eller utredningen har underlättats av att inblandade räddningschefer och representanter för länsstyrelsen har olika uppfattning om vad som sagts och avsetts med både övertagande, återdelegering och räddningstjänstansvar. Tydligt är dock i efterhand att återdelegeringen uppfattats positivare hos länsstyrelsen än hos de inblandade räddningstjänsterna. 65

66 Det kan konstateras att återdelegeringen inte var förenlig med dagens lagstiftning. Återdelegeringen medförde dock inga negativa konsekvenser för insatsen just vid detta tillfälle. Detta berodde på att insatsen blev en isolerad händelse där de drabbade kommunerna behandlades likadant som andra kommuner gällande att bistå med personal till insatsen, vilket medförde att man klarade av att hålla en viss beredskap i samtliga drabbade kommuner. Det skedde heller ingen annan större olycka under tiden för skogsbranden som kunde sätta organisationen på prov. När länsstyrelsen tar över kommunal räddningstjänst ska en räddningsledare utses för insatsen och parallellt med detta behöver beredskapshållningen inom länet hanteras. I detta fall utsågs en räddningstjänstansvarig vilket så långt var helt enligt lagstiftarens intentioner. Problemet var att en räddningstjänstansvarig främst utsågs för att MSB ansåg att man skulle ha en sådan. I praktiken fick den räddningstjänstansvarige därför ingen roll, vilket medförde att ingen hade helhetssynen över beredskapen och resurserna i länet. Rollen blev än mer oklar efter att återdelegeringen av ansvaret för vardagshändelserna till respektive organisation genomfördes. Vilken roll och mandat hade den räddningstjänstansvarige då? Den frågan har enligt de inblandade inte diskuterats vid händelsen. Vid ett övertagande av kommunal räddningstjänst inom ett så här stort område borde den räddningstjänstansvarige ha varit en viktig del för att kunna hantera helheten. Sett till deras respektive ansvarsområde borde räddningsledaren vara underställd den räddningstjänstansvarige (jmf. räddningschef och räddningsledare). Så blev dock aldrig fallet vid detta övertagande. Övertagandet innebär juridiskt sett att länsstyrelsen övertar ansvaret för all kommunal räddningstjänst inom berörda kommuner. Kort därefter återdelegerades ansvaret för all annan räddningstjänst än den aktuella skogsbranden till respektive räddningschef. Istället för att överta räddningstjänsten skulle man kunnat tänka sig att länsstyrelsen kunde ha använt sig av 3 kap 16 LSO för att istället utse en räddningsledare för insatsen. Enligt förarbetena till lagen har man dock bara möjlighet att utse en räddningsledare från någon av de redan inblandade kommunerna, vilket inte hade givit den förändring av organisationen som de inblandade parterna ansåg behövdes. För att kunna utse en extern räddningsledare hade det krävts att de berörda räddningscheferna istället gemensamt utsett den räddningsledare som ansågs lämplig. Länsstyrelsen hade då kunnat ställa sina resurser till förfogande för att stödja räddningstjänsten. Länsstyrelsen hade vid övertagandet en bild av att de ordinarie delegationerna inom de kommunala räddningstjänsterna inte skulle fortsätta gälla. Enligt en jurist på MSB ska dock inte detta vara ett problem med tanke på att det fortfarande är att betrakta som kommunal räddningstjänst under ledning av länsstyrelsen. Under de diskussioner som förts under utredningen är det dock klart att många känner osäkerhet kring vad som verkligen gäller när det kommer till delegationer vid en så här komplicerad insats. Länsstyrelsens roll försvårades till viss del av att personalen till vardags är tjänstemän inom ofta helt andra ämnesområden. Detta gjorde att man exempelvis hade svårt att se tecken på att samordningen inte fungerade och att man behövde gå in och peka ut en räddningsledare innan övertagandet. Man fick under söndagen även frågan från MSB huruvida man hade synpunkter på räddningstjänstens taktik. Sådana frågeställningar har man inte kompetens att hantera inom funktionen för Samhällsskydd och beredskap, eller via krishanteringsorganisationen. Det är inte specifikt för Västmanlands län att denna kompetens är bristfällig. Men vilken kompetens man kan då förvänta sig att länsstyrelserna runt om i Sverige ska ha när det gäller mer detaljerade operativa frågor? Frågan bör lyftas och diskuteras på nationell nivå, via MSB och regeringen. 66

67 Erfarenheter/Åtgärdsförslag En vägledning kring hur övertagande av kommunal räddningstjänst ska genomföras bör utarbetas. Denna bör behandla frågor som behovet av analyser och bedömningar före ett övertagande, roll och uppgifter för länsstyrelsens räddningsledare, roll och uppgifter för länsstyrelsens krisberedskapsorganisation, delegationer, övertagande av enskilda kommuner eller kommunalförbund, ekonomi m.m. I länsstyrelsens planering för ett övertagande måste även beredskapshållningen finnas med, antingen genom en räddningstjänstansvarig eller genom annan motsvarande funktion. Det krävs även en mer detaljerad planering för hur ett övertagande ska genomföras när det inte gäller kärnteknisk olycka. Länsstyrelsen utarbeta en rutin för övertagande när det gäller SDR då vissa kommuner tillhör Dalarnas län. Lagstiftningens intentioner bör tydliggöras rörande övertagande av räddningstjänsten inom ett kommunalförbund Ledningsorganisationen Det faktum att man valde att samordna hela samhällsstörningen under ledning av räddningsledaren har diskuterats flitigt efter skogsbranden. Det kan konstateras att den sammanhållande kraft som räddningsledaren i detta fall bidrog med har varit positiv och att det finns behov av övergripande samordning vid en så här stor händelse. Att det just är en räddningsledare som får den rollen förutsätter att räddningsledaren har omfattande kunskaper inom såväl räddningstjänst som övriga delar inom krishanteringssystemet och samverkande organisationer. Om man läser länsstyrelsens krishanteringsplan som vid skogsbranden ännu inte var beslutad så kan man dock se att planering för denna typ av organisation funnits hos länsstyrelsen redan innan: Vissa händelser som länsstyrelsens krishanteringsorganisation ska hantera kan vara så komplexa att det redan från början bör tas ställning till om en samverkansstab bör tillsättas för styrning och ledning av processen under ledning av en räddningsledare. När den föreslagna räddningsledaren då också vill leda hela samhällsstörningen så är det förståeligt att landshövdingen ser det som en bra strategi. En stor del av räddningsledningen (även stabschefen från Försvarsmakten) har dessutom varit delaktiga i projektet Samverkan Stockholmsregionen där fokus ligger på samverkansmöjligheter mellan olika organisationer. Det faktum att räddningsledaren, stabschefen och chef insats känner varandra väldigt väl har haft stor betydelse för att detta arbetssätt skulle kunna fungera. Detta gäller främst räddningsledarens möjlighet att delegera en stor del av ledningsansvaret till de andra två funktionerna. De anser däremot själva att denna personkännedom till stor del kan ersättas med utbildning och övning enligt en nationell modell motsvarande MSB:s styrka för internationella insatser. Den traditionella räddningsstaben är anpassad för de uppgifter som den egna organisationen har att hantera. MSB:s syn på stab är också att den endast är till för den egna organisationen och således utgör stöd till en beslutsfattare. Detta gör att det i dagsläget inte finns några nationella riktlinjer eller rutiner som kan användas för att skapa en liknande samverkansstab som den som nyttjades i Ramnäs. 67

68 Inom projektet Ledning och samverkan som MSB har genomfört de senaste åren skulle motsvarande organisation kunna åstadkommas genom den så kallade helhetsmetoden (ett sätt att bedöma behov, resurser, effekter och åtgärder vid samhällsstörningar) och en inriktnings- och samordningsfunktion (grupp av representanter från flera aktörer som har till uppgift att komma överens om inriktning och samordning av åtgärder) /9/. Problemet är att det som hittills getts ut i ämnet inte varit tillräckligt konkret för att räddningstjänsterna ska kunna använda sig av materialet (utbildningar är planerade att starta hösten 2015). Många av de inblandade har haft svårt att se att samordningen av det geografiska områdesansvaret skulle ligga under räddningsledaren vilket hade behövt förtydligas från länsledningens sida eller från länsstyrelsens funktion för Samhällsskydd och beredskap. Arbetssättet förutsätter dock att man har räddningsledare och stabschef som har god samhällskunskap och som kan hantera en stor organisation. Dessa parametrar gör att denna modell i dagsläget inte kan bli någon sanning för hur man bedriver insats och krisledning i landet som helhet ifall man inte nyttjar detta arbetssätt i någon nationell arbetsmodell. Däremot kan det konstateras att samverkansstaben, vid denna insats, har varit en framgångsfaktor och att en liknande funktion troligtvis krävs vid andra stora och långdragna insatser. I detta fall då ledningen till större del kom från andra län och/eller kommuner saknades den lokala förankringen i stabsarbetet. Detta blev särskilt tydligt i planeringsfunktionen där funktionen leddes av representanter från andra länsstyrelser. Dessa upplevde inte att man fick någon ledning av Länsstyrelsen i Västmanland om hur man skulle arbeta och vilka frågor man skulle fokusera på. Om en liknande händelse skulle inträffa igen är det viktigt för länsstyrelsen att agera värdlän och sätta ramarna för hur krishanteringen är tänkt att fungera och vilka samverkansformer som finns inom länet. Detta bör vara en del i planeringen och utgöra en tydlig roll för Samhällsskydd och beredskap. Många anställda inom länsstyrelsen (både från Västmanland och andra länsstyrelser) har haft svårt att se samverkansstaben som länsstyrelsens stab, vilket kan anses märkligt när det har gjorts ett övertagande och landshövdingen och länsrådet har funnits på plats i Ramnäs under stor del av tiden. Troligen hade det underlättat om Länsstyrelsen Västmanland hade haft fler personer på plats som kunde styra arbetet, främst i planeringsfunktionen. Länsstyrelsen hade dessutom en stab som arbetade i Västerås vilket komplicerade bilden ytterligare. Landshövdingen var till en början osäker på vad han skulle ta för roll i arbetet. Utredarna anser dock att han har haft helt rätt roll vid insatsen och avlastat räddningsledaren och samverkansstaben i de frågor som rör departementskontakter och ersättningsfrågor. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: Erfarenheterna av ledningsarbetet i Västmanland aktualiserar ett behov av översyn av LSO och LEH främst för att skapa ett sammanhållet koncept för samhällets ledning vid samhällsstörningar. MSB bör konkretisera och implementera konceptet Gemensamma grunder för ledning och samverkan för att detta ska kunna nyttjas som nationell modell för ledning vid en större händelser. Länsstyrelsen behöver planera för hur man ska leda arbetet vid en insats där man tar in personal utifrån för att säkerställa att krishanteringsarbetet sker efter den egna planen och inte någon annans. MSB bör se över den modell för ledning som förmedlas vid befälsutbildningar. Inspiration kan med fördel tas ur konceptet för ledning som förmedlas till MSB:s internationella styrkor. Den struktur som tillämpades vid stabsorienteringarna i samverkansstaben kan med fördel nyttjas i andra samverkansforum för att uppnå effektiva möten. Detta kan bland annat vara en del av utvecklingen av U-sam. 68

69 All ledningspersonal behöver bli bättre på att dokumentera beslut. Detta visar sig tydligt vid denna händelse då ord står mot ord i frågor där det borde funnits dokumenterade beslut Räddningsledarskapet Den ledningsorganisation som byggdes upp i Ramnäs och den roll räddningsledaren fick är vi inte vana vid inom svensk räddningstjänst. Det är främst tre frågor som diskuterats flitigt efter händelsen och som kommer att behandlas nedan, nämligen att man valde att ha en räddningsledare under hela insatsen, att räddningsledaren agerade mer som en räddningschef än en räddningsledare samt räddningsledarens hantering av media. Räddningsledare kontra räddningschef En av synpunkterna efter skogsbranden var att räddningsledaren hade agerat mer som en räddningschef än en räddningsledare. En räddningschef ska enligt lagstiftningen vara räddningsledare, alternativt utser räddningschefen någon annan till räddningsledare förutsatt att denne har rätt kompetens. Propositionen till LSO förtydligar dock att Den utsedde räddningsledaren måste rätta sig efter givna instruktioner och anvisningar som räddningschefen ger. Detta gör att räddningschefen kan påverka insatsen genom inriktningsbeslut eller begränsning av räddningsledarens mandat. Räddningsledaren anser inte själv att detta är ett problem eftersom grundtanken i lagstiftningen är att räddningschefen är räddningsledare. Det gör det rimligt att räddningschefen tar tillbaka delegationen och agerar räddningsledare vid Sveriges hittills största räddningsinsats. Hade räddningsledaren kunnat ha en annan titel? Ja, varför inte? Räddningsledarbesluten hade kunnat fattats av chef insats utan att utfallet av räddningsinsatsen hade blivit särskilt annorlunda. Men i denna situation var det en räddningsledare som länsstyrelsen skulle utse och det hade varit svårt för honom att få mandatet att ta ett samlat grepp om hela samhällsstörningen utan att kalla sig räddningsledare. Så länge ett annat begrepp såsom exempelvis krishanteringsledare saknas i lagstiftningen kan den chef som länsstyrelsen utser inte benämnas annat än räddningsledare för att kunna använda LSO. Oavsett vilken väg man väljer att gå vid en stor insats kan man konstatera att det är viktigt att tydliggöra rollerna för att få en så effektiv organisation och tydliga beslutsvägar som möjligt. Räddningsledaren har befogenheter och mandat att besluta om tjänsteplikt, ingrepp i annans rätt, begära hjälp av annan myndighet, att rapportera vissa iakttagelser och att avsluta räddningsinsatsen. Av dessa är det främst beslut om ingrepp i annans rätt och begäran om hjälp av annan myndighet som varit aktuellt i någon större utsträckning. Om dessa mandat och befogenheter kunde delegeras mellan olika ledningsnivåer är det nog troligt att många av dessa beslut hade fattats av chef insats eller den operativa chefen. Flera av de samverkande organisationerna har som rutin att söka kontakt med räddningsledaren. Det traditionella räddningsledarskapet låg vid denna insats på chef insats eller den operativa chefen beroende på vad saken gällde. Detta har initialt lett till förvirring hos samverkande aktörer. En räddningsledare Enligt flera företrädare för MSB så är man av uppfattningen att man inte kan leda en insats när man sover eller på annat sätt är frånvarande från ledningsarbetet. Man kan dock konstatera att en stor insats gynnas av kontinuitet i ledarskapet. Att som i Ramnäs ha samma räddningsledare hela tiden var ett sätt att lösa kontinuiteten på, även om många vittnar om att räddningsledaren såg sliten ut efter några dagar. Ett annat sätt hade varit att vara två personer som bytte av varandra i räddningsledarrollen. 69

70 Den ledningsstruktur som användes vid insatsen, där en stor del av den praktiska ledningen skedde genom andra personer än räddningsledaren, gjorde dock denna lösning möjlig. Det faktum att räddningsledningen (räddningsledare, stf. räddningsledare, stabschef och chef insats) kände varandra så pass väl att man kunde täcka upp för varandra under nätterna gav en ytterligare trygghet. I detta fall skulle många av besluten ha kunnat fattats av någon av de andra tre i räddningsledningen, det som talar emot den lösningen är dock skrivningen i propositionen till LSO /5/: Beslutsordningen på en olycksplats skall vara klar redan från början och det får inte råda någon som helst osäkerhet om vem som har att fatta besluten. Om de mycket ingripande befogenheterna som räddningsledaren har skulle fördelas på fler personer i organisationen skulle detta kunna leda till osäkerhet om vem som egentligen har ansvar för vad. Ett sådant system är således inte lämpligt. Mediahanteringen Räddningsledarens mediastrategi medförde att förtroende för insatsledningen ökade. Då skogsbranden var av stor omfattning var det viktigt för de drabbade att se den högst ansvarige i media. Räddningsledarens personliga egenskaper bidrog i stor utsträckning till det ökade förtroendet. Den kritik som kommit av räddningsledarens sätt att hantera media var att det upptog en stor del av räddningsledarens tid och att han därför blev frånvarande från stabsarbetet. Även här kan man konstatera att det är ledningsstrukturen som gör detta möjligt. Om räddningsledaren hade varit inblandad i detaljbeslut skulle denna hantering av media sannolikt inte ha varit möjlig rent tidsmässigt. Media fick, vid flera tillfällen, även möjlighet att flyga helikopter och åka bandvagn för att ta sig ut och filma. Det kan diskuterats om detta bör ses som ett led i samhällets skyldighet att sprida information till befolkningen eller om det är felaktigt användande av samhällets resurser och skattepengar. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: Räddningsledarens funktion och mandat vid stora olyckor som berör hela samhället behöver utredas vidare och klargöras. Det är viktigt att tydliggöra roller och beslutsvägar vid en större samhällsstörning där man tillämpar en annan organisation än i vardagen. De beslut som, vid mindre olyckor, fattas av en räddningsledare ute på skadeplats kommer vid stora insatser till största delen att fattas av andra funktioner inom ledningsorganisationen (avser ej de formella räddningsledarbesluten). Tillse att kontinuiteten bibehålls i ledarskapet, företrädesvis genom en begränsning i antalet personer som delar på de ledande rollerna. Se över möjligheten att dela upp beslutsfattandet på flera funktioner vid stora insatser Personalfunktionen Bemanningen av samverkansstaben var redan från början ett problem. Ett sätt att komma till rätta med detta hade varit att ha en större bemanningsfunktion och att starta igång den ännu tidigare. Då hade man kunnat arbeta med ett längre tidsperspektiv än vad som nu blev fallet. Detta skulle kunna medverka till en bättre kontinuitet i stabsarbetet. Normalt finns bara en personalfunktion i en stab. I detta fall har personalfunktionen hanterat personalförsörjning för samtliga funktioner i samverkansstaben förutom insatsfunktionen. Detta har ibland skapat problem då motstridiga uppgifter kommit till vissa kommuner från två olika håll i staben. 70

71 Det var flera länsstyrelser som svarade MSB efter den samverkanskonferens som genomfördes då personal efterlystes. Vissa av dessa fick aldrig någon återkoppling om den hjälp man ställt till förfogande behövdes eller inte. Detta berodde på flera felstavade mailadresser i det utskick som gjordes från MSB. Mallar och checklistor skulle behöva förberedas med ersättningar och villkor för att arbetet ska gå snabbare och smidigare. Man skulle även kunna förbereda kontaktvägar till nyckelkompetenser såsom IT och GIS som man med säkerhet vet kommer att efterfrågas vid en större stab. En annan lärdom är att man måste ha en plan för hur man ska möta upp och ta hand om ny personal som kommer till staben. I vissa fall fungerade det utmärkt och i andra fall fick personalfunktionen rycka in för att lösa detta. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: En samverkansstab bör tidigt tillsätta en sammanhållen personalfunktion för att minska risken för motstridiga bud till de organisationer som ska ställa upp med personal. Rutiner, mallar och checklistor bör förberedas för att förenkla arbetet. Det är viktigt att det finns rutiner för att möta upp ny personal så att dessa ska komma in i arbetet på ett effektivt sätt Planeringsfunktionen Samverkan mellan planeringsfunktionen och de drabbade kommunerna flöt inte alltid smärtfritt. Vissa kommuner släppte taget och tyckte att man hade lämnat över det geografiska områdesansvaret till Ramnäs trots att länsstyrelsen bara hade ett samordningsansvar. En av anledningarna till detta kan vara att samverkansstaben i Ramnäs dränerade vissa kommuner på de kunnigaste medarbetarna vilket gjorde att kommunen bara hade personal kvar som normalt inte arbetar med krishantering. Ett exempel på detta var att det satt flera beredskapssamordnare i planeringsfunktionen vilket kan vara ett problem om det inte finns någon ersättare eller en bra samverkan med kommunen från Ramnäs. Detta medförde även att det blev en hel del dubbelarbete då många saker gjordes både i staben och ute i kommunerna. Samtidigt som det krävs personal på plats i samverkansstaben är det viktigt att kommunerna får sitt arbete att flyta på. Många organisationer har skickat en samverkansperson till Ramnäs. Denna samverkansperson har blivit satt i arbete i någon av funktionerna vilket har gjort att den önskade samverkan har uteblivit. Det är viktigt att man tänker samverkansfunktion istället för samverkansperson vid så här stora händelser för att säkerställa informationsspridning mellan samverkansstaben och den egna organisationen. Det är även viktigt att samverkanspersonen eller samverkansfunktionen som skickas får ett tydligt uppdrag från sin egen organisation. Vissa kommuner ville ta hem sina medarbetare från Ramnäs för att kunna sköta krishanteringen inom kommunen men mötte då motstånd från länsstyrelsen. Motiveringen var bland annat att kvaliteten på arbetet i staben skulle försämras vilket gjorde att kommunernas personal fick stanna i Ramnäs. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: Om länsstyrelsen har för avsikt att arbeta med samverkansstab vid framtida händelser behöver man tillsammans med kommunerna planera för hur man ska arbeta för att man ska kunna bedriva ett effektivt arbete både i staben, i samverkande myndigheter och i respektive kommun. Organisationer som ska skicka samverkanspersoner till en händelse behöver utforma ett tydligt uppdrag för att säkerställa informationsåterkoppling tillbaka till egen organisation. 71

72 Insatsfunktionen Skillnaden mellan lägesbilden i staben och ute i skogen har varit ett stort problem under insatsen. Det tog flera dagar innan det började fungera som det var tänkt vilket kunde ha varit ödesdigert om branden hade fortsatt sprida sig eller om det varit en annan större händelse med stort skadeutfall. Vid en så här omfattande skogsbrand, där man dessutom valt att ta in en controller för stabsarbetet borde man nog överväga att ha en motsvarande controllerfunktion för arbetet i skogen. Om man från första början haft någon som ansvarat för att kontrollera läget ute i sektorerna gentemot de planer som togs fram i staben borde dessa problem ha kunnat uppdagas och åtgärdas tidigare. I Norge används en insatsplan för skogsbränder där väderprognos, organisation, samband, sektorindelning, taktik för respektive sektor och karta förmedlas (se vidare avsnitt ). Detta skulle även kunna vara ett sätt att förmedla samma information till varje sektor och även underlätta informationsöverföringen vid avlösningar. Det underlag som togs fram av analysgruppen har varit av stort värde för insatsfunktionen. Många betonar värdet av spetskompetens på området. Det var dock en utmaning för insatsledningen att kunna omsätta brandspridningsprognoser och annan information man fick från analysfunktionen till rätt taktik. En viktig del i arbetet med brandspridningsprognoser är att alla inblandade är medvetna om modellernas begränsningar. Exempelvis kan inte FWI-modellen nyttjas när branden blir så stor att den skapar sitt eget väder. I detta skede av insatsen var det dock inget problem. Även om man inte kan förväntas räkna fram exakta spridningshastigheter måste man ändå vara vaksam på de tillfällen då spridningshastigheten ändras väsentligt. Analysfunktionen har vid denna insats företrädesvis bestått av privata entreprenörer. Liknande kompetens kan även hittas hos SMHI, Skogsstyrelsen och inom vissa räddningstjänster. Vid förfrågan om resurser är det viktigt att försöka ha en långsiktig plan, veta vilken kompetens som efterfrågas och vilka arbetsuppgifter som ska genomföras. Det underlättar även om man kan lämna besked om vilket materiel personalen förväntas ta med själva och hur avlösningarna är tänkta att fungera. Kontinuiteten på respektive ledningsposition är även viktig för att undvika att merparten av arbetstiden går åt till avlösningar, begreppsförvirring och ändrade planer. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: Det är viktigt att hitta ett sätt att överföra information mellan stabsorganisationen till insatspersonalen. Ovan diskuterades möjligheten till en controller för arbetet i skogen och/eller framtagande av insatsplan för skogsbranden. Kompetens avseende brandspridningsprognoser och brandbeteende i skogen är viktigt vid en större skogsbrand. Vid en större brand kan denna kompetens vara extern, men viss kompetens måste också finnas hos räddningstjänsterna för att kunna bedöma resursbehov och kunna omfallsplanera redan vid mindre skogsbränder. Det modultänk som utvecklades inom resursgruppen och den regionala samordningen av resurser som genomfördes i landet fungerade bra och kan med fördel användas vid kommande insatser som kräver resurser från övriga landet. Vid insatser som är långdragna och kräver resurser från övriga landet är regionala samarbeten en förutsättning för att kunna bidra med personal samtidigt som beredskapen kan upprätthållas ute i respektive kommun. Det underlättar även kontakterna om man har regionala samordnare. Detta skulle lämpligen kunna samordnas via länsstyrelserna. 72

73 Informationsfunktionen Dagens teknikutveckling och användning av sociala medier gör att informationsbehovet inte kan tillfredställas på samma sätt som tidigare. Bara Facebook sysselsatte tidvis flera informatörer. Det är även viktigt fundera över dimensioneringen av hemsidornas servrar och hur man ska hantera informationen om hemsidan går ned vilket blev fallet vid denna insats. Behovet av information och informationsvägar inom insatsen blev stort på grund av att det stora antalet personer som deltog i insatsen samt att staben byggdes upp på en plats där den teknik som krävs för ett effektivt arbete till en början saknades. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: Vid en så här stor insats är det direkt nödvändigt att utse någon som ansvarar för intern information för att säkerställa att informationsflödet fungerar och att samverkan kan ske på ett bra sätt. Vid upprättande av en stab på en okänd plats med bristfällig teknik kommer informationsarbetet att försvåras. Det är då viktigt att väga dessa problem mot de mervärden som ges av närheten till händelsen (presskonferenser m.m.) Logistikfunktionen Vid en sådan här insats är den totala logistikdelen mycket omfattande. Logistikfunktionen hade dock endast en del av den totala logistiken i insatsen vilket försvårade samordningen och helhetssynen över de resurser som funnits på plats under insatsen. Den del som logistikfunktionen fick ansvar för hanterades på ett bra sätt. Logistik hanterades även i den resursgrupp som byggdes upp inom insatsfunktionen samt inom funktionen ledningsstöd. Det saknades således ett helhetsgrepp om resurser och resursfördelning. Maskiner som hamnade i en sektor blev kvar där då ingen hade övergripande kontroll. Detta förbättrades en tid in i insatsen då resursgruppen inventerade de maskiner som fanns på plats i sektorerna. Efter hand övergick sedan samordningen för röjande enheter till Trafikverket. En del av logistiken sköttes helt av Försvarsmakten, bland annat reparation av fordon. Det är även viktigt att det upprättas ett bra samarbete mellan logistikfunktionen, personalfunktionen och de frivilliga organisationerna för att säkerställa att de frivilliga som deltar i insatsen får möjlighet till boende och mat på samma sätt som annan insatspersonal. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: Vid insatser där logistikbehovet är omfattande krävs en helhetssyn över hur detta ska hanteras. För att skapa detta hade det krävts en större logistikfunktion som fick ett övergripande ansvar för all logistik. Planera för hur man ska hantera frivilliga i den utsträckning som blev aktuellt. Räddningstjänsterna behöver bli bättre på att dokumentera alla de resurser som sätts in i respektive sektor redan från start. Detta både för att upprätthålla säkerheten, samordning av arbetsmiljöansvaret och för att ha en helhetsbild över resursfördelningen Stabsarbetet Alla som arbetade i staben i Ramnäs vittnar om ett prestigelöst arbete och bra samverkansmöjligheter. De flesta samverkande aktörerna fanns på plats och det var lätt att komma i kontakt med rätt personer. De organisationer som inte hade någon representant på plats upplevde däremot svårigheter att komma i kontakt med staben och att få snabb information. 73

74 Dokumentation av insatsen har varit bristfällig vilket berott på teknikproblem, dålig dokumentationskultur hos räddningstjänsten och att det saknades ett gemensamt system för att dokumentera insatsen. MSB har de senaste åren lagt ner mycket pengar och resurser på att utveckla programmen LUPP och WIS. En av anledningarna till att dessa inte har nyttjats är att staben byggdes upp på en plats som inte var förberedd för användning av dessa system. LUPP behöver installeras på varje dator och WIS är endast tillgängligt för ett fåtal personer i varje organisation. Många efterlyser ett system som är mycket mer användarvänligt för att personer som normalt inte arbetar i systemet ska kunna använda det med enkla instruktioner. En annan viktig aspekt är tillgängligheten till systemet det bör gå att få tillgång till systemet genom webben, men det bör även gå att ha installerat i en dator för att möjliggöra användandet på platser där internetåtkomsten är begränsad. Om LUPP hade haft möjlighet till webbinloggning är det troligare att det hade använts vid denna insats. Något som de flesta framhåller är vikten av att rulla på ett fåtal personer på varje funktion i staben för att få en bättre kontinuitet och minsta tiden vid överlämningar. Då organisationen i Ramnäs dessutom skilde sig en del från vad många är vana vid var det ännu viktigare att försöka få tillbaka den personal som redan hade varit på plats. För att öka effektiviteten är det även viktigt att alla benämningar och funktioner definieras tydligt. Erfarenheter/Åtgärdsförslag: Vid insatser med stora samverkansbehov behövs ett aktörsgemensamt dokumentationssystem som på ett enkelt sätt kan göras tillgängligt för samtliga funktioner som är i behov av att dokumentera. Det är viktigt att ha en plan för hur kontinuiteten i ledningsorganisationen ska hanteras. Den strategi som nyttjades vid vissa tillfällen där två personer bytte av varandra på en position och stannade några dygn var ett sätt att lösa problemet om man inte har personal som kan arbeta under flera veckor Räddningsarbetet i skogen Den räddningsinsats som utförts under branden saknar motstycke i svensk modern historia. Många människor har utfört ett fantastiskt men stundtals svårt och farligt arbete såväl i skogen som i luften. Ser man till storleken på brandområdet och den enorma mängd resurser som skulle samordnas har man inte haft en lätt uppgift, men den sammantagna bilden av räddningsinsatsen är ändå att man efter ett par veckor fått ihop en organisation som fungerade väl och där man hade kontroll över brandområdet. Mängder av synpunkter och förbättringsförslag har kommit utredarna till del och vi har här valt att redovisa några av de som vi anser kan vara värdefulla att ta med sig till nästa större räddningsinsats Släckinsatser på marken För att kunna säkra brandområdets gränser krävs ett stort antal personer som utför det tidsödande arbetet med att bevaka och släcka där det behövs. Då räddningsledningen fick klart för sig att det fanns stora delar av gränsen som var obevakad beslöt man att fördubbla antalet personer som jobbade i skogen. Efterhand täpptes alla hål till i begränsningslinjen och räddningsledningen kunde meddela att branden var under kontroll 11 augusti. Experter på skogsbrand som utredarna intervjuat anser att det stundtals slösades enormt med vatten ute i skogen. Gödselspridarna vattnade till stor del vägbanorna och vattenkanonerna fick heller ingen effekt på sikt så länge inte vattenpåföringen koordinerades med andra släckinsatser. Att bara blöta ner ett område ger effekt en kortare stund innan vattnet har hunnit torka ut. Har ingen hunnit släcka av området innan vattnet torkat är man tillbaks på ruta ett igen. 74

75 Varje enskild sektor har varit större än den tidigare största skogsbranden i Sverige, vilket säger något om den oerhört svåra uppgift som sektorcheferna ställdes inför. Detta har medfört stora svårigheter att följa upp arbetet som utfördes av de olika enheterna inom sektorerna. Vissa sektorchefer har knappt hunnit runt sin egen sektor innan arbetspasset var slut. Det har i vissa fall lämnats ett alltför stort eget utrymme för tolkning av arbetsuppgifterna. Utredarna har samtalat med enheter som mötts av sektorchefer med orden: Jag har aldrig släckt skogsbrand tidigare, så ni får fria händer att göra hur ni vill och Det här kan ni bättre än mig. Flertalet av de som intervjuats har uttryckt en önskan om ännu tydligare målstyrning och inte att få friheten att göra som man vill. De konkreta arbetsuppgifterna för de räddningsenheter som arbetade i skogen har i många fall varit tydligt uttalade, men flera personer uppger att man inte visste om målet med insatsen eller beslutet i stort. Bristen på förståelse för helheten har ibland tagit sig uttryck i att enheter ute i skogen bestämt sig för att arbeta på ett annat sätt än vad räddningsledningen angett, till exempel byggt om slangsystem och gett sig in i skogen för att släcka innanför begränsningslinjerna när uppgiften har varit att endast bevattna kanterna och bevaka begränsningslinjen. Egna initiativ kan naturligtvis i vissa fall vara värdefulla, men måste kommuniceras med närmaste chef som i sin tur rapporterar vidare så att räddningsledningen får återkoppling. Sektorerna på marken delades upp efter ett enkelt rutsystem utan hänsyn tagen till terrängen, vägar, vattendrag eller andra fasta punkter, vilket gjorde det svårt för de som arbetade i området att förstå var gränserna gick och medförde även en del logistiska problem. Sektorerna i luften delades upp på samma sätt genom att dela området i sex rutor, men dessa sektorer kom att benämnas med andra namn och täcka andra områden än sektorerna på marken. Flera personer har för utredarna uppgett att detta ledde till missförstånd och försvårade koordineringen mellan mark och luft ytterligare. Avlösningarna i sektorerna kunde ha planerats bättre för att inte tappa för mycket information mellan personalgrupperna, för att få en så enhetlig bild av läget som möjligt och inte lämna så mycket utrymme för egen tolkning. Till en början kallades alla sektorchefer till stabsgenomgångar i Ramnäs, vilket medförde att de sektorchefer som hade längst att åka knappt hann tillbaka till sin egen sektor innan det var dags för avlösning. Genom att tillsätta sektorsansvariga ledningsoperatörer i insatsfunktionen som ansvarade för lägesuppföljning och kommunikation till och från respektive sektor tillgodosågs såväl räddningsledningens som sektorchefernas behov och enheterna ute i sektorerna ställdes inte utan chef. I Norge använder man sig av en skriftlig insatsplan vid alla skogsbränder där man tror att räddningstjänsten kommer att pågå i mer än tolv timmar (Figur12 och Figur 13). Planen revideras sedan var tolfte timme eller då behov föreligger. I insatsplanen finns bland annat målet med insatsen, eventuella beslut i stort, den aktuella sambandsplanen, risker, tillgängliga resurser, väderprognos, kartbild över brandområdet med sektorindelningen, slangsystem, ledningsplats samt en kort beskrivning av vad respektive sektor ska arbeta med. Underlaget delas med samtliga sektoroch gruppchefer, helikopterbesättningar, samverkansparter etc. och anses i Norge bidra till en bättre samordning av insatsen. 75

76 Figur12: Exempel på en insatsplan framtagen vid en skogsbrand i Beia, 31 juli Källa: Nils Erik Haagenrud Figur 13: Fortsättning på insatsplanen. Källa: Nils Erik Hagenrud 76

77 Kunskapen och erfarenheten av skogsbrand och vattenförsörjning av stora slangsystem har varierat hos de räddningsstyrkor som varit insatta. Felvända skogsbrandsgrenrör och slangledningar som tryckssatts från båda håll har förekommit. Ett visst mått av grundkunskap inom skogsbrandsläckning där även säkerheten ingår behöver säkerställas hos räddningstjänsterna. Befäl som helt saknar erfarenhet från skogsbrandsläckning bör om möjligt ges andra arbetsuppgifter än att leda arbetet ute i skogen. Att använda skum eller skumtillsatser vid skogsbränder bör man vara mycket försiktig med då miljöeffekterna på sikt enligt MSB inte är tillräckligt dokumenterade, inte ens för de skumvätskor och tillsatsmedel som tillverkarna hävdar är miljövänliga. Det är dock ingen som riktigt vet hur farligt skummet egentligen är. Tillverkare och återförsäljare hävdar gärna att moderna skumvätskor är ofarliga för miljön. Moderna skumvätskor innehåller inte PFOS 3, men nedbrytningsmekanismerna för alla ingående ämnen är inte helt kända och det finns skäl att misstänka att vissa nedbrytningsprodukter är persistenta och bioackumulerande /10/ Från olika forskningsprojekt har MSB samlat på sig stor kunskap i ämnet. I studien Förmåga och begränsningar av förekommande släcksystem vid brand i byggnad - fokus på miljöarbete som Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund utfört på uppdrag av MSB skriver man: MSB:s klara ståndpunkt är att användandet av skumvätskor skall minimeras och bara användas i de situationer där det är nödvändigt, dvs situationer där andra släcksystem ej är tillämpbara. Ett exempel på detta är stora vätskebränder. /11/ Utifrån den bild som utredarna har av brandförloppet från och med 8 augusti bedömer utredarna inte att nyttjandet av skum vid brandsläckning av ytterkanterna var nödvändigt för att hålla branden under kontroll. Brandens kanter var i princip säkrade och det fanns stora resurser på plats som kunde släcka eventuellt uppkomna bränder som hotade att sprida sig utanför begränsningslinjerna på konventionellt sätt. Erfarenheter/Åtgärdsförslag Utbildning och övning i skogsbrand är nödvändig för all personal som ska arbeta i skogen, såväl insats- som ledningspersonal. MSB har här ett stort ansvar för att förbättra innehållet i grund- och vidareutbildningar. Användande av så kallade gödseltunnor och vattenkanoner vid bevattning utefter vägar har haft begränsad effekt då vattnet hunnit torka upp innan branden kommit fram. Sektorindelningen bör anpassas efter terrängen och vara hanterbara sett till såväl storlek som personal och resurser. Rutiner för uppföljning av arbetet i skogen behövs. Egna initiativ behöver förankras hos räddningsledningen innan de genomförs då dessa kan ha påverkan på andra delar av insatsen. En svensk motsvarighet till den norska insatsplanen skulle kunna vara ett hjälpmedel för att åskådliggöra det mest väsentliga och dela information med samtliga berörda. Den långsiktiga effekten av skumvätskor och tillsatsmedel är under utredning. Användning av skum annat än vid mycket speciella insatser bör undvikas. 3 PFOS är ett så kallat PBT-ämne, vilket innebär att det är persistent, bioackumulerande och toxiskt. PFOS bryts alltså inte ned i naturen, utan ansamlas där. Det är också kroniskt giftigt och reproduktionsstörande. 77

78 Släckinsatser från luften Kunskapen om hur helikoptrar kan användas för att uppnå önskad effekt är generellt för dålig hos många svenska brandbefäl. Räddningsledningen tackade till exempel nej till de två norska helikoptrarna som vardera kan ta liter vatten i varje släpp och hänvisade till att man redan hade tillräckligt många helikoptrar i luften. Om det är stora mängder släckvatten räddningsledningen är ute efter är större helikoptrar oftast att föredra. En större mängd vatten i ett och samma släpp gör oftast större nytta på marken än en helikopter med 500-liters brandtunna som måste släppa sin last och fylla tunnan sex gånger innan den åstadkommit samma mängd vatten på marken. Likaså ville räddningsledningen ha helikoptrarna fördelade över området trots att släckeffekten oftast blir större då flera helikoptrar samverkar med varandra än när de arbetar var för sig. Även ur flygsäkerhetssynpunkt hade färre helikoptrar i området men med bibehållen vattenkapacitet varit att föredra. Bild 20: Uppdragsspecialisten redo att släppa vattnet. Foto: Lars Jansson, Försvarsmakten Bild 21: Vattnet släpps. Foto: Gunnar Åkerberg, Försvarsmakten Flygplanen tilldelades en sektor där de i princip fick fria händer att göra vad de tyckte var bäst. De representanter för besättningarna som utredarna pratat med saknade styrning från räddningsledningen samtidigt som de utländska befälhavarna beskrivs som rena cowboys utav sina svenska kolleger. I det inriktningsbeslut, Figur 14: Inriktningsbeslut för släckningen från luften 10 augusti., som räddningsledningen tagit fram 10 augusti framgår bland annat att fri vattenpåföring över hela området gäller. Klart är att styrningen och samordningen av släckinsatserna från luften inte har fungerat tillfredställande och det uppdrag som besättningarna fått har de själva ansett vara otydligt. Om räddningsledningens kännedom om hur man bäst använder sig av helikopter vid brandsläckning varit bristfällig så har kunskapen och erfarenheten från skogsbrandsläckning från skopande flygplan varit ännu mindre då dessa inte varit i Sverige sedan mitten av 1990-talet. De erfarenheter som då togs till vara i en rapport från Räddningsverket /12/ tycks inte ha varit kända hos räddningsledningen, och inte heller har MSB upplyst räddningsledningen om att en sådan rapport fanns då förfrågan kom till MSB om att beställa skopande flygplan. I rapporten kan man bland annat läsa följande: Om flygplanet fäller vattnet på en höjd som överstiger 50 meter finns inga risker för markpersonal när det gäller skador från vattnet. Dock kan vattnet slå ner trädtoppar och grenar från träd varför droppzonen bör vara fri från markpersonal när vattenfällning sker. Droppzonen är ett område på 350 m x 60 m runt målet för vattenfällningen. 78

79 MSB:s information om att det var livsfarligt att vistas i området då flygplanen fällde vatten visade sig vara felaktigt. Den felaktiga informationen ledde dels till att ett onödigt VMA sändes ut i området och dels att det vatten som släpptes inte var till någon större nytta då inga markenheter fanns på plats som kunde ta tillvara effekten av vattensläppet. Information som sänds som VMA bör vara granskad så att den information som lämnas verkligen stämmer. Annars finns risk att samhället tappar tilltron till meddelandet. Figur 14: Inriktningsbeslut för släckningen från luften 10 augusti. Ska skopande flygplan användas vid bränder i Sverige är det viktigt att räddningsledningen har kännedom om planens kapacitet och begränsningar samt hur man taktiskt använder flygplanen på bästa sätt. Den dag de skopande flygplanen anlände blev de exempelvis stående på Västerås flygplats på grund av rökutvecklingen från branden. Den italienska representant som utredarna talat med var förvånad över att man samlade alla flygplan på samma flygplats just med tanke på att man då är sårbar beroende på åt vilket håll röken blåser. Genom att sprida ut flygplanen på olika flygplatser runt brandområdet hade sannolikt inte mer än ett plan blivit kvar på marken oavsett vart röken blåste. För att en insats med helikoptrar och flygplan ska vara effektiv krävs dels en samordnad insats från både mark- och luftenheter och dels att så mycket vatten som möjligt släpps ner på rätt ställe. Ju mer vatten desto bättre. Stora mängder vatten kan erhållas på flera sätt tex genom större brandtunnor eller flygplan och/eller genom att minska omloppstiderna så mycket som möjligt. För att vattnet ska hamna på rätt ställe krävs att piloterna släpper sitt vatten på rätt höjd och i rätt fart för att få avsedd effekt. På flera filmklipp och bilder från släckningsinsatsen syns helikoptrar släppa vatten över kraftigt brinnande grotvältor och skogspartier. Att släppa vatten mot en allt för kraftig brand kan resultera i att vattnet inte får någon släckeffekt eftersom det mesta av vattnet kommer att förångas innan det når marken. I den norska observatörsrapport från skogsbranden som offentliggjordes hösten 2014 /13/ anser man att de svenska piloterna generellt släppte sitt vatten på för hög höjd. Man måste emellertid ha i åtanke att de norska helikoptrarna är byggda på ett sådant sätt att de kan gå lågt över brandområdet för att släppa sitt vatten utan att nämnvärt påverka brandförloppet med sin rotor. Försvarsmaktens Superpumor, som från början anskaffades för flygräddningstjänst, är ingen optimal helikopter för skogsbrandssläckning. Rotordisken trycker ner för mycket luft mot branden som i sin tur kan öka brandförloppet om de går ner för lågt. Helikopterns höjd över branden kan emellertid justeras något genom att använda längre sling. Omloppstiderna är beroende av möjligheten att tanka i anslutning till brandplatsen och inte behöva flyga till en flygplats varje gång. De helikoptrar som var tvungna att flyga till Västerås flygplats för varje tankning blev därmed inte lika tidseffektiva som de som kunde tankas på plats i Ramnäs, 79

80 närmare brandplatsen. Helikoptrar har en klar fördel i svenska skogar gentemot flygplan då dessa kan hämta vatten även i mindre bäckar och vattendrag vilket ofta medför mycket korta omloppstider. Tillfälliga tankstationer kan ofta ombesörjas i nära anslutning till brandplatsen för att ytterligare korta omloppstiderna. Flygplanen behöver ha tillgång till en tillräckligt lång och bred sjö för att kunna hämta sitt vatten och är dessutom beroende av en flygplats för att kunna tanka flygbränsle. Trots att flygplanen tar liter vatten i varje släpp kan tillgängligheten på sjöar och flygplatser göra att helikoptrar med en kortare omloppstid kan vara effektivare ur brandsläckningssynpunkt än de betydligt större flygplanen. Helikoptern kan användas till mer precisa vattensläpp än flygplanen, vars vatten sprids ut över en större yta vid varje släpp. Hur man tänker använda sig av de flygande resurserna samt tillgång till vattentag och tankningsanläggningar blir således viktiga faktorer för räddningsledningen att ta hänsyn till då man beställer resurser. Både de civila och militära helikopterpiloter som utredarna intervjuat önskar utbildning i skogsbrand för att kunna vara en bra resurs vid skogsbränder. Kunskapen och erfarenheten från skogsbrandsläckning varierar mellan de olika helikopterflottiljerna och helikopterföretagen men även mellan enskilda besättningsmedlemmar. Vissa privata företag deltar ofta vid naturvårdsbränningar medan andra har betydligt mindre vana från bränder. Från branschorganisationen SFB sammanställer man varje år en lista som skickas till MSB över helikopterföretag som själva anser sig ha kapacitet och kunskap i att släcka skogsbränder. Vid brandsläckningsarbetet ska det endast ha deltagit ett fåtal av de företag som finns angivna på Flygbranschens lista, trots att MSB redan tidigt engagerats i räddningsinsatsen bland annat som resursmäklare. Befälhavare från Försvarsmakten som utredarna intervjuat önskar att Försvarsmakten får uppdraget att bistå räddningstjänsten med att släcka skogsbränder så att man kan planera sommarens arbete och semestrar efter det. Varje sommar sker det skogsbränder och varje sommar används försvarsmaktens helikoptrar för att släcka bränder trots att man inte har det uppdraget och därmed varken avsatt tid för utbildning eller budgeterat för sådana insatser. Nu övar man med tunna på egen hand inför varje sommar eftersom man vet att man kommer att bli kallad till skogsbränder och vill känna att man gör ett bra jobb. Skulle Försvarsmakten få uppdraget att kunna stötta samhället vid skogsbränder kunde man kanske även lägga personal i beredskap så att man slipper ringa och jaga ledig personal när det väl behövs. Erfarenheter/Åtgärdsförslag Såväl brandbefäl som helikopterpiloter behöver utbildning och övning i hur man bäst nyttjar helikoptrar för skogsbrandsläckning. Försvarsmakten bör ges uppdraget att biträda vid skogsbrandsläckning så att personalen ges möjlighet till övning och utbildning eftersom resursen används vid skogsbränder nästan varje sommar. Brandbefäl behöver utbildning i hur man använder sig av skopande flygplan taktiskt och när flygplanen kan vara lämpliga att sätta in istället för eller som komplement till helikopter. SFB kommer fortsättningsvis att distribuera listan över helikopterföretag med brandsläckningskapacitet via Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt via länsstyrelserna för att säkerställa att den når ut till räddningstjänsterna. Utredarna anser dock att MSB fortsättningsvis bör vara den myndighet som hanterar och prioriterar nationella resurser. Vid bränder i svenska skogar är oftast helikoptrar att föredra framför flygplan då dessa ofta har en kortare omloppstid tack vare den oftast goda tillgången på stora och små vattendrag. För att korta omloppstiden och därmed öka effektiviteten för helikoptrar vid 80

81 skogsbrandsläckning bör tankstationer upprättas så nära brandplatsen som möjligt. En samordnad helikopterinsats där flera helikoptrar flyger i bana efter varandra och släpper vattnet i samma område gör oftast större nytta än vid spridda släpp över ett större område. Släckinsatser från luften måste koordineras med släckinsatser från marken Säkerhet i skogen Räddningstjänsten har samordningsansvaret för arbetsmiljön vid skogsbränder vilket gäller samtliga som deltar i insatsen; frivilliga, Försvarsmakten, polisen etc. Räddningsledarens riskbedömning ska ligga till grund för hur arbetet ska genomföras på ett säkert sätt. Vid större insatser kan lämpligen en eller flera säkerhetskoordinatorer/säkerhetsbefäl utses. Befälet ska ha kontroll på de risker som kan förekomma och se till att skyddsarbetet samordnas med övriga insatser och att rätt skyddsutrustning används. Under den första veckan efter övertagandet har många av de som intervjuats berättat om avsaknad av samordnad information kring risker. Under den senare delen av insatsen blev detta bättre och bättre. Många av räddningstjänsterna och Försvarsmakten tog för vana att inleda varje arbetspass med en kort säkerhetsgenomgång. I intervjuer med personer som arbetat i staben uppger däremot flera att säkerhetsaspekten var en faktor man tog hänsyn till och informerade om redan från tisdag kväll 5 augusti. Det kan tyckas anmärkningsvärt att uppfattningarna skiljer sig åt så pass markant, men visar hur viktigt det är att kontrollera att information som lämnats har uppfattats av mottagaren. Ett av de farligare momenten har varit arbetet med att röja brandskadad skog för att göra vägar farbara. Genom att i första hand arbeta från skogsmaskiner, ingenjörsbandvagnar och liknande fordon kan man minska risken att skadas av fallande träd. Vid arbete med motorsåg bör man eftersträva att alltid arbeta minst två och två, där en person alltid håller uppsikt över träden runt omkring. Erfarenheter/Åtgärdsförslag Utse säkerhetskoordinatorer i tillräcklig omfattning som tillser att riskbedömningar utförs fortlöpande och att rätt nivå på säkerheten erhålls för samtlig personal. Utbildning i risker vid skogsbrandsläckning är nödvändig för alla personalkategorier som deltar i insatsen, oavsett organisationstillhörighet. Inventera lämpliga resurser för röjningsarbete i brandskadad skog och ta fram kontaktvägar till dessa. Skyddsutrustning i form av hjälm, andningsskydd, skyddsglasögon, skyddskläder etc. för insatspersonal måste finnas i tillräcklig omfattning. Rutiner för hur riskbedömningar utförs och dokumenteras bör tas fram Flygsäkerhet Flera av de intervjuade i utredningen har berättat om kollisionstillbud och händelser där helikoptrar kommit vilse i röken och blivit ledsagade ut i fria luften igen av KBV. Finns det fler än 2 flygande enheter engagerade i händelsen måste räddningsledningen tillse att flygsäkerheten beaktas. I luftrummet ovanför brandområdet ska det som mest ha funnits 27 flygande enheter enligt KBV. Ett sätt att minska risken för kollisioner i luften hade kunnat vara att ersätta flera mindre helikoptrar med ett färre antal med större kapacitet så att man totalt sett fått ut samma vattenmängd, men minskat antalet flygande enheter i området. Vi var nära att kollidera med en liten civil helikopter som helt plötsligt fick för sig att gena tillbaka till sjön och skar in rakt framför oss - Befälhavare från Försvarsmakten 81

82 Kunskapen att leda flyg i luften finns inte hos kommunal räddningstjänst och ska skötas av personer som är utbildade i flygledning. Funktionen Aircraft Coordinator, ACO, samordnar alla flygande enheter vid en räddningsinsats och därigenom ser till att samtliga flygfarkoster separeras i luften för att minska risken för olyckor. Personer utbildade för att kunna utgöra ACO finns bland annat hos KBV och JRCC. Ett exempel på vad som kan hända när inte räddningsledningen förstår besättningarnas situation i luften och tänker på flygsäkerheten skedde tisdagen 5 augusti. Räddningsledningen gav då order om att kalla till sig alla helikoptrar samtidigt till Ramnäs för att prata ihop sig om taktik och samordning av den fortsatta insatsen. Uppgiften fick avbrytas på uppmaning av flera besättningar eftersom brandröken låg tät över området och sikten därmed var mycket begränsad. Tanken var god och behov av att träffas förelåg eftersom släckinsatsen i luften varit mycket dåligt koordinerad med insatsen på marken, men uppdraget blev rent livsfarligt att genomföra enligt de besättningar som utredarna intervjuat. För att säkerställa kontrollen av luftrummet och därmed kunna upprätthålla en godtagbar flygsäkerhet borde en särskild ACO-funktion ha utsetts och skötts av antingen KBV eller JRCC (som vid Herkulesolyckan) eventuellt tillsammans med en flygledare. Nu flög man och dokumenterade förmiddag och eftermiddag och löste ACO-funktionen vid sidan om när man väl var i luften. De timmar mitt på dagen när inte KBV flög fanns ingen ACO. Kunskapen om ACO-konceptet, dess fördelar och flygsäkerhetsaspekter har inte funnits hos staben. Användande av flygledare diskuterades med Västeråstornet. En utökad kontrollzon kunde ha möjliggjort en bättre kontroll i luften, men flygledaren hade fortfarande varit blind eftersom inte tornets radar räckte upp till skogsbranden. Ett bättre alternativ hade i sådana fall varit att sätta flygledaren på den lediga operatörsplatsen i ett KBV-flygplan som bara ägnat sig åt ACO-funktionen den tid som det fanns flera flyg i luften. Vid ett par tillfällen upptäcktes drönare i luften trots att området klassats som restriktionsområde och därmed förbjudet för andra än de deltagande enheterna. En drönare kan utsätta personalen i helikoptrar och flygplan för stora risker om t.ex. drönaren skulle komma in i en motor. Även drönarnas flygförare måste rätta sig efter de bestämmelser som finns och restriktionsområden som upprättats. Polisflyget skulle här ha kunnat vara en bra resurs för att bevaka området och eventuellt kunnat lokalisera drönarnas förare nere på marken. Dessutom hade polisflyget kunnat avlasta KBV från uppgiften att bevaka luftrummet samtidigt som de dokumenterade och uppehöll ACO-funktionen. Vid ett tillfälle ändrades sektorindelningen för de flygande enheterna mitt under insatsen. Detta kom inte alla besättningar till del då den nya indelningen skickades ut på MMS som inte Försvarsmaktens befälhavare kunde ta emot i sina tjänstemobiler. Ingen säkerställde att informationen om den nya indelningen gått fram till alla besättningar, vilket fick till följd att man flög efter två olika sektioneringar under en tid. Även KBV:s besättning råkade ut för den ändrade sektorindelningen och upptäckte plötsligt att helikoptrarna flög på andra ställen än man gjort tidigare. Först när planet landade på Västerås flygplats fick besättningen höra att man ändrat sektorindelning. En sådan stor förändring som en ny sektorindelning utgör måste kommuniceras med alla berörda en tid innan den ska gälla och inte införas mitt under pågående insatser. Dessutom behöver man säkerställa att informationen uppfattats av alla berörda. 82

83 Då internationella flygande enheter ska samverka med svenska finns risk för kulturkrockar och samordningsproblem och det är då extra viktigt att ledning och styrning fungerar optimalt så att inte flygsäkerheten äventyras. Att klarlägga var de olika enheterna ska sättas in och vem som leder de flygande enheterna är viktigt. I intervjuer med representanter för de utländska besättningarna anser de att de helt saknade styrning under de första dygnen, medan man från svenskt håll uppger att besättningarna inte följde de direktiv som gavs utan agerade helt på egen hand. Erfarenheter/Åtgärdsförslag Öka kunskapen hos potentiella räddningsledare, samverkande flygföretag och Försvarsmakten om ACO-konceptet i samband med räddningsinsatser ACO behöver utses och kunna verka all den tid som fler än två flygande enheter finns i luften samtidigt. Kontaktvägar och rutiner bör upprättas i förväg. Luftrumssamordnare som sektionerar luftrummet, separerar och fördelar enheterna i samverkan med ACO och räddningsledning bör tillsättas i ett tidigt skede. Även flygledare kan utgöra en resurs som kompletterar ACO och luftrumssamordnare. Ändrad sektorindelning måste kommuniceras med samtliga berörda för att säkerställa att ändringen uppfattats innan den verkställs. Användandet av drönare i området kan vara livsfarligt för helikoptrar och flygplan. Restriktionsområdet bör lämpligen bevakas av polis eller KBV. Det har funnits kulturkrockar mellan de svenska och de internationella besättningarna. Samordning och styrning av helikoptrar och flygplan är då extra viktigt för att upprätthålla flygsäkerheten Kommunikation Rakelsystemet var inte dimensionerat för en så pass omfattande insats med myndigheter och organisationer från stora delar av Sverige. Nationella talgrupper behöver skapas för att underlätta kommunikation mellan enheter från olika delar av landet och olika organisationer. Då kapaciteten hos Rakelnätet och mobiloperatörerna varierar beroende på var i landet man befinner sig behöver räddningsledningen tidigt undersöka möjligheten att öka kapaciteten i nätet vid omfattande räddningsinsatser. Mobil- och Rakelmaster i ett branddrabbat område som riskerar att slås ut kan behöva ersättas av mobila basstationer. Räddningsledningen måste känna till att MSB är den naturliga samverkansparten i dessa frågor. En sambandsplan som visar kommunikationsvägar via telefon, Rakel, flygradio etc till samtliga enheter och funktioner behöver upprättas så att kommunikationsvägarna är kända för samtliga parter som kan behöva kommunicera och/eller samverka med varandra. Då räddningsledningen tidigt i insatsen kontaktade MSB och ville ha hjälp med att strukturera upp sambandet borde MSB ha kunnat avsätta personal som bistått i den mån det var möjligt. När MSB tackade nej, borde räddningsledaren i sin tur ha känt till att han kunde ha begärt att MSB som statlig myndighet ska ställa upp med personal och resurser enligt 6 kap 7 LSO. Laddstationer för batterier till radioapparater och mobiltelefoner behöver anordnas och införlivas i logistikfunktionen. Laddade batterier måste distribueras till berörda enheter precis som mat, bränsle och annat av vikt för att säkra att kommunikationen fungerar utan onödiga avbrott. Användande av funktionstelefonnummer för de funktioner som kommer att verka över tid och med olika befattningshavare bör användas i större omfattning framför privata mobiltelefoner. 83

84 Så snart helikoptrar eller andra flygande enheter används behöver kommunikationsvägarna klargöras och sambandet om möjligt skötas av personer med erfarenhet av att leda och kommunicera med flyg. KBV-flyget visade sig under branden vara en mycket bra resurs som kunde länka kommunikationen mellan flygplanen och helikoptrarna då dessa gick ner på så låg höjd att kommunikationen med Försvarsmaktens luftrumssamordnare bröts. Då internationella enheter deltar i insatsen är det av stor vikt att kommunikationen sker på engelska av personer som kan den fackengelska som insatsen kräver. Erfarenheter/Åtgärdsförslag Nyttja MSB vid risk för överbelastning av nätet, elbortfall, brandpåverkan eller annat som kan påverka kapaciteten i näten. MSB med sin kompetens bör även kunna åberopas som expertstöd i andra Rakelfrågor. Kommunikation mellan samtliga enheter, sektorer, räddningsledning och samverkansparter måste säkerställas och tillkännages i en sambandsplan. Använd funktionstelefonnummer för de funktioner som kommer att verka över tid och med olika personer som delar på funktionen. Använd personal med flygkompetens för att kommunicera med flygande enheter som t.ex. KBV och/eller Försvarsmakten. Då utländska flygande enheter deltar i insatsen behövs goda kunskaper i fackengelska finnas hos den som kommunicerar med, samordnar och leder enheterna Kartstöd Under insatsens första veckor har brist på relevant och gemensamt kartmaterial varit ett stort problem. En mängd olika digitala kartstöd har använts. Likaså papperskartor av olika format och ibland med avsaknad av relevant skala. Kartor har kopierats och vissa områden förstorats och förminskats utan hänsyn till skalan. Genom att använda kartunderlag utan höjdkurvor försvåras arbetet med att taktiskt planera insatsen ute i skogen. Utan ett gemensamt och relevant kartstöd föreligger stor risk för missförstånd mellan de inblandade parterna. Att numrera eller på annat sätt märka ut vägar, sprutplatser, vägspärrar och liknande är en mycket god hjälp för att underlätta kommunikation och undvika missförstånd, men detta arbete bör ske i samråd med samverkande aktörer och samordnas så att samma numrering används på samtliga kartunderlag. Rutiner och kontaktvägar för att erhålla relevant kartunderlag bör upprättas med de myndigheter och andra såsom Lantmäteriet, Försvarsmakten och speciellt deras Geosupportgrupp, Skogsstyrelsen, skogsbolag, kommunernas, Länsstyrelsernas och MSB:s GIS-avdelningar. Funktionen kartstöd bör tidigt inrättas som en stabsfunktion vid mer omfattande insatser för att säkerställa att relevant kartmaterial kommer ut till alla som behöver det över tid. Försvarsmaktens Geosupportgrupp i Eksjö och deras utrustning är mobil kan på några timmar komma ut till en ledningsplats för att bistå räddningsledningen med kartunderlag i en mängd olika varianter som terrängkartor, flyg- och satellitbilder, jordartskartor, martäckningskartor mm i olika skalor och storlekar. Dessutom kan egna skikt som markerar fastighetsdata, avspärrningar eller andra punkter av intresse lätt läggas på befintligt kartunderlag. 84

85 Erfarenheter/Åtgärdsförslag Utbildning och övning behövs i att använda relevant kartmaterial som ett beslutsstöd vid skogsbrand. Använd ett gemensamt kartunderlag och positionsangivelser för alla samverkande parter. Upprätta rutiner och säkerställa kontaktvägar till myndigheter och organisationer som kan tillhanda relevant kartmaterial i händelse av insats Samverkande aktörer Hos myndigheter, organisationer och privata aktörer finns en oerhörd kapacitet av såväl personal som resurser. Kännedom om dessa och rutiner för hur beställningsförfarandet går till måste finnas på olika nivåer beroende på vilken resurs som åberopas. I sitt närområde bör räddningstjänsten inventera lämpliga resurser och tillse att kontaktvägar är kända. Länsstyrelsen och MSB bör på samma sätt samordna, inventera och tillse att man har rutiner för att prioritera regionala och nationella resurser för att kunna stötta potentiella räddningsledare. För att undvika friktion mellan de samverkande parterna är kunskap om såväl den egna som andra myndigheters ansvar och roller mycket viktigt. Risk finns annars att beslut fattas som åligger någon annan eller går stick i stäv med annan lagstiftning eller rutiner än den egna myndighetens. För att slippa upprepa liknande åtgärdsförslag presenteras här nedan först några generella förslag som berör flera olika parter: Erfarenheter/Åtgärdsförslag Klarlägg prioriteringsförfarandet då statliga resurser behövs på flera samtidiga räddningstjänstuppdrag. Inventera lämpliga personella och materiella resurser samt skapa rutiner för samverkan med berörda aktörer. Övning och utbildning behövs för att erhålla kunskap och kännedom om samverkande myndigheters och organisationers ansvar Försvarsmakten Försvarsmakten sitter på mycket goda resurser både personellt och materiellt. Kunskapen om alla värdefulla resurser och kapacitet som finns hos Försvarsmakten verkar dock inte vara kända i egen organisation och ännu mindre hos räddningsledningen. Samverkansofficerare, vakthavande befäl och motsvarande funktioner behöver vara uppdaterade eller ha tillgång till resursförteckningar över såväl den egna militärregionens resurser som vad som finns hos de övriga militärregionerna. Militärpolisen är en resurs som lämpligen hade kunnat sättas in långt tidigare istället för att till exempel låta civilpersoner från FRG bemanna vägspärrar som de varken har lagstöd, utbildning eller utrustning för. Även Försvarsmaktens Geosupportgrupp hade sannolikt kunnat vara mycket värdefull med sin kapacitet att producera kartunderlag till räddningsledningen. De flygbilder som togs över brandområdet med hjälp av den fotoutrustning som finns hos JAS Gripen vid överflygningen 8 augusti och som endast kom MSB till del, hade kunnat skynda på arbetet betydligt med att inventera skadade fastigheter och därmed kunnat förkorta den ovisshet som drabbade fastighetsägare fick utstå under en dryg vecka. Det fotounderlag som under utredningen presenterats för utredarna visade sig vara av mycket god kvalitet och hade med stor sannolikhet förkortat inventeringstiden med flera dygn och därmed minskat antalet dagar av ovisshet för de drabbade fastighetsägarna. 85

86 Erfarenheter/Åtgärdförslag Utveckla rutiner för att göra de av Försvarsmaktens resurser som kan vara tillämpliga vid räddningsinsatser kända för såväl Försvarsmaktens egen personal som potentiella räddningsledare. Utredarna vill särskilt lyfta följande förmågor/funktioner som inte tidigare nyttjats i någon större omfattning vid skogsbränder: o Räddningsplutoner o Dokumentation från luften o Sjukvård o Reparationsplutoner (räddning, röjning och reparation) o Luftrumssamordning o Mobil tankanläggning för helikoptrar o Bevakning o Ingenjörsbandvagnar o Kartstöd Trafikverket Så snart en insats påverkar vägar och järnvägar bör räddningsledningen etablera samverkan med Trafikverket då framkomlighet på statliga vägar och järnvägar är deras ansvar. Trafikverket har stora resurser bland annat bandvagnar, entreprenadmaskiner och personal samt avspärrnings- och omledningsmateriel och deras resurser behöver göras kända. Deras nätverkscontainer gjorde att man kunde bygga upp ett fungerande nätverk i Ramnäs. Genom att röjningsenheterna fick tillgång till vägtrummor, fyllnadsmaterial och liknande när helst de behövde flöt återställningsarbetet på bra utan alltför många start och stopp. Trafikverket bör ses som en viktig samverkanspart och tidigt ges en plats i samverkansstab eller motsvarande vid mer omfattande händelser. Erfarenheter/Åtgärdsförslag Trafikverket bör utgöra en naturlig samverkanspart vid insatser där framkomligheten på vägar och järnvägar påverkas. Rutiner och kontaktvägar bör dokumenteras och klarläggas. Trafikverkets möjligheter att bistå med bandvagnar och nätverkslösningar bör göras kända Kustbevakningen KBV har mycket bra kamerautrustning, både med IR och vanlig foto-/film, radar och verktyg för plottning. Bildmaterialet kan bearbetas av operatörerna i luften och skickas ner till en räddningsledning på marken till exempel som mail eller via Lync. Flygplanet kan kommunicera med andra enheter på flygradion eller via Rakel. Det finns dessutom möjlighet för räddningsledningen att bemanna en operatörsplats i flygplanet för att leda, prioritera och samordna arbetet, något som räddningsledningen nu tackade nej till. Eftersom besättningarna inte har någon kunskap om eller erfarenhet av skogsbrand hade det sannolikt blivit en effektivare styrning om någon med räddningstjänstkompetens funnits med i planet än att besättningarna nu själva fick försöka komma på vad räddningsledningen kanske skulle behöva i form av dokumentation eller vad som ansågs vara högre prioritet än något annat på marken. Flygsäkerheten var inte tryggad de perioder som inte KBV upprätthöll ACO. Hade en begäran om bisträde med ACO kommit till KBV från räddningsledningen hade man kunnat ta ytterligare ett flyg i anspråk som endast koncentrerat sig på ACO-funktionen. 86

87 Under KBV:s insats ställde man i princip in all annan övervakning eftersom man bara hade ett plan och begränsat antal besättningsmän. Sista dagen i insatsen fick man ett eget kustbevakningsuppdrag där man skulle kontrollera ett eventuellt oljeutsläpp från ett havererat fartyg. Nu kunde man lösa uppgiften genom att snabbt flyga bort från Västmanland, dokumentera fartyget och sen tillbaka igen då det visade sig att fartygsolyckan var okomplicerad. Hade det behövts prioritera mellan branden och att jobba med oljeutsläppet, som är ett av KBV:s egentliga ansvarsområden, hade det blivit svårare. Vem som gör den prioriteringen måste kunna klargöras nationellt innan man ställs inför faktum. Erfarenheter/Åtgärdsförslag KBV:s resurser för dokumentation, ledning och samordning från luften och möjlighet att verka som ACO behöver göras kända för potentiella räddningsledare. Särskild begäran om att KBV ska upprätthålla ACO-funktionen ska ställas till KBV då funktionen behövs ur flygsäkerhetssynpunkt. ACO-funktionen ska inte utföras som en tillikauppgift vid sidan om andra arbetsuppgifter. Den dokumentation som KBV arbetade fram under insatsen har varit ett värdefullt hjälpmedel för räddningsledningen. KBV:s flygplan utgör en utmärkt arbetsplattform som räddningsledningen med fördel kan använda för att få en överblick och att samordna räddningsinsatsen från luften. Arbeta fram mallar för vilken sorts dokumentation en räddningsledare kan tänkas behöva vid typhändelser Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB har en viktig roll vid stora händelser genom att stötta räddningsledningen med resurser av olika slag såväl med expertkompetens som med materiel av olika slag såsom internationella resurser, skogsbrandsdepåer etc. Många personer från MSB har deltagit och stöttat i insatsen både på plats i Västmanland och från hemmaplan. Internationellt sett har MSB en god förmåga att snabbt komma på plats nästan oavsett var i världen en katastrof inträffar och t.ex. bygga upp en fungerande stabsarbetsplats för att stötta olika funktioner beroende på vad som inträffat och vilket behov av hjälp som föreligger. Rollerna och ansvaret hos de olika funktionerna som finns i de internationella teamen är klara och tydliga. När nu den nationella katastrofen inträffade säger såväl företrädare för MSB som andra personer i räddningsledningen som utredarna intervjuat att MSB:s roll inte alls varit lika tydliggjord. Den personal från MSB som kom till Ramnäs saknade till en början ett tydligt uppdrag och man försökte istället inta någon slags fixarroll och resursmäklare och hjälpa till efter bästa förmåga. Otydligheten har bland annat resulterat i beställningar av resurser utan räddningsledarens vetskap. Efter hand formades rollerna och MSB fick en given plats i samverkanstaben. Det råder idag oklarheter kring vem som ansvarar för prioritering av statliga resurser. Då en räddningsledare från en annan del av landet ställde frågan om helikopterhjälp bollades denne fram och tillbaka mellan Försvarsmakten och TiB hos MSB och fick till slut ett direktnummer av MSB till en av de norska helikoptrarna, som skulle kunna vara på plats tidigast dagen efter. Samverkansstaben i Ramnäs försökte lösa problemet på sitt sätt genom att den 8 augusti ta fram ett eget inriktningsbeslut vid behov av helikopter på annan plats i landet ifall någon räddningsledare skulle höra av sig direkt till staben (Figur 15). MSB bör vara den myndighet som prioriterar och samordnar statliga resurser vid räddningsinsatser. För att underlätta prioriteringen bör ett underlag tas fram där räddningsledare på ett enkelt och lättöverskådligt sätt kan lyfta fram sina behov ställt emot vissa fastlagda kriterier som fara för liv, värdet på det som hotas såsom olika byggnader, skogstyper, känsliga naturområden, tillgänglighet 87

88 etc. Figur 15: Stabens inriktningsbeslut för att prioritera helikopterresurser. Källa: Länsstyrelsen MSB:s samverkanskonferenser användes som mötesforum då samverkansstaben behövde samverka med berörda myndigheter som inte fanns på plats i Ramnäs. Kritik har riktats mot att konferenserna tog alldeles för lång tid, uppemot 1,5 timme. Detta medförde att några av de som ansåg sig ha stora behov av att delta på samverkanskonferensen inte kunde avsätta tid för detta, utan uppgiften att delta fick läggas på andra. MSB:s samverkanskonferenser är mycket värdefulla för att alla ska få så korrekt lägesbild som möjligt, men konferenserna måste ha en tydlig mötesstruktur och disciplin vilket kräver att alla deltagare håller sig till dagordningen och respekterar tidsramarna. MSB har av flera intervjuade fått kritik för att skumtillsatsen användes i skogen och bland annat på en reservvattentäkt. Klartecken från länsstyrelsen ska ha lämnats till att använda tillsatsen vid fällning från flygplanen, men avseende användandet hos markstyrkorna går meningarna isär mellan de intervjuade. Vissa säger sig ha fått klartecken från räddningsledningen medan andra hävdar att räddningsledningen inte visste om att tillsatsen skulle användas i skogen förrän efter det var gjort. Trots det räddningsledarbeslut som finns dokumenterat där det framgår att tillsatsmedlet ska användas, har bara någon enstaka av de som utredarna intervjuat hört talas om beslutet. Det var olyckligt att inte MSB kommunicerade erbjudandet om flygfotograferingen från FTK med räddningsledningen och att inte MSB delade med sig av det bildmaterial som togs fram. Bildmaterialet höll mycket god kvalitét och hade sannolikt skyndat på processen med att informera de drabbade om vad som hade hänt med deras fastigheter. Kunskapen om att använda spridningsprognoser för att taktiskt planera insatsen vid skogsbränder finns hos flera aktörer och bör ses som ett naturligt analysverktyg i stabsarbetet. I analysfunktionen i Ramnäs satt privata skogsföretag som tog fram prognoser åt räddningsledningen vilket upplevdes som värdefullt. Motsvarande kunskap finns hos Skogsstyrelsen, SMHI och hos några räddningstjänster. Även inom MSB finns personer med bred kompetens inom skogsbrandssektorn och deras kunskap borde kunna tas i anspråk som expertstöd vid liknande händelser. MSB har idag en organisation med kemkoordinatorer spridda över landet som hjälper räddningstjänsterna att tex sprida ny kunskap, bygga nätverk inom kemikalieolycksområdet. Kanske ett system med skogsbrandskoordinatorer kunde byggas upp, där räddningstjänsterna kunde få utbildning och stöd i planering inför och även under skogsbränder? 88

KRISHANTERINGSORGANISATION

KRISHANTERINGSORGANISATION Godkänd av: Rose-Marie Frebran Utfärdad: 2009-10-05 1(10) Länsstyrelsen i Örebro län: KRISHANTERINGSORGANISATION Länsstyrelsen i Örebro län stödjer, samverkar med och samordnar berörda aktörer vid fredstida

Läs mer

Bara skog som brinner?

Bara skog som brinner? Bara skog som brinner? Utvärdering av krishanteringen under skogsbranden i Västmanland 2014 Fredrik Bynander & Viktoria Asp Vad hände? 31 juli 2014 Branden startar 4 augusti Stor brandspridning 5 augusti

Läs mer

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps författningssamling

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps författningssamling Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps författningssamling Utgivare: Key Hedström, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ISSN 2000-1886 Allmänna råd Utkom från trycket den 22 november 2012

Läs mer

Förslag till Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps allmänna råd om ledning av kommunala räddningsinsatser

Förslag till Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps allmänna råd om ledning av kommunala räddningsinsatser Förslag till Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps allmänna råd om ledning av kommunala räddningsinsatser Dessa allmänna råd behandlar ledning av kommunala räddningsinsatser, inklusive planering,

Läs mer

Olycksutredning. Skogsbrand Västmanland. Grundinformation om olyckan

Olycksutredning. Skogsbrand Västmanland. Grundinformation om olyckan Olycksutredning Skogsbrand Västmanland Grundinformation om olyckan Datum brandstart: 2014-07-31 Larmtid: 13:29 Plats: Hygge, öster om Seglingsberg, Surahammars Kommun Händelsetyp: Skogsbrand Avslutande

Läs mer

Skogsbranden i Västmanland

Skogsbranden i Västmanland Skogsbranden i Västmanland Torsdag 31 juli Foto: VLT Söndag 3 augusti U-sam har sitt första möte. 2 kommunikatörer på länsstyrelsen lägger ut uppdateringar på webb, Facebook och skickar via mejl till

Läs mer

Kommittédirektiv. Skogsbranden i Västmanlands län lärdomar för framtiden. Dir. 2014:116. Beslut vid regeringssammanträde den 14 augusti 2014

Kommittédirektiv. Skogsbranden i Västmanlands län lärdomar för framtiden. Dir. 2014:116. Beslut vid regeringssammanträde den 14 augusti 2014 Kommittédirektiv Skogsbranden i Västmanlands län lärdomar för framtiden Dir. 2014:116 Beslut vid regeringssammanträde den 14 augusti 2014 Sammanfattning En särskild utredare ska utifrån hanteringen av

Läs mer

Skogsbranden i Västmanland

Skogsbranden i Västmanland Skogsbranden i Västmanland 12 dagar när Sverige stred för Västmanland Ingela Regnell, beredskapsdirektör Länsstyrelsen och Lena Lundgren, beredskapsplanerare, Landstinget 2015-03-20 Upplägg Kort bakgrund,

Läs mer

Övertagande kommunal räddningstjänst

Övertagande kommunal räddningstjänst Övertagande kommunal räddningstjänst 1 Länsstyrelsen en samlande kraft Sverige är indelat i 21 län och varje län har en länsstyrelse och en landshövding. Länsstyrelsen är regeringens ombud i länet och

Läs mer

Länsstyrelsens plan för A. Övertagande av kommunal räddningstjänst B. Bestämma vem som ska leda räddningsinsats

Länsstyrelsens plan för A. Övertagande av kommunal räddningstjänst B. Bestämma vem som ska leda räddningsinsats 2012-02-15 1(12) Länsstyrelsens plan för A. Övertagande av kommunal räddningstjänst B. Bestämma vem som ska leda räddningsinsats Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-post 611 86 NYKÖPING Stora torget

Läs mer

Ledning av insatser i kommunal räddningstjänst

Ledning av insatser i kommunal räddningstjänst Ledning av insatser i kommunal räddningstjänst 1 MSBFS 2012:5 Stefan Svensson Docent, Lunds Universitet 3 Bakgrund kompetens? RUB? RälA? komplexitet Ledningstradition 4 Samhällskomplexitet Reflektion,

Läs mer

Arbetsinstruktion RRC-funktionen

Arbetsinstruktion RRC-funktionen Datum: 2017-04-25 Version: 1.3 Status: Beslutad på Räddsam Handläggare: Jonathan Sjöberg Arbetsinstruktion RRC-funktionen Arbetsuppgifter Regional räddningschef (RRC) är en gemensam ledningsresurs för

Läs mer

Kommittédirektiv. Utvärdering av operativa räddningsinsatser vid skogsbränder Dir. 2018:81. Beslut vid regeringssammanträde den 16 augusti 2018

Kommittédirektiv. Utvärdering av operativa räddningsinsatser vid skogsbränder Dir. 2018:81. Beslut vid regeringssammanträde den 16 augusti 2018 Kommittédirektiv Utvärdering av operativa räddningsinsatser vid skogsbränder 2018 Dir. 2018:81 Beslut vid regeringssammanträde den 16 augusti 2018 Sammanfattning En särskild utredare ska utvärdera de operativa

Läs mer

Ansvar, samverkan och handling

Ansvar, samverkan och handling Ansvar, samverkan och handling Åtgärder för stärkt krisberedskap utifrån erfarenheterna från skogsbranden i Västmanland 2014 (JU 2015/1400/SSK) Anna Johansson MSB Insynsråd 2016-05-12 anna.johansson@msb.se

Läs mer

Plan för övertagande av kommunal räddningstjänst

Plan för övertagande av kommunal räddningstjänst Plan för övertagande av kommunal räddningstjänst Bilaga till 2015:105 för övertagande av kommunal räddningstjänst är en bilaga till Länsstyrelsens Krisledningsplan med rapportnummer 2013:105 ISSN: 1403-168X

Läs mer

Samordnad kommunikation

Samordnad kommunikation Samordnad kommunikation - före, under och efter samhällsstörningar i Gävleborgs län Regional kommunikationsstrategi Utgiven november 2015 Tryck: Taberg Media Group Produktion: Länsstyrelsen Gävleborg Innehållsförteckning

Läs mer

Kungsörs kommuns författningssamling Nr D.5

Kungsörs kommuns författningssamling Nr D.5 Kommunikationsplan för Kungsörs kommun vid kris Antagen av kommunfullmäktige 2012-09-10, 83 KS-handling nr 30/2012 Planen ersätter tidigare antagen plan från 2005-09-26, 109 senast reviderad av kommunfullmäktige

Läs mer

Regeringsuppdrag. Åtgärder för en stärkt krisberedskap - Erfarenheter från skogsbranden 2014. Regeringsuppdrag Ju2015/1400/SSK

Regeringsuppdrag. Åtgärder för en stärkt krisberedskap - Erfarenheter från skogsbranden 2014. Regeringsuppdrag Ju2015/1400/SSK Regeringsuppdrag Åtgärder för en stärkt krisberedskap - Erfarenheter från skogsbranden 2014 Regeringsuppdrag Ju2015/1400/SSK Mötesplats SO 2015-04-28 Bitr. projektledare Anna Johansson, fil.dr. Fakta om

Läs mer

Ledningsplan för extraordinära händelser, höjd beredskap och andra allvarliga händelser

Ledningsplan för extraordinära händelser, höjd beredskap och andra allvarliga händelser 1 (6) Ledningsplan för extraordinära händelser, höjd beredskap och andra allvarliga händelser Antagen av kommunfullmäktige 2 (6) Ledningsplan för extraordinära händelser, höjd beredskap och andra allvarliga

Läs mer

Bilaga 1 Aktö rernas syfte öch delma l

Bilaga 1 Aktö rernas syfte öch delma l Kultur- och samhällsbyggnadsenheten Bilaga 1 till Övningsbestämmelser 2013-09-12 sid 1 (9) Bilaga 1 Aktö rernas syfte öch delma l Innehållsförteckning Boxholms kommun... 2 Finspångs kommun... 2 Försvarsmakten

Läs mer

Skogsbranden i Västmanland

Skogsbranden i Västmanland Skogsbranden i Västmanland - - En riksangelägenhet Per Wideberg Länsstyrelsen i Västmanlands län 2014-12-04 SYFTE: Beskriva händelsen i stort, med viktiga händelser i händelsen ur ett lednings och samverkans

Läs mer

Regional utbildnings- och övningsstrategi

Regional utbildnings- och övningsstrategi Regional utbildnings- och övningsstrategi 2017 2020 Länsstyrelsen en samlande kraft Sverige är indelat i 21 län och varje län har en länsstyrelse och en landshövding. Länsstyrelsen är regeringens ombud

Läs mer

Plan. för hantering av samhällsstörningar och extraordinära händelser Beslutat av: Kommunfullmäktige. Beslutandedatum:

Plan. för hantering av samhällsstörningar och extraordinära händelser Beslutat av: Kommunfullmäktige. Beslutandedatum: Plan för hantering av samhällsstörningar och extraordinära händelser 2015-2018............................ Beslutat av: Kommunfullmäktige Beslutandedatum: 2015-11-30 184 Ansvarig: Kommunchef Revideras:

Läs mer

Tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO)

Tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) samhällsskydd och beredskap Minnesanteckningar 1 (7) Antecknat av Mötesdatum 2010-06-03 Telefonmöte 2010-06-21 Mötestid 09.30-14.30 15.00-15.45 Närvarande vid tillsynsbesök Länsstyrelsen i Västra Götalands

Läs mer

MSB ansvar och vidtagna åtgärder under skogsbranden i Västmanland

MSB ansvar och vidtagna åtgärder under skogsbranden i Västmanland FAKTA MSB ansvar och vidtagna åtgärder under skogsbranden i Västmanland Allmänt MSB uppgift och ansvar vid olyckor och kriser MSB:s uppgifter och ansvar för samordning och stöd vid olyckor och kriser,

Läs mer

Kommunikationsplan vid kris

Kommunikationsplan vid kris Antagen av kommunfullmäktige 13 juni 2002, 82 Reviderad av kommunfullmäktige 13 februari 2009, 4 Reviderad kommunfullmäktige 25 oktober 2012, 145 Innehåll 1 Kommunikationsplan för Arboga kommun 5 1.1

Läs mer

Rutin för befäl inom RäddSam F

Rutin för befäl inom RäddSam F Skriven av Fastställd av Fastställd den Reviderad av Reviderad den AB RäddSam F-möte 2014-02-25 2014-02-04 www.raddsamf.se Rutin för befäl inom RäddSam F Syfte Denna rutin fastställer vilka befogenheter

Läs mer

Yttrande över betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst

Yttrande över betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst Yttrande 1(6) 452-6527-2018-3 Justitiedepartementet Yttrande över betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst SOU 2018:54 Den 16 februari 2017 tillsatte regeringen en utredning av den kommunala

Läs mer

4 Krisledningens organisation 4.1 Politisk ledningsgrupp/krisledningsnämnd 4.2 Ledningsenhet 4.3 Kansli 4.4 Informationscentral

4 Krisledningens organisation 4.1 Politisk ledningsgrupp/krisledningsnämnd 4.2 Ledningsenhet 4.3 Kansli 4.4 Informationscentral Sida 1(7) PLAN FÖR KRISLEDNING Antagen KF 2010 12 20 55 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Kommunens krishantering 2 Krisplanering 3 Mål för kommunens krisledning 3.1 Verksamhetsmål 4 Krisledningens organisation 4.1

Läs mer

W Västmanlands län Landshövdingen

W Västmanlands län Landshövdingen Bj laga ls 2015/ 192/ 1 Länsstyrelsen W Västmanlands län Landshövdingen SALA KOMM UN Kommunstyrelsens förvaltning lnk. 2U15-09- 3 0 Datum 2015-09-28 Dnr LH 9/2015 457-4415-2015 Länets kommunstyrelseordförande

Läs mer

Skogsbranden i Västmanland 2014 När krisen kom till Kontaktcenter

Skogsbranden i Västmanland 2014 När krisen kom till Kontaktcenter Skogsbranden i Västmanland 2014 När krisen kom till Kontaktcenter Folkmängd Totalt 22 000 invånare 31/12-15 Centralort Sala ca 12 000 Västmanlands län Störst av de drabbade kommunerna Totaleral 1 211,12

Läs mer

regional samordning och inriktning av krisberedskap och räddningstjänst i Södermanlands län

regional samordning och inriktning av krisberedskap och räddningstjänst i Södermanlands län S t r a t e g i f ö r regional samordning och inriktning av krisberedskap och räddningstjänst i Södermanlands län Med våra gemensamma resurser i Södermanland står vi starkare tillsammans och kan hantera

Läs mer

Säkert, tryggt och framkomligt i vardag och kris. En satsning på säkerhet, trygghet och framkomlighet

Säkert, tryggt och framkomligt i vardag och kris. En satsning på säkerhet, trygghet och framkomlighet En satsning på säkerhet, trygghet och framkomlighet Stockholmsregionen växer Befolkningen ökar snabbt, fler personer rör sig i trafiken och transporterna ökar på vägar, järnvägar och med sjöfart. Små störningar

Läs mer

Tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO)

Tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) samhällsskydd och beredskap Minnesanteckningar 1 (6) Antecknat av Jenny Selrot Mötesdatum 2011-11-01 Mötestid 08.30-12.00 Närvarande Länsstyrelsen i Värmlands län: Leif Gustavsson Johan Olsson Johan Seger

Läs mer

Heby kommuns författningssamling

Heby kommuns författningssamling Heby kommuns författningssamling KOMMUNFULLMÄKTIGE ISSN 2000-043X Plan för extraordinära händelser i Heby kommun HebyFS 2015:20 Infördes i författningssamlingen 20 maj 2015 Kommunfullmäktige beslutade

Läs mer

Skogsbränder juni 2008. Hudiksvalls kommun Ägare: Holmen skog 157 ha

Skogsbränder juni 2008. Hudiksvalls kommun Ägare: Holmen skog 157 ha Skogsbränder juni 2008 Hudiksvalls kommun Ägare: Holmen skog 157 ha Förhistoria Skogsbrandgrupp tillsatt för att komma med förslag på utveckling av vår taktik och teknik våren 2008 Skogsbränder i Skån

Läs mer

Riktlinjer för kris- och kontinuitetshantering

Riktlinjer för kris- och kontinuitetshantering Riktlinjer för kris- och kontinuitetshantering Krisorganisationen vid Uppsala universitet Fastställda av Rektor 2015-09-29 1 Inledning Uppsala universitets verksamhet är omfattande och bedrivs både i Sverige

Läs mer

PLAN KRISER 2012-08-31

PLAN KRISER 2012-08-31 PLAN FÖR HANTERING AV EXTRAORDINÄRA HÄNDELSER, STORA OLYCKOR OCH ANDRA KRISER 2012-08-31 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 3 KOMMUNORGANISATION... 3 RISKER OCH SÅRBARHETER I KOMMUNEN... 4 INFORMATIONSBEREDSKAP...

Läs mer

En ovärderlig resurs vid skogsbränderna

En ovärderlig resurs vid skogsbränderna En ovärderlig resurs vid skogsbränderna SILPINGE Fredag 12.49, uppdaterad Fredag 12.59 Foto: Gränslös samverkan Bandvagnen tar sig fram i den eländiga terrängen under branden i Silpinge. Den kan ta 1,5

Läs mer

Plan för samhällsstörning och extraordinära händelser - ledningsplan. Lysekils Kommun

Plan för samhällsstörning och extraordinära händelser - ledningsplan. Lysekils Kommun Plan för samhällsstörning och extraordinära händelser - ledningsplan Lysekils Kommun Dokumentnamn: Plan för samhällsstörning och extraordinära händelser - ledningsplan Dnr: LKS 2013-184 Handläggare: Christer

Läs mer

REGIONAL SAMORDNING OCH INRIKTNING AV KRISHANTERING OCH RÄDDNINGSTJÄNST I SÖDERMANLANDS LÄN

REGIONAL SAMORDNING OCH INRIKTNING AV KRISHANTERING OCH RÄDDNINGSTJÄNST I SÖDERMANLANDS LÄN Diarienummer: 4463-2013 S T R A T E G I F Ö R REGIONAL SAMORDNING OCH INRIKTNING AV KRISHANTERING OCH RÄDDNINGSTJÄNST I SÖDERMANLANDS LÄN Med våra gemensamma resurser i Södermanland står vi starkare tillsammans

Läs mer

Smörgåsbord av syfte och mål för regionala samverkansövningar

Smörgåsbord av syfte och mål för regionala samverkansövningar samhällsskydd och beredskap PM 1 (14) SÖ-UUTV Thomas Bengtsson 010-240 22 12 thomas.bengtsson@msb.se Smörgåsbord av syfte och mål för regionala samverkansövningar Innehållsföreteckning Inledning...2 Övergripande

Läs mer

KRISLEDNINGSPLAN. för HANTERING AV EXTRAORDINÄRA HÄNDELSER

KRISLEDNINGSPLAN. för HANTERING AV EXTRAORDINÄRA HÄNDELSER KRISLEDNINGSPLAN för HANTERING AV EXTRAORDINÄRA HÄNDELSER 1 PLAN FÖR KRISLEDNING Upprättad Gäller från Reviderad Sign 2009-05-28 2009-06-22 Antagen av KS 2009-06-15 Antagen av KF 2009-06-22 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Läs mer

Krishanteringsplan. Handlingsplan för organisation och ledning vid små som stora oönskade händelser

Krishanteringsplan. Handlingsplan för organisation och ledning vid små som stora oönskade händelser 2014 Krishanteringsplan Handlingsplan för organisation och ledning vid små som stora oönskade händelser Nerikes Brandkår - Krisberedskap Askersunds kommun 2014-01-01 Innehållsförteckning INLEDNING... 3

Läs mer

Prioritering och resurssamverkan vid samhällstörningar - Seminariedag inför övning Vindros 2016

Prioritering och resurssamverkan vid samhällstörningar - Seminariedag inför övning Vindros 2016 Prioritering och resurssamverkan vid samhällstörningar - Seminariedag inför övning Vindros 2016 Andreas Bergman Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) Bakgrund Prioritering resurser - Hur, när

Läs mer

PHILIPE GUSTAVSSON FRG Avesta

PHILIPE GUSTAVSSON FRG Avesta 1 INTERVJU MED FRG-PERSONAL FRÅN INSATSEN VID SKOGSBRANDEN I VÄSTMANLAND 2014 PHILIPE GUSTAVSSON FRG Avesta 2 Vem är du och vilken roll har du i FRG i din kommun? Jag heter Philipe Gustavsson och är med

Läs mer

Bussolycka Fredag Gräsnäs trafikplats E18/E20

Bussolycka Fredag Gräsnäs trafikplats E18/E20 OLYCKSORSAKSUTREDNING 1 (5) 20111-06-10 Tomas Fransson, 0221 670111 tomas.fransson@vmkfb.se DNR: 2011-70:1 Bussolycka Fredag 2011-06-10 Gräsnäs trafikplats E18/E20 n:\vmkf\rt\rt-utredningar\olycksorsaksutredningar\utredningar

Läs mer

Yttrande över betänkandet En effektiv kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54) Länsstyrelsen övergripande synpunkter

Yttrande över betänkandet En effektiv kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54) Länsstyrelsen övergripande synpunkter YTTRANDE 1 (6) Förvaltning Elin Lindsjö 010-2247427 Regeringskansliet, Justitiedepartementet Yttrande över betänkandet En effektiv kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54) Länsstyrelsen övergripande synpunkter

Läs mer

Redovisning CBRNE-övning

Redovisning CBRNE-övning www.lansstyrelsen.se/orebro Redovisning CBRNE-övning - Samverkansövning 3 oktober Dnr: 455-9117-2012 1 1 Bakgrund Örebro län är ett nordiskt logistik- och transportcentrum där det löper transportflöden

Läs mer

KRISPLAN SIGTUNA KOMMUN

KRISPLAN SIGTUNA KOMMUN KRISPLAN SIGTUNA KOMMUN KRISLEDNINGSPLAN FÖR EXTRAORDINÄRA HÄNDELSER, HÖJD BEREDSKAP OCH ANDRA ALLVARLIGA HÄNDELSER 2016-01-28 1 Innehållsförteckning 1. Vad är en kris?... 3 2. Sigtuna kommuns krisledning

Läs mer

Plan för hantering av extraordinära händelser i Sala kommun

Plan för hantering av extraordinära händelser i Sala kommun Plan för hantering av extraordinära händelser i Sala kommun 2008-02-10 Sid 2 (8) Plan för Syftet med denna plan är att ge vägledning i hur Sala kommun ska ledas under s.k. extraordinära händelser. Definitionen

Läs mer

Handbok för regionala samverkansmöten - Stockholmsregionen

Handbok för regionala samverkansmöten - Stockholmsregionen Handbok för regionala samverkansmöten - Stockholmsregionen Användarhandbok och genomförandestöd i samband med planerade eller påkallade samverkansmöten Version 1.0 - Slutlig 2 1. BAKGRUND Samverkan mellan

Läs mer

Tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO)

Tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) samhällsskydd och beredskap Mötesanteckningar 1 (7) Antecknat av Charlotte Larsgården Magnus Nygren Närvarande Länsstyrelsen i Jönköpings län: Kurt Lindberg Börje Karlsson MSB: Magnus Nygren Charlotte

Läs mer

Regional ledningssamverkan

Regional ledningssamverkan Regional ledningssamverkan Medborgaren i fokus Effektiv samverkan Samlad lägesbild Prioritera resurserna dit där de gör störst nytta 2 Krissamverkan i Blekinge Inledning I Sverige lever vi i ett samhälle

Läs mer

KRISLEDNINGSPLAN. Krisledningsplan för hur Emmaboda kommun skall hantera extraordinära händelser och svåra påfrestningar samt beredskapsförberedelser

KRISLEDNINGSPLAN. Krisledningsplan för hur Emmaboda kommun skall hantera extraordinära händelser och svåra påfrestningar samt beredskapsförberedelser KRISLEDNINGSPLAN Krisledningsplan för hur Emmaboda kommun skall hantera extraordinära händelser och svåra påfrestningar samt beredskapsförberedelser enl. lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder

Läs mer

Skogsbranden i Västmanland 2014 EN DOKUMENTATION UTGIVEN AV LÄNSSTYRELSEN I VÄSTMANLANDS LÄN

Skogsbranden i Västmanland 2014 EN DOKUMENTATION UTGIVEN AV LÄNSSTYRELSEN I VÄSTMANLANDS LÄN Skogsbranden i Västmanland 2014 EN DOKUMENTATION UTGIVEN AV LÄNSSTYRELSEN I VÄSTMANLANDS LÄN Svedjenäva är en växt vars frön behöver stark värme för att gro. En kort tid efter skogsbranden gick det att

Läs mer

MSB: Snudd på olagligt att dirigera ut civil helikopter

MSB: Snudd på olagligt att dirigera ut civil helikopter Sök MSB: Snudd på olagligt att dirigera ut civil helikopter PREMIUM Bortprioriterade till förmån för utländska aktörer som både är dyrare och stationerade betydligt längre bort. Privata helikopterföretag

Läs mer

KRISHANTERINGSPLAN Ledningsplan för allvarliga och extraordinära händelser i Ronneby kommun

KRISHANTERINGSPLAN Ledningsplan för allvarliga och extraordinära händelser i Ronneby kommun Dnr: 2014 000094 KRISHANTERINGSPLAN Ledningsplan för allvarliga och extraordinära händelser i Ronneby kommun Antagen av Ronneby Kommunfullmäktige 2015 02 26, rev 2016 03 21 Dnr: 2014 000094 Innehåll 1.

Läs mer

Regional krissamverkan i Jönköpings län

Regional krissamverkan i Jönköpings län Syfte Fördjupa samverkan mellan myndigheter och samverkande organisationer och företag samt stärka samhällets beredskap före, under och efter en kris eller olycka. Samverkansmetodik Myndigheter och organisationer

Läs mer

KRISLEDNING I SIGTUNA KOMMUN

KRISLEDNING I SIGTUNA KOMMUN KRISLEDNING I SIGTUNA KOMMUN LEDNINGSPLAN FÖR EXTRAORDINÄRA HÄNDELSER, HÖJD BEREDSKAP OCH ANDRA ALLVARLIGA HÄNDELSER Antagen av kommunfullmäktige den 15 december 2011 Dnr KS/2011:691 Innehåll 1 Inledning...5

Läs mer

Plan för extraordinära händelser i Värmdö kommun

Plan för extraordinära händelser i Värmdö kommun Plan för extraordinära händelser i Värmdö kommun 1 Krisledning vid extraordinära händelser Enligt lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och

Läs mer

Räddningstjänstplan Länsstyrelsen i Uppsala läns räddningstjänstplan

Räddningstjänstplan Länsstyrelsen i Uppsala läns räddningstjänstplan Räddningstjänstplan Länsstyrelsen i Uppsala läns räddningstjänstplan 2011-01-11 Diarenummer: 452-49-11 2 (12) Innehåll RÄDDNINGSTJÄNSTPLAN... 1 1. PLANENS SYFTE OCH OMFATTNING... 3 2. LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER...

Läs mer

FÖRFATTNINGSSAMLING. Kriskommunikationsplan

FÖRFATTNINGSSAMLING. Kriskommunikationsplan FÖRFATTNINGSSAMLING Kriskommunikationsplan 1 Kriskommunikationsplan för Norrtälje kommun vid extraordinära händelser eller vid krissituation 2012-11-13 Innehåll Inledning Mål Tilltal och förhållningssätt

Läs mer

Krissamverkan Gotland

Krissamverkan Gotland Version 2015-06-04 Frida Blixt, Länsstyrelsen i Gotlands län Krissamverkan Gotland samverkansorgan i Gotlands län Innehåll Inledning... 2 Grundläggande nationella principer... 3 Samhällets skyddsvärden...

Läs mer

Kungsörs kommuns författningssamling Nr D.5

Kungsörs kommuns författningssamling Nr D.5 Kriskommunikationsplan för Kungsörs kommun Antagen av kommunfullmäktige 2017-04-10, 71 KS-handling nr 15/2017 Planen ersätter tidigare plan antagen av kommunfullmäktige 2012-09-10, 83 Innehåll 1 Kommunikationsplan

Läs mer

STARKARE CIVIL BEREDSKAP

STARKARE CIVIL BEREDSKAP STARKARE CIVIL BEREDSKAP Mandat, ansvar och resurser Stockholm, den 31 juli 2018 Sveriges krisledningsförmåga behöver stärkas Tsunamikatastrofen, IT-skandalen vid Transportstyrelsen och skogsbranden i

Läs mer

Utvärdering av övning för utveckling av samverkan vid olyckor på Hjälmaren

Utvärdering av övning för utveckling av samverkan vid olyckor på Hjälmaren Utvärdering av övning för utveckling av samverkan vid olyckor på Hjälmaren Genomfördes 12 november 2009 www.lansstyrelsen.se 2010-04-23 Dnr: 455-02299-2010 Utvärdering av övning för utveckling av samverkan

Läs mer

Krisledningsnämnd. Strategisk Krisledning. Krisledningsstab

Krisledningsnämnd. Strategisk Krisledning. Krisledningsstab 1 (6) Krisledningsorganisation Katrineholms kommun Ledning För att säkerställa samordning och information vid extraordinära händelser i fredstid har kommunen en krisledningsorganisation som ansvarar för

Läs mer

Länsstyrelsen i Hallands läns yttrande över betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst SOU 2018:54

Länsstyrelsen i Hallands läns yttrande över betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst SOU 2018:54 YTTRANDE 1 (7) Dnr: 5017-2018 Regeringskansliet Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Länsstyrelsen i Hallands läns yttrande över betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst SOU 2018:54 Den 16

Läs mer

Handlingsplan. Reviderad

Handlingsplan. Reviderad Handlingsplan FÖRORD Krisstöd vid allvarlig händelse, POSOM. Om du har behov av stöd när det inträffat något som är en kris för dig är de som är närmast dig viktigast. Ibland behöver dock samhället hjälpa

Läs mer

Posom-plan. Plan för psykiskt och socialt omhändertagande vid krissituationer

Posom-plan. Plan för psykiskt och socialt omhändertagande vid krissituationer Posom-plan Plan för psykiskt och socialt omhändertagande vid krissituationer 1 Innehåll Krishanteringssystemet... 3 Psykiskt och socialt omhändertagande - POSOM... 4 När och hur skall planen användas...

Läs mer

Aktörsgemensamt CBRNE-möte Niklas Andrén

Aktörsgemensamt CBRNE-möte Niklas Andrén Aktörsgemensamt CBRNE-möte 2018-09-05 Niklas Andrén Skogsbrandsommaren 2018 Brandrisk Räddningsinsatser Uppdrag Lärdomar Förslag inför 2019 Vad var unikt med sommaren 2018? Extrema brandriskvärden över

Läs mer

Att åstadkomma INRIKTNING & SAMORDNING

Att åstadkomma INRIKTNING & SAMORDNING Att åstadkomma INRIKTNING & SAMORDNING Att åstadkomma INRIKTNING & SAMORDNING 7 analyser utifrån hanteringen av skogsbranden i Västmanland 2014 Redaktion: Christian Uhr Avdelningen för riskhantering och

Läs mer

Förfrågan om MSB:s förstärkningsresurser för brandbekämpning - helikopter och flyg, samt användning av resursen

Förfrågan om MSB:s förstärkningsresurser för brandbekämpning - helikopter och flyg, samt användning av resursen samhällsskydd och beredskap PM 1 (7) Värdlandsstöd - HNS Förfrågan om MSB:s förstärkningsresurser för brandbekämpning - helikopter och flyg, samt användning av resursen MSB kommer att hantera samordning

Läs mer

Antagande av Gemensam målbild Samverkan Stockholmsregionen

Antagande av Gemensam målbild Samverkan Stockholmsregionen TJÄNSTEUTLÅTANDE Datum: Diarienummer: KS 2019-340 Kommunstyrelsekontoret Handläggare Ola Andersson Till kommunstyrelsens arbetsutskott Titel: Säkerhetsstrateg E-post: ola.andersson@norrtalje.se Antagande

Läs mer

Övergripande kommunal ledningsplan

Övergripande kommunal ledningsplan -------------------------------------------------------------------------------- Övergripande kommunal ledningsplan -------------------------------------------------------------------------------- Fastställd

Läs mer

Olycksundersökning. Drunkning/tillbud. Grundinformation om olyckan 1 (8)

Olycksundersökning. Drunkning/tillbud. Grundinformation om olyckan 1 (8) Diarienummer 2017-001184 Datum 2017-12-20 1 (8) Olycksundersökning Drunkning/tillbud Bild: Gammalt sjökort från Hjälmaren Källa: Google Grundinformation om olyckan Datum: 2017-06-21, onsdag Larmtid: Förlarm

Läs mer

Regionala förstärkningsresurser. Ett RäddSam-samarbete

Regionala förstärkningsresurser. Ett RäddSam-samarbete Regionala förstärkningsresurser Ett RäddSam-samarbete Innehåll Syfte Lagrum Medverkande Samordning Resursmoduler Arbetsrätt Arbetsmiljö Ersättning Beslutad 180427 Varje region ansluter sig efter egen beslutsprocess

Läs mer

Krisledningsplan för Hässleholms kommun

Krisledningsplan för Hässleholms kommun www.hassleholm.se S Krisledningsplan för Hässleholms kommun Program och handlingsplaner Diarienummer: 2015/376 170 Fastställt den: 2004-12-31 185 Fastställt av: Kommunfullmäktige För revidering ansvarar:

Läs mer

Plan för kommunal ledning och kommunikation vid kriser och extraordinära händelser

Plan för kommunal ledning och kommunikation vid kriser och extraordinära händelser Plan för kommunal ledning och kommunikation vid kriser och extraordinära händelser Fastställd av: Kommunfullmäktige 2016-06-21 115 Revideras senast: 2019-12-31 Innehåll Inledning 3 Bakgrund 3 Syfte 4 Mål

Läs mer

KRISPLAN VID STOCKHOLMS UNIVERSITET

KRISPLAN VID STOCKHOLMS UNIVERSITET 1 Dnr SU 671-0384-10 Dok nr 1 KRISPLAN VID STOCKHOLMS UNIVERSITET Fastställd av rektor 2010-03-25 2 INNEHÅLL sida 1 Syfte och mål 3 2 Händelser som omfattas av krisplan 3 3 Krisledningsstruktur 4 3.1 Krisledningsgruppen

Läs mer

Informationsplan. vid kris. Antagen av kommunstyrelsen

Informationsplan. vid kris. Antagen av kommunstyrelsen Informationsplan vid kris Antagen av kommunstyrelsen 2012-08-30 101 Information vid kris Kommunens information vid kris syftar till att ge drabbade, allmänhet, personal, samverkande organisationer och

Läs mer

Malmö stad Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen 1 (2)

Malmö stad Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen 1 (2) Malmö stad Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen 1 (2) Datum 2015-11-02 Vår referens Pia Oredsson Birgersson Informationschef Pia.Oredsson@malmo.se Tjänsteskrivelse Krisledningsplan

Läs mer

SOLLENTUNA FÖRFATTNINGSSAMLING

SOLLENTUNA FÖRFATTNINGSSAMLING 1 Tillämpningsföreskrifter för POSOM Antagna av kommunstyrelsen 2008-10-08, 119 Inkallande POSOM består av ledningsgrupp och insatsgrupp. POSOM kan inkallas direkt av SOS Alarm Stockholm, Räddningscentralen

Läs mer

STAB vad är det? En stab är aktörsintern

STAB vad är det? En stab är aktörsintern vad är det? När olyckor och kriser ska hanteras ökar belastningen på de inblandade organisationerna och det behövs ofta någon form av stöd. Ett sådant stöd kan utgöras av en stab. Ingen eller ett fåtal

Läs mer

Krisledningsplan för Perstorps kommun

Krisledningsplan för Perstorps kommun Datum 2012-09-06 Gäller fr.o.m. 2012-11-28 Antagen: kommunfullmäktige 2012-11-28 Ersätter: kommunfullmäktige 1999-11-15 Krisledningsplan för Perstorps kommun Krisledningsplanen är ett hjälpmedel för Krisledningsnämnden

Läs mer

HÖGRE REGIONAL GRUNDSYN FÖR MILITÄR- REGION MITT

HÖGRE REGIONAL GRUNDSYN FÖR MILITÄR- REGION MITT FÖR ETT TRYGGARE SVERIGE HÖGRE REGIONAL GRUNDSYN FÖR MILITÄR- REGION MITT 2018 2020 Dalarnas, Gävleborgs, Uppsala, Västmanlands, Stockholms, Södermanlands och Gotlands län samt Militärregion Mitt. 1 Regeringen

Läs mer

Rapport Övning Sievert

Rapport Övning Sievert Länsstyrelsen Västernorrland 2011-11-14 Sid 1(7) Rapport Övning Sievert Länsstyrelsen Västernorrland 2011-11-14 Sid 2(7) Innehållsförteckning 1 Sammanfattning... 3 2 Planeringsprocessen... 3 2.1 Genomförande...

Läs mer

Baspresentation

Baspresentation Baspresentation 151028 37 Aktörer i samverkan Länsstyrelsen Stockholm Kommuner i Stockholms län (26 st.) Stockholms läns landsting Polisen Region Stockholm Försvarsmakten Militärregion Mitt Kustbevakningen,

Läs mer

Plan för extraordinär händelse

Plan för extraordinär händelse Plan för extraordinär händelse Upplaga 2013-10-09 1 Innehåll 1. INLEDNING...3 2. SAMORDNING AV KOMMUNENS VERKSAMHET...4 2.1 Stab...5 2.2 Kansli och servicefunktion....5 2.3 Analysfunktion...6 2.4 Logistikfunktion...6

Läs mer

Roller och ansvar vid kärnteknisk olycka

Roller och ansvar vid kärnteknisk olycka Roller och ansvar vid kärnteknisk olycka Bakgrund Lagar som styr Organisation Information till allmänheten Beredskap Dagens beredskapsorganisation för radiologiska och nukleära nödsituationer utformades

Läs mer

Plan för kommunal ledning och information vid kriser och extraordinära händelser

Plan för kommunal ledning och information vid kriser och extraordinära händelser Styrdokument KS 2012.0295 Ansvarig organisationsenhet: Fastställd av KF 2012-12-18 234 Ersätter KF 2007-06-18 127 Plan för kommunal ledning och information vid kriser och extraordinära händelser Styrdokument

Läs mer

Överenskommelse. Samverkan före, under och efter samhällsstörningar i Västerbottens län SORSELE " MALÅ " STORUMAN " NORSJÖ " SKELLEFTEÅ VILHELMINA

Överenskommelse. Samverkan före, under och efter samhällsstörningar i Västerbottens län SORSELE  MALÅ  STORUMAN  NORSJÖ  SKELLEFTEÅ VILHELMINA Överenskommelse Samverkan före, under och efter samhällsstörningar i Västerbottens län SORSELE MALÅ STORUMAN NORSJÖ VILHELMINA LYCKSELE DOROTEA SKELLEFTEÅ ÅSELE ROBERTSFORS VINDELN BJURHOLM VÄNNÄS NORDMALING

Läs mer

Överenskommelse om effektivare samverkan i Södermanlands län i händelse av en krissituation mm DSAM

Överenskommelse om effektivare samverkan i Södermanlands län i händelse av en krissituation mm DSAM Bilaga 4 ÖVERENSKOMMELSE 1(7) Gert Andersson 0155-26 40 72 Överenskommelse om effektivare samverkan i Södermanlands län i händelse av en krissituation mm DSAM I händelse av en krissituation och höjd beredskap

Läs mer

Handledning Gränslös samverkan

Handledning Gränslös samverkan samhällsskydd och beredskap 1 (7) Handledning Gränslös samverkan samhällsskydd och beredskap 2 (7) 1. Gränslös samverkan Denna handledning ger inriktning och förslag till hur utbildning för Gränslös samverkan

Läs mer

KRISPLAN VID STOCKHOLMS UNIVERSITET

KRISPLAN VID STOCKHOLMS UNIVERSITET 1 SU FU-2.11.1-3666-14 KRISPLAN VID STOCKHOLMS UNIVERSITET Fastställd av rektor 2014-12-18 2 INNEHÅLL 1 Syfte och mål 3 2 Händelser som omfattas av krisplan 3 3 Krisledningsstruktur 4 3.1 Krisledningsgruppen

Läs mer

Förenklad rapportering av regionernas riskoch sårbarhetsanalys 2019

Förenklad rapportering av regionernas riskoch sårbarhetsanalys 2019 samhällsskydd och beredskap 1 (9) 2019-03368 Förenklad rapportering av regionernas riskoch sårbarhetsanalys 2019 Nedan följer anvisningar för regionernas förenklade rapportering av risk-och sårbarhetsanalys

Läs mer

En effektivare kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54) - remissyttrande

En effektivare kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54) - remissyttrande KOMMUNSTYRELSENS ORDFÖRANDE 1 (2) Handläggare Frida Ryberg Frida.Ryberg@huddinge.se Ert datum Er referens 2018-07-06 Ju2018/03485/L4 Justitiedepartementet En effektivare kommunal räddningstjänst (SOU 2018:54)

Läs mer

Krisledningsplan 2011 2014

Krisledningsplan 2011 2014 Burlövs kommun Kommunfullmäktige Krisledningsplan 2011 2014 Antagen av kommunfullmäktige 2011-12-19, 144 1. Händelse! 2. SOS 4. Larmfunktionen återkopplar beslut om åtgärd till SOS Räddningstjänst, Lst,

Läs mer