Svar på uppdrag om assistansersättning

Transkript

1 1 (9) Socialdepartementet Stockholm Svar på uppdrag om assistansersättning Enligt 51 kap. 2 socialförsäkringsbalken kan en försäkrad som omfattas av 1 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a samma lag. Försäkringskassan har fått i uppdrag att följa upp beslut om personlig assistans enligt 9 a LSS. Myndigheten ska rapportera hur arbetet med enhetlighet i beslut som gäller såväl grundläggande behov som andra personliga behov avseende personlig assistans utvecklas. Regeringen anser att det är viktigt att det finns tydliga regler och riktlinjer för beslut om dessa behov och att ett arbete genomförs med att öka säkerheten och enhetligheten vid dessa beslut. Det kan också enligt regeringen finnas skäl att noggrant följa Försäkringskassans beslut bl.a. för att analysera dessa med avseende på säkerhet och enhetlighet mot bakgrund av de mål och den allmänna inriktning som föreskrivs i 5 och 6 LSS. Uppdragets fokus ligger på hur utvecklingen av verktyg och arbetssätt ska leda till en mer enhetlig och rättssäker tillämpning av assistansersättningen. Försäkringskassan kan lämna förslag på åtgärder som behöver vidtas för att öka rättssäkerheten och enhetligheten i besluten om assistansersättning. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni Sammanfattning Försäkringskassan föreslår regeringen att det i bestämmelserna klargörs en möjlighet att ersätta kostnaderna för medicinska teamutredningar. Försäkringskassan avser att i särskilda skrivelser till regeringen dels föreslå förtydliganden i Socialstyrelsens bestämmelser som rör tillstånd och tillsyn av assistansföretag och dels föreslå att huvudmannaskapet om personlig assistans överförs till Försäkringskassan. Försäkringskassan har för avsikt att själv vidta följande åtgärder: - genom olika åtgärder intensifiera arbetet med att stödja tillämpningen så att assistansersättningen bedöms på ett enhetligt sätt - utreda möjligheten att koncentrera handläggningen av tidsredovisningar och räkningar Postadress Besöksadress Telefon Stockholm Klara västra kyrkogata E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se

2 - utifrån gällande rättspraxis närmare beskriva vad som avses med grundläggande behov - närmare beskriva vad som avses med andra personliga behov och utveckla ett metodstöd -stärka kompetensen hos personalen och utveckla de försäkringsmedicinska rådgivarnas roll inom assistansersättning -ta fram ett metodstöd för arbetet med tvåårsomprövningar - i samverkan med Socialstyrelsen ta fram ett instrument för utredning och bedömning av personlig assistans. Inledning Enligt 9 a LSS avses med personlig assistans enligt 9 2 LSS personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Försäkringskassan har fortlöpande vidtagit åtgärder med syfte att stödja handläggarna i tillämpningen och på så sätt öka likformigheten i landet. I styrningssyfte har Försäkringskassan använt ett antal verktyg såsom föreskrifter, allmänna råd, rättsliga ställningstaganden, vägledningar och produktionsprocesser. Styrningsverktygen syftar till att skapa likformighet i bedömningen av assistansersättningen genom att ge stöd till handläggarna för deras bedömningar i enskilda ärenden. De omfattar bland annat stöd i bedömningen av funktionshindrets varaktighet, personkretstillhörigheten och bedömningen av grundläggande behov och andra personliga behov. De omfattar även stöd för hur specifika situationer som till exempel behov av dubbel assistans, jour och beredskap ska bedömas. Styrningsverktygen uppdateras kontinuerligt. Strategisk inriktning inom funktionshinderområdet till 2015 Försäkringskassan har 2010 antagit en strategisk inriktning för hela verksamheten att fram till 2015 etablera den nya Försäkringskassan. Inriktningsbeslutet avser Försäkringskassans uppdrag, verksamhetsidé, målbild och försäkringsstrategier. Under 2011 har Försäkringskassan antagit en försäkringsstrategi särskilt inom funktionshinderområdet. Personer med funktionsnedsättning har i många fall ett livslångt engagemang hos Försäkringskassan. Myndighetens strategiska vägval på området är därför att anlägga ett kundorienterat perspektiv vad gäller administrationen av stöden till personer med funktionsnedsättning. Det ger kunden möjligheter att ta tillvara sina rättigheter men också se sina skyldigheter och ger Försäkringskassan bättre möjligheter att möta kundens förväntningar. Den strategiska inriktningen tar bland annat fasta på att anta ett mer enhetligt förhållningssätt i administrationen av assistansersättning. Syftet är att tillämpningen av socialförsäkringen, inklusive assistansersättningen, ska vara korrekt och enhetlig. Möjligheterna till hel eller delvis koncentration av 2 (9)

3 handläggning och beslut inom områdets ärendeslag kommer dessutom att utredas. Frågan om koncentration av hanteringen av tidsredovisningar och räkningar kommer särskilt att utredas. Strategin inom funktionshinderområdet är i linje med de nationella målen för handikappolitiken och bygger framförallt på målet om att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande. I strategin anges att Försäkringskassan med ett mer proaktivt förhållningssätt ska identifiera kunder som är i behov av en kontinuerlig kontakt eller aktiv insats. Kunden ska vara delaktig och ha medbestämmande i sitt ärende från ansökan till beslut, likväl under tid med ersättning. Handläggarna ska inhämta relevant kunskap genom att lyssna på och involvera dem som berörs, barn, familjer, unga eller vuxna kvinnor och män med funktionsnedsättning och partners. Myndigheten ska säkerställa barnets rättigheter i åtgärder eller inför beslut som rör barn. Ett närmare partnerskap med företrädare för anordnare av personlig assistans behöver utvecklas och har påbörjats under Samverkanskonceptet ska omfatta både privata och kommunala anordnare. Från Försäkringskassans sida innebär denna samverkan ett forum för direktkommunikation med anordnarna kring relevanta frågor som t.ex. regelverkets konstruktion eller myndighetens handläggning. Försäkringsstyrning och kompetensutveckling Försäkringskassan arbetar med att ta fram ett stöddokument som syftar till att bättre kunna vägleda handläggarna i hur skälighetsbedömningar ska göras. Detta arbete benämns som försäkringsstyrning. Målet är att ge handläggarna vägledning i hur de ska tänka i olika situationer i stället för vad de ska besluta. Det är en balansgång att styra i situationer där bedömningsutrymmet är stort, som är fallet med assistansersättningen. Styrningen får inte inskränka bedömningsutrymmet så att handläggarna inte tar hänsyn till individuella förhållanden. Å andra sidan måste handläggarna ges ett långtgående stöd i bedömningarna för att säkerställa korrekta och likformiga bedömningar. Bägge aspekterna är viktiga för rättssäkerheten och för att det inte ska förekomma osakliga skillnader i utfallet av försäkringen. Enhetlighet och likformighet är närbesläktade begrepp. Försäkringskassan definierar likformig tillämpning så att lika fall ska behandla lika och likartade bedömningar ska göras i ärenden med likartade förutsättningar. Likformig tillämpning innebär inte med självklarhet att lagar och regler tillämpas på rätt sätt utan enbart att de tillämpas likadant eller på ungefär samma sätt i ärenden med likartade förutsättningar. Utfallet kan alltså variera i ärenden med likartade förutsättningar och med likformig tillämpning. Under perioden ändrade Försäkringskassan 6 procent av begärda omprövningar av beslut om assistanersättning. Motsvarande siffra ett år tidigare var 7 procent. Förvaltningsrätterna ändrade 26 procent av överklagade beslut både under 2009 och Kammarrätterna ändrade 2009 och 2010 förvaltningsrätternas avgöranden i 16 respektive 12 procent av domarna. 3 (9)

4 4 (9) Arbetet med försäkringsstyrning har också visat ett behov av att stärka kapaciteten inom kundmötesorganisationen för att lokalt kunna hantera och värdera problem och dilemman kring tillämpningen av försäkringen. Försäkringskassan behöver alltså än mer satsa på att utveckla självständiga, kompetenta och professionella handläggare som förstår att det inte går att ge ledning i alla situationer och som vågar lita till sin egen kompetens, goda omdöme och sunda förnuft. Ett arbete har inletts med att se över vägledningarna inom funktionshinderområdet. Arbetet syftar till att utveckla och införa mer metodstöd om hur handläggarna ska tänka i bedömningssituationen. I metodstöden beskrivs inom vilka ramar, utifrån regelverk och rättspraxis, som det finns ett bedömningsutrymme. Antalet exempel i vägledningarna ska minska eftersom de har en tendens att vara normerande. En väsentlig del av försäkringsstyrningen är kopplad till kompetenskrav. Ett viktigt sätt att nå korrekta och likformiga beslut är att säkerställa en viss kompetens- och kunskapsnivå hos handläggarna inom bland annat området funktionshinder. Försäkringsutbildningarna ska därför utvecklas så att de tydligt förmedlar förhållningssätt och principer i försäkringen. Utbildningarna ska stärka handläggaren i rollen som statstjänsteman genom att diskussion förs kring hur de ska tänka i olika situationer. I utbildningarna ska det också förklaras vad som avses med bedömningsutrymmet, det vill säga både handläggarens ansvar och möjligheter i bedömningarna. Det finns också ett behov av att utbilda och påminna handläggarna om det ansvar för stödinsatser som finns enligt bland annat övriga bestämmelser i LSS, socialtjänstlagen och skollagen. Kompetensutvecklingsbehovet ska även tillgodoses genom olika former av lärande på arbetsplatsen, exempelvis handledning och gruppsamtal. Här anser Försäkringskassan att rollen som specialist är central och har därför inlett ett arbete med att stärka och fördjupa specialistfunktionen. En pedagogisk grundutbildning för specialister har tagits fram i syfte att specialisten ska kunna arbeta mer konsultativt och ha förmåga att ge konstruktiv återkoppling. Nätverk och LIKA-seminarier Sedan 2009 genomför Försäkringskassan regelbundna nätverksträffar med vart och ett av landets fyra regionala verksamhetsområden. Målgruppen för träffarna är i första hand specialister. Nätverken ger deltagarna möjlighet att diskutera bedömningar i större grupper och på så sätt lättare få samsyn i olika frågor. Specialisterna förmedlar sedan diskussionerna och bedömningarna till handläggarna på sina respektive kontor. I syfte att stärka enhetlighet och samsyn i tillämpningen av assistansersättning kommer Försäkringskassan att ordna s.k. LIKA-seminarier. Deltagarna får diskutera utifrån ett antal fiktiva ärenden och ska sedan föreslå fortsatt handläggning och beslut. Därefter förs en gemensam diskussion utifrån vad som är rätt handläggning och bedömning från ansvariga. Seminarierna förväntas ge ett bättre stöd för att handläggare ska kunna göra de sammansatta bedömningar som är nödvändiga i ärendet.

5 LIKA-seminarier är en modell som syftar till att skapa ökad likformighet i tilllämpningen av försäkringen och i bedömningen av rätten till ersättning. Den lämpar sig för ärendeslag som innehåller betydande grad av bedömning, dvs. där många olika faktorer och dess betydelse ska vägas mot varandra. De typärenden som tas fram ska spegla en princip, ett synsätt och/eller en viss situation. På så sätt kan man se om tillämpningen skiljer sig åt mellan handläggare och att genom diskussion uppnå kunskap och insikt och därmed en mer lika tillämpning. Medicinska underlag och försäkringsmedicinska rådgivare För att stärka handläggarnas kunskap i medicinska frågor och därigenom få bättre underbyggda medicinska beslutsunderlag pågår ett utvecklingsarbete för att i högre grad involvera de försäkringsmedicinska rådgivarna i ärenden om ekonomiskt stöd till personer med funktionsnedsättning (en form av arbetsplatslärande). Under maj månad 2011 genomfördes ett antal utbildningsdagar riktade till försäkringsmedicinska rådgivare och specialister. Målet med utvecklingsarbetet är ett ökat antal gruppkonsultationer där försäkringsmedicinska rådgivare, specialister och handläggare deltar. Gruppkonsultation innebär att avidentifierade ärenden diskuteras i grupp som leds av en specialist där flera handläggare och en försäkringsmedicinsk rådgivare deltar. Muntlig konsultation fungerar som ett stöd för handläggarens bedömningar i enskilda ärenden och ger tillfälle till generellt lärande. Detta arbetssätt ska hjälpa handläggaren att själv komma vidare i handläggningen. I försäkringsmedicinska gruppkonsultationer finns möjlighet till metodutveckling med utgångspunkt i att synliggöra frågor som har med exempelvis kön och etnicitet att göra. Regelverket om assistansersättningen innehåller inga krav på att den försäkrade ska bifoga ett medicinskt intyg som visar på graden av funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsningar i den dagliga livsföringen. Samtidigt är det av vikt - särskilt med hänsyn till den betydelse assistansersättningen kan få för den försäkrade i vardagen att utgångspunkten för bedömningen av hjälpbehov och stöd är av god kvalitet. Detta för att beslutet om antalet timmar som beviljas ska bli så korrekt som möjligt och inte vara alltför beroende av hur olika handläggare bedömer den försäkrades behov. I dagsläget finns därutöver en viss diskrepans mellan den försäkrades beskrivning av sina behov och den beskrivning som lämnas av till exempel skola eller daglig verksamhet. Något som kan skapa svårigheter i bedömningen av den försäkrades hjälpbehov. En utförlig medicinsk utredning som har sitt fokus på vilken hjälp en försäkrad kan vara i behov av kan också underlätta bedömningen av eventuella hjälpmedel som komplement till personlig assistans. Trots att det saknas formella krav på medicinska underlag har det blivit allt vanligare att den försäkrade eller dennes ombud/assistansanordnare kommer in med utlåtande från läkare eller arbetsterapeut. Försäkringskassan ser tendenser till att sådana intyg inte alltid är så välgrundade som myndigheten har skäl att förvänta sig. Försäkringskassan ser därför ett uttalat behov av att få en tydlig reglering på området i syfte att kunna betala för intyg utfärdade av läkare eller arbetsterapeut eller mera ingående utredningar av teamkaraktär. Det sist nämnda gäller företrädesvis för mer svårbedömda ärenden där konsultation har skett med den försäkringsmedicinska rådgivaren. Ett sådan medicinsk bedömning bör också vara till gagn för domstolarna vid ett eventuellt överklagande av 5 (9)

6 beslutet. Regleringen bör utformas på liknande sätt som gäller inom sjukförsäkringsområdet. Instrument för behovsutredning och handläggningsprocess Mot bakgrund av ett regeringsuppdrag utarbetar Socialstyrelsen i samarbete med Försäkringskassan ett vetenskapligt instrument att användas vid utredning och bedömning av den enskildes behov av personlig assistans. Bedömningsinstrumentet ska ge förutsättningar för en så likformig och rättssäker handläggning av ansökan som möjligt och därmed högre kvalitet i beslutsfattandet. Uppdraget ska slutredovisas till regeringen senast den 31 augusti Utvärdering av bedömningsinstrumentets effekter kommer dock att pågå löpande under en längre tid. I regeringsuppdraget ingår också att följa upp tillämpningen av assistansersättningen i olika delar av landet. Ju tydligare det är för handläggaren vad ett ärende om till exempel assistansersättning ska innehålla för underlag och vad som ska värderas, desto mindre är risken att osakliga faktorer ges utrymme att vägas in i beslutet. De standardiserade produktionsprocesser som Försäkringskassan arbetar efter bidrar till denna tydlighet. För assistansersättningen finns redan en sådan process som under hösten 2011 ska vidareutvecklas varvid fler kontroller ska läggas in. Genom att införa denna standardiserade arbetsmetod ökar möjligheten att uppnå enhetlighet i besluten om assistansersättning. Grundläggande behov och rättsutvecklingen Försäkringskassan följer noga rättsutvecklingen inom området personlig assistans och assistansersättning. Rättsutvecklingen är en viktig faktor för att få till stånd en enhetlig rättstillämpning och därmed en ökad likformighet i besluten. Försäkringskassan vill särskilt peka på en rättsfallsöversikt som har publicerats under april Översikten inrymmer Försäkringskassans tolkning av Regeringsrättens (numera Högsta förvaltningsdomstolen) dom RÅ 2009 ref. 57 om grundläggande behov enligt 9 a lagen LSS och LASS. Översikten behandlar även 35 domar från kammarrätterna under perioden juli 2009 september 2010 avseende LSS och LASS och 3 domar under perioden oktober december avseende LASS. De analyserade domarna behandlar enbart de tre grundläggande behoven personlig hygien, måltider och att klä av och på sig. Försäkringskassan konstaterar att RÅ 2009 ref. 57 har stor betydelse för rättstillämpningen när det gäller synen på och beräkningen av de grundläggande behoven personlig hygien, måltider och att klä av och på sig, eftersom kammarrättsdomarna följer den refererade domen. Myndigheten bedömer den refererade domen stämmer överens med de intentioner som låg bakom reformen om personlig assistans. Mot bakgrund av den nämnda rättsfallsöversikten har Försäkringskassan under våren 2011 arbetat med ett dokument som ska beskriva vilka aktiviteter inom personlig hygien, måltider och av- och påklädning som ska beaktas. Målet är att dokumentet, som ska föras in i vägledningen om assistansersättning, ska vara klart senast under september månad Dessförinnan ska remissbehandling ske. Med anledning av de nämnda domarna har Försäkringskassan inlett en översyn av berörda styrdokument för att de ska ligga i linje med utvecklingen av praxis 6 (9)

7 och för att öka likformigheten i handläggarnas bedömningar av de grundläggande behoven. Försäkringskassan har även för avsikt att under 2011 påbörja arbetet med en rättsfallsöversikt av de grundläggande behoven kommunicera och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. Andra personliga behov och 5-7 LSS Före den 1 januari 2011 har det inte framgått klart i LASS om bestämmelserna i LASS skulle kopplas till portalparagrafer i LSS under rubrikerna Verksamhetens mål och allmänna inriktning samt Rätten till insatser, förutom i de fall då detta särskilt angavs i lagtexten. Den 1 januari 2011 förtydligades dock reglerna om assistansersättning i socialförsäkringsbalken med följande formulering: De bestämmelser i LSS som avser utförandet av insatsen personlig assistans tillämpas också på personlig assistans enligt detta kapitel (51 kap. 2 SFB). I förarbetena framgår att regeringen, i likhet med LSS-kommittén, anser att det bör tydliggöras att LSS i tillämpliga delar också gäller för personlig assistans för vilken det betalas ut assistansersättning (prop. 2009/10:176, s. 31). Den nya skrivningen innebär att Försäkringskassan nu tydligare kan utgå från syftena för insatserna som anges i 5-7 LSS i myndighetens kommande arbete med beskrivning av vilka behov som bör ingå i bedömningen av andra personliga behov. Därför avser myndigheten att inleda ett arbete med att beskriva vilka behov som avses med begreppet andra personliga behov. I detta arbete ska inriktningen vara att ta fram en måttstock för att ha något att förhålla sig till. Syftet är att få större enhetlighet i bedömningar och beslut. De måttstockar som kan sägas finnas idag handlar om -daglig livsföring. Försäkringskassan ska inleda ett arbete med att ta ställning till vilka konkreta aktiviteter och situationer som ska anses ingå i daglig livsföring. -föräldraansvaret. När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Försäkringskassan har påbörjat ett arbete som syftar till en beskrivning av vad som ska anses vara ett normalt föräldraansvar för barn. - att leva som andra i motsvarande ålder (5 LSS). Försäkringskassan ska påbörja ett arbete som syftar till att ta fram en beskrivning om vad som kan anses vara normal livsföring för vissa åldrar. -att genom insatsen uppnå goda levnadsvillkor (7 LSS). I specialmotiveringen till bestämmelsen anfördes att vid bedömningen av om den enskilde har behov av insatsen i sin livsföring måste jämförelser göras med den livsföring som kan anses normal för personer i samma ålder (prop. 1992/93:159, s. 172). A- eller B- modellen enligt LSS-kommittén LSS-kommittén visade på att Försäkringskassans behovsbedömning i princip sker på två sätt: modell A där andra personliga behov beräknas på ett i princip lika detaljerat sätt som de grundläggande behoven och modell B där andra personliga behov inte beräknas lika detaljerat som grundläggande behov utan mer övergripande utifrån en översiktlig beskrivning av den sökandes möjligheter att 7 (9)

8 klara sig själv 1. Kommittén konstaterar att flera faktorer måste vägas in för att få en nyanserad bild av tillämpningen. Det gäller bl.a. antalet beslut om olika insatser enligt LSS och socialtjänstlagen. Till det kommer olika lokala förhållanden som gör att olika stödformer har utvecklats på olika sätt och i olika omfattning. Försäkringskassan ska utveckla metoder som stödjer handläggarna i denna bedömning. Syftet är att få en ökad enhetlighet i besluten. Tvåårsomprövningar och IT-stöd Försäkringskassan ska fortsätta arbetet med att göra tvåårsomprövningar i de ärenden där sådan omprövning inte har skett två år sedan senaste beslut. Denna omprövning har tidigare inte skett i den utsträckning som lagstiftaren avsett. En omprövning efter två år ska göras förutsättningslöst. Ett arbete pågår med att ta fram ett metodstöd för att prioritera i arbetet med tvåårsomprövningar. Utgångspunkten i arbetet är en nyligen genomförd granskning av dessa omprövningar. Syftet med metodstödet är att fånga ärenden där en mer ingående utredning och prövning är befogad. Under hösten 2011 ska handläggningen av assistansersättningen föras över från pappershantering till ett elektroniskt ärendehanteringssystem (ÄHS). Detta syftar till en effektivare administration med en förbättrad överblick av handlingarna i ärendet. En viktig handling ur kontrollsynpunkt utgörs av tidsredovisningar över utförd assistans. I samband med övergången till ÄHS avser Försäkringskassan att ta bort möjligheten att bevilja undantag från kravet på att lämna in tidsredovisningar. Därigenom kommer alla försäkrade att kunna kontrolleras. Tillståndsprövning och huvudmannaskap Den som bedriver enskild verksamhet med personlig assistans enligt 9 2 LSS måste ansöka om tillstånd hos Socialstyrelsen för att bedriva sådan verksamhet. Tillstånd kan meddelas tills vidare eller för viss tid enligt 9 förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Försäkringskassan har för avsikt att i en skrivelse till regeringen begära att regeringen ändrar reglerna så att tillstånd för assistansanordnare ska beviljas för viss tid i stället för tills vidare. LSS medför ingen inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag (4 LSS). I förarbetena framhålls att LSS är avsedd att vara ett komplement till andra lagar. En insats enligt LSS ska inte inskränka de rättigheter som kan gälla enligt mera generellt verkande lagar, framför allt socialtjänstlagen. Det anförs också att när en prövning görs av insatser enligt LSS är det ofta nödvändigt att samtidigt pröva om det därutöver behövs insatser enligt socialtjänstlagen. (Prop. 1992/93:159, s. 170) Försäkringskassan har uppfattningen att assistansersättningen alltmer har kommit att ta över det ansvar som finns enligt andra lagstiftningar eller insatser enligt LSS. Ett exempel är kommunernas olika syn på insatsen korttidsvistelse när assistansersättning beviljats. I en kommun kan beviljad korttidsvistelse dras in vid beviljad assistansersättning medan i en annan kommun kan beviljad in- 8 (9) 1 SOU 2008:77, s. 451.

9 sats finnas kvar samtidigt som assistansersättning beviljas. Exemplet illustrerar också att beviljade assistanstimmar kan öka i en kommun med restriktiv inställning jämfört med antal timmar för personer i en kommun där insatsen finns kvar. Ett annat exempel är att utvecklingen av rättspraxis tyder på att assistansersättning beviljas för långvariga och omfattande medicinska insatser som bedömts vara egenvård och inte sjukvårdande insatser. Det nuvarande dubbla huvudmannaskapet medför inte bara olägenheter för assistansberättigade och anordnare samt onödig administration och onödigt höga kostnader för kommunerna, Försäkringskassan och förvaltningsdomstolarna, utan även olikformiga bedömningar eftersom Försäkringskassan och kommunerna inte alltid bedömer de grundläggande behoven på samma sätt. Försäkringskassan föreslår därför i en skrivelse att regeringen tillsätter en särskild utredare att utarbeta ett förslag om en överföring av huvudmannaskapet till Försäkringskassan för insatsen personlig assistans. Vid en sådan överföring bör det även aktualiseras om Försäkringskassan ska ta över tillståndsprövningen från Socialstyrelsen. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Adriana Lender i närvaro av överdirektören Stig Orustfjord, chefsjuristen Eva Nordqvist, avdelningschefen Birgitta Målsäter, vik. avdelningschefen Katarina Sinerius, enhetschefen Therese Karlberg samt verksamhetsutvecklaren Tomas Sundberg, den senare som föredragande. 9 (9) Adriana Lender Tomas Sundberg