ASKA SOM SKOGSGÖDSEL

Transkript

1 ASKA SOM SKOGSGÖDSEL 1

2 Askans egenskaper I Finland produceras årligen sammanlagt cirka ton träaska, torvaska och blandad aska som biprodukt av energiproduktionen. Askan har en hög neutraliseringsförmåga (ph 10 13). Ren träaska innehåller samtliga näringsämnen, förutom kväve (N), i rätt proportioner för trädtillväxt. I torvaska är kaliumhalten (K) som frigörs till träden lägre än i träaska. Utöver näringsämnen innehåller askan även de tungmetaller som finns i träd och torv, till exempel kadmium (Cd) och arsin (As). Grundämneshalterna i olika blandade askor varierar avsevärt, bland annat beroende på materialet som bränns och förbränningstekniken. Bränslet som används påverkar askans grundämnessammansättning och kvalitet. Kvalitetskrav på och förbehandling av askan 2 Som skogsgödsel kan man använda aska från förbränning av trä, torv eller åkerbiomassa. I Finland regleras nyttoanvändningen av aska med lagen om gödselfabrikat (539/2006) och förordningarna som utfärdats på basis av den (JSM:s förordning 24/11). För tillsynen av gödselfabrikat svarar Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Aska som används som skogsgödsel ska innehålla sammanlagt minst 2 procent fosfor (P) och kalium (K) och minst 6 procent kalcium (Ca). Proportionen mellan fosfor och kalium skulle vara 1:2 för en optimal effekt på trädens tillväxt. I förordningen (JSM 24/11) definieras även de högsta tillåtna halterna av tungmetaller. Exempelvis får askans kadmiumhalt vara högst 25 mg/kg och arsinhalten högst 40 mg/kg. Med dessa bestämmelser säkerställs att gödselfabrikat av aska håller jämn kvalitet, är säkra och lämpar sig för avsedd användning. I skogsgödsling bör man använda granulerad eller självhärdad aska för att minimera dammbildningen. Granulerad aska har ideala egenskaper och utmärkt användbarhet. I samband med granuleringen kan askan spetsas, dvs. dess gödselvärde kan regleras genom att blanda olika asksorter eller tillsätta näringsämnen i askan efter behov. I askgödselfabrikat avsedda för skogsgödsling tillsätts vanligen bor (B), och ibland även fosfor eller kalium.

3 Granulering är den effektivaste metoden som används för att stabilisera askan. I samband med granuleringen kan askan spetsas, dvs. man kan tillsätta näringsämnen i askan efter behov. Rätt doserad är askan likvärdig med konstgödselmedel, men som askans fördelar kan man betrakta dess ekologiska egenskaper och långvariga effekt. Proportionen mellan fosfor och kalium skulle vara 1:2 för en optimal effekt på trädens tillväxt. Askgödslingens inverkan på träd i olika slags områden Dikade torvmarksskogar Askgödsling ger en långvarig förbättring av trädbeståndets näringstillstånd. Ändringarna av näringstillståndet påverkas bland annat av näringshalten på växtplatsen, trädslaget, mängden och kvaliteten av askan som sprids samt trädbeståndets näringstillstånd före gödslingen. Askan har särskilt god gödslingseffekt på kväverika dikade myrmarker där trädens tillväxt begränsas av den knappa tillgången på kalium och den dåliga tillgången på fosfor. Sådana områden är vanligen lingon- och blåbärsbevuxna torvmoar av typ II med ett tjockt torvlager och hög humifieringsgrad. Askgödslingen ökar trädtillväxten mera när kvävehalten i torven är hög. På kväverika växtplatser har tillväxten ökat med i genomsnitt 2 6 m 3 /ha/år och på kvävefattiga växtplatser med 1 3 m 3 /ha/år under en omloppstid. Beroende på växtplats och spridningsmetod kan askgödslingen därmed ge en avkastning på 6 10 procent under 20 år (Ramboll Finland Oy 2012). I torvmarksskogar måste man beroende på näringshalterna sprida ungefär 3 5 ton aska per hektar för att uppnå de näringshalter som anges i gödslingsrekommendationer, P kg/ha och K kg/ ha (Hyvän metsänhoidon suositukset turv le 2007). Trädbeståndets näringstillstånd efter gödsling har bevarats på god nivå kring år beroende på hur stora askmängder som använts. På grund av kaliumets snabblösliga form och urlakningstendens kan man på vissa områden behöva två gödslingsomgångar under en omloppstid för att bibehålla ett nöjaktigt näringstillstånd. Symptom på kaliumbrist hos tallen är att speciellt fjolårsbarren har gula spetsar (till vänster), medan granbarren (till höger) är genomgående gula. Symptomen försvinner vanligen redan de första åren efter en askspridning. 3

4 På kväverika myrmarker begränsas trädens tillväxt vanligen av en knapp tillgång på fosfor och kalium. Med askgödsling åstadkommer man en tillväxtreaktion som startar långsamt men är långvarig och kraftig. Till vänster ogödslad mark och till höger mark som gödslats med aska 15 år tidigare på myren Pelso i Vaala. Avslutade torvtäkter Askgödsling lämpar sig väl även när beskogning väljs som efterbehandling på avslutade torvtäkter. Trädens tillväxt på sådana kärrbottnar begränsas speciellt av den knappa tillgången på fosfor och kalium, men ibland även bor. Askgödsling är ett bra alternativ till PK-gödsel och som dosering rekommenderas: P 50 kg/ha, K kg/ha och B 1,5 kg/ha (Issakainen & Huotari 2007). Askgödslingens effekt på trädbeståndets näringstillstånd och tillväxten på kärrbottnar beror bland annat på mängden och kvaliteten av askan som sprids samt på trädslaget som odlas. Askgödsling är ett bra alternativ vid etablering av trädbestånd på avslutade torvtäkter.. Till vänster ogödslad mark och till höger mark som gödslats med aska 5 år tidigare på myren Hirvineva i Limingo. (Fotografier: J. Issakainen och N. Huotari / Metla) Beskogning av kärråkrar Torven i kärråkrar innehåller vanligen tillräckligt mycket kväve och fosfor som behövs för trädens tillväxt, men tillgången på kalium och bor och andra mikronärings- ämnen kan vara dålig. Det primära målet för gödslingen på kärråkrar är att upprätthålla en balanserad näringshushållning och trygga en störningsfri tillväxt av träd. 4

5 Fastmarker På fastmarker begränsas trädens tillväxt av en knapp tillgång på kväve och således ökar askgödsling vanligen inte trädens tillväxt där. Fastmarksgödsling med aska dock användas för att motarbeta tillväxtstörningar på grund av näringsobalans eller för att avhjälpa brist på näring, till exempel av bor. Områden som bäst lämpar sig för askgödsling är kväverika dikade myrmarker där torvlagret är minst 30 cm tjockt och trädens tillväxt begränsas av dålig tillgång på fosfor och kalium. Hur påverkar askgödsling miljön? Askgödslingens effekt på jordmånen Askgödslingen minskar jordmånens surhet och ger en långvarig ökning av den totala näringsreserven i ytjorden. Aska kan därmed användas till att ersätta den näringsämnesförlust som orsakas av uttaget av träbiomassa och förhindra försurning av jordmånen. Av de viktigaste näringsämnena i aska är fosfor det som löses långsammast, medan kalium och bor löses snabbt till ytvatten. Också markens tungmetallhalter ökar till följd av askgödslingen men på grund av askans alkalitet behåller de ändå en mycket långsamt löslig form. Askgödslingen stimulerar många olika mikroorganismers verksamhet, vilket på lång sikt främjar nedbrytningen av organiska material i marken och frigöringen av kväve till växter. Askgödslingens effekt på växtligheten Spridningen av aska kan till en början minska täckningen av den ursprungliga mossan på växtplatsen. Vanligen ökar antalet olika gräsarter medan risvegetationen minskar. Antalet arter på växtplatsen kan till och med öka när de nya och gamla arterna förekommer sida vid sida. På områden där det tidigare inte fanns växtlighet, såsom kärrbottnar som har använts för torvbrytning, påskyndar askgödslingen tillkomsten av växtlighet avsevärt. Askgödslingen ökar antalet gräs- och buskarter, speciellt i kväverika skogar på torvmark, och växtplatsen blir frodigare än tidigare. 5

6 Genomförda studier har inte visat att askans tungmetaller överförts i skadliga mängder till växter, bär eller svampar. I mossor har tungmetallhalterna i vissa fall stigit något efter askspridningen, men utan att väsentligt avvika från naturligt förekommande halter. Tungmetallhalterna i bär och svampar kan tillfälligt stiga på grund av dammande aska och därför bör bär- och svampplockning undvikas sommaren efter spridningen. Mossarter som trivs på platser som drabbats av skogsbrand sprider sig snabbt till områden som gödslats med aska. På bilden finns päronmossa. (Fotografi: N. Huotari / Metla). K. Kylmänen Bär och svampar kan ätas direkt efter askspridningen, men på grund av dammande aska bör man avstå från att plocka dem sommaren efter spridningen. Askgödslingens effekt på vattendrag och djur Askgödslingen har inte befunnits öka ansamlingen av kadmium i olika insekter, gnagare eller fiskar eller fågelägg. Om aska inte hamnar direkt i diken i samband med spridningen, har urlakningen av näringsämnen och tungmetaller från områden som gödslats med aska till vattendrag varit mycket liten. Urlakning efter askspridning under vintern kan förebyggas genom att lämna en 1 2 meter bred skyddszon på dikeskanter. Längs bäckar bör zonens bredd vara meter och på stränderna av insjöar, träsk och älvar minst 50 meter. Vid flygspridning rekommenderas att man använder 50 meter breda skyddszoner. För att minimera riskerna på lång sikt är det emellertid viktigt att man har definierat Askgödslingen har liten effekt på vattendrag när man följer rekommendationerna om askmängder och lämnar tillräckliga skyddszoner. (Fotografi: E. Oksanen / Metla). klara gränsvärden för tungmetallhalterna i askan som används i skogsgödsling. 6

7 Genomförandet av askgödslingen Det lönar sig att planera och genomföra askgödslingen i samarbete mellan flera markägare, eftersom man då tack vare gödslingsarealens storlek kan sänka kostnaderna för transporter och spridning. Den förbehandlade askan transporteras till skogen med lastbil, och därför bör vägens bärighet, och vintertid eventuell snöröjning, ses till. Kraven på entreprenörer gällande gödsellager ska alltid säkerställas och iakttas separat. Askgödslingen kan utföras antingen som markspridning eller flygspridning. Markspridningen utförs vanligen med skogstraktor eller jordbruksmaskin. För markspridningen ska marken i skogen ha tillräcklig bärighet och därför utförs gödslingen av torvmarksskogar vintertid, då marken är frusen. Vid markspridning av aska har också tidpunkten för utförandet av skogsvårdsåtgärder betydelse. Först ska skogen gallras, varvid man också röjer traktorspår för spridningsmaskinen. Efter gallringen utförs askgödslingen och till slut, vid behov, dikesrensning och kompletteringsdikning. Fotografi: N. Huotari / Metla Spridningen med helikopter är inte bunden till en viss årstid eller ett visst skede i skogsskötseln, och den kan därför utföras året om även i skogar som ännu inte gallrats. Flygspridningen är ett bra alternativ till exempel i stenig terräng eller på områden med många kärr eller vattendrag. Flygspridningen är effektivare men dyrare än markspridningen. Området där gödslingen utförs med helikopter bör därför vara minst ha. Mer information om askgödsling Hyvän metsänhoidon suositukset turv le (2007) Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. Metsäkustannus Oy, 50 s. Issakainen J & Huotari N (2007) Suopohjien metsittäminen. Stencil, 11 s. Skogsforskningsinstitutet, Muhos. Pdf-version: suopohjien-metsittaminen/ suopohjien_metsittaminen.pdf Jord- och skogsbruksministeriet (2011) Jord- och skogsbruksministeriets förordning om gödselfabrikat. Förordning 24/11. Helsingfors, Pdf-version: fi.pdf Ramboll Finland Oy (2012). Tuhkan rakeistaminen Pohjois-Pohjanmaalla. Rapport, 47 s. + bilagor. 7

8 Broschyren har sammanställts i anslutning till projektet Tuhkan rakeistus Pohjois-Pohjanmaalla (Granulering av aska i Norra Österbotten) som leds av Skogsforskningsinstitutet (Metla) och har finansierats av Norra Österbottens förbund (ERUF), Metla och företag i området. Broschyren är en sammanfattning av handboken Tuhkan käyttö metsälannoitteena (Aska som skogsgödsel) som färdigställdes i juni 2012 och informationen i broschyren baserar sig på de forskningsresultat som presenteras i handboken. Handboken Huotari, N (2012) Tuhkan käyttö metsälannoitteena. Skogsforskningsinstitutet, Uleåborg. 48 s. ISBN (inb.) ISBN (PDF) Handboken och broschyren finns även på internet på adressen Text: Noora Huotari / Metla Omslagsbild: Sanna Korpela / Metla Bokomslagets bilder uppifrån och ner: Erkki Oksanen, Asko Kaikusalo, Noora Huotari och Noora Huotari / Metla Fotografier: Jorma Issakainen / Metla (om inte annat anges) Ombrytning och layout: Irene Murtovaara / Metla Utgivare: Skogsforskningsinstitutet, Uleåborg. Projektet Tuhkan rakeistus Pohjois-Pohjanmaalla Tryckort: Kopijyvä Ab, Joensuu, Finland,