Många frågor ska drivas under /2013. sid 4. crosstalks är här för att stanna sid 14. Välbekanta namn i nomineringsgrupper sid 6

Transkript

1 1/2013 sulf:s fyra sektioner med tre nya ordförande och en omvald Många frågor ska drivas under 2013 sid 4 nya styrelser i april Välbekanta namn i nomineringsgrupper sid 6 statligt eller stiftelseägt Liten skillnad mellan lärosätena sid 8 nya pratshower crosstalks är här för att stanna sid 14

2 LEDARE Utges av: Sveriges universitetslärarförbund (SULF). Adress: Box 1227, Stockholm. Besöksadress: Ferkens gränd 4, Gamla Stan. Telefon: växel. Telefax: e-postadress: Hemsida: Redaktion: Anders Jinneklint chefredaktör och ansvarig utgivare, tel , Layout: Global Reporting Annonser och sekretariat: Lena Löwenmark-André, redaktionsassistent, tel , fax: , Produktannonser: Display, Gunilla Johansson, t el gunilla.johansson@display-umea.se Pris: Helår 550 kronor inkl moms, gratis till medlemmar. Åsikter som framförs i signerade artiklar och recensioner står för författaren. Redaktionen tar ej ansvar för insänt, ej beställt material. All redaktionell text och bilder lagras elektroniskt av Universitetsläraren för att kunna publiceras på SULF:s hemsida. Medarbetare som inte accepterar detta måste meddela förbehåll. I princip publiceras inte artiklar med detta förbehåll. Tryck: Sjuhäradsbygdens Tryckeri AB, Box 928, Borås Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: ex De fyra sista siffrorna Forskarutbildning är till dels en fråga om utbildning: det hörs ju på namnet. Men det är också fråga om arbete. Därför har flera läro säten föredömligt beslutat ta bort utbildningsbidragen. Ett logiskt nästa steg vore att inte heller tillåta stipendie finansiering av tillresta doktorander. Efter forskarutbildningen följer meritering för de flesta doktorer som vill stanna i akademin. Det innebär att doktorn i sin forskning visar sin kompetens och självständighet, framför allt genom att framgångsrikt publicera sig, inte sällan på ett annat lärosäte än det där forskarstudierna bedrevs. Ofta anses detta inte vara fråga om arbete utan om studier, vilket gör det möjligt att finansiera verksamheten med stipendier. När det gäller tillresta doktorander och postdoktorer är stipendiefinansiering ur en aspekt fiffigt, för eftersom stipendier förutsätter studier innebär det enklare regler för uppehållstillstånd. Men ett studievisum från Migrationsverket ger en doktorand eller postdoktor från ett land utanför EES-området uppehållstillstånd bara ett år i taget. När tillståndet ska förnyas finns krångliga regler kring hur och när man får resa utomlands under sökprocessen. Att meritera sig genom att delta i internationella konferenser kan då bli svårt, liksom att besöka hemlandet. Är man ett par från samma land med olika inresedatum kan man glömma gemensamma resor. Mindre fiffig blir idén om studier och stipendier när Skatteverket ska besluta om rätt till svenskt personnummer. En person från ett EES-land som är inskriven vid ett svenskt universitet kan omfattas av sitt hemlands sjukförsäkring. Då får personen ett personnummer av Skatteverket. Men om hemlandet inte står för sjukförsäkringen menar Skatteverket att det är fråga om en person som inte har rätt till personnummer med mindre än att saken utreds rättsligt, vilket kan ta lång tid. Utan ett svenskt personnummer kan man inte klara sig länge i Sverige. En så enkel sak som ett mobiltelefonabonnemang blir ouppnåeligt. Och man kan inte öppna ett bankkonto. Så när lärosätet ska betala ut stipendiet finns det inget konto att betala ut pengarna till. Utöver Skatteverket och Migrationsverket har de tillresta doktoranderna och postdoktorerna ibland problem med Försäkringskassan när de definieras som studenter. SULF:s framgångsrika processer har lett till rättning i flera fall, men nya fel kan begås om definitionen student kvarstår. Naturligtvis är det orimligt att svenska myndigheter (Skatteverket, Migrationsverket, Försäkringskassan och lärosätena) inte har en entydig syn på vad som är studier och vad som är arbete samt vad tillresta doktorander och postdoktorer har rätt till. Men huvuddelen av problemen skulle lätt undanröjas om lärosätena såg forskning som ett arbete och ersatte det med lön. Motargumentet är naturligtvis att lön är dyrare och att det då blir mindre forskning för pengarna. Men det gäller faktiskt all verksamhet: om vi ersatte läkare, lärare, poliser och andra offentliganställda med stipendier skulle ju pengarna räcka till mer sjukvård, mer utbildning, mer brottsbekämpning alla viktiga samhällsfunktioner. Är det vettigt eller absurt? Stoppa stipendiefinansiering av arbete, även när arbetet är forskning. Det är det enda logiska. git claesson pipping förbundsdirektör I SULF 2 Universitetsläraren 1/2013

3 INNEHÅLL 1: Ledare: De fyra sista siffrorna 4 SULF:s sektioner vill driva många frågor under år Välbekanta namn dominerar i nya nomineringsgrupper 6 Förundersökning nedlagd trots brister i verksamheten 8 Sverige kunde bli bättre menar Excellensutredningen 10 Stiftelsehögskolor är idag nästan likadana som statliga lärosäten Utvärdering: 12 Bättre med mer inriktning på utveckling än kontroll 14 Akademiska Crosstalks ska bli en återkommande talkshow Foto: istock foto: istock foto: björn dalin 15 DEBATT Anonym bedömning av forskningsansökningar 16 Forskningsanknytning är inte detsamma som forskande lärare 16 IVA och SULF har inte samma uppfattning 17 HSV underkänner bra utbildningar 19 Utvärdera brittiska systemet först! På omslaget: Michael Svedemar, SUAF, Moa Ekbom, SDF, Mats Benner, SPF och Charlott Nyman, ULF, ska driva många frågor under PÅ GÅNG: 25 SULF kalendariet 26 SULF informerar foto: istock Universitetsläraren nr 3/2013 har manus- och annonsstopp 1 februari Universitetsläraren 1/2013 3

4 SULF:s sektioner vill dri Tre av fyra ordförande i SULF:s professionssektioner är nyvalda. Universitets Foto: Nils G Indahl text: Per-Olof Eliasson Michael Svedemar, SUAF michael svedemar har valts till ny ordförande för SULF:s Universitetsadjunkters Förening, SUAF. Han är adjunkt inom interaktionsdesign vid Malmö högskola. Interaktionsdesign är ett tvärvetenskapligt ämne som handlar om hur vi gör digitala produkter och tjänster så vettiga som möjligt att använda. Hans fackliga verksamhet började tidigt, han var med och startade systemvetenskapliga föreningen inom Jusek i slutet av 1980-talet. Sedan har jag varit fackligt aktiv till och från under nästan hela mitt yrkesverksamma liv. Han har arbetat länge inom universitetsvärlden. Först tio år på Lunds universitet och sedan sökte han sig över till Malmö högskola när den skulle starta Den absolut viktigaste frågan för adjunktssektionen hänger ihop med avregleringen av lärarkategorin adjunkter i Högskoleförordningen. Det är oerhört centralt för oss att verka för universitetsadjunkternas framtid inom högskolan. Adjunkterna besitter viktig specialkompetens och är som pedagoger en viktig resurs inom den palett av lärarkategorier som studenterna behöver möta under sin utbildning. En annan fråga som sektionen ska arbeta med är adjunkternas karriärmöjligheter. Det handlar om att ha en vettig kompetensutveckling och att också adjunkterna kan finnas med i forskningssammanhang. Och för de universitetsadjunkter som önskar ska det finnas möjlighet att forskarutbilda sig och så småningom disputera. Men det ska också finnas andra vägar att gå, anser Michael Svedemar. Många adjunkter brinner för pedagogiska frågor och det betyder att även en didaktisk inriktning på karriären måste vara intressant när det gäller kompetensutveckling. Adjunktssektionen försöker verka så nära sina medlemmar som möjligt. Jag skulle gärna se att vi drog nytta av min kompetens inom interaktionsdesign så vi blev duktigare på att komma ytterligare närmare medlemmarna via sociala medier. Om styrelsen i SUAF anser att det är en bra idé tycker jag att vi ska välja något socialt forum och där arbeta aktivt med att föra en dialog med medlemmarna. För just dialogen är jätteviktig för att nå adjunkter runtom i landet. l Foto: privat Moa Ekbom, SDF Moa Ekbom valdes till ny ordförande för SULF:s Doktoranders Förening, SDF, vid årsmötet den 28 november Hon doktorerar i latin vid Uppsala universitet och planerar att disputera under 2013 med en avhandling om Vergilius under senantiken. Jag är en av få latindoktorander i Sverige, vi är mellan fem och tio, säger hon. Moa Ekbom har varit kårfackligt aktiv i många år inom SFS doktorandkommitté, och var under en period viceordförande. Fackligt aktiv i SULF har hon varit i cirka 1,5 år. Den fråga som står överst på SDF:s dagordning är att doktorander ska ha anställning från första dagen. Här har det glädjande nog hänt mycket på senare år. De flesta universitet har nu anställning för alla doktorander, utom vid en del gamla universitet, där det finns ett motstånd kvar åtminstone vid en del institutioner, säger Moa Ekbom. Andra viktiga frågor som SDF ska driva under året är en transparent och rättssäker antagning och en kvalitetssäkrad forskarutbildning med kontinuerlig uppföljning. Många universitet brister tyvärr i kvaliteten på utbildningen. Doktorand och handledare lämnas åt sig själva utan någon uppbackning från lärosätet, säger hon. Men Moa Ekbom anser att den mest akuta frågan är villkoren för utomeuropeiska doktorander. Allt fler doktorander är utlandsfödda och de utomeuropeiska har ofta dåliga villkor. Det gäller inte bara villkoren på universiteten utan gäller också visering och uppehållstillstånd. Här behöver man göra väldigt mycket. De här doktoranderna har till exempel studentvisum och inte arbetsvisum vilket gör dem mycket beroende av sin handledare. Om de skulle bli avstängda från studierna blir de av med sitt visum. Den fråga Moa Ekbom själv anser är den absolut viktigaste är kvalitet i utbildningen. Den innefattar så mycket. Kvalitet kräver en anställning, då gör doktoranden ett bättre arbete. För att få de bästa doktoranderna krävs en transparent antagning, med bra kvalitet på utbildningen blir man klar i tid, vilket är bra både för individen och för samhället. Och en bra forskarutbildning ger bra forskare som kan bidra till samhällets framsteg. l 4 Universitetsläraren 1/2013

5 va många frågor år 2013 läraren presenterar här sektionernas ordförande och deras viktigaste frågor. Foto: maria mattiasson Charlott Nyman, ULF charlott nyman är omvald som ordförande för SULF:s Universitetslektorers och Forskares förening, ULF. Hon är lektor i sociologi vid Umeå universitet och arbetar också som facklig förtroendeman. ULF:s styrelse kommer att fortsätta arbeta med förhållandet mellan undervisning, forskning och administration i tjänsten. Administration är ett gissel som alla lektorer känner av, framförallt de som har mycket undervisning. Det är mycket som läggs på lärarna som förut gjordes av administrativ personal. Inte minst hänger den ökade belastningen samman med användningen av nya digitala tekniker, både vid distansundervisning och på campus. Det här behöver vi lyfta fram, inte minst för att digitaliseringen innebär mycket administration. Fortfarande har man inte tagit ett bra grepp om vad det innebär för lärarnas arbetssituation. Det är ganska lite diskussion om hur man ska tänka pedagogiskt för att det inte ska bli mycket merarbete. Man har inte diskuterat hur man kan anpassa pedagogiken utifrån de förutsättningar som finns nu, man kör på som man alltid har gjort. ULF kommer också att fortsätta bevaka de nya tjänstekategorier som ofta är olika på olika lärosäten. Vi ska försöka upplysa oss själva och andra om vad de här tjänstekategorierna innebär. Det har blivit en förvirring mellan lärosäten om vad som gäller för den uppsjö av tjänstebeteckningar som finns. Vad innebär det exempelvis för begränsningar i rörlighet? Den fråga som Charlott Nyman själv tycker är viktigast är relationen mellan forskning och undervisning. Lektorer är både lärare och forskare, och man ska ha både forskning och undervisning i sin tjänst. Det är viktigt för undervisningens kvalitet och också för forskningens kvalitet. Hon säger att på många lärosäten går man mot att dela upp anställda i två grupper: forskare och utbildare. Det är en farlig utveckling som i grunden inte gynnar någon, och definitivt inte vare sig utbildningens eller forskningens kvalitet. l Foto: lu Mats Benner, SPF Mats benner valdes vid ombudsmötet den 28 november 2012 till ny ordförande för SULF:s Professorers Förening, SPF. Han är professor i ämnet forskningspolitik vid Lunds universitet och sociolog i grunden. Mitt professionella område är villkoren för forskning och universitet så jag tycker att det är extra intressant att jag kan koppla detta till att också arbeta fackligt med frågor om villkoren för universiteten. Han har suttit i SULF:s styrelse i två år och var sammankallande i gruppen som lämnade rapporten En sammanhållen högskolepolitik på kongressen hösten I samband med kongressen avgick han ur styrelsen. En av de frågor professorssektionen tänker driva under året är rekryteringen. Professorer är den kategori som kanske inte alltid upplever att de är en del i den fackliga gemenskapen. Men professorer ska känna att de fackligt inte ligger i någon egen sfär utan att det fackliga arbetet inkluderar också professorernas villkor och att SULF är ett förbund också för professorer. En annan central fråga är hanteringen av arbetstid. Vi menar att det är en viktig fråga att professorer har möjlighet att utöva forskning på ett kvalificerat sätt och få tid att göra det. De pensionerade professorernas villkor är en annan viktig fråga. Det är en nyckelfråga eftersom vi har en stor grupp av professorer som nu har lämnat sin tjänst men som i högsta grad är aktiva och engagerade i villkoren på universitetet. Frågan är hur man säkrar deras roll och position. Det gäller både att de inte ska ställas inför en slags tvångspensionering utan att lärosätena ska ta tillvara den resursen och att de ska stanna kvar i förbundet. Mats Benner tycker själv att den viktigaste fackliga frågan är hur man skapar kreativa miljöer för utbildning och forskning i samspel med varandra. Hur gör vi för att få goda arbetsvillkor vid svenska universitet där människors inneboende talanger och färdigheter kommer fram? Där är vi långt ifrån idag, vi har universitet som underpresterar. Det är inte i första hand en ekonomisk fråga, utan hur arbetet är upplagt, hur uppgifter och mandat fördelas. l Universitetsläraren 1/2013 5

6 Välbekanta namn dominerar i nya nomineringsgrupper Före detta rektorer och styrelseordföranden dominerar när regeringen nu har utsett sina representanter i de nomineringsgrupper som ska utse lärosätenas styrelser. De nya styrelserna ska vara klara 30 april. text: MarieLouise Samuelsson vi har gjort som vi skrev i propositionen, utsett någon med kännedom om och erfarenhet av den aktuella högskolans verksamhet, säger Peter Honeth, statssekreterare vid Utbildningsdepartementet. Förutom de representanter som utses av regeringen kommer grupperna att bestå av en studentrepresentant samt landshövdingen i lärosätets län. Sammansättningen av lärosätenas styrelser är en omdebatterad fråga som, och som Universitetsläraren rapporterat vid ett flertal tillfällen, har engagerat Utbildningsdepartementet sedan alliansen tillträdde presenterades det dåvarande ansvarig minister Lars Leijonborg kallade en betydelsefull frihetsreform och som hans efterträdare Tobias Krantz beskrev som en mycket viktig princip. Denna reform innebar att styrelsen (med undantag för lärar- och studentrepresentanter) skulle utses av respektive lärosätes ledning, istället för att som dittills utses av regeringen. Leijonborgs och Krantz ambition var att därmed avpolitisera styrelserna. Snabbt stod dock klart att reformen inte fungerade särskilt väl i praktiken, eftersom det fanns en inbyggd risk för jäv och beroendesituationer, då rektorerna skulle utse den styrelse som i sin tur skulle utse rektor beskrev Jan Björklund reformen som ett felgrepp, som skapade mer problem än möjligheter och arbetet inleddes för att komma bort från rektorsmakten. Också i sektorn fanns enighet om att reformen måste göras om. Utbildningsdepartementet beskrev sekreterare vid Utbild- Peter Honeth, stats- i en departementspromemoria tänkbara lösningar, som ningsdepartementet. en nationell nomineringsgrupp för samtliga lärosäten samt den lösning som nu införs, med en grupp bestående av landshövding, student samt alltså någon med erfarenhet av och kännedom om lärosätet. En majoritet av remissvaren på för- Foto: jann lipka Centrala Etikprövningsnämnden: Förundersökning nedlagd trots brister i verksamheten En förundersökning visar att det funnits flera anmärkningsvärda brister i Centrala Etikprövningsnämndens verksamhet. Protokoll saknas eller har förblivit ojusterade, diarieföring och arkivering har varit bristfällig. Dock har bristerna inte varit av sådan omfattning att de föranleder straffrättsligt ansvar för tjänstefel. text: MarieLouise Samuelsson foto: istock Detta konstaterar Åklagarmyndigheten som i slutet av december beslutade lägga ned förundersökningen mot Centrala Etikprövningsnämnden (CEPN). I nämndens uppdrag ingår bland annat tillsyn av efterlevnad av etikprövningslagen. Vidare kan de regionala etikprövningsnämndernas beslut överklagas till CEPN. Sedan 2010 utreder CEPN också, på uppdrag av lärosätena, anmälningar om misstänkt oredlighet i forskning. Det var i september förra året som Åklagarmyndigheten tog initiativ till en förundersökning, med anledning av medieuppgifter om bland annat efterhandsdaterade dokument. Förutom försvunna och ojusterade protokoll, brister i diarieföring och arkivering konstaterar kammaråklagare Pär Andersson att rutiner inom nämnden för hur vissa ärenden ska hanteras har saknats. Anmälare förefaller i vissa fall inte ha underrättats om beslut som ska ha fattats. Beslut som ska ha fattats under perioden har slutdokumenterats i digital form först Också Utbildningsdepartementet reagerade på medieuppgifterna och kalllade under hösten till sig CEPN:s ord- 6 Universitetsläraren 1/2013

7 slag om nyordning hade dock istället förespråkat att styrelserna skulle utse en nomineringsgrupp, som i sin tur skulle föreslå nya ledamöter. Att före detta eller sittande styrelseledamöter återfinns bland dem som regeringen nominerat kan sägas avspegla sektorns önskemål. Vi vill framförallt komma bort från att den sittande ledningen ska utse sin egen styrelse och den nära relationen mellan styrelsen och rektor. I nomineringsgrupperna ingår som nämnt före detta rektorer, några av dem (Kåre Bremer, Stockholms universitet, och Harriet Wallberg-Henriksson, Karolinska Institutet) går direkt från rektorsposten till nomineringsgruppen. Vi har gjort en underhandsavstämning med lärosätena för att få ett antal namn, men självklart har vi också gjort en egen bedömning, säger Peter Honeth. Han ser inget behov av karens och försäkrar att de avgående rektorerna inte har fått föreslå sig själva som lämpliga i nomineringsarbetet. Vid Universitetslärarens pressläggning var det ännu inte klart vilka som regeringen utser till nomineringsgrupperna för Göteborgs universitets och KTH:s styrelser. l Följande är av regeringen utsedda representanter för att nominera lärosätenas styrelser: Försvarshögskolan: Gunnar Svedberg, tidigare styrelseordförande vid FHS. Gymnastik- och idrottshögskolan: Bo Lundqvist, nuvarande styrelseordförande. Högskolan i Borås: Anders Fransson, högskolans rektor mellan 1989 och Högskolan i Dalarna: Malin Irhammar, sittande ledamot i styrelsen. Högskolan i Gävle: Birgitta Stymne, högskolans rektor Högskolan i Kristianstad: Metta Fjelkner, vice ordförande i nuvarande styrelse. Högskolan i Skövde: Ingela Tuvegran, tidigare styrelseordförande. Högskolan Väst: Lars Ekedahl, rektor mellan 2002 och Karlstads universitet: Eva Eriksson, ledamot i nuvarande styrelse. Karolinska Institutet: Harriet Wallberg- Henriksson, rektor mellan 2004 och Konstfack: Maria Lind, chef för Tensta Konsthall. Kungl. Konsthögskolan: Daniel Birnbaum, överintendent vid Moderna Museet. Linnéuniversitetet: Maria Khorsand, VD för Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Linköpings universitet: Bengt Westerberg, nuvarande styrelseordförande. Luleå tekniska universitet: Pia Sandvik Wiklund, universitetets rektor mellan Lunds universitet: Göran Bexell, LU:s rektor mellan Mittuniversitetet: Birgitta Böhlin, nuvarande styrelseordförande. Mälardalens Högskola: Tola Jonsson, MHD:s prorektor Stockholms universitet: Kåre Bremer, SU:s rektor Umeå universitet: Gunnar Öquist, professor vid UMU. Uppsala universitet: Anders Hallberg, UU:s rektor Örebro universitet: Leif Lindfors, tidigare universitetsdirektör vid Stockholms universitet. Blekinge Tekniska Högskola: Akbar Seddigh, nuvarande styrelseordförande. Högskolan i Halmstad: Kerstin Malmqvist, tidigare prorektor. Kungl. Musikhögskolan: Stefan Forsberg, chef för Stockholms Konserthus. Malmö Högskola: Sven Landelius, tidigare styrelseordförande. Södertörns högskola: Per Thullberg, SHÖ:s förste rektor. förande Johan Munck, justitieråd och tidigare ordförande i Högsta domstolen, som fick i uppdrag att föreslå förbättringar i CEPN:s handläggningsrutiner och arbetssätt. Efter en översyn av rutinerna gäller nu bland annat följande för CEPN:s arbete: Om en anmälan till nämnden har gjorts i en tillsynsfråga och det visar sig att anmälan inte ger upphov till något tillsynsärende ska anmälaren underrättas skriftligen om detta. Och om det inte inom tre månader (från det att anmälan kommer in) har klarlagts om CEPN ska inleda ett tillsynsärende eller inte, måste detta bli en fråga för CEPN:s nästkommande sammanträde. I fortsättningen ska också protokollen från nämndens sammanträden justeras av CEPN:s ordförande, istället för som tidigare av kanslichefen. Regeringen beslutade vidare i december att CEPN ska få ny ordförande, Severin Blomstrand, tidigare justitieråd, ersätter Johan Munck. Enligt Utbildningsdepartementet har dock ordförandeskiftet inget att göra med förundersökningen. Några exakta förklaringar till hur de konstaterade bristerna i CEPN:s ärendehantering har kunnat uppstå föreligger inte, men det står klart att det som hänt bland annat kan relateras till personalkonflikter vilket föranlett långtidssjukskrivningar som i sin tur rimligen ökat CEPN-kansliets arbetsbelastning. Det är andra gången på relativt kort tid som instanser med ansvar för tillsyn av forskares oförvitlighet visar sig ha egna problem med ordning och reda. I Universitetsläraren nr 7/2012 beskrevs hur Vetenskapsrådets tidigare hantering av ett fall av misstänkt oredlighet avslöjade oreda i arkiven och avsevärda brister i regler och rutiner relaterat till fallet. Vetenskapsrådet drog med anledning av bristerna igång ett Ordning och reda-projekt, med kompetensutveckling gällande regelverk, diarieföring och ansvarsfördelning. VR är dock inte längre ansvarigt för oredlighets-utredningar, sedan 2010 är detta som förutnämnt en uppgift för CEPN. Arbetet i CEPN:s särskilda expertgrupp för oredlighet i forskning ska dock, enligt avgående CEPN-ordförande Johan Munck, inte ha påverkats av de bristande rutiner som beskrivs i förundersökningen. CEPN, liksom de regionala etikprövningsnämnderna, står under tillsyn av Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Vetenskapsrådet (i vars lokaler CEPN har sitt kansli) står för utbildning av ledamöter och ersättare i CEPN samt i de regionala etikprövningsnämnderna. l Universitetsläraren 1/2013 7

8 Sverige kunde bli bättre menar Excellensutredningen Vår idealbild är att forskning och utbildning bildar en samlad ram, där framstående forskning motsvaras av framstående utbildning. Där ska alla universitetslärare ha verksamhet i bägge områdena och därmed utgöra ett starkt kollegium för utformningen av alla uppgifter. Det gäller inte enbart äldre lärosäten, utan också de nya som också utvecklas bäst om forskning och utbildning är integrerade. text: MarieLouise Samuelsson foto: istock det säger mats benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, relaterat till rapporten Fostering breakthrough research: A comparative study som Benner och Gunnar Öquist, professor emeritus i fysiologisk botanik vid Umeå universitet, har tagit fram på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA). Utgångspunkten var oro över utvecklingen inom svensk forskning. Rapporten som också kommit att kallas Excellensutredningen bekräftar en nedåtgående trend som innebär att färre svenska forskare återfinns på toppnivå, där de så kallade genombrotten sker. Benner/Öquist har jämfört Sverige med andra mindre länder, bland annat Danmark, Nederländerna och Schweiz, som också de har statligt finansierade lärosäten. Excellensutredningen visar att de tre jämförelseländerna ligger mellan 35 och 40 procent över världsgenomsnittet, jämförbart med den ledande forskningsnationen USA som ligger i topp, medan Sverige ligger betydligt lägre, cirka 15 procent över nämnda snitt. Efter att ha gjort jämförelser av utvecklingen av ländernas forskningssystem från 1990 och framåt formulerar man tre huvudfaktorer där Sverige skiljer sig från de mer framgångsrika länderna: Det starka beroendet av externa finansiärer. Alltmer eftersatt rekrytering med ett oklart karriärsystem för unga forskare. Svag rekrytering av akademiska ledare. Problemet för Sverige är inte att skickliga forskare inte belönas med pengar, för det gör dom. Problemet är att de är mer i händerna på externa intressen, om de ska kunna säkra sin fortlevnad. En sak som står ut i vårt material är hur den krympande trenden gällande direkta resurser till lärosätena har haft negativa effekter. Enligt Mats Benner innebär dessa bland annat att det blivit svårt att planera för utbildning och forskning: Utbildningen får utgöra stötdämpare och planeras reaktivt i förhållande till forskningen. Det som påverkar forskningen blir indikatorstyrda idéer om vad framgångsrik forskning för tillfället är, istället för vad universitetet och kollegiet ser som långsiktigt intressant. Han säger att de under arbetet har imponerats av det de kunnat iaktta i jämförelseländerna, en levande akademisk kvalitetskultur som inte styrs av trender. Den tidlösa koncentrationen på kvalitet återfann de på alla nivåer, från antagning och rekrytering. Svenska universitet lyser inte, jämförelsevis, när det gäller rekrytering. Vi borde ha ett rekryteringssystem som är begripligt, inte med orealistiska föreställningar om garantier från start, men med möjlighet att etablera sig och prövas för fast anställning efter ett antal år, vilket då också måste innebära ett långsiktigt åtagande från universitetets eller högskolans sida, med tillräckliga resurser. Och bron mellan undervisning och forskning måste slås, vi måste bort från den svenska uppdelningen där undervisning har blivit något som kan köpas ut, med externa medel. Även om ett universitet är många saker, alltså har många uppgifter, också i de andra länderna, menar Benner- Öquist att där finns ett annat och mer samlat universitetsledarskap, mindre trendkänsligt, mindre jäktat och inte så upptaget av PM-skrivande och lobbyverksamhet. Vår rapport är ingen organisationsskiss för hur lärosäten borde styras, men vi konstaterar att det i ljuset av Foto: LU Foto: KVA Vår rapport är ingen organisationsskiss för hur lärosäten borde styras, men vi konstaterar att det i ljuset av internationella jämförelser saknas något i Sverige. Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet Gunnar Öquist, professor emeritius i fysiologisk botanik vid Umeå universitet 8 Universitetsläraren 1/2013

9 internationella jämförelser saknas något i Sverige. De förutsättningar som finns leder till avprofessionalisering av det akademiska ledarskapet. Rektorer hamnar i en ond cirkel och riskerar att istället för att kunna ta akademiskt ansvar förvandlas till en blandning av administratörer och landshövdingar. Excellensutredningen kan framstå som en sammantaget tämligen nedslående bild av svenska lärosäten i allmänhet och svensk forskning i synnerhet, men Mats Benner ser det inte riktigt så. Jag är reformist och tror på värdet av korrigerande samtal. Vi har också när vi presenterat utredningen mött många yngre forskare som tycker det är roligt att vi inte kommer med bortförklaringar. Jag tror på förnuft, det är inga utopier vi kommer med, däremot kan vi tala om en dystopi om ingenting görs. Sverige riskerar då ett tyskt läge, där forskning koncentreras till ett fåtal Max Planck-institut medan universitetsmiljöerna utarmas. Mats Benner betonar också att det redan finns så mycket som är bra i det svenska systemet, som trots allt ger anledning till optimism: Med hög kvalitet och mångfald kan det hända bra saker, relativt snabbt. på att det innebär bättre ledning av universitet och högskolor. De måste hursomhelst ha passerat sitt forskarzenit och vara beredda att släppa den egna forskningen. Han påpekar att lärosäten som är statliga myndigheter ofrånkomligt har massor av horisontella uppdrag och krav. Det är lätt att fastna i excel-arken, att rektorerna gärna blir managers, men de måste också i någon mån vara det. Mats Ericson finner det intressant med rapportens fokus på den allra bästa forskningen. Till den finns inga genvägar. Förutom goda förutsättningar krävs talang, oerhörd målmedvetenhet, långsiktighet och beredskap att jobba hårdare än de flesta. Jag har inget emot guldmedaljer och det är bra att man tittar på top-onthe-top-forskningen, elit behövs för bredd och omvänt. Han vill dock problematisera hur mycket bättre Sverige kan bli och vad det skulle innebära. Jag tror att ännu mer framgång för ett land kan åstadkommas genom att bli bra på att snabbare än andra skapa produkter och tjänster baserat på den forskning som tas fram över hela världen, inte bara de inhemska två tre procenten. från sulf får Excellensutredningen beröm för visst innehåll, men också ifrågasättanden. Vi gläds åt att man kommer till samma slutsatser som SULF om behovet av tydligare karriärvägar. Nu finns en stor osäkerhet kring vad som gäller. SULF har ju också talat för bättre basfinansiering för att stärka lärosätenas rådighet, säger SULF:s ordförande Mats Ericson. Han är däremot skeptisk till vad som skulle kunna bli resultatet av ett genomförande av Benners och Öquists slutsatser. Vi finner det motsägelsefullt att man betonar att utbildning och forskning hör ihop, samtidigt som man bryter upp forskningsstrukturen, åtminstone skulle konsekvenserna bli ett ännu mer uppdelat lärosäteslandskap. Mats Ericson är vidare inte övertygad om att riktigt duktiga forskare blir de bästa rektorerna. Till och från har briljanta forskare blivit rektorer, vilket kan ha ett viktigt symbolvärde, men jag är inte bombsäker Foto: sulf Forskare är nog i allmänhet skeptiska till management, administration och byråkrati, samtidigt vill man oftast ha det administrativa stödet, det blir lite motsägelsefullt. Sverige kan bli mer framgångsrikt om vi lär studenterna att använda den forskning som finns, att ha koll på kunskapsfronten, istället för att ha en övertro på det exceptionellt originella. Mats Ericson, ordförande i SULF Han ser det därför som minst lika väsentligt att lära studenterna att läsa och förstå forskning. Sverige kan bli mer framgångsrikt om vi lär studenterna att använda den forskning som finns, att ha koll på kunskapsfronten, istället för att ha en övertro på det exceptionellt originella. Om fler av våra universitetslärare ges möjlighet att kombinera forskning och utbildning och sedan förmår se till att studenterna ges intresset, vanan och förmågan att efter examen, ute i arbetslivet, verkligen ta del av den internationella forskningsfronten, då skulle vi få ett verkligt lyft. l Universitetsläraren 1/2013 9

10 Stiftelsehögskolan i Jönköping i förgrunden. Stiftelsehögskolor är idag nästan likadana som statliga lärosäten När stiftelsehögskolorna skapades 1993 hade de klara fördelar genom sin större frihet från staten, men de utnyttjade fördelarna i liten utsträckning. Efter autonomireformen 2011 har skillnaderna mellan stiftelsehögskolorna och statliga lärosäten minskat kraftigt. Det visar en ny rapport från Statskontoret. text: Per-Olof Eliasson 1994 ombildade den dåvarande borgerliga regeringen Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping till stiftelser. Från löntagarfonderna fick Chalmers ett stiftelsekapital på 1,6 miljarder kronor och Högskolan i Jönköping ett stiftelsekapital på 120 miljoner kronor. Den direkta anledningen till att Statskontoret nu fått i uppdrag att analysera skillnaden mellan stiftelsehögskolor och statliga lärosäten är att regeringen i budgetpropositionen för 2012 uppger att den vill pröva om det är lämpligt att inrätta fler stiftelsehögskolor. I rapporten Olika men ändå lika analyseras skillnaderna mellan stiftelsehögskolorna och de statliga lärosätena och vilka för- och nackdelar stiftelseformen inneburit. Statskontoret har kommit fram till att Chalmers och Högskolan i Jönköping har haft nytta av stiftelseombildningen. Om man kan bestämma själv kan Foto: statskontoret Johan Wockelberg- Hedlund, Statskontoret. man verksamhetsanpassa mer och kan forma sina egna regler efter vilka behov man har. Det blir smidigare att till exempel kunna ändra arbetssätt snabbt, säger utredaren Johan Wockelberg- Hedlund vid Statskontoret. Stiftelsehögskolorna fick större frihet än de statliga lärosätena att styra och organisera sin verksamhet. Dessutom fick stiftelsehögskolorna större ekonomiska befogenheter eftersom de inte lyder under statens ekonomiadministrativa regelverk. Och inte minst fick de ett stiftelsekapital som gav dem möjligheter att finansiera sin utveckling. Men Statskontoret påpekar att kapital tillskottet egentligen inte har något samband med att högskolorna är organiserade som stiftelser. Stiftelsekapitalet har gett speciellt Chalmers goda ekonomiska förutsättningar. Chalmers stiftelsekapital mer än fördubblades under stiftelsens första fem verksamhetsår som en följd av att börsen gick så bra, från 1,6 till 3,6 miljarder kronor, säger Johan Wockelberg- Hedlund. De båda stiftelsehögskolorna har främst använt sitt stiftelsekapital till att finansiera pensionsskulder och köpa fastigheter. Avkastningen från kapitalet har framförallt använts för att finansiera forskning. På senare år har avkastningen från stiftelsekapitalet haft relativt liten betydelse för verksamhetens totala finansiering. Stiftelsehögskolorna finansieras av staten på precis samma sätt som de statliga lärosätena delade Chalmers stiftelse bara ut 56 miljoner till verksamheten och högskolan hade en omsättning på tre miljarder, man är helt beroende av statens 10 Universitetsläraren 1/2013

11 anslag, säger Johan Wockelberg-Hedlund. Även om stiftelsehögskolorna inte är en del av staten, är de alltså beroende av staten för att finansiera sin verksamhet. Statskontoret konstaterar i rapporten att staten styr stiftelsehögskolorna på samma sätt och i lika hög utsträckning som de statliga högskolorna och med samma uppföljning av resultat och kvalitetsgranskning. Man har ett resursfördelningssystem som tillämpas lika för både statliga lärosäten och stiftelsehögskolor. Och stiftelsehögskolorna är garanterade att inte behandlas på ett sämre sätt än andra lärosäten. Den större friheten för stiftelsehögskolorna har bara utnyttjats i begränsad omfattning. När det gäller rekryteringen ligger man nära de statliga högskolorna, man har sakkunniggranskning på samma sätt. Det är viktigt för den akademiska kvaliteten och legitimiteten. Stiftelsehögskolorna har i stort sett samma lärarbefattningar som andra lärosäten. Några skillnader är att Chalmers har biträdande professorer och docent är en befattning för erfarna lektorer samt att man har tekniklektorer som hämtats från industrin. Så rekrytering och tjänstestrukturen vid stiftelsehögskolorna har i princip varit liknande som vid de statliga lärosätena. Förklaringen till detta är att det sannolikt i praktiken är svårt att skilja sig för mycket från de villkor som gäller vid andra lärosäten. Man är ju en del av högskolevärlden och lärare ska kunna gå mellan lärosäten, då är det ganska opraktiskt att ha en annan struktur. Men till skillnad från statliga lärosäten kan man vid stiftelsehögskolor inte överklaga beslut till externt organ. Det gäller både för studenter och vid anställning av lärare. Däremot gäller vid stiftelsehögskolorna både offentlighetsprincip och det så kallade lärarundantaget. Stiftelsehögskolorna har något högre löneläge än jämförbara statliga lärosäten. Den största löneskillnaden är för adjunkter vid Chalmers i jämförelse med adjunkter på andra tekniska högskolor, kronor i månaden. En del av skillnaden kan bero på att i Statskontorets jämförelse ingår tekniklektorer i kategorin adjunkter eftersom tekniklektorer inte behöver ha doktorsexamen. Ledningen vid stiftelsehögskolorna har också högre lön. Rektor vid Chalmers har bäst betalt av alla rektorer, 2011 knappt 1,7 miljoner kronor per år. En jämförelse är att rektor för Kungliga Tekniska högskolan tjänade 1,2 miljoner kronor. Enligt Chalmers är motivet till den höga lönen det ökade ekonomiska ansvaret för rektor som också är verkställande direktör. Stiftelsehögskolorna tillämpar kollektivt beslutsfattande i mycket liten utsträckning. De lyfter själva fram att de inte har kollegiala beslutsorgan utan mer en rak linjeorganisation vilket de anser har varit en fördel. Fakultetsnämnder och motsvarande har bara haft en rådgivande funktion. Men Johan Wockelberg-Hedlund påpekar att i och med autonomireformen 2011 så har de statliga lärosätena samma möjligheter och att exempelvis Mälardalens högskola numera har samma beslutsordning som stiftelsehögskolorna. Till att börja med fanns det alltså betydande skillnader mellan villkoren för stiftelsehögskolor och statliga högskolor men efter 2011 kvarstår inte så stora skillnader. Regleringen i högskolelagen och högskoleförordningen av hur statliga lärosäten får bedriva sin verksamhet har minskat. Därmed har statliga lärosäten och stiftelsehögskolor i stort sett samma frihet att själva välja hur verksamheten ska organiseras, hur kompetensförsörjningen ska hanteras och hur resurser för forskning och utbildning ska fördelas inom lärosätet. Rektor och styrelse vid statliga lärosäten har numera samma möjligheter att organisera verksamheten och bestämma hur pengarna ska användas internt som stiftelsehögskolorna, och även samma möjligheter att rekrytera. Den skillnad som är kvar handlar i huvudsak om att stiftelsehögskolor kan använda sina ekonomiska resurser friare. Nu kvarstår en fördel och det är framförallt möjligheten att finansiera samverkan med näringsliv och omgivande samhälle samt kommersialisering, man kan till exempel enkelt bilda bolag och gå in med finansiering, säger Johan Wockelberg-Hedlund. l Universitetsläraren 1/

12 Utvärdering: Bättre med mer inriktning på utveckling än kontroll Kvalitetsutvärderingssystemet måste ha ambitionen att ha inriktningen på utveckling, istället för att vara så kontrollinriktat. text: MarieLouise Samuelsson foto: istock Det menar Annika Lundmark, f.d utvärderingschef och docent i pedagogik vid Uppsala universitet och Maivor Sjölund, fil.dr i statskunskap som under 2012 presenterade en utvärdering av kvalitetsutvärderingssystemet. Denna gjordes på uppdrag av Uppsala universitet och i samarbete med SUHF (Sveriges Universitets- och Högskoleförbund). Efter att under hösten ha presenterat och diskuterat rapporten inom sektorn hyser författarna förhoppningen att deras arbete inte bara ska ge ökad kunskap, utan också bidra till förändringar, med genomslag i ett framtida, omarbetat kvalitetssystem. Som bekant för Universitetslärarens läsare är nuvarande system ifrågasatt, i sedan länge pågående diskussioner och debatt. Vi kan sägas ha systematiserat en del av det missnöje som framkommit, menar Annika Lundmark och Maivor Sjölund. Annika Lundmark har tidigare varit knuten till pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet, min bakgrund som pedagog har jag i hög grad haft med mig i arbetet med rapporten. Maivor Sjölund är som nämnt statsvetare, bland annat verksam vid Uppsala universitet, hon har också arbetat på Högskoleverket, mellan Att bägge numera har gått i pension och därmed lämnat sin fasta koppling till Uppsala universitet har sannolikt inneburit ett något friare förhållningssätt till att utvärdera det utvärderingssystem som gäller, fram till På frågan hur kritik och ifrågasättande av kvalitetssystemet kan tänkas påverka legitimiteten för systemet säger bägge att det inte finns anledning att tvivla på att de som åtar sig arbetet i bedömningsgrupperna är lojala, man vet helt enkelt vad som gäller, även om man har kritiska synpunkter. Foto: privat Annika Lundmark, f. d. utvärderingschef och docent i pedagogik vid Uppsala universitet. De är vidare angelägna om att betona Högskoleverkets utvärderingsarbete i positiv mening. Verket har en hög ambitionsnivå i att göra något av vad som kan framstå som en omöjlighet, som att sträva efter likvärdighet, säger Maivor Sjölund. Bland de förbättringsförslag som Lundmark/Sjölund formulerat är att självvärderingarna måste få en reell och därmed större betydelse och att examinationens innehåll och form bör få en mer central roll i bedömningen. Man vill också se regelmässiga platsbesök, särskilt då bedömargruppen överväger omdömet bristande kvalitet och ifrågasätter användningen av webb-möten, istället för platsbesök. En huvudinvändning i rapporten gäller alltför atomistiska bedömningar, lika med utvärdering som summerar delarna istället för att se helheten. Foto: privat Maivor Sjölund, fil. dr i statskunskap vid Uppsala universitet. Systemet inbjuder till att man blir mer metrisk i sina bedömningar än vad man borde. Vi vill se mer av peer review, av akademiska normer och förhållningssätt som alla universitetslärare Foto: lu Lars Haikola, universitetskansler. besitter, säger Annika Lundmark. Något av det som överraskade rapportförfattarna under arbetet var skillnader mellan bedömargruppernas sätt att arbeta och utfallet av bedömningarna, där vissa huvudområden förefaller hårdare bedömda än andra; i rapporten omtalat som den svävande ribban. Bland det de velat framhålla som mest anmärkningsvärt är att utvärderingssystemet synes bygga på uppfattningen att det självständiga arbetet ses som en slutexamination i den svenska högskolan. När det gäller exempelvis nationalekonomi kanske det är så att examensarbetet är kronan på verket, men generellt blir det ett alltför snävt underlag om bedömningarna huvudsakligen grundas på ett urval självständiga arbeten. De ser dessutom en risk för att fortsatt betoning av examensarbete påverkar handledarnas sätt att arbeta. 12 Universitetsläraren 1/2013

13 Jag har lång egen erfarenhet som handledare och vet att den goda handledaren har lärt sig att examensarbetet verkligen är studentens självständiga arbete. Men om man vill måla fan på väggen finns risken att man så att säga prioriterar efter systemet och som handledare börjar lägga sig i allt mera, säger Annika Lundmark. En annan aspekt som rapporten betonar är den internationella, Lundmark/ Sjölund vill se större ansträngningar och medvetenhet om hur utvärderingssystemet och resultaten påverkar jämförbarheten och därmed bland annat svenska studenters mobilitet. Något som för övrigt tagits upp av ESU, Europeiska studentunionen, som nyligen riktade skarp kritik mot det svenska kvalitetsutvärderingssystemet. Vi hoppas att det svenska utvärderingssystemet återigen ska vara ett som motsvarar ENQAS krav, säger Maivor Sjölund. Både Annika Lundmark och Maivor Sjölund säger sig vara optimister om förändringar till det bättre: Det är idag en självklarhet vid alla lärosäten att vilja utveckla kvaliteten i utbildningen. Våra förväntningar är därför att sektorn som helhet, SUHF och den nya myndigheten Universitetskanslersämbetet kommer att ta fram ett nytt välfungerande kvalitetsutvärderingssystem. Men i ytterligare två år gäller alltså det rådande systemet. Att Högskoleverket upphörde som myndighet vid årsskiftet och att ansvaret för utvärderingar nu återfinns hos Universitetskanslersämbetet innebär inga förändringar. Det är samma system, samma instruktion från regeringen, inte en bokstav är ändrad, säger universitetskansler Lars Haikola. Han vill dock framhålla att saker har förändrats, att justeringar gjorts och görs under resans gång. Till det hör att alumnienkäterna har försvunnit. De fungerade inte, de är dåliga, dyra, dysfunktionella och har dålig svarsfrekvens. När det gäller utvärdering av utvärderingssystemet anser Lars Haikola att Annika Lundmark och Maivor Sjölund har gjort en bra genomgång. Det råder fullständig konsensus mellan rapporten och oss om att utvecklingsperspektivet bör främjas, att resultaten bör föras ut till det aktuella lärosätet. Haikola håller också med om behovet av större utrymme för det akademiska perspektivet lika med peer review, även om det skulle innebära att man då också får acceptera mindre av jämförbarhet. Han säger vidare att kvalitetssystemet har unikt höga ambitioner gällande jämförbarhet. Att jämföra sådant som, låt säga, maskinteknik vid Luleå tekniska universitet 2014 och etnologi vid Malmö högskola 2011 har aldrig tidigare gjorts. Att rapporten anser att det är för stora olikheter mellan olika utvärderingar ser Haikola som ett omgång-ett-fenomen, då rapporten granskat de första utvärderingsomgångarna. Men man kanske också måste ställa frågan om kvalitetsskillnader, kanske är det så att, exempelvis, geovetenskap är väldigt bra. Vidare försvarar han att platsbesök ersätts av webb-möten: Platsbesök är generellt värdefulla, men det här rör att speciella frågor ska besvaras, vilket inte kräver att man reser till lärosäten, dessutom är webb-möten mycket kostnadseffektiva. Som mer anmärkningsvärt ser Lars Haikola det rapporten formulerar om examensarbetet. Deras kritik har fokus på examensarbeten på ett sätt som inte är relevant, examensarbetet ska i någon mån vara kronan på verket, men det är examensmål vi är intresserade av, vi vill veta hur lärosätet vet att studenten har uppnått examensmålen. Universitetskanslern säger vidare att myndigheten kan och kommer att påtala behov av förändringar, sådant som vi ser behövs, men som inte låter sig justeras under resans gång. Och systemets utgångspunkt och grundprincip ligger fast, fortsatt fokus på resultat, inte på förutsättningar, liksom att systemet ska användas för att fördela medel. l Universitetsläraren 1/

14 Akademiska Crosstalks ska bli en återkommande talkshow Crosstalks är en akademisk talkshow som för första gången sändes över internet från Kungliga tekniska högskolan i november. Det är ett samarbete med Stockholms universitet. De två lärosätena planerar att sända talkshower fyra gånger per år. text: Per-Olof Eliasson foto: Björn Dalin En av Crosstalks livesändningar från KTH How to save the world, med fotograf Mattias Klum på Skype och Sarah Cornell och Johan Rockström från Stockholm Resilience Centre i studion. Johanna Koljonen var programledare. inramningen är proffsig, det är livesändning från Galleriet på KTH:s bibliotek med en publik på drygt hundra personer som kan ställa frågor, kameror som åker över publiken och via Skype medverkar både experter och allmänhet. Bakom produktionen står Tomas Axels son, som bland annat producerat tv-programmet Klass 9A. Programledare är författaren och journalisten Johanna Koljonen som gör ett jättejobb, tre timmar i direktsändning på engelska med bara tio minuter sändningsuppehåll varje timme. Och de ämnen man angriper är rejäla munsbitar. Man mjukar upp med The battle for entrepreneurs går över till How can we save capitalism? för att runda av med How to save the world. I det första debattämnet, The battle for entrepreneurs, förklarar Mats Danielsson sina drivkrafter. Jag vill hjälpa kvinnor mot bröstcancer, slå medtävlare och bli rik. Mats Danielsson är professor i bildfysik vid KTH och uppfinnare av Microdose Mammography, en effektiv, lågstrålande röntgenteknik. Han har också en bestämd uppfattning om att svenska akademikers inställning till pengar har förändrats. Det har skiftat. Förut var det fult att tjäna pengar för en akademiker men nu är det mer som i USA. Akademins roll berörs förhållandevis lite, men i avsnittet om hur vi kan rädda kapitalismen diskuterar man de ekonomiska missgrepp som orsakat den nuvarande ekonomiska krisen. Programledaren Johanna Koljonen ställer den något provokativa frågan till panelen: Ni har alla undervisat i ekonomi tillräckligt länge för att vara delvis ansvariga för vad som händer i den ekonomiska världen just nu. Har ni lärt ut fel saker? Nu för tiden försöker jag ge bredare aspekter och ge alternativ, men det är svårt för vi har vår egen (inomvetenskapliga) historia, men vi gör vårt bästa. Nya generationer ekonomer kommer att ha nya idéer, svarar Per Krusell, professor i ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. I den tredje avdelningen inleder Johanna Koljonen med att referera att världsbanken förutspår att jordens medeltemperatur riskerar att stiga fyra grader. Planeten Jorden har hittills dämpat effekterna av miljöförstöringen, nu är vi på väg mot en tipping point där effekterna av människans påverkan på miljön istället kan förstärkas. Redan en höj- 14 Universitetsläraren 1/2013

15 ning av jordens temperatur med två grader innebär stora problem. Men en höjning med fyra grader skulle innebära en katastrof som måste förhindras, säger professor Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. Under sändningarna medverkar via Skype filmaren och fotografen Mattias Klum samt Josh Lerner, professor vid Harvard Business School, och en av världens främsta experter på riskkapitalfinansiering. Dessutom kommer via Skype frågor från tittare i Spanien, Kanada och på Cypern. Vi vill ha ett samtal med ett inflöde utifrån. Skypefrågorna är en bärande del i idén, förutom att vi har personer ur publiken, studenter från våra lärosäten, som kan ställa frågor, säger Linda Carlsson, Stockholms universitet och en av de två projektledarna. Den andra projektledaren är Annika Engström som arbetar vid Kungliga tekniska högskolan. Crosstalks är ett samarbete mellan KTH och Stockholms universitet. Grundidén är att genom att visa topptalangerna bland våra forskare lockar vi också andra talanger. Det gäller både studenter, forskarstuderande och forskare. Men det är naturligtvis på lång sikt. En minst lika viktig del är att vi vill fästa Stockholm på kartan som en spännande kunskapsregion, säger Linda Carlsson. Den huvudsakliga målgruppen för sändningarna är mastersstudenter, både de som studerar nu och framtida. Vi vill erbjuda möjligheten att ta del av toppforskarnas tankar och engagera sig i dialog med dem. Det tror vi är viktigt och väcker ett engagemang bland studenterna. Naturligtvis vänder vi oss också till andra personer med stort engagemang och intresse för ämnena som diskuteras, säger Linda Carlsson. Crosstalks återkommer i slutet av februari. Målsättningen är att sända live fyra gånger per år. Sändningarna sker på crosstalks.tv och finns tillgängliga på webbplatsen när de har sänts. l debatt Anonym bedömning av forskningsansökningar de större forskningsråden har under hösten fattat beslut om 2012 års forskningsansökningar. Som vanligt tycks fördelningen ojämn mellan män och kvinnor, och mellan stora universitet och små högskolor. Som exempel kan Vetenskapsrådets stora utlysning för humaniora och samhällsvetenskap nämnas. Inte bara beviljades en lägre andel av de ansökningar som hade kvinnor som huvudsökande (6 jämfört med 10 procent), de fick även mindre anslag (medelbidraget för år 2013 var 957 tkr för kvinnor och 1546 tkr för män). En liknande snedfördelning skedde inom området medicin och hälsa. Fördelningen av anslag mellan olika lärosäten ger en liknande bild. Inom Vetenskapsrådets forskningsområde medicin och hälsa stod fem av Sveriges alla lärosäten för 335 av de 365 beviljade ansökningarna. Liknande snedfördelning kan förekomma även vad gäller etnicitet eller andra kriterier. Dessa skevheter väcker diskussioner. Är det verkligen bara kvaliteten på ansökningarna som avgör? Eller är det lättare att få forskningsmedel om man är man, om man är känd, om man är från ett visst lärosäte osv.? Bedömningssystemet skapar osäkerhet om vad som till sist avgör i den hårda konkurrensen om forskningsmedel. Det finns ett sätt att komma åt de här osäkerheterna. Precis som vid bedömning av artiklar som skickas in till vetenskapliga tidskrifter skulle ansökningarna kunna anonymiseras. En anonym bedömningsprocess skulle innebära att kvaliteten på varje ansökan bedöms fristående från vem det är som står bakom ansökan. Det skulle gynna grupper som eventuellt missgynnas av nuvarande system. Det skulle minska misstankarna att vissa forskare och vissa forskningsmiljöer har lättare att få forskningsanslag. Förslaget är motsatsen till en kvotering det är ett sätt att renodla kvalitetsbedömningen för att få fram de bästa ansökningarna oavsett vem den sökande är eller har sin arbetsplats. Vår poäng är att en anonym bedömning bättre sätter forskningens vetenskapliga kvalitet i centrum. Det finns förstås en viktig skillnad mellan ansökningar och artiklar: organisationer som beviljar medel har ett intresse av att den sökande har kapacitet att genomföra projektet på ett bra sätt, medan tidskrifter bara är intresserade av texten i sig. Därför behövs en bedömning också av den sökande och hans eller hennes meriter, men denna skulle kunna göras i ett andra steg och separat från bedömningen av projektet som forskaren söker finansiering för. Det innebär att bedömningen av forskarnas meriter endast görs för de allra bästa projektidéerna, medan sämre ansökningar inte kommer ifråga oavsett forskarens meritering. Om lärosätet/ forskningsmiljön ska bedömas så kan också det göras i ett andra steg, separat från bedömningen av själva projektet. Det är helt i linje med krav som studenter ställer på en anonym bedömning av sina arbeten. Lena Dahlberg Lektor vid Akademin Hälsa och samhälle, Högskolan Dalarna Gästforskare vid Aging Research Center, Karolinska Institutet & Stockholms Universitet Erik Westholm Professor vid Institutionen för stad och land, Sveriges Lantbruksuniversitet Professor vid Akademin Industri och Samhälle, Högskolan Dalarna Debatt Skicka dina debattinlägg med e-post till Universitetsläraren. Skriv gärna, men max 5000 tecken (inkl blanksteg). Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera texten. E-postadress: universitetslararen@sulf.se Läs fler debatter på nästa sida. t Universitetsläraren 1/

16 debatt Forskningsanknytning är inte detsamma som forskande lärare git claesson pipping skriver i sin ledare i Universitetsläraren nr 19/2012 om de analyser av forskningsanknytning av den högre utbildningen som gjorts inom IVAprojektet Agenda för forskning. Tyvärr får den som läser ledaren en felaktig bild av projektets slutsatser. Ledaren och Agenda för forsknings slutrapport konstaterar båda att forskningsanknytning är helt nödvändig för att högre utbildning skall vara värd namnet. Precis som Claesson Pipping skriver har vi i en analys av hur förutsättningarna för forskningsanknytning ser ut i svensk högre utbildning konstaterat att vi står långt ifrån ett tänkt ideal där all högre utbildning bedrivs av aktivt forskande disputerade lärare. Men i frågan om hur Sverige bör hantera avståndet mellan ideal och verklighet har Agenda för forskning landat i en annan slutsats än den som förs fram i ledaren. Svensk forskning behöver vässa sin internationella genomslagskraft för att försvara vår ställning som forskningsnation. Det kan därför inte vara första prioritet att fördela stora forskningsresurser helt efter den högre utbildningens dimensionering ( forskningsanknytningsresurs ), utan sedvanlig kvalitetsgranskning av forskningen. All högre utbildning bör vara anknuten till forskning, i den meningen Svar till Anders Broström: att studenterna delges förståelse för de processer genom vilka vetenskaplig kunskap uppstår och omprövas. Detta kräver dels att högskolelärare är disputerade, dels att de ges möjlighet att verka i anslutning till aktiv forskning (och till exempel, som Claesson Pipping skriver, ges möjlighet att kontinuerligt delta i seminarier och konferenser). Det är dock ingen självklarhet att god, forskningsanknuten utbildning alltid genomförs bäst av aktivt forskande lärare. Det är hög tid att erkänna att begreppet god forskningsankytning har väldigt olika innebörd för olika slags högre utbildningar. En god anledning till att forskningsanknytning inte bör ses som synonymt med forskande lärare är att en sådan rigid tolkning riskerar att blockera en helt nödvändig utveckling mot att premiera den goda lärarinsatsen helt på sin egen grund. Det måste bli möjligt att göra karriär inom högskolesystemet på meriter vunna genom väl genomförd undervisning. Även om det pågår lovande ansträngningar vid exempelvis Uppsala och Umeå universitet har vi långt kvar till ett sådant ideal. Vilket svenskt lärosäte kan idag skryta med att ha genomfört en aktiv rekrytering av en erkänt skicklig lektor, helt oberoende av dennes forskningsmeriter bortom disputationen? Tanken på en forskningsanknytningsresurs måste kvalificeras genom att riktas mot den slags utbildningar där den gör störst skillnad. För vissa högskoleutbildningar förändras själva kunskapsbasen kontinuerligt, drivet av akademisk forskning. För dessa områden är det helt uppenbart att god utbildning förutsätter att lärarna själva står i nära kontakt med den allra senaste forskningen. Agenda för forskning föreslår att resurser för forskning kopplas närmare till resurser för utbildning för vissa utvalda högskoleutbildningar, med villkor att Universitetskanslerämbetets granskning av utbildningskvalitet samtidigt också bör utvecklas mot att ställa högre krav på forskningsaktivitet bland högskolelärare som undervisar i dessa ämnen. Den som är intresserad av frågan om hur vi redan inom ramarna för de resurser vi har idag kan stärka forskningsanknyningen i svensk högre utbildning hittar fler resonemang och resultat i de rapporter på detta tema som tagits fram i projeket Agenda för forskning (se www. iva.se/agendaforforskning, delstudie om forskninganknytning). Jag ser fram emot en fortsatt livaktig diskussion. Anders Broström Projektledare för Agenda för forskning och universitetslärare vid KTH IVA och SULF har inte samma uppfattning anders broström har alldeles rätt: IVA och SULF har inte riktigt samma uppfattning om forskningsanknytningen. Vi är ense om att forskningsanknytning är viktigt, och om att den ser olika ut inom olika områden. Det är väl närmast banalt att konstatera att en adjunkt som undervisar i redovisning är vetenskapligt aktiv på ett annat sätt än en professor i kärnfysik? Men likväl måste båda vara vetenskapligt aktiva. En skillnad är att Anders Broström väljer att se vetenskaplig aktivitet enbart som produktion av rön. Det är ett olyckligt synsätt eftersom det bara är en del av det som krävs för att vetenskapen ska bli vetenskap. Vetenskap blir vetenskap först när den utsatts för prövning genom att granskas av opponenter, referenter, sakkunniga, seminarie- och konferensdeltagare. Att se vetenskap som bara det som föregår den processen är att skära bort halva verksamheten. En annan skillnad är att Anders Broström menar att forskningsanknytning bara är till för att se till att utbildningen innehåller den absolut färskaste kunskapen. Men forskningsanknytning handlar också om det vetenskapliga förhållningssättet, om kritiskt tänkande, om att faktiskt odla upp och vidmakthålla de generiska kompetenserna och kunna sätta egna erfarenheter och beprövad erfarenhet i relation till vetenskapen. En tredje skillnad är att jag eller SULF aldrig skulle uttala oss, som representanter för IVA gjort i andra sammanhang, om vilka ämnen som är särskilt i behov av eller inte behöver forskningsanknytning i form av forskande lärare. Ett sådant uttalande baseras självklart på den vetenskapsgren man själv känner bäst: det är ju där man bäst vet hur sambandet ser ut. Git Claesson Pipping Förbundsdirektör i Sulf 16 Universitetsläraren 1/2013

17 debatt HSV underkänner bra utbildningar sinnebilden för kvalitet i högre utbildning bör vara alla de studenter som strömmar ut från våra utbildningar, stolta över vad de har klarat av och väl förberedda för att ta ett kvalificerat ansvar i livet både i arbetslivet och i samhällslivet. De är våra levande resultat. Det är viktigt att kvaliteten i vad de lärt sig följs upp. Men det måste ske med metoder som är väl utprovade och medverkar till att bygga upp den kvalitet som eftersträvas. Det får inte ske med felaktiga metoder som på ett otillräckligt underlag underkänner även bra utbildningar och bryter ner förtroendet för svensk högre utbildning. Tyvärr är det vad som händer nu. Och det är särskilt gränsöverskridande, innovativa och brett rekryterande utbildningar som drabbas. Redan när den första omgången gav upphov till 27% underkända examina skulle någon i ansvarig ställning slagit till bromsen och börjat ställa frågor: Är detta rimligt? Har Sverige en så dålig utbildningskvalitet att det är nyttigt för oss att stå med byxorna nere i den internationella konkurrensen? Svaret är nej. Kvalitetssystemets metod är felkonstruerad. Det gick att förutsäga att systemet skulle slå både hårt och fel, vilket rapporten Koloss på lerfötter från 2011 också förutspådde. Konsekvenserna av en underkänd examen är omedelbara och irreversibla. Samma dag omdömet publiceras kan man på studera.nu läsa att examen har bristande kvalitet insufficient quality. Detta påverkar inte bara sökande. Omdömet förstör värdet av examen för de som nyligen gått ut och för de som befinner sig i utbildningen. För en internationell masterutbildning med betalande studenter från många länder är detta en katastrof. Förtroende raseras snabbt. Tio till femton års utvecklingsarbete kan spolieras. Enskilda studenter kan få sina liv förstörda. Med sådana konsekvenser framstår det som ett hån att utbildningen kan bli av med stämpeln efter ett år genom att lämna in tre sidor åtgärder till Högskoleverket. Men skadan är redan skedd. Och det värsta är att bedömningen kan vara både orättvis och grundlös. Idag är en fjärdedel av de granskade examina underkända. Bland dessa finns sannolikt även utbildningar med bristande kvalitet. Men vi som undertecknar detta har arbetat åtskilliga decennier i högre utbildning och vår uppfattning är att andelen underkända är absurd. Om Högskoleverket framhärdar i att detta är ett rimligt utfall bör verkets efterföljare och regeringen snabbt börja ta hand om den djupa kvalitetskris för svensk högre utbildning man nu tillsammans avslöjat. Vår bedömning är att många inblandade redan har insett att detta resultat är felaktigt. Men det är pinsamt när stora resurser och åtskillig prestige redan har satsats, så det gäller att hålla masken och bara medge lite metodproblem här och där. Och att ständigt upprepa ingen rök utan eld nog är det något problem med de som får underkänt ändå! Men det är en felaktig metod som skapar krisen: 1) Examensmålen är komplext formulerade och omfattar hela kompetensen vid examen. De examineras inte. Ändå används de som kriterier för att avläsa kvaliteten i examensarbeten. Arbeten som helt i enlighet med lag och förordning är utformade för att visa uppfyllelsen av lokala och varierande mål inom en del av utbildningen. Det här är metodiskt oanständigt och bör självklart leda till att en hög andel av målen inte uppfylls. Egentligen är det mest märkliga att inte alla uppsatser blir underkända. 2) Systemet lurar bedömarna att använda examensmålen på ett sätt som strider mot den europeiska läroplansreformen. Vi som dagligen arbetar med kursutveckling kan bara konstatera att flera års arbete för att skapa förtroende för en mål- och kriteriebaserad bedömning och betygssättning i högre utbildning nu har underminerats. 3) Enligt Högskoleverkets officiella metodbeskrivning ska självvärderingarna visa en bredare och mer fullständig bild av resultaten. Nu gör de inte det. Reglering och arkivering av prov och bedömning i svensk högre utbildning gör att det är en mer eller mindre omöjlig uppgift att redovisa resultat på ett sådant sätt som krävs för en säker bedömning. Leder då frånvaron av tillräckligt valida redovisningar till att man omprövar systemet när det visar sig att ett av de två avgörande underlagen inte går att använda? Nej, man låtsas som ingenting och gömmer undan detta faktum i bedömarrapporterna. 4) Därför vilar omdömet nästan helt på examensarbetena. Det blir främst vetenskapligheten som bedöms. Det är mycket ovanligt att studenter anser att examensarbetet ger en rättvisande bild av helheten i hans eller hennes kompetens vid examen. Särskilt inte i relation till arbetslivet. Men studenternas roll i det nya kvalitetssystemet begränsas tragiskt nog till att i huvudsak bli betraktade som begränsade produkter. Den aktiva studentmedverkan i kvalitetsarbetet som Sverige blivit känt för motverkas genom den alltför snäva inriktningen på resultat. Systemets konstruktion leder till en inskränkt och främst akademiskt inriktad bedömning av resultaten för hela utbildningar. Därför ligger det en djup ironi i att metodiken är uppbyggd på ett sätt som i grunden strider mot goda vetenskapliga principer. Ju mer aggressivt ett kvalitetssystem fungerar, desto högre krav måste man kunna ställa på dess metodik. Inom sjukvården skulle ett diagnostiskt system som visar sig ge upphov till en stor andel felaktiga bedömningar med allvarliga konsekvenser för patienterna stoppas omedelbart. Det här kvalitetssystemet bör läggas ner innan det åstadkommer mer skada. För det kan väl inte vara så illa att Högskoleverket och regeringen vill göra sig av med ett antal högskoleutbildningar på ett så i grunden orättvist sätt? Åsa Lindberg-Sand, Universitetslektor i Pedagogik, Lunds universitet Anders Sonesson, pedagogisk utvecklare, Lunds universitet Gudrun Edgren, Professor i medicinsk pedagogik, Lunds universitet Maja Elmgren, Universitetslektor i kemi, Uppsala universitet Ann-Sofie Henriksson, enhetschef Högskolepedagogik samt KTH Karriär Bo-Anders Jönsson, prodekanus Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet Elinor Edvardsson Stiwne, Universitetslektor i pedagogik, Linköpings universitet Mer debatt på nästa uppslag. t Universitetsläraren 1/

18 Läs mer på Forskningsstipendium, kr Utlysning: Stipendium för vetenskaplig forskning som ur olika ämnes- och tidsperspektiv kan förväntas bidra till ökad allmän kunskap om och förståelse för svensk bryggerinäring; dess verksamhet, betydelse och förutsättningar. Sista ansökningsdag: 31 januari 2013 Ansökningsinformation: Dags att publicera? Alingo Lilian Westlin, PhD. Tel: Skicka ditt manuskript för kostnadsberäkning. Språkgranskning Språkgranskning (brittisk eller amerikansk engelska) och översättning (svenska till engelska) av artiklar och avhandlingar. Engelska som modersmål, utbildning från Harvard University, juris doktorsutbildning från University of California Los Angeles, magisterutbildning från Stockholms universitet och 17 års erfarenhet. Priser: 499 kr/tim. språkgranskning. 1,75 kr/ord översättning. 1,20 kr/ord översättning av avhandlingar och böcker. 25% moms tillkommer. Har F-skattebevis. Maria Hedman Juridik och Språk AB Nygatan 9, Ulricehamn, Besöksadress: Science Park Jönköping (eft. överenskommelse) s, hft Nummer finns nu! Nordisk Socialrättslig Tidskrift Lotta Vahlne Westerhäll (huvudred.) Detta tredje dubbelnummer av Nordisk Social rättslig Tidskrift rymmer artiklar av: Lotta Vahlne Westerhäll Gudrun Holgersen Pentti Arajärvi Pernilla Leviner Lotti Ryberg-Welander 330: Stående order, enstaka exemplar och läs mera via: Publishing in English? Journal articles, dissertations, conference papers, grant applications, book proposals Same-day estimate with sample revision gratis. Most manuscripts returned in two days. Specializing in clinical sciences, social medicine, humanities, arts, business, and engineering. Substantive copy editing for clarity, word usage, idiomatic expressions, syntax, logical flow, tone, style, journal format, as well as grammar and punctuation. References from Karolinska, Sahlgrenska, Lund, Malmö, Stockholm, Uppsala, Norrköping, Borås, Luleå. All deadlines met. Serving over 300 Swedish Academics since 1998 Teddy Primack Academic.Documents@yahoo.com PROOFREADING Success in academia is dependent on how well written ideas and research are presented. Have your thesis, article, research paper, etc. proofread by a Native English SPRÅKGRANSKNING Förbättra engelskan i era akademiska dokument! Success in academia is dependent on how written ideas and research are presented. Native English Speaker / California / Attorney Attorney with with proofreading experience. I focus on spelling, punctuation, grammar, sentence structure, word choice, and clarity. Price: kr/tim. (exkl moms) STRÖMQVIST LEGAL AND LANGUAGE SERVICES (Information in English and Swedish) Speaker. California attorney with experience proofreading in UK and US English. Focus on spelling, punctuation, grammar, sentence structure, and word choice to ensure conciseness, clarity, and consistency. Meet journal requirements for reference style. Quick Turnaround. Priser: 450 kr/tim (exkl. moms) språkgranskning 1.25 kr/ord (exkl. moms) översättning STRÖMQVIST LEGAL AND LANGUAGE SERVICES Tel: meena@stromqvist.org (Information in English and Swedish) Har du en idé som skulle få fler att må bättre på jobbet? Sök Bliwastipendiet kronor till en person eller ett företag som vill genomföra forsknings- eller utbildningsinsatser inom förebyggande eller rehabiliterande hälsoarbete. Läs mer på: Stipendieannons Universitetsläraren indd :13:46 18 UNIVERSITETSLÄRAREN 1/2013

19 debatt svar till Arrhenius, Dannefjord, Häggström, marklund och pendrill: Utvärdera brittiska systemet först! det är bara att instämma med inlägget: Bevare oss för det brittiska utvärderingseländet (Gustaf Arrhenius, Per Dannefjord, Olle Häggström, Mattias Marklund, Ann-Marie Pendrill, Universitetsläraren nr 18/2012). Jag har tillbringat hösten som gästforskare vid ett brittiskt universitet, ett på många sätt förträffligt lärosäte med starka (samhällsvetenskapliga) forskare. Desto mer beklämmande att inifrån se hur miljön håller på att malas ner av effekterna av det brittiska systemet för styrning av högre utbildning och forskning ett system som Sverige närmar sig steg för steg. Effekterna av marknadifiering och införande av New Public Management-inspirerade styrformer är universitetsledningar som talar om studenter som kunder, utvecklar strategier för att komma väl ut på rankningslistor och satsar stora resurser på marknadsföring för att kunna konkurrera på studentmarknaden. Lärosätena har tvingats expandera på marknadsföringssidan och på administrationen snarare än på att satsa resurserna på undervisning och forskning. De ständiga utvärderingarna av forskningen gör forskarna pressade och stressade, många tycks utveckla ett slags närsynt tunnelseende (antagligen som överlevnadsstrategi) och just ingen jag träffade gav uttryck för någon arbetsglädje. För att inte tala om transaktionskostnaderna i detta system först ska forskarna lägga arbetstid på att rapportera sina publikationer till sina institutions- och universitetsledningar, andra forskare på lärosätet ska läsa deras publikationer vilka sedan ska sändas till centralt tillsatta utvärderare som ska läsa dem och sedan ska administratörer lägga bedömningen till grund för resursfördelning. Hela systemet bygger dessutom på en gigantisk byråkrati. Tänk om denna arbetstid och dessa resurser istället lagts på undervisning, forskning och författande av vetenskapliga arbeten. Det riktigt allvarliga med t Lunds universitet, sektionen Ledningsstöd, söker Kvalificerad analytiker/ statistiker Ref nr: PEPA 2012/813 Sista ansökningsdag 31 januari 2013 Läs mer på Ny myndighet för dig som arbetar med utbildning Från den 1 januari 2013 är det Universitets- och högskolerådet som hjälper dig som är studie- och yrkesvägledare, arbetar med internationella utbildningsfrågor eller behöver få en utländsk utbildning bedömd. Läs mer på välkommen! Universitetsläraren 1/

20 nat, friare system. De utvärderade styrs av utvärderingen snarare än verksamhetens egentliga mål och syfte och det går dessutom att manipulera utvärderingar. Det är i utvärderingssamhället bättre att publicera fem artiklar med i stort sett samma innehåll än att sätta igång med nya våghalsiga och potentutvärderingssamhället (audit society-logiken) är dock att utvärderingarna leder till att det som mäts lätt blir målet för verksamheten med risken att allt som görs är det som utvärderas. Med andra ord förskjuts målet från att skapa en miljö för högkvalitativ forskning och undervisning till att komma väl ut i utvärderingssystemet. Vissa sidor av den akademiska verksamheten mäts inte i utvärderingar och hamnar lätt på undantag som den kollegiala sidan. Och vissa kollegiala trotjänare som fortsatt försvarar dessa värden får se sin plats i den interna hierarkin dala och blir dessutom en belastning för institutionen eftersom deras insatser inte betalar sig i utvärderingen. Men utan en kollegial miljö där delat ansvar och vardagliga samtal och idéutbyten är naturliga inslag i verksamheten kan knappast stark forskning växa och frodas på sikt. Och vilka ska skola in den nya generationens toppforskare? De forskare som idag är starka har ju ofta utvecklat sina förmågor i ett an- MITTUNIVERSITETET SÖKER: UNIVERSITETSLEKTOR I SOCIOLOGI Ref. nr MIUN 2012/1726 Stockholms universitet söker Universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning, särskilt läs- och skrivutveckling till Institutionen för språkdidaktik. Sista ansökningsdag är den 11 mars Närmare information finns på Tjänsten är placerad vid Institutionen för samhällsvetenskap Avdelningen för Sociologi och genusvetenskap, Campus Östersund För mer information om tjänsten och ansökan se: Sista ansökningsdag är 28 februari Vi är ett av Europas ledande universitet i en av världens mest dynamiska huvudstäder. En relation med Stockholms universitet är meriterande oavsett om du är student, forskare eller intressent. Hos oss ger utbildning och forskning resultat. SVENSKA INSTITUTET UTLYSER: Ledıga svensklektorat vıd utländska unıversıtet. Anslås på Si.se från februari för läsåret 2013/14. Vi ser gärna universitetslärare i svenska med erfarenhet av svenska som främmande språk som sökande. Sista ansökningsdag: 10 mars 2013 Läs mer på 20 Universitetsläraren 1/2013