Huvudlösa avtal UTGIVARKORSBAND. Årgång 13 Sv Hamnarbetarförbundets medlemsorgan Nr1 1986

Transkript

1 Huvudlösa avtal UTGIVARKORSBAND Årgång 13 Sv Hamnarbetarförbundets medlemsorgan Nr1 1986

2 S vängrum för vissa vångrem för andra Minns du valaffischerna från 1982 där det stod "Svängrum i stället för svångrem". De allra flesta av oss röstade för den politiken. Svängrumsförespråkarna vann valet och en vecka senare drogs svångremmen åt. Höjning av momsen och devalvering med 16 procent. Båda dessa åtgärder var inflationsdrivande. *** Regeringen försökte dämpa inflationen genom att kräva återhållsamhet i avtalsrörelserna. LO ställde upp. (Läs mer om det på sidan 12). En skattereform genomfördes. Som sänkte skatten för högavlönade. Nu har LO kommit med färsk lönestatistik, och vi kan se resultatet av den svängande svångremspolitiken i tabellen här intill. Siffrorna och staplarna säger väl det mesta? *** Aftonbladets rubrik talar om "fiasko för låglönepolitiken". Vilken låglönepolitik? Jo, den som gett högre tjänstemän nästan tio procents reallöneökning. Och som antagligen gett en hel del av dem en slant över att placera på fondbörsen. (Läs mer om det i Hamnarbetarens Börsguide på sidan 10.) Och under tiden vandrar var sextonde svensk till socialbyråerna för att be om bidrag... Om detta är arbetarpolitik? Vad är då borgarpolitik? Så här har reallönerna förändrats De högre tjänstemännen har fått 8, 7 procents högre reallön. Kommunalarbetarna 3,4 procents minskning. Ansvarig utgivare: Gunnar Norberg -Tryck: C.eWe-Förlaget 1986 Redaktion: Per Ewald Råstensg. 42 E Göteborg Mats Petersson Reflex, Brog Göteborg Nygatan 11, Örnsköldsvik

3 TE- MA Avtal & Ekonomi A o rets första nummer blir tungt. Men mycket intressant, tycker vi. Det handlar bland annat om avtal, om hur Transport tagit ett stort steg bakåt, och dragit hamnarbetarna med sig. Det pågår en ganska häftig debatt om ekonomi i Sverige. Hamnarbetaren hänger med och försöker klargöra sanningen om inflationen. Och så ger vi tips om hur man gör börsklipp. På tal om klipp - vi avslöjar också skumma affärer inom Transports sektion i Göteborgs Hamn. Och för att få perspektiv på tillvaron publicerar vi en artikel om chilenska hamnarbetare. Förtroendeman Biörn Borg har träffat deras facktör ~ 1gsledare. Skakande läsning. Och till sist: Inga pengar till Riksmästerskapen i fotboll. Sassa, brassa...? Kongress i i oktober Förbundets avdelningar inbjudes härmed till Svenska Hamnarbetarförbundets sjätte ordinarie kongress, som kommer att hållas i Örnsköldsvik 23, 24 och 25 oktober Straffavgift för arbetsmiljöbrott En straffavgift för arbetsgivarna vid brott mot arbetsmiljölagarna. Det kan bli resultatet av regeringens uppvaknande när det gäller bristerna i arbetarskyddet. En tandlös tiger. Så har arbetsmiljölagen beskrivits. Polis och åklagare har inte klarat arbetsmiljöfallen. Ett fåtal arbetsolyckor har lett till åtal. Men nu verkar det som om regeringen kan vara beredd att utrusta tigern åtminstone med en lösgom. En utredning skall tillsättas, och justitieministern Sten Wickbom har spekulerat i att resultatet kan bli straffavgift för arbetsgivarna så fort ett brott mot lagar eller föreskrifter skett. Och det oavsett vem som är skyldig. Skyldighet Det blir alltså arbetsgivarens skyldighet att till exempel se till så att de anställda använder skyddsutrustning. Wickbom säger också att det är möjligt att utredningsverksamheten läggs över från polisen till arbetarskyddsmyndigheterna. Asbestos i Göteborg Det ska bli stor asbestundersökning i Göteborg. Alla hamnarbetare, inklusive pensionärerna, ska få sina lungor undersökta under första kvartalet i år; allt efter enträgna krav från Hamns avdelning 4. Förening för asbestskadade I höstas bildades en förening av ett antal asbestskadade i Stockholm. Föreningen ska kämpa för de asbestskadades rättigheter. De två viktigaste kraven är fastslagna: ordentlig vård av de skadade, och kriminalisering av slarvig asbesthantering. Hittills harföreningen bara 12 medlemmar, men ordföranden Wäinö Pietikäinen tror att det är början till en större riksförening. Det finns redan en liknande'. förenin~ i Malmö, men den är ansluten till Allergiförbundet. Den nya föreningen, som heter "Asbestkamp 85" vill vara helt fristående. Dör i hjärtinfarkt - Alla som har lunförändringar måste tas på allvar. Cirka 88 procent dör i hj?.rtinfarkt, berätta Wäinö Pietikäinen. Andå finns det massor av företagsläkare som påstår att pleuraplaque är ofarligt!.. - Själv fick jag kämpa mycket hårt for att få förtidspensionering från mitt jobb som tågförare, säger Wäinö. De som är intresserade av att komma med i verksamheten kan skriva till: "Asbestkamp 85", Poste Restante, Johanneshov, c/o Wäinö Pietikäinen. Telefon: Firre får full ATP Allt färre löntagare kommer upp i full ATP-poäng nu för tiden var det bara 5, 1 procent som kom upp i de maximala 6,5 poäng som går att få. Bästa året var 1976, då 8,8 procent av löntagarna kom upp i tillräckligt hög inkomst för att nå maxpoängen. Sedan dess har andelen "fullpoängare" stadigt minskat. För att få full poäng i år måste man ha en årslön på kronor och nästa år kr. ATP-pensionerna är alltså på väg att urholkas, och det är bara de allra rikaste som får "en rejäl pension".

4 Norrköpingsavtalet Tvingande FA-tid Hamns medlemmar vägrar -Vi vägrar! Så lyder Hamns Norrköpingsavdelnings svar på det nya lokalavtalets FA-tidsregler. Motståndet mot tvångsövertid har alltid varit stenhårt i Norrköping. Men varför har då Transports medlemmar röstat för det nya avtalet? - Det har gått på en bluff! De visste inte vad de röstade om! Det säger Hamns avdelningsordförande Stefan Galen. Han och hans arbetskamrater har gått igenom en kaotisk tid. Rykten har ersatt information om vad Transports förhandlare egentligen sysslar med. - Det här är det värsta jag varit med om som fackligt aktiv, säger Stefan. N är avtalssekreterare Wahlström till slut la fram avtalet för Transportmedlemmarna lyckades han styra det hela dit han ville. Genom att låta mötet rösta om en detalj - en förkortning av lunchrasten - fick han ett enhälligt ja. Sedan tog han det som ett stöd för hela avtalet. Eftersom avtalstexten är omfattande och komplicerad, bland annat med nya bonusregler, hann ingen reagera. På det viset godkändes avtalet. Men Hamns medlemmar (cirka en tredjedel av hamnarbetarna) godkände det inte. De vägrar att gå med på tvångskommendering till FA-tid. Så nu blir det strid på kniven. Ordvägran kan betyda avsked. - Jag väljer hellre sparken än attjag underkastar mig den här skiten, säger Stefan Galen. H an vill fortsätta att leva ett någorlunda normalt socialt liv, vilket man inte kan om man inte kan veta vilka kvällar man är ledig. FA-tiden innebär att man sent på eftermiddagen kan få order om att nästa dag byta din ordinarie arbetstid till ett kvällsskift, från kl till Men om en medlem i Hamn får en sådan order blir alltså svaret: Nej! Vad konsekvenserna av detta beslut blir vet ingen när detta skrivs. Det enda som är klart är att Hamns medlemmar tar strid - mot Transport och arbetsgivaren. Sedan slutet av 70-talet har det varit mycket övertidsarbete i Norrköping. Det har fungerat på frivillighetens väg. (Eftersom reallö- 4

5 ~ Norrköpingsavtalet nerna har sjunkit och övertidsarbetet har varit det enda sättet att kompensera sig). För tre år sedan gjorde stuveriet ett försök att införa tvångskommendering igen. Motståndet var dock kompakt. Stuveriet fick riva upp sitt beslut. Hösten 1984 gjordes ännu ett försök. Ett stormöte beslöt att inte ställa upp. - Då skickade Transport hit ombudsmannen Lars Ahl för att tala oss till rätta, berättar Stefan Galen. Han sa att det bara var krafter utanför Transport som ställde till oreda, att vi skulle sluta med dumheterna och ställa upp på tvångsövertiden. Han avslutade med orden: "Inom kort kommer ni att vara tacksamma för att få jobba övertid". - Då bestämde jag mig definitivt för att aldrig ställa upp och arbeta för Transports avtal. Jag fick helt klart för mig att det i stället "Hamnarbetarna sa nej, Transorts ombudsmän sa ja." gäller att kämpa med näbbar och klor emot deras ideer. Vid ett senare möte enbart för transportmedlemmar lyckades Lars Ahl i alla fall att få de flesta att ställa upp på övertiden. - Det blev en fruktansvärd hatstämning efter det. Gamla kortgäng spräcktes, Och det blev gräl. Det slutade den gången med att det aldrig blev något lokalt avtal. - Då trodde vi nog att de aldrig skulle våga försöka igen, säger Stefan Galen. Men nu i vinter har Transports ihärdiga ombudsmän försökt igen, trots allt. Ett förslag till lokalt avtal sat1~s faktiskt upp på anslagstavlan i hamnen. An en gång fanns tvångskommendering med. Och än en gång sa ett stormöte nej till detta. I det här läget avgick Transports sektionsstyrelse. På möte efter möte hade medlemmarna sagt nej till tvångsövertid och tvångs FA-tid. Nu satt plötsligt ett avtalsförslag på anslagstavlan som gick emot alla dessa beslut. Ett avtalsförslag som det var meningen att sektionsstyrelsen skulle stå bakom. Total förvirring. - Transportmedlemmarna beslutade om övertidsblockad. Men vi ställde inte upp, eftersom ingen kunde förklara mot vem eller vad blockaden var riktad, berättar Stefan Galen. Dessutom fanns Hamn-medlemmarnas inställning till Transports avtalsförhandlade i grunden. - Varför ska vi alltid ta smällarna för deras avtal? Vi vet ju att det är ombudsmän som sköter deras "fackliga kamp". Och dessa

6 ombudsmän står mera på arbetsgivarnas sida än på vår. I atlllet arbetade avdelnlngen fram ett eget lokalt avtalsf6rslag. med f61jande punkter, I f6rkortad version: 1. Ettårigt avtal. 2. Höjning av månadslön med 11 procent, vilket skulle bli kronor. 3. Dessutom bonus. 4. Arbetstidsbestämmelser. Kortare rast. Arbetstiden slut Fördelningsregler för arbete både på ordinarie arbetstid och övertid. Fördelning av nya arbetsuppgifter ska ske enligt en turlista med alla arbetstagare. Och all övertid ska vara frivillig. (Om det inte finns särskild turordning så öppnar det för ett gunstlingsystem, där vissa fixar till sig fördelar, och andra kan knäckas med skitjobb från arbetsledningen). 8. Bestämmelser och personaltransporter om traktamenten. Transport till yttre delar av hamnen ska ske på arbetstid. (Nu går bussar kl 6.30 till Pampus-hamnen, och därifrån klockan fem. Sammanlagt 11 timmars arbetstid, med 8 timmars betalning). 7. Högst 1 O procent av arbetet ska få utföras av extraanställda, som ska ha en garantitid på 4 timmar per arbetspass. 8. Betald karensdag vid sjukdom. 9. Fastställa begreppen hamnområde och hamnarbete. 10. El-truckar i alla utrymmen med dålig ventilation. (I dag finns det bara två eltruckar i Norrköping). 11. Medbestämmandeavtal. Ett välbesökt medlemsmöte spikade de elva punkterna. Stuverichefen tog emot och lyssnade på avtalsförslaget. Och sa adjö. Mer blev det inte. Men avtalsförslaget är viktigt ändå, tycker Stefan Calån. - Nu vet vi vad vi kämpar för, säger han. Norrklpingsavtalat U nder tiden fortsatte Transports storavdelningsordförande Harry Jessen och avtalssekreterare Wahlström sin "kamp" för FA-tidavtal och tvångskommendering. Det kallades till gemensam information från Stuveriet och Transport. ÄNNU EN GÅNG SA NORRKÖPINGS HAMNARBETA RE NEJ TILL TVÅNGSKOMMENDERING! Därför fick det bli centrala förhandlingar igen. Och vad blev resultatet. Jo. Tro det eller ej: Tvångskommendering... Avtalet är nu klart. Stefan Calen kan bara spekulera i orsaken till att 50 Transport-medlemmar på ett stormöte röstade för avtalet. - Ett skäl är att Wahlström körde med en bluff när han lät dem rösta om något annat och sedan ta det som ett ja till hela avtalet. Ett annat skäl kan vara att alla var så trötta på allt tjat om avtalet att man inte orkade mer. Dessutom lockade man ju med en liten höjning av månadslönen, en bonus på cirka tre kronor i timmen, och som extra lockbete retroaktiv bonus för 1985 med drygt kr. Ett annat skäl kan vara att avtalstexten om FA-tiden är skriven så här: "Till FA-tidsarbete uttages i första hand de som frivilligt ställt sig till förfogande". Vilket betyder, trots att det inte skrivs ut, att man i andra hand beordrar ut folk. Man kan också tvingas ställa upp på två timmars färdigkörning efter kvällsskiftet slut. Dessutom gäller tvångskommendering för vanlig övertid. A vtalet har också en luddig skrivning om kompensationsledighet, som kan ersätta övertidsbetalning. Hälften av denna ledighet "disponeras av bolaget för utläggning under perioder av låg sysselsättningsgrad". - Vid första anblicken kanske det inte ser så farligt ut, säger Stefan Calån. Men det all- Lars-Göran Karlsson ställde förslaget varliga är att man försöker förandra hela strukturen på hamnens arbete. Rederierna kommer snart att lära sig att till Norrköping kan man alltid gå, för där finns det alltid fullt manskap. Kvällsarbetet kommer att öka. Till en början kanske det går lätt att få ihop f ; ga till kvällsskiften. (Tilläggen är 50 proc. 1< och 100 procent kl 18-24). Men ju mer kvällsarbetet ökar desto svårare kommer det att bli att få ihop folk. Då kan man börja använda tvångskommenderingarna på allvar. - Man vill tvinga fram ett tänkesätt där vi självklart och tacksamt ställer upp så f - betsgivaren kallar. Alla tider på dygnet. - Redan nu har det blivit nästan en självklarhet att man ska ställa upp på fredagkvällar och åtminstone en dag vid storhelger. Vi ska göra vad vi kan för att sätta stopp för det. Vem ska annars göra det? Transports sektionsstyrelse har ju misslyckats, och dessutom avgått. Och Transports ombudsmän har aldrig visat det minsta intress~ för att bevaka våra intressen. De försöker istället med alla möjliga knep att lura på oss avtal som vi inte vill ha. Per Ewald Jan-Inge Levin tog sm son Jonan mect sig pä fackmötet. Och det gär ju bra. Men hur löser man barnpassningen om man blir beordrad "förskjuten arbetstid?"

7 Cirkus i stan H elsingborgs hamnarbetare fick kronor i "gratifikation" i början av januari. Plötsligt och överraskande. Då var det många som misstänkte att det var något särskilt på gång. Men det var bara en som blev så misstänksam att han skickade tillbaka mutpengarna och bad hamnchefen använda tusenlappen till... ja, som en sorts hygienartikel... Misstänksamheten var befogad, skulle det visa sig. Cirkus Transport hade nämligen kommit till stan. Med cirkusdi-..,..

8 Helsingborgsavtalet rektören avtalssekreteraren Hans Wahlström - mannen som gjort sig känd som illusionist. Han kan skriva avtal så att lönehöjningar och arbetsvillkor försvinner i blå molnpuffar. Transportarbetareförbundet hade ambitionen att ordna ett lokalt avtal för Helsingborg, i samarbete med arbetsgivaren. Och arbetsgivaren hade speciella önskemål den här gången. A lltihop hade faktiskt ordnats ganska snabbt mellan jul och nyår Avtalet undertecknades. Sedan kom tusenlappen. Sedan skulle hamnchefen PG Strömberg gästspela i Transports Cirkus. Han hade fått äran att göra huvudnumret i den stora arenan. Publiken - hamnarbetarna - samlades i personalmatsalen. Scenen intogs med stora scenvana av Strömberg och hans assistent-vice ordförande i Transport-sektionen Leif Carlsson. Strömberg öppnade starkt med en sänkning av månadslönen med 20 kronor, och fortsatte med införande av ny bonuslön på cirka tre kronor i timmen. Publiken mumlade. Strömberg fortsatte med konststycket FA-tidsavtal. Hamnarbetarna skulle kunna kallas till arbete antingen mellan 16 och 24, eller 24 och 07, i stället för den normala arbetstiden 07 till 16. Nu mumlade publiken ännu mer. Strömberg var nu i sitt esse. Han avslutade numret med helgjour. 26 timmars arbete lördag och söndag skulle betalas med normala övertidstillägg. Men det mesta skulle tas ut i kompensationsledighet tisdag till och med söndag. Dom som byggt upp sin ekonomi på övertidshelger började nu mumla ganska högljutt. avtalet, som han uppenbarligen uppfattade som helt och fullt existerande. Och det gjorde man på Stuvareförbundet också. Och Transports ombudsmän i Stockholm visste inte vad de skulle ta sig till. Nu var de illa ute. H amns avdelning i Helsingborg hade bestämt sig för att. kämpa emot avtalet. Avdelningen kallade till stormöte, som inte gav mycket mer än att Leif Carlsson kom dit och förklarade att avtalet inte var undertecknat. På frågan om varför han satt tyst bredvid Strömberg under framträdandet i personalmatsalen kunde han inte svara. Under tiden fortsatte Strömberg att informera om avtalet. På ett medlemsmöte den 31 januari beslöt Hamns avdelning att varsla om övertidsblockad. Kravet var att få teckna eget avtal. Det blev början till en intensiv vecka för Transports och arbetsgivarens förhandlare. Nu var de - av Hamnarbetaförbundet - tvingade att ordna fram ett bättre avtal. Speciellt som även Tran- "Hamns avdelning beslöt att varsla om övertidsblockad. ".,. S trömberg klarade sitt nummer med glans. Han kom därifrån och trodde att allt nu var klappat och klart. Han kände tacksamhet till assistenten Leif Carlsson, som under framträdandet suttit snällt och gett sitt tysta medgivande. Föreställningen var slut, och det var meningen att publiken snällt skulle återgå till arbetet. Men det var efter detta uppträdande som det verkligen började hända saker. Hamnarbetarförbundets avdelning, med en dryg tredjedel av hamnarbetarna i hamnen, började höja rösten rejält. Man menade att avtalet var ett illusionsnummer och att det sammanlagt skulle kunna bli lönesänkning, eftersom helgarbete nu till stor del skulle betalas med kompledighet. Kritiken mot det avtal som Strömberg och Carlsson informerat om växte och blev snart kompakt. Tio Transportmedlemmar gick över till Hamn. T ransport klämdes upp mot väggen. Lösningen fick bli ännu ett storstilat illusionsnummer: Avtalet finns inte! Leif Carlsson hävdade detta, och fick stöd i informationsblad från Transports storavdelning. Hamnarbetarförbundet informerade om att avtalet var slutet. Transport svarade med att det var lögn. Hamnarbetarförbundet kunde då visa en kopia på det undertecknade lokala avtalet. Transport svarade med att det var lögn i alla fall!!! Och nu kan man börja tala om den verkliga cirkusen. Transport satt i kläm. Ombudsmännen hade förhandlat fram ett lokalt avtal som var så värdelöst att det kunde få medlemmarna att strömma över till Hamn. Därför förnekade man att avtalet existerade. Samtidigt fortsatte hamnchefen Strömberg att informera om ports medlemmar förklarat sig villiga att ställa upp på övertidsblockaden. Blockaden skulle träda i kraft lördagen den 8 februari. Under veckan hade avtalsförhandlarna arbetat hårt för att knåpa ihop en ny skrivning av avtalet som inte tog bort det väsentliga - FA-tid och helgjour, men som ändå kunde få hamnarbetarna att dra tillbaka sin övertidsblockad. R edan på fredagen visade det sig att flera båtar nu skulle välja att anlöpa Göteborg i stället för Helsingborg, på grund av övertidsblockaden. Det var en perfekt effekt av Hamns stridsåtgärd. För är det något som hamnchefen i Helsingborg inte vill så är det att tappa trafik till Göteborg. Lönsamheten i Helsingborg är långt ifrån god, och syftet med de nya arbetstidsreglerna är att bli en starkare konkurrent gentemot andra hamnar - och då främst Göteborg. Hel- "Han ballade ur totalt och stängde hamnen." singborgs hamn (Skåneterminalen) har tidigare gjort sig känd som prisdumpare. Nu har man överinvesterat i en ny Västhamn. Då räcker det inte med dumpningen. Dugnetruntservice är det nya konkurrensmedlet. "Lösningen fick bli ännu ett storstilat illusionsnummer." A vtalsförhandlingarna var nu intensiva. Vid lunchtid blev hamnchefen desperat. Han ballade ur totalt och stängde hamnen. Rena rama cirkusen. Mäklare sprang omkring och undrade var deras laster tagit vägen och kunde inte få besked. Transports medlemmar kallades till obligatorisk information klockan 15, och Hamns medlemmar beordrades hem. Transport-medlemmarna fick nu veta att avtalet var definitivt spikat. Månadslönen höjs nu med cirka 400 kronor, till kronor, FA-tiden och helg-jouren blir frivillig. Bonus med cirka tre kronor i timman. Hamns övertidsblockad hade i alla fall nått en liten bit och förbättrat lönevillkoren. - Vi drar tillbaka blockaden, lönebiten är vi nöjda med. Men FAtiden är vi fortfarande starka motståndare till. Vi tror dock inte att vi klarar att stoppa den nu. Eftersom vi bara är minoritetsorganisation i hamnen. Hade vi varit i majoritet hade någon FA-tid aldrig kommit på tal. På samma sätt kommer vi att stoppa FA-tiden om vi blir i majoritet, och det hoppas och tror jag att vi blir ganska snart, säger Peter Shaw, avdelningsordförande i Hamns Helsingborgsavdelning. P.E. 8

9 Kommentar -tid - förskjuten arbetstid. Vad är det egentligen? Och vem har hittat på denna nya arbetsorganisation för hamnarna?, ör det första kan vi konstatera att de lokala avtal som nu slutits ~ rrköping och Helsingborg innebär ett stort steg bakåt i den kamp som hamnarbetare fört under hela 1900-talet. Under denna tid har man lyckats tvätta bort sjåar-stämpeln. Man har fått fasta arbetstider, och kommit ifrån systemet där man var tvungen att varje morgon gå ner till utropet i hamnen för att-kanske - få jobb. Och om man inte fick något; komma tillbaka med jämna mellanrum för att kanske få ett påhugg framåt kvällen. Det man hade på den tiden var egentligen en sorts FA-tid. Vem har intresse av att vi går tillbaka till detta system? Ja, att arbetsgivarna har det är självklart. Genom FA-tiderna i Helsingborg och Norrköping kan man nu kalla in arbetskraft precis när det behövs - dag, kväll eller natt. Men ombudsmännen fick problem med att få till några lokala avtal. Fyra, fem avtalsförhandlare i Stockholm hade den tunga bördan att sluta avtal åt många olika yrkesgrupper, så ibland kunde det bli så pinsamt att man på lokala hamnförhandlingar började prata om åkeriavtalet och det visade siog att ombudsmannen inte visste ett dugg om förhållandena i hamnen. Det hela blev alltså för krångligt för ombudsmännen. Därför började man bli alltmer beroende av arbetsgivarens experter och konsulter. Samarbete och trevliga sammankomster blev allt vanligare. Ombudsmännen tog snart till sig arbetsgivarens synsätt. Det värsta utslag av denna känsla av gemenskap pågår nu i branschkonferenser, där Transports ombudsmän och förtroendemän deltar i helgkonferenser med olika representanter för arbetsgivaren. Stuvareförbundet står för kostnaderna och diskussionen handlar lika mycket om interna fackliga frågor som om problem i branschen. Den.na gemenskap har redan satt sina spår hos andra yrkesgrupper inom Transport. Till exempel för arbetare på åkeriföretag och landterminaler, som sedan flera år har FA-tid. Men det har varit lite svårare att få hamnarbetare med på FA-tiden. I Göteborg har man gjort flera försök, med misslyckats. I Karlstad hann man sluta ett färdigt avtal innan Hamnarbetarförbundet ingrep, och av rädsla för medlemsövergångar drog Transport tillbaka avtalet.. Men nu har man alltså trots allt lyckats i Helsinborg och Norrköping. Det mystiska är att även Transportarbetareförbundet har ett så stort intresse för att införa FA-tid. Ytligt sett är det obegripligt att ett fackförbund frivilligt går med på att vrida utvecklingen bakåt. I det här fallet har man dessutom gjort det med stor energi. Trots motstånd från hamnarbetarna har man stått på sig. Försökt om och om igen. Och nu har det alltså lyckats. Ytligt sett är det obegripligt, men om vi rotar lite grann under }'Jan så kan vi kanske förstå vad det är som driver Transports omsman. är hamnarbetarna i början av 70-talet uteslöts ur Transport och bildade Hamnarbetarförbundet fanns det lokala avtal i alla hamnar. För att försäkra sig om makten över avtalen slöt Transport ett Riksavtal med stuverierna. Där skulle alla riktlinjer finnas och ut "fr n detta skulle man sedan kunna sluta lokala avtal., I ' En viktig orsak till att man stått på sig är faktiskt en arbetsmiljöfråga - för Transports ombudsmän. Det var för besvärligt med en massa olika avtal. Nu rationaliserar man i stället ruljansen så att alla Transports yrkesgrupper har ungefär likadana avtal. Ombudsmännen ska kunna åka ut till olika arbetsplatser och förhandla om lokal avtal utan egentligen behöva bry sig om om det gäller en hamn eller ett åkeri. Det här är så bekvämt för ombudsmännen att de knappast kommer att ge upp sin kamp för FA-tidsavtal i alla hamnar. Och arbetsgi':'ar~a ställer sig naturligtvis med glädje på ombudsmännens sida 1 den kampen. Hamnbolag och stuverier i Sverige kommer_ dessutom mer eller mindre att tvingas kräva ett FA-avtal, och motivera detta med att man måste hänga med i konkurrensen - gentemot dygnetrunt-hamnarna Norrköping och Helsingborg. Transport och Stuvareförbund står alltså tillsammans på ena si" dan. På den andra sidan finns bara Hamn -ett litet fackförbund somhar så stora krafter emot sig att kampen för en verklig utveckling av hamnarbetarnas villkor ibland ter sig hopplös. Men Hamnarbetareförbundet kommer inte att ge upp. Skulle Hamn redan idag få stöd från landets alla hamnarbetare, ja, då skulle FA-tidsavtalen vara borta inom en vecka. Nu blir det väl tyvärr inte så. Det kommer att ta lite längre tid. Det kanskr till och med tar lång tid. Det gäller bara att kämpa vidare... att inte ge upp.... att inte ge upp

10 Varför ösa ut pengar på tips, lotto och V65 när chanserna är mycket större på börsen? Börja med att gå till banken och ta ut kronor från ditt lönekonto. Vad du sedan ska göra för att tjäna kronor på ett halvår får du veta i den här artikeln. Du får också veta var pengarna kommer ifrån. P å Stockholms fondbörs snurrar lyckohjulet som aldrig förr. Miljonvinster hit miljonvinster dit - hur bär de sig åt? Och varifrån kommer pengarna? Svaren finns i Hamnarbetarnas börsguide, överlägsen varje konkurrent. Naturligtvis får du lära dig hur man bär sig åt för att vinna. Men du får också reda på hur de flesta av oss förlorar när spekulationskarusellen virvlar runt. Låt oss börja med vinsterna. Hur vore det att tjäna kronor på ett halvår? Intressant? Då sätter vi igång. Lämplig spekulation Att hitta en lämplig aktie att spekulera i blir vår första uppgift. Vi fastnar för Digamma AB, ett bolag som sysslar med att utvinna guld ur havsvatten. Vår bedömning är nämligen, att Digammaaktien, som på börsen står i 135 kronor, är undervärderad. Digammas börsvärde - priset på samtliga aktier till gällande kurs - är nämligen lägre än substansvärdet - bolagets tillgångar minus dess skulder. Dessutom är framtidsutsikterna för Digamma goda. Vi köper alltså aktier, eftersom vi har kronor tillgängliga. Men vi nöjer oss inte med det. Aktier kan utan större problem belånas till 60 procent av börsvärdet. Vi lånar alltså och köper ytterligare 600 aktier, som vi belånar till 60 procent, vilket ger oss ytterligare 360 aktier, som vi belånar... till slut har våra aktier växt till stycken. Kom nu ihåg, att vi inte köper Digamma med tanke på aktieutdelningen. Den har de senaste åren varit ca 2:70 per aktie, d v s två procent - det täcker inte ens inflationen. Vi skulle få högre utdelning på ett vanligt bankkonto. Nej, vi köper aktier med tanke på kursvinster. Och de kommer - var så säker! Vårt köp av Digamma-aktier har nämligen gjort andra spekulanter nyfikna. Alltfler börjar intressera sig för de hittills bortglömda bolaget. Allt fler koper Digamma-aktier. Och eftersom aktiekurserna i mycket hög grad påverkas av förhållandet mellan tillgång och efterfrågan kommer kurserna naturligtvis att stiga. Någon självklar gräns uppåt är svår att tänka sig. Tjäna pengar på luft Teoretiskt borde intresset för aktien avta, när börsvärde och substansvärde sammanfaller. men ofta "frigörs" aktien från företaget och blir till en vara i sig. Ett utmärkt exempel är Fermenta, vars börsvärde på några veckor nått upp till drygt 9 miljarder. Det värdet kan jämföras med det mer stabila, och därför sannolikt mer rättvisande börsvärdet på det mångdubbelt större ASEA 13 miljarder. Aktiekursen kan alltså tills tor del bestå av luft. Men luft går också att tjäna pengar på, så länge det finns folk som vill betala dyrt för den. Uppgång = Sälj! Låt oss därmed förflytta oss sex månader framåt i tiden och avläsa börsnoteringarna! Kursuppgången motsvarar i allt våra förväntningar. Ju fler som köpt Digamma-aktier, desto mer har kursen stigit, varefter nya intresserade köpare anmält sig och pressat upp kursen ytterligare. En extra skjuts uppåt kom, när det blev känt att Digamma och Sjöförsäkringsaktiebolaget Triton tillsammans tagit över välkända AB Söderhavsbubbl'l!i{ Allt detta har fått till följd, att våra aktie~ - teras i 340 kronor. Nu säljer vi aktier a 340 kronor ger kronor. Vi måste förstås betala tillbaka vårt lån - då har vi kronor kvar. Visst kostade det några kronor i ränta också - men ganska lite, eftersom räntan är avdragsgill, un.. i kronor. Nettoresultatet: vår förmögenhet har ökat från till drygt En ökning med 375 procent. Vinst utan ägande Denna eleganta affär var ändå bara ett skolexempel, ett enkelt och osofistikerat aktieklipp. Andra möjligheter gives: handlar vi med optioner i stället för med aktier kan vi tillgodoräkna oss kursvinster utan att ens äga aktierna. En option är rätten att inom en viss period, tex nio månader, köpa en börspost, vanligen 100 stycken, aktier till en i förväg fixerad kurs. I stllet för att köpa Digamma-aktier a 135 kronor kan vi för kronor köpa optioner på dessa aktier med ett lösenpris på ::HAMN ARBETAR

11 250 kronor. Efter sex månader kan vi utnyttja våra optioner: köpa aktier a 250 kronor?ch genast sälja dem för 340 kronor styck. Vinst~ blir lägre än i det förra exemplet, men å ra sidan har vi inte behövt binda vårt kapital så länge.... Vi kan också, eftersom tre månaders lopt1d återstår på optionerna, sälja dem vidare till någon som spekulerar i fortsatt uppgång. Den höga kursen gör, att till och med ! or är ett bra pris på optionerna. Aktiekur.\ na tillåter ju en direkt vinst på Vi säljer alltså för , och vår vinst blir , eller procent på insatt kapital. Och detta tack vare värdestegringar på aktier som vi aldrig ägt! Vem betalar vinsten? Så här går det alltså till att bli rik på börsen. Vårt Digamma-bolag finns visserligen inte i verkligheten. Men dess kursutveckling, plus 152 procent på sex månader, är på intet sätt unik. På tre månader, 15 oktober 1985 till 15 januari 1986, ökade kursen på Volvo med 43 procent, på Beijer med 55 procent och på Fermenta med 267 procent. Det samlade börsvärdet, alltså aktieägarnas kollektiva förmögenhet, steg under samma tid från ca 230 till ca 300 miljarder - omkring 30 procent. Vem betalar dessa vinster? Svaret kommer från många håll. Från Volvodirektionen och från Aftonbladets journalister. Det är ett och detsamma: Det är inte löntagarna som betalar. Men där ljuger spekulanterna och deras megafoner. Visst är det löntagarna som betalar. Vi betalar insatser och vinster - och ändå finns det mera kvar på notan. Så här går det till. Improduktivt överskott Insatserna, de pengar som förs in på börsen, kommer i huvudsak från tre olika håll. Från allemans- och aktiesparfonden. Från löntagarfonder. Från företag, som placerar sina tillgångar i aktier. Låt oss nöja oss med att granska denna sista grupp - vi återkommer till de övriga. Många stora industriföretag har för närvarande en hög likviditet. Produktionen ger ett stort överskott sedan avskrivningar gjorts och löner betalts. Om detta överskott användes i löntagarnas intresse, skulle det antingen gå till högre löner, eller till nyinvesteringar, moderniseringar, forskning och utveckling som kan trygga fortsatt produktion. Eller till allmänna nyttigheter. Men eftersom aktieaffärer, på kort sikt och för företagsledningen, ger mycket större avkastning än vad investeringar skulle ge, så förs överskottet över till börsen, där det förblir improduktivt. Och eftersom överskottet inte är något annat än värdet av det arbete som utförts, minus löner och kapitalkostnader, är det just löntagarna, eller rättare sagt lönearbetarna, som - utan att ha tillfrågats - står för insatserna. Och köparens insats är ju säljarens vinst. Insatser och vinster kommer alltså båda från samma källa: från lönearbetarna. Dessutom blir det arbetarna som får betala för de uteblivna nyinvesteringarna, när företag som struntat i att planera för marknadsförändringar inskränker driften eller lägger ner. När så de framgångsrika spekulanterna använder en del av de stora vinsterna till ökad konsumtion, då drivs inflationen på. Då kräver finansministern återhållsamhet av - just det: lönearbetarna. När det gäller vinsternas fördelning bland spekulanterna kan naturligtvis en och annan göra en smärtsam förlust. Men det förändrar inte grundläggande fakta: vinsterna har ett, och endast ett ursprung: Arbetet. Det är vi som arbetar ihop dem - spekulanterna bara delar på kakan. Lurar sig själva Om vi återvänder till löntagar-, allemans- och aktiesparfonder, så komplicerar de naturligtvis bilden något. Det är ju i någon mening lönearbetarnas pengar som finns i dessa fonder. men frågan är om lönearbetarna på lång sikt tjänar på sin egen spekulation. Fondernas efterfrågan på aktier höjer ju kurserna, och bidrar därmed till att spekulation blir ett attraktivt alternativ till produktiva investeringar. De lönearbetare som sparar i allemansfond riskerar på så sätt att lura sig själva. Också löntagarfonderna bidrar till denna utveckling. Formellt är löntagarfonderna visserligen inte ute efter spekulationsvinster utan efter inflytande, vilket skulle kunna vara ett "Börsen är inget Monopolspel, börsvinsterna uppstår inte ur något mystiskt ingenting." försvar. Men i realiteten ägnar sig också fonderna åt spekulation, genom att köpa röstsvaga B-aktier i bolag, vars konstruktion är sådan att utomstående aldrig kan räkna med ett reellt inflytande - t ex Fermenta. Aktier, diamanter eller fastigheter spelar ingen roll - så länge arbetets överskott går till privat spekulation i stället för till nyinvesteringar eller allmänna nyttigheter, så länge kommer också lönearbetarna att förlora. Börsen är inget Monopolspel, börsvinsterna uppstår inte ur något mystiskt ingenting. Det är vi som betalar. KG Hammarlund Artikeln tidigare publicerad i Arbetaren ENS BÖRSGUIDE==

12 Lön & Inflation Det är inte våra löner som skapar inflation! produktion. Låg efterfrågan kan därför paradoxalt nog leda till högre priser. Perioden efter 1950 har varit speciell jämfört med tidigare perioder under kapitalismens historia just genom att prisnivån stigit hela tiden. Inflationer under tidigare perioder har varit kortvariga och följts av perioder med sjunkande priser. Teorin i Ljunggrens bok är monetaristisk: Inflationen skapas av att mer pengar snurrar fortare. En intressant infaltionsteori måste emellertid säga något om varför penningmängden ökar. Ljunggrens grundläggande tes på denna punkt är att inflationen blir hög när kapitalismen går in i en kris och om arbetarrörelsen då är så stark att den kan hindra den klassiska "krislösningen" - massarbetslöshet. Staten tvingas föra en stimulanspolitik, vilket i kombination med kreditexpansion från banker och företag, är orsak till den penningmängdsökning som i sin tur leder till inflation. D et första frågetecken kring denna teori är varför stimulanspolitiken leder till inflation och inte till full sysselsättning. Ljunggren menar att detta beror på att det är svårt att styra efterfrågan till de sektorer där det finns ledig kapacitet och på att q~r lång tid för produktionskapaciten att a r'r'~sa sig efter ändrad efterfrågan. Ett andra frågetecken gäller hur ökad penningmängd leder till ökade producentpriser. Om detta säger Ljunggren ingenting. Vad som skulle krävas för att räta ut dn sa frågetecken är rimligen mer direkta stud. v hur företag sätter priser, vilka principer. l ämpar o s v. Som Ljunggren noterar kommer ju alla prisökningar från företagen i den meningen att det är företag som sätter priserna. Djupare kunskaper om h ur detta görs tror jag är centralt om inflationen ska kunna förklaras ordentligt. 12 Om LO-grupperna inte tagit ut någon löneökning 1984 hade inflationen minskat med bara 0,6 procent, men deras reallön sjunkit med 7,5 procent. Det visar Sten Ljunggren i sin bok "Lögnen om lönen". Lönerna har tilldelats rollen som grundbult i vår ekonomi, skriver Sten Ljunggren i sin bok om inflationens orsaker. Det är knappast någon hejd på vilka avgörande och skadliga effekter som löneökningar påstås ha. Det tycks då särskilt gälla normal- och låginkomsttagarnas löner. Kraven från dessa grupper på drägliga löner riskerar, om man får tro allt som pumpas ut via press och TV, att omöjliggöra kampen mot inflationen, lamslå exporten, stoppa investeringarna, hejda tillväxten i ekonomin och leda till högre arbetslöshet och sänkt reallön. D et finns ett statitiskt samband mellan löneökningar och prisökningar. Perioder med höga löneökningar har också varit perioder med höga prisökningar. Detta säger dock inget om vad som är orsak till vad. Ser man på vad som stigit först finner man, enligt Ljunggren, att ökningen av producentpriser föregatt ökningar av löner och av konsumentpriser. Därmed faller tesen att löneökningar varit den stora boven bakom inflationen. De ökade producentpriserna leder sedan till högre löner på två sätt; Högre vinster gör att löntagarna kan förhandla till sig högre löner, och stigande konsumentpriser leder till löneökningar för att kompensera detta. Detta resonemang leder fram till frågan om vad som ligger bakom ökningar av producentpriserna, och på den punkten presenterar Ljunggren en teori för 80-talet och en mer allmän teori för hela efterkrigstiden. L junggren kallar infaltionen de senaste åren för en åtstramnings- och vinstinflation. Priserna har stigit på grund av politiska beslut (ökade skatter, devalvering), och på grund av att företagen höjt vinstmarginalerna. Åtstramningen kan leda till högre priser också genom att företagens försäljning då går sämre; färre har råd att köpa varorna. Kostnadsnivån stiger i så fall därför att företagets fasta kostnader fördelas på en mindre "Priserna har stigit på grund av politiska beslut och på grund av företagens ökade vinstmarginaler." N är jag kommit så här långt i Ljunggrens bok trodde jag att hans slutsats skulle bli att bara kapitalismens avskaffande kunde leda till att inflationen upphörde - givet att arbetarrörelsen inte vill kapitulera inför kapitalisternas krav. Hans teori tycks ju göra den slutsatsen oundviklig. I bokens avslutande avsnitt föreslås dock en "verklig" tredje väg. Den skulle innebära indragning av spekulationspengar, inställda ränteutbetalningar från staten till höginkomsttagare, omfördelning av skattebördan, sänkt moms på mat. Stimulans till konsumtion och därigenom till produktion geno ~ alla normal- och låginkomsttagare fick,- lön med tusen kronor i månaden. D essa förslag tycker jag är fördelningspolitiskt bra, men de strider mot vad Ljunggren själv tidigare sagt orrs - mulanspolitikens konsekvenser. Stimtf~:\s till konsumtionen leder enligt hans teori till inflation och inte i första hand till ökad produktion. I så fall vore momssänkningen det enda som skulle påverka inflationen. Min slutsats är istället, att om inflationen är orsakad dels av kris i den kapitalistiska produktionen, dels av vissa styrkeförhållanden mellan klasserna, så kan inflationen bara påverkas genom att just dessa saker påverkas. Så länge dessa förhållanden föreligger bör vi lära oss leva med inflationen och se till att dess negativa konsekvenser blir så små som möjligt, exempelvis genom anpassning av skattesystem och lånesystem (realräntor osv). A ven om löneökningar inte varit drivkraften bakom inflationen så frågar sig Ljunggren ändå om löntagarna kanske ska ta första steget och nöja sig med små löneökningar för att bidra till en lägre inflation. Han presenterar ett litet räkneexempel om vad som skulle hänt om LO-grupperna inte tagit ut någon löneökning under Konsekvensen skulle i räkneexemplet blivit

13 Lön & Inflation ,6 procent lägre infl.?tion men också 7,5 procent lägre reallön! Ar det rimligt att betala ett sådant pris för en så liten sänkning av inflationen? Ljunggrens svar är naturligtvis nej. Men skulle inte låga löneökningar idag kunna leda till högre reallöner i framtiden? Skulle inte låga löneökningar leda till lägre inflation, högre export, mer investeringar, högre tillväxt och därigenom högre reallöner på sikt? Ljunggren menar dock att denna teori faller redan på första steget: Låga löneökningar skulle inte leda till att inflationen minskar. S själv skulle jag kanske hellre uttrycka det som så att teorin bygger på en rad mycket osäkra samband. Det går inte att på vetenskaplig grund säga något om när de påstådda rellöneförbättringarna skulle inträffa och hur stora de skulle bli. I denna situation ligger det rimligen nära till hands att rekommendera ett "fackligt" synsätt: vad som är rimliga löneökningar bestäms av hur stora vinster företagen har och av vad grupper med högre inkomster haft för standardutveckling. Ska det tas steg på osäkra nedskärningsvägar bör det rimligen vara de som har det bäst som tar det första steget! Hans Lind 13

14 Chile~ Stockholms Hamnarbetarefackförening har tagit ett solidaritetsuttalande och skickat kronor till Congemar - Chiles Hamnarbetar - och Sjöfolkskonfederation. Förtroendeman Björn Borg träffade Congemars internationella sekreterare nyligen, och det är Björns frågor till honom som ligger till grund för den här intervjun. Stockholms hamnarbetare uppmanar nu övriga avdelningar att ge stöd till Congemar.. ' ',. -.J

15 ... _,..Chile Hamnarbetare avskaffade... Yrkesgruppen hamnarbetare avsskaffas! Det är innehållet i en lag som utfärdades av Chiles diktator Pinochet Syftet var att krossa fackföreningarna och sopa undan alla små f åner som arbetarna erövrat under decenniers kamp. Enligt "Den förbannade lagen" skulle hamnr llllllitarna ersättas av timavlönade extraar L'Wire. Hamnarbetarlegitimationen avskaffades och i stället delade man ut passerkort till vem som helst som såg någorlunda ung och stark ut. Och naturligtvis sänktes lönerna. Företagarna vann cirka sex miljader kronor på reformen. - Det var vi hamnarbetare som höll ut längst mot diktaturen, berättar Juan Espinoza Bello, internationell sekreterare för Congemar - Hamn - och Sjöfolkskonfederationen. Han har kommit på besök i Sverige för att informera och söka stöd. - Det tog oss fyra år efter "avskaffandet av hamnarbetare" att samlas till en ny slagkraftig organisation. Nu är det fem olika förbund som gått samman i topporganisationen Congemar: hamnarbetare, siöfolksförbun-. i "För att familjen ska överleva tvingas kvinnorna prostituera n sig.,, det, däcksarbetarförbundet, specialfiskebåtsanställda och fiskeriindustriarbetarförbundet. - Vi började med att blida arbetarråd i de 40 hamnarna i Chile, och 1983 kunde vi bilda landsomfattande råd, som naturligtvis inte erkänns av regimen. Nu i augusti 1985 kunde vi bilda Congemar, och den första uppgiften blev att utlysa en total och förlängd strejk i alla Chiles hamnar för att få våra yrkesrättigheter tillbaka. Strejken började i oktober. I en vecka lamslogs all sjötrafik. I Valparaiso och San Antonio fortsätter strejken. (Intervjun gjordes i december.) - Men så har vi verkligen något att kämpa för. Jag är medlem i de ombudranställdas förbund, säger Juan. Vi drabbades av samma förbannade lag som hamnarbetarna. En sjöman i Chile har nu inte rätt till fast lön. Vi får inte sluta kollektivavtal och har ingen anställningstrygghet. Du får ingen ersättning för obekväm arbetstid eller för arbete med farlig last eller i hårt väder. Familjetilläggen är borta och pensionåldern har höjts. Förr håde vi fria arbetskläder och olycksfallsförsäkring. Men det har tagits bort. Hur klarar ni att överleva? - Vi har fallit tillbaka oerhört. I och med att containertrafiken tvingats på oss av regimen och de transnationella rederierna så har massor av arbetstillfällen gått förlorade. Av våra hamnarbetare är det bara som har arbete två gånger i månaden. Man får ut 75 kronor för ett skift. Kan man leva på 150 kronor i månaden? - Nej. För att familjen ska överleva tvingas många kvinnor prostituera sig. Mannen tjänar inte längre ihop till det dagliga brödet. Massor av barn är undernärda, du har inte råd att köpa gasol till matlagningen, strömmen och vattnet är avstängt eftersom du inte haft råd att betala räkningarna. Vad kan man "Vi har medlemmar, men vi har inte ens haft råd med ett eget kontor. " göra? Självmord är vanliga. En kamrat till mig, en sjöman med flera barn, hängde sig nyligen. - Diktaturens politik har varit fullständigt förödande för vår del. Därför har den här strejken varit på kniven. I demontrationerna har man satt eld på långtradare. Vi har fått slåss mot tre olika väpnade styrkor: ordningspolisen (karabinjärerna), armen och marinkåren. - Vi hade politiskt stöd av SOP (Folkliga Demokratiska Rörelsen) och direkt stöd av Patriotiska Fronten Manuel Rodriguez (stadsgerillan) som bland annat sprängde en bro mellan Valparaiso och San Antonio. Det gjorde de för att visa regimen att vi inte stod ensamma. Vi fick också hjälp från många håll med att driva soppkök i ett drygt dussin hamnar, för hamnarbetarnas familjer. - Om vi inte får internationellt stöd snart måste vi göra en paus. Men vi ger inte upp! - Förtrycket har varit hårt. Därför skickade kamraterna ut mig på den här resan för att vädja om stöd från hamn- och sjöfolk i hela världen. När strejken är över kommer vi att behöva dubblet så mycket stöd och solidaritet. Då kommer regimen att plocka ut sina offer bland våra ledare. Då måste våra kamrater i utlandet vara på sin vakt. Hur stödjer vi er bäst? - Ni kan stödja oss och Chiles demokrati genom en total bojkot av frakter till och från Chile. Ni kan också skicka stödtelegram eller brev till våra organisationer och protester till regimen. - För det tredje föreslår vi att ni tar särskilt ansvar för någon facklig grupp, för en avdelning eller ett helt förbund. Hamnarbetarna i till exempel Liverpool har "adopterat" specialfiskebåtsanställdas förbund och hamnarbetarna i Livorno, Italien har tagit sig an Fiskeindustriarbetarförbundet. Ar Congemar ensamt om att organisera hamn- och sjöfolket? - Nej, dessutom finns det ORIT-anslutna Confederacion Maritima de Chile, ledd av Eduardo Rios. ORIT är en avläggare i Latinamerika av USA:s CIO-AFL. De organiserar kring 20 procent av de som nu arbetar i hamn- och sjöfartssektorn. Congemar organiserar mellan 35 och 40 procent. I strejken deltog båda huvudorganisationerna. Hur väljer ni era representanter? Har ni internationell anknytning? - Representanterna väljs direkt av medlemmarna. Vi i Congemar har ingen internationell anknytning ännu. Vi kan inte som Svenska Hamnarbetarförbundet vara med i Fackliga Världsfederationen. Då skulle diktaturen se till att vi blev huvudet kortare! Men vi vill gärna ha nära och goda förbindelser med organisationer som är med i FVF. Vi hoppas på deras stöd. Congemar är en bred organisation politiskt sett. Större delen tillhör givetvis vänstern. - Vi är en fattig organisation. Vi har medlemmar, men vi har inte ens haft råd att skaffa oss ett eget kontor. Lyckades ni få ett totalt stopp i hamnarna under strejken? - Regimen försöker föra in strejkbrytare i låsta containrar, och så ger man dem masker så att de inte blir igenkända och får stryk efteråt. Infarterna till hamnområdet är besatta av militär, och nu har de dubblat betalningen för att locka strejkbrytare till hamnen. Juan berättar att fruktsäsongen börjar i februari. Det krävs erfarna hamnarbetare för "Infarterna till hamnområdet är besatta av militär." att stuva detta gods. Kanske att Congemar slår till igen, men då behövs internationellt stöd. Vidare får vi veta att en av Pinochets närmaste män, arbetsministern och plantageägaren Marquez de la Cuadra är största delägare i fruktexportföretaget David Del Curto. Det är där som svenska KF köper sin frukt... Ingvar Enghardt Fotnot. Björn Borg kan lämna mer information om Congemar, och om hur man kan ge chilenarna stöd. Tfn

16 Transportsektion i kris Arbetsgivarstöd dras in... medlemsantalet. Man ~arhafttvåfrialo~ale.~i hamnen och alldeles formycket betald tid for fackligt arbete. Dessutom hariransports hu- Nu ligger Transports sektion i Goteborgs hamn mycket n- sigt till. Det har visat sig att vudskyddsom~ud fått en 1eas1ng-b11.. de ras fortroendeman fatt ut fyra gånger för mycket i ekonomiskt stöd från arbetsgivaren. Detta ska nu dras in. - Dom kommer att få problem, för nu måste dom börja "De som gick med i Transport jobba ideellt. Och det har dom ju inte precis någon rutin lovades förflyttning till bättre på, säger Gerhard Malmgren, ordförande i Hamns avdelning 4. jobb". Transportsektionen har enligt förtroendemannalagen fått ut stöd som motsvarar antalet medlemmar. Felet är att man inkluderat Hamns medlemmar. Man har alltså fått stöd för 675 st, när Transports medlemsantal i verkligheten bara är cirka o - Men den bilen måste ha ett allvarligt mo- torfel, för den har aldrig setts till på arbets- platsen, kommenterar Gerhard Malmgren. E nligt förtroendemannalagen har den fackliga organisation som är bunden av kollektivavtal rätt att disponera lokal på företaget. Förtroendemännen har också rätt att ägna sig åt fackligt arbete på "Två lokaler hamnen och leasingbil. " I fri betald arbetstid. Och om det fackliga arbetet måste förläggas utanför ordinarie arbetstid ska arbetsgivaren betala ersättning. Detta arbetsgivarstöd bör ungefär motsvara antalet medlemmar. På det här viset har Transportsektionen fått enorma resurser - med tanke på det lilla M ed tanke på dessa fakta framstår Transports ett år gamla anklagelser mot Hamns avdelning som absurda. Via dagspress och tidningen Transportarbetaren påstods att Hamns avdelning 4 fått en "villa" som muta från stuveriet. Sanningen är att avdelningen hyr en gammal ask av Göteborgs Hamn. Hyresvärden har precis som brukligt stått för huvuddelen av renoveringskostnaderna. Men Hamns medlemmar stod för en stor del av renoveringsarbetet, och betalar en normal hyra. - Transport borde nog tala tyst om mutor, säger Gerhard Malmgren. När det gäller de minskade anslagen genom förtroendemannalagen var det faktiskt Transport som avslöjade sig själva. Sektionen reserverade sig nämligen mot hamnbolagets budget - och skälet visade sig vara just de minskade anslagen till Transports verksamhet. S ektionens förtroendemän är nu kraftigt modstulna. I Göteborgs Hamns personaltidning uttalar sig sektionsordföranden Gösta Börjesson i en enkät: Gösta Börjesson, Transportarb tareförbundet: - Det saknas tyvärr en genomtänkt personalpolitik i företaget. Ingenting stämmer längre och det gäller för alla kollektivanställda. Jag tycker faktiskt att det fungerade bättre på det g a stuveribolaget. Ta tex en sådan sak oin anpassningsfrågorna, där det helt enkelt är totalstopp. Det är ju gott och väl att produktionen går bra och ekonomin i företaget är stabil, men vi anser som sagt att personalpolitiken lämnar mycket övrigt att önska. Vi låter Gerhard Malmgren analysera Börjessons besvikelse: - Det är inte så konstigt att Börjesson längtar tillbaka till det gamla stuveriet. På den tiden satt nämligen två personer i bolagsstyrelsen - ordförande Tengroth (s) och Johansson (s) - som såg som sin huvuduppgift att slåss mot Hamnarbetarförbundet. Hamnens intressen kom i andra hand. - På den tiden fick Transports sekti tänkbart stöd. Och ett sätt för Transpo 'dtt värva medlemmar var att lova bättre jobb. Om man gick över till Transport så kunde dom fixa lättare jobb via anpassningsgruppen. Nu går inte det lika lätt längre - det är därför Börjesson är så besviken över.,.,_ passningsfrågorna. / ;, P.E. Trelleborgsavdel ning avstår facklig kamp I januari beslöt Hamnarbetarför- kontroll över avtalssituationen. Och vi tycker för bättre villkor utan att vara totalt låsta av de bundets Trelleborgsavdelning med inte om att förbundet.inte skick?~ oss k?p~or avt?i ombudsmännen och arbetsgivaren sät- 34 medlemmar att begära utträde på_ Transports m~gas1~savtal. Vi.Jobbar J~ in- ter ihop:. ur fömrbund~th. b I. k. 'k ~~~~t~r~~tu~a~ iv~~t1~!t~~~:1~:1:~ ~1 ~~~ på~ti~l~aitt vs~~~~~:~~ad~~r%~~~~d~~~s~~~ - en VI ar a so ut ingen nt1 fått ordna fram avtalshäftena själva. mot Hamnarbetarförbundet, säger.. -Vi har in.~et att. an~.ärka på i övrigt mot f d avdelningsordföranden Erik Sjö- forbundet, s~g~r En~. Siostra~~strand. de~f~c~~~~a~:g~fe~~r~~ a~ ~~~~~~~tj~t 0 åt Varför lämnar ni då förbundet? Transports ombudsmän. Inom Hamnarbe- - Ja, vi tycker inte att vi har haft någon tarförbundet hade ni ju möjli:;;!'let ~tt kämpa Jasså! Ja, på pappret är det så. Men nu kan du bara se hur det gått till i Helsingborg och Norrkö- 16

17 I I KRON I KAN f.av Gunnar Norberg 1 Ornsköldsvik Transport och Sydafrika r andra gången har Transportarbetareförbundet inställt en lockad därför att arbetsgivaren hotat med stämning inför Arbetsdomstolen. Arbetsgivarna accepterade tydligen en månads blockad, men inte mer. Det verkar som om Transports ordförande Jonny Grönberg först gått till Stuvareförbundet och frågat om man fick vidta blockadåtgärder. Transport var ju sist i Norden med gå med. Och först med att hoppa av.,...rönberg säger att Hamnarbetarförbundet kan fortsätta sin lockad därför att "utbrytarorganisationen" inte har avtal och inte berörs av fredsplikt. Men han nämner inte att Norge och Finland fortsätter blockanden! +o (Det är otroligt att Grön berg är så dåligt informerad att han envisas med att kalla oss "utbrytarorganisation". Vet han inte att det var ett förbundsrådssammanträde 1971, under Hans Ericsons ledning, som beslöt att utesluta hamnarbetare. Senare fick Ericson sparken. Men de övriga i klanen sitter kvar.) Men låt oss titta på vad det arbetsgivarhot bygger på, som Transport kapitulerat inför. En av våra främsta experter på arbetsrätt, professor Folke Schmidt, har med bestämdhet hävdat att politiska strejker och blockader är tillåtna i såväl Sverige som Norge och Finland. I Sverige är den rätten befäst genom den s k rationella klyvningen från Förhandlingsordningens paragraf 8 hade följande lydelse: "Innehåller avtal förbud mot strejk eller lockout under avtalstiden, skall sådant förbud ovillkorligen respekteras. Innehåller avtal icke ett dylikt förbud, må icke som brott mot avtalet anses vare sig av arbetsgivaren företagen lockout, som gillats av Svenska Ar J tsgivareföreningen, eller av arbetarna företagen strejk, som er efter medgivande av Landsorganisationen. Sådan lockout eller strejk får dock ej ske för att framkalla ändring i eller tillägg till gällande avtal eller förbindas med yrkande om sådan ändring eller sådant tillägg." +o 11 olke Schmidts kommentar till detta lyder: "Som framgår av texten skulle strejk och lockout med annat syfte än att ändra gällande avtal vara tillåten under avtalstid, såvida inte kollektivavtalet innehöll särskilt förbud mot sådana stridsåtgärder. Det förhållandet att man både på arbetar- och arbetsgivarhåll krävde handlingsfrihet förklarar varför lagen om kollektivavtal 1923 kom att vila på principen att stridsåtgärdet är förbjudna endast för vissa uppräknade fall." Samma paragraf finns inskriven i nuvarande MBL men går där under paragraf 41. Sakinnehållet har inte förändrats. +o De politiska strejkerna har i Sverige inte varit många. Rösträttsstrejken från 1902 är en, en annan är den kända arbetsnedläggelsen den 22 maj 1928 för deltagande i demonstrationer mot kollektivavtalslagen. Vid det tillfället klargjorde landssekretariatet och socialdemokratiska partiets styrelse i ett gemensamt undertecknat manifest att arbetsinställelse då det gäller en politisk fråga inte strider mot kollektivavtal-om inte avtalet innehåller ett förbud mot strejker under avtalstiden. Den som klantat till rättsläget i denna fråga är utan tvekan LOs jurist Ove Kjellgren, och bakgrunden till det är denna: +o Vid LOs ordförandekonferens den 30 augusti 1968 hemställde Sjöfolksförbundets ordförande Johan S Thore att LO skulle klargöra sin inställning till eventuella sympatiåtgärder i form av blockader eller liknande i samband med politiska konflikter inom landet eller mellan länder. I ett PM den sjätte september samma år uttalade LOs jurist Ove Kjellgren att det var troligt att politiska stridsåtgärder skulle anses stridande mot kollektivavtalens fredsförpliktelse. I ett cirkulär till förbunden den 10 september 1968 uttalade LO att man med hänsyn till gällande lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol inte kunde ställa sig bakom politiska stridsåtgärder. I den utredning Folke Schmidt gjort i fallet konstateras att LOs uttalande är felaktigt och att åtgärder med politiskt syfte inte kan anses förbjudet enligt svensk rätt. +o LO-juristen Kjellg~en drog sina slutsatser från en dom i Arbetsdomstolen (1945 nr 62) som gällde Typografförbundets aktion mqt tidningen Dagposten. I domen slogs fast att arbetsgivarens rätt må tillfälligt störas, men åtgärden får inte sikta till att denne aldrig mera skall träda i funktion. Dagpostmålet har inget att göra med politiska strejker riktade mot statsmakt eller myndighet. Det är helt klart att Ove Kjellgren haft Folke Schmidts bok framför sig när han författade sitt PM. Men hans slutsats går tvärt emot Schmidts. +o I den juridiska litteraturen har frågan om åtgärder med politiskt syfte berörts av Kontrat Persson, Svante Bergström, Erland Conradi och nämnde Schmidt. Alla slår fast att denna typ av aktioner är tillåtna. Den ståndpunkt som Landssekretariatet och SAP intog 1928 är alltså den rätta. Den nya tolkningen visar bara att LO och SAF inte längre är två stridande parter. Snarare bör dom liknas vid ett förälskat par som bedyrat varandra evig trohet och kärlek, medan arbetarna ser på, långt bort i fjärran... ping. Ombudsmännen undertecknar lokala avtal som ingen egentligen vill ha. - Ja förr var det ju så, det vet jag. Det är precis likadant idag, om inte värre! - Jasså. Ja, men nu är det i alla fall så att vi röstat om att begära utträde och det blev majoritet för det. Och det var ju det här med att vi inte fått kopior på magasinsavtalet. Inget skit - Men vi har absolut ingen anledning att prata skit om Hamn. Vi har inget otalt med Hamnarbetarförbundet.Men det är ju det där med att vi tyckte det var konstigt att det inte kunde gå att få fram magasinavtalet. Men tycker du inte att det är en skitsak? Det är ju bara att gå till kontoret och hämta det. - Jo, men vi tyckte att vi borde fått magasinavtalet... och ombudsmännen från Transport har ju varit här och informerat många gånger för att få oss att gå över. Ja, du förstår väl att Transport nu kommer att använda er övergång som propaganda mot Hamnarbetarförbundet? - Jo, det är ju möjligt. Men det får stå helt för dom i så fall. Det kommer inte vi att ställa upp på... Välkomna tillbaka Vad säger då förbundsordförande Gunnar Norberg om utträdet? - Ja, egentligen är jag inte speciellt förvånad. Hamn är ju uppbyggt så att avdelningarna har stor självständighet. Det är inte anställda ombudsmän som ska sköta allt. Av- delningarna måste själva ställa krav och kän"!pa för dem. Men Trelleborgsavdelningen har inte klarat den självständigheten. Nu lämnar de över allt ansvar till Transports ombudsmän. Och det vet vi ju vad det leder till. - Sjöstrand har aldrig tidigare påtalat några problem eller svårigheter. I så fall skulle han omgående fått hjälp. Och jag förstår inte alls talet om magasinavtalet. Jag har varit i kontakt med chefen därnere och han sa att det bara var att komma upp och hämta kopior. - Vi kan bara säga att trelleborgarna är välkomna tillbaka till förbundet - om de skulle bli intresserade av facklig kamp. För någon kamp kan de inte föra i Transport. Där blir de omyndigförklarade, säger Gunnar Norberg. P.E. 17

18 \Q Födelsedagar co ' \ (/) ~ ö f ' I -- ~ ö :$ ~ ö Foto:M.P. 50år Yngve Marklund Göte Nyberg ~ Nils Ingvar Gustavsson Lakegatan 9 I MunkebergsÅ 14 Norra Dragspelsgatan SAL TSJÖBADEN LULE VÄSTRA FRÖLUNDA Karl-Axel Sjölund 15febr 14mars 24jan Box DYNÄS Signar Isaksson Erling Larsson Edvald Husberg 8jan BRÄNDÖN Kadettg 8 B Box491 16febr HELSINGBORG SÖLVESBORG Stig Anders Högberg 21 mars 25jan Lille Kärr Norra 73 Rolf Lennart Alsing HISINGS KÄRRA Pl.1995 Sandsbacka Kjell Eriksson Karl Lennart Olovsson 15jan HÄRRYDA Bomvägen 23 Olshammarsgatan 63 1 tr 18febr LUNDEVARV BANDHAGEN Karl Johan Lennart Zetter- 21 mars 28jan berg Leif Sjöberg Krögarvägen 22 Il Pl614 60år Gert Olof Karlsson NORSBORG LANDVETTER Blidvädersgatan 42 18jan 19febr GÖTEBORG Per Olof Fogelberg 6feb Karl-Erik Nilsson Lars-Åke Svensson Ervallakroken 15 Lekaregatan 3-24 Jasminv 2A BANDHAGEN Lars Åke Engström NORRKÖPING ASARUM 9jan Lättingeblcken 26 nb IOjan 24febr SP NGA Karl David Andersson Rune Björkman Elon Forsgren 1mars Posthusg 8 Il.. Västra Röd 1/8 PI 610 Sunnansjö NORRTALJE HARESTAD BJASTA IOfebr 7mars 11 jan

19 Arne Westergaad Nielsen EnarGrahn Rickard Hedlund 85år Linehedsvägen 12 Gimonsnäsvlgen 95 Nytorgsgatan 36 A Lennart Eriksson HALMSTAD UME STOCKHOLM Körsbärsvägen mars 26jan 7feb STOCKHOLM 11 feb Gösta Lundmark Erik Selberg Sven Smedberg Fack22 Brändövägen 50 Eskil Larsson Bodväg ÄÄ 3 tr GIDEÅ LULEÅ T NGSUND Brännkyrkagatan 118 I 4mars 22feb 6mars STOCKHOLM 12 mars Sten Svensson 90år Slättvägen 5 75år Karl Bergström HALMSTAD Hästgata".) mars Sture Björkman Henry Wändesjö HAGERSTEN Damastvägen 4 B Ivar Sjösten Källstorp 25mars BROMMA Hunnemaravägen TREKANTEN 13mars KARLSHAMN 5feb Teodor Viberg Solhaga Pensionärshem 25 mars Ingemar Wiblom SUNDSVALL 93år SvenÖberg Blekingegatan 36 2 tr 29jan Stadshagevägen STOCKHOLM John Lörum STOCKHOLM 10 mars Henry Kvick Skånegatan 75 5 tr Tjädervägen mars STOCKHOLM Rolf Andersson SUNDSVALL Rosengatan 56 28feb KUNGSBACKA 82år Avliden ilhelm Persson 31 mars Strängnäsgatan GÖTEBORG Karl Erik Johansson fnut Karlsson sögatan 169 VI 17 jan Pl Stockholm ÅLED 14 mars gve Andersson 5feb ( mber:övägen 13 B John Gustavsson G TEBORG Evert Holmkvist S-Huset Långgatan 22 22feb Box RAMVIK Halmstad 10feb Olof Eriksson 12jan Baltzars%atan 3 B G. TE BORG Ragnar Andersson Rickard Lindgren 29feb Bjenberg Eriksdalsgården HÖRNEFORS HOLMSUND Allan Johansson 27jan 9jan Olshammarsgatan 8 t HISINGS BACKA Hugo Bergqvist 83år 7mars Jämtön RÅNEÅ Gustav Karlsson 15jan Viktor Mattson Arkövägen 47 Lars Åkerlund Blidvädersgatan GÖTEBORG Alvar Johansson JOHANNESHOV 11 mars Pl5040 7jan V~r tidigare medarbetare i tid RÅNEÅ rnngen Hamnarbetaren, Lars JohnlvarJohansson 22jan Göte Jaensson Åkerlund, har avlidit på Umeå Bjurholmsgatan 32 IV Box 6105 Sjukhus i en ålder av 57 år LILLA EDET Helmer Bergman STOCKHOLM.. Lasse, som vi kallade honom 27jan 9mars Jämtön 2X24 for, yar bruksgrabb, född i Utarls Lindblad 23feb R NEÅ ansio, som ligger 2 mil norr om Erik Blomkvist Härnösand. Han arbetade i Lundagatan 49 A 3 tr ~ånga Märlspiks5atan 4 D år som journalist på tid STOCKHOLM ~ingen G TEBORG Nya Norrland. Han var SO år 9mars 30mars aven en flitig medarbetare på Gösta Gissberg L?kalradion både med sportedagsgränd 9 Stamgatan 36 Orvar Backe Allan Lindgren Grönborgsgatan 1 O shga s~~ allmänna nyheter SUNDSVALL och har aven på eget förlag ut HALMSTAD ÄLVSJÖ 6feb givit 'Ånstböcker. 15mars 17 mars L. kerlund satt i Stadsfull- Sven Johansson mäktige i många år för social- Ivar Karlsson Gösta Dahl Centralgatan 17 demokraterna och var även Box 179 Skönbergsvägen HOLMSUND Fritidsnämndens Adförande SANDÖVERKEN SUNDSVALL 22jan 1982 utsågs kerlund till Il jan 12jan chef för lokalradion i Väster- 84år botten, med placering i Umeå. Ture Nensen Johan Sjölund Den bortgångnes fritidsint- Onme Box 149 Jonas Lindström ress~ var hästa~. och trav. Han NORDINGRÅ LUNDEVARV Nyhamnsvägen 12 Qav aven under Ornsköldsviks- 27feb 14jan HUSUM tiden ut en ei:ien travtidning. 9feb. Lasse var aven fackligt aktiv Allan Sandström Roland Spets inom Journalistförbundet han Lapp bäcken Viktoriagatan 21 var ordförande både lokalt och 87 år KALIX KRAMFORS inom Västernorrlands Journa- 4jan 18jan listförenin~ Nils Björk Grändalsvägen Med L. ~erlund h?r en fly- Bengt Lindberg Hilding Engman h~nt och fargstark Journalist STOCKHOLM PI 1371 Öränge gatt bort. Lasse var lätt att 1 feb SKELLEFTEÅ IGGESUND samarbeta med. 4jan 21 feb Vi känner sorg och saknad SSår och v1 kommer med värme att Göte Lundmark Karl Holmkvist Axel Olsson bevara minnet av honom. Långviken Fack 22 Hagtornsvägen SKELLEFTEÅ SKELLEFTEÅ HANDEN GunnarN 2feb 28 mars 26jan. ~

20 Sassa, brassa.? Jan Petersson i Västerås gick på en mina direkt när han skulle sätta igång planeringen av årets riksmästerskap i fotboll. Stuverichefen sa stopp och belägg! Stuveriernas riksmästerskap har vuxit kraftigt de senaste åren. Förra året - i Helsinborg - deltog 15 lag. Alltihop började med att Hamnarbetarnas idrottsföreningar i Stockholm och Göteborg började mötas i väskapsmatcher. Sedan har det vuxit och man har fått stuveribolagen att stå för kostnaderna. I Helsinborg hände dock något ganska otrevligt, vilket de flesta inte fick veta förrän de kommit hem. Det hade förekommit skadegörelse på några av hotellrummen. Någon hade lekt rockband på turne och gått ganska hårt åt inredningen. Vem det var har inte blivit klarlagt, och kommer antagligen inte att bli det. Hotelldirektören ringde nämligen inte till polisen. Räkning I stället skickade han en räkning på till stuverichefen i Helsingborg, och räknade kallt Foto:M.P. med att få ut pengarna. Efter olika turer delade olika stuverier upp räkningen emellan sig. På så vis blev räkningen betald. Samtidigt arbetade Helsingborgs hamnchef P G Strömberg för att riksmästerskapen skulle stoppas - och han fick övriga stuverier att gå med på att stoppa fortsatt ekonomiskt stöd. Så i år kommer inte några mästare att kunna koras. En del sörjer. Andra bryr sig inte om vilket. Börja om Så här säger Bengt Örsell, Stockholms Hamnarbetare IK. - Förr så sköttes turneringarna av jobbarna själva, men sedan tog stuverierna över f sieringen. Det gillade aldri\:!,, 1 Stockholm. Jag har avgått som ordförande i idrottsklubben, så jag har egentligen inte med det att göra längre. Men jag tycker att alltihop hade blivit för stcirt. Man skulle hyra planer och ;.?. hotell, och sedan blev de, - ::.å mycket matcher att man inte hann med mycket mer. Förr så hade vi ju tid över till studiebesök i hamnen och lite fackliga diskussioner. Man skulle kanske börja om på den nivån i stället? Ja, vad tycker du? Hör av dig till Hamnarbetaren ( ) med ideer om hur nya vänskapsmatcher ska komma till stånd. P.E. Transports medlemmar behöver också facklig information. Så när du läst tidningen - ge den till en transportare!