Sveas rundtur på Storgatan.

Transkript

1

2 Sveas rundtur på Storgatan. Svea hade alltid älskat hösten, även som en liten flicka. Nu var hon åttio år och på äldre dagar tycktes kärleken för hösten endast växa. Årstiden passade henne bra för det var varken så kvavt eller varmt då hennes fötter svullnade och ömmade som de hade gjort hela sommaren. Isen hade ännu inte lagt sig på marken, så hon njöt av sina sista dagar av hösten innan vintern skulle stänga in henne och hon skulle vara alldeles för rädd för att få gå ut. Så denna måndagsmorgon hade tanten bestämt sig för att göra lite ärenden på Storgatan, hon hade tagit sig ut från sitt lilla hus som låg strax in vid Mölstadsskolan. Svea var väldigt estetiskt lagd något som märktes såväl på utsidan som insidan. Hennes kinder var röda och hon hade en purpurröd basker på huvudet och hennes gråa page stack ut under dess kanter. Innan hade Svea haft rött hår, och höstlöven som täckte hennes omgivning påminde henne om hur hon en gång sett ut. Svea hade alltid målat, och trots hennes ålder målade hon fortfarande. Hon hade en modern syn att se på konst och uppskattade grafiska mönster. När hon kom till storgatan kände hon kullerstenens ojämna kanter stöta under hennes rullator. Men hon var en envis kvinna så detta tänkte hon inte låta sig hindras av. Det första hon möttes av när hon kom till Storgatan var en byggställning utanför VVS. Svea fascinerades av att de fortfarande kämpar så för att hålla det fint på ortens lilla köping. Hon började sin kamp för att ta sig fram på Storgatans många och långa backar, och hon kände hur hennes hjärta började klappa snabbare. När hon gått till Vävboden stannade hon för att kolla vad de hade för fint. Hon föll genast för en kaffeburk i gammelsvensk lantstil. Den var klarröd med små midsommarflickor som dansade runt om. Midsommarflickorna fick henne att drömma bort till de midsommaraftnar hon firat i Timmernabben, hon log vid tanken, och promenerade sedan vidare. Hon gick upp till den lilla butiken Månsken med hantverk. Hon kollade in genom fönstret och kände genast igen sakerna där inne, hon visste direkt vilka av traktens konstnärer som gjort vad. Innan hade även hon varit med och sålt saker där men det hade hon slutat med nu, det måste vara hela tio år sedan hon deltog i något sådant. När hon sedan promenerade vidare störde hon sig på det nya staketet som satts upp utanför pizzerian. Hon tyckte staketet var gräsligt, och det gjorde det dessutom mycket krångligt för henne att kunna passera på trottoaren med rullatorn. Hon fick kämpa sista biten uppför den första backen och det fick henne att bli alldeles andfådd. När hon väl kommit fram till Sparbanken kände hon sig helt slut, hon förvånades över hur dålig kondition hon fått, men hon antog att det var något som hör åldern till. Hon satte sig på en bänk i den lilla parken och andades ut ett tag. Sedan traskade hon in på banken och tog ut femhundra kronor. Bankkassörskan var en trevlig ung flicka och när Svea sa att hon kände sig lite trött efter backen, sprang flickan genast och hämtade henne ett glas vatten. Svea var en godtrogen tant och hon var säker på att dagens ungdom var en trevlig generation. Men hon trodde på ordspråket som du bemöter andra, bemöter de dig och kanske var det därför hon aldrig stött på några problem med dem. Väl utanför banken gick Svea förbi Fastighetsförmedlingen för att kolla hur priserna låg. Hon visste att hon snart måste sälja sitt hus och flytta till något mindre. När Svea sedan fortsatte längs gatan såg hon det senaste erbjudandet vid optikern, 3 glasögon för 1 hon flinade vid anblicken av det och funderade på hur alla dessa butiker på Storgatan egentligen gick runt ekonomiskt. Hon hade alltid stött Mönsterås Kommun men t.o.m. i hennes ögon verkade erbjudandet absurt. När hon sedan gick förbi leksaksaffären stannade hon för ett ögonblick och kollade på leksakerna. Hon hade inte längre någon att köpa leksaker åt t.o.m. hennes barnbarn var för gamla för sådant nu. Men hon antog att de bara var en tidsfråga innan hennes äldsta barnbarn Elisa skulle ta det steget. För hon var trots allt förlovad sedan tre år tillbaka. Svea hoppades innerligt att hon skulle hinna få uppleva att få bli gammelmormor. Hennes barn och barnbarn betydde allt för henne. Det hade även hennes man gjort men hade varit död i nästan 25 år nu, Svea hade lärt sig att leva med tomrummet. Men hon saknade honom fortfarande lika mycket. Hon hade så många fina minnen av honom.

3 När hon sedan kommit fram till Östrans kontor stannade hon igen. Hon beundrade hur fint det var i skyltfönstret. Hon kunde se in till kontoret och där vid arbetsbordet satt minsann Åsa Cederbom. Svea undrade om hon filade på denna veckas krönika, och längtade redan till hur resultatet av den skulle se ut på fredagen. När hon sedan fortsatte fram på gatan kunde hon inte sluta tänka på minnena av hennes man och när hon kom fram till kyrkogården bestämde hon för att ta den vägen. Korkträden i kyrkogården var precis gula. Utanför kyrkportarna hade de gjort ett blomster arrangemang med ljung. När Svea väl gått igenom kyrkogården fick hon problem för på den änden av kyrkogården fanns det bara trappor, något som inte är lätt att ta sig fram på med en rullator. Men som tur var fick Svea precis syn på en pojke i tjugoårsåldern vid skoaffären. Hon hojtade till lite försiktigt och som tur var så hjälpte han henne ner för trappan. När Svea fått hjälp ner från trappen fick hon ny energi. Pojken hade varit snäll och skojat med henne och lyckats få henne på bättre tankar. Hon såg skylten ner till Kupan och kände att det skulle vara trevligt att gå ner dit. Hon hade många bekanta som arbetade där och hon hade själv ställt upp på att hjälpa till där ibland då de behövde hjälp. Men när Svea såg den branta backen ner till entrén så ändrade hon sig, Kupan fick hon gå till en annan dag. Då skulle hon även kunna passa på att donera lite som bara stod och samlade damm hemma, och som ändå inte skulle få plats när hon sedan skulle flytta. Självklart skulle hon bara välja de saker som ingen i hennes familj ville ärva, utan bara de saker som saknade värde för familjen och henne själv. Hon gjorde så ofta och hon tyckte om att sakerna gick till ett gott ändamål. Så fick Svea syn på butiken Lillan Skata, hon tyckte om blomsterarrangemanget med Bollkryss utanför entrén och de lockade henne till att gå in i affären. Lillan hade det alltid lika fint i sin butik och Svea var hon spänd på att se vad för nytt, fint de fått in. Hon var säker på att hon skulle komma ut med en kasse i handen. Mycket riktigt hittade hon direkt ett fint blågrönt garn och hon kunde direkt få upp en vision om hur hon skulle göra en fin polotröja till sitt äldsta barnbarn. Nöjd med sitt köp fortsatte hon sin tur på Storgatan. När hon gick förbi Bokhandelns skyltfönster stannade hon för att en bok hade fångat hennes uppmärksamhet, det var Karin Brunks senaste bok Kaffe med musik. Svea hade alltid älskat att läsa och när hon var yngre hade hon velat bli bibliotekarie. Eftersom hon blev gravid oväntat så stoppade de henne till att läsa vidare till yrket. Ibland kunde hon ångra att det blev så, men att hon födde sin första dotter Marie har hon aldrig ångrat en sekund. Marie hade ärvt hennes kärlek för böcker och det var henne som Svea tänkte på när hon såg Brunks senaste bok där i skyltfönstret, hon visste att Marie varit som tokig i Brunks böcker. Men eftersom Svea inte visste om Marie läst denna bok så tänkte hon inte köpa den åt henne, i alla fall inte än. Så Svea fortsatte sin lilla färd genom Storgatan. Hon kikade på ljungen utanför Cityblommor och funderade på om hon skulle köpa några att ha i blomsterlådorna på huset. De hade ett erbjudande att man kunde köpa fem ljung för hundra kronor. Efter en stunds funderade bestämde hon sig för att slå till och gick in i affären. Hon lade dem i korgen på rullatorn och såg fram emot att få göra det fint i blomsterlådorna igen. De hade nämligen stått

4 tomma ett tag, något som Svea irriterat sig på då hon tyckte det gav huset ett så dystert intryck. När hon nu ännu en gång drog rullatorn på kullerstenen kände hon tyngden i korgen och hur plantorna guppade. Hon log för hon var nöjd över att hon fortfarande kunde klara sådana inköp själv. När hon passerade Mynt och Antikt kom hon ännu en gång på de gamla mynten hon har hemma som förmodligen var värda en hel del som hon gång på gång glömde att ta med sig. I den nya konstlokalen hade de en ny utställning. Svea tyckte om konsten det var förmodligen någon yngre konstnär att döma av verken. Konstnären hade experimenterat med textilier på ett nytt sätt. Svea uppskattade sådant nytänkande. Hon kom till slutet av storgatan och skulle endast bara traska in på apoteket och köpa några mediciner för att sedan gå hem igen. När hon kommit hem skulle hon vila en stund. Detta hade varit en mysig tur denna måndag morgon. När Svea passerade övergångstället utanför Apoteket vinkande hon på en glad mamma med sina två små söta barn.

5 Medelålders man på promenad. Skönt att få ledigt från jobbet idag! Då passar jag på att åka in till Måsen och leta efter en present till frugan. Det är vår bröllopsdag på fredag, 10 år har vi varit tillsammans. Andreas och Monika, det klingar fint tycker jag! Jag får ta och hitta något riktigt fint nu som verkligen visar att jag älskar henne och bryr mig om henne. Vad är detta? Vävboden? Kan det finnas mycket fint här kanske? Jag får nog ta och kolla en annan dag, det är inte öppet än och jag börjar bli hungrig nu. Mönsterås pizzeria! Undra om det är något gott, men deras uteservering är onödig. Finns det ingen plats för en så gör det inte, sluta ta upp onödig plats! Nu vill jag inte äta där bara för det. Banken, just det, jag skulle ju ta ut pengar. Nu när pengarna är uttagna så traskar jag vidare. Leksaksbutiken Tindra, åh frugan vill ju ha barn. Tjatar om någon biologisk klocka, jag kanske kan köpa en sådan åt henne? Nä, hon brukar ju inte använda klockor, så varför vill hon ha en sådan tro? Hur eller hur så är leksaker dyra, hur ska vi kunna ha ett barn när en leksak kostar lika mycket som min mobilräkning gör? Jag får tänka på det sen, nu ska jag hitta en present här, kanske något inne på Second Handbutiken? Nej, men Gud, så snål får jag väl ändå inte vara? Här inne kanske, det är ju fint, mycket hem och inredning. Jag får komma hit en dag när allt är öppet, det var ju inte schysst att ge mig ledigt på en söndag, men det är ju alltid något! Patriks herrmode, undra om jag skulle kunna hitta något fint åt mig där? Nej, men sluta nu, fy egoismen, fy. Det är min fru jag letar present åt, inte mig. En affisch, spelning i Oskarshamn med Mustasch, de är ju grymma, jag kanske skulle kunna ta med mig en kompis. Eller en son om jag hade en Hm barnidén verkar ju inte så dum ändå. En underklädesbutik, nä, där går jag inte in igen. Inte efter incidenten förra gången. Jag försökte vara gullig mot frugan och köpa fina underkläder, men jag kom inte ihåg hennes bh-storlek. Så jag gjorde det enda jag kom på att göra när hon frågade. Jag visade mina händer och sa ungefär så här!, Gud vilken konstig blick hon gav mig! Inte igen, jag går vidare. Nelsons café, det bringar minnen Det var där jag träffade min underbara fru, Monika, för första gången. Hon var så söt i sina jobbarkläder, förkläde och allt. Jag skulle beställa lite fika till några vänner men när jag fick syn på henne så försvann allt, jag kunde inte sluta titta. Hon var det vackraste av de vackra, jag tog mod till mig och bjöd ut henne. Det slutade ju bra uppenbarligen, det skulle vara något! Jag bjuder ut henne på en liten fika för att minnas den tiden när vi träffades allra första gången, lite kärlek vid första ögonkastet igen. Gud så romantisk jag känner mig nu, nu har jag en bra plan, det ska bli underbart! Innan jag åker hem för dagen så ska jag ta mig en pizza på Rhodos, det är ju trots allt ärtsoppa hemma idag. Jag älskar min fru mest av allt, men jag måste inte alltid älska hennes mat.

6 Tvåbarnsmamman Susanne -Sitt ner i vagnen, Eric! vi ska snart titta i leksaksaffärens fönster. Ta på dig mössan, Stina, det börjar bli kallt nu och du får inte bli förkyld. Jag kanske ska presentera mig. Jag heter Susanne, är 34 år gammal, gift med Robert och vi bor i en svart villa på Ljungnäsområdet här i Mönsterås. Just nu är jag barnledig eftersom Eric är 1½ år gammal. Vår dotter Stina är stora damen nu, fyra år och eftersom jag är hemma så behöver hon inte gå på dagis. I vanliga fall arbetar jag ute på Södra Cell, på kontoret. Idag ska vi fika på Nelsons tillsammans med Andrea och hennes barn men vi är lite tidiga, det är svårt att planera tiden med två små barn, ska jag säga. Vi får ta oss en repa längs Storgatan medan vi väntar. I trädgården till det stora huset vid rondellen står det en massa trädgårdsmöbler som är till salu, jag undrar vad de kostar, gungsoffan vore trevlig att ha i vår trädgård, barnen skulle nog gilla att leka hela havet stormar i den. Statyerna de också säljer ser fruktansvärda ut, undrar vilka som köper sådana. -Sitt ner i vagnen, sa jag, vi ska snart träffa Billy och Jona. När vi går förbi VVS-butiken kommer jag på att jag måste ringa en rörmokare för vår toa står och rinner hela tiden. Vilken är billigast och bäst, tro? I samma hus finns en hobbybutik som har utförsäljning, skulle kanske ta och titta in och se om de har lite julpysselgrejor, så vi kan pyssla lite inför julen. Mamma och jag pysslade alltid tillsammans inför varje jul och det minns jag fortfarande, har till och med kvar lite saker från den tiden. Att göra saker tillsammans är viktigt, tycker jag. Vi kanske kan bjuda in Andrea och hennes barn till en pysseleftermiddag runt första Advent. Jul förresten, vad ska vi köpa i julklapp till barnen och varandra? Alltid ett stort problem. Barnen har ju så mycket saker redan, får nog bli något nyttigt i år och någon liten leksak i strumpan. Mor- och farföräldrarna brukar ju bulla upp med massor av klappar. En täckt cykelkärra där båda ungarna får plats vore kanske inte så dumt, då slipper vi ju gå hela vägen från Ljungnäs. Ska prata med Robert om detta. Vi kan ju önska oss det av hans föräldrar. Synd att järnaffären ska upphöra, men det är ju klart att det inte är så lätt att klara sig, när det finns så många lågprisvaruhus med likadana produkter i Kalmar. Vad står det på affischen där? Cruising i Mönsterås på lördag, det måste vi in och kolla på, härligt att se alla gamla bilar dra läng Storgatan. Jag hoppas att Robert har tid att följa med. Tittar i fönstret till Vävboden om det finns några martiniglas, vi behöver några så jag kan servera pannacotta lite snyggt i dem. Tyvärr ser jag inga, de får nog in några senare, kan ju titta in på Hjulet på hemvägen. Nu får jag ta och gå över på andra sidan gatan men så dumt det är utanför pizzerian, hela trottoaren är ju borta för de ska kunna ha uteservering, inte lätt att ta sig förbi med barnvagn. -Vi är snart framme vid leksaksaffären, lugna ner er lite! Vi kanske kan gå in en stund och titta oss omkring. Wow, vilken läcker kristallkrona! Den skulle passa utmärkt över dubbelsängen i sovrummet. Typiskt att de inte har prismärkt den, de vill väl att man ska komma in och hitta andra saker man vill ha också. Ska jag in i Drömhem får det bli utan barn, det är ett som är säkert. Vi går raskt vidare längs gatan och nu verkar det som om optikern har bytt ägare, erbjudandet köp tre par betala för ett låter lockande, det vore häftigt att kunna byta glasögon lite då och då. Får kolla upp om det finns någon tid för undersökning. Äntligen framme vid leksaksaffären, den heter Tindra nu, den som var här tidigare hade mer leksaker men den här duger för att tillfredsställa barnen. Stannar en stund utanför så att barnen kan titta, tyvärr har de inte öppnat än! Jag tittar runt lite på andra sidan gatan och kommer på att jag

7 måste beställa klipptid snart, håret är alldeles för långt och risigt. Amningen tog hårt på mitt hår. Det får bli en ensam-mammadag. Jag undrar om Secondhandbutiken lite längre ned på gatan tar emot begagnade barnkläder, barnen växer ju så snabbt så vi har jättemycket kläder som vi inte använder där hemma. -Nu får vi gå vidare, Billy och Jona kanske redan väntar på oss. Tänk om jag kunde starta eget och använda den tomma butikslokalen snett emot Byxshop. Då skulle jag kunna sluta ute på Södra och ägna mig åt mina intressen, böcker och fika. Ett bokcafé vore perfekt i den lokalen. Får gå en kurs i starta eget när barnen blir lite större, Andrea kanske vill vara med, får prata med henne när vi fikar. Alla fönster i Byxshop står öppna och några målarkillar målar fönstren, påminner mig om att vi behöver se till våra fönster därhemma, det ska alltid fixas något när man äger ett hus. Nu är det lite sent för det, så det får bli nästa sommar. Jag får ta upp det med Robert vid lämplig tidpunkt. Vi får ta och skynda på lite, vi ska träffa Andrea vid 10 och den är tio i nu. När jag stannar till utanför Kropp och själ ser jag deras vetekudde, den skulle vara skön att ha på mina ömmande axlar, det tär så på kroppen att bära runt på barnen. Får väl önska mig en i julklapp. Lillan Skata har alltid en massa läckra saker i fönstret, idag ser jag en häftig bricka, och där hänger en fantastisk lampa gjord av kaffekoppar och assietter. Den kanske skulle bli bättre i sovrummet än den jag såg i skyltfönstret till Drömhem, jag får konsultera Andrea, Robert är det ingen idé att fråga. Han säger alltid att jag får avgöra sådant. Nu ser jag de andra utanför Nelsons, vi korsar gatan och eftersom vädret är bra bestämmer vi oss för att sitta ute, det är alltid lättare när man har barn. Andrea går in först och beställer och jag passar alla ungarna. Jag tar kaffe, saft och smörgås till oss, det är bättre än sötsaker, fast egentligen skulle det smakat bättre med en vaniljbulle, men när barnen är med får man föregå med gott exempel. På onsdag kanske vi kan unna oss något extra, så jag frågar Andrea: -Såg på en affisch att det ska vara tjejkväll på onsdag kväll, ska vi passa på? Killarna får ta hand om barnen så vi kan få njuta lite för oss själva. På vägen hem köper jag två stora vita bollkryss som kommer att bli jättesnygga utanför vårt svarta hus. Hoppas att Robert ser dem när han kommer hem från jobbet.

8 Fredrik Larsson, handbollsspelare Fredriks vandring på Storgatan Härligt att det äntligen är lördag! Det har varit så mycket på jobbet nu. Chefen kan inte ha det lätt hemma. Kanske frugan hans inte släpper till, eller så har hon hittat någon annan. Kanske är det båda sakerna. Mitt namn är i alla fall Fredrik. Jag är 22 år och jobbar som snickare hos Niklas. Han är en go snubbe egentligen. När jag gick på gymnasiet fick jag praoa hos honom och sedan dess har han tagit mig under sina armar. Jag kommer från Västervik från början, en betydligt större stad än lilla Mönsterås, men jobb är kärvigt just nu så man tar det man får. Gustav är med mig på Storgatan. Det är en härlig grabb. Vi har varit polare sen första klass. Vi har gått igenom allt tillsammans, allt från första tjejen till första fyllan när vi var fjorton. Jag och Gustav är på väg till en annan polare som bor i slutet på gatan. Vad skönt det skulle vara att bo i en lägenhet här på Storgatan istället för att behöva ta bilen varje dag från Nynäs. Jag måste kolla om det finns någon lägenhet till salu, brukar det inte finns hus till salu nära banken? På tal om banken, jag måste ta ut pengar. Vi behöver några öl till ikväll. Skönt att Systemet är nära. Men det var bättre förr, när det gick att ta ut pengar och sedan bara gå runt hörnet för att köpa ölen. Nu ligger Systemet nere vid Konsum. Men jag antar att det är de där grova snubbarna i kostym som bestämt det. Där ligger en cykelaffär. Mamma gnäller jämt om att jag borde köpa en cykel så att jag inte behöver ta bilen överallt. Hon tycker att det är slöseri med pengar att åka bil. Jag tycker det är slöseri med tid att cykla. Bara jag hittar en flickvän snart blir hon nöjd. Jag kanske ska köpa en motorcykel istället. Brudarna skulle älska det. Men körkort tar tid, och pengar. Här bygger de om. Det är firman som konkurrerar med oss. Det är väl kul för dem att få åtminstone ett arbete att göra. Skämt å sido. Här ligger banken. Jag måste ta ut runt 700 spänn. Jag kanske borde blivit bankman. Det kan ju inte vara så svårt. Det är bara att klä upp sig i kostym, sätta på ett stort leende och vara trevlig i kassan. Gustav jobbar ju i affär, han skulle kunna lära mig hur man gör. Nej, kanske inte. Allt Gustav gör är att prata om sin flickvän Sofie. Det skulle vara schysst att hitta en trevlig tjej. Hon där framme, inne i frisersalongen ser trevlig ut. Gulligt leende och fint blont hår. Jag kanske borde gå och klippa mig någon dag. Håret är faktiskt ganska långt nu. Men vad är oddsen för att jag skulle få henne som min frisör? Dessutom kostar det pengar, och de ska jag lägga på ölen idag. Tänk att ett sådant litet ställe som Mönsterås faktiskt har en kyrka. Kommer ihåg när man gick i skolan och skolavslutningen hölls i kyrkan. Det var bra tider, mycket bättre än att gå upp klockan fem på morgonen för att ta bilen till jobbet. Nu får inte skolavslutningen hållas i kyrkan för att det är religiöst. Seriöst? Vad är det för skitsnack? Jag är glad att mina skolavslutningar hölls i kyrkan i alla fall. Vad sjukt det låter... på min tid... det är ju vad farsgubben brukar säga hemma vid middagsbordet. På tal om middag, här ligger Vita hästen. Kanske vi borde gå in och ta oss något att käka. Jag ska höra med Gustav vad han tycker. Jag hjälpte nyss en gammal tant nerför en trappa. Hon var väldigt trevlig, och hon påminde lite om min farmor som jag inte träffat på ett tag. Här är ju Hus till salu. Det verkar inte finnas något som passar mig eller min budget. Tänk om man hade blivit fotbollsproffs som alla ville bli när man var liten. Då hade det där huset med 16 sovrum passat mig bra. Men vad tusan, får ett sådant stort hus verkligen plats här i Mönsterås? Här ligger Patriks herrmode. Jag har aldrig köpt något här inne, och jag kommer nog inte att göra heller. Men nu kommer jag ihåg; jag måste köpa en kostym till företagsfesten som är nästa lördag. Hur ska jag ha råd med det? Jag kan ju inte direkt fråga morsan och farsan längre. Ett litet lån kanske... För det är ju fest ikväll hos Robban. Äh, det löser sig på något sätt. Jag kanske skulle kunna låna Axels kostym, vi är ungefär lika långa. Men han är lite biffigare än mig. Jag borde börja träna oftare på gymmet. Ligger inte det där Systemet låg förut? Jag måste ha missat det. Jag måste ju se bra ut om jag ska skaffa motorcykel. Jävlar, vilken brud! Här kommer Sofie och hennes kompis. Jag kanske underskattade Gustav ändå när det gäller tjejer. Tjejen heter Katja. Hon skulle få åka min motorcykel när som.

9 Längs Storgatan! Hej! Mitt namn är Tommy och jag är 10 år, jag och mamma ska träffa farmor vid Rhodos pizzeria för lite läcker pizza, men eftersom mamma inte har någon bil så blir det till att gå genom hela köpingen! Jag har inget emot att gå eftersom jag är snabbast av alla! Mamma verkar inte intresserad av gungorna som står där i trädgården med de konstigt ställda kropparna. Påminner om brorsans skräckfilmer, där de ställer konstiga blå människor där folk inte ska hitta dem! Men mammas ögon fastnar på huset med de konstiga stolparna, mamma säger att de ska renovera huset och göra det finare. Ja, det får vi hoppas, så jag kan gå dit och köpa bra saker att ha som t ex leksaker. Mamma säger att vi inte ska köpa leksaker, men det ska vi, för det bestämmer jag. Vi går förbi ett ställe med massor av olika leksaker och målarprylar som min syster skulle tycka om! Men vi har bråttom och måste skynda oss, farmor är väldigt noga med tiden! Ännu en tråkig affär som mamma måste titta lite i, ett älghuvud! Hur coolt är inte det!? Men farmor väntar ju dumma tjatmorsa. Sen ser mamma en massa glas som hon måste titta på, en massa antikt och fint. Farmor är antik och fin men mamma förstår nog inte det som jag gör. Aj! Mamma drar mig i armen för att jag ska skynda på. Inte mig emot, då hinner vi kanske köpa leksaker! Leksaker är viktigt! Speciellt när det snart är jul och man måste skryta om sina nya fina saker, mamma sa att vi skulle diskutera med pappa. Men han har inte varit hemma på länge, de säger att han hjälper de som behöver hjälp i kriget. Det är bra! Det betyder att pappa också kommer att få julklappar av tomten! Förstår inte varför denna pizzeria inte duger? Mamma säger att folk blir magsjuka där och att farmor tycker det är för långt för att gå ända hit! Nu blir det jag som rycker i mammas jackärm, då hon fastnat vid skyltfönstret till Gallery- X. Då lyfter hon upp mig och börjar gå. Jag är 10 år! Inte 5! Men vi kanske har bråttom. Vi går raskt förbi leksaksaffären, trots att mamma har fått ta emot några hårda slag! Och att jag börjar gråta lite, hon sa att vi i alla fall skulle titta! Dumma mamma, jag hatar henne! Hela vägen genom köpingen gråter och slår jag mamma tills vi går förbi ett ställe med konstiga saker. Kanske det är konst som Sara gör. Men detta ser mer ut som om någon spytt ut färg och sagt voila! Konst är konstigt. Där står farmor och jag slänger mig i hennes armar gråtandes. Jag hör inte så mycket mellan mina snyftningar, men jag hör hur mamma får en liten utskällning och att farmor lovar att vi ska handla en leksak och glass efter maten. Toppen! Dagen slutade bra och mamma lärde sig en läxa. Det påminner mig om att jag också har det. Tusan också!

10 Emma 8 år Jag vill inte gå till optikern. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Det var ju så kul på fritis idag, vi klädde ut oss och skulle spela teater, men jag fick inte vara med, för jag ska till optikern. Jag ska få fula glasögon och bli glasögonorm. Alla kommer reta mig. Åh, mamma går så fort, det gör hon alltid, speciellt idag. Om jag sparkar på den här stenen kanske det går fortare. Spark, spark. Det hjälpte visst inte. Det går ännu saktare och mamma är nu ännu längre fram. Om jag börjar klättra på den här saken utanför affären här kanske jag slipper gå till optikern, mamma kanske också kommer tycka att det är roligt. Det finns många sådana saker som sprutar vatten där inne. Hon stannar ju inte, borde nog gå vidare då. En ny cykel vill jag ha. En rosa med lila blommor på. Allt ska vara rosa och lila. Det är min favoritfärg. Jag ska önska mig en cykel i födelsedagspresent. Det är ju bara 64 dagar och resten av denna dag kvar. Vilken lång backe. Jag orkar verkligen inte gå upp för den. Mm, pizza. Mamma jag vill ha pizza. Mamma jag vill ha en Hawaii. Tänk om jag hade så mycket pengar så att jag kunde köpa allt godis i hela världen. Eller alla barbiedockor i hela leksaksaffären. Det finns säkert så mycket pengar på banken här. Undrar om det finns någon som har så mycket pengar? Om jag är tillräckligt snäll idag kanske jag kommer få så mycket pengar. Kanske bäst att jag springer ifatt mamma då. Men varför stannar hon? Bu-tik Dr-öm-hem. Hon stannar alltid där. Den är så tråkig. Det finns inget rosa i den. Bara massa vitt, vitt, vitt. Opt-iker-n. Om jag springer förbi kanske mamma missar den. Leksaksaffären är mycket bättre, där vill jag gärna gå in. Kolla på alla Barbies och Ken. När jag blir stor ska jag bli en prinsessa och min prins ska heta Ken. Vi ska bo i ett jättestort rosa slott och ha massa vita hästar. Vilken gullig hund, en sån ska jag också ha i mitt stora rosa slott. Undrar om jag får klappa den? Vad len han är, som en barnkind. Eller rumpa, eller något sådant. Så roligt han springer med sina korta ben också. Jag ska nog önska mig en sådan i födelsedagspresent och kalla honom Prinsen. Det är ju bara 64 dagar och resten av denna dag kvar till jag fyller nio år. Imorgon är det bara 63 dagar kvar. Vad hög kyrkan är. Det har jag aldrig tänkt på innan. Den måste vara minst tio mil hög. Det känns som den rör på sig om jag kollar uppåt. Nu står lilla visaren på trean och den stora på nian. Hm, då måste klockan vara kvart över tre. Eller var det kvart i tre? Det kanske är därför mamma inte stoppade mig när jag sprang förbi glasögonaffären. Jag skulle dit när den stora visaren är på tolv och den lilla på fyra. Vad konstigt att löven är röda. Ska de inte vara gröna? Det är i alla fall fint. Ska nog ta hem några och göra en sådan där coolt teckning vi gjorde en gång på fritis. Jag lägger dem i min ryggsäck. Jag behöver verkligen en ny. Eller jag vill verkligen ha en ny skolväska. Min är så blå. Jag vill ju ha en rosa väska. Som den där. Perfekt. Den är rosa med en prinsessa på. Bäst att jag lägger till den på min önskelista till min födelsedag som det bara är 64 dagar och resten av denna dag kvar till. Nu är mamma långt före mig igen. Jag måste nog springa ifatt henne. B-i-o. Bio! Samm-ys ä-även-tyr 2. Den måste jag se. Ettan var jättebra. Det var så fina fiskar. Hoppas mamma vill gå på den med mig, eller min bästis Sara. Mamma går mot kaféet. Och hon går in. Och hon kallar på mig. Ja, vi ska fika, vi ska fika. Min mamma är världens bästa mamma. Oftast.