Act & React. Hoppet lever vidare! 30 September, 2011

Transkript

1 Act & React ACT Asset Management AG Niederdorfstrasse 88, CH-8001 Zurich Phone , Fax September, 2011 Mats Jonnerhag Market Strategist & Chief Investment Officer Hoppet lever vidare! Stockholmsbörsens OMX30-index är ned nästan 22 procent i år medan motsvarande amerikanska index Dow Jones Industrial Average (DJIA) har klarat sig betydligt bättre med en nedgång på knappt 5 procent. På de flesta andra större marknadsplatser ser det ut ungefär som i Sverige med nedgångar på mellan 20 och 30 procent. Det är naturligtvis oron för den europeiska skuldsituationen, för bankerna i förlängningen av en default för Grekland med följdeffekter på den globala ekonomin som fått investerare och konsumenter att ta ett hårt tag i plånböckerna. Börserna faller, riskviljan är svag och de flesta analytiker/ ekonomer oroar sig för en ny recession. Men mitt i alltihopa finns det optimister. Sam Eisenstadt är numera pensionerad, men som en av grundarna och analytikerna på det högt ansedda analysföretaget Value Line, är han fortfarande en av Wall Streets riktiga tungviktare. Eisenstadt menar att Dow Jones Industrial Index (DJIA) om sex månader i februari står i (idag ) och S&P 500 index över (idag 1 170). Hans analysmodell, som bygger på ett stort antal ekonomiska och finansiella indikatorer med historik tillbaka till 1952, indikerar alltså en börsuppgång på ungefär 20 procent under de kommande sex månaderna. It sounds to good to be true, sade han, men påpekar samtidigt att han genom åren har lärt sig att inte ifrågasätta det som modellen kommer fram till, eller att försöka rationalisera siffrorna. Eurokrisen mot kortsiktig lösning Höststormarna har som sagt rullat in över börserna och bara under förra veckan tappade Stockholm drygt 7 procent och New York lite mer än 6 procent. En ny, gastkramande rädsla för en grekisk statsbankrutt blossade upp fredagen före, den 9 september, efter att en medlem ur ECB-direktionen avgått (ej uttalat, men troligen som en protest mot centralbankens stödköp av obligationer i skuldsatta länder). Under måndagen den 12 september fortsatte Greklandsproblematiken att spöka. Allt fler röster höjdes för att landet skall tvingas lämna EMU. Börserna fokuserade på de kreditförluster på obligationer som främst tyska och franska banker då kan drabbas av. Marknaden är rädd för att en betalningsinställelse kan leda till spridningseffekter och en handlingsförlamning på kreditmarknaderna liknande den som följde på Lehman Brothers kraschen hösten och som resulterade i en global recession och The Great Recession i USA. Inte blev det bättre av att Italien fortsätter att slira på sina budgetsaneringsmål. Italien har en statsskuld på över miljarder euro, betydligt mer än de andra krisländerna Grekland, Irland, Portugal och Spanien tillsammans. Rubriklandet Grekland är en lilleputt i sammanhanget, men det som gör marknaderna nervösa, när Italiens situation lyfts fram på skärmarna, är att EMU-ländernas nuvarande stödprogram EFSF inte har i närheten av de resurser som skulle krävas för att hjälpa Italien. I fonden finns 440 miljarder euro (om utökningen från nuvarande ca. 250 miljarder euro godkänns) till förfogande för krisräddningsaktioner. Å andra sidan är situationen för Italien inte riktigt lika alarmerande som till exempel för Grekland. Visserligen är Italien skyldigt motsvarande 120 procent av sin BNP, men budgetunderskottet är någorlunda under kontroll och väntas i år hamna kring 4 procent av BNP. Landet har också en relativt sett lång kvarvarande löptid på sin skuld, omkring 7 år, vilket innebär att det tar tid innan höjda marknadsräntor slår igenom i högre lånekostnader. Budskapen från Italien angående besparingar och budgetsanering har varit tvetydiga den senaste tiden, något som bidragit till marknadernas osäkerhet. Dock bekräftade premiärminister Silvio Berlusconi under tisdagen den 13 september att han är fast besluten att balansera budgeten till Men hans trovärdighet som politiker är åtminstone utanför Italiens gränser rejält naggad i kanten av de många sex- och festskandalerna. Nyligen cirkulerade uppgifter (bl.a. i Dagens Industri) om att Berlusconi på en fest, inspelat med en dold mikrofon, till annan festdeltagare skulle ha sagt att han också arbetar som premiärminister när han har tid. Om han gjort detta uttalande visar det väl vilket engagemang Italiens tyngsta politiker har för landets problem! Förra helgen träffades G20-länderna i Washington och förhoppningar fanns om att det skulle kunna komma några konkreta och handfasta åtgärdsförslag på problemen i Europa. Men det enda som egentligen framkom var att situationen är akut och att om ingenting görs så hotas hela den globala ekonomin. Det såg med andra ord väldigt dystert ut inför börsstarten i måndags den 26 september, men raset uteblev. Uppgifter i den brittiska tidningen Telegraph gjorde gällande att euroländerna bakom kulisserna arbetar på en plan för att återställa förtroende. Enligt ACT Asset Management AG Niederdorfstrasse 88, CH-8001 Zurich 1

2 tidningen skulle denna omfatta utökade resurser till krisfonden EFSF (till miljarder euro eller mer), rekapitalisering av de utsatta bankerna och skapandet av en brandvägg som syftar till att förhindra att krisen sprider sig från de mest utsatta länderna Grekland, Irland och Portugal till de stora Italien och Spanien. Det spekuleras även i att ECB vid sitt nästa räntemöte den 6 oktober kommer att sänka sin styrränta (25 räntepunkter är redan diskonterat) och även att banken återupptar sina återköp av säkerställda obligationer ( covered bonds ). I skrivande stund har ingenting av detta vare sig materialiserats eller ens bekräftats, men börserna tog fasta på möjligheterna och steg kraftigt dagarna efter G20-mötet. Nu gäller att det snabbt verkligen också presenteras handfasta åtgärder från politikerna, inte minst att grekerna kan enas om de nödvändiga besparingarna, privatiseringarna m.m., annars är det dags för en ny resa nedåt för börserna. Stephen King, chefekonom på HSBC Global Research, har sin egen lösning på Europas problem. I en kommentar daterad den 19 september skriver han att jag har kommit fram till att det lättaste sättet att komma tillrätta med eurozonens många problem är att sluta publicera nationell makroekonomisk data. Vi borde bara oroa oss för eurozonens utveckling som helhet. På det sättet skulle många av områdets nuvarande problem helt enkelt försvinna. IMF, den Internationella Valutafonden, tror i sin senaste officiella prognos emellertid inte att någon global recession är annalkande och räknar med att tillväxten i världen i år hamnar på 4,0 procent och på 4,2 procent nästa år. I juni var organisationens prognoser 4,3 procent respektive 4,5 procent. För euroområdet väntas 1,7 procent 2011 och 1,3 procent Den nya IMFchefen Christine Lagarde menar dock att den globala ekonomin har dämpats och att riskerna på nedsidan har ökat. Hon sa vidare att beslutsfattarna måste vara redo att stötta återhämtningen och att euroområdet måste lösa sina risker med statsskulder och banker. Många euroländer behöver mer finanspolitiska åtgärder. Inte något unikt i detta uttalande, de flesta ekonomer håller säkert med. Jobblöst, men inte helt hopplöst i USA Den amerikanska jobbtillväxten i augusti blev zero, nothing, nada. Förhoppningar om plus jobb fanns, också det ganska dåligt, men enligt rapporten som presenterades fredagen den 2 september tillkom inte enda ett. Och arbetslösheten låg kvar på höga 9,1 procent. Det krävs en jobbtillväxt på omkring jobb per månad för att matcha befolkningstillväxten, och upp emot jobb per månad för att få ned arbetslösheten signifikant. Nya jobb skapar ökar löneintäkterna i samhället, som i sin tur genererar konsumtion och i slutändan också ekonomisk tillväxt. Som det är nu måste befintliga löntagare, om de skall bidra positivt till konsumtionen eftersom lönetillväxten också är svag, dra ned på sitt sparande och öka belåningen för att skapa köputrymme i hushållsbudgeten. Med en fortsatt svag bostadsmarknad och fallande bostadspriser, är det emellertid väldigt svårt för de amerikanska konsumenterna i gemen att få ihop den här ekvationen. Och då går det ut över förtroendet för framtiden och det påverkar i sin tur privatkonsumtionen. Den sistnämnda har faktiskt inte varit så dålig de senaste månaderna. Försäljningen av nya bilar har hållit sig överraskande väl uppe under sommaren liksom försäljningen i övriga detaljhandeln. Men den senaste månadens framåtblickande förtroendemätningar indikerar onekligen att hösten blir tuff. Svagt förtroende återspeglar utvecklingen I augusti föll The Conference Boards förtroende index CCI till 44,5, från 59 i juli. Det är den lägsta nivån sedan april 2009 och kan möjligen betraktas som en recessionsnivå. Skuldtaksdebaclet och S&P:s nedgradering av kreditbetyget anses vara de huvudsakliga orsakerna till förtroenderaset, men också konjunkturoro och fortsatt svag arbets- och bostadsmarknad har sannolikt spätt på hushållens pessimism. När USA-ekonomin växer i god takt, BNP på 2,5 procent i årstakt eller bättre, brukar CCI-index ligga på 90 eller däröver. Även Michigan Universitys konsumentförtroendeindex rasade i augusti, detta till den lägsta nivån sedan november 2008, alltså strax före USA gick in i The Great Recession. Förtroende återspeglar normalt sett den ekonomiska utvecklingen, det skapar inte den kommande utvecklingen. Men om förtroendet i en ekonomi börjar vackla kan det lätt blir självuppfyllande. Sedan den amerikanska börsen toppade i slutet av april har nästan miljarder dollar i börsvärde försvunnit. En nedgång i aktievärden på 1 dollar beräknas minska de amerikanska hushållens privatkonsumtion med 3 cent, vilket betyder att börsnedgången hittills kan ha skalat av ungefär 100 miljarder i potentiell konsumtion det kommande året. Det betyder i sin tur ett negativt BNP-bidrag på omkring två tredjedelar av en procentenhet. Aktiemarknaden sänder också signaler till företagen när det är tid att expandera liksom att den ger medlen för en sådan. Stigande aktiekurs ökar modet för företagsledningarna att ta högre risk, leta tillväxtmöjligheter i investeringar, nyanställningar och förvärv. Det omvända gäller när kurserna faller. En förtroendekris kan också påverka det finansiella systemet. Banker och andra finansiella institut lånar av varandra för att finansiera sina aktiviteter. Mycket av detta sker kortsiktigt och redan en liten störning i flödet kan därför utlösa stress i systemet och även en finansiell kris. En allvarlig stress finns i det europeiska banksystemet, betydligt mindre i det amerikanska. Om den pågående förtroendekrisen resulterar i en dubbeldipp recession beror på hur politikerna agerar - och på den fronten har det varit tamt så här långt. Centralbankerna har däremot agerat snabbt och aggressivt. Europeiska centralbanken ECB har i omgångar köpt italienska och spanska obligationer och därigenom hjälpt till att pressa ned dessa länders lånekostnader. Före bankens stödköp var låneräntan för dessa länder över 6 procent. För någon vecka sedan lyckades spanska staten emittera obligationer med olika löptider för nästan 4 miljarder euro till räntor kring 5 procent. Den europeiska stabilitetsfaciliteten EFSF är stort sett tömd efter att Irland, Portugal och Grekland fått hjälp och för att i fortsättningen kunna undsätta skuldtyngda länder, och så att dessa kan köpa sig tid för att få ordning på sina statsfinanser, måste politikerna i Europa kunna enas om att fylla på den. I veckan sade Tyskland och Finland ja, men regeringar i fler länder skall säga sitt. Franske Sarkosy och tyska Merkel har varit ute och försökt prata bort oron genom 2

3 att betona fortsatt stöd till Grekland och att de skall vara med i EMU i flera år. Federal Reserve, den amerikanska centralbanken, har svarat på det skarpa fallet i förtroende hos företagen och hushållen, och i en hel del makrodata som har kommit under sommaren. Banken gav vid föregående räntemöte det mycket ovanliga och oväntade beskedet att behålla styrräntan oförändrad på 0,00-0,25 procent ända fram till sommaren Man har även kommunicerat att ytterligare stimulanser kan sättas in om läget så skulle kräva. President Obama har å sin sida uppmanat kongressen att anta en ny jobbplan - The American Jobs Act - som skulle tillföra ekonomin nästan 450 miljarder dollar i form av skattesänkningar, infrastruktursprojekt m.m. Med tanke på hur börsen reagerade dagen efter (Obamas förslag presenterades efter börsens stängning torsdag 8 september), så tvivlar marknaderna antingen på att paketet får den effekt som eftersträvas, eller att den ens kommer att godkännas av kongressen. Mer negativt från USA Jobbrapporten för augusti var som sagt en rejäl besvikelse och även de veckovisa redovisningarna över antalet nyanmälda arbetslösa har den senaste månaden visat på en successivt försämrad arbetsmarknad. Farhågorna för att USA går mot en andra recession bara drygt två år efter den förra har därmed fått nytt bränsle. Den reviderade statistiken för BNP för det andra kvartalet bidrog efter att tillväxten sänkts till 1,0 procent (från 1,3 procent preliminärt). Igår torsdag 29 september skrevs dock tillväxten (definitiv statistik) upp till 1,3 procent igen. Under de två senaste åren har USA expanderat med i genomsnitt 2,5 procent och det är sämre än vad som är vanligt efter en djup recession. Arbetslösheten ligger kvar på höga 9,1 procent, också det ovanligt i det här stadiet av den ekonomiska cykeln. I ett läge med inbromsande, eller rent av stagnerande tillväxt, är stigande inflation också dåliga nyheter. Och det vad som händer i USA, även om ekonomer menar att den stegrade prisökningstakten de senaste månaderna beror på tillfälliga faktorer och att den under resten av året skall dämpas. I augusti ökade inflationstakten till 3,8 procent, från 3,6 procent månaden före, och den har successivt ökat från slutet av 2010 när den var 1,1 procent. Kärninflationen, där beräkningsunderlaget rensats för energi och livsmedel, tickar också sakta uppåt. I början av året var den 0,9 procent, i augusti nådde den 2,0 procent. Därmed är kärninflationen nu vid Federal Reserves inofficiella mål. Bostadsmarknaden fortsätter att utvecklas svagt. Byggare-Bob index (NAHB), byggföretagens förtroendeindex, fortsätter att harva kring botten med noteringen 14 i september (över 50 krävs för positiv stämning i industrin), bygginvesteringarna minskade i juli (en liten uppgång var väntad) och antalet påbörjade nya husbyggen föll i augusti med hela 5 procent. En ljuspunkt var att försäljningen av begagnade hus ökade med nästan 8 procent i augusti jämfört med juli, vilket är den största månadsuppgången sedan december Tillverkningsindustrins inköpschefer i de flesta länder blev inte helt oväntat mindre optimistiska under augusti. I en del länder som Frankrike, Ryssland, EMU och även i Sverige har index dippat under 50, vilket är gränsen mellan en expanderande och kontraherande tillverkningsindustri. Kina, Tyskland och USA ligger fortfarande på rätt sida enligt den officiella statistiken, men det är i samtliga fall med små marginaler. Inköpschefsindex för den för USA så viktiga tjänstesektorn överraskade dock med att stiga till drygt 53, istället för en väntad minskning. Det mesta av den statistik som kommit för sommarmånaderna tyder på att den avmattning som egentligen inleddes i maj har tilltagit under sommaren. Det gäller såväl globalt, i Europa, i Kina och inte minst i USA. Dock har inga signaler på stundande recession i världens största ekonomi USA ännu utkristalliserats, som vi strax skall se. Låt oss dock först se oss omkring i världen och på en del av de makrodata som har presenterats den gångna månaden. Centralbankerna, med något enstaka undantag, fortsätter att hålla sina styrräntor oförändrade eller sänker dem. Svenska Riksbanken, som tidigare flaggat för ytterligare höjningar, avvaktade vid mötet den 6 september och höll räntan oförändrad på 2,00 procent. Samma gjorde ECB, Bank of England och Federal Reserve där räntenivån är 1,50 procent, 0,5 procent respektive 0,25 procent. Amerikanska Fed meddelade att banken inleder ett så kallat Twist-program som innebär att man köper långlöpande obligationer (som pressar dessa räntor) och säljer korta papper (vilket höjer räntan) för motsvarande belopp. Därigenom vill banken göra avkastningskurvan flackare, vilket innebär att det blir billigare att låna till t.ex. bostäder. Brasiliens centralbank sänkte oväntat sin ränta med 0,5 procentenheter till 12,00 procent, trots att inflationen stigit till drygt 7 procent. Banken sänkte också sin tillväxtprognos för 2011 till 3,5 procent (från 4,0 procent) och refererade till biverkningar från den globala ekonomiska inbromsningen. I Ryssland lämnades räntan kvar på 8,25 procent efter att inflationen i augusti legat stabil på 2,5 procent. Den indiska centralbanken avvek från mönstret och höjde sin ränta med en kvarts procentenhet till 8,25 procent. Beskedet kom efter att inflationstakten steg till 9,8 procent i augusti, den högst på ett år. En så hög prisökningstakt är problematisk då den gröper ur köpkraften, speciellt i ett land där 75 procent av befolkningen lever på mindre än två US-dollar per dag. Den schweiziska centralbanken ligger kvar med sin ränta nära noll, men gjorde i början av september det ovanliga att man fastställde en lägsta nivå på francen mot euron på 1,20. Detta för att hejda den tillväxtdämpning som den starka valutan leder till och minska risken för deflation. Under perioden har ett antal tillväxtsiffror för en mängd olika länder och regioner presenterats. Inte helt oväntat var den svag i krisländer som Grekland, Portugal och Japan där BNP under det andra kvartalet noterades till -7,3 procent, -0,9 procent respektive -2,1 procent i årstakt. EMU som helhet växte med 1,6 procent, Italien med 0,8 procent och de två tidigare krisländerna Irland och Estland med 1,6 procent respektive hela 8,4 procent. Inga recessionssignaler I de två senaste A&R har jag tagit upp några indikatorer som kan ge signaler om en annalkande recession. De gäller framför allt för den amerikanska ekonomin där lång historik av makrodata lätt finns tillgänglig, men flera av dem fungerar säkerligen för andra industriländer med väldokumenterad, tillförlitlig statistik. Jag har genom åren identifierat sju sådana indikatorer som med lite olika framförhållning/eftersläpning fungerar som recessionssignaler. Just nu finns en djupt rotad oro för att USA är på väg mot en dubbel dipp i konjunkturer, alltså en ny recession tätt efter föregående, men faktum är att ingen av mina sju indikatorer pekar mot ett sådant scenario. 3

4 Yieldkurvan (avkastningskurvan) har två till sex kvartal före en recession alltid reverterat till en negativ lutning, det vill säga att korta räntor är högre än långa. Som framgår av diagrammet bredvid är den amerikanska avkastningskurvan fortfarande starkt positiv, även om den sedan juni när vi redovisade den här första gången har blivit flackare. Här bör observeras att Federal Reserve har deklarerat att styrräntan (den allra kortaste räntan) kommer att ligga kvar på 0,25 procent fram till sommaren Därmed torde inte heller de korta marknadsräntorna stiga och det skall mycket till för att flerårsräntorna skall falla till noll. Indikatorn kan därför vara satt ur spel beroende på Feds utspel. Från den för tillväxten så viktiga arbetsmarknaden har vi två träffsäkra indikatorer arbetslöshet och sysselsättning. Den första berörde jag i förra marknadsbrevet och konstaterade (baserat på SEB:s studier) att sedan 1950 har en uppgång i arbetslösheten med 0,6 procentenheter från den senaste lägsta noteringen alltid följts av en recession. Jag har inte gjort någon längre analys av indikatorn, men kan konstatera att signal för den senaste USA-recessionen (2008/2009) lämnades i december Då hade arbetslösheten stigit 0,6 procentenheter från föregående botten 4,4 procent i mars 2007 och i januari 208, alltså 1 månad efter var recession ett faktum. Den föregående recessionen som varade mellan mars 2001 och november 2001 signalerades med arbetslöshetsindikatorn med en månads eftersläpning, alltså i april Recessionen 1990/1991 kom också med en månads fördröjning i september Det skall påpekas att indikatorn, under den 20-årsperiod som jag studerat, har lämnat en falsk signal. Den kom i juni 2003 då arbetslösheten hade stigit 0,7 procentenheter, men följdes inte av någon recession. Idag har arbetslösheten som mest stigit 0,4 procentenheter (från 8,8 procent till 9,2 procent som högst) och ingen recessionssignal har alltså ännu effektuerats, även om det är nära. Även sysselsättning som recessionsindikatorn är nära, men utan signal. När det tremånaders glidande medeltalet för antal jobb som skapas i USA går under plus jobb lämnas signal och idag, efter siffrorna för augusti, är medeltalet plus jobb. Detta är den indikator som jag fäster störst vikt vid, eftersom den har visat sig vara mycket träffsäker. Den har inte missat någon av de 11 recessioner som inträffat sedan 1948 och I genomsnitt har jobbsiffrorna lämnat signal med ungefär en månads fördröjning. Tre falska signaler finns dock under denna 65-årsperiod där indikatorn skrek att nu vargen är här men den kom inte! En annan indikator som har visat sig ge tillförlitliga signaler, men som aldrig eller sällan skrivs om i media (förutom i USA) är Chicago Fed National Activity Index (CFNAI). Den beräknas av Federal Reserves Chicagokontor och består av 30 olika makroindikatorer. När det tre månaders glidande medeltalet på CFNAI faller under -0,7 signaleras recession, och träffsäkerheten har historiskt sett varit hög. Den förra kom exempelvis i december 2007, månaden efter gick USA in i recession. Precis som arbetslöshetsindikatorna gav CFNAI en falsk signal våren Däremot prickade den 2001 års recession två månader i förväg och 1990/1991 års recession en månad i förväg. Dubbeldipp recessionerna 1980 och 1981/1982 tog indikatorn i båda fallen med en månads eftersläpning. Idag har index värdet -0,3 och är med andra ord ganska nära signal. Ingen av de övriga tre indikatorerna (industriproduktion, inköpschefsindex och realräntan) har lämnat någon signal och är i samtliga fall ganska långt ifrån. Avkastningskurva (3mån-10år), USA Arbetslöshet (%), USA +0,4% Sysselsättning (1000-tal, 3m gl mv), USA Chicago Fed National Activity Index (3m gl mv), USA 4

5 Viktig makrostatistik 29 sep - 28 okt Teknisk kommentar Både Stockholms- och USA-börsen har brutit sin långa upptrend och kan, om de viktiga stödområdena punkteras falla betydligt. Stödet för svenska OMX30 finns vid 850 och för ett brott av detta krävs en stängning under denna nivå. Sker detta är fallhöjden närmare 15 procent, ovan på det som börsen redan har gjort i år på nedsidan. Den 23 september föll index visserligen under 850 under dagen, men stängde väl över. Diagrammet över amerikanska DJIA ser mycket spännande med möjligheter för en riktigt snygg dubbelbotten, som inte har utmanats. Dubbelbottnar, vilket även den svenska kan bli, är vanliga formationer vid större bottnar. Men DJIA får inte falla under med stängning, får då väntar ett ras på minst indexpunkter. Tor 29 sep: BNP, Q (def), USA Sysselsättning, sep, TYSKL Företags- & konsumentförtroende, EMU Fre 30 sep: Michigan konsumentindex, sep, USA Personliga inkomster/-utgifter, USA Chicago inköpschefsindex, sep, USA Konsumentprisindex (prel), sep, EMU Mån 3 okt: Bygginvesteringar, aug, USA Inköpschefsindex (ISM), sep, USA Inköpschefsindex, sep, div. Länder Halifax husprisindex, sep, UK Räntemöte, RYSSL Tis 4 okt: Industriorder, aug, USA Producentprisindex, aug, EMU Detaljhandelsförsäljning, aug, TYSKL Ons 5 okt: Inköpschefsindex, tjänstesektorn, USA Tor 6 okt: Räntemöte, ECB, EMU Räntemöte, Bank of England, UK Industriproduktion & -order, TYSKL Fre 7 okt: Sysselsättning & arbetslöshet, sep, USA Grossistvaruhandel, USA Industriproduktion, aug, TYSKL Industriproduktion, sep, UK Mån 10 okt: Ledande indikatorer, aug, OECD Tis 11 okt: Protokoll räntemöte, FOMC, USA Ons 12 okt: Industriproduktion, aug, EMU Tor 13 okt: Handelsbalans, aug, USA Konsumentptrisindex, sep, TYSKL Fre 14 okt: Import-& exportpriser, sep, USA Detaljhandelsförsäljning, sep, USA Michigan konsumentförtroende, USA Konsumentprisindex, sep, EMU Mån 17 okt: N.Y Empire industriindex, okt, USA Industriproduktion, sep, USA Tis 18 okt: Producentprisindex, sep, USA Internat. kapitalflöden till USA, aug NAHB husmarknadsindex, okt, USA Zew-index, okt, TYSKL + EMU Ons 19 okt: Konsumentprisindex, sep, USA Påbörjade husbyggen, sep, USA Beige Book, Federal Reserve, USA Tor 20 okt: Försäljning befintliga bostäder, USA Ledande indikatorer, sep, USA Philly Fed index, okt, USA Producentprisindex, sep, TYSKL Fre 21 okt: Ifo-index, okt, TYSKL Mån 24 okt: Chicago Fed Nat. Activity index, USA Industriorder, aug, EMU Tis 25 okt: S&P/Case-Shiller husprisindex, USA Konsumenternas förtroende (CCI), USA Ons 26 okt: Varaktiga varor, sep, USA Försäljning nya bostäder, sep, USA Ledande indikatorer, sep, EMU Tor 27 okt: BNP, Q (prel), USA Fre 28 okt: Michigan konsumentindex, USA Personliga inkomster & utgifter, USA 5