VILDSVINSFÖRVALTNING

Transkript

1 VILDSVINSFÖRVALTNING I SAMVERKAN Särtryck 2013 till ursprungsutgåvan (2009) Vildsvinsförvaltning i Samverkan (VIS): Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet, Svenska Kennelklubben, Sveriges Jordägareförbund och, Sveriges Yrkesjägareförening.

2 Vildsvinsförvaltning Den övergripande målsättningen med vildsvinsförvaltning är att uppnå balans mellan de intressen som har nytta av vildsvin och de som upplever skador och obehag. Vildsvinen tillför nytta i form av jaktmöjligheter och är ett högvärdigt livsmedel. Samtidigt är skadorna på olika håll i landet oacceptabla. Förvaltningen måste tillämpas lokalt med hänsyn bl.a. till fodertillgång, skador på grödor och grönytor samt risken för viltolyckor. Den fortsatt viktigaste komponenten i vildsvinsförvaltning är SAMVERKAN. Det är alla överens om! Det tar många år att få till stånd en fungerande vildsvinsförvaltning på alla ställen i Sverige! Det är ett speciellt förhållande när en viltstam breder ut sig geografiskt. Då uppstår konsekvenserna av en etablering i en tidsaxel vilket gör att man uppfattar det som om problemen aldrig tar slut. Så är det med den svenska vildsvinsstammen som så sent som 1988 blev frilevande i Sverige i modern tid. VIS (Vildsvinsförvaltning i Samverkan) har arbetat i flera år med att samla kunskap och erfarenheter i syfte att efter hand sprida insikter om de viktigaste faktorerna i förvaltningen av vildsvin. Detta arbete har skett centralt. Tillämpningen måste nu ske lokalt för att man ska kunna se effekterna av en väl fungerande förvaltning. Målet är att vi lokalt runt om i Sverige ska uppnå en långsiktig väl fungerande förvaltning av vildsvin. Därför är det avgörande med ett målmedvetet arbete inom flera olika områden. Det senaste året har VIS åstadkommit följande: VIS har tagit fram nya riktlinjer för användning av foder. De är mycket snävare än tidigare utgåva och mera ändamålsenliga VIS har utarbetat Råd och Anvisningar för jakt i olika former VIS har utarbetat Råd och Anvisningar för hundanvändning i vildsvinsjakten VIS uppmuntrar spridningen av det pedagogiska utbildningsmaterialet som finns framtaget av Svenska Jägareförbundet och LRF i syfte att höja kunskapsnivån lokalt På agendan framåt har VIS följande arbete: Arbete med politiker och myndigheter i syfte att ytterligare underlätta jakten, framför allt i krisområden. Det gäller inte minst jakt i mörker. Arbete med Livsmedelsverket och politiker för att uppnå förenkling i kötthanteringen med bibehållen säkerhet och kvalitet ända ut till konsumenten. Arbete med att verka för subventioner för trikinkontrollen. Arbete med att uppmuntra till effektiv jakt i problemområden. De som har problem och önskar hjälp med jakten, behöver inte samtidigt ta betalt för att få denna hjälp! Arbete med utveckling av ett fungerande system för hantering av förvaltningen främst i svåra vildsvinsområden. Det gäller framför allt hjälp med insatser lokalt genom Jägareförbundet och LRF:s lokala nätverk samt genom Yrkesjägareföreningen vad gäller jakten. Detta är en ny och oprövad metod som bygger på samverkan mellan markägare/arrendatorer i drabbade områden och expertis från VIS-nätverket. 2

3 Förvaltningens grundpelare Förvaltningen måste alltid drivas lokalt och tillämpningen anpassas till det aktuella behovet på varje enskild plats! Den allra viktigaste faktorn i vildsvinsförvaltningen är SAMVERKAN på alla plan det är ALLA helt överens om. Samverkan sker centralt inom VIS. Samverkan måste också ske lokalt mellan markägare, jägare och arrendatorer. En väl fungerande samverkan i kombination med kunskap och insikt i vildsvinsförvaltningens viktigaste faktorer är nyckeln till en varaktig lösning på vildsvinsproblemen. För att ytterligare intensifiera samverkansarbetet är VIS berett att ta ett stort ansvar för att medverka och uppmuntra till lokal samverkan i krisområden i syfte att etablera lokala aktionsplaner för att komma till rätta med de allvarligaste problemen. Det finns stor kompetens att erbjuda till krisområdena! Detta i kombination med andra lokala åtgärder har goda förutsättningar att påverka vildsvinsförvaltningen i en gynnsam riktning. Råd, Anvisningar och Riktlinjer Nedan finns två av vildsvinsförvaltningens grundpelare utvecklade i form av Råd och Riktlinjer. Det handlar dels om jakt inklusive hundanvändning, dels om utläggning av foder. Om dessa Råd och Riktlinjer följs kommer vildsvinsförvaltningen att bli mera effektiv, inte minst i landets problemområden. Råd och Anvisningar vid Vildsvinsjakt Vildsvinet är en nygammal art i södra Sverige. Inom många områden har man nu haft vildsvin på sina marker under något tiotal år och lärt sig jaga och förvalta arten. Inom andra områden saknas fortfarande vildsvin eller så är arten under etablering. Här ges några korta tips och förklaringar kring vildsvinsjakt. Djuren Det är mycket svårare att bestämma könet på vildsvin än på andra klövvilt. De flesta kan se skillnaden mellan en älgtjur respektive kviga men att se skillnad på galt och sugga är inte så enkelt. Könskaraktärerna är något som blir tydligare med vildsvinens ålder men bland de yngre djuren så krävs mycket träning för att se skillnad. Var därför ute och observera vildsvin även när det inte är jakt. Vid jakt sommartid är det enklare då vildsvinen har sommarpäls och könskaraktärerna därmed framträder tydligare. De flesta vildsvin skjuts dock under vinterhalvåret då den tjocka raggen döljer mycket av det som skiljer könen åt. En enkel tumregel vid jakt då det dyker upp flera djur är aldrig först aldrig störst. Skjuter man de små djuren i gruppen så är det oftast rätt. Galtar går sällan med flockarna, de flesta galtar som skjuts ur vildsvinsgrupper visar sig i efterhand vara förande suggor. 3

4 Jaktformer Avskjutning- Det måste klaras av innan jakten vilka djur som ska skjutas. I områden där målsättningen är att minska stammen måste andelen vuxna hondjur i avskjutningen ökas. Förande sugga är fredad när hon åtföljs av smågrisar. Drevjakt- Innebär att man med flera skyttar och hundförare jagar av ett begränsat område (såt). Denna jaktform är, rätt utförd, ett effektivt sätt att beskatta vildsvinsstammen. Drevjakt ställer höga krav på organisation och disciplinerat skytte då många människor och hundar befinner sig i området samt att skyttet oftast sker på vilt i rörelse. För att lyckas med drevjakten så krävs det att organisatören är väl förtrogen med vildsvinens växlar i området och att passen är placerade därefter. De befintliga älgtornen duger sällan i sammanhanget! Vidare krävs det tillräckligt bra hundar, främst vad gäller kvaliteten givetvis men även antal. Här krävs fingertoppskänsla från jaktledaren avseende vad som är ett lagom antal hundar avvägt mot arbetssätt och såtens storlek. Någon form av packjakt eller hundar som ger sig på friskt vilt är inte acceptabelt. Läs också avsnittet om Hundar i vildsvinsjakten! Ett vanligt misstag är att såtarna man skapar är för stora för att jakten ska bli effektiv. Dock är det en effektiv metod att små markägare slår sig samman för att på så sätt skapa en för dagen bra storlek på jaktmarken. Storleken ska anpassas till biotopen och de lokala förhållandena. Ett område bör inte jagas av mer än 2-3 gånger per säsong om jakten ska vara framgångsrik då störningen vid varje tillfälle blir tämligen omfattande. Åteljakt- Innebär att man vid en färdigställd skjutplats lockar fram vildsvinen genom utlagt foder. Att tänka på här är att endast använda oförädlade jordbruksprodukter. Vid en åtelplats så bör fodergivan vara begränsad, tidsstyrd och tvinga viltet att vistas en stund på platsen för att tillgodogöra sig det. En timerstyrd foderspridare som sprider ärtor, majs eller vete fungerar bra. Att tänka på när man anlägger en åtel är att placera skjutplats och foderplats på lagom avstånd från varandra, 40 m brukar vara lagom. En annan sak att ta hänsyn till är den huvudsakliga vindriktningen. Vildsvinen är extremt känsliga för direktvittring varför det i princip är lönlöst att sitta vid en åtel som man lägger vind på. Ett alternativ här är givetvis att anlägga mer än en skjutplats vid åteln så att man alltid kan välja att placera sig rätt i vind i förhållande till foderplatsen. Vaktjakt- Utförs oftast på skadekänslig gröda efter ett redan etablerat besöksmönster hos vildsvinen. Där man ser att de varit och haft sitt födosök i stråsäd eller bökat kontinuerligt i vallar och betesmarker sätter man sig och väntar på att vildsvinen ska komma tillbaka. Jaktformen kombineras ofta med smygjakt. Smyg- Pyrschjakt- Utförs på samma platser och tider som vid vaktjakt men med skillnaden att man aktivt rör sig själv för att finna och komma i skotthåll för vildsvinen utan att de störs. 4

5 Löshundsjakt (med ställande hund)- Denna jaktform kan bedrivas av allt från en ensam hundförare till ett helt jaktlag. Är man några stycken som känner marken väl, så är man ofta framgångsrik. Är man många deltagare så liknar det mera drevjakt. Jaktformen går ut på att hunden, som oftast är av spetstyp, släpps och söker upp vildsvinen. Hunden ska försöka få vildsvinen att stå, det vill säga stanna kvar på en plats under det att hunden skäller på dem. Hundföraren försöker därefter smyga fram och komma till skott. Är man flera jägare är det lämpligt att skyttarna placeras ut, eller flyttas om, då hunden ställt vildsvinen. Använder man denna mer flexibla jaktform är det av säkerhetsskäl av yttersta vikt att skyttarna vet var de har varandra samt att skyttet är extremt disciplinerat. Vidare bör påpekas att förflyttningen inte får ske med hjälp av motorfordon. Skillnaden mot traditionell älgjakt med löshund är att vildsvinen oftast står i tätare vegetation, trycker hårdare och inte exponerar sig lika lätt över öppna ytor. Att använda sina traditionella älgpass brukar oftast vara fruktlöst. Passet- vägen dit och på posten Vägen dit- Generellt är vildsvinen inte lika känsliga som hjortviltet för ljudstörningar på väg till passet. Inte heller verkar de vara speciellt känsliga för att passera en tämligen färsk människolöpa. Det de däremot är mycket varska för är direktvittring av människa. Vid en drev- eller hundjakt så är det sällan man kan välja väg till passet, men när man jagar ensam som vid åtel, smyg eller vaktjakt brukar möjligheterna vara större. Det absolut viktigaste att ta hänsyn till är vindriktningen. Se till att inte ha vinden mot den plats du förväntar dig att vildsvinen finns eller ska dyka upp. När det gäller ljud är det oftast mycket lättare att närma sig en grupp av vildsvin än ett ensamt. De andra djuren i flocken skapar själva så mycket ljud att du tämligen enkelt kan komma nära bara vinden är rätt. Om du ska ta dig närmre vildsvinen som du redan sett så passa på att göra detta medan de äter eller själva rör på sig. På posten- Vid vildsvinsjakt som vid alla annan jakt efter klövvilt så gäller det att vara tyst på passet. Även om vildsvinen inte är fullt så känsliga för ljud som hjortviltet, är deras hörsel mycket god och anar de oråd så kommer de inte att visa sig. Om du passar vid en åtel brukar vildsvinen ofta vara försiktiga och oroliga när de närmar sig åteln på väg fram. Låter man dem bara lugna ner sig och börja äta brukar ett enklare skott gå att lossa då de rör sig mindre. När det gäller drevjakt erbjuds sällan skottillfällen på helt stillastående vildsvin. Att skjuta på ett vilt i rörelse ställer extra höga krav på skyttet. Mycket kan förenklas genom att vara väl förberedd. Några enkla råd baserade på erfarenhet avseende skytte på rörligt vilt är: Skjut inte på längre håll än att du fortfarande kan sikta i träffområdet. Oftast innebär det ett styvt hagelhåll. Skott över 60 meter rekommenderas inte. Placera passen så det mest troliga är att viltet exponerar sig inom detta avstånd. Var inte rädd för att dra in passen i skogen och därigenom öka förutsättningarna för korta håll och ett lugnare tempo hos vildsvinen. 5

6 Kulfång är absolut nödvändigt! Man måste kunna se sin kula träffa i mark/jord! Se till att passet placeras så det inte inbjuder till farligt skytte. Behöver inte skytten ägna uppmärksamhet åt förbjudna skjutsektorer kan denne lägga full fokus på att placera skottet rätt. Eventuell förbjuden skjutriktning markeras TYDLIGT. Lär dig skjuta med stöd! Använd skjutkäpp den gör underverk för träffbilden. Var observant på hundar och drevfolk på passet! Skjut bara på ett djur som är utanför flocken! Även ett väl riktat förstaskott behöver inte resultera i ett tydligt skottecken. Oftast är det vid ett stressat andra- eller tredjeskott som olyckan sker. Många bra vildsvinshundar ligger nära vildsvinet och när skottet smäller går de ofta i kapp det påskjutna djuret. Risken är då stor att hunden kan skadas vid fortsatt skytte om inte jägaren uppmärksammar detta. Vidare så kommer ofta vildsvin i grupp. Tänk alltid på vad som finns bakom det djur du skjuter på. Risken är annars att ytterligare djur träffas efter genomslag i det påskjutna viltet. Denna risk blir betydligt större vid ett andra- eller tredjeskott då skytten blir stressad av att ett påskjutet vilt är på väg att lämna skottplatsen. Prova att skjuta på olika avstånd med ditt kulvapen. Variera ditt träningsskytte och lär dig var just dina begränsningar går. De flesta skadeskjutningar beror inte på dåliga skyttekunskaper i sig, utan på att omdömet brustit! När du kommit till posten, tänk på följande: Var tyst och inta din plats genast Se till att ha skydd i kring dig du ska inte synas Ladda bössan först när du är uppe i tornet Kontrollera farliga skjutriktningar Bedöm avstånd till olika tänkbara skottplatser från posten Sitt eller stå alldeles stilla hela tiden det ger störst chans att få se något i passet Kontrollera noga vad för djur som exponeras innan du skjuter Notera skottplatsen och djurets reaktion vid skottet Notera eventuell flyktriktning följ djuret med blicken så länge du kan Skjut inte på fler djur i samma löpa då blir eftersöket svårt Var omdömesgill i allt du gör med hänsyn till djur och människor 6

7 Alternativ för begränsning av vildsvinsstammen Störning Det är känt att vildsvin inte tål alltför frekvent störning. Därför rekommenderas att man inte jagar med för täta mellanrum. Man kan utnyttja djurens benägenhet att bli störda genom att tillämpa störning av viltet utan hela jaktpådraget. Det kan räcka med att man frekvent rör sig i området, gärna med hund, för att vildsvinen ska lämna platsen. Fällfångst VIS är inte för en generell fällfångst utan fångst i vildsvinsfällor ska vara en form av sista utvägen för att decimera stammen där vildsvin ställer till stora skador. Endast godkända fällor ska användas. Skottecken och eftersök Vildsvin som träffas springer nästan undantagslöst vidare om de inte faller direkt i skottet. Det är mycket sällan att de likt en älg kan stå kvar på platsen. Oftast springer även de andra vildsvinen iväg varför det kan vara svårt att se något tydligt skottecken. En annan skillnad mot hjortvilt är att de kan gå långt innan de tar sårlega även om de är ostörda. Den ansvarige eftersöksjägaren avgör hur eftersöket ska hanteras. Vissa väljer att försöka avsluta även om det är mörkt ute medan andra bedömer förutsättningarna som bättre att lyckas om man inväntar dagsljus. Ett eftersök på ett vuxet vildsvin innebär vissa risker för ekipaget! Detta bör vägas in kalkylen. Ett lättare skadat vildsvin som har rörligheten kvar kommer sannolikt att ställa höga krav på spårhunden. Vildsvinen omfattas som allt annat klövvilt av en tvåtimmars regel vilket innebär ett lagstadgat krav att man inom två timmar efter en påskjutning ska kunna ha en eftersökshund på plats som är tränad för ändamålet. Vill du lära dig mer om jakt på vildsvin? Delta gärna i någon av Svenska Jägareförbundets eller LRF:s vildsvinsutbildningar som du hittar i kursprogrammet på respektive hemsidor. Du kan även via din jaktvårdskrets arrangera en temakväll vildsvin. Länets jaktvårdskonsulent berättar om vad just ni vill veta. Försök att få följa med en mentor som har praktisk erfarenhet och lär dig på plats ute i skogen. Som med mycket annat kommer man bara en bit med filmer, böcker och annan teori. Det är i skogen som allt får sitt sammanhang! Råd och anvisningar vid användning av hundar för en effektiv vildsvinsjakt För att få en effektiv och etisk vildsvinsjakt över större arealer krävs lämpliga hundar. Dessa Riktlinjer och Råd är ämnade för jakt med passkyttar i större såtar, vid såväl jakt på en större egendom som vid samverkansjakt i ett förvaltningsområde. Storleken av en såt avgörs av förmodad vilttäthet, av terrängens beskaffenhet, till exempel antal tätningar/vassar, sammanhängande relativt öppna skogspartier samt antal passkyttar. 7

8 Val av hundar och dess utrustning Välj antalet hundar utifrån såtens storlek, topografi, beskaffenhet, samt hur mycket vilt det förväntas finnas i såten. Förutom förmodad vilttäthet är valet av antal hundar främst beroende av hur stor areal som såten omfattar, samt hur mycket tätningar, vassar som finns inom området samt såtens topografi. Även hur erfarna och vilken typ av hundar som används (stötande, kortdrivande) är av avgörande betydelse. Stötande och kortdrivande hundar är att föredra då detta ökar möjligheten till säkra skott, samt att det skapar möjlighet för passkyttarna att hinna bestämma om de vildsvin som passerar passlinjen, är av tillåten storlek och kön. I såtar som har inslag av flera eller samman-hängande raviner kan till exempel även användandet av ställande hund vara ändamålsenlig. För att minimera skaderisken kan hundarna vara utrustade med en för ändamålet lämplig skyddsväst. Det är viktigt att förvissa sig om att hunden har full rörlighet när den är iförd en sådan väst. Hundar som visar sådan skärpa att de skadar vildsvinen ska inte användas. I undantagsfall kan en sådan hund förses med munkorg. Dock ska man vara medveten om att en sådan hund riskerar att allvarligt skadas eller dödas av ett fullvuxet vildsvin. Däremot kan en sådan hund vara till nytta vid eftersök. Samtliga hundförare ska vara utrustade med radio så att de kan stå i ständig kontakt med jaktledningen och andra hundförare för att härigenom uppnå ett nödvändigt samarbete. Jakten och kommunikationen Hundarna ska alltid släppas på behörigt avstånd från varandra. Dock bör antalet hundar vara anpassat till att de har möjlighet att "sätta press" på de vildsvin som finns i såten. Dock är typ av biotop, förekomst av höjder och raviner av stor betydelse. Om det i nära anslutning till platsen där en hund ska släppas finns flera tätningar/vassar kan avståndet minskas. Dock bör inte två hundar släppas i närhet av varandra om det i närområdet endast finns en tätning/vass. Dock är det alltid jaktledarens kunskap och erfarenhet av såtens beskaffenhet och vilttäthet som är avgörande vilka riktlinjer som ska ges till hundförarna. Varje hundförare ska alltid veta hur många och vilken typ av hundar som släpps samtidigt in i såten. 8

9 Hundarna bör ha sådan samarbetsvilja att de kan kallas in när som helst. Hundföraren ska obönhörligen vara beredd att koppla upp sin hund om det uppstår, eller finns risk för samjakt/koppeljakt. Hundförare ska ha sådan erfarenhet att de kan avgöra om det är lämpligt att släppa sin hund, eller hålla den inne vid olika situationer. Hundarna ska ha ett sådant arbetssätt att de själva uppsöker vildsvinen och stöter, driver kortare sträckor eller ställer dem. Hundförare ska klart och tydligt tala om på radion om någon" går in" på ett ståndskall. Eftersök Vid all vildsvinsjakt måste det alltid finnas tillgång till speciellt tränade och erfarna eftersöksekipage. En eftersöks hund bör vara alltid vara utvilad när ett eftersök på vildsvin påbörjas. 9

10 Utläggning av foder till vildsvin - Nya Riktlinjer En väl sammanhållen vildsvinsförvaltning måste innehålla enhetliga och kunskapsbaserade riktlinjer för utfodring. Dessa riktlinjer innebär inte en rekommendation eller uppmaning till att utfodra, men det är enligt dessa riktlinjer all utfodring ska tillämpas. Dessa riktlinjer är antagna av organisationerna och ska de spridas regionalt och lokalt. De ska få genomslag i praktiken! De ska tillämpas inom ett samverkansområde och de ska tillämpas också i jaktupplåtelser. Riktlinjer för utläggning av foder Utfodring av vildsvin skall ske restriktivt. Det är endast under nedan definierade situationer då foder kan läggas ut. Dessa situationer är helt lokalt betingade och tillämpningen sker efter det lokala behovet: Vid jakt Foder kan läggas ut i samband med åteljakt. Fodermängden ska begränsas till att räcka endast under tillfället för åteljakten. Det räcker med någon handfull eller något kilo per dygn. Foderautomater rekommenderas. Foder kan läggas ut i syfte att samla djuren inför en planerad jakt i syfte att tillfälligt koncentrera vildsvinen till det område som skall jagas av. Mängden foder ska begränsas till de lokala förhållandena. För avledning under känsliga perioder Foder kan läggas ut i syfte att styra vildsvinens uppehållsplats från känsliga områden, framför allt i lantbruket och i trafiken, s.k. avledningsutfodring. Avledningsutfodring sker främst under vegetationsperioden, det vill säga under vår och sommar då skadorna är som störst, men kan även ske under andra delar av året för att undvika skador. Observera att avledningsutfodring inte fungerar i vissa områden eller under vissa delar av året. Kantremsor med speciell gräsblandning kan sås intill känsliga grödor för att vildsvinen ska stanna i remsan utan att besöka den ordinarie spannmålsåkern. Kan också tjäna som skyttegata. Enligt lagstiftning Jaktlagen 4: Det är markägarens och jakträttshavarens skyldighet att ge stöd och skydd åt viltet. Utfodring kan ske för att undvika svält under vintern. Det är de lokala vinterförhållandena som styr vilken stödutfodring som krävs. Foderlagstiftningen: All utläggning av foder ska följa foderlagstiftningen Miljölagstiftningen: All utläggning av foder ska följa miljölagstiftningen 10

11 Val av foder Utfodring ska ske i första hand med spannmål eller i andra hand med rotfrukter, dvs. endast oförädlade jordbruksprodukter ska användas. Under s.k. ollonår får vildsvinen ett extra fodertillskott i naturen! Förädlade livsmedelsprodukter såsom korvbröd, brödlimpor, frukostflingor och godis av olika slag är inte tillåtna vid utläggning av foder. Mängden foder Mängden foder ska vid varje tillfälle anpassas efter vad vildsvinen konsumerar på relativt kort tid. Foder utspritt på ett större område med gles täckning sysselsätter vildsvinen på ett bra sätt under lång tid. Använd gärna en timerstyrd foderspridare. När det gäller rotfrukter är det särskilt viktigt att anpassa mängden efter konsumtionen. Alltför stora mängder foder kan anses vara dumpning av avfall och det är förbjudet enligt miljöbalken och utgör brott mot bestämmelserna om foderhygien. Plats för utläggning av foder Åtel eller utfodringsplats ska placeras med tillräckligt avstånd till jaktgräns, allmän väg eller skadekänslig gröda. Riktlinjen är att tillämpa ett avstånd på minst 200 meter, såvida inte överenskommelse med grannar träffats om annat! Observera dessutom bestämmelsen i Jaktlagen om olovligt lockande av vilt! Avslutning Avsikten med råd och riktlinjer i detta särtryck är dels att uppdatera den kunskap och erfarenhet som nu finns vad gäller medel och metoder för effektiv förvaltning av vildsvin, delas att uppmuntra till att förvaltningen intensifieras lokalt med stöd och hjälp av de organisationer som ingår i VIS. Genom att lokalt tillämpa råd och riktlinjer, finns goda möjligheter att få kontroll över vildsvinsstammen. Samverkan är den viktigaste nyckeln till framgång! 11

12 Vildsvinsförvaltning kräver SAMVERKAN Vildsvinsförvaltning i Samverkan (VIS): Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet, Svenska Kennelklubben, Sveriges Jordägareförbund och, Sveriges Yrkesjägareförening. 12