wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2007:62 Besiktning av skador 2007 Ravlunda 23:3 Fornlämning 169 Ravlunda socken Simrishamns kommun Skåne

Transkript

1 wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2007:62 Besiktning av skador 2007 Ravlunda 23:3 Fornlämning 169 Ravlunda socken Simrishamns kommun Skåne

2 wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2007:62 Tingsgatan 2, Dalby Besiktning av skador 2007 Ravlunda 23:3 Fornlämning 169 Ravlunda socken Simrishamns kommun Skåne Lasse Wallin Omslaget visar en framgrävd sten som tidigare endast delvis varit synlig ovan mark. Punkt 22 på skadeförteckningen.

3 Besiktning av skador Ravlunda 23:3 Fornlämning 169 Ravlunda socken Simrishamns kommun Skåne Vid besiktningen dokumenterades ett stort antal, relativt ytliga gräv och rensningsingrepp på fornlämningarna. En ny gräns för fornlämningen föreslås. Fig. 1. Områdets belägenhet markerat på Lantmäteriets Vägkarta. Skala 1:

4 Fig. 2. Området på Lantmäteriets Fastighetskartan med fornlämning 169 i Ravlunda socken markerad. Skala 1: Inledning En amatörarkeolog har förorsakat en viss uppståndelse i pressen genom att ha sagt sig ha upptäckt en hittills okänd kultplats och offerplats från bronsåldern. Platsen har emellertid visat sig vara en sedan länge känd fornlämning, Höga stenar, registrerad som fornlämning 169 i Ravlunda socken av Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering. Fornlämningen har i registret fått en allmän datering till järnåldern. Eftersom länsantikvarien konstaterade markingrepp på platsen vid sitt besök, har vi, på länsstyrelsens uppdrag, utfört en besiktning och bedömning av skadorna. Uppdraget omfattade också att vi skulle bedöma om fornlämningens gränser borde justeras. Besiktningen utfördes den 13 december 2007 och arbetet bekostades av länsstyrelsen. 3

5 Fig. 3. Området från östnordöst. Bilden är tagen från den östra av de tre små höjderna. Bortom mullvadshögarna i förgrunden syns tre av stenarna på denna höjd. Stenar inom fornlämning 169 på mittenhöjden skymtar under den höga granen i fonden. Den vita byggnaden i bildens vänstra del är Vitaby kyrka. Bakgrund Fornlämningen ligger på en sandplatå omedelbart söder om den djupt nedskurna Klammersbäck. Platån sluttar svagt mot söder och den registrerade fornlämningen ligger på den mittersta av tre småhöjder som ligger nära bäckravinen. Strax söder om fornlämningen finns en liten våtmarksyta, troligen bildad genom försumpning under de senaste tvåtusen åren. Området är idag betesmark, men har varit odlat under sen historisk tid och därvid säkerligen varit utsatt för stenröjning. Ett flertal fornlämningar finns i området. En dryg kilometer norr om Höga stenar ligger fornlämningsområdet kring Haväng som bland annat har en stark knytning till järnåldern. Fornlämning 169 beskrivs på följande sätt i fornminnesregistret (språket är här något justerat, texten finns som bilaga i slutet av rapporten): Fornlämningen utgör ett gravfält som består av stensättning (1 st), grav markerad av sten/block (17 st), stenkrets (1 st). Terrängen utgörs av en svagt kuperad platå, sandmark. Hagmark. Gravfält 70x70 m (Ö-V), bestående av ca 19 fornlämningar. Dessa utgörs av 1 stensättning, 1 domarring och ca 17 resta stenar. Stensättningen är 6 m i 4

6 Fig. 4. En liten våtmark ligger strax söder om gravfältet. Den skymtar här i bildens mitt strax till höger om det ensamma trädet. Foto från nordväst. diam och 0,4 m h. Övertorvad. Belägen i gravfältets Ö del. Domarringen är 9 m i diam och består av 7 klumpstenar. Dessa är 0,2-0,5 m br och 0,8-1,4 m st. Belägen i gravfältets SV kant. Av de resta stenarna är 1 ännu stående. Den är 0,7 m h, 0,5 m br och 0,4 m tj, avsmalnande uppåt. De övriga stenarna är helt kullfallna eller i några fall mycket starkt lutande, 0,5-2 m l, 0,5-0,9 m br och 0,3-0,5 m tj. I stensättningens Ö kant är: Älvkvarnsförekomst på en sten 0,9x0,6 m (Ö-V) och 0,2 m h, bestående av ca 10 älvkvarnar, varav 3 vittrade, 5-8 cm i diam och 0,5-1,5 cm dj. De är belägna på stenens översida. Antikvarisk kommentar: En del av stenarna kan utgöra rester av domarringar. Dessutom finns i markytan ett flertal stenar, 0,1-0,2 m h och 0,2-0,5 m st delvis grupperade så att de kan utgöra rester av domarringar eller stensättningar. Ca 80 m ÖNÖ respektive VNV om RAÄ-nr 169 är ett flertal klumpstenar, 0,7-1,3 m l, 0,4-0,7 m br och 0,1-0,2 m tj. Ursprungligen sannolikt resta. Tidigare registrerad som RAÄ-nr 2 Vitaby sn. RAÄ-nr 169:2 byråmässigt markerad i samband med kvalitetssäkring inför konvertering till FMIS. Eftersom läget är något osäkert ändras den antikvariska bedömningen för unr 2 från R till Bevakas. Det framgår också av inventeringsbeskrivningen att fornlämningen ingått som nr 1 i 1930 års inventering. 5

7 Fig. 5. Fornlämning 169 med dokumenterade skador. Den röda streckade linjen är dagens fornlämningsgräns så som den är redovisad på Fastighetskartan, se fig. 2, och i Fornminnesregistret. Den svarta streckade linjen är vårt förslag på ny fornlämningsgräns. Blå punkter med nummer markerar dokumenterade skador den 13 december Skala 1: Beskrivningen ger bilden av ett gravfält som i sitt dåligt bevarade skick är koncentrerat till tre små höjder, varav lämningarna på en av höjderna har ansetts så väldokumenterade att de fått fornlämningsstatus medan övriga delar fått bedömningen Bevakas. Både beskrivningen och den antikvariska bedömningen är här otydlig i sin syftning. Tydligt är emellertid att man uppmärksammat lämningar i form av stenar som bedömts ha varit resta, på tre höjder men endast de på höjden i mitten har fått fornlämningsstatus. På de två andra höjderna, enligt den antikvariska kommentaren, belägna västnordväst respektive östnordöst om fornlämning 169 och vardera ungefär 80 meter från denna, konstaterar man att det finns ett flertal klumpstenar som ursprungligen sannolikt varit resta. Nyligen uppkomna skador Amatörarkeologen har sänt ut en pressrelease där han redovisar 55 stenar på den centrala höjden, det vill säga inom och i direkt anslutning till fornlämning 169. Detta skall jämföras med Fornminnesinventeringens beskrivning av ca 19 stenar. Dessutom används åtta stenar för syftlinjer på den östra höjden och två på den västra. Ett stort antal av dessa stenar är mer eller mindre framgrävda eller framrensade under de senaste veckorna. Dessutom har man grävt gropar varav några lagts igen, nedgrävningsdjupet förefaller ha varit 0,1-0,2 meter. I två grunda nedgrävningar, ungefär 0,05 meter djupa, har flata stenar placerats. Dessa stenar markerar uppenbarligen centrum i stencirklar man konstruerat. Ingreppen är var för sig små och grunda men medför att fornlämningen idag ger ett annat intryck än det man får av fornminnesinventeringens beskrivning. Flera av de nu framgrävda stenarna har tidigare inte varit synliga över markytan, andra har delvis varit synliga men har nu rensats fram. Ingreppens belägenhet och en fotodokumentation framgår av förteckningen i slutet av rapporten, fig. 5 och följande. 6

8 Lagtexten är mycket tydlig vad gäller ingrepp i fornlämningar. Ingreppen har utförts av en amatörarkeolog som hävdar att han upptäckt en tidigare okänd fornlämning. Fornlämningen är känd i register sedan 1930-talet och dessutom utsatt med begränsningslinje på Lantmäteriets Fastighetskartan. Även icke registrerade fornlämningar är skyddade av lagen. Förslag på ny fornlämningsgräns Efter att ha besökt platsen och granskat inventeringsbesiktningen föreslår vi att fornlämningsområdet utökas till att omfatta alla tre höjderna med stenar söder om Klammerbäck. Förslag till ny gräns finns på fig. 5. Ett eventuellt framtida skyddsområde för lämningen borde omfatta ett område från bäckravinen i norr till och med våtmarken i söder och från ravinen i väster till en bit in i skogen i öster. Förslag till åtgärder Det är angeläget att återställa ingreppen på fornlämningen eftersom framgrävning av utvalda stenar efter en i förväg vald idé ger en tvivelaktig bild av fornlämningen. Framgrävningen av stenar öppnar också för fortsatt erosion och skador av grävande djur, vilket redan är tydligt. Här, liksom vid de flesta fornlämningar, är en informationsinsats önskvärd. En eventuell restaurering av lämningen, i betydelsen återställning till ursprungligt utseende, är inte genomförbar utan en mycket grundlig undersökning med ickeförstörande metoder och kanske även med grävning. I sin yttersta form är en sådan återställning inte heller möjlig, och den är, enligt vår bedömning, inte heller önskvärd. Södra Sandby den 16 december 2007 Lasse Wallin 7

9 Fig. 6. Två framrensade stenar vid punkt 1. Fig. 7. Framrensad sten med ikritade älvkvarnar vid punkt 5. Förekomsten av lavar visar tydligt att de två skålgroparna till vänster varit jordtäckta. Fig. 8. Grävskada vid 7. Man har inte hittat någon sten på önskad plats! Fig. 9. Två framgrävda stenar inom fornlämning 169, punkt 9. Ingen av dem var synlig över markytan tidigare. Fig. 10. Framrensad sten vid punkt 15, stenen har tidigare varit delvis synlig. Fig. 11. Flat sten som grävts ner vid punkt 16. Stenen har grävts ner för att markera centrum i en av de konstruerade cirklarna och hör alltså inte till fornlämningen. 8

10 Fig. 12. Framgrävd och framrensad stenkrets vid punkt 20. Förteckning över dokumenterade skador Punkt Skada 1 Framrensning av två liggande stenar, se fig. 6 2 Framrensning av en liggande sten 3 Framrensning av två klumpstenar 4 Framrensning av en klumpsten 5 Framrensning av ett liggande block med skålgropar, se fig. 7 6 Framrensning av ett block 7 Grävskada, spadbredd, längd 0,7 meter och djup cirka 0,1 meter, fig. 8 8 Framgrävning av liggande sten som möjligen varit synlig över markytan 9 Framgrävning av delar av två stenar, varav en med skålgropar. Båda har tidigare varit delvis synliga över markytan, fig Framrensning omkring en av de centrala stenarna i anläggningen. Senare förstärkt av grävande djur 11 Framgrävning av två liggande stenar varav den ena tidigare varit dold under markytan 12 Framrensning av två stenar, senare fördjupade av kaniner 13 Framgrävning av liggande sten som tidigare varit delvis synlig 14 Framgrävning av tidigare dold sten 15 Framrensning av del av block som tidigare varit delvis synligt, fig Nedgrävd centrumsten, fig Framgrävning av sten som tidigare skymtat över markytan 18 Framgrävning av sten som tidigare skymtat över markytan 19 Flera grävskador. Mellan 0,5x0,5 och 0,3x0,2 meter stora 20 Liten krets av stenar som till stor del grävts fram. Vid en grävningsplats har inte någon sten påträffats, se fig Grävskador cirka 0,4x0,4 meter stor, en liten bit kristianstadsflinta vid ena kanten 22 Framgrävning av sten som delvis varit synlig ovan mark, se omslaget 9