Valnäs, anno Snårskogen till vänster visar vyn från dagens hål 18 mot 16:e green. Till höger ses ettans fairway upp mot fyran och klubbhusen.

Transkript

1 Ett utdrag ur Billeruds Golfklubb 50 år , Claes Åkerblom Valnäs, anno Snårskogen till vänster visar vyn från dagens hål 18 mot 16:e green. Till höger ses ettans fairway upp mot fyran och klubbhusen. Golfsporten i Värmland föddes sommaren Då slogs de första slagen på Karlstad Golfklubbs nya bana i Höje. Bara någon månad senare inleddes golfbanebygget vid Valnäs gård i Segmon. I januari 1961 stiftades Billeruds Golfklubb. Tre år senare stod Värmlands andra niohålsbana spelklar. För Karlstad Golfklubb tog det nio år från idé till spelklar bana, för Billeruds Golfklubb gick det betydligt snabbare något som måste tillskrivas Billeruds AB, men givetvis också många engagerade klubbmedlemmar. Hur det hela började Tanken på en golfbana väcktes nog redan då Åke Pihlgren och Gunnar Hindemark stiftat bekantskap med Karlstad Golfklubb. Billeruds AB hade gått in som näst största aktieägare i Karlstads Golfbana AB. Som bruksdisponent respektive ekonomichef kunde Pihlgren och Hindemark därmed på nära håll följa arbetet med banan. Snart fanns ett antal säfflebor inskrivna i medlemsmatrikeln och då väcktes tanken på att istället satsa pengarna i en bana på hemmaplan, närmare Säffle. Åtminstone ville de ha ett ställe att träna på under vardagskvällarna. Bolagen satsade på den här tiden mycket mer på det sociala, särskilt på bruksbolag ställdes det ofta stora förväntningar. Det handlade framförallt om bostäder, men också om att vara med och berika de anställdas fritid. På så vis var det inte alls något unikt att Billerud ville hjälpa till med en golfbana. Det menar Gunnar Hindemark som den här första tiden kom i nära kontakt med golfbaneprojektet. Som Billeruds ekonomidirektör föll det på hans lott att finna lämpliga former för hur finansieringen skulle ske. Hindemark och Pihlgren inledde med att inventera vilka i bolaget som var intresserade av golf och därmed kunde vara delaktiga i projektet. Åke Pihlgren hade tillträtt som vd i Billeruds AB Med sig till Säffle hade han erfarenheter från Lidingö Golfklubb där han varit ordförande. Golfare engagerades I bolaget fanns också försäljningsdirektör Bengt Holmquist, tidigare ordförande i Sundsvalls Golfklubb. Under 1950-talets sista år anställdes Leif Maartmann, Carl Genberg, Hasse Sundby och Jan de Verdier en kvartett unga herrar som på varsina håll kommit i kontakt med golfsporten. Carl Genberg minns hur han och Hasse Sundby mer eller mindre blev beordrade av Åke Pihlgren, att försöka hitta en plats som var lämplig för en golfbana. Året bör ha varit De hann titta sig runt i Säffles omgivningar, men förstod snart att Pihlgren i princip redan valt ut den optimala platsen. Det handlade om Valnäs gård. Vi var besjälade av uppdraget; vi var unga, vi visste att vi var betrodda att arbeta med uppgiften, och så ville vi ju spela golf! Det minns Carl Genberg som än idag fascineras av engagemanget hos de inblandade. Idealisk plats Valnäs ägdes sedan 1920 av Billeruds AB och var vid den här tiden organiserad under Segmons gård. Sedan ladugården brunnit ned 1956 var jordbruket i stort sett avvecklat. Gårdens rättare, Ivar Gustavsson, bodde kvar tillsammans med sin familj, men hade sin huvudsakliga sysselsättning på Segmon. Markerna på Valnäs var ännu inte igenplanterade. Den gamla herrgårdsbyggnaden stod däremot öde sedan ett par år. Flygelbyggnaderna var ännu bebodda, liksom Drängstugan längre ned mot Ekholmssjön. Kvar fanns också några ekonomibyggnader. Det här var i en tid då Billerud ville avveckla jordbruken. Verksamheten låg inte i bolagets linje. Bygget var helt och hållet en Billerudsangelägenhet. Inte bara finansieringen, utan också det praktiska arbetet sköttes av bolaget. Håkon Wahlenberg var inspektor vid Segmons gård, och den som ställde upp med personal för det jordbruksarbete som fordrades för att förvandla de forna ängarna till fairways och greener. På samma vis fick skogvaktare Knut Duvner svara för gallring i skogspartierna. Ett brev, adresserat till Håkon Wahlenberg och daterat den 12 augusti 1959, visar - 5 -

2 att arbetet med banan redan då var igång. Avsändare är chefen för Billeruds Skogsförvaltning, Ture Björkman: Åberopande sammanträffandet mellan Eder och herr Sundby, samt jägmästarna Sjölander och Gränge vid Valnäs gård få vi härmed skriftligen bekräfta, att arbetena på golfbanan tillsvidare endast skall omfatta uppröjning, rörläggning samt igenfyllning av de öppna diken, där arbetena pågick vid ifrågavarande sammanträffande. Igenfyllning av dikena skall endast utföras på så sätt, att några tiltor plöjas ner i dikena. En eventuell mera noggrann igenläggning genom schaktning från sidorna anstår tillsvidare liksom eventuell komplettering med extra fyllningsmassa. Vi emotse tacksamt besked från Eder när rörläggningen och igenplöjningen av dikena är slutförd. En vecka senare var dikena igenlagda. Golfbanebygget hade startat! Jan de Verdier utsågs snart till banchef och kunde på nära håll följa arbetet. På det hela taget var projektet till en början ganska informellt, och i ett tempo som Jordbruksförvaltningen klarade av. Arbetarna hoppade in när de hade tid över, och kom dit med sina maskiner. Själv var jag varje vecka på plats för att följa arbetet, minns Jan de Verdier. Välkänd arkitekt Som banarkitekt engagerades 1959 Douglas Brasier, vid den här tiden tränare i Göteborgs Golfklubb. Brasier är ett stort namn i den svenska golfhistorien. Han hade anlagt ett antal golfbanor och redan 1950 börjat skissa på en bana vid Skutberget i Karlstad. Kontakten med Brasier knöts via Hasse Sundby som sedan gammalt hade kontakt med Mr. Brasier, eller Duggie som han kallar honom i den brevväxling som ger en bild av planeringsarbetet. Jan de Verdier minns hur han och Brasier strövade runt på Valnäs och inspekterade domänerna: Brasier läste av terrängen och hittade lämpliga hål. Vi stakade, skissade och diskuterade fram ett lämpligt förslag. På den här tiden byggde man inte banor på det sätt som man gör idag, när man totalt omformar terrängen. Det handlade snarare om att utnyttja naturen som den var, utan några stora ingrepp. Här var Valnäsudden en idealisk plats, med dess öppna ängslyckor och kuperade terräng. Till de första nio hålen var det öppna marker som utnyttjades, även om också en och annan skogsridå fick stryka på foten. Redan innan själva banbygget startade skapade vi några provisoriska hål, bland annat från husen och ned mot sjön. Vi finklippte gräset och satte dit en flagga. Några greener var det inte fråga om, minns Jan de Verdier: Vi ville ju spela, även om vi inte var så många inblandade. I augusti 1959 skrevs ett PM angående övningsbana för golf. Dokumentet ger en god bild av denna allra första tid: För en planerad mindre övningsbana har Disponenten utsett det utomordentligt vackra området kring Valnäs gård. Det gäller ett område om cirka kvadratmeter på nordöstra spetsen av Valnäsudden. I första hand skulle en driving-range och en green iordningställas, vilket inte torde fordra så mycket arbete, dock igenläggning av några diken och en ordentlig uppbyggnad av greenen. För skötseln av denna första bana fordras en green- och en fairwayklippare med fem vältar. Vidare ett antal mattor att läggas ut som utslagsplatser. Folk för utförande av detta arbete lånas från Skogen och Jordbruket stod de nio hålen färdiga efter Douglas Brasiers ritningar. Fyra år senare ändrades ordningen på hålen så att ursprungliga 6:an blev hål 1, 7:an hål 2 osv. Vidare förlängdes ursprungliga hål 3 (dagens hål 16). Denna ordning gällde fram till dess att 18-hålsbanan stod klar

3 En lördag i oktober 1962 ordnades stora stenplockardagen ute på Valnäs. Hela familjer var engagerade och klubbkänslan var total! Klubben stod för utspisning med grillat fårkött och öl i burkar. Vi anse det icke nödvändigt att gå fram på linjen med helstekt får utan fårkotletter torde vara alldeles utomordentligt, skriver sekreteraren i ett brev till Borgviks skogsförvaltning, och fortsätter: Golfklubben undrar härmed, om Skogsförvaltningen med dess rika erfarenhet av liknande arrangemang kan hjälpa oss härmed. Bilden ovan visar dagens hål 1 med greenen uppe till vänster. forts. Direktör Holmquist har lovat tala med direktör Andersén i Svenska Lloyd för att få ett antal mattor av den önskade typen. Sundby skall tala med Lindh i Jordbruksförvaltningen om planering och även skaffa fram förstorade kartor över området. Det område, som utöver ovannämnda reserveras för en eventuell framtida utbyggnad av golfbanan, lämnas orört men skall alltså undantagas från skogsplantering eller annan odling. Skogschefen Gösta Ekman skall tillfrågas om han inte vill taga hand om gallringen och skötseln av området. Senare skall eventuellt en mindre byggnad placeras på området att tjäna som bag- och vagnbod m.m. Dessutom skall rekognoseras lämplig badplats för golfänkor och barn. Disponenten har lovat att ge erforderliga direktiv till berörda avdelningar och har dessutom ställt i utsikt att senare som konsult tillkalla herr Erik Runfelt, som skulle uttala sig om en eventuell utbyggnad av banan. Avsikten var alltså att i ett första skede nöja sig med en övningsbana med en green, en fairway och ett antal utslagsmattor. Tanken på en komplett bana bör dock ha funnits med redan från början. De valde ju en plats där det fanns utrymme för 18 hål. I september 1959 besöktes Valnäs av Douglas Brasier och Bjarne Langvad från Weibulls. Den senare gav instruktion om hur gräsytorna skulle anläggas och skötas. För att ge den första greenen en bra placering ville Brasier redan nu fundera på en lämplig sträckning för en komplett niohålsbana. En sådan ansågs dock ligga långt fram i tiden. Utökade planer Brasier presenterade ett förslag i början av oktober 1959, och det föll tydligen i god jord. Disponent Pihlgren beslutade nämligen att övningsbanan redan nu fick utökas till tre hål. Brasier gjorde snart ett nytt besök på Valnäs. Jordbruksförvaltningens chef, Bengt Lindh, fick nu instruktioner för grovplanering av greenerna 3, 4 och 5 (dagens 16, 17 och 18) ett arbete som utfördes på hösten Dokumenten berättar vidare att Douglas Brasier under vintern fortsatte att fundera på banans utbyggnad till nio hål. Dagens hål 4 hade lagts ut som ett övningsfält, men det stod snart klart att detta skulle byggas ut till ett hål. Brasiers planering omfattade också dagens hål 1, 2, 3 och 5. Vidare placerades ett 455 meter långt par-5-hål med sträckning över det nuvarande övningsfältet. Kostnaderna kan tyckas förbluffande låga, när man läser banchefen Jan de Verdiers PM: Det är att märka att herr Langvad anser vår planerade kostnad för en green, eller kronor, alldeles för hög. Man bygger numera förstklassiga greener enligt den arbetsplan Langvad lämnat oss, för en kostnad av omkring kronor, bl.a. på Mölle Golfbana. En begagnad handdriven greenklippare har inköpts från Göteborgs Golfklubb för 150 kronor och dessutom ett verktyg för upptagande av hål. En hålkopp med tillhörande stång och flagga ha också införskaffats från Göteborgs GK. Det större inköpet av en Ransome s Gang Mover med tre aggregat skall nu göras genom inköpsavdelningen. Marknadspriset ligger strax under kronor för denna storlek av klippare, men vi bör kunna uppnå åtminstone 10 procent rabatt härpå. Planerna på en niohålsbana tog allt fastare form. Någon golfklubb fanns fortfarande inte, men tanken på en klubb bör ha funnits med redan från starten. Det fanns heller inga planer på hur byggnaderna på Valnäs skulle användas. PM berättar vidare: Ifråga om byggnaderna på Valnäs Gård, som planerats för rivning, så ha såväl huvudbyggnaden som den högra flygeln samma förstklassiga liggande stockvirke under den förfallna yttre brädfordringen, och det vore kanske värdefullt om dessa åtminstone kunde få stå kvar tills vidare. Trots att det alltså fanns tankar på att utnyttja herrgårdsbyggnaden revs den vid årsskiftet Douglas Brasier skissade vidare och gjorde ett återbesök under våren Nu diskuterades den tilltänkta bevattningsanläggningen och utslagsmattorna. Det gjordes också en detaljerad utstakning av fairways, greener och bunkrar. Vidare diskuterades teknikaliteter som exakta mått på utslagsmattornas träunderrede, metallkopp kontra jordhål etc

4 På lusthuskullen, intill nuvarande 18:e fairway fanns en stengrund som förvandlades till grillplats. Här spenderade medlemmarna åtskilliga lördagar och söndagar i samband med banbygget. På den vänstra bilden ser vi i förgrunden Gunnar Söderqvist och Nils Hedman samt sittande till höger Edvin Jarnulf och Leif Maartmann. Bygget tog fart Även om arbetet, och säkert också spelet, kom igång under 1960, dröjde det till 1961 innan det verkliga banbygget tog fart. Banchefen, Jan de Verdier, utarbetade ett detaljerat arbetsprogram som hål för hål beskrev vilka arbeten som skulle utföras under året. Målet var att så snabbt som möjligt få hål 3, 4, 5 och 9 spelbara. Dessa motsvarar nuvarande hål 16, 17, 18 och 4. Till stor del handlade det om att klippa ned det befintliga gräset, men på fairways fordrades ofta harvning och vältring, och då också en hel del stenplockning. Med en armbåges lucka mellan sig stod entusiastiska medlemmar på näsan och plockade sten hela våren. Det ordnades dessutom friluftsdagar där skolelever från Säffle och Segmon bussades ut till Valnäs. Tio hinkar fyllda med sten, och sedan eftermiddagen fri för fotboll var säkert ett välkommet avbrott från skolbänken. Provisoriska greener Sommaren 1961 öppnades hål 3, 4 och 5 för spel på provisoriska greener. Nu var lyckan fullständig, berättade klubbens förste ordförande Holger Wennerblom i en intervju, och fortsatte: Fast vi blev nästan yra i huvudet efter en 18-hålsrunda. Kostnaden för banan hade under 1960 uppgått till kronor, och under 1961 till kronor. Planen var att fortsätta arbetet med hål 6, 7, 8 och 9, (nuvarande hål 1, 2, 3 och 4), för spel på hösten 1962, och till en beräknad kostnad av kronor. Här grep dock vädrets makter in. Sommaren 1962 blev regnig. Bankommittén konstaterade dystert att hålen kunde färdigställas först kommande vår. Inför 1963 presenterades ett Arbetsprogram III som innefattade hål 1 och 2, (dagens hål 5 och det hål som sträckte sig över det nuvarande övningsfältet). Dessutom planerades en övningsgreen samt ett övningsfält i en öppning mot dagens hål 8 och 9. Under 1963 försågs banan med bunkrar, något man dittills väntat med. Anläggningen kompletterades med ett bevattningssystem. Genom ett nätverk av stålrör pumpades vatten från sjön, för att sedan via handmanövrerade kranar och slangar spridas över främst greenerna. Här anlitades AB Bevattningsteknik i Stockholm med familjen von Koenigsegg i spetsen. Materialkostnaden för en komplett bevattningsanläggning för nio greener offererades i april 1960 till kronor. Förslaget bifölls av Åke Pihlgren, och kompletterades med 42 uttag för att även möjliggöra fairwaybevattning. Detta bevattningssystem var i bruk in på 1980-talet, då det ersattes av dagens system med automatiska spridare. Dags för greenkeeper År 1964 stod så banan spelklar med nio hål. Nu hade det också blivit fråga om att slippa betunga Jordbruksförvaltningen med banans skötsel. Vid det här laget började det dessutom bli färdiga fairways som krävde litet mer specialkunskap. Hösten 1963 anställdes därför den förste greenkeepern, Carl Nielsen en dansk med erfarenhet från Lidingö GK. Nielsen inkvarterades i östra flygelbyggnaden. Tillsammans med sin schäferhund blev han snabbt en välkänd profil ute på banan. Redan 1961 hade Billerud inlett ett samarbete med Karlstad Golfklubb, som innebar att dess instruktör, Gunnar Johansson, gav inomhuslektioner i Säffle varje onsdag under januari till april. Billeruds AB grundades i Säffle 1883 med en sulfitfabrik vid Byälven. På tidigt 1960-tal hade bolaget växt till en skogsindustrikoncern med anställda. I Valnäs närhet fanns bruken vid Gruvön, Slottsbron, Kyrkebyn och Säffle. I Säffle fanns också huvudkontor och forskningsinstitution. Den produktiva skogsmarken omfattade hektar. Billerud ägde stora delar av Eds och Borgviks socknar och däribland Valnäs gård, ett markinnehav som 1920 följde med förvärvet av Borgviks AB. Koncernens symbol, Billerudsörnen, fick stå modell för golfklubbens klubbmärke som förekommit i flera olika versioner genom åren

5 Sommaren 1961 var det Gordon Long från Falu Golfklubb som erbjöd lektioner ute vid Valnäs. Han fortsatte med detta in på våren I maj 1962 anställdes skotten Gerald Gardiner som klubbens förste permanente instruktör. Den första tiden hjälpte Gardiner även till med banans skötsel och under lågsäsongen, novemberjanuari, fick han dryga ut tiden som skogshuggare på Borgviksreviret. Byggde klubbhus När det blev fråga om att skapa ett klubbhus fanns det vissa planer på att utnyttja Drängstugan, en rödfärgad arbetarbostad nära nuvarande 15:e tee. Huset kom dock i konflikt med banan, varför det 1966 eldades ned. Sedan herrgården hade rivits återstod de båda flygelbyggnaderna. Medan den östra flygeln fortfarande var bebodd, fick klubben snart tillgång till den västra flygeln som inreddes som ett första klubbhus. Till höger ordnades golfshop och utrymme för instruktören. Längre in fanns ett herrum med stockväggar. Till vänster, i det nuvarande juniorrummet, inreddes ett litet samlingsrum där spelarna kunde få vindskydd, äta sin matsäck och kanske summera dagens spel. Där innanför låg damrummet, elegant med rosablommiga tapeter, berättar de minnesgoda medlemmarna. På övervåningen inrättades bag- och vagnbod. Där fanns också utrymme för inomhusträning försågs huset med WC. Våren 1967 tog arbetet med det nya klubbhuset fart. De sista boende på Valnäs hade flyttat ut och klubben fick därmed tillgång till den östra flygeln. Bertil Johannesson vid Billeruds Bostadsavdelning, svarade för ritningarna och efter något års ombyggnadsarbete invigdes flygeln 1968 som nytt klubbhus. Nu hade medlemmarna plötsligt ordentliga omklädningsrum och dessutom en samlingslokal på övervåningen. På norra gaveln öppnades en fönstervägg som bjöd på en storslagen panorama över banan och sjön. Året efter skrev klubben ett första avtal med Alice Söderqvist som svarade för lunchservering, tre dagar i veckan. Beata och Lennart Westfelt minns de första åren ute på Valnäs: Det var en hel del tävlingar, även om det inte var ett så organiserat tävlingsprogram som idag. Damkommitté hade vi, vi var inte många, men det var ändå livaktigt. Även herrgolfen var det fart på. Sedan hade vi golffester och olika sammankomster. På midsommar ordnade vi flaggtävlingar där vi gick ut vid midnatt. Ett år hade Sven Norén ordnat stora blommor som vi satte ut istället för flaggor. När det hela var slut var 18:e fairway som en blomsteräng. Ja, vi hade det väldigt trevligt på Valnäs på den tiden, säkerligen mycket beroende på att det var så primitivt, och givetvis också för att alla kände varandra. Här har vi det som skiljer dåtidens golf från dagens. Då var inte rundan slut efter 18 hål. Självklart samlades spelarna för att diskutera dagens spel. Idag har folk så ont om tid, att de omedelbart kastar sig in i bilen och far hem. Det fanns en stor entusiasm bland medlemmarna, och verksamheten växte successivt fram. Det nya klubbhuset bidrog ju ytterligare till att stärka samvaron. Någon golfrestaurang var det fortfarande inte tal om. Det började så smått med att Alice Söderqvist fixade Åke Pihlgren blev 1967 klubbens förste hedersmedlem. Han anställdes 1956 som vd i Billeruds AB. Som tidigare ordförande i Lidingö GK var han en av dem som tog initiativet till en golfbana vid Valnäs. lite smörgåsar vid äkta make-tävlingarna, och sedan utökades det successivt. Alice kunde stå där uppe och titta ut genom fönstret. Där kommer det en korv med bröd, och där har vi en ägg- och sillsmörgås, kunde det låta. Gamla restaurangen var verkligen klubbens bästa lokal. Tänk vad kul det var att sitta där uppe och följa dem som spelade in på 18:e green. Golfklubben bildades Den första tiden var verksamheten ganska informell. Någon styrelse var det inte tal om, utan beslut om bygge och finansiering togs i Billeruds bolagsledning med vd Åke Pihlgren som drivande. När det stod klart att det skulle bli en komplett niohålsbana insåg man snart att det behövdes en klubb. Bertil Tärby är en annan av klubbens pionjärer. Han tilldelades 1971 Svenska Golfförbundets förtjänstplakett för sina insatser i Billeruds GK. Bl.a. hade han varit banchef och ordförande i juniorkommittén. I maj 1962 bjöd klubben in allmänheten till demonstrationsdag på Valnäs. På bilden ser vi, från vänster: Alf Magnil, Jan de Verdier, Leif Maartman och klubbens dåvarande tränare Gerald Gardiner

6 Om banan skall skötas och de löpande kostnaderna bestridas av en liten klubb, där även outsiders kan vinna tillträde så bör denna klubb konstitueras tämligen snart. Alternativet är ju att banan blir helt privat för Billerud, heter det i en skrivelse från januari Ett år senare, den 10 januari 1961, bildades Billeruds Golfklubb vid ett möte på Billeruds Tjänstemannaklubb i Säffle. En styrelse valdes och stadgar för klubben fastställdes. Vid starten fick klubben 21 medlemmar som alla var närvarande vid detta möte. Ytterligare 65 medlemmar tillkom under året. Dessa får väl räknas som klubbens pionjärer, även om inte alla spelade aktivt. Senare på året invaldes Billeruds GK som provisorisk medlem i Svenska Golfförbundet. Därmed var det totala antalet klubbar uppe i 62. Till klubbens förste ordförande valdes Holger Wennerblom, försäljningschef vid Billeruds Trävaruavdelning. Ulla Pihlgren blev vice ordförande. Carl Genberg valdes till sekreterare och Leif Maartmann till kassör. Jan de Verdier påtog sig rollen som banchef. Övriga i styrelsen var Alf Magnil och Bertil Tärby. Gunnar Hindemark och Bengt Holmquist var suppleanter. Majoriteten av klubbens 21 stiftare hade anknytning till Billerud. Det hette ursprungligen i stadgarna att Till medlem skall i första hand inväljas anställda i Billeruds Aktiebolag, deras anhöriga samt affärsvänner. Formuleringen var främst vald av skattetekniska skäl, banan var ju finansierad av bolaget. I praktiken var klubben redan från början öppen för alla. Det kan dock nämnas att det ända in på 1990-talet var styrelsen som fattade beslut om inval av nya medlemmar. Radioinslag och propagandagolf Carl Genberg minns att han som sekreterare gjorde propaganda för golfsporten, bland annat genom att kontakta dåvarande lokalradion. Det ordnades också demonstrationsdagar ute på Valnäs, ibland med Bertil Tärby som speaker. I september 1964 innehöll Säffle-Tidningen ett reportage med anledning av att banan var klar att tas i bruk för tävlingsspel. Åke Jansson skriver där om klubbens förhoppning om att golfsporten nu skall bli en stor sport i Säfflebygden. Det poängteras vidare att: vem som helst, vilken samhällsklass eller arbetskategori han tillhör skall äga rätt att söka inträde i klubben. Medlemsantalet ökade relativt snabbt för att 1964 uppgå till 176. Det stora flertalet var bosatta i Säffle, men där fanns också ett tiotal medlemmar hemmahörande i Åmål. Segmon, Grums, Billingsfors och Vålberg var vardera representerade med en handfull medlemmar. Det fanns även ett antal Nonresidens, ofta med anknytning till Billerud, eller med sommarviste i omgivningen. Länsgreveparet af Schackenborg, Billeruds London-agent Douglas Eberstein, och Pripps disponent Franz Hartmann är några av de mer långväga. Alla var som nämnts inte aktiva spelare, men de bidrog ändå till klubbkassan. Medlemsavgiften var 1962 måttliga 50 kronor, för att 1964 ha stigit till 125 kronor. Givetvis med rabatt för Nonresidents, Juniorer och Passiva. Medlemsmatrikeln var för många årets höjdpunkt och för vissa säkert ett motiv till att vara med i klubben. Formatet var A6 och från 1986 A utkom den allra sista utgåvan. Bilden visar ett utdrag ur 1963 års matrikel. Antalet medlemmar hade nu stigit till 141, de flesta hemmahörande i Säffle och med koppling till Billeruds AB. Medlemmarna angavs med titel, något som försvann i och med 1970 års matrikel. Genberg klubbmästare Så snart vi fått några ordentliga hål började vi med tävlingsverksamhet, det var vi alla roade av. Och så skulle vi givetvis ha ett klubbmästerskap. Det berättar Jan de Verdier som blev Billerudsbanan trogen till 1965 då han lämnade Säffle för Billingsfors. Det allra första klubbmästerskapet spelades på Karlstads golfbana Carl Genberg vann på 179 slag över 36 hål. Året därpå blev junioren Lennart Wennerblom klubbens förste distriktsmästare. Den 13 september 1964 spelades KM för första gången på hemmabanan och det var också den första riktiga tävlingen på Valnäs. Klassegrare blev Beata Westfelt, Bertil Tärby och Jonas Westfelt. Säffle-Tidningen skrev om tävlingar i ett strålande brittsommarväder. Tävlandet fortsatte sedan varje helg, en bit in i oktober. Det skulle dröja ytterligare ett år innan kamrer Edvin Jarnulf slog banans första hole-in-one. År 1966 omfattade tävlingsprogrammet 20 tävlingar. Här märks Pingstpokalen och Ahlmarks vandringspris som båda blev riktiga långkörare. Man spelade också om Åke Pihlgrens vandringspris. Redan nu fanns det dessutom en äkta make-tävling, även om det skulle dröja till 1973 innan Giftkylaren instiftades. Ökad självständighet Att tillkomsten av banan är Billeruds förtjänst, från början till slut, det är pionjärerna överens om. Det var Billeruds AB som bekostade bygget, och den första tiden också en stor del av klubbverksamheten. För detta fordrade bolaget en enda motprestation: Att klubben skulle heta Billeruds Golfklubb. Därför är det förståeligt att bolaget protesterade när det 1970 restes ett förslag på en namnändring till Säffle Golfklubb. Säffle-Tidningen rapporterar 1968 om Billeruds målsättning att minska det ekonomiska sambandet mellan golfklubben och bolaget. Med ett medlemsantal i stigande ökade klubbens möjligheter att ekonomiskt stå på egna ben. Dessutom var nu inte ens hälften av de 250 medlemmarna anställda inom Billerud. Gunnar Hindemark medger att det sena 1960-talet innebar en brytpunkt i klubbens historia: 1970 efterträddes Holger Wennerblom, som ordförande, av Åke Alestam, en nära medarbetare till mig. Nu gjorde vi klart för klubben att bolaget med glädje hade hjälpt dem igång, men att de nu fick stå på egna ben och själva finansiera verk

7 samheten. Det hindrade inte att bolaget ställde mark och andra resurser till förfogande när det småningom handlade om att bygga ut till 18 hål. I samband med att Billeruds AB släppte de finansiella banden med golfklubben, slöts också det arrendeavtal som gav klubben en självständig status. 49-årsavtalet innebär att klubben, för en symbolisk summa får arrendera marken fram till Samtidigt utfärdades ett gåvobrev avseende klubbhusområdet. Möbler till låns Under pionjäråren fordrades ofta uppfinningsrikedom för att få verksamheten att fungera. I ett brev från 1965 får vi veta att tränarfamiljen Grant i maj 1965 avsåg flytta från Säffle till sommarlägenheten på Valnäs. Möblemanget skulle dock inte tagas med. Sekreterare Carl Genberg meddelar att de möbler som någon månad tidigare lånats in till familjen Grants bostad skulle returneras till Ce-Te Möbler och Grorfelts möbler i Säffle. Bordlampan återlämnades till Säffle Elektriska, medan taklampan adresserades till Billeruds Huvudkontor. Porslin hade hämtats från tjänstemannaklubben. Sekreteraren bistod själv med kastrull, stekpanna och diverse andra attiraljer. Korrespondensen omfattar också brev där de båda möbelfirmorna tackas för vänligheten att låna ut möbler till klubben. När höstvindarna svepte över Valnäs var det dags att återigen låna ihop nödigt bohag och ordna vinterbostad åt tränarfamiljen invigdes östra flygeln som nytt klubbhus. Mot norr öppnades en fönstervägg med panoramavy mot sjön. Ett avancerat företag Tränarfrågan började diskuteras redan Tanken var att låna in tränaren i Karlstad GK, Gunnar Johansson, en dag per vecka. I ett bevarat PM har klubbens sekreterare gjort ett avancerat reseschema för att ro projektet i hamn. Johansson disponerar ej över bil utan endast moped, heter det i skrivelsen. Transporten från Karlstad GK gick via Edsgatans järnvägsstation, till Karlstad och vidare till Segmon. Johansson får då lov att med mopeden åka från sin bostad till Edsgatans jvg.st. och på tåget från Edsgatan till Karlstad transportera sin moped för återfärden på kvällen. Den som har första lektionen på morgonen, förslagsvis med början strax efter nio, bör avhämta Johansson vid Segmons station för transport till Valnäs. Hemfärden var planerad ske med buss från Valnäs med ankomst till Karlstad 20:30: Från Karlstad jvg.st. måste Johansson med moped ta sig hem de ca. 8 km. En bussförbindelse existerar emellertid från Karlstad kl för ankomst till Edsgatan Om Johansson i alla fall har ärenden vid den tidpunkten i Karlstad kan han ju åka tillbaka till Edsgatan med denna buss, varvid mopeden då kan ha lämnats kvar vid Edsgatans jvg.st. Planerna förverkligades aldrig. Arrangemanget föll på en viktig pusselbit, maten! Rubricerade arrangemang kommer bl.a. att innebära att Johansson måste få möjlighet att äta varm mat på Valnäs, vilka möjligheter närmare får undersökas. Golfare sedan 75 år Beata och Lennart Westfelt kom i kontakt med golfen hemma i Borås redan på 1930-talet. Båda hade de golfspelare i släkten, Beata en morbror som hette Erik Runfelt en av golfsportens giganter i Sverige! Från Borås minns de krigsåren då det placerades ut tankshinder på fairway och hur importstopp gjorde bollar till en bristvara. Det hände till och med att de målade om utslitna bollar! Allt var mycket enklare och roligare på den tiden, och alla hjälpte till med egna händer. En avställd järnvägsvagn fungerade som omklädningsrum. Sedan var det ju en helt annan utrustning. Träskaftens tid var visserligen över, men några 14 klubbor hade vi inte. Jag minns när de första golfvagnarna kom. Vi bar som regel bagen, men den var ju betydligt mindre än dagens. Vid tävlingar hände det att stadshotellet i Borås skickade ut mat i kantiner. Sedan satt vi vid bockbord och åt blev Lennart Westfelt distriktsläkare i Säffle. Man kan nog säga att golfbanan var avgörande för att familjen skulle flytta hit. Och sedan dess har paret Westfelt varit Billeruds GK trogna tilldelades Lennart Westfelt Svenska Golfförbundets förtjänstplakett i silver för sina insatser inom golfsporten

8 En tia i greenfee Klubbens första greenfeebok innehåller en mängd välkända namn inte minst sångerskan Brita Borg som sommaren 1964 var en trogen gästspelare. Tio kronor fick hon betala i greenfee var driftskostnaden budgeterad till kronor. Årsavgiften var 250 kronor. 80 procent av de 261 medlemmarna spelade golf 2-3 gånger per vecka. Det senare meddelade Holger Wennerblom under ett anförande hos Säffle Rotaryklubb erbjöd klubben ett halvdussin nybörjarlektioner för 30 kronor! Golf i kyrkan Även under vintersäsongen var aktiviteten hög. Tränarna var på plats större delen av året och kunde från 1961 erbjuda inomhusträning på olika platser i Säffle. Intresset för lektioner var stort! En fastighet vid Billerudsgatan, Börjegården och Billeruds spritfabrik utnyttjades innan klubben 1969 fick tillgång till det tidigare baptistkapellet vid Stationsgatan i Säffle. Med en maskinfilt från pappersbruket och ett nylonnät förvandlades kapellet till en träningslokal. Klubben hade tillgång till lokalen fram till 1981 då man istället, som en av de första klubbarna i Sverige, kunde erbjuda en inomhuslokal med plats för nära nog fullängdsslag. Det handlade om Electroluxtältet nere på Säffleflå. I Grums startade Björn Salde 1969 golfträning i idrottshallen. En av ivrarna var Per Johansson som gärna vill framhålla klubbens dåvarande tränare, Neil Mackintosh, och den värme och entusiasm med vilken Neil omslöt medlemmarna. En annan vinteraktivitet var damkommitténs gymnastik. Dessutom bjöd klubben på 1960-talet varje vinter in till ett antal filmaftnar på Billeruds Tjänstemannaklubb. Ofta stod också regeltolkningstävling på programmet. Klubb nummer 62 Svenska Golfförbundet har idag nära 500 anslutna golfklubbar. Billerud valdes in som klubb nummer 62, den andra i Värmland. Under och 50- talen hade antalet klubbar nära nog fördubblats, men det skulle dröja ytterligare ett par decennier innan golf blev den verkliga folksporten. Antalet golfspelare uppgick 1961 till , att jämföra med toppårens drygt Man brukar ange 1888 som ett märkesår i Sveriges golfhistoria. Då slogs de första slagen på familjen Sagers golfbana vid Ryfors bruk. Familjen Sager var också involverad i golfspel på Ladugårdsgärde i Stockholm. Annars var det i Göteborg de första banorna byggdes. På Hisingen och Särö fanns banor redan på 1890-talet, medan det skulle dröja till 1902 innan Gothenburg Golf Club bildades. Göteborgs GK är idag Sveriges äldsta golfklubb. Pionjärerna Gunnar Hindemark är den ende som kan summera 50 medlemsår i Billeruds GK. Närvarande stiftare, 10 januari 1961: avdelningschef Carl Genberg, direktör Sven Hanson, fru Ulla Hindemark, direktör Gunnar Hindemark, fru Ulla Holmquist, direktör Bengt Holmquist, överingenjör Werner Ivermark, kamrer Edvin Jarnulf, civilingenjör Leif Maartmann, fru Marianne Magnil, provinsialläkare Alf Magnil, civilingenjör Sune Pettersson, fru Ulla Pihlgren, herr Iwar Rosén, fru Barbro Tärby, fabrikör Bertil Tärby, herr Björn Uhlén, civilingenjör Jan de Verdier, ekonomichef Ola Wahlqvist, fru Karin Wennerblom, direktör Holger Wennerblom. Av de 21 stiftarna är Gunnar Hindemark den ende som fortfarande är medlem. Ytterligare 16 av dagens medlemmar har varit med sedan 1960-talet, nämligen: Karl-Eric Larsson, Tom Börjeson, Gunilla och Roland Dahlman, Axel Gruvnäs, Leif Karlsson, Bo Nilsson, Stefan Nilsson, Sten Ransjö, Beata och Lennart Westfelt, Karin och Bertil Wikström, Assar Gruvnäs, Jesper Lyrholm och Maria Magnil vissa av dem med längre eller kortare avbrott. Ytterligare 17 av dagens medlemmar har hunnit fira 40-årsjubileum i klubben: Ingrid och Rolf Andersson, Ingalill Bennetoft, Britta Dillner, Marianne och Bo Eriksson, Nils Eriksson, Gunnar Jansson, Bitten och Per Johansson, Birgitta Larsson, Eva Anna Nilsson, Gun och Gunnar Rinstad, Bror Rudander, Bertil Rylander och Kerstin Vogt. 182 hole-in-one År 1963 slog kamrer Edvin Jarnulf klubbens första hole-in-one med en lill-spoon på dåvarande fjärde hålet. Sedan dess summerar vi minst 182 holein-one. Rekordåret är 1991 med 13 holein-one. Rekordens dag bör vara annandag pingst På tävling slog Vivi-Ann Hägg hole-in-one på hål 6. Senare samma dag upprepade Astor Larsson bedriften på tolvan. Till Valnäs meste hole-in-one-slagare korar vi Bo Eriksson som gjorde fyra hole-in-one. Rolf Andersson och Jan-Erik Malmgren har slagit tre holein-one vardera gjordes ingen holein-one på Valnäs!

9 April på Valnäs betyder vårstädning. På bilderna ovan har medlemmarna samlats för att göra banan vårfin inför 1975 års säsong. Uppe till vänster ser vi de båda ladorna som revs 1982 respektive Det ska börjas i tid. Vid Two Generations Mixed 1977 fångade Säffle-Tidningens utsände 2-åriga Johanna Nilsson i aktion på ettans tee. Kungligt besök hade klubben i september Det var efter invigningen av Gruvöns nya flutingbruk som Prins Bertils värmlandsbesök fortsatte med en golftävling. Det handlade om en 4-boll bäst-sämst där prinsen tillsammans med Lennart Westfelt mötte Alf Magnil och Gunnar Hindemark. Matchen avslutades inte förrän vid sista putten där prinsen och Lennart Westfelt kunde triumfera. Intresserad åskådare är Franz Hartmann, disponent i Pripps och styrelseledamot i Billerud. Som caddie ser vi Nils Abrahamsson