Maktdelning och normgivning på socialförsäkringsområdet

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Maktdelning och normgivning på socialförsäkringsområdet"

Transkript

1 20 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 Maktdelning och normgivning på socialförsäkringsområdet AV LOTTA VAHLNE WESTERHÄLL, PROFESSOR I OFFENTLIG RÄTT VID JURIDISKA IN- STITUTIONEN, GÖTEBORGS UNIVERSITET Dividing of power and norm-giving in the field of social insurance The purpose of this article is to investigate if norm-giving in the field of social insurance will protect the individual from public abuse of power. The official authority that will be used as an example is the Swedish National Social Insurance Board a state authority which makes immediate individual decisions. There are few state authorities with such a legal position, where the relation of power between the public and the individual is so obvious when it comes to giving as well as application of norms. I will start by describing the contents of the power-dividing that characterizes the Swedish constitution, and how this, in turn, affects norm-giving in relation to the social insurance system. After that, the norm-giving of the National Social Insurance Board will be investigated in relation to the organisation structure specific to this authority, i.e. how the authority organizes its norm-giving and how it directs the making of precedents. I will end with an analysis of the question of whether the National Social Insurance Board exceeds its authorities. Keywords: Social insurance, the Swedish National Social Insurance Board, norm-giving, dividing of power, parliamentary legislation, governmental norms, state authority norms, delegation. Utgångspunkter Merparten av alla normer i rättsordningen uttrycker ett förhållningssätt mellan staten och medborgarna. Förhållandet mellan staten och medborgarna präglas av makt och beroende. Syftet med denna artikel är att undersöka om normgivningen på socialförsäkringsområdet skyddar den enskilde mot maktangrepp från statens sida. Syftet med att begränsa och kontrollera statsmakten är att tillförsäkra medborgarna frihet men också rättigheter av olika slag. För att kunna åstadkomma detta och förhindra villkorlighet måste den statliga maktutövningen regleras genom givna spelregler, som skapar legitimitet och förutsebarhet. Detta sker genom maktdelning. Den konkreta maktutövningen skall å ena sidan vara lagreglerad, å andra sidan skall själva lagstiftningsproceduren ha stöd i lag. De offentliga organen skall vara oavhängiga av statsmakterna och av enskilda. Det offentliga organ som i denna

2 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ artikel skall användas som exempel är Försäkringskassan en statlig myndighet som fattar beslut direkt i förhållande till den enskilde. Få statliga myndigheter har en dylik rättslig ställning, där maktförhållandet mellan det allmänna och den enskilde är så påtagligt både när det gäller normgivning och normtillämpning. Försäkringskassan har nämligen inte endast en omfattende tillämpning av reglen på socialfråga lovgivningsområdet utom även en omfattende normgivning Ur rättsstatlig synvinkel är det givetvis särskilt viktigt att, på ett område som detta, de konstitutionella reglerna som uttrycker maktdelning efterlevs. Denna artikel har till syfte att undersöka om så är fallet och om den i konstitutionen stipulerade maktbalansen är förhanden. Socialförsäkringsreglerna är ju till för att skydda den enskilde i olika situationer. Kan den enskilde vara säker på att Försäkringskassan (staten) inte överskrider sina befogenheter och utövar makt utan att ha rätt till detta? Om så skulle vara fallet, är det då en forskaruppgift att fastställa detta? På den sistnämnda frågan vill jag svara ja. Som motivering vill jag anföra följande. Som forskare ser jag rätten som konstruerad med hjälp av de samhälleliga instrument som kommit att kallas rättskällor. Jag använder den gängse avgränsningen av vad som uppfattas som en rättskälla av såväl juridiskt formella som juridiskt materiella skäl. Om man anser att all normering som påverkar/kan påverka rättssystemet är en rättskälla, synes detta i och för sig väl sammanfalla med ett socialkonstruktivistiskt synsätt, där rätten ses som en utveckling av våra sociala behov. Men gränsen mellan rätt, politik, ekonomi m.m. görs då helt flytande, vilket innebär en fara ur ett rättsstatligt perspektiv. Rättsstatsprinciperna innefattande formell och materiell rättssäkerhet, formell och materiell rättvisa samt maktdelning är grundläggande ideer som enligt ett socialkonstruktivistiskt synsätt kan anses»skapa«rätten och som samtidigt drar upp gränslinjer i förhållande till andra maktområden, såsom de politiska och de ekonomiska maktområdena. Det måste således finnas en gräns mellan det rättsliga och det icke-rättsliga. Konventionellt brukar denna gränslinje skapas med hjälp av rättskällorna. Det är då viktigt att innehållet i rättskällorna står klart. Mycket har skrivits om den s.k. rättskälleläran i nordisk litteratur, och innehållet i denna får anses klarlagt och accepterat av rättssamhället i stort. Att föra in annan normering i rättskällekretsen som inte bygger på nämda principer försvårar en ideologikritisk analys av rättssystemet från rättsstatliga utgångspunkter, eftersom man då kommer att sakna de tydliga verktyg som rättsstaten tillhandahåller i form av formell och materiell rättssäkerhet, formell och materiell rättvisa och maktdelning. Jag ser denna uppsats som ett försök att med nämnda utgångspunkter utreda om det sker ett maktöverskridande från Försäkringskassans sida. Jag börjar med att fastställa innehållet i den maktdelning som kännetecknar den svenska konstitutionen och hur denna maktdelning gestaltar sig i ett normgivningsperspektiv. Det senare sker med inriktning på socialförsäkringsområdet. Därefter undersöker jag Försäkringskassans normhantering med utgångspunkt från den Jurist- og Økonomforbundets Forlag

3 22 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 organisationsstruktur som kännetecknar myndigheten, dvs hur den organiserar normbildningen och hur den styr prejudikatbildningen. Jag avslutar med ett analyserande ställningstagande till frågan om ett eventuellt maktöverskridande från Försäkringskassans sida. Maktdelning Maktdelning innebär, vilket tydligt framgår av ordet, att makten delas, så att inget organ blir för mäktigt i förhållande till något annat organ. Monopol på makt strider mot rättsstatstanken. Framför allt innebär monopol ett hot mot individens frihet. Den rättsstatliga maktfördelningsläran innefattar en strategi med syfte att hindra oönskad maktutövning, som går ut på att sprida makten på flera för att undgå maktkoncentrationer och för att få olika maktpositioner att förhålla sig till varandra. Erfarenheter av maktmissbruk från kollektivet har bildat bas för idéer och initiativ som haft som mål att begränsa och inordna maktutövningen i bestämda former och göra det politiska handlandet möjligt att förutse och vid behov korrigera.»rättsstaten«är en dylik»idé«. Detta begrepp har inte någon enhetlig karaktär utan är sammansatt av doktriner med skiftande historiskt ursprung och med olika ideologiska förtecken. 1 Rättsstaten sammanfogar olika element till en stats- och rättsfilosofisk lära som lägger stor vikt vid statens rättsliga innehåll. En sådan doktrin som utformar rättsstaten är den konstitutionella idén om en distinktion mellan makt å ena sidan och rätt å andra sidan, mellan vilja å ena sidan och lag å andra sidan. Makten och de viljeyttringar denna tar sig skall tyglas med lagstyre och maktdelning. Idén om maktdelning innebär att den politiskt utövande makten, exv statliga myndigheter, inte samtidigt kan skapa sina egna regler. Den lagstiftande viljan kommer före den exekutiva makten. Till detta kommer den dömande maktens oberoende års svenska regeringsform (RF) kom dock inte att innehålla något stadgande om maktdelning, men det står ändå klart, att Montesquieus indelning i den lagstiftande, verkställande och dömande makten också har påverkat den svenska konstitutionen. Maktdelningen mellan den dömande makten å ena sidan och den lagstiftande och verkställande å andra sidan kan även illustreras med hjälp av den s k normprövningen. Rättsläget vid RF:s tillkomst kännetecknades av att domstolarna ansåg sig beträffande samtliga typer av normer kunna pröva förenligheten med författ- 1 L Berntson, Folksuveränitet, lagstyre och rättigheter, i Statsmakt och suveränitet, 1990, s 29 f.

4 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ ningar av högre dignitet. 2 Av RF 11:14 framgår att normprövningsrätten principiellt omfattar alla typer av författningar. Inte heller uppställs begränsningar vad gäller de typer av normkonflikter som kan föranleda, att en lägre författning inte skall tillämpas. Det i lagtexten använda uttrycket, att en föreskrift»står i strid med bestämmelse«i överordnad författning, åsyftar såväl materiell lagprövning som kompetensprövning. Tillämpning av föreskrift skall alltså vägras både om dess innehåll strider mot innehållet i en högre norm och om föreskriften beslutats av ett obehörigt organ. Har normprövning företagits och givit till resultat att föreskrift befunnits strida mot högre norm,»får föreskriften icke tillämpas«. I det följande skall undersökas om Försäkringskassans normer strider mot lagstiftning, dvs om dessa lägre normer står i strid med bestämmelser i högre normer såsom lagtext. Jag skall nu närmare gå in på hur den svenska normgivningsmakten gestaltar sig med syftet inriktat på socialförsäkringsområdet. Grundlagens normgivningskrav på socialförsäkringsområdet Allmänt om normgivningsmakten Av RF 8 kap framgår att viktigare ämnesområden skall regleras av riksdagen genom lag, medan mindre centrala sådana kan normeras av regeringen genom förordning. En grundläggande uppdelning har därför skett i det primära lagområdet respektive regeringens primärområde. Riksdagen kan dock i inte obetydlig omfattning delegera sin primära normgivningsmakt till regeringen. Denna riksdagens möjlighet är i RF avgränsad på olika sätt. Föreskrifter om exempelvis enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inbördes (8:2 första stycket 1p.) och föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (8:2 första stycket 2p.) hänförs uttryckligen till lagområdet. I 8:3-5 uppräknas de delegeringsbara ämnesområdena, varav följer att återstoden hör till det obligatoriska lagområdet, dvs det är ämnen som med hänsyn till sin vikt skall regleras i lag. De delegerbara ämnena skall visserligen primärt regleras i lag men annan normgivningsform, i första hand förordning, kan efter bemyndigande i lag ifrågakomma. Detta lagområde, som brukar kallas det fakultativa, täcker även hela regeringens primärområde, eftersom riksdagen är oförhindrad att också här ingripa med lagstiftning. 2 Se R Lavin, Lagprövningsrätten i en ny regeringsform, FT 1973, s 11 ff. Jurist- og Økonomforbundets Forlag

5 24 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 Regeringens primärområde bildar de normgivningsämnen beträffande vilka riksdagens medverkan från början ansetts umbärlig och i stället regeringen direkt tilllagts normgivningskompetens. Till området hör främst regeringens restkompetens, som är lagreglerad i 8:7 första stycket 2 p. Då privaträtten i sin helhet genom 8:2 första stycket 1p. har hänförts till riksdagens lagområde, kan restkompetens för regeringen endast föreligga inom det offentligrättsliga området. Regeringen har också enligt 8:7 första stycket l p befogenhet att besluta föreskrifter om verkställighet av lag. Till detta avser jag att återkomma nedan. 3 Normgivningsmakten inom socialförsäkringsområdet Jag avser nu att söka fastställa, till vilken typ av normer Försäkringskassans normgivning skall räknas. 4 Men innan detta låter sig göra krävs ett ställningstagande till vilken kategori av normer, som reglerna om socialförsäkringar är att hänföra. De flesta bestämmelser inom socialförsäkringsområdet är meddelade i lag, men detta ger i och för sig inte något svar på frågan om regleringen hör till riksdagens eller regeringens primärområde. Riksdagen har enligt vad som ovan angetts alltid möjlighet att meddela föreskrifter i ett ämne. Det är inte heller så att en viss lag i sin helhet måste kunna hänföras under en bestämd grundlagsparagraf. Många lagar har ett blandat innehåll. En del av laginnehållet kan tillhöra det obligatoriska lagområdet, medan en annan del kan bli föremål för delegation. Lag kan alltså innehålla både föreskrifter som hör till det primära lagområdet och föreskrifter som riksdagen har beslutat inom regeringens kompetensområde. Den fr o m 1 januari 2011 upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, som nu efterträtts av Socialförsäkringsbalken (2010:110) (SfB), tillkom under gamla RF:s (GRF) tid. 5 Den gällde dock som lag enligt övergångsbestämmelserna (6 p.) till nya RF, som hade betydelse vid ändringar i AFL. I AFL 20:16 stadgades att»de närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer«. Av denna bestämmelse synes framgå att riksdagen delegerat normgivningsmakten till regeringen, som genom subdelegation kunnat bemyndiga Försäkringskassan att lämna erforderliga tillämpningsföreskrifter. I ett kungligt brev (1962:403) hade dåvarande Riksförsäkringsverket bemyndigats att»utfärda tillämpningsföreskrifter till lagen, allt i den mån ej annorlunda förordnats eller riksförsäkringsverket ej finner föreskrifterna vara av sådan natur att det inte ankommer på verket att meddela dem«. Detta brev upphävdes den 1 juli 1998 genom tillkomsten av förordningen (1998:562) 3 Se prop. 1973:90, s Se min artikel»normgivning och normprövning inom socialförsäkringsrätten«, i FT 1987, s , där jag behandlar denna fråga. 5 Den upphörde att gälla 1 januari 2011, då Socialförsäkringsbalken trädde i kraft.

6 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ med vissa bemyndiganden för Riksförsäkringsverket (Försäkringskassan) att meddela föreskrifter. Förordningen, som fortfarande gäller, ger normgivningsbemyndiganden i flera hänseenden (bl a SfB 27:25 andra stycket, som handlar om bemyndiganden rörande föreskrifter om läkarintyg, se nedan). Jag avser att nedan, mer ingående och utan att initialt binda upp mig för någotdera av ovannämde alternativ, undersöka om socialförsäkringsregleringen skall räknas antingen till riksdagens lagområde eller till regeringens primärområde, då ju riksdagen är oförhindrad att ingripa med lagstiftning. Låt oss först undersöka om socialförsäkringsområdet hör till lagområdet. Riksdagens lagområde I och med att RF 8 kap grundlagsfäster de ämnesområden som med hänsyn till sin vikt skall regleras i lag, måste dessa regler bilda utgångspunkt för att fastställa till vilket normgivningsområde socialförsäkringslagstiftningen hör. Innan jag tar ställning till huruvida RF 8:2 första stycket 1p. eller 8:2 första stycket 2p. kan tänkas vara aktuell i detta sammanhang måste, för att frågan huruvida socialförsäkringens regler med nu nämnda utgångspunkter skall anses tillhöra det obligatoriska eller det fakultativa lagområdet, 8:2 första stycket 2p. sammanställas med 8:3-4. I dessa paragrafer stadgas att föreskrifter som hänförs till 8:2 första stycket 2p., dvs för den enskilde betungande föreskrifter i hennes/hans förhållande till det allmänna, kan med undantag för skatter bli föremål för delegation till regeringen. De för den enskilde betungande föreskrifter som rör hennes/hans förhållande till det allmänna, vilka inte kan hänföras till nämnda bestämmelser, är föreskrifter som tillhör det obligatoriska området. De områden, inom vilka regeringen genom bemyndigande i lag äger meddela föreskrifter, tillhör alltså det fakultativa området. Tillhör med utgångspunkt i 8:2 första stycket 2p socialförsäkringsreglerna det obligatoriska eller det fakultativa lagområdet? Klart framgår att man inte kan föra in det sociala trygghetsområdet under bestämmelserna i 8:3-4. Det skulle då innebära, att normgivningskompetens på detta område över huvud inte kan delegeras till regeringen, vilket i sin tur med logisk nödvändighet för med sig att någon subdelegation från regeringen till Försäkringskassan inte kan förekomma. Det tidigare stadgandet i AFL 20:16 synes då ha stått i dålig överensstämmelse med de förutsättningar för normgivningsdelegation som finns i 1974 års RF. Sammanfattningsvis kan anföras att, under förutsättning att socialförsäkringsregleringen anses kunna hänföras till lagområdet, det ej är det fakultativa utan det obligatoriska lagområdet, som i så fall skulle bli aktuellt. Eftersom detta inte synes vara en trolig slutsats går jag nu vidare med frågan, huruvida socialförsäkringsområdet kan hänföras till regeringens restkompetens. Jurist- og Økonomforbundets Forlag

7 26 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 Regeringens restkompetens Vid tillkomsten av 1974 års regeringsform hade åsikter framförts att även för den enskilde berättigande författningar, som rörde förhållandet mellan enskilda och det allmänna skulle tillhöra det primära lagområdet. Men departementschefen fann att detta skulle medföra ett mycket stort behov av delegation, eftersom»regeringen i anslutning till riksdagens budgetbehandling tidigare hade fattat beslut härom«. Han föreslog att alla berättigande eller till medborgarnas ställning»neutrala«offentligrättsliga föreskrifter skulle falla utanför det primära lagområdet. 6 Utanför RF 8:2 första stycket 2p. faller följaktligen sociala understöd av olika slag liksom föreskrifter om förvaltningsförfarandet och om myndigheternas organisation och inre arbetsformer. Följaktligen hör de under regeringens restkompetens, om de inte av andra skäl skall hänföras till lagområdet. I den mån prestationerna tillhandahålls av staten, kan de i princip regleras genom föreskrifter av regeringen, som dock härvid ofta är bunden av riksdagens anslagsvillkor. Föreskrifter rörande socialförsäkringsförmåner framstår som gynnade föreskrifter och borde alltså av den anledningen räknas till området för regeringens restkompetens. Att de inte är enbart gynnande därför att de finansieras till övervägande delen med sociala avgifter har dock framhållits i doktrinen. 7 För den enskilde i en aktuell behovssituation torde dock socialförsäkringsreglerna framstå som förmånsregler av gynnande natur. Skäl synes alltså kunna anföras för åsikten att socialförsäkringsområdet hör till regeringens restkompetens, framför allt av den orsaken att tydligt lagstöd saknas för att hänföra det till lagområdet och att lagmotiven ej lämnar någon hjälp härvidlag. Om man alltså med utgångspunkt från RF 8:2 första stycket 2p. motsatsvis gör gällande, att socialförsäkringarna faller inom området för regeringens restkompetens, uppkommer frågan, vilken innebörd de bemyndiganden för regeringen att besluta närmare föreskrifter, som den tidigare gällande AFL innehöll, hade, bl. a. den ovannämnda bestämmelsen i 20:16. Eftersom bestämmelsen skulle finnas kvar i AFL, trots att RF inte ger stöd för delegation av normgivningsmakt på detta område, måste den ändå anses fylla någon funktion. Den i RF 8:8 anförda rätten för riksdagen att meddela föreskrifter i ett ämne som faller under regeringens restkompetens kan möjligtvis användas som förklaringsmodell. Riksdagen avstår då från att reglera ämnet uttömmande och lämnar kvar ett stycke, som regeringen får reglera i 6 Prop 1973:90, s Se diskussionen huruvida det skulle föreligga ett äganderättsskydd för sociala förmåner, som finansieras med avgifter av olika slag, exv W Warnling-Nerep, Rätten till domstolsprövning & rättsprövning, Jure, 3 rev. uppl, 2008, Stockholm, s 172 ff och L Vahlne Westerhäll, Den starka statens fall, Norstedts juridik, Stockholm, 2002, s 566 ff; jfr också H Strömberg-B Lundell, Allmän förvaltningsrätt, 24:e uppl, Liber, Malmö, 2009, s 20.

8 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ kraft av sin restkompetens. Det är denna lagregleringens självbegränsning som kommer till uttryck i det som ser ut som ett bemyndigande till regeringen. 8 Det är alltså fråga om en kvasidelegation inom området för regeringens restkompetens. Även om det enda tänkbara stödet för regeringens förordningsmakt på detta område torde vara just dess restkompetens, kan dylika regler om kvasidelegation också ha en upplysande och sammanhållande funktion.»om bemyndigandena skall kunna bibehållas i det långa loppet, måste de därför betraktas som avseende antingen verkställighetsföreskrifter eller föreskrifter fallande under regeringens restkompetens«. 9 Om man vid bedömningen av en förvaltningsmyndighets behörighet enligt ett givet bemyndigande anser de bakomliggande reglerna falla inom det obligatoriska lagområdet har regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndigheten endast rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter. Om vi nu antar att socialförsäkringarna faller under regeringens restkompetens, vilka möjligheter har regeringen att delegera denna sin restkompetens till underordnat organ? Av den tidigare gällande bestämmelsen i AFL 20:16 och den fortsättningsvis gällande förordningen (1998:562) med vissa bemyndiganden för Riksförsäkringsverket (Försäkringskassan) att meddela föreskrifter framgår förutom ovannämnda kvasidelegation till regeringen, att regeringen kan bemyndiga Försäkringskassan att utfärda föreskrifter. I nu gällande SfB saknas ett generellt delegationsförordnande av typen AFL 20:16 utan där delegation är tillåten, återfinns dessa förordnanden i aktuella bestämmelser på de områden i SfB, som anges i förordningen (1998:562). Ovan nämnda SfB 27:25 andra stycket är ett exempel på ett dylikt förordnande (se vidare härom nedan). Om ett bemyndigande att meddela föreskrifter har givits i ett ämne som tillhör det fakultativa lagområdet eller området för regeringens restkompetens, är det då nödvändigt att skilja mellan föreskrifter som grundar sig på denna delegation och föreskrifter av verkställighetskaraktär? I det följande skall frågan om verkställighetsföreskrifter och materiella föreskrifter behandlas. Verkställighetsföreskrifter I RF 8:11 omtalas regeringens rätt att inom sitt primärområde delegera normgivningskompetens till underordnad myndighet. Departementschefen framhöll vikten av att regeringen fick delegationsmöjligheter inom hela sitt kompetensområde.»den normgivningskompetens som kan delegeras till underordnad myndighet är inte heller här formellt begränsad till närmare bestämmelser i ämnet utan avser 8 Se FT 1977, s. 190; se även FT 1976, s. 67f och Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1983, s FT 1976, s. 67. Jurist- og Økonomforbundets Forlag

9 28 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 bestämmelser över huvud taget i detta«. 10 Detta skulle medföra att en delegation till Försäkringskassan inte berörs av den begränsning som innebär att rättsområdet inte får tillföras något väsentligt nytt. Jag har hittills inte tagit närmare ställning till den omständigheten att riksdagen de facto har utnyttjat sin möjlighet att lagstifta inom området för regeringens restkompetens. Härigenom kan denna del av socialförsäkringsområdet sägas omfattas av riksdagens fakultativa lagområde (RF 8:8). Frågan uppkommer, huruvida detta påverkar»utrymmet«för vad Försäkringskassans kungörelser får innehålla, så att samma begränsning som gäller för verkställighetsföreskrifter enligt 8:7 första stycket l p även gäller i detta sammanhang. Som ovan anförts kan verkställighetsföreskrifter vara av två principiellt skilda slag. 11 Den ena typen utgörs av tillämpningsföreskrifter av rent administrativ natur. Den andra typen utmärks av att föreskrifterna»fyller ut«lagen i materiellt hänseende. Det framhålls dock uttryckligen att riksdagen inte får besluta mycket allmänt hållna lagregler, som sedan ges ett preciserat innehåll genom förordning. Regeringens normgivning får inte tillföra lagregleringen något väsentligt nytt. Verkställighetsföreskrifterna får inte innehålla ytterligare åligganden för enskilda eller stadga om ingrepp i deras personliga eller ekonomiska förhållanden. Uttrycket verkställighet är följaktligen inte ett entydigt begrepp. Det är oklart vad grundlagsberedningen avsett att lägga in i uttrycket verkställighet (tillämpning) av lag. Vanligtvis torde med tillämpningsföreskrifter förstås rena förvaltningsregler, däremot inte regler av materiellt rättslig natur. Beredningen framhöll att gränsen mellan lag och tillämpningsföreskrifter är flytande. Detta uttalande är lätt att instämma i. Men såsom normgivningsmakten har konstruerats i RF, är gränsdragningen mellan lag och tillämpningsföreskrifter av stor betydelse. Huvudreglerna, som i detta fall förutsättningarna för rätten till en förmån, måste enligt beredningen alltid upptas i själva lagen. Hur långt lagen går i detaljer, skulle enligt beredningen vara riksdagens sak att bedöma. Ju mer detaljbetonad lagen är, desto mindre är utrymmet för reglering genom tillämpningsföreskrifter. Föreskrifter, som på det ena eller andra sättet närmare bestämmer innehållet i eller omfattningen av en rättighet, t ex vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att rätt till sjukpenning skall föreligga, kan knappast betecknas som tillämpningsföreskrifter. Argument att tillämpningsföreskrifter inte får innehålla materiella bestämmelser har givetvis fog för sig, då det gäller ett område, som enligt grundlagen skall ha lags natur. Skulle missbruk ske, kan domstolarna åsidosätta tillämpningsföreskrifter på grund av sin rätt att pröva författningars grundlagsenlighet. I de fall, då föreskrifter enligt grundlag inte nödvändigtvis måste meddelas genom lag, kan ju riksdagen, som tidigare anförts, fritt begagna denna form för sina beslut. Riksdagen har 10 Prop. 1973:90, s Prop 1973:90, s. 211.

10 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ också rätt att genom lag besluta föreskrifter inom regeringens kompetensområde. I motiven uttalas att regeringens normgivningskompetens begränsas»av lagbeslut som riksdagen har stiftat utanför det obligatoriska lagområdet«. 12 Där anges dock att det blir regeringens sak att»besluta i de hänseenden som inte enligt grundlag skall regleras genom lag och inte heller har blivit reglerade genom lag«. 13 Om riksdagen utfärdat en lag utanför det obligatoriska området, såsom SfB, tidigare AFL, och därvid underlåtit att lagreglera vissa delar, uppkommer frågan om det med hänvisning till de ovan anförda uttalandena i motiven varit lagstiftarens mening att regeringen i form av författning skall kunna meddela kompletterande föreskrifter, som inte endast är av rent administrativ karaktär. Huruvida det är hela det ämne som lagen avhandlar, som är undantaget regeringens restkompetens eller endast de i lagen behandlade delarna av ämnet framgår inte klart i motivuttalandena. 14 Att vissa frågor av materiell-rättslig natur inte reglerats i lagen kan ju bero på att riksdagen gjort det ståndpunktstagandet att det är onödigt eller olämpligt att lagreglera härom. Regeringen bör då inte kunna meddela föreskrifter om samma sak, eftersom dessa då skulle strida mot riksdagens beslut. Materiell-rättsliga regler, som ändrar innehållet i lagtexten och inte endast kompletterar den i mer inskränkt bemärkelse, strider vidare mot grunderna för den formella lagkraften. Ibland kan föreskriften innebära, att innehållet i lagtexten och innehållet i föreskriften strider mot varandra. Att en ändring av innehållet i eller tolkningen av lagtext ensidigt företas av regeringen kan inte överensstämma med RF:s grundsyn om kompetensfördelningen, även om den lag det gäller ligger utanför det obligatoriska området. Då det gäller en ändring av lagtexten är det berättigat att hänvisa till RF 8:18 om den formella lagkraftens princip. Denna innebär att lag ej får ändras eller upphävas annat än genom lag. Frågan uppkommer om med ändring i 8:18 avses formell ändring av lagtextens innehåll eller även det fall att lagtexten kvarstår oförändrad till sitt innehåll men verkställighetstexten medför att tillämpningen får ett helt annat innehåll än om lagtexten hade legat till grund för densamma. Lagtexten ändras inte men tillämpningen av lagen sätts ur spel genom en föreskrift av regeringen med annat innehåll än lagtexten. Det kan knappast uppfattas som en ändring av lagtexten men väl som ett försök till ändrade direktiv för rättstillämpningen. Detta innebär att tveksamhet i och för sig kan uppkomma, huruvida RF 8:18 kan aktualiseras i en dylik situation. Att en lägre författning till sitt innehåll strider mot lag har dock i doktrinen uppfattats såsom oförenligt med grunderna för RF 8:18. H Strömberg framhöll att»med den formella lagkraftens princip sammanhänger nära principen, att en lägre författning inte till sitt innehåll får strida mot en författning av högre rang. Om inte sistnämnda princip gällde, 12 SOU 1972: 15, s SOU 1972: 15, s S. 82 och s. 153 Jurist- og Økonomforbundets Forlag

11 30 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 skulle det vara lätt att kringgå regeln att lag kan ändras endast genom lag«. 15 Holmberg-Stjernquist framhöll i sin grundlagskommentar att detta direkt följer av 8:18:»Av regeln om den formella lagkraften följer att en föreskrift som enligt sin lydelse strider mot en redan gällande föreskrift måste ha lägst samma konstitutionella valör som denna för att kunna tillämpas. Regeringen kan alltså inte genom en förordning föreskrivna ett förfarande som skulle komma i strid med en lag. 16 Man kan också uttrycka saken så att en av regeringen given föreskrift inte kan ha större räckvidd än vad som följer av att gällande lag måste tillämpas. Detta innebär att regeln om den formella lagkraften i sig innefattar direktiv för tillämpande myndigheter hur de skall förfara i en konflikt mellan normer av olika konstitutionell valör: så länge den högre normen inte är upphävd eller ändrad skall den tillämpas«. 17 Av detta följer, att det finns fog för att göra gällande att föreskrift, vars innehåll strider mot innehållet i en högre norm, är oförenlig med (grunderna för) RF 8:18 och därför inte tillämpbar. Den fråga som nu osvikligt uppkommer är givetvis om den normgivning (i vidsträckt bemärkelse) som Försäkringskassan handhar strider mot de normgivningsregler som RF stipulerar. Om så skulle vara fallet, är detta ett intrång i den maktdelningsstruktur som skall gälla i Sverige? Men innan jag besvarar denna fråga måste strukturen i Försäkringskassans normhantering presenteras bl a med utgångspunkt från huruvida den är bindande (och i så fall i vilken omfattning den är bindande) eller enbart rådgivande. Detta spörsmål skall behandlas nedan. Försäkringskassans normhantering En genomgång av hur Försäkringskassan har organiserat sig och hur den ser på sina uppgifter skall nu bli föremål för en analys ur ett maktdelningsperspektiv. Tonvikten skall härvid läggas på normhanteringen, dvs både normgivningen och normtilllämpningen. I arbetsordningen för Försäkringskassan 18 sägs i det närmaste ingenting om att Försäkringskassan är ett offentligt organ som i hög grad ägnar sig åt myndighetsutövning och rättstillämpning och att Försäkringskassan är en första beslutsinstans i en rättslig instanskedja. En hänvisning görs dock fortfarande till 1 i den pga tillkomsten av SfB upphävda förordningen (2007:1235) med instruktion för Försäkringskassan. Där framhölls att Försäkringskassan är en förvaltningsmyndighet för 15 Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1983, s Prop. 1975:8 s Grundlagarna, 1980, s Arbetsordning för Försäkringskassan dnr 2014/2008, som ännu inte omarbetats pga tillkomsten av SfB.

12 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ socialförsäkringen samt för andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning skall handläggas av myndigheten. Men denna hänvisning till instruktionen är det enda uttalande i arbetsordningen, som pekar på Försäkringskassan som ett rättsligt subjekt. Detta visar att Försäkringskassan inte explicit lyfter fram det faktum att det är en rättslig hantering man skall ägna sig åt. I stället görs gällande att resultatstyrning gäller som grundläggande styrprincip vid Försäkringskassan. Resultatstyrning innebär att mål anges för verksamheten, att resultatinformation tas fram systematiskt och att resultatet analyseras och bedöms mot uppställda mål. Resultatstyrningen bygger på delegerat ansvar kombinerat med regelbunden återkoppling. I nu gällande SfB 2:2 stadgas kortfattat att socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan. Omfattningen av Försäkringskassans bemyndiganden vid normgivning framgår som ovan angivits av förordning (1998:562) med vissa bemyndiganden för Försäkringskassan. I sak skiljer sig inte denna normgivningsmakt från den som Riksförsäkringsverket tidigare hade i sin ställning som central förvaltningsmyndighet gentemot de allmänna försäkringskassorna. Bemyndigandet omfattar en rätt att meddela föreskrifter, verkställighetsföreskrifter och övriga bemyndiganden såsom rätten att genomföra försäkringsmedicinska utredningar för att nämna något. Juridikstabens rättsenhet på Försäkringskassan ansvarar för den rättsliga utformningen av föreskrifter och allmänna råd samt för de styrande normeringsdokument som kallas Rättsliga ställningstaganden. De dokument som finns inom Försäkringskassan är, förutom Föreskrifter, Allmänna råd och Rättsliga ställningstaganden, också Rättsfallsöversikter, Vägledningar, Domsnytt, Domsregistret, JO-registret och Regelboken. Den tidigare normering som Riksförsäkringsverket meddelade i sina föreskrifter och allmänna råd äger såvida inget annat meddelats fortfarande tillämpning. 19 Enligt Försäkringskassans uppfattning hör till normeringen också att få fram rättspraxis. Försäkringsutvecklingsenhetens uppgift är att påverka regelsystemen och försäkringsutvecklingen genom att ha ett proaktivt förhållningssätt gentemot försäkringen. Med detta avses att utveckling av regelmässiga reformer kan ske på eget initiativ eller via system som snabbt fångar upp signaler inom myndigheten om förslag på förändringar i försäkringen. Styrningen av rättstillämpningen anses böra komma från ett håll, vilket innebär att principiella beslut i rättstillämpningsfrågor skall tas på central nivå. Internt är samtliga ställningstaganden som Huvudkontoret gör i rättstillämpningsfrågor bindande. Man framhåller att den förändring av socialförsäkringens administration som skett i och med förstatligandet medför betydligt bättre förutsättningar för att uppnå en mer enhetlig rättstillämpning inom myndigheten. Förutsättningar för en mer precis vägledning för beslutsfattandet inom 19 Lag (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkringskassan 1, en lag som nu är integrerad i SfB. Jurist- og Økonomforbundets Forlag

13 32 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 myndigheten anses nu vara förhanden, inte minst beroende på styrdokumentet Rättsliga ställningstaganden. Denna kategori av uttrycksmedel har ett proaktivt incitament, innebärande att Försäkringskassan slår fast hur gällande rätt ser ut/skall se ut och i vilken riktning tolkningen skall gå. Det är intressant att framhålla, som en följd av det ovan sagda, den statliga maktens intresse av att aktivt påverka praxisbildningen genom styrning av olika slag, ett område som traditionellt är den dömande maktens främsta uppgift. Här är utgångspunkten att det inte är domstolen, som avgör vilket tolkningsutrymme som finns, utan Försäkringskassan. Man framhåller också vikten av att det allmänna ombudets och Försäkringskassans arbete med praxisbildningen samordnas, vilket påvisar att det föreligger en nära koppling mellan Försäkringskassan och det allmänna ombudet. Är detta adekvat ur maktdelningssynvinkel? I och med tillskapandet av en sammanhållen statlig myndighet 2005 ändrades den tidigare ombudsmannafunktionen genom inrättandet av ett allmänt ombud. Man har framhållit vikten av att det allmänna ombudet garanteras en självständig ställning i sin processföring i förhållande till Försäkringskassan. Strukturen på denna självständiga ställning är givetvis mycket central ur ett maktdelningsperspektiv och därmed också ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Dessa perspektiv ansågs tillfredsställande tillgodosedda genom att det allmänna ombudet skulle utses av regeringen. Regeringen har dock överlämnat till Försäkringskassan att bestämma var det allmänna ombudet skall ha sitt kansli. Kassan har beslutat att inlemma det allmänna ombudet i sin struktur, genom att ombudet presenteras som en del av Försäkringskassan, låt vara som en egen enhet (»ledningens staber och det allmänna ombudet«). Kansliet finns också inom försäkringskassan. Rekryteringen av de första allmänna ombuden har skett inifrån Försäkringskassan. Att det allmänna ombudets kopplingar till Försäkringskassan är många framgår på olika sätt. Försäkringskassans normering har i vissa fall kommit att omfatta även det allmänna ombudet. 20 Som en förutsättning för att det allmänna ombudets verksamhet skall fungera på ett tillfredsställande sätt»krävs«, att Försäkringskassan underrättar ombudet om beslut som Försäkringskassan anser det finns anledning att överklaga, dvs Försäkringskassan drar upp strukturen för det allmänna ombudets verksamhet. Sammanfattningsvis kan konstateras att det allmänna ombudet inte fått någon tydligt oberoende ställning i förhållande till den statliga styrande och verkställande makten, något som är i strid med en god rättsstatlig ordning. Tvärtom har bindningen till Försäkringskassan blivit än mer påtaglig i och med tillkomsten av SfB. Samtliga uttrycksmedel som Försäkringskassan på central nivå står bakom är bindande för lokala såväl som nationella delar inom Försäkringskassan. Denna kon- 20 Se exv Verksamhetsområde processjuridik, Riktlinjer , Försäkringsmedicinsk kompetens till Omprövningsenheterna, Verksamhetsområde processjuridik och det allmänna ombudet.

14 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ struktion ger uttryck för över- respektive underordning. Utförarna är bundna av vad den centrala normgivningsmakten inom Försäkringskassan fastlägger. Detta innebär att även ett allmänt råd är bindande, vilket förefaller språkligt märkvärdigt. Eftersom all normgivning (i vidsträckt bemärkelse) från Försäkringskassan är internt bindande inom kassan innebär detta att alla de hundratusentals beslut, som årligen fattas av Försäkringskassan, fattas på grundval inte enbart av lagstiftning utan även av den egna normgivningen. Försäkringskassan fattar således beslut på basis av normer den själv skapat. Intern kontroll och rutiner för systematiserad dokumentation och rapportering är Försäkringskassans tillvägagångssätt att styra de anställda. Både den materiella och formella ärendehanteringen är hårt reglerad av Försäkringskassans egen normgivning just genom det faktum att denna har gjorts internt bindande. Strävan är att göra det fria handlingsutrymmet för den enskilde handläggaren litet. Kassan styr således med sina egna normer och verkställer med eget beslutsfattande, vilket är tveksamt ur maktdelningssynvinkel. Försäkringskassans normgivning ur konstitutionell synvinkel Med det sagda som bakgrund skall jag nu återkomma till den ovan ställda frågan huruvida Försäkringskassan överskrider sin normgivningskompetens och om därför den i konstitutionen stipulerade maktstrukturen inte återfinns i verkligheten, dvs ligger innehållet i Försäkringskassans normgivning inom konstitutionens ramar eller inte? Externt bindande normering Även om samtliga uttrycksmedel från Försäkringskassan är internt bindande, är endast s k föreskrifter, upptagna i Försäkringskassans Författningssamling (FKFS) externt bindande, dvs skall binda även domstolar. Ett antal äldre föreskrifter från Riksförsäkringsverkets tid är fortfarande gällande såsom föreskriften RFFS 1998:13 om kontroll i sjukpenningärenden och ersättning för merutgifter vid resa till och från arbetet, m m. Ett tidigare krav i denna föreskrift om nödvändigheten att uppvisa läkarintyg inom sju dagar, även om man kunde styrka arbetsoförmåga p g a sjukdom på annat sätt, har tagits bort. Ett sådant krav stred mot den enskildes rätt till fri bevisföring. Av de ursprungliga förarbetena som låg till grund för en tidigare gällande lydelse av AFL 3:7 tredje stycket kunde utläsas, att»läkarintyg varken enligt nu gällande lagstiftning eller enligt förslaget utgör någon ovillkorlig förut- Jurist- og Økonomforbundets Forlag

15 34 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 sättning för att förlust eller nedsättning av arbetsförmåga skall anses styrkt«. 21 Avsikten var således aldrig att kravet på läkarintyg som bevisning skulle få det formella och för den försäkrade betungande innehåll som det genom Riksförsäkringsverkets normering hade fram till år Kravet på läkarintyg blev sedan lagfäst i dåvarande AFL 3:8 andra stycket. 22 Ordningen i normgivningen blev således återställd. Genom införandet av SfB återfinns nu bestämmelsen i 27: 25 andra stycket i denna balk. I RFFS 1998:13 stadgas att även om den försäkrade inte kunnat visa upp läkarintyg för att styrka nedsättningen av arbetsförmågan, sjukpenning får utges om det ändå av omständigheterna i ärendet kan anses visat att vederbörande varit arbetsoförmögen pga sjukdom (8 ). Men samtidigt finns en bestämmelse i nämnda föreskrift som stadgar att det i»ärende om sjukpenning skall användas formulär för läkarintyg och särskilt läkarutlåtande som fastställts av Försäkringskassan i samråd med Socialstyrelsen«(9 ). Månne ett sådant stadgande också strider mot den fria bevisföringen? Här fastställs i en bindande föreskrift att det är Försäkringskassan som bestämmer utformningen av och innehållet i bevismedlet. SfB stadgar endast att den försäkrade skall styrka sin arbetsoförmåga och sjukdom med ett läkarintyg men inget närmare om hur detta skall vara beskaffat. Innebär månne detta att det sker ett tillägg till lagens ord, som kan påverka den enskildes möjligheter att erhålla ersättning, dvs ett tillägg som innefattar maktutövning? Genom att läkarintyget blivit alltmer formaliserat och intygandet kommit att ske på förtryckta blanketter framtagna av beslutsorganet, dvs Försäkringskassan, har läkarintyget blivit ett viktigt utredningsverktyg för Försäkringskassan och kopplingen mellan patient och läkare har blivit mindre tydlig. Tidigare har i intygets (eller det medicinska utlåtandets) rubrik framgått att syftet är att det skall utgöra underlag för bedömning av rätten till ersättning. Så är inte fallet med det läkarintyg som började användas den 1 mars Det heter istället»medicinskt underlag för bedömning av förmåga att arbeta vid sjukdom«. 23 När den enskilde ansöker om sjukpenning, vill hon/han givetvis kunna styrka sin rätt till denna. Utformningen av det intyg som den försäkrade nu måste lämna in, skall inte styrka rätten till ersättning utan hur mycket vederbörande kan arbeta vid sjukdom. Läkarintyget fungerar inte längre som den försäkrades bevismedel utan är främst ett utredningsmaterial för Försäkringskassan. Enligt min mening strider 9 i RFFS 1998:13 inte endast mot innehållet i högre normgivning, såsom RB 35:1 första stycket om fri bevisföring, en bestämmelse som också är tillämplig inom förvaltningsprocessen, och SfB 27:25 andra stycket (tidiga- 21 SOU 1944: 15, s. 169 f. 22 Se prop. 1994/95:147 s Vahlne Westerhäll, Thorpenberg och Jonasson, Läkarintyget i socialförsäkringsprocessen. Styrning, legitimitet och bevisning, 2009, Santérus Förlag, Stockholm, s 169.

16 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ re AFL 3:8 andra stycket) utan även mot art 6 i Europakonventionen om rättvis rättegång. Internt bindande normering Kan man räkna med att den normgivning (i vidsträckt mening) som inte är externt bindande men väl internt inte ändrar innehållet i högre normgivning, dvs inte tillägger, drar ifrån eller förändrar lagtexten? Enligt min mening finns många exempel på att dylik kvasirättslig normering har ett annat innehåll än den inomrättsliga regleringen baserad på de traditionella rättskällorna. Jag skall nedan ge ett exempel. Försäkringskassan har tillsammans med Socialstyrelsen utgivit ett Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, 24 som har stor betydelse vid allt beslutsfattande avseende rätten till sjukpenning genom att det är internt bindande. I detta beslutsstöd tas frågan upp om innehållet i sjukdomsbegreppet. I SfB 24:2 och 27:2 (tidigare AFL 3:7) finns den lagstadgade bestämmelsen om att sjukpenning skall utges vid arbetsoförmåga pga sjukdom. Den fråga som uppkommer är om innehållet i sjukdomsbegreppet är detsamma i lagtexten och i dennas förarbeten som i nämnda Försäkringsmedicinska beslutsstöd? I förarbetena till AFL, vilka även fortsättningsvis skall tillmätas relevans, sägs att det rättsliga sjukdomsbegreppet skall ha ett medicinskt innehåll, dvs sjukdom i rättslig bemärkelse skall motsvaras av sjukdom i medicinsk bemärkelse. Samtidigt som detta låter enkelt och naturligt, är det inte självklart vad som är sjukdom i medicinsk bemärkelse. WHO har dock givit ut flera olika klassifikationsregister, bl a klassificering av olika diagnoser, ICD-10, som är en förkortning av International Classification of Diseases, Tenth Revision, för att underlätta innehållsbestämningen. ICD-10 ger diagnoser på sjukdomar, medan ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health) ger information om funktionstillstånd. Socialstyrelsen betonar vikten av att dessa används tillsammans.»information om diagnos ger tillsammans med information om funktionstillstånd en bredare och mer meningsfull bild av människors och befolkningsgruppers hälsa, en bild som kan användas som grund för beslutsfattande«. Jag tror inte att många skulle bestrida att det sjukdomsbegrepp som ligger till grund för WHO:s klassifikationer är det som generellt världen över uppfattas som medicinsk sjukdom i enlighet med vetenskap och/eller beprövad erfarenhet. Alla sjukdomstillstånd är inte vetenskapligt klarlagda utan åtskilliga uppfattas som sjukdom pga beprövad erfarenhet. En diagnos med en 24 Försäkringskassan & Socialstyrelsen 2006, Utformning av en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess, dnr S2006/10273/SF. Stödet blev i det närmast klart i december 2007 och bygger bl. a. på»the Medical Disability Advisor workplace guidelines for disability duration«av psykiatern Presley Reed anpassat till svenska villkor. Jurist- og Økonomforbundets Forlag

17 36 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/135 i ICD-10 upptagen diagnoskod betecknas i ICD-10 som en sjukdom, även om den»utgörs av«symptom. 25 Om man nu utgår från att det rättsliga sjukdomsbegreppet skall motsvara det medicinska sjukdomsbegreppet innebär det, givetvis under förutsättning att tillståndet (sjukdomen) medför arbetsoförmåga (det är endast då detta är intressant i försäkringsrättsligt hänseende), att rätt till ersättning föreligger enligt SfB 24:2. Tolkningen av lagtextens sjukdomsbegrepp utifrån sedvanliga rättskällor ger begreppet nu nämnda innehåll. Det problematiska är dock att samtidigt som nämnda Försäkringsmedicinska beslutsstöd hänvisar till WHO:s klassifikationsregister, görs detta med en av Försäkringskassan tillagd brasklapp. Kassan framhåller att man vid användningen av klassificeringen skall sträva efter verifierbarhet. Denna strävan skall vara vägledande. Bedömningarna bör baseras på så objektiva kriterier som möjligt och symptomen skall vara iakttagbara. I beslutsstödet framhålls hälso- och sjukvårdens och Försäkringskassans ansvar för att inte bidra till en»glidning eller vidgning«av sjukdomsbegreppet. Detta är anmärkningsvärt. Försäkringskassan snävar in sjukdomsbegreppet till att omfatta endast objektivt verifierbara sjukdomstillstånd. Detta står i strid med det medicinska sjukdomsbegreppet, som enligt internationell medicinsk uppfattning omfattar både sjukdomar som är objektivt verifierbara och de som inte är det. Detta vidsträckta sjukdomsbegrepp skall enligt erkända svenska rättskällor ligga till grund för det rättsliga sjukdomsbegreppet i svensk lagstiftning. En teleologisk lagtolkning ger inte vid handen att endast/i första hand objektivt verifierbara sjukdomar skall ingå i det rättsliga begreppet. 26 Slutsatser Det ligger i farans riktning att den stora floran av olika uttrycksmedel och styrdokument, som alla är bindande internt, skapar otydlighet och svåröverskådlighet, vilket är negativt ur rättssäkerhetssynvinkel. De borde kunna samordnas, förenklas och omstruktureras, vilket skulle innebära lättnader för både nationella och lokala försäkringscenter och även öka förutsebarheten och kontrollerbarheten för den enskilda individen. Risken med denna mängd av styrdokument är att handläggaren inte tillämpar lagen utan exv ett allmänt råd, som alltså gjorts bindande internt men som inte är bindande externt. Detta innebär att det kan uppstå diskrepans mellan domstolarnas tillämpning och den statliga myndighetens ärendehantering. 25 Här bortses från Z-diagnoserna, som inte uppfattas som medicinska sjukdomstillstånd utan rubriceras som»social problems«eller beteenden, som i och för sig kan bero på sjukdom. 26 L Vahlne Westerhäll,»Är innehållet i begreppen sjukdom och arbets(o)förmåga en fråga för Regeringsrätten?«, i Regeringsrätten 100 år, 2009, Justus Förlag, Uppsala, s 549 ff.

18 RETFÆRD ÅRGANG NR. 4/ Om man utgår från alla beslut som fattas av Försäkringskassan, är det endast ett fåtal fall som går vidare till domstol, vilket innebär att tillämpningen av Försäkringskassans styrmedel kommer att gälla i de allra flesta fall. Vidare, om det är lagstiftarens vilja att det rättsliga sjukdomsbegreppet inte längre skall motsvaras av det medicinska fullt ut, skulle det i så fall innebära en radikal förändring av den offentliga sjukförsäkringens grundläggande försäkringsmässighet, nämligen att omfatta alla som lider av sjukdom i medicinskt hänseende. En sådan förändring måste ske öppet och med riksdagens godkännande. En normgivning av det slag som beslutsstödet utgör får genom att det är internt bindande inom Försäkringskassan ett enormt genomslag, samtidigt som den strider mot normgivning av högre dignitet. En dylik situation strider mot hur maktdelningen är fastlagd i konstitutionen och leder till rättsosäkerhet. De rättsstatliga kriterierna, vari maktdelningen ingår, är till för att skydda mot statliga maktövergrepp och minimera utrymmet för dylika ageranden. Att i ett maktdelningsperspektiv synliggöra spänningsfältet mellan normer av högre och lägre dignitet synes således vara en viktig rättsvetenskaplig uppgift. Jurist- og Økonomforbundets Forlag

HFD 2014 ref 72. Lagrum: 8 kap. 7, 18 och 11 kap. 14 regeringsformen

HFD 2014 ref 72. Lagrum: 8 kap. 7, 18 och 11 kap. 14 regeringsformen HFD 2014 ref 72 Bestämmelserna i Försäkringskassans föreskrifter om sjukpenninggrundande inkomst såvitt avser s.k. fortsatt uppbyggnadsskede har ansetts stå i strid med överordnad författning och har därför

Läs mer

Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS

Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS 2015-05-05 1 (6) Avdelningen för juridik Ellinor Englund Till Socialdepartementet 103 33 Stockholm Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS Sveriges Kommuner och Landsting har tagit del av

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2003-05-09. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2003-05-09. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2003-05-09 Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, regeringsrådet Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor. Enligt en lagrådsremiss den 24 april 2003

Läs mer

Arbetsförmåga i sjukförsäkringen ett möte mellan juridik och medicin

Arbetsförmåga i sjukförsäkringen ett möte mellan juridik och medicin Arbetsförmåga i sjukförsäkringen ett möte mellan juridik och medicin Ruth Mannelqvist Juridiska institutionen Umeå universitet Konferens Rätt i sjukförsäkringen 2011-08-24 Mötet i regleringen En försäkrad

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-02-29

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-02-29 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-02-29 Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson och f.d. regeringsrådet Leif Lindstam samt justitierådet Per Virdesten. Offentlig upphandling från eget

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM REGERINGSRÄTTENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 21 april 2009 KLAGANDE AA Ombud: Förbundsjuristen Claes Jansson LO-TCO Rättsskydd AB Box 1155 111 81 Stockholm MOTPART Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 7 mars 2012 KLAGANDE AA MOTPART Försäkringskassan 103 51 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Jönköpings beslut den 18 mars 2011

Läs mer

Stockholm den 19 oktober 2015

Stockholm den 19 oktober 2015 R-2015/1084 Stockholm den 19 oktober 2015 Till FAR Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 2 juli 2015 beretts tillfälle att avge yttrande över Nordiska Revisorsförbundets förslag till Nordisk standard

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT 1 (8) meddelat i Stockholm den 12 december 2013 KLAGANDE Ystad-Österlenregionens miljöförbund Östra Utfartsvägen 2 273 36 Tomelilla MOTPART AA ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Läs mer

Finansdepartementet. Avdelningen för offentlig förvaltning. Ändring i reglerna om aggressiv marknadsföring

Finansdepartementet. Avdelningen för offentlig förvaltning. Ändring i reglerna om aggressiv marknadsföring Finansdepartementet Avdelningen för offentlig förvaltning Ändring i reglerna om aggressiv marknadsföring Maj 2015 1 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning... 3 2 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

Läs mer

ÅLANDSDELEGATIONEN Diarienr D 10 15 01 18

ÅLANDSDELEGATIONEN Diarienr D 10 15 01 18 ÅLANDSDELEGATIONEN Diarienr D 10 15 01 18 Helsingfors/Mariehamn 2.6.2015 Nr 16/15 Hänvisning Ålands lagtings skrivelse 29.4.2015, nr 89/2015. Till Justitieministeriet Ärende Utlåtande över landskapslagen

Läs mer

HFD 2015 ref 49. Lagrum: 5 kap. 1 andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank; 10 kap. 8 första stycket 4 kommunallagen (1991:900)

HFD 2015 ref 49. Lagrum: 5 kap. 1 andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank; 10 kap. 8 första stycket 4 kommunallagen (1991:900) HFD 2015 ref 49 Ett landstingsbeslut som innebar att patientavgifter kunde betalas med kontanter enbart på två av landstingets vårdinrättningar ansågs strida mot lag. Lagrum: 5 kap. 1 andra stycket lagen

Läs mer

Lagrum: 3 kap. 3 2 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; 40 kap. 11 första stycket 2 socialförsäkringsbalken

Lagrum: 3 kap. 3 2 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; 40 kap. 11 första stycket 2 socialförsäkringsbalken HFD 2015 ref 18 Kostnad för tandvård har ansetts nödvändig enligt arbetsskadeförsäkringen trots att den överstigit referenspriset i Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets föreskrifter. Lagrum: 3 kap.

Läs mer

Slutbetänkande av Föreningslagsutredningen: En ny lag om ekonomiska föreningar (SOU 2010:90) Ert dnr Ju2010/9441/L1

Slutbetänkande av Föreningslagsutredningen: En ny lag om ekonomiska föreningar (SOU 2010:90) Ert dnr Ju2010/9441/L1 YTTRANDE 2011-09-06 Dnr 2011-128 Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM Slutbetänkande av Föreningslagsutredningen: En ny lag om ekonomiska föreningar (SOU 2010:90) Ert dnr Ju2010/9441/L1 Inledning Revisorsnämnden

Läs mer

HFD 2013 ref 63. Arbetslöshetskassan bestred bifall till överklagandet.

HFD 2013 ref 63. Arbetslöshetskassan bestred bifall till överklagandet. HFD 2013 ref 63 Synnerliga skäl har ansetts föreligga för att godta kassakort som lämnats in efter utgången av niomånadersfristen i 47 a lagen om arbetslöshetsersättning. Lagrum: 47 a lagen (1997:238)

Läs mer

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-09-20 Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, regeringsrådet Carina Stävberg och justitierådet Ella Nyström. Alkolås vid rattfylleri Enligt en lagrådsremiss

Läs mer

Datum. I ett den 15 november 2001 meddelat beslut anförde JO Pennlöv följande.

Datum. I ett den 15 november 2001 meddelat beslut anförde JO Pennlöv följande. BESLUT Justitieombudsmannen Jan Pennlöv Datum 2001-11-15 Dnr 3642-2000 Sid 1 (5) Initiativärende mot Örebro läns allmänna försäkringskassa angående handläggningen av en begäran om omprövning enligt 20

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-08-29. Stärkt stöd och skydd för barn och unga

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-08-29. Stärkt stöd och skydd för barn och unga 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-08-29 Närvarande: F.d. justitieråden Marianne Eliason och Peter Kindlund samt justitierådet Kerstin Calissendorff. Stärkt stöd och skydd för barn och

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-05-21. Företagshypotek en bättre säkerhet för lån till företag

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-05-21. Företagshypotek en bättre säkerhet för lån till företag 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-05-21 Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, regeringsrådet Nils Dexe och justitierådet Lars Dahllöf. Företagshypotek en bättre säkerhet för lån

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 20 juni 2013 KLAGANDE Västtrafik AB, 556558-5873 Ombud: Advokat Henrik Seeliger Advokatfirman Lindahl KB Box 11911 404 39 Göteborg MOTPART

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-03-06. Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. 3. lag om ändring i skollagen (2010:800).

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-03-06. Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. 3. lag om ändring i skollagen (2010:800). 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-03-06 Närvarande: F.d. justitieråden Torgny Håstad och Sten Heckscher samt justitierådet Göran Lambertz. Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering

Läs mer

Frågan om vem som får överklaga ett beslut behandlas i avsnitt 10.1. 5.2 Ombud och biträde

Frågan om vem som får överklaga ett beslut behandlas i avsnitt 10.1. 5.2 Ombud och biträde Part, Avsnitt 5 57 5 Part Ombud 5.1 Allmänt Den personkrets som ska behandlas som part betecknas som sökande, klagande eller annan part. Partsbegreppets innehåll har inte närmare behandlats i förarbetena

Läs mer

Datum Vår referens Sida 2009-05-13 Dnr: 09-1210-2 1(10)

Datum Vår referens Sida 2009-05-13 Dnr: 09-1210-2 1(10) Datum Vår referens Sida 2009-05-13 Dnr: 09-1210-2 1(10) Ert datum Er referens Nätsäkerhetsavdelningen Peder Cristvall 08-678 55 00 Peder.cristvall@pts.se Justitiedepartementet 103 33 Stockholm En mer rättssäker

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-02-20. Nya regler om vårdnad m.m.

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-02-20. Nya regler om vårdnad m.m. 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-02-20 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, justitierådet Leif Thorsson och f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist. Nya regler om vårdnad

Läs mer

---f----- Rättssekretariatet Rue de la Loi 200 B-l049 BRYSSEL Belgien

---f----- Rättssekretariatet Rue de la Loi 200 B-l049 BRYSSEL Belgien ---f----- REG ERI NGSKANSLIET 2010-01-20 Utri kesdepartementet Europeiska kommissionen Generalsekretariatet Rättssekretariatet Rue de la Loi 200 B-l049 BRYSSEL Belgien Svar på motiverat yttrande angående

Läs mer

Promemoria om elinstallatörsförordningens (1990:806) 6

Promemoria om elinstallatörsförordningens (1990:806) 6 ELSÄK2000, v1.1, 2011-11-16 PM 1 (6) Horst Blüchert Generaldirektörens stab 08-508 905 51 2012-02-22 Dnr 12EV1004 Promemoria om elinstallatörsförordningens (1990:806) 6 Elinstallatörsförordningens (1990:806)

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM REGERINGSRÄTTENS DOM 1 (5) meddelad i Stockholm den 28 januari 2010 KLAGANDE AA Ombud: BB MOTPART Försäkringskassan 103 51 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Stockholms dom den 6 oktober 2006

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-12-17. Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Johnny Herre.

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-12-17. Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Johnny Herre. 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-12-17 Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Johnny Herre. Nya administrativa sanktioner på finansmarknadsområdet

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 28 april 2011 SÖKANDE AA Ombud: Jur. kand. Pehr Amrén Försvarsadvokaterna Stockholm Box 12107 102 23 Stockholm KLANDRAT AVGÖRANDE Regeringens

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (7) meddelad i Stockholm den 25 juni 2015 KLAGANDE Allmänna ombudet för socialförsäkringen 103 51 Stockholm MOTPART AA Ombud: Advokat Allan Saietz Snösundsvägen 45 134

Läs mer

RIKTLINJER FÖR STYRDOKUMENT

RIKTLINJER FÖR STYRDOKUMENT RIKTLINJER FÖR STYRDOKUMENT Fastställt av: Kommunfullmäktige Datum: 2012-06-19, 81 För revidering ansvarar: Kommunstyrelsen För eventuell uppföljning och tidplan ansvarar: - Dokumentet gäller för: Alla

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (7) meddelad i Stockholm den 28 april 2015 KLAGANDE Försäkringskassan 103 51 Stockholm MOTPART AA ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Stockholms dom den 3 februari 2014

Läs mer

Informationsmeddelande IM2014:054 2014-05-16

Informationsmeddelande IM2014:054 2014-05-16 Informationsmeddelande IM2014:054 2014-05-16 Ett IM gäller i högst ett år från utgivningsdatum, men kan upphöra att gälla tidigare. För korrekt information om vilka IM som är giltiga, titta alltid på Fia.

Läs mer

Mål nr 2928-12, 2930-12 och 2931-12, Per & Sara Gastro i Helsingborg AB./. Socialnämnden i Helsingborgs kommun angående serveringstillstånd

Mål nr 2928-12, 2930-12 och 2931-12, Per & Sara Gastro i Helsingborg AB./. Socialnämnden i Helsingborgs kommun angående serveringstillstånd Stockholm den 11 februari 2013 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 1 Box 1531 401 50 Göteborg Mål nr 2928-12, 2930-12 och 2931-12, Per & Sara Gastro i Helsingborg AB./. Socialnämnden i Helsingborgs kommun

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS BESLUT

REGERINGSRÄTTENS BESLUT REGERINGSRÄTTENS BESLUT 1 (7) meddelat i Stockholm den 10 februari 2010 KLAGANDE AA Ombud: BB MOTPART Kriminalvården 601 80 Norrköping ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Jönköpings dom den 5 juni 2008

Läs mer

Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till Polisorganisationskommittén (Ju 2010:09) Dir. 2012:13. Beslut vid regeringssammanträde den 23 februari 2012

Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till Polisorganisationskommittén (Ju 2010:09) Dir. 2012:13. Beslut vid regeringssammanträde den 23 februari 2012 Kommittédirektiv Tilläggsdirektiv till Polisorganisationskommittén (Ju 2010:09) Dir. 2012:13 Beslut vid regeringssammanträde den 23 februari 2012 Utvidgning av och förlängd tid för uppdraget Regeringen

Läs mer

Stockholm den 29 april 2011

Stockholm den 29 april 2011 R-2011/0154 Stockholm den 29 april 2011 Till Arbetsmarknadsdepartementet A2011/533/ARM Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 28 januari 2011 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 19 april 2012 KLAGANDE OCH MOTPART AA MOTPART OCH KLAGANDE Försäkringskassan 103 51 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Sundsvalls

Läs mer

Remissvar på betänkandet SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen och specialisering för skattemål.

Remissvar på betänkandet SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen och specialisering för skattemål. Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM Datum Vår beteckning (anges vid kontakt med oss) Er beteckning 2015-04-02 CJ Ju2014/7269/DOM Remissvar på betänkandet SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen

Läs mer

Regeringskansliet (Justitiedepartementet) 103 33 Stockholm. Remiss: Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor (SOU 2014:29)

Regeringskansliet (Justitiedepartementet) 103 33 Stockholm. Remiss: Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor (SOU 2014:29) 1 (6) 2014-10-03 Dnr SU FV-1.1.3-1818-14 Regeringskansliet (Justitiedepartementet) 103 33 Stockholm Remiss: Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor (SOU 2014:29) Inledande anmärkningar Utredningens

Läs mer

Bolagspolicy för Tjörns kommun Antagen av kommunfullmäktige 2009-04-16 (KF 45)

Bolagspolicy för Tjörns kommun Antagen av kommunfullmäktige 2009-04-16 (KF 45) Bolagspolicy för Tjörns kommun Antagen av kommunfullmäktige 2009-04-16 (KF 45) 1 Bakgrund Genom beslut i kommunfullmäktige den 22 december 2008 (KF 175) beslutades att bilda en bolagskoncern med Tjörns

Läs mer

Särskilt yttrande med anledning av Revisorsnämndens yttrande över Betänkandet Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet

Särskilt yttrande med anledning av Revisorsnämndens yttrande över Betänkandet Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet Särskilt yttrande med anledning av Revisorsnämndens yttrande över Betänkandet Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet (1999:43) Inledning Undertecknade ledamöter av Revisorsnämnden har anmält

Läs mer

Högre kurs i företagsbeskattning PM 2. Skatteverkets ställning

Högre kurs i företagsbeskattning PM 2. Skatteverkets ställning Högre kurs i företagsbeskattning PM 2 Skatteverkets ställning VT 2015 Jenny Sundbom Inledning Skatteförvaltningen sköts av Skatteverket som är en myndighet vilken bildades 2004 från de tidigare 10 Skattemyndigheterna

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm 26 juni 2013 KLAGANDE OCH MOTPART AA MOTPART OCH KLAGANDE Försäkringskassan 103 51 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Sundsvalls

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-18

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-18 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-18 Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, regeringsrådet Marianne Eliason, justitierådet Severin Blomstrand. Enligt en lagrådsremiss

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2007-03-06. Några aktiebolagsrättsliga frågor. 2. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551).

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2007-03-06. Några aktiebolagsrättsliga frågor. 2. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551). 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2007-03-06 Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, justitierådet Leif Thorsson och regeringsrådet Lars Wennerström. Några aktiebolagsrättsliga frågor

Läs mer

Utan hinder av första stycket får elinstallationsarbete utföras av den som genomgår utbildning eller fullgör praktik i syfte att få behörighet.

Utan hinder av första stycket får elinstallationsarbete utföras av den som genomgår utbildning eller fullgör praktik i syfte att få behörighet. Bilaga 1 1 (6) Förslag till Elinstallatörslag 1 Syftet med denna lag är att förebygga person- eller sakskada till följd av felaktigt eller bristfälligt elinstallationsarbete på elektriska anläggningar

Läs mer

Något om särskilt kvalificerade beslutsfattare

Något om särskilt kvalificerade beslutsfattare f r e d r i k bernd t & maria holme Något om särskilt kvalificerade beslutsfattare Den beslutsordning med särskilt kvalificerade beslutsfattare som infördes i och med införandet av skatteförfarandelagen

Läs mer

FINNA RATT Juristens källmaterial och arbetsmetoder

FINNA RATT Juristens källmaterial och arbetsmetoder UlfBernitz Lars Heuman Madeleine LeijonhufVud Peter Seipel Wiweka Warnling-Nerep Anders Victorin Hans-Heinrich Vogel FINNA RATT Juristens källmaterial och arbetsmetoder o Attonde upplagan Norstedts Juridik

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (8) meddelad i Stockholm den 16 juni 2014 KLAGANDE AA Vårdnadshavare: BB Vårdnadshavare: CC MOTPART Östhammars kommun Ombud: Jur.kand. Christer Hjert Kommunakuten AB

Läs mer

Stockholm den 3 september 2013

Stockholm den 3 september 2013 R-2013/0997 Stockholm den 3 september 2013 Till Finansinspektionen FI Dnr 11-5610 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 25 juni 2013 beretts tillfälle att avge yttrande över promemorian Förslag

Läs mer

Nya föreskrifter och allmänna råd om ansvaret för personer med demenssjukdom och bemanning i särskilda boenden.

Nya föreskrifter och allmänna råd om ansvaret för personer med demenssjukdom och bemanning i särskilda boenden. Meddelandeblad Mottagare: Socialnämnder med ansvar för äldreomsorg, förvaltningschefer, enskilda verksamheter bedriver äldreomsorg i särskilda boenden, förvaltningsdomstolar Nr 8/2012 Juli 2012 Nya föreskrifter

Läs mer

Uppföljning av Uppsala universitets hantering av en anmälan om oredlighet i forskning

Uppföljning av Uppsala universitets hantering av en anmälan om oredlighet i forskning BESLUT 1(6) Avdelning Juridiska avdelningen Handläggare Mikael Herjevik 08-5630 87 27 mikael.herjevik@uka.se Uppsala universitet Rektor Uppföljning av Uppsala universitets hantering av en anmälan om oredlighet

Läs mer

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2003-05-20 Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, regeringsrådet Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor. Enligt en lagrådsremiss den 8 maj 2003

Läs mer

Kammarrätten har anmodats att yttra sig över rubricerade rapport och vill med anledning härav anföra följande.

Kammarrätten har anmodats att yttra sig över rubricerade rapport och vill med anledning härav anföra följande. REMISSYTTRANDE 1 (5) Datum Dnr 2009-12-03 AdmD-414-2009 Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Statens energimyndighets rapport (ER 2009:28) om ursprungsgarantier för förnybar energi (Ert dnr N2009/7486/E)

Läs mer

EtikU 5 Revisorers verksamhet

EtikU 5 Revisorers verksamhet FARS UTTALANDEN I ETIKFRÅGOR EtikU 5 Revisorers verksamhet (december 2009) ETIKU 5 REVISORERS VERKSAMHET 1 1 Inledning... 1 2 Revisors verksamhet... 1 3 Kolumnerna: Analysmodellen... 2 4 Raderna: Verksamheterna...

Läs mer

Yttrande över betänkandet Resolution - en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52)

Yttrande över betänkandet Resolution - en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52) YTTRANDE 1 (5) Regeringskansliet Finansdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över betänkandet Resolution - en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52) (Fi2014/2275) Inledande synpunkter Hovrätten

Läs mer

Yttrande över betänkandet (SOU 2009:6) Återkrav inom välfärdssystemen förslag till lagstiftning

Yttrande över betänkandet (SOU 2009:6) Återkrav inom välfärdssystemen förslag till lagstiftning REMISSYTTRANDE 1 (7) Finansdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över betänkandet (SOU 2009:6) Återkrav inom välfärdssystemen förslag till lagstiftning Finansdepartementets diarienummer Fi2009/1049.

Läs mer

I artikel 11 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs angående mervärdesskattegrupper följande.

I artikel 11 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs angående mervärdesskattegrupper följande. 2008-11-19 Finansdepartementet Skatte- och tullavdelningen Enheten för mervärdesskatt och punktskatter, S2 Christoffer Andersson Calafatis Telefon +46 8 405 12 30 Telefax +46 8 10 98 41 E-post christoffer.andersson-calafatis@finance.ministry.se

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-18. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-18. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-18 Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, regeringsrådet Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor. Enligt en lagrådsremiss den 7 februari

Läs mer

Yttrande över SOU 2012:84 Näringsförbud tillsyn och effektivitet

Yttrande över SOU 2012:84 Näringsförbud tillsyn och effektivitet YTTRANDE Diarienr AD 138/2013 851 81 Sundsvall 2013-04-16 1 (5) Tfn: 060-18 40 00 Fax: 060-12 98 40 bolagsverket@bolagsverket.se www.bolagsverket.se Näringsdepartementet Enheten för marknad och konkurrens

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (7) meddelad i Stockholm den 8 oktober 2013 KLAGANDE OCH MOTPART AA MOTPART OCH KLAGANDE Försäkringskassan 103 51 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Jönköpings

Läs mer

7. Behörighet att företräda myndigheter

7. Behörighet att företräda myndigheter 1 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND Remissyttrande Datum Dnr 2012-11-13 114/2012 Socialdepartementet 103 33 Stockholm Ds 2012:35, Behöriga företrädare för myndigheter. Sammantaget är de i promemorian framlagda

Läs mer

Riktlinjer för försäkringsföretags hantering av klagomål

Riktlinjer för försäkringsföretags hantering av klagomål EIOPA-BoS-12/069 SV Riktlinjer för försäkringsföretags hantering av klagomål 1/7 1. Riktlinjer Inledning 1. Dessa riktlinjer utfärdas i enlighet med artikel 16 i förordningen om Eiopa 1 (Europeiska försäkrings-

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS BESLUT

REGERINGSRÄTTENS BESLUT 1 (5) REGERINGSRÄTTENS BESLUT meddelat i Stockholm den 20 augusti 2008 KLAGANDE AA MOTPART Leg. läk. BB ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrättens i Stockholm beslut den 3 mars 2006 i mål nr 366-06 SAKEN Avvisad

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Sida 1 (10) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 26 maj 2004 T 3445-02 KLAGANDE Skatteverket, 171 94 SOLNA MOTPART SÅ Ombud, tillika biträde enligt rättshjälpslagen: CGH SAKEN Företrädaransvar

Läs mer

R 6634/2000 2000-09-14. Till Statsrådet och chefen för Utrikesdepartementet

R 6634/2000 2000-09-14. Till Statsrådet och chefen för Utrikesdepartementet R 6634/2000 2000-09-14 Till Statsrådet och chefen för Utrikesdepartementet Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 19 juni 2000 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet Uppehållstillstånd

Läs mer

REMISSVAR 1 (8) 2013-03-12 2013-1712-3

REMISSVAR 1 (8) 2013-03-12 2013-1712-3 0 REMISSVAR 1 (8) HEMLIG Mottagare Justitiedepartementet 103 33 Stockholm En sammanhållen svensk polis - följdändringar i författningar (SOU 2012:78) Inledande synpunkter Säkerhetspolisen konstaterar att

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM REGERINGSRÄTTENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 6 oktober 2010 KLAGANDE AA Gode män: BB och CC Bergsrundan 5 151 57 Södertälje MOTPART Social- och omsorgsnämnden i Södertälje kommun 151 89 Södertälje

Läs mer

meddelad i Stockholm den 26 februari 2008 KLAGANDE M.C.R. Mobile Container Repair AB, 556236-1591 Indiska Oceanen 418 34 Göteborg

meddelad i Stockholm den 26 februari 2008 KLAGANDE M.C.R. Mobile Container Repair AB, 556236-1591 Indiska Oceanen 418 34 Göteborg 1 (5) REGERINGSRÄTTENS DOM meddelad i Stockholm den 26 februari 2008 KLAGANDE M.C.R. Mobile Container Repair AB, 556236-1591 Indiska Oceanen 418 34 Göteborg MOTPART Skatteverket 171 94 Solna ÖVERKLAGAT

Läs mer

Rättsavdelningen 2012-11-29 065040-2012 Serdar Gürbüz

Rättsavdelningen 2012-11-29 065040-2012 Serdar Gürbüz Konsekvensutredning 1 (8) Förslag till Försäkringskassans föreskrifter om procentsatser för beräkning av egenavgift till sjukförsäkringen för år 2013 1. Bakgrund och överväganden Försäkringskassan får,

Läs mer

LO, TCO och Sacos gemensamma yttrande angående Promemoria förordning om ändring av förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m.

LO, TCO och Sacos gemensamma yttrande angående Promemoria förordning om ändring av förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m. LO, TCO och Sacos gemensamma yttrande angående Promemoria förordning om ändring av förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m. Näringsdepartementets promemoria Inom Näringsdepartementet har upprättats

Läs mer

Skyldigheten att lämna registerutdrag blir mindre betungande

Skyldigheten att lämna registerutdrag blir mindre betungande Sammanfattning Hanteringen av personuppgifter som inte ingår i personregister underlättas Personuppgiftslagsutredningen har haft i uppdrag att göra en över-syn av personuppgiftslagen. Syftet har varit

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 26 maj 2015 KLAGANDE AA Ombud: BB Unionen, Juridiska och försäkringssektionen 105 32 Stockholm MOTPART Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Läs mer

praktikan RELIGIONSLAGSTIFTNINGEN

praktikan RELIGIONSLAGSTIFTNINGEN RELIGIONSLAGSTIFTNINGEN 1951 fick Sverige sin första religionsfrihetslag vilket bl a innebar att man ej var skyldig att tillhöra något trossamfund. Senare kom också frågan om stat och kyrka upp på dagordningen

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 8 juni 2015 T 2762-14 KLAGANDE Malmö stad 205 80 Malmö Ombud: Advokat JK och jur.kand. DD MOTPART CB Ombud: Jur.kand. JM SAKEN Intrångsersättning

Läs mer

Yttrande till förvaltningsrätten i mål angående laglighetsprövning

Yttrande till förvaltningsrätten i mål angående laglighetsprövning STAFFANSTO RPS T JÄNSTESKRIVELSE 5 1 ( 1) ÄRE NDENR: 2015-SN-17 DATUM: 2015-04-07 Yttrande till förvaltningsrätten i mål angående laglighetsprövning Förslag till beslut Socialnämnden föreslås besluta att

Läs mer

Remissyttrande över promemorian Närvaroliggare och kontrollbesök (Ds 2009:43)

Remissyttrande över promemorian Närvaroliggare och kontrollbesök (Ds 2009:43) R1C, 2009-02, DV info.avd. 1 (7) Finansdepartementet Remissyttrande över promemorian Närvaroliggare och kontrollbesök (Ds 2009:43) Promemorian berör ett sakområde som väsentligen ligger vid sidan av hovrättens

Läs mer

Datum Dnr Sid Justitieombudsmannen 2013-09-27 R 62-2013 1 (5) Cecilia Renfors Regeringskansliet Justitiedepartementet 103 33 Stockholm

Datum Dnr Sid Justitieombudsmannen 2013-09-27 R 62-2013 1 (5) Cecilia Renfors Regeringskansliet Justitiedepartementet 103 33 Stockholm YTTRANDE Datum Dnr Sid Justitieombudsmannen 2013-09-27 R 62-2013 1 (5) Cecilia Renfors Regeringskansliet Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Remiss av Polisorganisationskommitténs betänkande Tillsyn

Läs mer

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-04-14 Närvarande: F.d. justitierådet Inger Nyström, f.d. regeringsrådet Lars Wennerström och justitierådet Eskil Nord. Investeringsfondsfrågor Enligt

Läs mer

Åtgärder för att höja kvaliteten i medicinska underlag

Åtgärder för att höja kvaliteten i medicinska underlag Åtgärder för att höja kvaliteten i medicinska underlag Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det

Läs mer

HFD 2014 ref 60. Lagrum: 12 kap. 12 och 15, 13 kap. 31 a socialförsäkringsbalken

HFD 2014 ref 60. Lagrum: 12 kap. 12 och 15, 13 kap. 31 a socialförsäkringsbalken HFD 2014 ref 60 För utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid gemensam vårdnad av ett barn krävs att den ena föräldern haft rätt till samtliga föräldrapenningdagar. Lagrum: 12 kap. 12 och 15, 13

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM REGERINGSRÄTTENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 21 april 2009 KLAGANDE AA Ombud: BB Unionens Arbetslöshetskassa Olof Palmes gata 17 105 32 Stockholm MOTPART Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM REGERINGSRÄTTENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 9 mars 2009 KLAGANDE AA Ombud: DentLaw AB Box 11493 404 30 Göteborg MOTPART Socialstyrelsen 106 30 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Stockholms

Läs mer

Riktlinjer för kvalitet och patientsäkerhet i Sjukskrivningsprocessen enligt Stockholms läns landstings ledningssystem

Riktlinjer för kvalitet och patientsäkerhet i Sjukskrivningsprocessen enligt Stockholms läns landstings ledningssystem 1 (6) Avdelningen för närsjukvård Staben HSN 1002-0175 (Rev. 140507) Riktlinjer för kvalitet och patientsäkerhet i Sjukskrivningsprocessen enligt Stockholms läns landstings ledningssystem Hälso- och sjukvårdslagen

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Sida 1 (11) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 13 juni 2008 Ö 901-07 KLAGANDE AKH Ombud: Advokat PS MOTPART BH Ombud: Advokat PI SAKEN Avvisande av talan ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET Hovrätten

Läs mer

REMISSYTTRANDE SAMMANFATTNING. Till Finansinspektionen. finansinspektionen@fi.se

REMISSYTTRANDE SAMMANFATTNING. Till Finansinspektionen. finansinspektionen@fi.se Till Finansinspektionen finansinspektionen@fi.se REMISSYTTRANDE - Förslag till nya föreskrifter om styrning, riskhantering och kontroll i kreditinstitut (FI Dnr 11-5610) Sparbankernas Riksförbund, nedan

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 19 december 2013 T 1831-12 KLAGANDE Fondförsäkringsaktiebolaget SEB Trygg Liv, 516401-8243 106 40 Stockholm Ombud: Advokaterna HF och GJ

Läs mer

DOM 2012-12-19 Meddelad i Stockholm

DOM 2012-12-19 Meddelad i Stockholm DOM 2012-12-19 Meddelad i Stockholm Sida l (8) KLAGANDE Socialstyrelsen Rättsliga rådet l 06 30 Stockholm MOTPART sekretessbelagda uppgii1er, se bilaga A Ombud: Juristen Kerstin Burman Diskrimineringsbyrån

Läs mer

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-01-07. Nytt ändamål för PKU-biobanken

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-01-07. Nytt ändamål för PKU-biobanken 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-01-07 Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet Torgny Håstad och regeringsrådet Göran Schäder. Nytt ändamål för PKU-biobanken

Läs mer

Användandet av E-faktura inom den Summariska processen

Användandet av E-faktura inom den Summariska processen 1(7) Användandet av E-faktura inom den Summariska processen Kronofogdemyndigheten fastställer att den bedömning som det redogörs för i bifogade rättsliga promemoria under rubriken Kronofogdemyndighetens

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (6) meddelad i Stockholm den 22 juni 2011 KLAGANDE Sociala resursnämnden i Göteborgs stad Tillståndsenheten Box 5282 402 25 Göteborg MOTPART Fortress Restaurang AB,

Läs mer

REGERINGSRÄTTENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM 1 (5) REGERINGSRÄTTENS DOM meddelad i Stockholm den 1 december 2008 KLAGANDE Försäkringskassan 103 51 Stockholm MOTPART AA ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrättens i Stockholm dom den 7 november 2005 i mål nr

Läs mer

~ Ekobrottsmyndigheten

~ Ekobrottsmyndigheten ~ Ekobrottsmyndigheten YTTRANDE Datum 2012-11-19 l (5) Verksjurist Liselotte Westerlind Rättsenheten Ert dn r Ju2012/54311 DOM D nr EBM A-2012-0385 Justitiedepartementet Enheten för processrätt och domstolsfrågor

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS. MOTPART AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad, 556016-9095 115 77 Stockholm

HÖGSTA DOMSTOLENS. MOTPART AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad, 556016-9095 115 77 Stockholm Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 9 juni 2010 T 156-09 KLAGANDE Korsnäs Aktiebolag, 556023-8338 801 81 Gävle Ombud: Advokaterna O N och O H MOTPART AB Fortum Värme samägt

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Sida 1 (9) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 13 juni 2013 T 2437-12 KLAGANDE Försäkringsaktiebolaget Skandia (publ), 502017-3083 106 55 Stockholm Ombud: Försäkringsjurist B-GJ MOTPART

Läs mer

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM 1 (5) meddelad i Stockholm den 11 mars 2013 KLAGANDE Försäkringskassan 103 51 Stockholm MOTPART AA Ombud: BB Unionen Olof Palmes gata 17 105 32 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 31 maj 2007 T 228-07 KLAGANDE JS Ombud: Jur kand OB MOTPART LS Ombud och biträde enligt rättshjälpslagen: Advokat IS SAKEN Vårdnad m.m.

Läs mer

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 2 april 2004 T 218-02 KLAGANDE PERGO (Europe) AB, 556077-6006, Box 1010, 231 25 TRELLEBORG Ombud: advokaten M. K. MOTPART Välinge Innovation

Läs mer

Promemorians huvudsakliga innehåll... 5

Promemorians huvudsakliga innehåll... 5 Innehåll Promemorians huvudsakliga innehåll... 5 1 Lagtext... 7 1.1 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846)... 7 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:275) om viss verksamhet

Läs mer