Stefan Höglin Kulturgeograf. Kommentarer och teckenförklaring till historiskt kartöverlägg över Kungs- Barkaröbygden

Transkript

1 Stefan Höglin Kulturgeograf Kommentarer och teckenförklaring till historiskt kartöverlägg över Kungs- Barkaröbygden

2 Kommentarer och teckenförklaring till historiskt kartöverlägg över Kungs-Barkaröbygden Som ett led i Länsstyrelsens natur- och kulturmiljöarbete i Kungs-Barkarö och delar av Björkskogs och Kung-Karls socknar uppdrogs åt Bäckaby Landskap att framställa ett historiskt kartöverlägg med utgångspunkt i 1700-talets landskapsutnyttjande. Tanken var att få en grov bild av markorganisationen och bebyggelsen i området innan 1800-talets landskapsomvandling och på så sätt öka förståelsen för områdets höga natur- och kulturvärden och deras kulturhistoriska bakgrund. Totalt sett omfattades ett femtontal byar, inklusive Kungsörs Kungsladugård norra och södra delar. Med undantag av Kungsladugården bygger arbetet på ett stort antal kartakter som uppfördes i samband med att byarna genomgick storskifte. Följaktligen representerar kartöverlägget markanvändningen under 1700-talets andra hälft. Den äldsta kartan är från 1759 (Virsta) och den yngsta från 1809 (Kungsladugården). Av områdets (Värdetraktens) areal täcks större delen av kartor från det aktuella tidsskedet. Undantagen återfinns i den sydvästra delen av området där kartor över Segelsbergas m. fl. ängsmarker ner mot Arbogaån saknas, liksom över Svarthäll och Reutersberg söder om ån, samt över Grönö i norr. I dessa områdena skulle man kunnat fylla ut bilden med uppgifter från 1800-talet, men bedömningen har varit att de olika tidskikten bör hållas isär så långt som möjligt. Kartöverlägget har framställts genom att de digitala kartakterna förminskats till Fastighetskartans skala och rektifierats mot denna i Photoshop. Exerperingen och avritningen av uppgifterna har begränsats av områdets (Värdetraktens) storlek och det stora antalet berörda byar och inskränker sig därför till följande aspekter av 1700-talets landskap: Arbetet har utgått från skala 1: med avseende på kartmanér och precision.

3 Åkergärden Åkergärdena omfattar förutom detaljrika uppgifter om byarnas huvudsakliga åkerjordar också områden som utnyttjades för slåtter (åkerholmar, renar etc) men på sina ställen också skogspartier. Till denna kategori har också mindre vretar förts, liksom havrejordar och marker som betecknats som odlingsjord. Ängsgärden Arealmässigt det mest omfattande markslaget, på sina håll också kallad slog. Kartorna innehåller också detaljerade uppgifter om ängsbackar, men utnyttjandet är oklart. På en karta (över Södra Kungsladugården) framgår emellertid att ängsbacken Slottsholmen användes till efterslåtter. Generellt sett är vegetationsuppgifter ovanliga. Från 1766 finns dock en karta över Virsta m fl. där holmarna sägs vara bevuxna med ek och hasselbuskar. Betesmark Markslaget rymmer, förutom större beteshagar också kalvhagar intill bebyggelsen där dessa uppgifter framgått. Även svinvallar har här betecknats som betesmarker vid de tre tillfällen som de förekommer. Dessutom har utmarker och större skogsområden betecknats som betesmarker om hägnadssystemet i sig givit anledning till en sådan tolkning, även om detta inte uttryckligen står i skiftesprotokollen. Betesmarkerna innehåller relativt ofta vegetationsuppgifter, åtminstone i allmänna ordalag. Annan eller okänd markanvändning Exempel på annan markanvändning är trädgårdar, bland annat vid Kungsladugården. Vad avser partier där markanvändningen betecknats som okänd så saknas följaktligen uppgifter i protokollen hur dessa specifikt utnyttjades. Ett exempel är vägsträckningar. Man kan visserligen utgå ifrån att dessa och intilliggande vägrenar varit föremål slåtter och att de mer eller mindre regelbundet också fungerat som fägator, men av konsekvensskäl har de givits en mer neutral beteckning. Undantagen är när funktionen knappast kan ha varit någon annan än fägata eller som i Aspa där ett vägavsnitt, omgiven av hägnader, uttryckligen benämns fägata. Gårdsbebyggelse Vad avser gårdsbebyggelsen har endast hemman och hemmansdelar varit aktuella under denna kategori (inklusive kungsgården med dess ekonomibyggnader norr och söder om Arbogaån). Beteckningen avser utbredningen av bebyggelse och tomtmarker snarare än varje gårdsenhets byggnader. På originalkartorna är emellertid byggnadsbeståndet generellt sett mycket noggrant utritade.

4 Annan bebyggelse Annan bebyggelse syftar uppenbarligen på all annan bebyggelse än gårdsbebyggelse. Hit har följaktligen enheter som torp, backstugor, ängsvaktarstugor (i anslutning till kronans ängar) förts, men också hantverkarbostäder i Kungsörs samhälle liksom högre ståndsbostäder vid Kungsgården. Beteckningen omfattar inte ensamliggande ekonomibyggnader som exempelvis de många ängslador som fanns på ängsmarkerna längs med Arbogaån. Hägnader Hägnadsträckningarna har återgivits så noggrant som möjligt med hänsyn till skala och kartmanér. Av kartografiska skäl har det ibland varit nödvändigt att förenkla bilden. Intill bebyggelsen förekommer dessutom hägnader i sådan mängd att det varit omöjligt att återge samtliga. I de fall där exempelvis ett enskilt hus haft hägnande funktion är det lämnat en mindre lucka på kartöverlägget, dock utan att förståelsen för den övergripande markorganisationen gått förlorad. Fördjupade analyser Som framgått ovan är originalakterna ofta mycket detaljrika i sina uppgifter både med avseende på kartor och protokoll. En fördjupande uppgift vore att, generellt för hela området, exerpera den rika flora av marknamn som förekommer, inte endast för gärden och hagar, utan också för enskildheter som ängsholmar etc. Marknamnen är viktiga och inte sällan en fortsatt levande kognitiv aspekt av vår landskapshistoria. Det samma gäller förstås namn på bebyggelsen, oavsett som denna finns kvar eller ej. Generellt för hela området är det också angeläget att rekonstruera kommunikationssystemet som ju påfallande ofta fortfarande äger bestånd. Nästa steg torde vara att i ett urval av byar framställa kartöverlägg där byarnas totala detaljrikedom redovisas. Ett sådant arbete kan sin tur ligga till grund för fältanalyser av landskapshistoriska detaljer. En sådan aspekt är fossil åkermark som att döma av en enkel analys mellan de historiska kartorna och fastighetskartorna torde finnas i relativt stor omfattning (exempelvis i Åsta och Kungs-Barkarö). Till detta kommer också andra detaljer som går att relatera till fornlämningsbilden. I exempelvis Aspa och Virsta har lantmätarna noterat förekomsten av en varggrop respektive avrättningsplats, utan att detta finns registrerat Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister.

5