Förord. Uppsala i mars Vice ordförande med ansvar för bostadsfrågor

Transkript

1

2 Förord Bostadssituationen för Uppsalas studenter är katastrofal. Nyanlända studenter har knappt någon möjlighet att hitta en bostad. Kötiderna för att få en bostad har ökat år efter år, och är idag längre än någonsin tidigare. Detta drabbar många enskilda studenter, men det drabbar även universitetet och Uppsala som stad. I debatten om orsakerna till bostadskrisen samt vilka åtgärder som bör vidtas har vi uppfattat att olika aktörer ofta har skyllt på varandra. Regeringen har skyllt på kommunen, kommunen på byggföretagen och byggföretagen på regeringen, etcetera. Det har ofta saknats ett eget ansvarstagande från någon av dessa centrala aktörer. Uppsala studentkår, via ordförande Andreas Nork och bostadsansvarige Tony Thollin, tog därför fram ett bostadspolitiskt handlingsprogram Detta program tar upp konkreta åtgärder som behöver vidtas för att studenterna i Uppsala ska kunna ha en dräglig bostadssituation och för att bostadskrisen ska kunna lösas. Det är ett 20-punktsprogram som riktar sig till såväl regeringen, kommunen, byggföretagen och universitetet. Genom vilja, beslutsamhet och gemensamma ansträngningar är vi övertygade om att vi ska kunna se ett gott resultat. Uppsala i mars 2004 Ludvig Larsson Ordförande Sofia Larsson Vice ordförande med ansvar för bostadsfrågor Uppsala studentkår representerar ca 95 procent av Uppsala universitets studenter, fördelade på åtta fakulteter, och är med sina medlemmar Sveriges största studentkår. Uppsala studentkår är medlem i Sveriges Förenade Studentkårer (SFS). 2

3 Problemet idag Uppsala är idag en blomstrande universitetsstad med låg arbetslöshet och många små forskningsföretag. Många vill flytta till Uppsala och skapa sig en tillvaro här, studera eller jobba. Företag, kommun och landsting behöver anställa fler. Det finns dock ett stort problem: bristen på bostäder. Under de senaste åren har det byggts få nya bostäder, och de som byggts har nästan undantagslöst varit bostadsrätter. Andelen hyresrätter har därför minskat under de senaste åren och utgör idag endast 23 procent av det totala bostadsbeståndet. Detta kan jämföras med exempelvis Stockholm, där det av somliga talas om katastrof för att andelen hyresrätter har sjunkit till 50 procent av det totala bostadsbeståndet. Det största kommunala bostadsbolaget i Uppsala Uppsalahem - har en kötid på minst fyra år för att få en bostad. I de mer populära områdena är kötiden uppåt 15 år. Denna utveckling är oroande eftersom hyresrätten, genom sin flexibilitet och frånvaro av risktagande, är särskilt lämplig för studenter. Hyresrätten är också den boendeform som studenterna i Uppsala, enligt en enkätundersökning, i störst utsträckning efterfrågar. Få studenter har dessutom råd att köpa sig en bostadsrätt och för dem som skulle vilja låna till att köpa en lägenhet är lånemöjligheterna ytterst begränsade. Uppsala blir också allt mer en segregerad stad. Många områden har idag enbart studentbostäder, andra områden kan ha enbart vanliga hyresrätter, bostadsrätter eller villor. Detta kan komma att innebära stora sociala problem i framtiden. De som har råd väljer att bo i bostadsrätt eller villa, medan de som inte har så bra ekonomi - exempelvis studenter - bor i hyresrätter och i studentområden. Detta tenderar att skapa områden med hög respektive låg status, där de områden med låg status riskerar få sociala problem, eftersom i stort sett enbart personer med dålig ekonomi och ibland också dålig utbildning bosätter sig där. En segregerad stad leder till ökade klyftor mellan de som har och de som inte har lika mycket. En välkänd följd av detta är en ökad social och etnisk snedrekrytering, där barn från hem där föräldrarna saknar högre utbildning i mycket mindre utsträckning söker sig till universitet och högre studier. När det nu enbart byggs bostadsrätter i vissa områden förvärras denna segregation. Idag söker många företag, men också äldrevården och sjukvården efter arbetskraft. När de hittar någon som vill flytta till Uppsala för att jobba i företaget eller vården faller det ofta på att personen inte kan få bostad. En del som tjänar bra och vill bo i bostadsrätt eller villa kan köpa sig en bostad, men detta är inte ett realistiskt alternativ för alla. En del vill inte bo i en bostadsrätt, eftersom bostadsrätten kan minska i värde och de sitter då fast med stora lån. Det innebär också ett större ansvar för boendet jämfört med en hyresrätt. Många kan helt enkelt inte heller få lån för att köpa sig en bostadsrätt, då de tjänar för lite, eller inte har en fast anställning. För många studenter är situationen än svårare. Nyanlända studenter har knappt någon möjlighet att hitta en bostad. Det krävs idag cirka 14 månader för att få ett rum i en korridor, ännu längre för en lägenhet. Även om det finns förturer för nya studenter hos exempelvis Studentstaden, så gäller det endast de rum som blir lediga för inflyttning i augusti och september. Det är inte tillräckligt på långa vägar. Alla studenter vill inte av olika skäl bo i studentkorridor. Över hälften av Sveriges studenter är över 25 år, och de kan då ha levt ensamma eller tillsammans med en annan person innan studierna. Cirka 20 procent av studenterna har dessutom barn. Att exempelvis flytta till en studentkorridor och ha barn är inte något som låter sig göras. Det finns då risk att de väljer att inte studera alls. I bästa fall studerar de någon annanstans än i Uppsala. En del studenter försöker lösa den mest akuta boendesituationen genom att bo inneboende hos någon eller genom att hyra en bostad eller ett rum i andra eller tredje hand. Detta är ett osäkert 3

4 boende, där studenten också i vissa fall utnyttjas av hyresvärden genom att de får betala en högre hyra än de borde. Det finns i Uppsala, såväl bland beslutsfattare som bland delar av allmänheten, en strävan efter och en stark önskan att förbli en småstad, eller i vart fall att ha en småstadskänsla. Småstadsmentaliteten har definitivt sina poänger, att staden inte skall växa mer, och att det alltid är nära till naturen och landet. Problemet är dock att samtidigt som Uppsala växer uttalar inte beslutsfattare i Uppsala kommun klart ut att målet är att staden inte ska växa mer. Istället försöker de få både en storstad med mer än invånare och en småstad, med låga hus och nära till allt. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Läget är allvarligt eftersom det är politiska beslut som styr vad som får byggas och var det får byggas. Exempelvis motsätter sig kommunens beslutsfattare allt som oftast byggandet av byggnader högre än 6-7 våningar, med motiveringen att den så kallade Uppsala-siluetten ska bevaras. Det ska med andra ord alltid vara fri utsikt över bland annat domkyrkan och slottet. Denna syn innebär i förlängningen att om det ska byggas mer måste fler grönområden bebyggas, något som ju också många starkt motsätter sig. I ett längre perspektiv hotas Uppsalas välstånd av bostadsbristen. Om inte företagen hittar den arbetskraft de behöver för att utvecklas i Uppsala, så blir de tvingade att flytta. Om universitetens studenter och nyanställda inte hittar någonstans att bo så kan universiteten inte fortsätta vara framstående lärosäten. Tecken på det förra ser vi redan, då Mälardalsregionen inte längre är landets mest snabbväxande region. Historik Varför har det då blivit denna kris? Vi ser flera orsaker till det. Dels har universitetet expanderat mycket under de senaste 10 åren. Uppsala hade i början av 1990 endast omkring helårsstudenter. För år 2002 beräknas antalet till över Expansionen av högskolan har skett i stort sett hela Sverige, men bostadspolitiken har inte koordinerats med expansionen. Vare sig regeringen eller kommunen har haft någon framförhållning för att möta den väntade inflyttningen till högskoleorterna. Regeringen har istället avskaffat den räntesubventionerade bostadspolitik som socialdemokraterna fört under många år. Subventioner och ränteavdrag minskades med ett 30-tal miljarder kronor, samtidigt som skatter (bl.a. byggmomsen) höjdes. Den senaste tiden har det i medierna avslöjats ett antal karteller inom bygg- och anläggningsbranschen. Oavsett om karteller har funnits i Uppsala eller inte så har konkurrensen på Uppsalas byggmarknad varit mycket dålig. Detta har fört med sig stigande priser. Byggföretagen har dessutom främst varit intresserade av att bygga bostadsrätter, för vilka de kan ta ut ett högt pris. Byggbolagen har dessutom lyckats dåligt med att pressa priser, eftersom det inte har behövts på den marknad som är idag. Boverket visar att en stor del av de kostnader som finns inom byggbranschen är beroende på dålig planering och fel som görs under byggnationer. Uppsala kommun har det främsta ansvaret för bostadssituationen i Uppsala. Trots att det uppstod bostadsbrist under 1990-talet byggdes det under andra hälften av årtiondet färre bostäder i kommunen än någonsin tidigare (ca 170 bostäder per år mellan år 1995 och 1999 mot runt 800 per år under tidigare år). Det kommunägda bostadsföretaget Uppsalahem byggde knappt någonting alls och det är främst under de senaste åren som företaget har börjat bygga på nytt. Fortfarande byggs det dock på tok för lite, och för dyrt. Markpriserna och tillgången till 4

5 mark är ett stort problem som kommunen måste ta ett större ansvar för. Att man har för detaljerade detaljplaner är dessutom vanligt vilket gör att arbetet inför varje byggprojekt blir alltför omfattande. Vad vill kåren? en vision Bostaden är en central plats i tillvaron och betyder mycket för de flesta personer, så även för studenter. Det är för många en plats där man träffar familj och vänner, i vissa fall också skaffar vänner och familj. För många studenter är bostaden också en arbetsplats. Det är där man bedriver majoriteten av studierna; läser inför tentan, skriver promemorior och uppsatser, m.m. Betydelsen av en god bostad kan därför inte nog understrykas. Uppsala studentkårs mål är därför att samtliga studenter i Uppsala ska ha en god bostad. Studenternas familjesituation varierar mycket och önskemålen om bostadstyp likaså. Vissa vill upptäcka gemenskapen i en studentkorridor medan andra har sambo och barn och behöver en större lägenhet. Dokumenterat är dock att många studenter i Uppsala vill bo i en egen hyreslägenhet. Studenternas bostadsmarknad bör därför inte vara helt skild från Uppsalas övriga bostadsmarknad, utan snarare integrerad i densamma. Det ställer dock krav på att Uppsalas bostadsmarknad börja fungera igen, vilket kräver en aktiv och handlingskraftig kommunal bostadspolitik och ett kraftigt ökat bostadsbyggande. Framförallt måste andelen hyresrätter öka kraftigt. Dagens nivå med endast 23 procent hyresrätter är en av de absolut lägsta nivåerna bland landets kommuner (om inte den allra lägsta). Detta är beklagligt och särskilt bekymmersamt för en stad som Uppsala med så många studenter, för vilka hyresrätten lämpar sig synnerligen väl. Studenter har ofta svårt att få banklån till att köpa sig en bostadsrätt, och kanske stannar de bara i staden i något eller några år och vill därför ha ett flexibelt boende. För att få en fungerande bostadsmarknad måste byggandet av hyresrätter därför prioriteras framför bostadsrätter och andra upplåtelseformer. Vi kräver att man ser ett 50 procentmål framför sig för andelen hyresrätter. Trots detta är det emellertid viktigt att tillägga att i den akuta situation som Uppsala befinner sig i är det allra viktigaste att det överhuvudtaget byggs bostäder. I slutändan förbättras nämligen bostadssituationen oavsett om det är dyra bostadsrätter eller billiga hyresrätter som byggs. Det är dock viktigt att det finns olika upplåtelseformer i alla områden, då det annars riskerar att uppstå stora problem i framtiden. Studentbostäderna bör införlivas i områden med annan upplåtelseform, och så kallade studentgetton bör undvikas. Vid studentbostadsbyggande är det viktigt att staten tar en viktig del av ansvaret. Utbildningspolitiken är en statlig angelägenhet. När regeringen satsar på en utbyggnad av högskolan är det därför viktigt att en sådan följs av en likadan satsning på studentbostäder. Dessa båda frågor är så intimt knutna till varandra att de båda måste löpa parallellt. Under 1990-talets kraftiga utbyggnad av högskolan gjordes inte detta, vilket gav den bostadsbrist vi ser idag. Detta misstag får inte upprepas. Uppsala studentkår vill också se bostadsfrågan ur ett delvis annat perspektiv. Vi har en vision om Uppsalas framtid som en attraktiv kunskapsstad med ett dynamiskt och kunskapsintensivt näringsliv och två moderna universitet. Staden bör ta tillvara på det omåttliga kunnandet som finns bland studenter och forskare och erbjuda dem förutsättningar för att förverkliga sina idéer och drömmar. 5

6 Kommunen står därför inför ett vägval. Vill den att Uppsala ska förbli en småstad måste politikerna klart uttala att man inte vill att staden växer mer. Då kan företag och universitet bygga ut i någon annan kommun och i andra städer. Men om man vill att Uppsala också i framtiden skall vara en kunskapsrik tillväxtkommun, så måste man överge småstadsvisionen. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Medel för att uppnå våra mål: ett 20-punktsprogram För att uppfylla våra mål måste en rad krafter samverka och stora förändringar komma tillstånd. Kommunen måste föra en ordentlig bostadspolitik och utnyttja de instrument som den har till förfogande. Staten måste skapa de nödvändiga förutsättningar som behövs för att detta ska kunna vara möjligt. Byggföretagen måste bland annat se över sina kostnader och eftersträva lägre kostnader. Och universitetet måste ta ett större ansvar. Mer konkret behöver 20 punkter uppfyllas för att alla Uppsalas studenter ska kunna ha en dräglig bostadssituation. Staten 1. Se över beskattningsreglerna inom bostadssektorn! Bostadsbyggandet är förknippat med en mängd skatter. Det är knappast orimligt att sänkta skatter skulle leda till ökat och billigare bostadsbyggande. Men hur mycket skulle de behöva sänkas innan det ger resultat? En utredning bör därför tillsättas för att göra en ordentlig översyn av beskattningen inom bostadssektorn. En viktig uppgift för en sådan utredning är även att undersöka hur eventuella sänkta skatter kan komma konsumenterna till del, det vill säga hyresgästerna, och inte fastna i bygg- och fastighetsbolagens fickor. 2. Gör en översyn av de statliga stöden för bostadsbyggande! Statens riktade stöd för ett ökat bostadsbyggande, som i sig tycks ha en positiv effekt för byggandet av studentbostäder och hyresrätter, kännetecknas av ett kortsiktigt tänkande och paradoxala regler. Bidragen för studentbostadsbyggande har exempelvis under de senaste åren förlängts med kort varsel och därmed gjort det svårt för byggherrar att planera långsiktigt. Dessutom är bidraget till studentbostadsbyggande betydligt lägre än det till hyresrätter, vilket gör det ofördelaktigt att bygga studentbostäder. Bidraget till byggande av studentbostäder är dessutom uppbyggt så att bidragsstorleken är beroende av kostnaden. Ju högre kostnad desto högre bidrag. Det är ett orimligt system. Istället borde man ge bidragets maximibelopp oavsett produktionskostnaden, så att man tjänar på att bygga billigt. Regelverket känns med andra ologiskt och vi menar därför att det bör ses över, för att hitta ett mer sammanhållet bidragssystem. Kanske skulle en översyn av stöden kunna göras samtidigt som man ser över skatterna, för att verkligen ta ett helhetsgrepp. 3. Öka kontrollen av brottsliga karteller och samarbeten! Under senare tid har karteller avslöjats inom bygg- och anläggningsbranschen. Dessa har främst gällt asfaltskarteller, men även gällande bostadsbyggande i exempelvis Uppsala. En ökad kontroll är därför helt nödvändig för att komma till rätta med dessa brott och för att små seriösa byggare ska ha en chans att konkurrera. Det är möjligt att hårdare straff kan avskräcka personer och företagsledningar att söka karteller. Det är även viktigt att 6

7 förtydliga straffansvaret, så att det hela tiden är klart vem som gör fel och därmed vem som kan komma att dömas. Stat och kommun 4. Förenkla byggnormerna! Idag är byggkrav och standarder tämligen rigida. Oavsett upplåtelseform och målgrupp ska nybyggda bostäder uppfylla samma byggkrav och ha samma standard. Det finns standarder som inte har något med bostadens utformning att göra, och som måste ses över. Exempel på sådana standarder är antalet parkeringsplatser per lägenhet. Detta fördyrar byggandet. En mycket noggrann översyn av alla reglerna, både på kommunal och riksnivå är mycket välbehövlig, för att underlätta för ett byggande som är bättre anpassat efter målgruppen och därmed möjliggör för variation. Det är dock viktigt att även studentbostäder har en god standard. 5. Akademiska Hus och Statens Fastighetsverk bör upplåta mark för studentbostadsbyggande! Mycket mark och många fastigheter ägs idag av statliga företag främst Akademiska Hus och Statens Fastighetsverk. Dessa ska främst tillgodose behovet av universitetslokaler m.m. Hittills har det inte legat i bolagens uppdrag att tillgodose behovet av studentbostäder. Detta bör man ändra på. Högre utbildning är en statlig angelägenhet. När högskolan byggs ut måste staten även ta ett ansvar för att en sådan utbyggnad följs av ett byggande av studentbostäder, så att de nya studenterna har någonstans att bo. Ett sätt skulle kunna vara att ge Akademiska Hus och Statens Fastighetsverk i uppdrag att upplåta en viss del av sin mark till studentbostadsbyggande. Det kan vara såväl permanenta som tillfälliga studentbostäder, beroende bland annat på marktillgången och det förväntade behovet av nya institutionslokaler, etcetera. Uppsala kommun 6. Bedriv en aktivare markpolitik! Kommunen har ett flertal verktyg till förfogande för att underlätta för bostadsbyggande och för att styra bostadsbyggandet i en viss riktning. Ett viktigt sådant verktyg är en aktiv markpolitik. Genom en sådan kan kommunen styra byggandet utifrån önskemål om upplåtelseformer. I Uppsala, med så låg andel hyresrätter, måste kommunen bedriva en aktiv markpolitik för att öka byggandet av hyresrätter. Kommunen måste kräva att det byggs en viss andel hyresrätter för att upplåta mark för bostadsbyggande. Allra viktigast är detta i områden där hyresrätter i allt väsentligt saknas. I andra kommuner bedrivs redan idag en aktiv markpolitik. Det förekommer exempelvis att mark delas ut gratis om den används för byggande av billiga hyresrätter. 7. Se över de kommunala avgifterna! De kommunala avgifterna är tämligen obetydliga för produktionskostnaden och hyresnivån brukar vara ett argument från vissa kommunala företrädare. Argumentet håller inte. Det finns ingen enkel lösning på hur man ska sänka produktionskostnaden, det vill säga ingen enskild åtgärd räcker. Många bäckar små stämmer väl i detta sammanhang. Därför måste kommunens avgifter för olika anslutningar, sophämtning och liknande ses över. Vissa av dessa avgifter har visserligen nyligen ändrats, men fortfarande gynnar exempelvis anslutningsavgifterna för vatten och avlopp byggandet av stora bostäder. Andra 7

8 kommuner arbetar mycket aktivt med denna fråga, exempelvis genom att ge låga eller inga anslutningsavgifter, i utbyte mot billiga hyresrätter. 8. Bekämpa småstadsmentaliteten! Den småstadsmentalitet som finns bland många kommunala företrädare och bland allmänheten och som bland annat tar sig uttryck i att Uppsalasiluetten måste bevaras, förhindrar utvecklingen till en modern storstad. Denna nostalgiska syn är svårförenlig med ett Uppsala som idag är landets fjärde största stad och som numera har närmare invånare. Följden blir en ologisk och inkonsekvent politik, där utsikten mot värmeverkets skorsten, vattentornet, slottet och domkyrkan ska värnas när det ska byggas bostäder, medan det nya polishuset kommer att få skymma såväl domkyrkan och skorstenen. Att inte få bygga på höjden innebär att mer mark måste tas i bruk för byggande om Uppsala skall fortsätta växa. Då är det bättre att se välplanerade parker och vackra naturområden i snar närhet till staden, än att staden skall ha kvar sin småstadsmentalitet. Skyskrapor är ett naturligt inslag i dynamiska storstäder. 9. Förenkla planarbete! Idag tar det lång tid att ändra en detaljplan, vilket kraftigt fördröjer planarbetet. Detta borde förkortas, bland annat genom borttagande av någon eller några överklagandeinstanser. En rättssäker hantering av ärendet skulle kunna fungera och kanske till och med förbättras - med färre överklagandeinstanser. Ett annat sätt för att snabba på processen vore att delegera ansvaret från kommunfullmäktige till byggnadsnämnden. I andra kommuner har beslutsfattare anammat just detta synsätt. 10. Främja mindre projekt så att även små byggföretag kan bygga! De stora byggföretagen dominerar kraftigt på Uppsalas bostadsmarknad. Dessa företag bygger dock varken särskilt billigt eller hyresrätter. För att främja konkurrensen måste fler byggföretag komma in på marknaden. Många av de mindre byggföretagen kan dock inte vara med i stora projekt. Därför behöver man främja även mindre byggprojekt, för att kunna locka några av de mindre bolag som bygger billigt att bygga även i Uppsala. Då skulle antagligen också de större bolagens kostnader minska. 11. Hjälpsamma tjänstemän vid planhandläggning! De små byggbolagen har inte så stora resurser eller kunskaper om planarbete, vilket medför att de ofta drar sig för att bygga själv om det krävs en ny detaljplan. Om Uppsala kommun arbetade mer för att tjänstemännen skall kunna bli mer behjälpliga med råd och framtagande av förslag, så skulle fler kunna bygga. Denna något förhöjda kommunala kostnad skulle medverka till att konkurrensen främjades. 12. Ta fram en bostadsförsörjningsplan! Det behövs ett dokument där kommunen går igenom vilka möjligheter som finns för att öka bostadsbyggandet, och särskilt byggandet av hyresrätter, samt vad kommunen kan göra. I den bör de kommunalpolitiska verktygen lyftas fram, till exempel aktiv markpolitik. Där kan det också stå på vilket sätt beslutsfattare på olika nivåer kan bidra till att få fram fler bostäder. Idag är problemet att få tycks veta vad som kan göras i den egna nämnden eller till och med i kommunfullmäktige. Att ta fram en bostadsförsörjningsplan är ett bra sätt att öka kommunens kunskap och handlingskraft. 13. Omvandla kontorslokaler, äldrebostäder och andra lokaler till studentbostäder! Enligt en undersökning som gjorts kostar det mer att göra om de befintliga äldrebostäderna, i enlighet med de nya standarderna, än det skulle göra att bygga helt 8

9 nya äldrebostäder. Det är då billigare att göra om de gamla äldrebostäderna till studentbostäder och bygga nya äldrebostäder. Det borde också vara möjligt att bygga om kontor, polishus och liknande till studentbostäder. Det krävs dock att planprocessen ses över och snabbas på, så att omvandlingen kan gå fort. Byggbolag och fastighetsbolag 14. Ha kontroll på kostnaderna! Att de allra flesta aktörerna på Uppsalas bostadsmarknad bygger dyrt har många orsaker, som allt som oftast bottnar i bristande kontroll. Det kommunala bostadsföretaget Uppsalahem har hittills genomfört de allra flesta av sina projekt med så kallad totalentreprenad, vilket ofta ger mindre kontroll över bygget och kostnaderna. Detta exempel visar att byggherrarna måste intressera sig mer för att ha kontroll hela vägen vid byggnationen. Exempel från andra delar av landet visar tydligt att man därigenom kan spara mycket pengar och att fler bostäder därmed kan byggas. Ett sätt att försöka kapa kostnaderna är att problematisera kvalitetsbegreppet och verkligen fråga sig vilken utformning som behövs på lägenheterna, vilken extrautrustning som är direkt nödvändig. I slutändan är det ju de boende själva som bör avgöra vad kvalitet är och hur mycket de värdesätter sådan. Det finns flera undersökningar som visar att många studenter hellre vill ha billig hyra än en massa extrautrustning i sina bostäder. Därför måste byggherrar och byggföretag ha en hårdare kontroll på kostnaderna och inte slösa onödiga pengar på det som de själva uppfattar vara kvalitet. Ett sätt att försöka få kontroll på kostnaderna skulle, i allmännyttans fall, vara att den tilläts bygga i egen regi, så som den gjorde på 1980-talet. På grund av dess stora problem med upphandlingen av privata byggtjänster skulle med andra ord startande av ett kommunalt byggbolag utan vinstkrav kunna vara ett alternativ. 15. Byggbolagen behöver effektiviseras, leta kostnader och prova nya byggmetoder! Inom EU finns det en fri rörlighet för varor och tjänster. Tyvärr har inte detta i någon påtaglig utsträckning påverkat konkurrensen på den svenska byggmarknaden. Få bolag köper material utanför Sveriges gränser, och ännu färre tar hjälp av byggare utomlands. På senare tid har det emellertid presenterats många nya metoder för att jaga kostnader. Exempelvis kan man skapa virtuella projektsammanställningar så att många kan vara med. Detta kan skapa nya allianser och underlättar framförallt för små företag att finnas med i processen. Kommunen och staten behöver därför samarbeta för att underlätta för utländska byggare att komma in på marknaden, för att därmed pressa de bolag som idag finns i Sverige att effektiviseras. Att industrialisera byggprocessen ska minska kostnaderna avsevärt och om man förbättrar planeringsarbetet kan man förhindra de kostsamma fel som idag ibland utgör 10 procent av byggproduktionskostnaderna. 16. Rimliga förtursregler! De allra hårdast drabbade av bostadsbristen menar vi är de nya studenterna, i synnerhet de många studenter som saknar tidigare koppling till Uppsala och som därför saknar kontakter i staden. Uppsala studentkår har arbetat fram ett system där nya studenter har förtur till de lägenheter som blir lediga i augusti och september. Det är inte ett helt rättvist system, eftersom det förlänger kötiden för dem som inte är nya och alla nya studenter kan inte heller garanteras bostad. Likväl menar vi att den svåra bostadssituationen kräver radikala åtgärder. Risken är annars att en hel del nya studenter tackar nej till sin studieplats på grund av att personen 9

10 Universitetet Uppsala studentkårs bostadspolitiska handlingsprogram saknar bostad. Dock kvarstår en del problem. Studerande med barn har svårt att bo i studentrum. Det finns oftast förtur till lägenheter för studerande som har barn, men de som har delad vårdnad har ingen förtur, vilket medför att de kan ha svårt att ha sina barn hos sig. Funktionshindrade kan också ha problem att bo i vissa bostäder, och kan behöva förtur till specialanpassade lägenheter och rum. Dessa aspekter är viktiga att ta med när man arbetar fram förtursregler. 17. Se över köreglerna! Uppsala studentkår har under en längre tid arbetat för att få fler studenter från studieovana miljöer skall börja studera vid Uppsala universitet. Därför missgynnar de nuvarande köreglerna, som gör det möjligt att ställa sig i kö för en studentbostad från och med 18 års ålder, starkt de grupper som saknar kunskap om dessa köregler. Det handlar oftast om studenter vars föräldrar inte själva har studerat. Det drabbar också dem som först senare i livet bestämmer sig för att läsa en högskoleutbildning. Vi menar därför att dessa köregler måste ses över. De måste vara tydliga och inte diskriminerande mot vissa grupper av studenter. Vi anser dessutom att man bör sträva efter att harmonisera köreglerna för de olika högskoleorternas studentbostadsföretag. Detta skulle underlätta för sökande till högskolan, som därmed slipper överraskas av att köreglerna i en högskoleort är helt annorlunda dem i en annan. 18. Hårdare kontroller av studentbostäder! Kontrollen av de som bor i studentbostäder måste bli hårdare. Nu kontrolleras de boende först efter flera år, vilket medför att de kan bo i studentbostäderna längre än de egentligen har rätt till. Därmed blir det färre studentbostäder till studenterna. Ett system som innebär att hyresvärden kontrollerar via CSN eller Uppdok (Uppsala universitets studiedokumentationssystem) om hyresgästen studerar borde vara enkelt att införa. Detta blir ett smidigt system. Andrahandsuthyrningar behöver kontrolleras hårdare. Icke tillåtna andrahandsuthyrningar innebär att färre studenter får möjlighet att få en bostad, samtidigt som de som hyr i andra hand riskerar att utnyttjas av uthyraren. Det är dock viktigt att påpeka att det är den allmänna bostadsbristen som medför att många bor i studentbostäder trots att de inte studerar. Om det blev lättare att få en vanlig bostad, så skulle problemet bli mycket mindre. Vi vill återigen betona att Uppsalas främsta problem inte är bristen på studentbostäder, utan bristen på hyreslägenheter eller billiga bostadsrätter som nyutexaminerade kan flytta till. 19. Universitet måste bli aktivare! Trots att vi har kunnat skönja en viss aktivitet från universitetet den senaste tiden är universitetet fortfarande tämligen tystlåtet när det gäller kraven på fler bostäder åt studenterna. Inte minst medför universitetets relativa tystnad i den allmänna debatten att en mycket viktig röst inte hörs i den utsträckning den borde. Exempelvis menar vi att både regeringen och kommunen skulle lyssna på ett helt annat sätt om universitetet krävde åtgärder för att öka bostadsbyggandet, än när studenterna ensamma agerar och protesterar. 20. Inga fler studieplatser innan det byggs fler bostäder! Uppsala universitet har vuxit mycket under de senaste åren. Dock har det endast tillkommit marginellt med bostäder, vilket har skapat den akuta bostadsbrist vi nu har. Innan bostadsfrågan är löst bör universitetet därför inte äska fler platser. 10

11 Kortsiktiga strategier för att förbättra studenters bostadssituation Utöver dessa punkter vill vi avslutningsvis peka på ett par åtgärder som är av mer tillfällig karaktär, men som inte är en del av långsiktig lösning. De är dock viktiga i ett kortsiktigt perspektiv, för att komma tillrätta med den akuta bostadsbristen. Det är, för det första, en markpolitik som syftar till att bygga tillfälliga bostäder. Det gäller såväl kommunalt som statligt ägd mark, och som inte ska användas på ett antal år. För att sparka igång byggandet av permanenta bostäder bör man se till att tillfälliga bostäder sätts upp för att klara av det akuta behovet. För det andra bör det bli enklare att hyra ut en del av en bostad eller en bostad i andra hand. Detta skulle visserligen inte leda till att det byggs fler bostäder. Däremot skulle det kunna ge ett snabbt tillskott av bostäder, och möjligtvis även ett stort sådant. Enligt vissa uppgifter skulle uppemot nya bostäder kunna hyras ut om man fick hyra ut en del av bostaden skattefritt. Att se till att det finns nödboende för de studenter som anländer till Uppsala i september och januari torde vara kommunens uppgift. Man borde kunna upplåta bostäder i cirka två månader för dessa nya studenter, medan de letar efter en fast bostad. Kommunen ska se till att ha en öppen dialog med intresseorganisationer som Uppsala studentkår, för att se till att alla är informerade om den bostadssituation som råder. 11