SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDET Disciplinnämnden (DIN) Ärende nr 14:2015

Transkript

1 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDET Disciplinnämnden (DIN) Ärende nr 14:2015 Protokoll fört vid disciplinnämndens (DIN) möten torsdagen den 15 oktober 2015 i Arlanda och den 18 november i Flyinge. Ledamöter: Cecilia Tholse Rogmark, ordförande, Elisabeth Lette, Mikael Sedolin, Ragnar Olsson, Lars-Olof Axén, Anna Björklund och Anna Thorstenson Saken: Otillåten hantering av häst m.m. BESLUT Att meddelas den 24 november 2015 Disciplinnämnden beslutar att stänga av ryttaren under två (2) månader då denne brutit mot reglerna vad avser otillåten hantering av häst enligt TR 1 moment 174 p 4 och RF:s stadgar 14 kap 2 p. 14 och 14 kap 6. Beslutet gäller från och med den 25 november 2015 till och med den 24 januari SKÄL Vid Helsingborgs Fältrittklubbs tävlingar den 20 september 2015 startade ryttaren med hästen i klass 10, höjden 130, bedömning A för avdelning B med 14 startande ekipage. Ekipaget genomförde ritten med 8 fel. Med anledning av ryttarens hantering av hästen under framhoppningen och ritten samt efter ritten beslutade tävlingsjuryn att stänga av ryttaren från klassen. Tävlingsjuryn har anmält händelsen till Disciplinnämnden. Tävlingsjuryn har hänvisat till att ryttaren på banan och utanför uppträtt mycket olämpligt, TR III moment , samt ridit på tävlingsområdet med oriktig utrustning; TR III moment , - ett spö överskridande 75 centimeter, TR III moment 305,2,4. Ryttaren har vidare inte uppträtt och hanterat sin häst så att den inte på något sätt tagit skada. Dessutom har andra ryttare, funktionärer och åskådare har tagit anstöt, TR III moment Ryttaren medger att han under framhoppningen delvis använde ett spö som var längre än 75 centimeter. Ryttaren utgick ifrån att förbundet homogeniserat det svenska reglementet med det internationella. Ryttaren motsätter sig övriga anklagelser. Tävlingsjuryn har uppgett följande.

2 Under ryttarens uppvärmning till klassen och under ritten fanns inte överdomaren på plats pga. rondering vid parkeringen och framridningen utomhus. Tävlingsledaren ser ritten och att hästen står emot på hinder nr 1 och att ryttaren slår ett par slag på hästens bog. I landningen river hästen och får ytterligare några slag på bakdelen med ett uppvinklat spö. Genom svängen till hinder nr 2 utdelar ryttaren 3-5 kraftiga skänkelslag. Ridningen uppfattas av tävlingsledaren och ytterligare minst en person som väldigt aggressiv genom hela ritten. Med anledning av detta uppsöker tävlingsledaren domaren och ifrågasätter varför denne inte uppmanat ryttaren att ta det försiktigt med spöet. Domaren berättar att hon startade ryttaren som var klassens tredje startande. När ryttaren hoppade hinder nr 1 läste hon från startlistan, stam, uppfödare och ägare i högtalarna. När hon lyfte blicken hade bommen på hinder nr 1 fallit, vilket hon även noterat ljudet av. Hon reagerade inte på att något skulle ha hänt under ritten. Avståndet från domartornet, placerat i ridhusets hörna och med hinder emellan, gör att hon inte hade möjlighet att se om det utdelades några kraftiga skänkelslag. På vägen från ridhuset till sekretariatet får tävlingsledaren från åskådare och ryttare påpekanden om att tävlingsledaren måste agera mot ryttarens uppförande mot hästen under ritten. Tävlingsledaren får också inom loppet av några minuter flera sms gällande ritten. På läktaren vid hinder nr 2 sitter flera av föreningens funktionärer som också starkt reagerar på ridningen. Till sekretariatet, där överdomaren befinner sig, kommer andra ryttare som ridit och hoppat fram till klass 10 samtidigt med den anmälda ryttaren och som reagerat över att denne ridit fram hästen på ett sätt som strider mot tävlingsreglementet och Code of conduct. De anser att ryttaren är mycket hård mot hästen och straffrider den under framridningen. De har också reagerat mot att ryttaren rider fram en unghäst med ett dressyrspö. Ryttaren ska ha sparkat hästen i sidorna upprepade gånger. I ett avbrott i framridningen har ryttaren tagit av hjälptyglarna och bytt dressyrspöet till ett hoppspö. När ryttaren därefter börjar hoppa fram rappar ryttaren hästen upprepade gånger med hoppspöet efter språnget. Ryttaren ska också ha galopperat hästen i ett högt tempo efter att ha hoppat hinder och ridit rakt mot väggen. Efter klassens slut kommer flera ryttare till överdomaren och undrar varför den anmälda ryttaren inte blivit tillsagd under ritten vilket några andra ryttare blivit under tävlingen. Eftersom överdomaren inte varit på plats i ridhuset under ritten får ryttarna berätta vad de sett och upplevt. På väg ut från ridbanan väljer ryttaren att passera genom volten dvs. den ring man passerar för att besiktiga sin häst, i riktning mot stallarna och parkeringen. I volten möter ryttaren en uppfödare/hästägare. Denne upplever att ryttaren sparkar så kraftigt med sina skänklar att hästen flyger omkring och skrämmer de väntande hästarna. Uppfödaren/hästägaren säger till ryttaren att lugna sig, något som ryttaren inte tycks höra eftersom denne fortsätter att straffrida hästen. Eftersom besiktning av startande hästar sker vid volten reagerar även tävlingsveterinären på

3 ryttarens beteende mot hästen. Tävlingsveterinären anser att ryttaren bestraffar sin häst med sporrarna. Efter genomgång av alla inkomna uppgifter beslutar tävlingsjuryn ska stänga av ryttaren från klass 10. Tävlingsveterinären har i ett av tävlingsjuryn tillsammans med anmälan inlämnat Veterinärintyg intygat att ryttaren bestraffade sin häst med sporrarna efter banhoppningen. Bestraffningen skedde i longeringsvolten bredvid framhoppningen i ridhuset. Ryttaren har uppgett bl.a. följande. Ryttaren beklagar om hans sätt att rida upplevts som stötande av en del av publiken då hans mål är att genomföra ritterna på ett för hästen så bra sätt som möjligt i den situation som ryttaren befinner sig i. Ryttaren sätter alltid hästens välbefinnande i fokus, både på och utanför banan. Den aktuella dagen var hästen något osäker vilket hästar ibland blir när underlaget inte riktigt skapar ett bra fäste i avsprånget vilket var fallet med underlaget på framhoppningen. När ryttaren sitter upp på hästen - ett sjuårigt fölsto - för uppvärmning inför den aktuella klassen tycker ryttaren att hästen, som har gramantygel, inte tar framåthjälpen (skänkeln) på önskvärt sätt. Ryttaren tar då hjälp av ett dressyrspö, ett spö längre än 75 cm. Ryttaren duttar hästen bakom sadeln ett par gånger i samband med ökning av tempo. Ryttaren håller båda händerna i respektive tygel. Inför framhoppning av hästen tar ryttaren av gramantygeln och byter dressyrspöet mot ett hoppspö. Helt enligt internationellt reglemente. Vid något tillfälle under framhoppningen har ryttaren gjort en tempoökning i landningen eftersom hästen hänger i luften vilket kan vara skadligt för hästen vid hoppning av oxer/trippelbarr. Detta ingår i ryttarens system för att utbilda hästar för att få hästen i framåtbjudning i landningen. Det var få ekipage på framhoppningen eftersom det var flera ryttare som hade många hästar på få starter. Ingen av de närvarande kommer med klagomål på ridningen till ryttaren. Tävlingsledaren är också närvarande under framhoppningen men kommer inte med några synpunkter. I tävlingsmomentet upplever ryttaren att denne måste använda stark framåtdrivande hjälp. Hästen står emot och tar inte för sig. Ryttaren använder skänkel som drivande hjälp, ej spö. Hästen blir hängande i luften för länge på hinder nr 1, en oxer, och får ett bakbensfel. I svängen runt till hinder nr 2, en trippelbar, finner ryttaren det nödvändigt att ge hästen en starkare framåthjälp genom en dask bakom sadeln för att ekipaget ska klara av att hoppa detta längdhinder som står tämligen kort ur sväng. Det är inte i syfte att bestraffa hästen som ryttaren tar hjälp av spöet. Ryttaren har inte piskat med uppvinklat spö och inte slagit rund slag. Ryttaren

4 rider fortsatt med lite starkare skänkel, men några 3-5 kraftiga skänkelslag är det inte tal om. Efter hinder nr 2 fortsätter ritten utan hjälp av spö men ryttaren får använda mer skänkel än vanligt. Ryttaren får inte under något skede av ritten någon tillsägelse eller uppmaning från domaren, som inte tycks uppfatta ritten som stötande eller på annat sätt olämplig, vilket domaren också redogör för i anmälan. Efter ritten går ryttaren ut samma väg som ryttaren alltid har gått för att möta upp den häst ryttaren ska rida i nästa start. Under hela helgen har denna väg varken varit avstängd eller på annat sätt skyltad som olämplig. Någon annan väg har heller inte hänvisats till. Ryttaren passerar veterinären på vägen till longeringsvolten. Veterinären samtalar med vittne 5. Ingen häst finns i närheten. Ingen besiktning pågår. Ryttaren skrittar till volten där ryttarens häst för nästa start står. En person leder en häst i volten, detta tycks vara uppfödaren/hästägaren 1. Då ryttaren inte upplevt sin häst som tillräckligt alert för skänkeln rider ryttaren skänkelvikning ett par steg i volten och råkar då komma för nära uppfödaren/hästägaren och hennes häst som olyckligtvis blir rädd. Ryttaren säger ursäkta, rider undan, och sitter av för att sitta upp på nästa häst inför nästa start. Ryttaren har inte på något sätt straffridit hästen eftersom detta inte leder till utveckling hos hästen. Hästen fick inga synliga skador av ritten. Hästen har efter den aktuella tävlingen ridit ett antal felfria rundor med förtroende. Ryttaren anser att ärendet kunde ha retts ut på plats. Ryttaren red ytterligare en klass och var kvar ca en timma efter aktuell klass. Slutligen framhåller ryttaren att detta är hans levebröd och att ett eventuellt straff kan få mycket stora konsekvenser för honom. Ryttaren har åberopat ett antal vittnesintyg. Vittne 1 såg ritten och uppger: I uppsprånget på första hindret fryser hästen sig och river bakbommen. Ryttaren driver hästen framåt efter hindret för att den ska ta skänkeln och bli framme för den. Mellan hinder nummer 1 och 2 lägger ryttaren till spöet en gång för hinder nummer 2 är ett längdhinder (trippelbarr) och då måste hästen räcka över det. Hästen får bra avsprångspunkter på samtliga hinder genom hela banan, då ryttaren ger förutsättningar till det. Ryttaren driver hästen med skänkeln och har rätt antal galoppsprång på alla distanser. Hade ryttaren inte gjort det hade hästen troligen blivit tveksam och rivit eller i värsta fall kraschat i något hinder. Ryttaren hade två alternativ att välja på; antingen rida hästen framåt eller utgå. Valet ryttaren gör är enligt min åsikt det rätt, för att skapa förtroende hos hästen. 1 Se sid 3 st1, DINs anmärkning

5 Vittne 2 såg ritten och anser att ryttaren inte uppträdde på ett otillbörligt sätt. Hästen såg lite spänd ut och ryttaren blev tvungen att driva på henne, men inget uppseendeväckande så som vittne 2 ser det. Vittne 3 såg ritten men kommenterar inte den utan uppger enbart att domaren och ingen annan reagerade på den. Vittne 4, som äger häst ihop med ryttaren, uppger att hon av den anledningen följde ryttaren både på framhoppningen och under ritten. Hon berör i sitt yttrande enbart ritten. Hon uppger att ryttaren fick ha mer stöd med skänkeln i avhoppet samt fick även mana fram hästen i landningen för att bibehålla bjudningen. Hästen stod emot på banan vilket vittne 4 aldrig tidigare sett hästen göra. Vittne 4:s uppfattning är att underlaget var löst på både framhoppningen och banan vilket gjorde en del hästar osäkra. Hon anser inte att ryttaren skadat hästen eller agerat utanför regelverket. Tvärt om hjälpte ryttaren hästen att komma över och inte hänga sig på en bak bom och skada sig. Hästen fick mer hjälp än vad hon är van vid. Hästen fick en påminnelse av spöet i framåtdrivande syfte efter första hindret och dessutom starkare skänkel i landningen för att vara i bjudning till nästa hinder. Vittne 4 ser inget fel i detta. Vittne 5 befann sig i ryttargången när ryttaren kom ut från banan. Ryttaren skrittade hästen till den runda collectingringen och red några steg skänkelvikning åt höger och vänster på vägen dit. Vittne 5 uppfattade inte detta på något sätt störande för henne och hästen såg inte stressad eller orolig ut. I ringen blev tydligen någon annan häst något skrämd. Vittne 5 uppfattade inte detta som något större problem. Vittne 6 som arbetar hos ryttaren uppger att hästen efter ritten mådde bra som vanligt, inga märken efter sporrar eller spö. Inga märken i mungiporna. Vittne 6 rider ofta hästen till vardags och den kändes som vanligt dagen efter. Slutligen innehåller en av ryttarens inlagor ett citat som inte är undertecknat men som uppges vara från vittnet, vittne 7. I citatet anges att vittnet var placerad på tävlingsbanan vid den aktuella ritten. Vittne 7 hade således full uppmärksamhet under hela ritten. Vittne 7 kan inte se att ryttaren agerat otillbörligt emot sin häst. Ryttaren driver på hästen vid ett par tillfällen för att förmå hästen ta tag i hindren. Det kan enligt vittnet inte utgöra grund för disciplinär åtgärd emot ryttaren. Ryttaren har fått del av samtliga handlingar i ärendet och beretts tillfälle att yttra sig och komma in med skriftlig bevisning samt informerats om sin möjlighet att begära muntligt sammanträde och där höra de vittnen ryttaren har åberopat. Ryttaren har inte begärt muntligt sammanträde.

6 Disciplinnämnden gör följande bedömning: Djurskyddet och hästens välbefinnande är grundläggande för ridsporten vilket inte minst framgår av Code of Conduct. Det är centralt att inte uppträda på ett sätt som riskerar att skada ridsportens anseende. Ansvaret för att leva upp till dessa krav gäller alla som är aktiva inom ridsporten. När det gäller hur ridsporten uppfattas utåt torde de stora elit- och nationella tävlingarna samt andra liknande arrangemang ha stor betydelse för uppfattningen hos tredje man om ridsporten. Ett gott djurskydd och i övrigt bra och etiskt korrekt uppträdande av de som är aktiva inom ridsporten är av avgörande betydelse. När det gäller överträdelser av tävlingsreglementet som rör djurskyddet eller som riskerar att påverka ridsportens anseende blir därför utrymmet att beakta sådan som hur överträdelsen påverkar den enskilda aktivas yrkesutövning mindre. Otillåten hantering av häst regleras dels i TR I dels i respektive grens TR. Reglerna om otillåten hantering av häst gäller inom hela tävlingsområdet, det vill säga även under framhoppning och på vägen från tävlingsbanan så länge ryttaren befinner sig inom tävlingsområdet. Med otillåten hantering menas bland annat varje åtgärd mot häst som har karaktär av bestraffning, ryck i tyglar eller tömmar, kraftiga skänkelslag och överdriver användande av spö (TR I moment 174 p. 1-2). Spö, piska eller sporrar får inte användas som bestraffning utan endast som anvisning. Det är förbjudet att använda spö eller sporrar för att ventilera en ryttares humör (TR I moment174 p. 1-2). Ryttare som gör sig skyldig till någon form av otillåten hantering av häst eller i övrigt uppträder olämpligt mot häst kan anmälas till SvRF och bestraffas enligt 14 kap RF:s stadgar (TR 1 moment 174 p.4). Som tävlingsledningen noterar i anmälan innehåller även TR III regler som rör otillåten hantering av häst. Enligt tävlingsjuryns anmälan har ett stort antal personer reagerat mot ryttarens hantering av hästen under framhoppningen, under tävlingsritten och direkt efter ritten på eller i anslutning till volten. Bland de som reagerat mot hanteringen av hästen finns personer i tävlingsjuryn, andra funktionärer, medtävlande, åskådare, hästägare och inte minst tävlingsveterinären. Det har inte framkommit någon omständighet till stöd för att tävlingsjuryn, tävlingsveterinären eller andra i anmälan angivna personer skulle vilja förtala ryttaren eller av annan anledning inte skulle uttala sig sanningsenligt. Det saknas generellt anledning att anta att de som reagerat missbedömt ryttarens hantering av hästen. Det stora antal personer reagerat mot ryttarens hantering av hästen talar emot att så skulle vara fallet. De vittnen som ryttaren har åberopat och som sett någon del av händelseförloppet har samtliga, med ett undantag, kommenterat ryttarens agerande under ritten. Det finns alltså olika uppfattningar om ryttarens agerande under själva ritten. Med hänsyn härtill och då domaren inte sett det aktuella händelseförloppet anser Disciplinnämnden uppgifterna om

7 ryttarens agerande under ritten bör bedömas med viss försiktighet. Disciplinnämnden anser däremot att den beskrivning av händelseförloppet i övriga delar som framgår av tävlingsjuryns anmälan i allt väsentligt ska läggas till grund för nämndens bedömning. Av utredningen framgår att ryttaren under framhoppningen varit mycket hård mot hästen och att det uppfattats som att ryttaren straffridit hästen. Ryttarens användning av skänklar och spö har gått utöver vad som är acceptabelt. Det kan dock inte anses utrett att det överdrivna användande av spö också skedde medan ryttaren använde ett dressyrspö. Ryttaren har också ridit hästen rakt mot väggen. Tävlingsritten kännetecknades av en mer aggressiv ridning med kraftigare skänkelslag och mer omfattande användning av spö än vad som är normalt. Efter ritten har ryttaren i volten fortsatt att ge hästen kraftiga skänkelslag. Tävlingsveterinärens bedömning är att ryttaren bestraffade hästen med sporrarna, vilket får stöd av vad uppfödaren/hästägaren på plats vid volten uppgett. Sammanfattningsvis har ryttaren härigenom enligt Disciplinnämnden gjort sig skyldig till otillåten hantering av häst under framhoppningen, under ritten samt efter ritten. Ryttaren ska därför dömas för otillåten hantering av häst enligt TR I moment 174 p. 4. Påföljd: Någon annan påföljd än avstängning kan inte komma ifråga. Med hänsyn till att det rör sig om ett händelseförlopp som sträcker sig från framhoppningen över ritten och även i eller i anslutning till volten efter ritten anser Disciplinnämnden att avstängningen ska bestämmas till 2 månader. Enbart den omständigheten att professionell hästhoppning m.m. är ryttarens levebröd utgör inte skäl att sätta ned avstängningens längd. Disciplinnämnden har varit enig i sin bedömning. ÖVERKLAGANDE Disciplinnämndens beslut får senast den 15 december 2015 överklagas hos Riksidrottsnämnden (RIN), adress; Riksidrottsförbundet, Idrottens Hus Stockholm. Ange ärendets nummer som referens. Cecilia Tholse Rogmark (ordf) Mikael Sedolin