Klippt ur Läskonsters blogg:

Transkript

1 Klippt ur Läskonsters blogg: Onsdagen den 1:e april 2009 Bok-event för årskurs 8: Kabinettets hemlighet Bok-event I i Boxholm 9 februari 2009, kl tillsammans med 24 elever från år 8 Vald bok: Kabinettets hemlighet av Martin Widmark Kulturaktör: Maja Almkvist, konstnär och keramiker Berättare: Projektledaren Lena Lindgren, till vardags museipedagog Första mötet med den klass som vi ska köra tre event med under våren! Lärarna i svenska och bild har deltagit i planeringsarbetet, även rektorn har varit informerad och deltagit i ett första möte. Initiativet till eventen kom från skolbibliotekarien Erika Horvat, som vill studera eventen och skriva om dem i sin magisteruppsats vid Bibliotekshögskolan i Borås. Uppsatsen ska läggas fram före sommaren Vi började med en presentation av oss själva. Därefter samlade vi eleverna i en halvcirkel på golvet. Jag iklädde mig rollen som Ios, huvudpersonen i boken, och berättade sedan i ca 20 min om hur det är att vara Ios och om vad han råkar ut för i boken. Syftet är att skapa stämning, presentera huvudpersonen och personerna runt honom, samt att föra in händelser som är av stor vikt för bokens berättelse och dramturgiska uppbyggnad. I det här fallet presenterades uppdraget som Ios fått att nattetid teckna av föremål i kuriosakabinettet åt domprosten. Ett uppdrag som visar sig innehålla betydligt mer: Föremålen är magiska och gör att Ios reser i tiden, men bara när en viss stjärna visar sig vart 30:e år...i uppdraget ingår även 1

2 att hjälpa en ung kvinna i nöd, vilket också berättas för eleverna. Jag stannade efter första nattens resa. Då fanns tankarna som går som en tråd i boken med, de om att finna sig själv och kärleken. Därefter tog Maja, konstnär coh keramiker vid. Hon introducerade leran som material och gav eleverna i uppdrag att skapa ett föremål som skulle föra dem till en viss tid och en viss plats. Vart ville de åka och vilket föremål skulle kunna ta dem dit? Eleverna kom igång bra och sedan var det svårt att få stopp på dem. De flesta valde att hoppa över rasten för att kunna fortsätta att forma leran. Efter rasten fick var och en berätta om sitt föremål och om vart föremålet skulle ta dem. Därefter pratade vi tillsammans mer om boken, men eleverna var fåordiga och ganska svåra att få igång ett samtal med, något som bekräftades av lärarna. Vi delade sedan in dem i mindre grupper och varje grupp försågs med papper, ståltråd, maskeringstejp och avbitare. Uppdraget var att gestalta kärlek med hjälp av detta material. Vi bad dem att fundera längre och inte använda enkla symboler som hjärtan etc i gestaltningsarbetet. Vi uppmuntrade dem också till att tänka tredimensionellt och använda golv och rumsyta. Arbetet kom igång ganska snabbt och de flesta grupper fungerade mycket bra. Det blev flera fantasifulla och tänkvärda gestaltningar av något som ju är ganska svårt att gestalta. Vi diskuterade deras gestaltningar, men även själva grupprocessen. Sen var det dags att knyta ihop säcken. Det gjorde jag genom att berätta om Ios tredje och sista resa, men utan att avslöja slutet. Boken fanns att låna direkt där i klassrummet, vilket en av eleverna gjorde. Bok-event för årskurs 8: Ful av Scott Westerfeld Bok-event II i Boxholm Fredag 27 februari kl tillsammans med 24 elever fr årskurs 8 Vald bok: Ful av Scott Westerfeld Kulturaktör: Titti Knutsson, författare och skrivarpedagog Berättare: Projektledare Lena Lindgren, till vardags museipedagog på Östergötlands länsmuseum Vi började precis med en presentation denna gång räckte det med att presentera kulturaktören. Därefter samlade jag gruppen på golvet och påtog mig rollen som Tally, huvudperson i boken Ful. I boken Ful är extrem skönhet det normala och Tally längtar till sin 16-årsdag då hon ska få genomgå operationen som gör henne till en snygging. Sen får hon 2

3 flytta till sin vän som redan fyllt 16 och nu bor i Snyggingstan. Bokens ämne är oerhört aktuellt för målgruppen. Vem är snygg, vem är ful och vem bestämmer det? Vad händer om man börjar tänka själv? Går det att stå emot eller vill vi egentligen helst bara passa in, vara som alla andra? Jag upplevde att eleverna, precis som vid förra tillfället, fångades av berättelsen. De var helt tysta, satt helt stilla och bara lyssnade. Muntligt berättande i jag-form är effektivt! Efter berättelsen pratade jag helt kort om boken och försökte återigen få igång ett samtal, vilket var svårt även denna gång. Sen tog Titti Knutsson över och lät eleverna skriva på en lapp vad de trodde fanns i en låda hon hade med sig. Övningen ifrågasattes av eleverna som ju inte fick titta i lådan, men som ändå efter lite tvekan skrev något på sina lappar. Titti samlade in dem och kastade dem sedan i soptunnan. Minen på eleverna var spännande - vad gör hon?. Titti förklarade sen att hon kastat lapparna därför att det som görs här i klassrummet under detta event stannar här och här är det högt i tak. Här ifrågasätter vi inte varandra, vi har högt i tak och fantasin är en central partner i skrivandet som vi skulle ägna oss åt. De fick sedan några enkla, snabba skrivövningar för att få igång fantasin och avdramatisera skrivandet. De fick t ex skriva ett ord utifrån ett givet tema på en lapp som de sedan skickade vidare till nästa person. Därefter var isen helt bruten. De var glada, aktiva och ville göra mer. De fick göra några omgångar med skrivarstafett en lagtävlingsövning där varje lagdeltagare ska skriva var sitt ord på ett givet tema och det lag som först skrivit klart har vunnit. Jubel och tävlingsanda, samarbete och skratt fyllde rummet! Efter ett par omgångar valde vi, trots att de hade så kul, att släppa ut dem på en rast för att de skulle orka hela tiden. När de kom tillbaka berättade Titti om sitt skrivande och om vikten av att inte censurera sig själv. Hon läste en text av Marcus Birro, hämtad från hans diktskola om att böcker och texter kan handla om vad som helst, t ex om en man som vaknar och har förvandlats till en skalbagge... Eleverna fick sedan varsin bild på en person och uppdraget var att beskriva personen som om det var den snyggaste person de någonsin sett. En snygging, som i boken, alltså. Fast de bilder eleverna fått var inte retuscherade fotomodeller. De skrev, men våndades också lite. Hur beskriver man en gammal, fet farbror som det snyggaste man sett? Därefter blev uppdraget att utifrån samma bild beskriva personen som den fulaste de någonsin sett, en fuling. Flertalet elever fann detta betydligt enklare, men en tjej våndades och tyckte att det var värre. Titti pratade då om att när man skriver får man vara elak, återigen handlade det om att släppa fram 3

4 fantasin och ta bort egencensuren. Sista övningen var sedan att skapa en dialog utifrån de två personbeskrivningarna, i par. En av personerna skulle vara kontrollant, den andra boende i ett rum som vi hämtat beskrivningen från i boken Ful ett slags framtidsrum där allt är möjligt. Eleverna fick fundera över om den fula eller snygga skulle vara kontrollant och om vem som var vem påverkade dialogen. Därefter läste ett par av grupperna upp sina dialoger, men här kom klassens försiktighet in igen och få erbjöd sig att läsa högt för de andra, fast vi låtit dem byta texter med varandra. Trots det fungerade det bra och skrivandet funkade hela vägen. Vi avslutade med lite ordstafett igen och eleverna gavs åter möjlighet att låna boken. Om det blev något lån vet jag dock inte. Bok-event för årskurs 8: Hålla masken av Magnus Ljunggren Bok-event III i Boxholm tisdag 10 mars kl tillsammans med 24 elever i årskurs 8 Vald bok: Hålla masken av Magnus Ljunggren Kulturaktör: Birgitta Wigforss, dramapedagog och teaterregissör Berättare: Projektledare Lena Lindgren, till vardags museipedagog på Östergötlands länsmuseum Vid tredje eventet med samma klass var eleverna rutinerade bok-eventdeltagare och upplägget hade gemensamma drag med de tidigare två eventen. En presentation av de som medverkar, sen bokens berättelse i jag-form. Den här gången var vi i ett annat klassrum och där valde jag att låta eleverna sitta kvar i bänkarna som stod dels i en grupp i mitten av rummet, dels i en u-form runt gruppen i mitten. Själv klättrade jag upp på katedern och satte mig väl tillrätta för att berätta i jag-form. Den här gången försökte jag gestalta Erik, killen som är bäst av alla i sin årskurs på hockye, men som inte vet någonting om kärlek. Det fungerade utmärkt, liksom vid föregående tillfällen. Eleverna lyssnade, stilla och intensivt. Boken var vald med tanke på att många av eleverna ägnar sig åt någon sport. Efter mina 20 minuter som Erik, killen som måste välja, som kanske för första gången tar ett eget beslut och undrar över vad han vill, vilken som är hans vilja, avslutade jag med en cliff-hanger vad skulle han välja coh hur skulle han lösa en till synes olöslig situation? Samtalet kring boken gjorde jag denna gång själv, dvs jag berättade om egna erfarenheter från min tid som tävlingssimmare. Om träningar och vänskap, om press och stress. Lyssnadet fortsatte och ett och annat skratt åt dråpliga, men samtidigt allvarliga situationer förekom. Den 4

5 här gången var responsen betydligt bättre från eleverna. Kanske var jag mer välkänd? Kanske var hela situationen mer välkänd? Eller var det boken som handlade om vardag, verklighet till skillnad från de övriga som varit mer fantasy och science fiction? Att jag vid detta tillfälle kunde föra in egna erfarenheter i samtalet kan också ha påverkat deras mer avspända och tillåtande attityd och respons. Därefter intog Birgitta Wigforss scenen och berättade om drama, med anknytning till boken där Erik tvingas delta i dramagruppen och där drama förlöjligas grovt av sportkompisar och sportpappan. Hon la grunden för dagens övningar genom att berätta att drama handlar om att, tvärtemot boktiteln, släppa masken. Drama och teater handlar om att våga se sig själv och andra, att våga göra bort sig och bjuda på sig själv. Vi gjorde en första övning där vi stod på två rader, mittemot varandra. Uppgiften var att titta noga på den som stod mittemot. Sen fick vi vända oss ifrån varandra och beskriva varandra utifrån vad vi sett. Nästa uppgift var att förändra fem detaljer på sig själv. Sen fick vi återigen titta och sedan utan att se beskriva vad vi sett, dvs hitta de fem förändringarna. Nästa övning var en gruppövning där samarbete och kommunikation stod i fokus. Vi skulle förflytta ett A4-ark som allas fingertoppar skulle vidröra papperet skulle balanseras på våra fingrar. Samtidigt som vi balanserade papperet skulle vi förflytta oss i rummet och sätta oss på stolar, gå runt stolar och klätta över bord hela tiden utan att tappa ner papperet och utan att någon släppte fingertopparna från papperet. Knepigt, men kul! En kort rast, sen var det mer övningar. Först återkopplade jag till boken och Eriks bekymmer. Vi skrev upp ord på tavlan som var sådant eleverna själva kom ihåg/hade fastnat för i berättelsen. Utifrn dessa ord arbetade Birgitta sedan vidare. Vi jobbade fortfarande i grupper, nu med lite tävlingsmoment. Vi skulle t ex sortera oss utifrån hårfärg, längd, telefonnummer m m och det lag som första fått ordning i leden skulle skrika gruppens namn. En övning där kommunikation och snabbhet var viktigt. Övningarna blev svårare och svårare, med känsligare ämnen som t ex sortering efter vikt. Birgitta uppmuntrade och provocerade, samt delade ut poäng som enväldig domare. Eleverna var helt med på tåget och deltog med liv och lust i övningarna. Vi fick gestalta ord med hjälp av skulpturer som vi gjorde av oss själva. Ord som krig, kärlek, utsatthet. Vid gestaltningen visade Birgitta på hur vi med relativt enkla medel kunde ändra scenen hur den utsatta kunde ta makten genom att räta på ryggen och kaxigt vända ryggen 5

6 mot mobbarna. Lärorikt och intressant. Bok-eventet avslutades med en uppmaning våga släpp masken! Eleverna fick fylla i en enkel utvärderingsenkät om samtliga bok-event, där resultatet var gott. Eventen var överlag mycket uppskattade. Intressant var att så gott som alla elever föredrog den sista boken, med motiveringen att det handlade om verkligheten! Tisdagen den 9:e december Bok-event för årskurs 1: Hotellmysteriet Bok-eventet ägde rum på Väderstad bibliotek, Östergötland, där Maude Kall är bibliotekarier. Jag tog, som projektledare för läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor, kontakt med biblioteket för att höra om intresse fanns för att genomföra ett bok-event där syftet är att låta barn möte boken på många olika sätt, med andra metoder än enbart läsande och text. Nedan följer en ganska detaljerad redogörelse för hur eventet gick till, tänkt att kunna användas av andra som är sugna på att göra något av de populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå. Mer om Bokens alla sidor kan läsas på Länsbibliotek Östergötlands webbplats. Målgrupp: en årskurs 1:a som var inbokade för bokprat, ca 20 elever Bok: Hotellmysteriet, Martin Widmark och Helena Willis Tidsåtgång: 1 tim 13 november 2008 Fem sinnen Vi inledde med en kort presentation av oss själva, Tova Sylvan och jag. Därefter bad vi fem barn komma fram till oss. Fyra av dem fick en ögonbindel på sig. Vi bad övriga elever att inte berätta något. De fem utvalda eleverna fick sedan använda ett sinne vardera och gissa vad de såg, hörde, kände, luktade och smakade på. Alla gissade rätt utom killen som luktade på mjukmedel med äppledoft. (Säger en del om det syntetiska i den doften ). Det vi använde för övningen var: Syn: Konstnärliga äpplen av Cezanne, samt en bild på äpplen från en matvaruaffär, inplastad bild i A4-format Hörsel: en person åt äpple, nära barnets ena öra Känsel: äpplen i en korg att känna på Lukt: mjukmedel med äppeldoft i mugg, att lukta på 6

7 Smak: äppeljuice i glas att dricka Därefter fick barnen sätta sig ner med de andra och vi ställde följande frågor: Kan en bok kännas, smaka, lukta, höras, synas? Samtalet visade att det inte var något problem att få in alla sinnen, även om man var tvungen att tänka till lite på t ex det där med smak. Där gav vi exempel på hur det i en bok kan stå beskrivet att något smakar, på ett målade sätt så att det vattnas i munnen på läsaren, samma form av exempel gav vi när det gäller lukt. Känna på boken gav oss möjlighet att i all korthet berätta om äppelhyllor. Höra handlar om högläsning och hörböcker. Synas kan vara en bok som blir film, men också själva bokomslaget och vad det berättar och ger för upplevelser. Denna punkt går att utveckla mer till ett helt program där barnen får jobba med en och samma bok och t ex göra den på fem olika sätt. Bokpresentation med viss dramatisering och kroppsövningar Efter samtalet om alla sinnen och om det funkar på en bok övergick vi till den valda boken. Boktipset hade vi fått från bibliotekarien, som i sin tur pratat med läraren i fråga. Vi presenterade boken för barnen i korthet. Det visade sig att merparten av dom hade läst den och kände till figurerna Lasse och Maja väl. Alla hade dock inte läst den vilket gjorde att vi kunde jobba på som planerat, efter att ha förmanat de som redan läst den att inte avslöja slutet! Bokpresentation Nu är det jul i Valleby och Lasse och Maja ska jobba extra på stadshotellet. På själva julafton ska det komma en fin familj till hotellet. De heter Åkerö och ska bo i hotellets finaste rum. Familjen består av herr och fru Åkerö, deras dotter och en sällsynt och dyrbar hund av rasen kinesisk äppeltax! Nu ska ni få möta de andra som arbetar på hotellet. Alla fyra har något gemensamt de behöver alla snabbt ganska mycket pengar! Tova och jag turades sedan om att gestalta nedanstående fyra personer. Det gjordes med enkla medel som t ex en kockmössa och en basker, samt tydligt kroppsspråk och överdrivna dialekter. Syftet var att visa på att alla dessa var i stort behov av pengar pga olika orsaker, samt att ge dem lite karaktär. Rune Andersson (sur receptionist med frimärksintresse) : God dag, jag heter Rune Andersson, ni får kalla mig herr Andersson, tack. Jag arbetar i receptionen och har det viktiga ansvaret att ta hand om alla hotellets gäster, så egentligen har 7

8 jag inte tid att vara här. Mitt stora intresse är att samla på frimärken, just nu finns det ett väldigt sällsynt exemplar till salu om jag bara hade kr så skulle det bli mitt! Pierre Chaloppes (fransman med basker) : Salut! Jag är från Frankrike och här på hotellet är det jag som städar. Jag längtar tillbaka till Frankrike, men ibland skickar min mamma presenter därifrån, igår fick jag goda ostar! Jag tror hon vill att jag ska komma hem igen! Kanske kan hon låna mig pengar, så att jag och Riita kan öppna en egen fransk restaurang kr skulle sitta fint! Ronny Hazelwood (hotellägare, stor och bullrig) : Hello! Mitt namn är Ronny Hazelwood och jag är direktör här på hotellet. Jag kom hit en dagl, övergiven av frun, och tänkte sitta vid havet och skriva dikter mnen så fick jag se hotellet, fallfärdigt och övergivet. Jag satsade allt jag hade och fixade till hela hotellet, men nu är mina pengar slut och för att rädda hotellet måste jag få ihop minst kr. Riita Heijalainen (kock med drömmar om egen restaurang, glad och positiv) : Gottag, jak är fran Finland. Det är jak som lagar maten här på hotellet. Här är bra, men jak drömmer om att öppna eken restaurang i Frankrike. Men det är durt att öppna restaurang. Jak behöver mycke, mycke pengar och vill inte låna av någon mamma. Jak kan själv.. Efter presentationen bad vi eleverna att visa hur man ser ut o man är sur, blyg, kär osv. De stod upp och visade med hela kroppen hur olika känslor såg ut. Fungerade mycket bra och var roligt för både oss och dem. Dessutom blev det en välbehövlig paus i att sitta och lyssna att få stå och göra, använda hela kroppen. Vi avrundade känsloövningen och förde berättelsen framåt genom att berätta om hur den fina familjen Åkerö med sin hund kommer till hotellet men att man på kvällen efter julfirandet hörs fru Åkerös skrik över hela hotellet hunden är borta! Hela personalen hjälper till att leta, men ingen hund hittas. Är den stulen och vem är i så fall hundtjuv? Denna fråga gick vidare till barnen, som därmed fick ta rollen som Maja och Lasse vem tror ni kan ha stulit den sällsynta äppeltaxen, värd kr. vi diskuterade tänkbara lösningar i all korthet eftersom många av barnen redan visste hur boken slutade. Intressant att notera är att samtalet tog en helt annan vändning här. Barnen hade frågor om vad som hände med dottern till familjen Åkerö. Detta då det är familjen själva som drogat hunden och gömt den i en väska för att kunna bo gratis på fina hotell. Mamman och pappan togs av polisen. I boken 8

9 nämns dock inte hur det går för dotter och hunden. Dottern är ganska osynlig i boken, men för barnen i årskurs 1 var det hennes öde som de ville veta mer om, kanske för att de kunde relatera till just barnet och barnets upplevelser? Samtalet kom att handla om vad som händer med ett barn när föräldrarna begår brott. Det blev ett ganska långt samtal, som vi avbröt när barnen började bli lite väl privata (och berätta om släktingar som fått fortkörningsböter etc ). Detta samtal anser jag vara mycket viktigt och väl värt att stanna kvar i, problemet är dock när barnen blir för privata och avslöjar familjehemligheter. Då gäller det att läraren är med och kan ta tag i det vid ett senare tillfälle, tillsammans med den eleven, inte i storgrupp. Praktisk övning, konstnärlig gestaltning Efter samtalet fick barnen göra egna stämplar i ett lätthanterligt material. Man ristar in det mönster, den symbol man vill ha, med en vanlig blyertspenna. Sedan fick de trycka sin stämpel på ett stort vitt papper på golvet, alla på samma papper så att det blir som en tapet, eller kanske som presentpapper. Stämpeln fick man sen ta med sig hem. Den går ju att använda gång på gång om man bara har stämpelfärg eller målar på den med en lite krämig färg eller vattenfärger. Vi avrundade. Barnen genomförde sina boklån, tog stämplar, låneböcker och ett äpple med sig hem. Rekvisita som vi använde: Äpplen Äppeljuice Äppeldoft av något slag Korg bild av äpplen Ögonbindlar Kavaj Basker Kockmössa Glasögon på nästippen Papper Frigolit klossar Stämpeldynor 9

10 Blyertspennor Egen reflektion: Det fungerade bra att arbeta med bokprat på detta sätt. Ett problem var att många redan läst den valda boken, men det var ett problem som var enkelt att lösa. Läraren själv var mycket fascinerad över att barnen kom ihåg boken så detaljerat, så där var det m a o ingen nackdel att de redan läst boken. De fem sinnena-övningen fungerade väl och gav en naturlig ingång i samtalet om hur en bokupplevelse kan tilltala och påverkar oss. Bokpresentationen med dramatisering och kroppsövning funkade också den bra, trots att jag personligen tyckte att själva boken var mycket dålig med taffliga, stereotypa personteckningar och genomskinlig story. Men, boken är omtyckt av barnen och det kanske är så att det inte får vara för svårt för att de ska kunna ta till sig den? Mest intressant var att de fäste så stor vikt vid vad som hände med dottern. Det står inget om det i boken och dottern har ingen framträdande roll alls i berättelsen, tvärtom. För mig kändes hon väldigt anonym och intetsägande, men för barnen var det där fokus låg vad hände med henne när mamma och pappa hamnade i fängelset? Viktigt där var att läraren deltog: Läraren känner eleverna och kan vid behov följa upp ett sådant samtal. Den praktiska övningen var lätt att sätta igång och tog lagom lång tid med tanke på att vi bara hade en timme till förfogande för hela programmet. Ev kan man där vara tydligare med att de ska göra något från boken, dvs någon detalj eller något de tänker på efter att ha fått ta del av boken. man kan också vara tydligare med att alla ska jobba på samma papper, att det blir en slags kollektiv bild, en slags sammanfattning av boken utifrån alla elevernas synpunkter och stämpelbilder. Lena Lindgren Bok-event för årskurs 5: Skämmerskans dotter Bok-event i Skänninge, där Emelia Sundblad är verksam som bibliotekarie. Eventet ägde rum på en tid som redan fanns inbokad för bokprat. Vi höll till på barnavdelningen där golvytan fungerade utmärkt som arbetsplats! Målgrupp: årskurs 5, ca 15 elever Bok: Skämmerskans dotter, Lene Kaaberbol Tidsåtgång: 1 tim Jag och min kollega Tova Sylvan mötte barnen inne på barnavdelningen. Där fick de sätta sig 10

11 ner i en halvcirkel och så presenterade vi oss och berättade om att de skulle få vara med om ett lite annorlunda bokprat. Vi pratade om att man kan uppleva en bok på många olika sätt, om de fem sinnena. Därefter visade jag upp boken och förklarade att jag nu skulle berätta för dem hur det är att vara skämmerskans dotter. Jag hade tagit på mig en medeltida kjortel och satte mig nu ner på golvet, med blicken riktad neråt. Skämmerskans dotter bokpresentation Presentationen gjorde jag i jag-form, som om jag vore Dina, skämmerskans dotter. Jag har valt att fokusera på det utanförskap som hon upplever. Att ingen vill vara hennes vän pga hennes skämmerskaögon. Att hon inte ser ögonen som en gåva, snarare en förbannelse. Jag berättade om Cilla, hon som alla tjejer i byn vill vara med och om den gången när hon lät mig vara med och leka. Om hur det kändes när jag stod mitt i ringen, med förbundna ögon och sjöng alla verser på sången. Jag kunde den, jag var så duktig och jag fick vara med. Och, sen hur jag blir våt, hur Cilla kastat illalluktande vätska på mig där jag stod och sjöng. Då kunde jag inte hejda mig utan använde skämmerskaögonen på henne. Jag utövade den makt som får folk att undvika mig. Den makt som mor säger är en gåva. Gåvan som gör att jag alltid är ensam, att jag aldrig får vara med, att jag inte har några vänner. Jag avslutade berättelsen med att mor kallats bort till Dunark och att hon ännu inte kommit hem trots att det gått ett helt dygn. Därefter kom Tova in som Drakan och berättade om varför han kallat på skämmerskan, Dinas mor. Om försöken att få bort Nico för att själv få all makt, för att bli erkänd och inte längre kallas oäkting. Om drakarna och dess blod, om behovet av hämd. Efter presentationen frågade vi vad barnen tänkte om Dina och Drakan, om de hade något gemensamt som de kunde se. Samtalet handlade om deras utanförskap och orsakerna bakom den. Om att inte passa in, att inte bli sedd. Eleverna delades in i grupper, 3-4 barn per grupp. Varje grupp fick papper, metalltråd och maskeringstejp. Med hjälp av det skulle de sedan tillsammans gestalta ordet ensamhet. Vi fanns till hands för att hjälpa dem igång, något som behövdes då det inte är lätt att förstå vad man förväntas göra och materialen man fått att jobba med är starkt begränsade. När de fått lite mer hjälp på traven kom de dock igång ordentligt och vi kunde ägnat betydligt längre tid åt den skapande delen. Först tecknade de med tråd på papperet, vilket är förståeligt då de inte är vana att gestalta konstnärligt utan papper och penna. Men ju längre de höll på, desto mer kreativa blev dom och formerna växte utanför papperet, upp i luften. Tiden gjorde att vi tvingades stoppa. Därefter hade vi en genomgång där varje grupp fick berätta om sin skapelse. 11

12 Några var väldigt bra. En grupp hade ett långt resonemang utifrån sin gestaltning där de gjort en person som var för lång, en som var för underlig osv och sen några som var normala vilket gav upphov till vad som kunde blivit en mycket spännande diskussion om vad som är normalt. Vi hann dessvärre bara nosa på den diskussionen, men skickade den vidare med läraren som var med. Sen var det slut. Vi berättade om Dina som nu stod inför ett knepigt val hennes mor står på torget i Dunark, fastbunden i väntan på att draken ska äta upp henne. Dina är efterlyst tillsammans med Nico. Några vänner ska försöka frita hennes mor, kan dina följa med? Hon riskerar att äventyra hela aktionen då hon kan bli igen känd, men kan hon välja att stanna i gömstället när hon vet att modern är i allvarlig fara? Det dilemmat lämnade vi eleverna med, samtidigt som deras lärare fick med sig ett ex av boken att använda som högläsningsbok vid senare tillfälle. Rekvisita papper på rulle metalltråd och avbitartänger maskeringstejp kjortel och mantel till Dina och Drakan Egen reflektion: Skämmerskans dotter är mycket tacksam att arbeta med, finns massor att ösa ur i den boken. Jag valde att fokusera på just ensamheten och att vara extra tydlig med det eftersom barnen inte var så gamla. Ville inte att det skulle bli för svårt för dem då vi för in annat som är ovant och därmed främmande. Ensamhet är ett tacksamt begrepp att jobba med då det är något de allra flesta kan relatera till. Att berätta i jag-form är suveränt, det funkar otroligt bra och barnen lyssnar verkligen intensivt. en av dem tackade efteråt för teatern, vilket jag tolkade som ett gott betyg. Den konstnärliga gestaltningsövningen krävde en del förklaring, jag använde ord som gör en form, visa hur det känns att vara ensam, bygg etc istället för ordet gestalta som är väl svårt för denna målgrupp. Sedan handlade det om att stötta dem och få dem att komma igång, därefter gav det sig själv och deras kreativitet flödade på ett mycket bra och spännande sätt, särskilt när det började berätta för varandra och de andra grupperna om hur de hade tänkt och varför de gjort som de gjort. Hade varit kul att ha mer tid till detta och till samtalen som kom utifrån gestaltningarna. Jag upplevde att hela programmet funkade bra och att barnen blev väldigt sugna på att läsa boken. 12

13 Lena Lindgren Bok-event för årskurs 7: Isdraken Bok-event Isdraken av Mikael Engström Genomfört i Motala med elever från årskurs 7, måndagen den 26 maj 2008 under 3 1/2 timme. Vi hyrde lokaler vid Varamon, frisksportarnas stuga - en total idyll med sol, vatten coh härlig sommar! Initivativet till evenet kom från bibliotekarierna i Motala, Anna-Karin Lundell och Marie Wissting. Ett pressmeddelande skickades ut då detta var det första bok-eventet som genomförs för ungdomar inom läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor. Mer om det finns att läsa på 13

14 Länsbibliotek Östergölands hemsida. Önskemål från bibliotekarierna och läraren var att låta elevern få arbeta med film och digitala medier. Jag kontaktade då två konstnärer som båda arbetat med animation och unga, samt en mediepedagog med vana av digitala medier och ungdomar. Vi delade upp klassen i fyra grupper och jag tog själv hand om en grupp där vi arbetade med dramaövningar och kreativt skrivande. Varje grupp fick arbeta med ett medium och en kulturaktör - animation, digital bild, drama och skrivande samt serieteckning med kol i storformat. En hel del teknik behövdes, vilket jag som tur är hade tillgång till via min "vanliga" arbetsplats, Östergötlands länsmuseum. En del teknik bidrog även kulturaktörerna med. Eventet inleddes med att jag påtog mig rollen som Mik, sittandes på golvet i en stor sal med eleverna i en halvcirkel på golvet framför mig. Jag berättade i jag-form, försökte leva mig in i rollen, något som var ganska lätt då boken är stark och ger god inspiraton. Berättelsen i kortform Boken handlar om Mik, en tonårspojke, som inte har det så lätt. Han lever i en förort i Stockholmstrakten med sin pappa som är alkoholist och sin äldre bror Tony. Tony är den som ser till att det finns mat, att räkningar betalas osv. Pappan tar inget ansvar alls, tvärtom. Mik beundrar sin bror och har dubbla känslor för sin far. Nån form av kärlek, men också ett starkt hat. Efter att pappan dryckit sig redlös en gång för mycket rycker sociala in och ambulansen hämtar honom. Då har polisen redan hämtat Tony till förhör, hans sätt att försörja familjen har inte varit lagligt! Kvar hemma i lägenheten blir Mik, ensam ormen ensam pratar han om själv. Ormen ensam dyker upp och skaver. Mik vill inte känna, vill inte möta ormen ensam. Sociala transporterar sen Mik till Selet och Lena, pappans syster. Hon är distriktssköterska där långt upp i norr. (Persongalleriet i Selet är ganska speciellt men inget som tas upp i eventet i större utsträckning då vi har ont om tid. ) Hos Lena trivs Mik. Han får vänner och acceptans. Där vill han stanna. Men sociala (i form av karaktärerna kallade Papegojtanten och Guldtanden ) vill annorlunda. Lena är f d alkoholist och som sådan inte lämplig. Mik hamnar i fosterfamilj. Där finns det hundar, något hundrädde Mik inte uppskattar. Det är en dålig fosterfamilj, där Mik mest är obetald arbetskraft och någon att trycka ner. Pappan i familjen framställs som ytterst känslokall och diktatorisk, något sonen i familjen tycks ha ärvt. Mik rymmer, men förs tillbaka då han snattat för att få mat. Han tar pengar och rymmer igen, denna gång hela vägen till Selet. Där tar vännerna emot och tillsammans förbereder de sig för vidare flykt. Sommaren går och flotten packas med tält, mat mm. Mik har det bra, men vet att 14

15 sociala kan dyka upp när som helst. Det gör dom och Mik och hans vänner flyr utför forsen. Någon dag senare når de ett vattenfall som är för stort, för farligt. De överlever men tvingas hem igen. Mik blir kvar och hela bygden kämpar för att han ska få stanna. Sociala lyssnar inte utan dyker upp med polis mitt under en lektion. Det har hunnit bli vinter och Mik flyr ut på isen ut till det farliga, dit där isen när som helst kan brista och strömmarna kommer att dra ner honom under isen. Media, polis, skolkamrater hela byn står snart på isen. Mik vägrar komma tillbaka. Till slut lovar sociala att se över beslutet en gång till då brister isen och Mik försvinner under den. I sista sekunden hackar Bengt, en av de roliga karaktärerna i Selet, hål i isen och får upp honom. Där slutar berättelsen. Efter att ha fört berättelsen ända fram till iskanten, där isen knakar under fötterna på Mik, avbröt jag, utan att avslöja slutet. Vi pratade kort om hur eleverna uppfattat Mik och de andra personerna i boken. Därefter gick varje grupp iväg med sin kulturaktör för att prata vidare och jobba praktiskt. Berättandet tog ungefär 20 minuter. Resten av tiden ägnades åt den praktiska delen. Att animera och jobba med digital bild är tidskrävande och där handlade det om att få prova på, inte göra långfilmer! Dramaövningarna ledde fram till att eleverna hittade på ett alternativt slut, något som visade sig var nåt många av grupperna valt att göra. Eleverna arbetade intensivt med sina olika medier och lunch intogs under arbetet. Dagen avslutades med att alla grupper visade upp sina produktioner, under stort jubel! Egna reflektioner: Intressant var att se vad eleverna fokuserade på. Många hade låtit Papegojtanten få stort utrymme, och inte på ett trevligt sätt. Kanske är det så att för ungdomar symboliserar hon den vuxna som inte hör, inte förstår och inte ser? Intressant är också att ingen egentligen var intresserad av att veta hur boken slutade, utan de körde egna slut, egna versioner - oklart hur det ska tolkas! Nackdelen med att använda alla dessa medier var att alla hade velta prova allt, nu fick bara några filma t ex. Spännande är också att se vilken kraft det ligger i berättandet, i att i jag-form berätta bokens huvuddrag - det där med att fånga folk med rösten, ändra röstläga och stämingen i rummet ändras! Prova får ni se! Lena Lindgren projektledare för Bokens alla sidor, och till vardags museipedagog och utställningsproducent. 15