UPPFÖLJNING AV GJUTNING I GRYTOR I TORRFÅRAN VID HEDNÄS KRAFTSTATION, ÅBYÄLVEN SKELLEFTEÅ KOMMUN, VÄSTERBOTTENS LÄN

Transkript

1 UPPFÖLJNING AV GJUTNING I GRYTOR I TORRFÅRAN VID HEDNÄS KRAFTSTATION, ÅBYÄLVEN SKELLEFTEÅ KOMMUN, VÄSTERBOTTENS LÄN Peter Lundström oktober 2014

2 Miljötjänst Nord AB Bondevägen Storuman Mobil peter@miljotjanst-nord.se Foton: Peter Lundström om inte annat anges Omslagsbild: Hednäs kraftstation i Åbyälven

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning... 4 Syfte och metod... 6 Resultat... 7 Provspill... 7 Spill... 8 Bedömning Slutsats Förslag på fortsatt arbete för att förbättra fiskvandringen förbi Hednäs Kraftverk... 12

4 Antal INLEDNING Hednäs kraftstation ligger ca 3 mil uppströms mynningen i Åbyälven och är idag ett partiellt vandringshinder för all fisk. I samband med att kraftverket renoverades 1995 iordningställdes även en laxtrappa som togs i drift året därpå. Fiskvägen i Hednäs är med sina 150 meter en av de längsta i Sverige och för att kontrollera fiskuppgången i fiskvägen har en fiskräknare placerats längst upp i fiskvägen. Sedan 2008 sitter en fiskräknare som tar bilder och på så sätt möjliggör att särskilja lax och öring. Åbyälven är utpekat som ett Natura2000 område utifrån habitatdirektivet, där följande naturtyp ska värnas Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ samt vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor. Utöver habitatdirektivet ska följande arter värnas för området: lax, stensimpa, flodpärlmussla, utter samt bred gulbrämad dykare. Beståndet av lax och öring i Åbyälven bedöms inte uppnå de uppsatta produktionsmålet på 75 % av sin maximala smoltproduktion 1. Toppåret på laxuppvandring i Åbyälven var år 2009 då 185 laxar passerade Hednäs och för öring var toppåret år 2013 då 173 individer passerade, se figur Fiskuppgång förbi Hednäs kraftstation, Åbyälven, Skellefteå kommun Lax Öring Ej artbestämt År FIGUR 1. FISKVANDRING FÖRBI HEDNÄS KRAFTSTATION MELLAN ÅREN (KÄLLA: SKELLEFTEÅ KRAFT) Skellefteå Kraft ordnade den 4 maj 2011 ett möte angående fisktrappan i Hednäs. Närvarande var bl.a. flertalet personer från Åby älvs nedre och övre FVO samt representanter från Fritidskontoret i Skellefteå och dåvarande Fiskeriverket i Luleå. På mötet diskuterades problemet med att fisk blir kvar i de större grytor som finns i torrfåran i direkt anslutning till stationen. Skellefteå Kraft åtog sig vid mötet att undersöka om man kunde fylla igen groparna i torrfåran. Skellefteå kraft skickade in en anmälan för åtgärder och beslut kom Syftet har varit att öka förutsättningarna för en livskraftig fiskpopulation i älven genom att minimera riskerna för fiskdöd i anslutning till vattenkraftstationen. På grund av höga flöden kunde åtgärden inte utföras under 2012 utan genomfördes Det var dock vid ett kraftigt höstregn i slutet av juli, , då åskan slog ut Hednäs kraftstation under ca sju timmar, som det uppmärksammades vilken effekt ett längre spill får på fiskpopulationen. Detta driftstopp skedde precis innan det planerade arbetet med gjutningen skulle genomförs i torrfåran. Vid detta tillfälle visade det sig att 29 laxar och 11 öringar 1 ICES WGBAST report 2014, Report of the Baltic Salmon and Trout Assessment Working Group (WGBAST)

5 blev kvar i grytorna längst upp i torrfåran och det blev ett omfattande arbete med att rädda dessa fiskar (se Figur 2). Cirka 5 fiskar blev dock kvar i groparna och dog. Vattenspill sker främst vid vårflod, men kan även förekomma vid perioder med stor nederbörd eller vid driftstopp i anläggningen. Av de fiskar som vid spill sökt sig upp i torrfåran har en del blivit kvar i de pooler/grytor som håller kvar vatten när spillet upphör. FIGUR 2. DE TVÅ ÖVERSTA GRYTORNA I SAMBAND MED DRIFTSTOPPET 2012 DÅ ETT 40-TAL LAXAR HÅVADES. Innan man år 2013 gjöt igen de största poolerna i torrfåran ansamlades kvarvarande lax och öring i dessa och de kunde klara sig där i några timmar. Skellefteå kraft har en rutin att personal ska ut och kontrollera torrfåran efter spill som varar längre än tre timmar. Även personer från Åbyälvens övre FVO har hjälpt till vid håvningen av fisk om det funnits behov. Problemet har till stor del bestått i att polerna varit relativt stora och djupa med en varierad bottenstruktur som medfört att fisken haft goda möjligheter att gömma sig

6 FIGUR 3. GRYTOMRÅDET SOM GJÖTS IGEN ÅR SYFTE OCH METOD Syftet med försöket är att ta reda på om igenfyllnaden av grytorna förhindrar uppvandrande fisk från att stanna kvar i torrfåran när spillet upphör. För att få en bild av torrfårans funktion vid olika vattenföringar genomfördes först två provspill med låg vattenföring för att få en bild om det eventuellt möjliggör fiskuppgång i torrfåran. Kontrollerade spill på ca 1m 3 /s (provspill 1), 2 m 3 /s (provspill 2). Efter detta genomfördes två spill med maxflöde för dagen, ca 10 m 3 /s (spill 1 och 2) tills lax observeras i torrfåran eller 3 timmar. o o o o Provspill 1 minspill Luckorna öppnas i lägsta läget så ett litet flöde rinner i torrfåran. Dokumenteras hur flödet rinner genom torrfåran och om det når eventuellt kvarvarande grytor. Provspill 2 på ca 2 m 3, aggregatets lägsta vattenföring. Provspill 2 utförs för att undersöka hur spill till följd av låga vattenföringar, när aggregatet inte kan köras, rinner genom torrfåran. Dokumenteras hur vattnet rinner genom torrfåran och om den mängden vatten bedöms kunna locka upp fisk. Spill 1. Aggregatet ställs och vattnet spills genom luckorna. Dokumenteras hur lång tid efter påbörjat spill uppvandrande fisk kan observeras i torrfåran. Spillet genomfördes till första fisk observerades i torrfåran. Spill 2. Aggregatet ställs och vattnet spills genom luckorna. Dokumenteras hur lång tid efter påbörjat spill uppvandrande fisk kan observeras i torrfåran. Spillet genomfördes till första fisk observerades nedströms dammen, vid gjutningarna. Detta spill varade ca 3 timmar. För att dokumentera vattenspillet och försöket placerades 4 filmkameror ut längst torrfåran. Kamera 1 filmade området upp mot gjutningarna och dammen, kamera 2 filmar torrfåran i jämnhöjd med de gjutna delen av fiskvägen, kamera 3 filmar ned mot kröken på torrfåran samt kamera 4 som filmar nedersta fallet i torrfåran.

7 Figur 4. Ortofoto över Hednäs Kraftstation och torrfåran med kamerapositioner och Kröken markerad. RESULTAT PROVSPILL De två planerade lågtappningarna (provspill 1 och 2) genomförs och dokumenterar med film och foto. Tappningen på ca 1 m 3 /s motsvarar 2 cm öppning av luckan vilket är det lägsta flöde som är möjligt att få till. Efter det genomfördes ett försök på ca 2 m 3 /s för att undersöka hur spill till följd av låga vattenföringar, när aggregatet inte kan köras, rinner genom torrfåran. Vid dessa två lågflöden, som kördes under 5-10 minuter samtidigt som merparten av vattenflödet gick genom Hednäs kraftstation, observerades inga fiskar som försökte ta sig upp i torrfåran.

8 TABELL 1. TAPPNINGSLOGG (KÄLLA SKELLEFTEÅ KRAFT) Nr Klockan Total tappning Maskin Lucka 1 10:40 10 m 3 /s 9 m 3 /s 1 m 3 /s (2 cm) 2 8 m 3 /s 2 m 3 /s 3 11:47 10 m 3 /s 0 m 3 /s 10 m 3 /s (32 cm) 4 12:55 11 m 3 /s 0 m 3 /s 5 13:10 0 m 3 /s 12 m 3 /s (39 cm) 6 15:57 10 m 3 /s 10 m 3 /s 0 m 3 /s 7 16:05 9 m 3 /s 1 m 3 /s (2 cm) 8 16:31 10 m 3 /s 0 m 3 /s 9 16:37 9 m 3 /s 1 m 3 /s (2 cm) 10 16:45 10 m 3 /s 10 m 3 /s 0 m 3 /s 11 16:46 9 m 3 /s 1 m 3 /s (2cm) 12 17:04 10 m 3 /s 0 m 3 /s 13 17:45 9 m 3 /s 1 m 3 /s (2 cm) 14 18:10 10 m 3 /s 10 m 3 /s SPILL Vid det första försöket att spilla maxflöde (10 m 3 /s) genom torrfåran observerades de första laxarna i höjd med kröken på torrfåran efter drygt en timme (1 timme och 5 minuter). Luckan stängdes och spillet upphörde men inga laxar observerades uppströms kröken. När vattenflödet efter 15 min började avta nedströms kröken observerades ca 10 laxar som succesivt tog sig nedströms, med avbrott för kortare rusningar uppströms i det grunda vattnet, innan de simmade ut i älven. Eftersom inga laxar observerades i torrfåran efter detta beslutades att ett nytt försök skulle genomföras och luckan öppnandes på nytt. Efter 2,5 timme observerades de första laxarna i området vid de igen gjutna grytorna och spillet fortsatte ytterligare ca 17 min innan det beslutades att luckan skulle stängas. När luckan stängdes kl och vattenspillet upphörde rann vattnet undan i det översta partiet av torrfåran och efter ca 7 min var det så lite vatten vid de gjutna partierna att fisken inte tog sig upp- eller nedströms och risken för skador på fisken var överhängande. Laxens vandringsbeteende tydliggörs då de fortsatte att kämpa sig uppåt i torrfåran då vattnet fortsatte att sjunka undan. Den fisk som vandrat upp ovanför kröken på torrfåran tenderade att bli kvar även efter att spillet upphört och vattnet runnit undan. När det till slut inte var vandringsbart utan endast var små rännilar som strilade mellan stenarna stod fisken kvar i de gropar som fanns i torrfåran, eller i de vattensamlingar som skapats närmast blocken. Det konstaterades då att fisken inte kunde vandra tillbaks till älven och det påkallades mer vatten till torrfåran (kl 16.05) och luckorna öppnades ca 2 cm. Genom detta spill blev det åter vatten i de höljor och gropar som medförde att fisken överlevde. Det fanns även en förhoppning att en stor del av den kvarvarande fisken skulle följa med vattnet nedströms och ut i älven igen. Vattenspillet stängdes åter igen kl och det var fortfarande mycket lax kvar vid de igengjutna grytorna och luckan öppnades åter kl Kl började fyra av försökets deltagande personer att fånga och bära fisk till närmaste vatten. Under tiden spilldes ca 1m 3 /s. Arbetet med att bära fisk påbörjades längst upp i torrfåran, vid de igengjutna grytorna. Luckorna stängdes kl för att de sista fiskarna vid de övre gjutningarna skulle kunna fångas. Man fortsatte sedan nedströms i torrfåran. Uppskattningsvis stod det uppemot 100 laxar när spillet upphörde. Totalt håvades och bars 63 laxar i området från kröken och upp till dammen varav ca 40 laxar håvades i området vid gjutningarna. 61 av de håvade laxarna bars i fiskportföljen upp till fiskvägen och återutsätts i denna och två laxar återutsattes ovan dammen. Alla laxar var vid återutsättandet vid liv. De flesta av laxarna som uppehöll sig vid gjutningarna uppvisade skador på kroppen då de legat och slagit i betongen eller på annat sätt skrapat sig mot botten. Förutom de fysiska skadorna stressades fisken av den låga vattenföringen, höga tätheten av fisk, grunda området samt att vi försökte fånga fisken med håv.

9 FIGUR 5. STORA MÄNGDER LAX FINNS VID DE IGENGJUTNA GRYTORNA DÅ VATTENSPILLET UPPHÖR. När håvningen pågick i de övre delarna av torrfåran var det även en hel del lax som simmande nedströms. Förutom de laxar som fångades med håv gjordes försök att driva laxen nedströms till älven för att minimera hanteringen av fisk. Det var dock nödvändigt att lyfta laxen förbi trånga passager mellan vattensamlingarna samt att sedan lyfta fisken ned i älven förbi det sista fallet. Uppskattningsvis förflyttades laxar nedströms och lyftes ut i älven nedströms torrfåran. De laxar som endast vandrar upp till kröken beräknas ha ca 15 minuter på sig att vandra ut ur torrfåran i samband med att spillet upphör och vattnet rinner undan enligt spill 1. I hela torrfåran stod det fisk som försökte ta sig uppströms, även då spillvattnet rann undan. Eftersom det inte gick att räkna antalet laxar som vandrar nedströms på den fast monterade kameran längst ned i torrfåran är det svårt att få en bild av hur mycket fisk som vandrade ut av sig själv. Det finns dock en liten filmsekvens på ca 2 minuter från detta område som är filmat 16:12, dvs 15 min efter att spillet upphör som visar 10-tals laxar som vandrar ut ur torrfåran med det sista vattnet. Anlitad personal från Skellefteå Kraft besökte torrfåran och fiskvägen kvällen- och dagen efter försöket för att kontrollera eventuell kvarglömd fisk i torrfåran. Kvällen de 7 juli hittades en levande lax i torrfåran som återutsattes i fiskvägen. Även dagen efter, den 8 juli, fann man fem levande laxar och två döda laxar i några mindre höljor i torrfåran. Fram till slutet av juli har man även noterat två skadade laxar i fiskvägen samt nio döda laxar nedströms kraftverket i Hednäs (två döda laxar i kanalen, fem döda laxar 500 meter nedströms utloppskanalen, en död i Hälleforsen respektive Jakobsfors).

10 FIGUR 6. DÅ VATTNET SJUNKER UNDAN ÄR RISKEN MYCKET STOR ATT LAXEN FÅR LIVSHOTANDE SKADOR I DET GRUNDA VATTNET. FOTOT ÄR TAGET 16.36, 4 MINUTER EFTER ATT LUCKAN STÄNGTS OCH SPILLET UPPHÖRT. TABELL 2. ANTALET LAXAR SOM BLEV BURNA FRÅN TORRFÅRAN TILL FISKVÄGEN VID FÖRSÖKET. LÄNGDEN PÅ FISKEN ÄR UPPSKATTAD LÄNGD. Storlek (cm) Antal 70 cm cm 2 80 cm cm 6 90 cm 5 95 cm cm 2 Ingen uppgift 1 Totalt 61 BEDÖMNING Vid längre driftstopp av kraftverket, som medför vattenspill i torrfåran, är risken överhängande att det vandrar upp lax och öring i torrfåran, i alla fall under perioden från mitten av maj fram till leken i september/oktober. Så länge driftstoppet pågår och vattnet spills i torrfåran, är det ingen fara för den uppvandrande fisken i torrfåran, utan det är då vattnet stryps och kraftverket åter startas som problemen för fisken uppkommer. Vid det kontrollerade försöket den 7 juli 2014 pågick vattenspillet i 3 timmar och uppgången av lax i torrfåran var över all förväntan. Totala antalet laxar i torrfåran är svårt att uppskatta, men totalt lyftes 63 laxar och ca laxar drevs och lyftes nedströms. Till detta ska även läggas de laxar som simmade till älven av sig själva, enligt filmsekvensen från nedre delarna av torrfåran. Hade detta varit ett oplanerat stopp hade sannolikt ca laxar dött inom någon timme, då det inte finns några större vattensamlingar för fisken att söka sig till och på så sätt överleva i. Det verkar dock som att enstaka laxar har möjlighet att överleva i torrfåran längre än några timmar om de får stå enskilt. Att gjuta igen poolerna i torrfåran har fått den effekten att vattnet endast blir kvar i små och grunda pooler/grytor utspridda i hela torrfåran. De laxar som vandrat upp hela vägen mot dammen, i samband med spill, och väljer att följa driften att ta sig uppströms har nu ingenstans att ta vägen då spillet upphör och laxarna kämpar vidare i de rännilar som finns. I deras strävan

11 att ta sig vidare uppströms eller finna djupare ståndplatser skrapar de sig på betongen, block och stenar och bedöms få omfattande och livshotande skador. Detta medför att fiskarnas chans att överleva i de grunda höljorna/grytorna bedöms vara små. Även de fiskar som tas om hand av Skellefteå krafts personal och bärs ut i älven kommer att ha en ökad frekvens av dödlighet beroende på fysiska skador, svampangrepp samt stress. Vissa laxar väljer sannolikt att släppa sig nedströms i torrfåran i samband med att spillet upphör. Om dessa tar sig hela vägen ut till älven eller fastnar i torrfåran går dock inte att bedöma utifrån genomförd undersökning. Det är även svårt att svara på om dessa fiskar skadats/stressats av sin tid i torrfåran. Ett sådant scenario är dock möjligt kontrollera genom telemetristudier om det är intressant att utreda vidare. Det är dock inget vi bedömer är nödvändigt för att utvärdera gjutningens funktion. Gjutningen som genomfördes år 2013 har fått till följd att det inte finns möjlighet för lax och öring att stanna kvar i grytorna utan fisken skadas livshotande i det grunda vattnet, både vid gjutningarna och i torrfåran i övrigt och måste omgående bäras tillbaks till älven för att ha en chans att överleva. De gjutningar som genomförts år 2013 uppnår inte sitt mål, det vill säga att tvinga laxen nedströms i torrfåran, utan medför stora fysiska skador alternativt döden för den fisk som blir kvar efter ett spill. Grytornas utgjorde tidigare en möjlighet för fisk att överleva några timmar efter ett spill. Sannolikt påverkade tidigare (innan gjutningen) tiden i grytorna fisken negativt med ökande dödlighet ju längre tid de blev kvar i grytan. Även innan gjutning av grytorna var det nödvändigt med mänsklig aktivitet för att rädda de fiskar som blev kvar, dock medförde de stora grytorna där fisken tidigare samlades som överlevnadshöljor i några timmar, beroende på vattentemperatur och antal laxar i respektive hölja. Syrenivån i vattnet sjunker fortare vid varmt vatten och många laxar i höljorna vilket leder till ett behov av en snabbare hjälpinsats. De nya förhållandena i torrfåran, med de igen gjutna grytorna, innebär att det bara tar 5-6 minuter efter att vattenspillet upphör tills vattennivån är så låg i torrfåran vid gjutningarna att lax och öring börjar få fysiska skador såsom sår och skador på slemlagret av att de ligger och slår på betongen och bland blocken. Sannolikheten är stor att de skadade fiskarna senare kommer att få kraftiga svampangrepp i det sommarvarma Åbyälvsvattnet. Detta medför att det vid vattenspill måste finnas personal på plats med håvar och annan utrustning innan man avslutar en spillperiod för att överhuvudtaget fisken ska ha en chans till överlevnad. Tidigare har man haft personal på plats inom 24 timmar, vilket med dagens förutsättningar leder till att med största sannolikhet en stor andel av kvarvarande fisk i torrfåran avlider. SLUTSATS Hur mycket fisk som går upp i torrfåran i samband med spill är till stor del beroende på hur mycket fisk som står nedströms Hednäs kraftverk, men även under hur lång tid som spillet pågår har betydelse. De största problemen uppstår när det blir längre spill, över 2-3 timmar, samt sker under de perioder som lax och öring vandrar upp i älven. Ett spill i samband med vårfloden medför sannolikt inte samma konsekvenser för lax- och öringspopulationen i Åbyälven som under tiden för laxoch öringsvandringen i älven. När kraftverket av olika anledningar stängs av minskar strömhastigheten i utloppskanalen och fisken simmar nedströms i älven. Samtidigt som kraftverket har stannat påbörjas vattenspill till torrfåran vilket medför att fisken kommer att hitta en ny vattenström att söka sig upp mot. Fisken ska sedan vandra upp genom de fall och forsar som torrfåran nu består av vilket medför att det sannolikt tar minst en timme från det att spillet är påbörjas till att första fiskarna är vid dammen. Fisk som uppehållit sig i de nedre området av torrfåran verkar till stor del simma tillbaks ned i älven då spillet upphör och vattnet sjunker undan. Funktionen på de igen gjutna grytorna i torrfåran blev tyvärr inte som Skellefteå kraft planerat. De laxar som inte vandrar nedströms då vattenspillet till torrfåran upphör, utan kämpar vidare i de rännilar som blir kvar tills det är för lite vatten kvar i torrfåran, fastnar istället i de små och grunda vattensamlingarna mellan blocken där de snabbt riskerar att dö, antigen av syrebrist eller av de skador de åtdragit sig genom att skrapa mot betongen eller stenar i torrfåran. Enda chansen till överlevnad för dessa kvarvarande fiskar är en omedelbar hjälpinsats med manuell plockning och flyttning tillbaks till älven. Som det ser ut efter gjutningen måste personal från Skellefteå kraft eller andra aktörer finnas på plats vid Hednäs kraftstation innan spillet upphör, i annat fall är kommer all fisk som fastnat i torrfåran att dö av skador de ådragit sig eller av syrebrist. Som förhållandena såg ut vid gjutningarna 6 minuter efter att spillet upphört (hårt, skarpt och vattennivåer som inte täcker fisk som ligger på sidan) är risken överhängande att kvarvarande lax vid gjutningarna får sådana skador som snabbt leder till döden. Då vattentillflödet till torrfåran upphör kommer de första laxarna att dö i områden nedströms dammen och sannolikt kommer all fisk att vara så medtagna inom någon timme att överlevnadschanserna får betecknas som minimala för kvarvarande laxar i torrfåran.

12 Av den anledningen vore det bättre att ta bort gjutningen och på så sätt återskapa höljorna där fisken har en möjlighet att överleva något dygn (vid gynnsamma förhållanden) för den fisk som blir kvar i torrfåran. Detta medför dock att det återigen blir svårare att fånga fisken som står i grytorna, och att fisken blir stressad. Dock måste det anses bättre med stressad och medtagen fisk än död fisk, framförallt då öring- och laxbeståndet inte uppnår det uppsatta smoltproduktionsmålen för Åbyälven 2. Att det vid både driftstoppet (år 2013) och vid detta försök (år 2014) kommer upp stora mängder lax i torrfåran tyder på att det är stora problem med fiskvandringen förbi Hednäs kraftstation i Åbyälven och det blir förödande konsekvenser på den unika lax- och öringsstammen i Åbyälven i samband med vattenspill i torrfåran. Antalet passerade laxar och öringar innan försöket genomfördes var totalt 43 fiskar (41 laxar, 2 öring) enligt den monterade fiskräknaren längst upp i fiskvägen. Skellefteå kraft måste omgående påbörja en utredning med syfte att förbättra möjligheten till fiskvandring förbi Hednäs kraftverk i Åbyälven. FÖRSLAG PÅ FORTSATT ARBETE FÖR ATT FÖRBÄTTRA FISKVANDRINGEN FÖRBI HEDNÄS KRAFTVERK Installera en fiskspärr längst ned i torrfåran för att säkerställa att ingen fisk vandrar upp i torrfåran i samband med vattenspill i torrfåran. En fiskspärr är viktig oavsett funktion på fiskväg förbi Hednäs kraftverk, då risken för spill alltid kommer att finnas och då det sker kan locka upp fisk i torrfåran. Skellefteå Kraft har under 2014 utrett möjligheterna till elbarriär. Arbetet planeras att fortsätta i ett projekt där en referensgrupp med olika intressenter kommer att ingå. Återställa grytorna i torrfåran till ursprungligt skick (som innan gjutningen genomfördes) då de inte uppfyller uppsatt syfte enligt det tillstånd som finns gällande gjutningen. Skellefteå krafts befintliga arbetsrutin som ska genomföras i samband med att Skellefteå kraft tvingas spilla vatten i torrfåran granskas och utvecklas för att möjliggöra ökade överlevnadsmöjligheter för lax och öring. Utöver befintliga punkter i rutinen bör utbildning av fiskhantering hos personal finnas med, samt utrustningslista som ska användas. Hur snabbt man kan gå ned på minimispill bör utredas vidare, det är tveksamt om fisken klarar av påfrestningarna att stå i minitappning i upp till 24 timmar. Skellefteå kraft har genomfört ändringar i sin arbetsrutin efter försökets genomförande. I den nya rutinen kallas personal ut vid spill som överstiger en timme och ett minimispill på ca 1 m 3 /s är igång tills personalen är på plats och torrfåran kontrollerad. Kontroll av funktionen på befintlig fiskväg bör snarast genomföras. o Finns det problem i fiskvägen som gör att lax och öring vänder ut igen? o Finns det konstruktionsproblem med fiskvägen? o Är lockvattnet och ingångshålen optimala för att locka in fisk? o Telemetristudie på lax för att studera rörelsemönstret nedströms Hednäs kraftverk. o Hur fungerar nedströmsvandringen av fisk förbi Hednäs? o Gynnar konstruktionen vandring av alla vandrande fiskarter i älven? o Behov av ny fiskpassage? Skellefteå Kraft har kontinuerligt arbetat med att förbättra fisktrappans funktion och arbetet avser att fortsätta. Alla åtgärder har utförts i samråd med Länsstyrelsen. Efter fältförsöket av gjutning i grytor installerades ytterligare en fiskräknare i nedre delen av fiskvägen för att registrera mängden fisk som går in i fiskvägen. 2 ICES WGBAST report 2014, Report of the Baltic Salmon and Trout Assessment Working Group (WGBAST)