SAMOJEDHUNDEN DÅ OCH NU!

Transkript

1 SAMOJEDHUNDEN DÅ OCH NU! Detta material är skapat i syfte att väcka tankar och funderingar kring rasens utveckling/förvaltning, vart rasen står idag, och vart vi är på väg. Förhoppningen är att vi tillsammans genom att studera gamla arkivbilder skall kunna skaffa oss en uppfattning kring bilden (utseendet) av den ursprungliga exteriören så som hudarna såg ut när de etablerades som ras i västvärldens samt vilken typ av hund som stod som modell för upprättandet av rasstandarden, vilket utseende var det man med ord försökte beskriva? Och vilket utseende är det som möjliggör den POLARA FUNKTIONEN, de POLARA EGENSKAPERNA? Och slutligen en jämförelse mot dagens förekommande variationer inom typ och helhet. Ovan: Samojediska folk med hund. Ovan: Några första exemplar kommer till västvärlden redan innan polarexpeditionerna tog fart via kungligheter och visades tidigt på utställning. Ovan till vänster: Exempel på expeditionshundarnas exteriör. Observera pälsens och kroppens konstruktion, den lätta byggnaden, noslängden med mera. Här kan vi också göra en parallell dragning till det vi idag menar med polara egenskaper. Ovan till höger: Schackletons Expedition

2 Ovan till vänster: Ytterligare en bild från Schackletons expedition. Ovan till höger: Samojedskaja, från ett gammalt ryskt foto, slutet av 1800-talet. Ovant till vänster: Houdin en av de 10 främsta ursprungs hundarna. Ovan mitten: Antarctic Buck en av de mest kända ursprungs hundarna. Observera konstruktionen, den lätta byggnaden, pälsen mängd och längd, huvudet och nosens längd samt öronens storlek. Ovan till höger: Whitey Petchora också hon en av de 10 främsta ursprungshundarna. Frågan är om hon på bilden eventuellt var dräktig eller lite överviktig. Observera strukturen, huvudet och öronen. Ovan till vänster: Lobi, importerad från Sibirien 1917 Ovan till höger: Yugor of Halfway, ytterligare en av rasens founders, direktimport från Sibirien.

3 Ovan till vänster: Norsk Stamhund med sin son, vilken hund som är vilken är oklart, bilden är från Ovan till höger: Tidiga Farningham (den kenneln som etablerade stora delar av rasen i västvärlden) hundar exporterade till Schweiz För praktiskt arbete i Alperna som draghundar. Likaså här observera konstruktionen och byggnaden hos dessa hundar som bara är någon eller några generationer ifrån ursprungs hundarna. Ovan till vänster: Hunden Nansen, första generationen västerländsk avlad Samojedhundhund. En kraftigt byggd hund för arbete men varken tung eller grov. Tjock och riklig päls men inte stor och rund. Kraftigt kilformat huvud. Dagens standard frågar efter en: Uthållig, smidig och outtröttlig Arktisk slädhund. Ovan till höger: Den första registrerade Samojedhunden som kom till USA Ovan till vänster: Antakrctic Buck, född :e generationens västerländsk född hanne. I en tidningsartikel på sin tid beskrevs Antarctic Bru enligt följande: är efter Southern Cross och under Zembla, han är 21 1/2 in. I mankhöjd. En av de absolut vackraste och mest typiska Samojeder levandes i dag. Hela hans uppenbarelse är så fullständigt Arktis att ingen någonsin kan ta honom för något annat än en hund från Norra Arktis. Hans huvud är idealiskt format, ingenting i närheten av Pomerianen eller en räv i det. Och varje pälshår står ut från hans kompakta päls, smatidigt som hans hållning är dominerande. En välkänd vinnare, han behöver endast ett till certifikat för att bli en fullständig Chasmpion. I dragselen är Bru en av de bäst arbetande, och ingen hund i kenneln kan slå honom i hastighet. Mrs. KilburnScott är en fast anhängare av den någorlunda

4 kort-ryggade Samojeden, då hon finner den typen kapabel till betydligt högre hastigheter och uthållighet än de lång ryggade exemplarn. Ovan till höger: Perlen. Första generationens västerländsk född tik. Ur: COUNTRY LIFE, March 7th, 1903 Sidorna : Perlene är en riktig skönhet, vit som den virvlande snön i de arktiska regionerna, nedstigande från hundar använda på Jackson-Harmsworth expeditionen, och en prisvinnare. Ovan: Kvik, Sibirisk import. Ovan: Slädhundar från Kennel Farningham. Det var framförallt denna kennel som etablerade och byggde upp rasen i västvärlden. Kika gärna på den ursprungliga typen och utseendet.

5 Ovan till vänster: Ytterligare hundar från Kennel Farningham. Tidigt 1900-tal. Ovan till höger: Samojedhund från Ovan: Huvudporträtt av hundar från Kennel Arctic 1920-talet, en av de tidiga kennlarna I England. Intressant att kika på är bland annat nosens längd, stopet som skall vara specifikt för polarhundar. Ett polart anpassat djur skall ha släta ansiktsdrag då skarpa kanter eller fåror gör att det lätt ansamlas is och snö. Observera också pälslängden över pannan och kring huvudregionen vilken är kort och slät, allt för mycket päls på dessa ställen omöjliggör den polara funktionen. Öronen sitter också brett för att tillåta tillräckligt med små muskler över hjässa och panna, dessa små muskler använder hunden för att bryta loss is och snö som ansamlas kring huvudregionen. I en för lång päls kring dessa regioner ansamlas tjocka lager av snö och is som kyler ner hundens huvud. Och slutligen kan vi kika lite på storleken på hundens öron. Storleken på öronen ovan är den storleken som man i begynnelsen mest troligt menade med uttrycket relativt små öron, även detta har en polar funktion, blir öronen för små kan hunden inte längre stänga dem och vika dem bakåt för att skydda hörselgångarna mot kyla, vind, snö och is, lika viktigt är det att hunden kan röra dem och rikta dem i olika riktningar för att inhämta ljud från alla håll.. Idag ses en tendens till att öronen på många håll snarare tenderar att bli för små än att de är för stora, samt att pälsen kring huvudregionen och runt öronen blir längre och rikligare.

6 Ovan: några exempel på öron av idag där de tenderar att bli allt mindre och omgivna av riklig päls över hjässan och pannan ända ner mot stopet och ögonen. Här kan vi fundera över den POLARA FUNKTIONEN, de POLARA EGENSKAPERNA! Ovan till vänster: Ytterligare en bild från Kennel Arctic där typen och helheten är tydlig talet. Ovan till höger: Likaså här en bild från kennel Arctic 1930-talet. Här är det intressant att kika på bland annat benlängden, Pälsen som är tjock och tät men INTE stor och rund. Och åter igen observera huvudet och det proportionerna. Ovan längst till höger: Amerikanska Samojeder ur en artikel från Ovan till vänster: Samojeder i England 1928 tillhörande den vinstrika kenneln Arctic. Ovan till höger: Samojedhund tidigt 1900-tal, tillhörande kennel Farningham. (Mr. Och Mrs Killburn Scott).

7 Ovan: Bilder och bildtexter tagna ur en artikel ur: American Kennel Gazette, Februari 28, Ovan: Två Svenskägda norska Ibur hundar ca talet. Intressant att kika på här är nosens längd. Idag tenderar nospartiet att bli kortare, bredare och trubbigare i kombination med ett allt mer markerat stop. Längden av nosen är av stor vikt för den polara funktionen, vilken möjliggör filtrering och uppvärmning av inandningsluften för att skydda luftrören mot förfrysning. Dessutom är nosens längd av vikt för att hunden skall kunna andas som mest effektivt, vilket är viktigt för en uthållig slädhund, vilket rasstandarden frågar efter. Man brukar säga att nospartiet är tillräckligt långt om man först mäter hundens skalle från bakkant till stop och sedan skall nosen vara ungefär lika lång. Ovan: Några exempel på av idag förekommande nya typer av huvuden och utseenden. Här kan vi åter igen ställa oss fråga: Hur förhåller sig dessa till den POLARA FUNKTIONEN, de POLARA EGENSKAPERNA? Ovan: Ytterligare en jämförelse studie. Hundar av idag, tik till vänster och hanhund till höger som har behållt mycket av det ursprungliga utseendet. Intressant här är att även dessa exemplar har tendens till något kortare nospartier än de tidiga hundarna.

8 Ovan: Prisvinnande Svenska hundar Bilder hämtade ur vinnarannonser i hundsport. Ovan: Två exempel av hundar av idag relativt oförändrade i typ, hane till vänster och tik till höger. Ovan: Genom åren har en mängd nya varianter/typer vuxit fram. Här några exempel på ytterligare typer/varianter som idag förekommer inom rasen. När typen förändrats bör vi ställa oss frågan hur förhåller sig dessa till den POLARA FUNKTIONEN, de POLARA EGENSKAPERNA? Här kan man också fundera lite över vad rasstandarden frågar efter? Rasstandarden anger blandannt följande värde ord: uthållig, smidig, outtröttlig, arktisk spets, slädhund, m.m.

9 POLARA EGENSKAPER Begreppet polara egenskaper kom till då rasklubben SPHK-Samojed för många år sedan började arbeta med att på ett begripligt sätt förklara för uppfödare och exteriördomare varför vissa exteriöra detaljer var viktiga för Samojedhunden som POLARHUND (vilket beskrivs i rasstandarden med orden Arktisk spets ). (Utdrag ur RAS för Samojedhund) Päls - Dubbelt hårlag. Underullen isolerar, täckhåren skyddar underullen. Polar päls av rätt struktur och mängd. En för mjuk och ullig päls är förödande för den polara funktionen. Den polart anpassade pälsen är varken särskilt stor, rund eller omfångsrik men tillräckligt tjock och tät för att skydda hunden mot kyla. Strukturen är strittande/rakt utstående, här menas täckhåren. Pälsstråna är ihåliga för att verka som optiska fibrer i arktiskt klimat med dålig UV-strålning. En päls av fel struktur och/eller proportion mellan underull och täckhår fungerar inte tillfredsställande vid avstötning av snö, is, fukt/blöta och smuts. Täckhåren skall vara hårda och sträva, nästan lite oljiga för att hålla fukten borta, samt av tillräcklig längd i förhållande till underullen som annars lätt absorberar snö, fukt och smuts. En för omfångsrik päls gör att hunden lätt går varm och kan överhettas vid fysiskt arbete. Häri ligger den svåra avvägningen då hunden både skall överleva och arbeta i kyla. Blir hunden snabbt varm minskar också uthålligheten samtidigt som snö och is lättare bildas som klumpar i pälsen och tassarna som kan ge upphov till fysisk smärta. I värsta fall kan en onaturlig värmealstring leda till överhettning/hypertermi. Specifikt för benhåret bör påpekas att det skall vara kort och glatt för att stå emot snö- och isklumpar på vintern. Det får heller inte vara för långt eller bestå av för riklig underull som gör att benhåret känns mjukt och ulligt då det tenderar att dra till sig is och snö klumpar. Även huvudhåret skall vara kort och glatt. Ett problem vi idag ser är att det korta och glatta håret på både benen och huvudet bli långt, mjukt och ulligt. Tydligt bör också påpekas att samojedhunden inte är en klipp- och trimras. En samojedhund skall aldrig klippas eller rakas ner på sommaren i tron om att det hjälper den i sommarvärmen, det ger motsatt effekt då hunden tappar sin skyddande och isolerande päls. Tassar - Långa falanger (hartass). God bärighet på snö. Som funktion av en snösko. Stora (ej grova och klumpiga), kraftiga, något särade tår, som hos ett arbetande djur. En rund och liten tass gör att hunden lätt sjunker genom snö och skare. En tass utan spänst och svikt i leder kan ge upphov till onödiga belastningsskador tack vare sämre dämpning i tålederna. Tasshårets kvalité är av yttersta vikt, det skall vara hårt och borstliknande för att inte absorbera snö och isklumpar. Idag upplever tyvärr de allra flesta som använder samojeden i praktiskt bruk när de tränar för långa distanser eller går på tur på fjället problem med isbildning i tassarna. Om så är fallet med den individ man har att göra med bör man, ur välfärdshänseende, hjälpa hunden till fysiskt välmående genom att sköta tassarna på ett sätt som skyddar den från fysisk smärta. Detta innebär dock inte att man kan åsidosätta vikten av att i sin avel arbeta för bättre päls på tassar och ben. Trampdynorna skall hos ett arbetande djur vara härdiga och slittåliga. Man bör vara medveten om att alla hundar får vissa problem med snö och isklumpar vid speciella väderförhållanden, exempelvis töväder. Idag ser vi ett eskalerande problem med runda kattassar (för korta falanger) som tyvärr ofta också klipps. Nosen Värmeväxlare. En för kort nos fungerar sämre som värmeväxlare. Kilformat huvud med god noslängd. Nosen får aldrig vara kort och bred. Ett för kort nosparti kan ge upphov till bl.a. förfrysningsskador på lungorna vid inandning av riktigt kall luft då den inte hinner filtreras och värmas på vägen ner. En kort nos försämrar också värmeavsöndringen och vätskebalansen i kroppen vid fysiskt arbete. Nosdelen bör vara lika lång som skallen med förhållandet 50/50. Påpekas bör dock att det finns hundar med för litet skallparti vilket vid kontroll kan ge ovan beskrivna proportioner men nosdelen kan ändå vara för kort tack vare att skallpartiet i sin tur också är för kort. Idag ses en lång nos tyvärr av många utställningsentusiaster som ett skönhetsfel, förmodligen på grund av okunskap kring dess fysiologiska funktion. Ofta är det fördelar med en lång nos. Många däggdjur förhindrar med sin långa nos en överdriven vätskeförlust vid andningen (R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology, 2:a upplagan, HarperCollins, 1989). För vidare utveckling kring detta se bilaga. Många erfarna samojedhundsägare som använder sina hundar i praktiskt bruk beskriver genom sin erfarenhet att hundar med kortare och bredare nosar ofta uppvisar sämre uthållighet och värmehantering vid fysisk ansträngning. Öron Värmeutsläpp. Rikligt hårbeklädda, rörliga av medelstorlek (basens dimeter skall vara lika som dess höjd). Öronen skall inte vara extremt stora, tunna och/eller dåligt pälsade, då riskerar hunden att förfrysa dem. Men de får heller inte bli för små, vilket idag är ett växande problem. Öronen skall vara tillräckligt stora och rörliga i alla led för att hunden skall kunna stänga dem och fälla dem bakåt i syfte att skydda hörselgångarna

10 mot väder och vind (exempel vid snöstorm), samt att de på ett naturligt sätt skall kunna riktas åt olika håll och fånga upp ljudkällor från alla riktningar, en för liten öronlapp har sämre förmåga att fånga upp ljud. Ögon Mandelformade, djupt liggande (ej utstående eller runda) och långa ögonfransar - funktionellt i snöstorm. Rasklubben vill uppmärksamma ett ökat problem med stora och/eller runda ögon i rasen. Läppar Tättslutande. Hängläppar ger risk för förfrysningsskador. Svans - Rikt pälsad och nå till hasen. Helt täckt med hår för att i snö och kyla skydda nos, tassar och könsorgan. Svansen bidrar till att värma upp och filtrera inandningsluften när hunden sover/vilar. Tänder och bett Korrekt saxbett och antal tänder. Starka käkar för att kunna äta frusen mat och stora benknotor. Huvudets form - Ett polart anpassat djur skall ha släta ansiktsdrag. Skarpa kanter eller fåror (ex: ett för kraftigt/brant stop) gör att det lätt ansamlas is och snö, vilket kan leda till nedkylning av hundens huvud, samt nedisning av huvud och ansikte. Ett brantare stop kan ge en ögonställning riktad mer rakt fram då ögonen sitter mot fronten av huvudskålen, kan ge snävare synfält. Proportioner Tillräckliga bendelar som tillåter fria rörelser. En arbetande hund får aldrig ge intryck av att vara lågställ, hoptryckt eller allt för kompakt då det inverkar negativt på fart, uthållighet och förmågan att röra sig i djup snö och snårig terräng, likaså gäller grova och tunga hundar som bidrar till ökad skaderisk och ökad värmealstring vid fysiskt arbete samt försämrad uthållighet. Vi beivrar att hundarna blir grövre och tyngre och detta bör tänkas på vid avelsselektering. o God benlängd möjliggör fart, uthållighet samt möjliggör/underlättar för hunden att röra sig i o djup snö och snårig terräng. Atletisk kroppsbyggnad med tillräckliga bendelar. Samojedhunden skall kunna röra sig lätt och naturligt i alla gångarter och tempoväxlingar. Samojeden skall ha en snörande gångart i trav. Förankring av problematiken förslitningsskador pga. brister i konstruktion ligger framför allt i den samlade beprövad erfarenheten, vilket flertalet samojedägare som nyttjar sina hundar i regelbundet praktiskt bruk vittnar om. En hund som under längre tids fysiskt arbete drar på sig belastnings och förslitningsskador i större utsträckning än genomsnittet har mest troligt en olämplig konstruktion (anatomi/exteriör). Handlovar Svikt och spänsts i leden under rörelse. Skall vara elastisk och med god svikt. Idag ser vi problem med raka eller allt för böjda/veka handlovar. Naturliga fällningsperioder - Samojeden skall fälla pälsen naturligt. Pälsen skall fällas över en kort intensiv period där all underull försvinner, sommarpälsen är kort, tät och med sparsam mängd kort underull. På detta sätt bibehålls de polara egenskaperna även på sommaren. Den typiska sommarpälsen är mer motståndskraftig mot fukt och väta (lite underull och kort tätt täckhår). Men samtidigt skall den ge gott skydd mot insekter, därför skall den fortfarande vara täckande över hela hunden, även buk och ansikte. Snörande rörelser Energisnålt rörelsemönster. Allt eftersom samojeden kommer upp i fart förs benen inåt mot en rak mittlinje under hunden. Tassarna sätts spår i spår. Vid korrekta rörelser ger detta en V-form. Denna snörande gång är viktig för uthålligheten och syns hos de flesta nordliga spetshundsraser. Detta ger hunden fördelar i snårig terräng, på smala stigar och i djup snö där hunden sparar kraft då inte båda benparen tvingas bryta upp stigen och skjuta snön framåt. Breda och tunnformade bröstkorgar och breda bakställ är idag ett problem i rasen då det inverkar negativt på hundens snörande gång och uthålligheten i rörelse. Idag ses ett problem i att exteriördomarna i stor utsträckning dömer ner på den korrekta snörande gången och gärna klassar det som trånga rörelser. Aveln i stora delar av Europa har på senare tid allt mer inriktat sig på att få fram en showig utställningshund med mycket päls och ett nalligt utseende, istället för att bry sig om de speciella egenskaper som en månghundraårig avel hos polarfolken framkallat. Låt oss därför ägna stor uppmärksamhet till att samojedens kropp och päls skall vara funktionell för det ändamål den en gång var avsedd för. Samojedens ursprung som brukshund får aldrig glömmas bort eller ifrågasättas. Det är en fara för rasen när det går mode i vissa egenskaper så som showig, mjuk och svallande päls. Vid exteriörbedömning av samojed bör man fästa största vikten vid hundens anatomi och bruksegenskaper, framförallt vid konkurrensbedömning och aldrig glömma bort att hunden ska ha förutsättningar för att kunna dra en pulka eller släde. Att sedan samojeden är en skönhet och en fröjd för

11 ögat gör den bara mer tilltalande. Wide och Wifes har gjort en intressant undersökning som gick ut på att ta reda på om polarhundars pälshår liknar isbjörnens. Isbjörnen har hårstrån som är ihåliga och som kan absorbera UV ljus. W. och W. tog hår från hundar av fyra raser och en blandras samt av isbjörn. De fann bland annat att Samojedhunden och isbjörnen båda har pälshår som liknar varandra. Hårstråets mitt (märgkanalen) är luftfylld hos båda och har därför en bättre värmeisolerande förmåga än andra hårstrån. Här har vi åter igen Samojedhundens POLARA ANPASSNING. BEAKTNINGSVÄRT CITAT: Allt som är runt är fel på samojeden, om pälsen är rund är det fel, om nosen är rund är det fel, om öronen är runda är det fel, om huvudet är runt är det fel, om tassarna är runda är det fel om kroppen är rund är det fel. //Hämtat ur Robert H och Dolly Ward s bok The New Samoyed.