hopp SVERIGES Persson, Bildt, Lindh? Näringslivets chefer har röstat fram sin önskeregering. Resultatet överraskade både dem och oss.

Transkript

1 SVERIGES hopp Persson, Bildt, Lindh? Näringslivets chefer har röstat fram sin önskeregering. Resultatet överraskade både dem och oss. AV BENGT ERICSON VECKANS AFFÄRER NR DECEMBER

2 Näringslivet har uppenbarligen förstått att det inte är samma sak att leda ett företag som att leda en nation 34 VECKANS AFFÄRER NR DECEMBER 2001

3 Iett tal till Metallkongressen i slutet av november levererade Göran Persson en liten varning till näringslivet. Om direktörernas återuppväckta krav på sänkta skatter är ett försök att påverka det kommande valet, borde de tänka sig för, sade han. Bakgrunden, förklarade statsministern, var den tufft formulerade debattartikel som de 101 direktörerna publicerade i februari Vid den tidpunkten befann sig Persson själv under hård press jag hade misslyckats med allt jag höll på med men effekten av uppropet blev att socialdemokraterna och LO slöt leden, varefter han kunde sitta kvar som partiledare. Så om det här är ett inslag i valrörelsen, borde historien förskräcka, sade Göran Persson. Om de inte vill ha en socialdemokratisk regering, förstås. ILLUSTRATION: THOMAS FRÖHLING FOTO:, ELISABETH OHLSON, CHRISTER EHRLING Nej, inte en renodlad, i alla fall. Men faktum är att Göran Persson personligen gärna får sitta kvar som statsminister om näringslivet får bestämma. Tillsammans med Carl Bildt är han, enligt en VA-undersökning, den ledarfigur som åtnjuter det i särklass största förtroendet bland svenska chefer och de följs av politikernamn som Anna Lindh, Bo Lundgren och Alf Svensson. Det anmärkningsvärda är att det sker i konkurrens med industrikändisar som till exempel Percy Barnevik och Michael Treschow. Det kan betraktas som ett trendbrott, kommenterar Peter Esaiasson, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet. Det verkar som om politikerna generellt har fått ett bättre anseende. Det var i månadsskiftet november/december som Veckans Affärer gick ut med en enkät på temat: Hjälp oss att utse näringslivets drömregering. Mottagare var chefer på olika nivåer i Sveriges 500 största företag, som ombads att rösta fram ett minikabinett på sju personer: statsminister, utrikesminister, finansminister, näringsminister, arbetsmarknadsminister, handelsminister och utbildningsminister. Härutöver fick deltagarna chansen att föreslå inrättandet av en helt ny statsrådspost som visade sig bli en tillväxtminister. Förutsättningarna var helt fria. De svarande hade alltså möjlighet att välja vilken man eller kvinna som helst. Det enda de behövde tänka på var att, med VA:s uppdragsbeskrivning, utse den regering som du tror är den bästa för svensk företagsamhet. Som vanligt i sådana här sammanhang var det inte alla som tyckte att det var någon särskilt lyckad idé. Vad tjänar det till att fantisera om en regering som bara bryr sig om näringslivsintressen? svarade en av de tillfrågade i ett kritiskt . Lika dumt som det är att i företagsintressen se allt ont, lika dumt är det att tro att företagsamhet är det enda som behövs. Det är naturligtvis inget som vi på Veckans Affärer har inbillat oss, även om vi har beslutsfattare i näringslivet som vår viktigaste målgrupp. Men det verkligt intressanta är att samma näringsliv uppenbarligen har förstått att det inte är samma sak att driva ett företag som att leda en nation. När svaren började räknas in kunde genast ses ett tydligt mönster, som förstärktes under resans gång. Slutresul- 35

4 Sveriges... tatet gav ett klart besked: Då näringslivets chefer ska utse en fiktiv regering, så tycks de numera föredra beprövade politiker framför aldrig så namnkunniga industrifantomer. Det har i sin tur lett fram till att följande namn utgör deras drömregering: Statsminister: Göran Persson. Utrikesminister: Carl Bildt. Finansminister: Klas Eklund. Näringsminister: Anna Lindh. Arbetsmarknadsminister: Bo Lundgren. Handelsminister: Leif Pagrotsky. Utbildningsminister: Alf Svensson. Tillväxtminister: Michael Treschow. Vem hade kunnat tro det? Som framgår av uppställningen är sex av de utvalda proffspolitiker medan den sjunde, Klas Eklund, har ett förflutet i kanslihuset. Den som avviker är istället Michael Treschow som, oss veterligt, aldrig har varit engagerad i partipolitiken. Mönstret förstärks av det sätt på vilket rösterna har fördelats. I en klass för sig själva kommer Göran Persson och Carl Bildt, båda långt före övriga medtävlare. Därefter följer politiska oldtimers som Anna Lindh, Bo Lundgren, Leif Pagrotsky och Alf Svensson. Och slutligen näringslivsfolket, med namn som Klas Eklund och Michael Treschow. Många varma anhängare har också Percy Barnevik, Antonia Ax:son Johnson och Marianne Nivert, även om det inte räckte till i sammanhanget. Och som kollektiv hamnar alltså alla i skuggan av politikergänget. Det är ett mycket intressant resultat, menar statsvetaren Olof Petersson, numera engagerad som forskningsledare på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Var det inte Pehr G Gyllenhammar som alltid brukade toppa sådana här önskeregeringar förr i världen? Jo, Gyllenhammar var populär och varför hans efterföljare får färre röster, kan man bara spekulera om. Det kan ju vara så att politikerna har stärkt sin auktoritet men också tvärtom, det vill säga att näringslivets företrädare har försvagats, filosoferar Olof Petersson. Med Percy Barnevik på väg ut är det mitt intryck att det kanske inte finns lika många ljusstarka företagsledare som förr i världen. Att Göran Persson har gjort den motsatta resan, torde vara ställt utom tvivel. Enligt egen utsago satt han alltså löst som Göran Persson börjar slippa ifrån Vingåker-stämpeln partiledare för fem år sedan men har därefter gjort en stark comeback. Han skötte ordförandeskapet i EU på ett alldeles utmärkt sätt och har rent allmänt vuxit som statsman, anser Olof Petersson som exemplifierar med Perssons attityd efter terrorattackerna mot USA den 11 september. Där har han visat ledarskap och ställt upp på ett mycket tydligt sätt. Han kunde ha hummat och vacklat i sin position men det gjorde han inte, med kritik från Ingvar Carlsson som resultat. Men det tål han säkert. Att vår statsminister har vuxit i rocken är inte bara en uppfattning som finns Tillväxten viktigast Främsta uppgiften för en ny regering måste vara att få fart på tillväxten i näringslivet, anser VA:s chefspanel. Vi ställer frågan till Klas Eklund: Vad skulle stå högst på åtgärdslistan om han fick jobbet som finansminister? Svaret kommer blixtsnabbt. EMU och att få fart på den långsiktiga tillväxten, säger han. Både genom en satsning på utbildning och på en skattepolitik som fungerar i en global omgivning. Utan att känna till det sammanfattar Klas Eklund därmed rätt väl den uppfattning som deltagarna i VA:s chefspanel ger uttryck för. I en följdfråga till ministeromröstningen bad vi dem att ange den enskilt viktigaste frågan för en ny regering. Svaren blir i stor utsträckning variationer på samma tema: Att gå med i EMU och satsa på utbildningssystemet. Att sänka skattetrycket och underlätta tillkomsten av nya företag. Att arbeta för tillväxt och en ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv. Enkäten råkade skickas ut samtidigt som Dagens Industri drog igång en kampanj mot företagsutflyttningen från Sverige, vilket säkert påverkade många. Under en veckas tid var det flera tunga aktörer, som offentligt vädrade sin oro och fortfarande gör det. Här finns Sören Gyll, ordförande i Svenskt Näringsliv, som talar om ett allvarligt läge för Sverige. Hans viktigaste krav är en slopad förmögenhetsskatt och en slopad dubbelbeskattning på aktier. Att skatterna på ägande utgör ett problem har regeringen redan erkänt, säger han, genom att göra ett skattefrälse av majoritetsägare i börsbolag. Här finns Michael Treschow, tillträdande ordförande för Ericsson, som vill se en upprensning i regeldjungeln och göra det lättare att driva småföretag. Ett annat önskemål är en upprustning av infrastrukturen i bred bemärkelse: skolan, polisen, sjukvården. Och här finns inte minst industrimannen Carl Bennet som tillsammans med Metalls Göran Johnsson har bildat en allians med det uttalade syftet att stärka landets konkurrenskraft. En arbetsgrupp ska presentera ett förslag i maj. Bland de spjutspetsområden som utpekas finns bioteknik, mikrobiologi samt mobil teleoch datakommunikation. Vad det handlar om är att både skapa och rädda jobb kvar i Sverige. Situationen är bekymmersam, heter det. För regeringen Persson innebär det en verklighetsbeskrivning som inte torde vara särskilt välkommen under ett valår. I sina första kommentarer valde därför statsministern, som förväntat, att försöka vifta bort orosmolnen. Man ska vara försiktig, så att 36

5 DI hos svenska chefer och statsvetare. I det senaste numret av tidskriften World Link, organ för World Economic Forum, har redaktionen plockat ihop en drömregering på global basis. Till Chief Executive utnämns Göran Persson och det är ingen dålig drömkonstellation som den svenske regeringschefen har satts att leda, inklusive USA:s Colin Powell som utrikesminister. Upphöjelsen av Persson motiverar World Link med flera saker: det lyckade ordförandeskapet i EU, att han var den förste västledare som fick träffa Nordkoreas Kim Jong Il (med fortsatt stopp för robottest som resultat) och goda insatser på hemmaplan. Visserligen har Sveriges statsminister, enligt tidningens uppfattning, ett antal möjliga problem framför sig. Men det förefaller rimligt att han kommer att hantera dem på ett framgångsrikt sätt. Det känns säkert uppmuntrande för Göran Persson att få läsa, liksom att han till sist börjar slippa ifrån den efterhängsna Vingåker-stämpeln. Som föreslagen ren får betydligt färre röster än sin företrädare, men han ska nog vara rätt nöjd ändå. Lundgren får ett tillräckligt starkt stöd för att kvala in i VA:s miniregering, tillsammans med veteraner som Alf Svensson, Leif Pagrotsky och Anna Lindh. Att Anna Lindh har många supportrar kommer inte som någon överraskning för de statsvetare som VA har talat med. Hon anses ha gjort ett mycket bra jobb under ordförandeperioden i EU och tillskrivs en bredd som gör att hon passar på de flesta ministerposter. Uppfattningen är att hon har stärkt sin position som Perssons kronprinsessa. Då kan det inte skada att vara populär i näringslivet. Högt på poppislistan hamnar också Klas Eklund, som blir glad då han får höra att han utnämnts till finansminister. Även om jag inte är en kandidat till jobbet, så är det förstås smickrande, säger han. Svenskarna är sämst i Norden på att starta nya företag chef för ett internationellt dream cabinet har han onekligen lämnat Katrineholm bakom sig, till förmån för den arena som Carl Bildt så länge haft monopol på. Det är ju ett känt faktum att moderaterna gick från framgång till framgång då deras partiordförande befann sig utomlands och samma ordning tycks ännu gälla hans egen person. Trots att Bildt numera ägnar sig åt saker som de flesta av oss inte har en aning om, åtnjuter han ett mycket högt förtroende hos det svenska näringslivets chefer. Många tycker att han skulle vara en klockren träff som framför allt utrikesminister. Hur kan det komma sig? Egentligen är det rätt logiskt, säger Peter Esaiasson. Det är naturligtvis lättare att projicera positiva saker på en person som inte befinner sig på scenen. Bildt dyker bara upp ibland och då i sammanhang där han inte riskerar att få någon kritik. Kontentan är att han är lika mycket image som person, vilket är den bistra verklighet som bland annat Bo Lundgren har att hantera. Skuggan från det förflutna gör att den nuvarande moderatledaman inte förväxlar konjunkturnedgången med att vårt företagsklimat skulle ge Sverige ett sämre konkurrensläge jämfört med andra länder. För det har vi inte, sade han. Det kommer vi säkert att få höra fler gånger, men bakom stängda dörrar måste även Göran Persson vara bekymrad över utvecklingen. Efter att 1970 ha befunnit sig på fjärde plats i den internationella tillväxtligan har Sverige nu halkat ner till en 17:e placering. Det visar sig också att svenskarna är dåliga på att starta nya företag, sämst i Norden och ännu längre bak om man jämför med länder som USA, Kanada, Storbritannien och Tyskland. Vad kan man göra åt saken? Jo, egentligen är det rätt uppenbart, fastslår statliga Nutek i en färsk rapport. Genom stegvis sänkta skatter och enklare regler främjas entreprenörskap. Då vågar fler starta nya företag, heter det. Nutek konstaterar att av Sveriges 50 största företag är det inget som har etablerats under de senaste 30 åren. För att blåsa nytt liv i företagarandan måste det, enligt verket, ske en grundlig reformering av skattesystemet. Det handlar bland annat om att fasa ut förmögenhetsskatten, att slopa fåmansbolagsreglerna och att sänka arvs- och gåvobeskattningen för att underlätta generationsskiften i familjeföretag. Man fastslår också att det behövs en minskning av skillnaderna i beskattning av arbete respektive kapital kort sagt sänkta inkomstskatter. Vid en första anblick framstår det som en gediget borgerlig valplattform, skräddarsydd för Bo Lundgren och hans kolleger. Men som bekant finns det också pragmatiska krafter inom socialdemokratin. Trots allt är det i stor utsträckning Göran Perssons väljare som har det mesta att vinna på ett förbättrat företagsklimat. Och inom partiet kan man nog inte undgå att ta intryck av bemanningen av Carl Bennets krisgrupp med företrädare för bland annat Metall, Pappers, Sif och Industrifacket. På sikt kan det leda till att de nuvarande varningsropen faktiskt tas på allvar och att åtgärder sätts in för att stärka den svenska växtkraften. De borgerliga partierna har redan lovat det och också inom socialdemokratin finns en förmåga till nytänkande, även om den tar tid på sig. Klas Eklund, medlemmen av kanslihushögern, berättar hur han som ordförande i produktivitetsdelegationen presenterade ett betänkande Det innehöll bland annat förslag om en bred skattereform, EU-medlemskap, ökad självständighet för Riksbanken, avreglering av gamla monopolmarknader, tuffare konkurrenslagstiftning och ett stopp för organiserade devalveringar. Och det mesta har ju genomförts, konstaterar han. VECKANS AFFÄRER NR DECEMBER

6 Sökes: Rolighetsminister En regering kan bemannas på olika sätt, så VA skickade ut en extrafråga till våra chefer i näringslivet. Den löd: Vilken helt ny ministerpost, med vidhängande departement, skulle du vilja inrätta? Ingen alls, är det flera som svarar. Ju färre ministrar, som bara vill reglera och beskatta, desto bättre, skriver en respondent. Det hindrar inte att många även ser behov av friska insatser på olika områden. Här är ett urval av föreslagna, nya statsrådsposter: Privatiseringsminister. Drömminister. Ska skapa nya drömmar för framtiden. Rolighetsminister. Ska ägna sig åt musik, evenemang, sport, turism och annat trevligt, som ger sysselsättning och exportinkomster. Tillväxtminister. Motivationsminister. Ska påvisa hur sänkta skatter motiverar till ökade arbetsinsatser och investeringar. Dialogminister. Ska få igång en sådan dialog med företagen att de väljer att stanna i Sverige. Projektminister. Ska ansvara för att specifika, viktiga projekt genomförs under mandatperioden. Inget eget departement. Minister för IT- och teknologiutveckling. Revisionsminister. Ska ansvara för att regeringens förslag är lagliga och väl underbyggda samt förhindra alltför snabba och ogenomtänkta förändringar. Departements- och myndighetsavvecklingsminister. Ska efter fullgjort värv avveckla sig själv. Sveriges... Frågan är dock om inte Klas Eklund är mer kvalificerad för uppgiften än många andra, inklusive den nuvarande innehavaren av ämbetet. Här finns de akademiska meriterna (ekonomie licentiat) och en lång erfarenhet av parti- och kanslihusarbete. Innan han gick vidare till jobben som chefekonom i Posten, och senare SE-Banken, var han planeringschef i finansdepartementet under Kjell-Olof Feldt. Att han i detta sammanhang av vissa partikritiker utpekades som en medlem av kanslihushögern har säkert bara varit ett plus, då cheferna i näringslivet har fått lägga sina röster. I ärlighetens namn ska sägas att Klas Eklunds namn fanns med i det enkätbrev som VA skickade ut, tillsammans med många andras. Det är en beprövad metod för att få igång associationsbanorna i sådana här sammanhang, men gensvaret varierade kraftigt. Medan många respondenter högg direkt på namnet Eklund, så föll de flesta av de andras på hälleberget. Det gällde till exempel namn från kultursektorn som Peter Englund och Göran Hägg. För dem var intresset ljummet. PRESSENS BILD Det är både en relevant och intressant upplysning, kommenterar Peter Esaiasson. Den säger mycket om näringslivets syn på kultursvängen. Visst, det går att få fram mycket information genom att titta efter vilka namn som lyser med sin frånvaro. Dit hör bland andra Gudrun Schyman och miljöpartiparet Matz Hammarström/Lotta Hedström, vilket kanske inte är så mycket att förvåna sig över. Men varför går det bara ströröster till namn som Lars Leijonborg och Maud Olofsson? Det kan vara något för respektive partiledning att begrunda. Det bittra ödet att bli mer eller mindre bortglömd delar folkparti- och centerledaren med landets näringslivskaptener. Med några få undantag hamnar de långt ner på listan, i kontrast till hur det brukade se ut då Pehr G Gyllenhammar showade runt. Sedan dess har det dock inträtt en förändring, menar Bo Rothstein, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet. Gyllenhammar var i realiteten lika mycket politiker som företagsledare, eller ville åtminstone vara det, säger han. Men därefter har det nog vuxit fram en insikt om att det som man gör i affärslivet inte Din nyckel till svenskt näringsliv Veckans Affärer presenterar Sveriges 500 största företag 2001 och Sveriges 500 största IT-företag Vilka är vinnare och vilka är förlorare? Köp rapporterna i bokform eller bearbeta informationen direkt i vår webbtjänst. Storföretag Webbtjänst inkl bok Pris 2.450:- Endast bok Pris 499:- IT-branschen Webbtjänst inkl bok Pris 3.985:- Endast bok Pris 599:- Paketerbjudande Båda webbtjänsterna inkl tillhörande böcker för endast 5.000:-. Samtliga priser exklusive moms. Namn: Företag: BESTÄLL NU! Boken utan extra kostnad vid beställning av webbtjänst! Adress: Postnr: Ort: Ring: Faxa: e-posta: research@va.se Posta: Veckans Affärer Research, Stockholm

7 Sveriges... går att transponera rakt över till politisk verksamhet. Det rör sig om två olika kunskapsfält och de företagsledare som ändå försökt att agera politiskt, till exempel Lars Ramqvist, har fått äta upp det flera gånger om. Våra gamla näringslivshjältar har alltså fått se strålglansen mattas, men någon idol vill ju folk ha och just nu är det som bekant Michael Treschow. Utöver alla andra hedersbetygelser fick han i november motta VA:s pris som årets bästa personliga varumärke, en utmärkelse som han uppenbarligen inte har låtit stiga sig åt huvudet. Upp som en sol och ner som ett störtregn, filosoferade Treschow vid prisutdelningen en förnuftig inställning om man tar säte i något så utsatt som en regering. VA:s respondenter tycker att han är den lämpligaste för ett statsrådsjobb inom de egna leden och det får bli som ansvarig för tillväxtfrågor, eftersom det är området som engagerar de flesta. Vad ska vi nu tro om vår regerings förmåga att fungera som ett väl sammansvetsat arbetslag? OK, låt oss vara ärliga det kan nog bli vissa problem i umgänget mellan Göran Persson och Carl Bildt. Senast vi läste om herrarna i samma stycke var då Persson, till skillnad från de andra partiledarna, inte blev bjuden till Bildts 50-årsfirande i Italien. Det är inte den bästa starten för ett fungerande kompanjonskap. Å andra sidan ska ju en utrikesminister befinna sig mycket på resande fot, så de kanske inte behöver träffas så ofta. En annan stötesten kan bli relationen mellan Persson och Bo Lundgren. Båda har intresse av att framstå som varandras ideologiska motpoler, vilket kommer att demonstreras med eftertryck de närmaste månaderna. Men nu har de ju hamnat i en samlingsregering och får tänka på att tona ner retoriken. I praktiken bör det inte vara så svårt. Efter höstens partikongress i Västerås står det klart att socialdemokratin parkerat sig i den liberala mittfållan, där moderaterna redan befinner sig. Med lite kompromissvilja ska det nog gå att enas kring ett gemensamt program. För övrigt antas ju Göran Persson, som chef för en världsregering, kunna samarbeta med en femstjärnig, republikansk general från Pentagon. Då borde det inte vara några problem med en reservofficer från Kristianstad. BJÖRN LEIJON Vi tog tidigt fram en prislista i euro. Det är enklare att hantera en valuta istället för flera. JAN AXELSSON, VD för MiLAB Mätsystem i Linköping AB Har du förberett ditt företag för euron? Nu är det hög tid att se över rutiner, prisstrategier och ekonomisystem. Den 1 januari 2002 kommer de nya mynten och sedlarna i euroländerna. Hur påverkar det dig? Beställ informationsmaterial från Regeringskansliets euroinformation eller ställ frågor till vår kostnadsfria telefonservice På hittar du också särskild information för företagare euroinfo@finance.ministry.se