27.9 FREDAGSSERIEN 2 Musikhuset kl

Transkript

1 27.9 FREDAGSSERIEN 2 Musikhuset kl Tugan Sohijev, dirigent Sergej Chatjatrjan, violin Jelena Firsova: Beyond the Seven Seals (Finlandspremiär) 12 min Jean Sibelius: Konsert för violin och orkester d-moll op min I Allegro moderato II Adagio di molto III Allegro ma non tanto PAUS 20 min Sergej Prokofjev: Symfoni nr 5 B-dur op min I Andante II Allegro marcato III Adagio IV Allegro giocoso Paus ca kl Orkesterkonserten slutar ca kl KAMMARMUSIK I SENA KVÄLLEN, Arenskijs pianotrio, börjar i Konsertsalen efter en paus på ca 10 minuter. Publiken ombeds söka sig till parketten för att lyssna till kammarmusiken. Platserna är onumrerade. 1

2 KAMMARMUSIK I SENA KVÄLLEN Reeta Maalismaa, violin Tuomas Lehto, cello Jouko Laivuori, piano Anton Arenskij: Pianotrio nr 1 d-moll op min I Allegro moderato II Scherzo (Allegro molto) III Elegi (Adagio) IV Final (Allegro non troppo) Sänds direkt på Yle Radio 1 (orkesterkonserten) och webben (yle.fi/klassinen). 2

3 JELENA FIRSOVA (f. 1950): BEYOND THE SEVEN SEALS Var kommer vi ifrån? Varthän är vi på väg? Vad är meningen med våra liv? Det kan vi inte förstå Denna text av den persiske poeten Omar Khayyam som levde för ca tusen år sedan är tryckt på titelbladet till Jelena Firsovas orkesterverk Beyond the Seven Seals. Verkets namn (på svenska Bortom de sju inseglen) hänvisar till Uppenbarelsebokens mysterier. På ryska avser man emellertid med de sju inseglen på ett mera allmänt plan sådant som går över människans fattningsförmåga just de frågor som Omar Khayyam ställer. Beyond the Seven Seals börjar med tre frågor som ställs av harpans trevande fraser. Svaren på frågorna är dolda bakom de sju inseglen och sålunda upprepas talet sju gång på gång i verket i form av klockslag som återkommer som ett motto. Musikens finfina filigranyta växer så småningom till våldsamma utbrott vars ståtliga klangbild produceras av en uppsjö av slagverk. Slutets explosiva tuttiackord upprepas också sju gånger. Beyond the Seven Seals uruppfördes i september Det beställdes av Orchestre National du Capitole de Toulouse och är tillägnat Tugan Sohijev. Lotta Emanuelsson (sammandrag) JEAN SIBELIUS ( ): KONSERT FÖR VIOLIN OCH ORKESTER D-MOLL OP. 47 I Sibelius produktion infaller Violinkonserten mellan andra och tredje symfonin, vilket var en period av stilistisk brytning i hans tonspråk, en övergång till ett mera reducerat uttryck. Det märks tydligt i bearbetningen av den slutliga versionen av violinkonserten, där han befriade sig från allt det inflytande från den germanska skolan som han inte hunnit införliva med sitt eget tonspråk. I första satsen Allegro moderato intar soloviolinen sin dominerande position genom att introducera huvudtemat redan några takter från början. Andra satsen med sina breda bågar Adagio di molto hör med sin nobla passion till violinlitteraturens mest fulländade. Jag kan mycket väl föreställa mig att Sibelius hade Aino i tankarna då han skrev satsen i vars kulmen solisten drar orkestern med sig i sin hänförelse. Det mest karaktäristiska draget i finalen Allegro ma non tanto är dess lekfulla polyrytmik, som tar sig uttryck i en balansgång mellan accentueringar i två- och i tretakt. Isbjörnarnas polonäs är en beskrivning på satsen som redan blivit klassisk. I den storartade codan får soloviolinens hisnande språng på tre och en halv oktav till och med en backhoppare att blekna av avund. 3

4 Konsertens slutliga version uruppfördes i Berlin den 19 oktober Richard Strauss dirigerade orkestern och konsertmästaren Karel Haliř agerade solist. Fastän uruppförandet fick ett tämligen gott mottagande, tog det en tid innan denna violinkonsert, som idag är den mest inspelade i världen, intog sin plats på den stående repertoaren. År 1910 hörde Sibelius den 17-årige ungerske virtuosen Ferenc von Vecsey spela konserten i Berlin på ett sätt som fick kompositören att dedicera honom sitt verk. Hannele Segerstam (sammandrag) SERGEJ PROKOFJEV ( ): SYMFONI NR 5 B-DUR OP. 100 Den trettonde januari 1945 förberedde man sig i Moskvakonservatoriets stora sal för uruppförandet av en ny symfoni av Sergej Sergejevitj Prokofjev. Salen tystnade och Prokofjev höjde armarna för att börja. Vid samma ögonblick bröts tystnaden av våldsamma kanonskott. Men skottsalvan var inte någon fientlig eldgivning utan röda arméns salut till tecken på att trupperna nu överskridit floden Wisła. Nu rådde inte längre något tvivel om att kriget snart skulle vara slut. Femte symfonin var en av vändpunkterna i Prokofjevs skapande liv. Den togs emot med patriotisk hänförelse och belönades följande år med Stalinpriset. Symfonin fick snabbt även internationell framgång. Enligt Prokofjevs berömda beskrivning var femte symfonin en hymn till den fria människan, hennes kraft, hennes rena och ädla ande. Om man vill vara elak, kan man naturligtvis påpeka att Prokofjevs utlåtande var rena rama jargongen i linje med den socialistiska realismen. Hur som haver så lyser den prokofjevska ironin med sin frånvaro. Verket är snarare besläktat med den stora romantiska symfoniska traditionen i Brahms och Tjajkovskijs anda. Som ett slags arketyp för den sovjetiska idealsymfonin kan den jämföras med den yngre kollegan Dmitrij Sjostakovitjs femte symfoni. Den är ett verk utan veck i pannan, utan horn och tänder, segervisst, med stabil arkitektur och samtidigt både klassiskt och modernt. Första satsens breda huvudtema saknar sarkastiska, kromatiska gester. Den monumentala satsen utbreder sig i lugnt Andante-tempo och fortskrider utan hast mot sin oundvikliga kulmen. Scherzot ilar framåt som en toccata. Det är en variationssvit löst upp byggd utgående från ett fyndigt tema (som introduceras av klarinetten) och med en mera lättsam triodel. Satsens material härstammar från skisserna till Romeo och Julia. Det älskliga, nostalgiska Adagiot hör till Prokofjevs förnämsta långsamma satser. Introduktionen till finalen Allegro giocoso citerar första satsens huvudtema; det faktum att den fria människans rena och ädla ande nu efterföljs av ett lustigt finalallegro kan man naturligtvis, om man så vill, betrakta som en ironisk kommentar. Lotta Emanuelsson (sammandrag) 4

5 ANTON ARENSKIJ ( ): PIANOTRIO NR 1 D-MOLL OP. 32 Anton Arenskij var en rysk tonsättare, pianist och dirigent. Han studerade komposition under Rimskij-Korsakovs ledning vid S:t Petersburgs konservatorium och flyttade år 1882 som professor till konservatoriet i Moskva. I Moskva blev Arenskij bekant med Tjajkovskij och de blev nära vänner och kolleger. Tjajkovskijs musik påverkade Arenskij i hög grad och de visade sig också vara besläktade själar i den meningen att de då och då led av tillfälliga depressioner. Arenskij komponerade sin första pianotrio till minnet av sin vän, cellisten Karl Davidov. Verket uruppfördes i Moskva 1894 och togs emot med entusiasm. Senare fick trion Glinkapriset och den hör allt fortfarande till Arenskijs mest kända verk. Via en intensiv första sats och ett valsigt Scherzo kommer vi till verkets kärna, satsen Elegi. Där klingar den sorg och tomhet som vännens död lämnade efter sig. I slutet av den fartfyllda finalen samlar Arenskij en sista gång de långsamma temana från första och tredje satsen före codans slutcrescendo. Reeta Maalismaa (sammandrag) TUGAN SOHIJEV Tugan Sohijev föddes i Ossetien och har snabbt kommit att tillhöra dirigenteliten. Sohijev är musikchef för Orchestre National du Capitole i Toulouse och för Deutsches Symphonie-Orchester i Berlin. Han har även ett nära förhållande till Mariinskijteatern och är en efterfrågad gäst i operahusen och på konsertestraderna världen runt. Sohijev har dirigerat bl.a. Concertgebouw-orkestern, Frankfurtradions sym foniorkester, Orchestre National de France samt Oslo och Münchens filharmoniker. Sohijev dirigerar också ofta opera och har bl.a. gästdirigerat vid Metropolitan i New York, Wiener Staatsoper och Houston Opera. Under denna säsong har Sohijev debuterat med Philadelphia Orchestra och har återinbjudits att gästdirigera Berliner Philharmoniker, Philharmonia Orchestra och NHK-symfoniorkestern. Till säsongens höjdpunkter hör även turnéer med de egna orkestrarna Orchestre National du Capitole och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin. Sohijevs skivinspelningar med Orchestre National du Capitol för skivmärket Naïve Classique har fått kritikerpris och omfattar bl.a. Tjajkovskijs symfonier 4 och 5, Stravinskis Våroffer och Prokofjevs Peter och Vargen. 5

6 SERGEJ CHATJATRJAN Sergej Chatjatrjan föddes i Armenien Han vann Jean Sibeliusviolintävlingen år 2000 och blev därmed tävlingens genom tiden yngsta vinnare. År 2005 vann han Drottning Elisabeths musiktävling i Bryssel. Chatjatrjan har uppträtt som solist med bl.a. Berliner Philharmoniker, Concertgebouw-orkestern, Orchestre National de France, London Symphony Orchestra och London Philharmonic Orchestra. I Förenta Staterna har Chatjatrjan spelat med bl.a. Seattle Symphony Orchestra och New York Philharmonic Orchestra. Med Philharmonia Orchestra har han ett speciellt nära förhållande. Förutom sina solistuppdrag med orkester uppträder Chatjatrjan tillsammans med sin syster Lusine på konsertestraderna världen runt. Till höjdpunkterna under denna säsong hör Bergs violinkonsert med Philharmonia Orchestra samt olika projekt med Rotterdams filharmoniker, Holländska radions filharmoniker, Wiener Symphoniker och Orchestre de Paris. Chatjatrjan har spelat in på skiva Sibelius, Chatjaturjan, Sjostakovitj, Franck, Bach och Brahms för skivmärket Naïve Classique. Chatjatrjan trakterar Guarneriviolinen Ysaÿe från år RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Oy Yleisradio Ab:s orkester med uppgift att producera och befrämja finländsk musikkultur. Orkesterns nye chefsdirigent är Hannu Lintu. År 1927, ett år efter Rundradiobolagets grundande, bildades en tiomanna ensemble som utvidgades till en fulltalig symfoniorkester på 1960-talet. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Saraste och Oramo är RSO:s hedersdirigenter. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställs av Yle. Till RSO:s uppdrag hör också att göra friköpta inspelningar av all inhemsk orkestermusik. Under spelåret uruppför orkestern sex inhemska verk som Yle beställt. RSO har spelat in på skiva musik av bl.a. Eötvös, Nielsen, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt premiärskivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått betydande pris bl.a. av BBC Music Magazine och Académie Charles Gros. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter (Sony BMG) där solostämman spelas av Lisa Batiashvili fick MIDEM Classical Award Samma år valde New York Times orkesterns andra Lindbergskiva till årets skiva. 6

7 RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under spelåret åker orkestern ut på turné i Mellaneuropa under Hannu Lintus ledning. RSO:s radiokanal är YLE Radio 1 som radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På webbsidan yle.fi/klassinen kan konserterna avnjutas live med hög upplösning. 7