Bostadsrättsföreningen BORNHOLM under 50 år

Transkript

1 Bostadsrättsföreningen BORNHOLM under 50 år Ett halvt sekel är en lång period, och flertalet av dem som nu bor här var inte födda när husen byggdes. Första inflyttningsdagen var den 15 november 1953 i Köpe nhamnsvägen 13 och den 15 mars 1954 i Köpenhamnsvägen 11. När detta skrivs - i juni bor det inte så många kvar i våra hus av dem som ursprungligen flyttade in. Om jag har räknat rätt så är det en person i nr 11 och elva personer i nr 13. Den yngsta av dem var bara 3 år vid inflyttningen. En del av veteranerna har inte bott i samma lägenhet hela tiden, utan de har någon gång bytt till en större eller mindre bostad inom vår förening. Sju lägenheter har dock aldrig bytt ägare. Som jämförelse kan nämnas att det finns en lägenhet som har överlåtits 17 gånger och nio lägenheter som har överlåtits minst 10 gånger. I dessa fall rör det sig om enrumslägenheter. Jag är en av veteranerna från 1953, och jag skall här försöka att återge en del händelser från de gångna åren. Det kan knappast undvikas att min berättelse blir personligt färgad på många punkter, men det får läsarna ha överseende med. Under 26 år ( ) satt jag i föreningens styrelse, nästan hela tiden som sekreterare, och då fick jag särskilt god inblick i vad som hände. Vid mitten av förra seklet levde man i en helt annan värld. Om någon den gången hade sagt att föreningens medlemmar femtio år senare skulle diskutera det lämpligaste sättet att skydda vårt område med ett högt staket, så skulle det ha uppfattats som ett sällsynt dåligt skämt. Och sådana väskryckningar och andra överfall som nu är så vanliga även i vår stadsdel var något helt otänkbart den gången. Det är faktiskt inte helt fel att tala om den gamla goda tiden. Trots att jag har bott i ett av våra hus under ett halvt sekel så har jag tidigare inte förstått hur arkitektoniskt märkvärdiga husen anses vara. Men när jag skulle sammanställa den här historiken, studerade jag bl a boken Bostadsmiljöer i Malmö, som är utgiven av Länsstyrelsen och Malmö Kulturmiljö. Där beskrivs våra hus på följande sätt: Husen längs Köpenhamnsvägen i kvarteret Bornholm uppfördes av HSB i början av 1950-talet och ritades av HSB arkitektkontor i Malmö i samarbete med Thorsten Roos. De anknyter i sitt formspråk till de högre husen längs Köpenhamnsvägen i Mellanheden, ritade av samma arkitekt. Husen har tydlig framsida mot gatan och söder, med entréer och balkonger. Fasaderna har en formrikedom bland annat genom en variation med olika tegel. Husen karakteriseras av ett danskinspirerat, gediget tegelarbete, där gavlarna möter taket utan språng. Mot gatan skjuter gavelpartier ut med olika utformning vilket kan föra tanken till traditionell baltisk arkitektur. Baksidan har en enklare utformning. Sist i detta häfte finns det några bilder som har anknytning till textinnehållet. 1

2 Vårt närområde Så sent som på 1940-talet fanns det inte många höghus här i närheten. Köpenhamnsvägen anlades först år Om man får tro arkeologerna så har det bott människor här redan på stenåldern. Man har funnit rester av en bosättning från den tiden i vårt grannskap. Och i Rönneholmsparken har det påträffats lämningar från bronsåldern. Om man gör en utgrävning i vår gräsmatta på gårdssidan så träffar man dock på fornfynd av betydligt yngre datum. De som byggde våra hus gjorde sig nämligen av med överblivet material på enklast tänkbara sätt - man grävde helt enkelt ner det. Miljöhänsyn var något helt okänt för 50 år sedan. För ganska många år sedan försökte vi snygga till gårdsplanen med att plantera några träd och buskar, men den växtligheten fick vi inte glädje av någon längre tid. När rötterna trängde ner i jorden, så träffade de tydligen på färgrester och annat kemiskt avfall som är mindre lämpligt för trädgårdsodlingar. På kartor från början av 1800-talet betecknas det närliggande området som stadens mulbeten. Då var det vanligt att stadens borgare hade kor och andra kreatur, och sommartid användes det här området som betesmark. Rönneholmsgården Den äldsta byggnad som ännu finns kvar i vårt närområde är Rönneholmsgården. Den byggdes år 1798 av borgmästaren Carl Magnus Nordlindh, som har fått en gata uppkallad efter sig inte så långt härifrån. Huset blev ombyggt och förstorat år Rönneholmsgården fick kungligt besök år Då gjorde nämligen Gustav IV Adolf visit hos borgmästaren. Den kungen hörde förvisso inte till landets mest framstående monarker, men han hade åtminstone en förnuftig idé. Han ville nämligen göra Malmö till Sveriges huvudstad, eftersom Stockholm låg alldeles för avsides (i förhållande till Europa). Tyvärr tvingades han att abdikera, innan han fick tillfälle att genomföra denna för oss Malmöbor så kloka idé. Det finns uppgifter om att även Oscar II har varit gäst i vår grannfastighet. Vid några tillfällen under och talen fick Rönneholmsgården åter fint besök. Då hyrde vår förening nämligen lokaler där för sina årsstämmor. Första gången blev det ett verkligt deltagarrekord, för många av våra medlemmar var intresserade av att beundra husets vackra interiör. Det fanns en period när de ledande politikerna i Malmö var fast beslutna att riva all gammal bebyggelse i staden och bygga moderna hus i stället. Då låg Rönneholmsgården verkligt illa till, men tack vare starka protester från framsynta Malmöbor blev den räddad, och det skall vi vara glada för. Den vackra byggnaden och den kringliggande parken är en verklig prydnad för vårt område. Dammfrigården Fram till år 1980 kunde vi glädja oss åt en annan gammal byggnad i närheten - Dammfrigården - med en trädgård som var en oas för området. Huset var byggt i mitten av 1800-talet av en rik grosshandlare som ville låta sin sjukliga hustru inandas välgörande lantluft. Beteckningen Dammfri som nu används i olika sammanhang här i vårt område har dock inte något att göra med att luften här skulle vara fri från damm. Det lär från början vara en felskrivning av Daniifred. En ägare med namnet Danius 2

3 gav nämligen huset detta namn på 1860-talet. Danii är den latinska genitivformen av Danius. Det finns dock flera olika förklaringar till hur namnet har uppkommit. Ända in på 1960-talet var Dammfrigården privatbostad. Därefter användes den som föreningslokal av en scoutkår fram till omkring Men då drabbades huset av kommunens rivningsraseri. Man tog till den vanliga motiveringen: Byggnaden är i så dåligt skick att den inte kan sättas i stånd. Sedan 1982 ligger här den nya Dammfrigården som delvis är ett äldreboende med ett välbesökt servicecentrum för pensionärer. När ritningarna för nybygget var klara fick grannfastigheternas ägare yttra sig. Vår förening protesterade mot att en del av byggnaden skulle bli så hög som 10 våningar. Vi påpekade att ett så högt hus skulle skymma solen för en del av våra medlemmar. Men myndigheterna var inte intresserade av att bereda oss en plats i solen, så det blev blankt avslag på vår framställning. Kronprinsen Det byggnadskomplex och det köpcenter som nu kallas Kronprinsen fanns inte för 50 år sedan. Här låg då Husarkasernen, som under åren hade varit förläggning för Kronprinsens Husarregemente. År 1927 slopades detta ärorika regemente och då paraderade man för sista gången genom Malmö med sin ridande musikkår i spetsen. Jag borde kunna berätta mer om denna remarkabla händelse i Malmös historia, för jag fanns faktiskt bland de talrika åskådarna. Men jag var bara 3 år gammal den gången, så jag minns det knappast. En av våra tidigare medlemmar, Thure Jonasson, som var föreninge ns revisor under inte mindre än 31 år, tillhörde regementet år 1927 och deltog i avskedsparaden. Det berättade han i Sydsvenska Dagbladet år 1995 i samband med sin 90-årsdag. Efter 1927 användes kasernens byggnader som kontor och lagerlokaler En del av stallbyggnaderna disponerades av en ridklubb. Huvudbyggnaden, som låg utmed Regementsgatan, var mycket ståtlig. En liten detalj av byggnaden har placerats på Limhamnsfältet (södra delen), nämligen huvudingångens överstycke med Riksvapnet. En del av föreningens äldre medlemmar minns nog Dansrestaurangen Arena som var inrymd i den tidigare underofficersmässen. År 1960 revs Husarkasernens alla byggnader, och på området byggdes det nuvarande Kronprinsen-komplexet. Det invigdes år Kvarteret Bornholm Vid inflyttningen i våra hus för 50 år sedan fanns det fortfarande tre gamla villor i kvarteret. Från fönstren på gårdssidan hade vi en idyllisk utsikt över trädgårdarna. Till barnens förtjusning fanns här höns och tama fasaner. Det fanns också fruktträd som lockade till förbjudna besök. Det gick så långt att ägaren till en av villorna fordrade att vår förening skulle lämna bidrag till en förbättring av staketet mot hans tomt. Styrelsen försäkrade dock, att det måste vara barn från andra hus som hade förstört staketet, för våra barn var synnerligen väluppfostrade. Villaägaren tyckte förstås inte att detta lät särskilt trovärdigt, men han fick i varje fall aldrig några pengar från vår förening. Den största villan hette Tomtebo men kallades vanligen den Kramerska villan. Den hade en gång byggts av den första ägaren av Hotell Kramer vid Stortorget, och hans syster bodde kvar i villan till år En av de gator som begränsar vårt kvarter heter som bekant Kramersvägen. Villa Nostra var ett annat hus inom kvarteret. 3

4 När våra hus uppfördes var det meningen att villatomterna ganska snart skulle bebyggas med höghus, men två av villorna fick ligga kvar ända till Nu finns det fyra sexvåningshus samt en envåningsbyggnad med förskola på de tidigare villatomterna. När det blev klart att de två sista villorna skulle försvinna, fick styrelsen idén att en del av träden borde räddas. Vi satte ihop en skrivelse till myndigheterna och framhöll trädens stora betydelse för vår närmiljö. Det var närmast ett desperat försök, för man brukade inte lyssna på oss. Men döm om vår förvåning: Några dagar senare ritade kommunens personal in alla träd som var värda att bevara på en karta. Och byggfirman som hade sett fram emot att få skövla trädgårdarna måste nu i stället klä in trädstammarna med bräder för att skydda dem under byggnadstiden. Det gråa huset i vårt kvarter som ligger närmast Beridaregatan byggdes samtidigt som våra hus. Det kallades från början antingen Experimenthuset eller Adam och Eva - huset. Anledningen till det första namnet var att huset var byggt enligt en helt ny metod. Det var det första s k Allbetonghuset i Sverige. Experimentet blev tydligen lyckat, för under den första tiden kom det ofta byggnadsexperter på studiebesök. Numera byggs många hus enligt denna metod. Det bibliska namnet berodde på att den gavel som ligger närmast Köpenhamnsvägen pryddes av ett stort färgrikt konstverk i relief med motiv från Edens lustgård. Tyvärr finns bilden inte längre kvar. Den hade troligen skadats av väder och vind och togs ner för rätt länge sedan. 4

5 Bostadslägenheterna Vår bostadsrättsförening består av två hus : Köpenhamnsvägen 11 och 13. De är helt lika när det gäller bostadslägenheterna (men butikslokalerna är olika). Från början var det meningen att samtliga HSB -hus i kvarteret Bornholm skulle bilda en gemensam förening, men av okänd anledning blev det i stället tre skilda föreningar: Bornholm, Lessö och Ärö. Det hade säkerligen varit lämpligare med en stor gemensam förening, särskilt när det gäller förvaltning och fastighetsskötsel. I våra två hus finns det sammanlagt 102 bostadslägenheter, och de fördelar sig på följande lägenhetstyper. Lägenhetstyp Bostadsyta (m2) Antal lägenheter 4 rum o. kök 83,5-98, rum o. kök 63,0-74, rum o. kök 53,0-57, rum o. kokvrå (s k ateljévåning) 42,0 2 1 rum o. Kokvrå 28,0-29, rum med kokskåp 17,0-20,5 4 Summa 102 I 20 av fyrarumslägenheterna och i 10 av trerumslägenheterna är det ena rummet ett s k uthyrningsrum med egen ingång och eget WC. Inte mindre än 12 enrumslägenheter saknar dusch. För dessa lägenheter finns det i varje hus ett badrum i källaren. När jag för en tid sedan studerade de ursprungliga ritningarna för våra hus i Stadsbyggnadsnämndens arkiv, blev jag mycket förvånad. Ritningarna för husens exteriör stämde med verkligheten, men det gjorde inte de ritningar som visade lägenhetsindelningen. De 30 uthyrningsrummen var nämligen från början avsedda att vara fristående enrumslägenheter med kokskåp. Om man hade byggt efter dessa ritningar skulle vår bostadsrättsförening ha haft sammanlagt 132 lägenheter, fördelade på följande lägenhetstyper:? 10 fyrarumslägenheter? 42 trerumslägenheter? 26 tvårumslägenheter samt inte mindre än? 54 enrumslägenheter och av dessa skulle 42 ha saknat dusch I allra sista stund kom HSB lyckligtvis till insikt om att det inte var lämpligt att bygga hus med så många enrumslägenheter, varav de flesta skulle sakna en standard som ansågs vara normal redan för 50 år sedan. Man gjorde därför om ritningarna och slog samman de minsta enrummarna med angränsande lägenheter, som då förstorades med ett s k uthyrningsrum. På bottenvåningen i B- och C-trapporna var det dock svårt att genomföra sådana sammanslagningar, och därför finns det fyra enrumslägenheter utan kokvrå i våra hus. 5

6 Lokaler för butiker och andra företag Flera företag är verksamma i våra två hus. Här finns fyra lokaler som disponeras med s k bostadsrätt. Det kallas faktiskt bostadsrätt, trots att det inte är fråga om några bostäder. Dessa fyra lokaler är: Butiken i 11 A, två butiker i 13 A, som numera är sammanslagna, samt lokalen i envåningsutbyggnaden på gårdssidan i 13 A. De företagslokaler som finns på källarplanet i 11 C och 13 C disponeras med hyresrätt. Det kan kanske vara av intresse att veta vilka butiker som här har funnits under de gångna femtio åren, så här följer en kort historik. Butikslokalen i 11 A Här har det alltid funnits en livsmedelsbutik. Från början tillhörde den Konsumentföreningen Solidar, men år 1967 övertogs den av en ICA -handlare. Den kallades då Starbo Snabbköp. År 1991 fick butiken en ny ägare, och därefter har den överlåtits flera gånger, senast år Butikslokalerna i 13 A I lokalen närmast trappuppgången fanns det först under en kort tid ett företag i reklambranschen, om jag inte minns fel. Sedan övertogs lokalen av en fruktaffär med namnet La Paloma. År 1958 öppnades här Victors Konditori, som bakade mycket goda kakor - till stor glädje för våra barn. Bagarna var nämligen mycket frikostiga med smakprover (åtminstone när butiksägaren inte fanns i närheten). År 1969 överläts lokalen till en affärsidkare, som enligt avtalet skulle sälja konfektyr, tobak, frukt, tidningar mm. Styrelsen höll tydligen strängt på moralen, för man tillförde villkoret dock ej pornografiska tidskrifter. Om det var denna påtvingade begränsning av sortimentet som gjorde rörelsen mindre lönsam, vet jag inte, men efter mindre än två år sålde kronofogden lokalen på exekutiv auktion. Det saknades intresserade köpare, så vår förening köpte lokalen för billigt pris, men tyvärr förlorade vi en del pengar på obetalda månadsavgifter. Detta visade sig dock bli början till en mycket god affär för vår förening, ett verkligt klipp kan man nog säga. En av våra medlemmar var anställd hos studieorganisationen Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS), och hon tipsade sin arbetsgivare om att vår lokal kunde vara lämplig som kontor och studielokal. Vår förening tecknade ett förmånligt hyresavtal med SKS, som därefter under en lång följd av år var en idealisk hyresgäst. Butikslokalen på hörnet ägdes från början av en mycket välsorterad fiskaffär. Företaget behöll lokalen fram till år 1977, alltså i närmare 25 år. De sista åren hade man dock inte någon direktförsäljning utan använde lokalen som lager och distributionscentral. Specialaffärerna för fiskprodukter hade då fått allt svårare att konkurrera med de stora livsmedelsbutikernas fiskdiskar. Under de sista åren fick vi tyvärr en del problem med företaget. De stora kyl- och frysanläggningarna orsakade störande buller, och dessutom blev det avsevärda problem med lukten från fiskavfall. Man förvarade nämligen tomma fisklådor och behållare med fiskrens utanför lokalen. Särskilt under varma sommardagar var detta mindre angenämt för dem som bodde i närheten. Styrelsen försökte gång på gång att prata innehavaren till rätta, men utan resultat. Till slut måste vi koppla in Hälsovårdsnämnden. Vid en inspektion konstaterades det att förhållandena var helt oacceptabla, och företaget fick en allvarlig varning. Då försökte 6

7 fiskaffären överlåta lokalen till någon som behövde stora kyl- och frysutrymmen, och ett företag i köttbranschen anmälde sitt intresse. Man skulle stycka och lagra kött i lokalen men inte ha någon direktförsäljning. Vår styrelse insåg att det kunde bli stora problem både med störande ljud och med lukt från köttavfall. Vi presenterade då en omfattade kravlista, som den nye ägaren måste förbinda sig att följa, om vi skulle godkänna honom som medlem i föreningen. Om säljaren eller köparen hade vänt sig till Hyresnämnden för prövning, hade vi säkerligen fått pruta på en del av kraven, och det insåg vi. Men kravlistan fyllde ändå sitt syfte, för köparen kunde inte tänka sig att i framtiden ha att göra med en så besvärlig styrelse, så han drog sig ur uppgörelsen. Det hela slutade med att vår förening köpte lokalen för det facila priset av kronor. Vi hade då fått besked om att SKS, som redan hyrde butikslokalen intill, behövde större utrymmen. Organisationen var beredd att teckna ett tioårskontrakt till en hyra som mer än väl täckte de dryga ombyggnadskostnaderna. Det var ju inte så lätt att förvandla en fiskaffär till godtagbara kurslokaler. På det här sättet fick vi en idealisk hyresgäst och gjorde samtidigt en mycket god affär. Vi fick värdefull hjälp av HSB med de tekniska problemen och med hyreskalkylen, men för de styrelseledamöter som höll i trådarna blev det ändå en period av hårt arbete. SKS stannade kvar till år Då sålde bostadsrättsföreningen de sammanslagna butikslokalerna till KP El -Service, som tidigare drev sin rörelse i den lokal som behandlas under närmast följande rubrik. Och det företaget finns fortfarande kvar här. Lokalen mot gården Envåningsutbyggnaden mot gården i 13 A inrymde från början ett företag i textilbranschen. Då surrade där ett flertal symaskiner. År 1958 övertogs lokalen av Braun Electric AB. Verksamheten överlämnades år 1977 till en av företagets anställda, Kjell Persson, som startade firman KP El-Service. Detta företag flyttade, som redan har nämnts, till de sammanslagna butikslokalerna på gatusidan år Lokalen på gårdssidan var sedan under ett år kontor för ett företag i byggbranschen, och den blev därefter övertagen av en revisor. Sedan början av år 2002 bedriver Cecilia Lindblom här en mångsidig verksamhet inom friskvårdssektorn under firmanamnet CL Harmony. Övriga lokaler I 11 C hyr föreningen ut två rum i källaren till rörelseidkare. Källarlokalerna i 13 C hyrdes från början av en privat förskola - eller lekskola som det kallades den gången. Många av barnen inom vår förening var elever i lekskolan. Denna upphörde år Därefter har vi haft flera olika hyresgäster i dessa lokaler. 7

8 Styrelseledamöter och revisorer Från början förvaltades våra hus av en s k byggnadsstyrelse, som HSB hade tillsatt. Den 27 oktober 1954 samlades bostadsrättsföreningens medlemmar för första gången till en föreningsstämma. På dagordningen stod den gången information samt val av styrelse och revisorer. Förvaltningen av vår bostadsrättsförening har i hög grad gynnats av att samma personer varit styrelseledamöter eller revisorer under mycket långa perioder. Kontinuiteten är verkligen mycket viktig i en bostadsrättsförening. När det gäller förtroendeuppdrag inom vår förening har Percival Björck ett oslagbart rekord. Under inte mindre än 48 år hade han sådana uppdrag. Redan på den första föreningsstämman år 1954 valdes han till revisorssuppleant för att två år senare bli ordinarie revisor. Detta uppdrag fullgjorde han i 20 år. Därefter var han ordinarie styrelseledamot under 26 år ( ). Han höll i ordförandeklubban under nästan hela denna period (tom år 1999). Dessa medlemmar har också haft långa förtroendeuppdrag inom vår förening: Arne Andersson Styrelse- och revisionsuppdrag under sammanlagt 33 år ( och ). Thure Jonasson Revisionsuppdrag under 31 år ( ). Carl Hansson Styrelse- och revisionsuppdrag under sammanlagt 26 år ( och ). Ordförande Gunnar Malmgren Styrelseuppdrag under 26 år ( ). Alva Mårtensson Styrelseuppdrag under 21 år ( ). Eric Jönsson Styrelse- och revisionsuppdrag under sammanlagt 18 år ( och ). Gunnar Hörberg Revisionsuppdrag under 18 år ( ). Ingbert F Over Styrelseuppdrag under 17 år ( ). Ordförande Ann-Britt Randerz Styrelseuppdrag under 15 år ( ). Georg Schimmelsohn Stig Strandh Styrelse- och revisionsuppdrag under 14 år ( ). Styrelse- och revisionsuppdrag under 11 år ( ). En ledamot i vår styrelse skall tillsättas av HSB. Från föreningens start fram till år 1978, alltså under närmare 25 år, hade vi Birger Herrstedt som HSB-representant. 8

9 Medverkan av föreningens medlemmar I en bostadsrättsförening kan man spara betydande belopp, om medlemmarna hjälper till med lämpliga arbetsuppgifter. Vid två tillfällen och har styrelsen skickat ut en skriftlig förfrågan för att pejla medlemmarnas intresse av att ställa upp för gemensamma arbetsinsatser, t ex trädgårdsarbete och enklare målningsarbete. Av de inkomna svaren framgick det att många ansåg detta vara en utmärkt idé. Tyvärr förklarade dock de flesta att själva hade de inte tillfälle att deltaga. Det blev därför inte något av med projektet. Det kunde kanske vara lämpligt att vi gör ett nytt försök att på detta sätt spara pengar och samtidigt öka samhörigheten inom vår förening. Tidigare, när åtminstone de större lägenheterna sällan bytte ägare, hade styrelsen god kännedom om vilken sakkunskap på olika områden som fanns representerad inom föreningen. Det fanns specialister på skilda områden, och de bildade ett nätverk som styrelsen kunde använda sig av när viktiga beslut skulle fattas. Vi hade t ex högt kvalificerade banktjänstemän som ställde sin sakkunskap till förfogande, när ekonomiska frågor stod på dagordningen, t ex när föreningens lån skulle placeras om. Om det gällde tekniska problem fanns det också en mångsidig kompetens bland våra medlemmar. I åtskilliga fall ställde man upp även med en rent praktisk felavhjälpning. Under årens lopp sparades det betydande belopp till föreningen på detta sätt. Några medlemmar hade genom sina yrken goda kontakter med statliga och kommunala myndigheter eller med företag inom fastighetsbranschen. På det sättet var det möjligt att få fram värdefull information som underlättade styrelsens arbete. Under mina många år som styrelseledamot fick jag ofta bevis på att det här nämnda nätverket var av avgörande betydelse för föreningens ekonomi. Bland föreningens nuvarande medlemmar finns det säkerligen också sakkunniga på många olika områden, men styrelsen vet inte så mycket om medlemmarnas yrkesbakgrund. Skulle det inte vara lämpligt att man försöker att kartlägga den kunskapsbank som vår förening förfogar över? Det är väl egentligen själva grundidén med en bostadsrättsförening att alla efter bästa förmåga skall hjälpa till med att hålla kostnaderna nere. Trappombud Under åren hade vi s k trappombud i vår förening. En person i varje trappuppgång hade åtagit sig att fungera som kontaktperson mellan styrelsen och medlemmarna. En av de allra viktigaste uppgifterna var att kontakta nyinflyttade och ge dem nyttig information om föreningen. Genom trappombuden fick styrelsen reda på aktuella problem och fick möjlighet att snabbt avhjälpa dem. Någon gång om året samlades de sex trappombuden till gemensam diskussion. År 1998 beslöt styrelsen att föreningen inte längre skulle ha några trappombud. Detta motiverades med att det inte fanns något intresse bland medlemmarna för denna service samt med att det var svårt att få någon att åtaga sig sådana uppdrag. 9

10 Aktiviteter för medlemmarna och deras barn Två källarrum i 11 C var från början avsedda för fritidssysselsättningar. Redan på ett av styrelsens första sammanträden beslöt man att köpa in 10 spelbord. Det låter kanske äventyrligt, men avsikten var inte att man skulle spela poker eller något liknande, utan borden skulle användas av en nybildad bridgeklubb. Denna upphörde dock redan efter två år på grund av bristande intresse. Intresset för de julfester som föreningen ordnade för barnen under de första åren kunde man sannerligen inte klaga på. Barnantalet var stort i våra hus den gången. Det fanns ungefär100 barn i åldern upp till 12 år. Festen fick delas upp på två dagar, för fritidslokalerna rymde inte alla barnen samtidigt. Man dansade kring julgranen förstås, och så visades det film. Några av festdeltagarna, som numera hunnit bli dry gt 50 år, har berättat att det var Chaplin -filmer och tecknade filmer som stod på programmet. Man fick förstås även godispåsar. Att julfesterna upphörde efter en tid berodde helt enkelt på att det inte längre fanns några barn i lämplig ålder inom föreningen. Under många år var det nästan helt barnlöst i våra hus. Nu finns det åter ganska många barn här, men rekordantalet från senare hälften av 1950-talet torde det bli svårt att överträffa. Under flera vintrar på 1950-talet spolades en isbana på gårdsplanen. Skridskoåkningen var synnerligen populär bland barnen, och de uttryckte sin glädje på ett så hörbart sätt, att några lättstörda medlemmar klagade. Ett annat problem var att de minsta barnen hade svårt att få utrymme för sitt stillsamma åkande, när de större pojkarna ville träna ishockey. Klimatet måste ha blivit varmare under det gångna halvseklet, för numera skulle en isbana knappast kunna ligga kvar någon längre tid. År 1963 köpte föreningen ett bordtennisbord till fritidslokalerna, men bollspelet blev inte helt problemfritt. De närboende klagade på störande oväsen, och spelarna ansåg att utrymmet var otillräckligt. Efter några år upphörde denna aktivitet. Styrelsen har då och då försökt att ordna olika fritidsaktiviteter för de vuxna - studiecirklar, bussutfärder m m - men intresset har varit i det närmaste obefintligt. Nu har det skett ett generationsskifte inom föreningen, och intresset kan ha ökat. De gårdsfester som har ordnats under de tre senaste åren har varit mycket uppskattade och välbesökta, så det finns kanske nu förutsättningar även för andra initiativ som ökar gemenskapskänslan inom föreningen. Några utrymmen för inomhusaktiviteter har föreningen dock inte numera, för de tidigare fritidslokalerna är uthyrda till företagare. 10

11 Avgifter och kostnader Jag har här räknat om en del belopp till dagens penningvärde med hjälp av indextal från Statistiska centralbyrån ( De kontantinsatser som betalades för lägenheterna när husen byggdes, var mycket låga. För de största 4-rumslägenheterna betalade man inte mer än kr. Omräknat till dagens penningvärde blir det cirka kr. Den som nu vill förvärva bostadsrätten till en sådan lägenhet måste vara beredd att betala minst 1,5 miljoner kronor. Den ursprungliga månadsavgiften för en sådan lägenhet var 195 kr, men för 50 år sedan tillkom avgifter för uppvärmning, varmvatten och trappstädning, som den gången debiterades separat. I tvättstugorna betalade man med myntautomater, men dessa blev så populära stöldobjekt att de slopades. Det blev billigare att låta medlemmarna tvätta gratis än att ständigt reparera automaterna. Den totala månadskostnaden för de största fyrarummarna var ungefär 250 kr, vilket motsvarar kr i dagsläget. Efter vår senaste avgiftshöjning kostar en sådan lägenhet nu kr per månad. Räknat i realvärde har månadskostnaden alltså inte stigit särskilt mycket. Alla föreningens kostnader har stigit under de gångna åren - med ett viktigt undantag. Den som gör sig besvär med att bläddra igenom samtliga årsredovisningar skall finna att beloppet kr finns med varje år. Det är den s k tomträttsavgälden. Vi äger inte den mark där våra hus är byggda utan det gör kommunen, och vi betalar en årlig avgift. Tomträttsavtalet, som löper på 75 år, saknar indexklausul, och det innebär att avgiften ligger kvar på samma låga nivå t o m år De som bor kvar i husen då får vara beredda på en kraftig höjning av avgifterna till föreningen. Vilka beräkningsnormer som kommunen kommer att tillämpa år 2026 kan man inte förutse, men om avtalet hade löpt ut nu hade tomträttsavgälden troligen stigit till närmare en halv miljon kronor per år. En utgiftspost har stigit förhållandevis mer än de flesta, och det är förvaltningsavgiften till HSB. I mitten av 1950-talet betalade vår förening inte mer än kr per år, men år 2003 var avgiften cirka kr. Även om man tar hänsyn till penningvärdets fall, blir ökningen så stor som cirka 500 %. Nu kan man kanske invända att innehållet i HSB:s servicepaket har ändrats under årens lopp, men det har knappast förbättrats lika mycket som avgiften har höjts. Fram till år 1994 var vi enligt stadgarna tvungna att låta HSB sköta vår förvaltning, men numera finns det inte något hinder för att ordna detta på annat sätt. Medlemmarnas avgifter till bostadsrättsföreningen påverkas i hög grad av hur mycket vi vill avsätta till fonder för kommande underhåll av våra hus. I vissa avseenden kan det vara förmånligt att begränsa fondavsättningarna för att i stället låna pengar, när större reparationer blir aktuella. Föreningen har numera inte särskilt stora lån, och de låga ränteutgifterna medför att skatten blir onödigt hög. Förutom den vanliga fastighetsskatten betalar bostadsrättsföreningar en schablonmässigt beräknad inkomstskatt, som grundar sig på taxeringsvärdet samt på ränteinkomster och ränteutgifter. Det är därför inte fördelaktigt att bygga upp onödigt stora fonder. Om fondavsättningarnas storlek råder det dock delade meningar inom vår förening. 11

12 Axplock ur protokollen När jag bläddrade igenom protokollen från styrelsesammanträden och föreningsstämmor under de gångna 50 åren, fann jag mycket som kan vara av intresse. Här följer några exempel. Televisionen hade ännu inte kommit till Sverige, när våra hus planerades, men arkitekterna var så förutseende att våra hus utrustades med kanaler i väggarna för framtida dragning av antennkablar. Så sent som år 1955 förklarade ett statsråd i en riksdagsdebatt att TV inte var något att räkna med - det var bara ett övergående fenomen. I vår bostadsrättsförening var man dock mer framsynt och realistisk, för redan i februari 1955 beslöt styrelsen att centralantenn skulle installeras, och i september samma år var anläggningen klar för besiktning. Det snabba beslut et var även ett bevis på styrelsens sinne för ekonomi. Man hade nämligen tagit reda på att kostnaden kunde ingå i de byggnadskostnader som berättigade till förmånliga lån om man bestämde sig snabbt. Man brukar räkna 1956 som televisionens verkliga startår i Sverige, och 1958 var det fotbolls-vm, och då ökade intresset givetvis. I slutet av 1958 kompletterades centralantennen för mottagning från Malmö-sändaren (tidigare användes Hörby-sändaren). År 1969 startade TV 2, och vi kompletterade genast vår antennanläggning med utrustning som gjorde det möjligt att se den nya kanalen även med äldre TV -mottagare. Året därpå började styrelsen få klagomål om dålig TV-bild. Felet visade sig bero på att många hade skaffat färg-tv, och då blev anläggningens s k signal otillräcklig. Det första programmet i färg sändes år 1966, men först 1970 blev det reguljära sändningar. Vår anläggning byggdes snabbt om så att den motsvarade de krav som gällde för färgmottagning. År 1989 installerades kabel - TV, och då kunde vi montera ner takantennerna. De hade ställt till en del problem i stormigt väder. Månadsavgifterna betalade vi de första åren i styrelserummet under en bestämd expeditionstid, och det var ett bra tillfälle för medlemmarna att framföra synpunkter och få information. Efter fyra år gick föreningen emellertid över till postgirobetalning. Källar- och vindsstölder har varit ett ständigt återkommande problem under alla åren. Inbrottslarm har diskuterats, men det har inte varit möjligt att få ett effektivt skydd till godtagbar kostnad. År 1993 utrustades vindarna med brandlarm, för tjuvarna hade lämnat efter sig många cigarettfimpar. Numera förvaras knappast någon verkligt stöldbegärlig egendom på vindarna och särskilt inte i källarna, som har varit mest utsatta för inbrott. Porttelefoner installerades år Tidigare hade ingångsdörrarna varit låsta enbart nattetid. Trafik- och parkeringsproblem har stått på dagordningen vid många styrelsesammanträden. Under och talen hade vi under en lång period totalt stoppförbud på vår sida av gatan under flera timmar alla vardagar. Man fick alltså inte ens stanna några sekunder för att hämta upp eller släppa av en passagerare. Det var givetvis helt orimligt att gamla och rörelsehindrade personer tvingades att ta sig över den starkt trafikerade Köpenhamnsvägen när de åkte bil till eller från våra hus. Det framhöll vi med all önskvärd tydlighet i ett flertal skrivelser till behöriga myndigheter. Men vi lyckades inte få något som helst gehör för våra synpunkter. Först blev det bestämt NEJ hos de kommunala myndigheterna. Då överklagade vi hos Länsrätten men fick samma negativa besked där. Till sist förde vi upp frågan på regeringsnivå, men Kommunikations departementet var lika avvisande som de lägre 12

13 instanserna. Vi hade kanske fort farande haft totalt stoppförbud här, om inte en av våra medlemmar hade kommit på den geniala idén att genom vissa personliga kontakter lägga fram vårt problem för en inflytelserik kommunalpamp. Till styrelsens stora förvåning avgjordes frågan då nästan på nolltid till vår fördel. Vi hade egentligen bara helt blygsamt anhållit att stoppförbudet skulle ersättas av ett normalt parkeringsförbud som skulle göra det möjligt att stanna några minuter. Men nu hade myndigheterna helt plötsligt blivit så generösa att man lät oss parkera 15 minuter t o m under den mest trafiktäta perioden. Vi fick verkligen lära oss att personliga kontakter betyder mer än byråkratiska överklagningsregler. Numera har den medgivna parkeringstiden utökats till en timme med P-skiva, men den ändringen gjordes utan medverkan av vår förening. För två år sedan fick vi anledning att skriva till myndigheterna i en annan trafikfråga. För att minska trafikbullret för dem som bor vid Regementsgatan hade man nämligen förvandlat denna hårt trafikerade genomfartsled till något som närmast kan betecknas som en smal lokalgata försedd med ett flertal farthinder. Den störande genomfartstrafiken försvann som genom ett trollslag från Regementsgatan, men myndigheterna hade tydligen inte ägnat en tanke åt vilken väg trafikanterna skulle välja i stället. Vi som bor vid Köpenhamnsvägen har verkligen fått erfara vilken alternativväg som de flesta bilisterna valde. Vår förening skrev till myndigheterna, tillsammans med grannföreningarna Lessö och Ärö, och föreslog visa åtgärder som skulle avlasta Köpenhamnsvägen, men hittills har man inte ens besvärat sig med att besvara brevet. Energisparåtgärder blev aktuella åren Då erbjöd nämligen myndigheterna mycket fördelaktiga lånevillkor för sådana arbeten. Vi passade på att göra en genomgripande modernisering av vårt värmesystem, som efter 30 år inte motsvarade tidens krav. Vi utnyttjade systemet med energisparlån maximalt och lyckades dessutom få ett s k ROT-avdrag för sådana reparationer av värmesystemet som inte ens enligt myndigheternas mest generösa bedömningar kunde betecknas som energisparåtgärder. Hela detta projekt måste betecknas som ett av de mest lyckade i föreningens ekonomiska historia. När detta skrivs är det aktuellt med en ny modernisering av värmesystemet. Det finns beslut om att de reglercentraler, som med hjälp av utomhus-termostater håller värmen på rätt nivå, skall bytas ut. Den tekniska utvecklingen på detta område har gått starkt framåt under senare år, och förhoppningsvis kan vår förening spara pengar med den nya utrustningen. Värmekostnaden är den helt dominerande utgiftsposten, och här finns den största möjligheten till besparingar. Om vi vill nå ett verkligt gott resultat bör även fläktsystemet ses över. Vårt mekaniska frånluftssystem medför att vi i betydande utsträckning eldar för kråkorna. För 20 år sedan använde Lunds Tekniska Högskola våra hus som studieobjekt. Man ville pröva om det fanns möjlighet att ta till vara den utströmmande varma ventilationsluften med hjälp av värmeväxlare. Tyvärr visade det sig att detta inte kunde bli ekonomiskt lönsamt. På vägen upp genom ventilationskanalerna förlorade luften för mycket värme. Förbrukningen av fjärrvärme, elektricitet och vatten kontrollerar vi noggrant, månad för månad. Genom att jämföra förbrukningen i våra två hus kan man få indikationer på mätarfel eller andra felaktigheter. Vi har fört denna statistik sedan lång tid tillbaka, och år 1982 gav detta arbete verkligt gott resultat. Under flera år hade fjärrvärmeförbrukningen varit högre i nr 13 än i nr 11, utan att anledningen kunde fastställas. Fjärrvärmeverket gick med på att mätaren hade visat fel en månad, men vi gjorde gällande att felet hade uppstått i samband med ett mätarbyte fem år tidigare. Efter en noggrann utredning från vår sida tvingades Fjärrvärmeverket till slut att erkänna att vi hade rätt. Vår förening fick tillbaka ett belopp som i dagens penningvärde motsvarar inte mindre än cirka kr. Vårt statistikarbete har gett resultat även i andra fall, men då har det rört sig om betydligt mindre belopp. 13

14 Balkongerna kontrollerades och reparerades år Då byttes frontplåtarna ut, eftersom de var rostskadade, vilket medförde att vi fick en anmärkning från myndigheterna. De nya plåtarna hade en modernare profil än de gamla, och detta ansågs vara en otillåten ändring av husens exteriör. Våra hus betecknas nämligen som kulturhistoriska minnesmärken från 1950-talet och måste bibehållas i sitt ursprungliga skick när det gäller exteriören. Lyckligtvis framgick det klart av vår bygglovsansökan, som myndigheterna hade godkänt, vilken plåttyp som vi ville använda, så vi slapp efterräkningar för regelbrottet. Balkongreparationerna finansierades delvis med fördelaktiga ROT-avdrag. Vattenledningsskador var ett stort problem under en lång följd av år, särskilt i nr 13. Försäkringsbolaget höjde självrisken vid flera tillfällen och hotade slutligen med att helt säga upp försäkringen. År 1993 beslutade styrelsen därför att samtliga vattenledningsrör skulle bytas ut. De nya rören lades utanpå väggarna, och rördragningen medförde vissa problem. Fönsterna konstaterades vara i mindre gott skick år Pivotfönstren byttes ut helt, och övriga fönster försågs med nya ytterbågar av metall. Föreningen försökte att få tillstånd till att byta ut pivotfönstren mot en fönstertyp som var lättare att hantera vid rengöring, men myndigheterna sade blankt nej. Vi fick absolut inte ändra 50 - talsexteriören på våra hus. Det är verkligen inte helt problemfritt att bo i sådana kulturklenoder som våra hus anses vara. Fönsterbytet föranledde en del diskussioner inom föreningen. Några medlemmar ansåg att samtliga fönster skulle bytas ut mot helt nya fönster med metallbågar. Vid provmätningar visade det sig emellertid man fick den bästa ljudisoleringen om innerbågarna av trä fick vara kvar. Därmed kunde vi få ett särskilt kostnadsbidrag som betalades ut till fastigheter vid gator med stark trafik. Från miljösynpunkt måste det ju dessutom vara fel att kasta bort hundratals fönsterbågar av prima kärnvirke. El-ledningarna i lägenheterna har bytts ut under de senaste åren. I samband därmed har jordfelsbrytare installerats - en viktig säkerhetsdetalj. Vårt el-system är tyvärr inte helt tidsenligt. De flesta lägenheterna har nämligen endast s k enfas-ström, och det måste man tänka på vid byte av köksspis. Trefas-ström finns endast i C-trappornas fyrarumslägenheter samt i några få andra lägenheter, där ägarna själva har låtit ändra installationen. Trappuppgångarna har målats om flera gånger under årens lopp, senast år Resultatet av denna ommålning blev synnerligen lyckat. Våra trappuppgångar gör verkligen ett tilltalande intryck. Staket kring gårdsutrymmet har vi tyvärr blivit tvungna att diskutera under de senaste åren. Vi har stundtals haft stora problem med ungdomsgäng som har uppträtt störande och till och med hotfullt och som har förstört fastighetens utrustning. På årsstämman år 2002 fattade vi beslut om att gårdsutrymmet skulle inhägnas på lämpligt sätt. Ärendet har nu hunnit så långt att ritningarna ligger hos myndigheterna för godkännande. Sophanteringen har ständigt medfört problem för föreningen. Under årens lopp har myndigheterna flera gånger infört nya bestämmelser som tvingat oss till kostnadskrävande ombyggnader av soprummen. Nu är det aktuellt med strängare bestämmelser om s k källsortering. Vi kan inom de närmaste åren tvingas till omfattande åtgärder som kostar stora belopp och som samtidigt gör sophanteringen mindre bekväm för oss. Det är bl a tal om att stänga sopnedkasten. Flera vetenskapliga undersökningar visar dock att en överdriven källsortering inte alls är så 14

15 miljövänlig som tidigare har påståtts. Man kan kanske hoppas att myndigheterna tar intryck av dessa undersökningar. Fastighetsskötseln har sedan 1975 utförts av entreprenörer. Från början hade vi en egen vaktmästare, men vår förening var för liten för att ha egen personal med alla de administrativa problem som detta förde med sig. Det var särskilt svårt att lösa vikariefrågan. Vi försökte även vid något tillfälle att ha en gemensam vaktmästare med de angränsande HSB-föreningarna, men detta fungerade inte tillfredsställande. Under de gångna åren har vi anlitat flera olika entreprenörer. Sedan år 1994 har vi avtal med Örehus Fastighetsförvaltning AB. Överlåtelsevärdena var reglerade i lag under åren Under den perioden var det förbjudet att sälja bostadsrätter till ett pris som låg över en schablonberäknad skälig nivå. Den bestämmelsen visade sig emellertid vara ganska meningslös, för i många fall betalade köparna pengar under bordet genom att överta möbler e d till fantasipriser. År 1990 blev prissättningen helt fri. 15

16 Jubileumsfirande När detta skrivs har vi just firat föreningens halvsekeljubileum på Restaurang Översten i samband med årsstämman. Antalet festdeltagare var 62. Av dessa var 46 röstberättigade medlemmar. Bland de närvarande fanns det 10 veteraner som hade bott i våra hus sedan dessa byggdes för 50 år sedan. Vi har tidigare högtidlighållit föreningens 20-åriga och 25-åriga tillvaro. Vid dessa tillfällen hade många av festdeltagarna varit med från föreningens bildande. 16