INT: Sådär ja, varför valde du just det här stället för att ses?

Transkript

1 Intervju INT: Sådär ja, varför valde du just det här stället för att ses? IP: Alltså, jag funderade lite på att ta något i närheten, typ som den där parkeringen du vet där det är så mycket graffiti alltid, men så kände jag att, jag vet inte, det är bra här på Möllan, jag tycker graffiti gör sig bäst centralt och det här är centralt. Det är ganska mycket graffiti runt här också. INT: Rör du dig själv gärna här omkring? IP: Ja det gör jag, du menar i graffitibusiness? INT: Ja, eller egentligen oavsett, men hör inte det ihop? IP: Jo det gör det väl, jo det gör det. Jo men absolut. Dels om man är ute och dricker bärs i Malmö så är det oftast här, det känns som om alla rör sig runt om här så det är tacksamt ställe liksom, om man gör någonting här så kommer folk att se det, det känns ganska, det är ett ganska tacksamt ställe på så sätt? INT: Hur viktigt är det att bli sedd, eller snarare kanske vilka är det viktigt att de ser det? IP: Alltså egentligen är det bästa om alla kan se det, sen så får man ju förstå att vanligt folk de kanske ser det, men då är det väl mer som, de kanske noterar att det finns, men de ser ju inte typ att nu har han vart här igen utan de bara ser det. Men jag tycker ändå det är, att ju mer, ju synligare desto bättre, det är ändå så, definitivt. Det är ändå, även då att graffitimålare ska se det, för målar man kanske i, ja men typ, nära, om du målar under en bro nere vid godsyarden så är det bara graffitimålare som kommer att se det och det är väl ändå, men det är ändå bra, för det är ju den huvudsakliga publiken. Men ju synligare desto bättre, jag tycker ändå att det är så. Det är kul för jag hade den här, eller en liknande diskussion bara för några dagar sen med en kompis i en annan stad. För han tyckte att tåg och spårvagnar är det bästa att måla, jag var lite annorlunda inställd då och tyckte att, eller att å ena sidan tåg det är ju väldigt väldigt nice, och det är ju, att se ett tåg som man har målat komma rullandes är väl kanske någon form av toppen av det hela kanske, men samtidigt om du målar ett tåg [när det är i trafik]och det åker den direkt till tvätten, och du hinner inte ens ta ett kort på det, det är ju kanske kul att göra men rent graffitimässigt är det ju egentligen helt meningslöst för ingen kommer ju att se det ju. Och min, någonstans, idé, är att synas att det är grundpelaren på något sätt. INT: Synas på vilket sätt? På gatan eller på foto, i tidningar, på instagram, eller på vilket sätt? IP: Exakt, det här är något som jag faktiskt också tänkte på. Det här med att synas i en tidning, det är ju också ett sätt att synas och det kan man ju inte såga helt heller, det är ju så. Så det är ju också en grej, men ändå att synas rent fysiskt är ju nummer ett, att faktiskt att du inte behöver fotot, om man målar ett tåg på det sättet så målar du ju för fotot och det är ju, på ett sätt är det ju samma som att måla alltså ett [lugnt ställe] eller en laglig vägg. På ett sätt. Alltså det är ju verkligen inte det helt och hållet. Men så här, på något sätt är resultatet att du får en bild och det är klart att du får en fetare bild när du målar ett tåg, men samtidigt om man går en vända, säg kring Möllan, med typ två sprayburkar och du behöver inte ens tömma de två

2 sprayburkarna, så kommer alla att se det, och alla kommer att ha sett det, medans om du typ gör en så här två timmars bilresa och målar i 40 minuter på ett tåg, och då får du verkligen vara nöjd, eller [övervaka en tåguppställningsplats] i två dagar för att måla fem minuter i Stockholm, jag tycker det är helt galet, eller liksom å ena sidan jag sågar inte det för att jag tycker också att det är skitcoolt med att måla en tunnelbana, jag skulle jättegärna vilja måla Stockholms tunnelbana, jag har aldrig gjort det, men för mig är det definitivt inte värt det, för den tiden jag måste lägga på att [övervaka platsen], tänk dig hur mycket du kan bomba 1 under de dagarna och hur många fler som kommer att se det. För det krävs någonstans där, för den tunnelbanan åker fan direkt till buffen 2 liksom, den kommer inte att rulla runt. Så det är ju så här, jag vet inte, jag tycker det, på ett sätt så förstår jag hela grejen med att så här tåg är någon slags nummer ett, men samtidigt så tycker jag att det är konstigt för vissa stirrar sig helt blinda på det där. INT: Hur ser du på relationen mellan de här olika delarna av graffitin? Vilka är de olika kategorierna, vilka är skiljelinjerna? IP: Ja för vissa så finns det ju inga skiljelinjer, vissa, eller många gör ju allting, allt från silverpennor-tags till throw ups och snabba pieces 3, och tåg och lagliga väggar och allting, och bara gör allt. Men det finns ju ändå, jo jag tycker absolut att det finns skiljelinjer, dels finns det väl ju någon liten så här, falang som, som bara är en parallell värld som bara målar lagligt, men som ändå men de ser sig, den delen ser sig ju som graffitimålare, fast att man kanske på ett sätt kan säga att det rör sig om, man utövar ju samma sak, men det är mer som en sorts graffitiestetik, men då målar man bara lagligt, och då gör man ju det, det är en väldigt, som en sluten klick som man kan se på vissa ställen, som är på de få lagliga ställen som finns och där du kan se sjukt avancerade målningar med tags som du aldrig har sett innan, även fast den här personen måste ha målat i tjugo år för att ha lärt sig allt det där, så det är väl en indelning, de som bara lagligt. Och det kan ju i och för sig också vara då folk som har målat innan, och sen så känner, ja men du vet av olika anledningar har slutat målat olagligt men ändå vill göra det lite, den delen förstår jag helt och hållet, det är ju alltid roligt att spraya, så skulle jag mycket väl själv kunna sluta någon gång. Och sen finns det ju vissa som bara drar tags och bombar, det är ju en del där. Och vissa, alltså jag vet inte riktigt om jag vill göra den skiljelinjen, den känns inte så jävla relevant på ett sätt. En relevant skiljelinje tycker jag är, för att vissa målar ju bara på saker som rullar alltså bara tåg, på sin höjd kanske de målar [IP s telefon ringer. Han svarar]. Men alltså det finns verkligen folk som nästan plötsligt tar en stolthet i att säga jag kommer knappt ihåg när jag drog en tag sist och så här och att det finns någon slags stolthet i det här att jag målar bara tåg, och det ser jag verkligen som en skiljelinje, för de här personerna är, jag har flera kompisar som har den inställningen liksom. Men, nej jag förstår det inte riktigt, för att det är så jäkla mycket jobb för det, sen å ena sidan så klart det är ju, här i Skåne är det 1 Bomba beskriver en fokuserad rörelse där graffiti utförs intensivt utan urskillning av yta. Exempelvis att en rör sig längs med en gata och sätter tags på varenda tillgänglig yta. 2 Buff betyder tvätt, sanering. I bestämd form beskriver det oftast de ställen där tåg tvättas rena för graffiti. 3 Graffitins formspråk bygger på tre element: tags som är signaturen skriven rakt upp och ner med en färg. Throw ups beskriver en större variant av tagen, ofta runda enkla bokstäver, med en konturlinje som görs snabbt. Om ifyllda så är de slarvigt och enfärgade. Pieces beskriver vad som i vardagligt språk benämns som graffitimålning. Det är en större variant av tagen, med en tydlig konturlinje, men innehåller till skillnad från en throw-up ett flertal andra element såsom skugga, blänk, bakgrund, en andra konturlinje, samt en ifyllning av bokstäverna som är jämn och ofta i flera färger. En tag görs snabbt på ett par sekunder även om den kan vara flera meter lång. En throw up görs på ett par minuter och är oftast ett par kvadratmeter i omfattning. En piece kan ta timmar att slutföra och kan vara hur stor som helst.

3 ju en rimligare inställning att ha än på många andra platser för här rullar ju tågen ganska bra 4, det är ju verkligen, det är ju schysst och det är klart att man ska man måla tåg, men den där liksom jag målar bara tåg och att det finns en stolthet i det, den tycker jag är lite konstig, men det är definitivt en skiljelinje där. Och sen finns det väl de som, jag vet inte, vad finns det mer för skiljelinjer, ja det är nog den viktigaste skulle jag säga faktiskt. Eller jag tycker den är mer intressant på något sätt, för då är det ändå, då har man ändå gått över den här gränsen att du risker och gör någonting olagligt, men du är bara villig att ta de stora riskerna som dessutom är, du riskerar också att inte få någon vidare belöning för det. Och även de här personerna respekterar ju folk som bombar mycket och sådär så det är ju konstigt att de inte vill ta de riskerna, för att det, jag förstår inte riktigt det där. För åker man fast för ett tåg då får man ju räkna med, alltså verkligen en stor smäll, att man kanske får sitta inlåst i ett par dagar och husrannsakan, och så vidare. Åker du fast för att du har dragit en tag så kommer du ju bli släppt inom en timme och de kommer antagligen inte höra av sig igen. Inte här i Malmö i vart fall. INT: Ja för hur tänker du kring risk? IP: Det varierar lite. Om jag precis har åkt fast så brukar jag vara lite fegare ett tag [skratt] därefter, och sen så byggs det upp tills nästa gång jag åker fast. Fast här i Malmö så händer det nästan ingenting alltså, det har inte blivit någonting av någonting, även om jag har åkt fast på bar gärning, så har de lagt ner det, i alla fall en gång har de lagt ner det, i alla fall, sen har jag inte hört någonting om vissa andra. Men en annan kanske liten skiljelinje men som är mer vag är väl den att vissa har verkligen någon sorts intention att synas mycket, att de tänker aktivt på, typ där, det här är ett bra ställe typ om jag gör det här här så kommer många att se det det är något som jag uppskattar typ som de i XXX de har ju ganska så, de har ju hela spektrat liksom av graffiti typ. Vi går rakt ner här. INT: Hur tänker du när du är ute då? IP: Jag försöker tänka på det sättet. Det är det jag alltid har tyckt är den bästa graffitin. Så jag försöker, kanske inte alltid, men nu gör jag definitivt det. INT: Men kan du ge ett exempel på ett sånt ställe. IP: ja här i Malmö, så den där här betongklumpen vid Möllan som vi gick förbi, med den blåa screwen, [signerad med] mitt på dagen det är definitivt ett sånt ställe, sen överlag hela Möllan egentligen, de gatorna omkring där, de här vad heter de ystadgatan, kristianstadgatan och de där, de är ju bra gator, där kommer folk att gå förbi. Och i Malmö egentligen, alltså allting emellan, vad ska man säga, Värnhem och Heleneholm där, är ju väsentliga spots, för Malmö är ju så kompakt, det är ju tacksamt på det sättet. Det är inte som Stockholm eller någonting, att om du är ute på, jag vet det fan, gröna linjen så kommer ju inte folk från andra linjer som aldrig rör sig och ser det på samma sätt, antagligen, men här i Malmö känns det som att det är så pass litet och kompakt att är det någorlunda centralt så kommer folk att se det. INT: Men vilken typ av målare ser du dig själv som? 4 Rulla beskriver att de graffitimålade tågen går i trafik som vanligt, motsatsen är att de tas ur trafik direkt och tvättas.

4 IP: Sista året har jag väl nästan mestadels varit en bombare och mest gjort tags och throw ups, men överlag brukar jag väl se mig som ganska allround, eller jag försöker göra det mesta, det går i perioder framförallt, så en periodare kanske [skratt]. Typ ibland, om jag har gjort en del målningar under en period så kan jag känna att fan nu skulle det sitta bra med lite tags och tvärtom, att det där kan spä sig självt liksom. INT: Jag tänker, hur ser principerna ut för ditt målande i förhållande till exempel bombing? IP: Ja, jag tycker att synas så mycket som möjligt, alltså det här är ändå någonting som jag har tänkt på en del lite då och då, och jag tycker verkligen det, att det är själva grundpelaren i graffiti, det är att synas, och att det, alltså om man målar, även om du målar ganska lugnt ställe men då försöker du göra en riktigt maxad piece med bra stil och mycket färger, så här snygga färger och att den ser bra ut, så är det ju ändå att när den väl den dyker upp, jag vet inte om du själv lägger upp den på instagram, eller när graffitimålare kommer dit, så kommer de att minnas den, för att bara shit det där var en riktigt grym målning att liksom få uppmärksamhet. Och även då när man, jag menar att även så här stil och skicklighet på så sätt blir som ett medel för att synas. Men enligt mig är det det som är graffiti, att synas. INT: Det vi pratar om är hur mycket du syns, och teknik och stil, finns det fler sätt att synas? IP: Ja, en grej är ju bara kvantitet, hur mycket, det är väl lättast med tags och throwups, det är väl main weapons för det går så fort att göra en tag att du kan göra det på många ställen, men samtidigt då om du bara gör tags år ut och år in så kanske blir lite sådär ja ok det är den där personen, han kan typ inte göra en målning så tappar du lite av folks uppmärksamhet på den biten, det behöver inte ske, men det kan ju bli så. Det ger ju mer tyngd åt, om man säger att man är en person som bara vill bomba egentligen, så ger det ändå mer tyngd till din bombing om du dessutom kan, eller visar att du kan göra bra målningar och gör det lite då och då, så att folk inte känner ja men han kan inte måla så därför gör han bara en massa tags. Så att du måste kunna behärska hela gamet på något sätt. Men ja, det är väl, det finns ju definitivt olika medel för det där, och man bör behärska de olika sätten. INT: Hur väger risk in i det här? IP: Risk behöver inte vara, eller vad menar du? Att stor risk skulle vara någonting bra att man visar att man tagit en stor risk eller? INT: Ja till exempel, eller att det ger fame IP: Ja på ett sätt kanske, men jag tycker också att det måste ju vara för ett värt ändamål då, om du har klättrat upp någonstans mitt i stan och gjort någonting, det är en stor risk, men jag tänker inte shit vilken stor risk och därför var det grymt, utan det är väl mer fan va smart, där har den personen tänkt till och det syns verkligen bra där och sen plus då att personen var villig att ta den där risken. INT: Jag tänkte på, om vi vänder på det då, vilken typ av målare skulle du absolut inte vilja ses som. IP: [skratt]. Ja du, eh. Alltså jag vet inte. Jag skulle nog inte vilja ses som avdankad på något sätt, alltså det kan ju vara även om man fortsätter måla mycket så finns det ju vissa som man känner att ja men, att vissa så här, eller det kan ju alla göra i perioder, att man stagnerar. Och

5 det typ händer inte så mycket med stilen och det börjar kännas som att personen tycker kanske inte det här är så jävla kul längre men man fortsätter göra det för att det är det som man alltid har gjort och vet inget annat. Men då blir det lite så här, jag vet inte, men jag vill vara någon som man, det är lättare sagt än gjort, men man vill ju vara en person som man känner att man försöker, eller att tycker det är kul och brinner för det och försöker typ att bli bättre och så där, det är ju det som jag tycker är det fetaste att se när andra gör det, alltså vill jag också vara det.