HUVUDSTADSREGIONENS MILJÖ- OCH TRAFIKPÄRM

Transkript

1 HUVUDSTADSREGIONENS MILJÖ- OCH TRAFIKPÄRM för elever i grundskolans klasser 7-9 Färdiga lektionsscheman med uppgifter - lärarens pärm

2 INNEHÅLL OCH ANVISNINGAR Hur används pärmen? 3 Hur hittar jag de ämnesvisa lektionsschemana? 4 2 INFORMATION Faktapaket om trafiken och miljön i huvudstadsregionen Trafiken i huvudstadsregionen 5 Kollektivtrafiken i huvudstadsregionen 7 Valet av färdsätt 9 Luftkvalitet 0 Trafikbullret 2 Miljöns tillstånd 3 Växthuseffekten 4 Faktapaket om trafiksäkerhet Fotgängaren i trafiken 5 Rullskridskoåkning 6 Cykelåkande 7 De unga som förare och passagerare 9 Mopedåkning 20 Information om städerna Helsingfors 22 Esbo 25 Vanda 27 Grankulla 29 3 MILJÖNS LEKTIONSSCHEMA Färdiga lektionsscheman och uppgifter för olika ämnen Luftkvalitet 3 Tema: Luftkvalitet och valet av färdsätt Ämnen: biologi, kemi, geografi, ADB, bildkonst, hälsofostran Att söka lavar 36 Tema: lavarna berättar om luftkvaliteten Ämne: biologi Trafikbullret 40 Tema: Trafikbullrets olägenheter Ämne: Geografi, hälsofostran, fysik, modersmålet Miljöns ljudvärldar 44 Tema: Miljöns olika ljudvärldar. En utfärd till ett tyst område. Ämnen: Geografi, musik, bildkonst Energisparande färmedel 46 Tema: Finland kors och tvärs. Resespel enligt hållbar utveckling. Ämnen: Geografi, engelska, svenska Lokalt producerad mat 49 Tema: Livsmedlens varutransporter. Skolbespisningens ekologi. Ämne: Huslig ekonomi

3 4 TRAFIKSÄKERHETS LEKTIONSSCHEMAN Färdiga lektionsscheman och uppgifter för olika ämnen Farliga ställen 52 Tema: Typiskt farliga situationer för fotgängare och cyklister. Reglerna för lätt trafik. Ämnen: Gymnastik, klassföreståndartimme. Trafikmiljö 6 Tema: Som fotgängare och cyklist i skolans närmiljö Ämnen: Gymnastik, klassföreståndartimme, matematik Skyddsanordningar 66 Tema: Användningen av cykelhjälm, reflex och bilbälte. Ämnen: Fysik, gymnastik, klassföreståndartimme Hastighetens inverkan 7 Tema: Fysikens lagar i trafiken. Kollisionskrafter Ämnem: fysik, gymnastik, klassföreståndartimme Kartläggning av säkerhet 75 Tema: Trafikbeteendet i närmiljön. Trafikundersökningar. Ämnen: Gymnastik, klassföreståndartimme, matematik Trafikkultur 8 Tema: Finländarnas trafikattityder, iakttagande av rött ljus. Ämnen: Modersmålet, samhällslära, livsåskådning, klassföreståndartimme Kollektivtrafiken 87 Tema: Att färdas med buss, spårvagn, metro och lokaltåg Ämnen: Klassföreståndartimme, temadag för flera ämnen Att röra sig på egen hand 93 Tema: Vardagsmotion och valet av färdsätt Ämnen: Hälsofostran, gymnastik, matematik Korsord 98 5 LITEN ORDBOK Miljö- och trafiktermer på finska, engelska och svenska 99 6 TILLÄGGSUPPGIFTER Tips och länkar till information om miljö och trafik 03 Uppdragsgivarna till den här pärmen 04 2

4 Användaren Miljö- och trafikpärmen för huvudstadsregionen innehåller faktainformation, färdiga ramar för lektioner med uppgifter, elevkopior och stordior. Fastän pärmen är avsedd för lärare i årskurs 7Ð9 inom den grundläggande utbildningen, kan den till vissa delar nyttjas också i andra klasser. I början av pärmen hittar du information om trafikens miljöpåverkan, trafiksäkerhet och om betydelsen av det egna trafikbeteendet. Avsnitten innehåller alla väsentliga bakgrundsfakta som du behöver för att hålla lektionerna. De ämnesvisa lektionsschemana med uppgifter är indelade i två huvudgrupper: miljö- och trafikteman. I verkligheten är gränsen inte så här snäv. I många uppgifter tangerar trafik- och miljöteman varandra. I början av lektionsschemat beskrivs lektionens tema, syfte och beräknad tidåtgång. Genomförandet av huvuduppgiften beskrivs punkt för punkt. Tilläggsuppgifterna är mer avsedda som tips. Elevkopior och underlag för uppgiften finns på följande sidor liksom diorna. I pärmens fack för bilagor finns ytterligare tilläggsmaterial. Materialet som är avsett för läraren urskiljs genom beteckningen Lärarens i övre kanten. Materialet som är avsett för eleven betecknas Elevkopia. Diorna är särskilt utmärkta. Största delen av uppgifterna kan genomföras inom ramen för en lektion. Ändå är också sådana uppgifter medtagna som kan behandlas i samband med flera ämnen eller under en för skolan gemensam temadag. Pärmen är uppgjord så att den underlättar lärarens arbete och ger omväxling i elevernas skoldag. Många uppgifter förutsätter att man går utomhus för att granska miljön och trafiken under verkliga förhållanden. Vi önskar er fina och trygga utfärder, där eleverna lär sig att betrakta miljön som en helhet och att gestalta olika trafiksituationer. Lämna pärmen tillbaka på sin plats, så att också andra lärare kan använda den. Pärmens uppdragsgivare med kontaktuppgifter är presenterade i del 6. Pärmen är producerad av peak press & productions oy, Alexandersgatan, Lovisa, tfn (09) Respons kan sändas till adressen seppo.iisalo@peakpress.net 3

5 TRAFIKEN I HUVUDSTADSREGIONEN i Huvudstadsregionen Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla är Finlands mest tättbefolkade region med totalt ca en miljon invånare. Regionens invånare gör under en vanlig vardag ca tre miljoner resor med personbil, kollektivtrafik, till fots eller med cykel. Kollektivtrafikens andel % Resor personbil kollektivtrafik Varje vardag gör människor över en miljon resor med personbil för att kunna shoppa, uträtta ärenden eller delta i fritidsaktiviteter. I kollektivtrafiken görs dagligen nästan resor. En del av resorna är omstigningar, vilket betyder att det stigs på bussar, spårvagnar, metro och närtåg över en miljon gånger under en dag. Resor med kollektivtrafik och personbil i huvudstadsregionen Antalet resor som görs med personbil har fyrdubblats från mitten av 960-talet. Samtidigt har antalet resor med kollektivtrafik ökat med en tredjedel. 00 % Kollektivtrafikens nedgång verkar ha stagnerat efter år 995. Orsakerna är flera: kollektivtrafikens relativt förmånliga biljettpriser höjda kostnader för bilism förbättring av kollektivtrafiksystemet (förlängningen av metron till Nordsjö, Dickursby stadsbana etc.) ökningen av antalet bostäder i Helsingfors innerstad 80 % 60 % Av hushållen i huvudstadsregionen har 60 procent personbil. I Esbo och Grankulla finns flest bilar i relation till befolkningen, över 400 bilar per 000 invånare. I början av år 200 använde hushållen över personbilar, dvs. i genomsnitt 345 pb/000 inv. Det är ungefär tio procent lägre än för landet i genomsnitt. Färdbehovet och färdsättet varierar regionalt. Helsingforsare använder kollektivtrafik oftare än andra, och speciellt i utkanten av staden är den lätta trafiken allmän. De som bor i Esbo och Grankulla rör sig mer än genomsnittet och använder mest personbil. Invånarna i huvudstadsregionen rör sig under en vanlig vardag i genomsnitt 22 kilometer inom regionen. Då fördelningen av färdsätt räknas som avlagd resa, är de olika färdsättens andelar följande: Person bil Kollektivtrafik Lätt trafik 40 % 20 % 0 % 39 5 Arbetsresa 42 Skolresa Fördelningen av färdsätt enligt resa Lätt trafik 8 % Kollektivtrafik 38 % Personbil 53 % Annat % 4 5

6 Det är också en klar skillnad i färdsätten mellan män och kvinnor: männen använder personbil klart oftare än kvinnorna, och kvinnorna använder kollektivtrafiken mer än männen. Den genomsnittliga längden på resor till fots är litet under km och på cykelresor ca 4 km. De längsta resorna med kollektivtrafik är i genomsnitt 9 km. Personbilsresornas genomsnittliga längd är 8,3 km (fakta från hösten 2000). Trafikvolymen Trafikvolymen ökar kraftigast i Esbo och Vanda. Ökningen av trafiken i Esbo och Grankulla har på tio år varit i genomsnitt procent och inom Vanda 30 procent. Det har beräknats att antalet fordonskilometer från år 2000 till år 2025 kommer att öka med upp till 50 procent i huvudstadsregionen. De största trafikvolymerna i Helsingfors innerstad är ca fordon under ett dygn på Sörnäs strandväg. Trafikvolym av storleksordningen fordon finns på flera huvudgator: Backasgatan, Mannerheimvägen och Paciusgatan. Huvudstadsregionens och på samma gång hela landets livligast trafikerade gata är Ring I vid Centralparken i Helsingfors, med till och med fordon under ett dygn. Andra livligt trafikerade leder i huvudstadsregionen är (fordonens antal per dygn inom parentes): Ring I vid Alberga (69 000) Västerleden på gränsen mellan Helsingfors och Esbo (72 000) Brändö bro i Helsingfors (över ) Tusbyleden (över ) Lahtis- och Borgåledens gemensamma del (72 000) Ring III ( fordon) Ring II (46 000) Huvudstadsregionen är också en del av det nationella och internationella godstrafiksystemet. Ring III, som är en del av E 8, är led för genomfartstrafiken för transporter inom handeln mellan Skandinavien och Ryssland, men vid Ring III finns också många knutpunkter för de inhemska godstransporterna. I Helsingfors finns fyra viktiga hamnar som används för vägtransporter: Västra hamnen, Södra hamnen, Sörnäs hamn och oljehamnen på Degerö. På gatuavsnitten med den livligaste fotgängartrafiken i Helsingfors centrum förekommer ca fotgängare/dygn, medan utanför centrum fotgängare/dygn redan är ett ganska stort antal. I cykeltrafiken är den största volymen sommartid ca cyklister/dygn, medan cyklister/dygn är ganska vanligt på många cykelvägar. Att fundera över Då biltrafiken växer ökar miljöolägenheterna. Man borde påverka utvecklingen så att ökningen av biltrafiken dämpas, samtidigt som möjligheterna att gå, cykla och använda kollektivtrafik förbättras. Vilka metoder kan tillämpas? Hur kan man påverka attityder? Vad kan en enskild person göra? Tilläggsuppgifter: Hur ser du på huvudstadsregionens framtid? Trafikvolym (fordon/dygn) i huvudstadsregionen hösten

7 KOLLEKTIVTRAFIKEN I HUVUDSTADSREGIONEN I huvudstadsregionen bor totalt ca en miljon människor. Regionen är Finlands mest tätbefolkade område. Detta erbjuder goda möjligheter för kollektivtrafiken. i Invånarantal stadsvis år 2002 Helsingfors Esbo Vanda Grankulla Kollektivtrafikens servicenivå är i huvudstadsregionen god, med undantag för en del glesbygdsområden. Ca hälften av huvudstadsregionens invånare använder kollektivtrafik dagligen. Bussar, närtåg, spårvagnar och metro används mest för resor inom huvudstadsregionen och för resor mot Helsingfors centrum. Av regionens alla resor med kollektivtrafik är över 60 procent sådana som inleds i Helsingfors centrum, avslutas där eller görs helt och hållet i centrum. Resor i utkanten av regionen och tvärlöpande resor utgör en femtedel av trafikvolymen. Av alla resor med fordon inom SAD området är över 40 procent resor med kollektivtrafik. Alberga Grankulla Hagalund Esbo Vanda Joker Malm Helsingfors Dickursby Östra Centrum Joker Strukturen för trafikförbindelserna bygger på huvudvägar och banförbindelser i en stjärnformation från Helsingfors centrum. De kompletteras av de omkringliggande huvudvägarna Ring I, Ring II och Ring III. Det mest betydelsefulla utvecklingsprojektet för tvärgående kollektivtrafik är den sk. Jokerlinjen. Grundfakta om huvudstadsregionens kollektivtrafik år 2000 Spår- Buss- Tåg- Metrotrafik trafik trafik trafik Passagerare (milj.) Andel av resorna (%) Linjer Fordon/ vagnar Spårvägsförbindelserna och huvudgatorna som strålar ut från Helsingfors centrum bildar en stomme för trafikförbindelserna. De kompletteras av de cirkelliknande huvudvägarna Ring I, Ring II och Ring III. Av den tvärlöpande kollektivtrafiken är den s.k. Joker linjen det mest betydande utvecklingsprojektet. Avsikten är att utveckla kollektivtrafiken till ett lockande och konkurrenskraftigt alternativ. Den ökar färdtryggheten och hjälper oss att nå de mål som rör miljön. Var och en kan välja sitt sätt att färdas, men en välfungerande biltrafik kan bevaras bara om ökningen av bilismen förblir måttlig. Framtiden En av framtidens utmaningar är att skapa en kollektivtrafik som kan användas lätt och obehindrat. Det är speciellt viktigt att underlätta resorna för äldre, rörelsehindrade och dem som rör sig med barnvagnar och bär tungt bagage. Också det att cykel eller skateboard kan tas med i metron eller närtåget, ökar färdmöjligheterna. Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda ansvarar för den egna stadens interna kollektivtrafik. SAD och städerna köper busstrafikens tjänster genom att utsätta dem för konkurrens mellan trafikidkarna. SAD köper också tågtrafiktjänster och förbereder konkurrensutsättning av tågtrafiken. Trafiken uppskattas öka märkbart i huvudstadsregionen. Andelen körda kilometer beräknas öka med 50 procent från år 2000 till år Trafiken växer kraftigast i Esbo och Vanda. Avgörande med tanke på trafikens olägenheter är med vilka färdmedel människorna rör sig. Att gynna och förbättra möjligheterna till gång, cykling och kollektivtrafik är viktigt. En ökad användning av dessa bör eftersträvas. 4 7

8 Resekort Helsingforsregionens system med resekort omfattar 90 spårvagnar, ca 300 bussar, 70 närtåg, 6 metrostationer, Sveaborgsfärjan och tusentals arbetstagare i kollektivtrafiken. Resekortet används redan av ca passagerare. Invånare i huvudstadsregionen kan köpa ett individuellt resekort. Ett innehavarkort kan vem som helst köpa oberoende av hemkommun. Kortet får användas av den som innehar det. Resekortet i kreditkortsstorlek ersätter pappbiljetten. Kortet kan laddas med både tid dvs. resperiod och pengar eller värde. Kortet kan laddas med en period på dagar enligt eget val. Pengar kan laddas från minst 5 euro till högst 200 euro. Med värdet i resekortet kan man samtidigt köpa max. 3 likadana värdebiljetter. Innehavarkort kan köpas på försäljningsställena. Det personliga resekortet kan beställas per post eller köpas på serviceställena. Beställningsblanketter fås från HST:s serviceställen, VR:s biljettexpedition och de flesta R-kiosker. Resekortets pris är 5,05 euro och det är giltigt i ca 4 år. Resekortet måste alltid visas för kortavläsaren då man stiger på fordonet eller på metrons perrongområde. Då man betalar med värde måste man välja zon. På kortavläsaren finns tre olika zontangenter att välja mellan: 0 = Spårvagnsresa utan omstigningsrätt. = Resa inom staden. 2 = Regionresa eller zontillägg. Zontillägg används för att betala en slumpmässig regionresa då kortet är laddat med stadens interna period och värde. Grönt ljus på kortavläsaren betyder att perioden är giltig, att kortet är betalt eller att omstigning gäller. Det gula ljuset tänds då endast 3 dagar återstår av restiden eller mindre än 0 euro återstår av det laddade värdet. Rött ljus betyder att perioden inte är giltig, att det inte finns ett tillräckligt värde laddat i kortet för att betala ifrågavarande zon, att kortet har fått fel eller dylikt. Nyttig information på Internet Du hittar mycket nyttig information om rutterna i huvudstadsregionens kollektivtrafik, tidtabeller och tjänster på SAD:s Internetsidor (bl.a. linjeplan, linjekarta, hållplatsguide och information om tidtabellerna). Resplanen på SAD:s webbsidor föreslår rutter mellan valfria platser i huvudstadsregionen. Så här lätt är det: Ange startplats (varifrån) och mål (vart) i textfälten. Platsen kan vara en gatuadress, hållplats eller ett ortsnamn. Du kan välja från kartan eller registret. 8

9 i VAL AV FÄRDSÄTT Stadstrafik består av fotgängar- och cykeltrafik, kollektivtrafik samt biltrafik. Alla behövs, men det är inte likgiltigt hur du färdas. Den kraftiga ökningen av personbiltrafiken påskyndar växthuseffekten, ökar trafikstockningar och buller samt försämrar luftkvaliteten. Kallstarter, tomgång och att köra korta sträckor (under 5 km) med kall bil förstör luften speciellt mycket, eftersom en kall katalysator inte renar avgaserna. I Helsingfors morgonrusning färdas /3 av passagerarna med personbil och orsakar rusningstrafik, 2/3 använder kollektivtrafik, dvs. tåg, buss, metro eller spårvagn. Av fordonen på gatorna är 90 procent personbilar och 0 procent bussar. En genomsnittlig mängd passagerare i en buss motsvarar passagerarmängden i ungefär 25 personbilar. Alla personbilar kan inte rymmas på gatorna. Var och en kan genom sitt val av färdsätt påverka miljön och den egna hälsan. Helheten består av enskilda människors dagliga val. Morgon- och kvällsrusningarna skulle minska effektivt, om fler bilister skulle välja buss, tåg, spårvagn eller metro i stället. Ingenting hindrar dig från att ändra dina färdvanor. Skol- eller arbetsvägen på cykel eller till fots piggar upp och höjer konditionen. Gör dig inte skjutsberoende. Om det är möjligt, åk till dina hobbys på egen hand eller med skjuts tillsammans med flera. Typiska drag för en bra stadstrafik Gång Cykling Tåg Metro Spårvagn Buss Elbil Specialtransport Liten energiförbrukning per passagerare. Mindre växthusavgaser. Låga avgasutsläpp per passagerare. Förstör inte andningsluften. Sliter inte på asfalten. Förorsakar inte dammolägenheter. Tyst. Bullerolägenheterna små i jämförelse med passagerarantalet. Kräver litet utrymme per passagerare. Erbjuder färdmöjligheter för olika befolkningsgrupper, också barn, unga, körkortslösa, åldringar och invalider. En bra stadstrafik är trygg och behaglig. För olika resor lämpar sig olika färdsätt, ändå borde alla färdsätt vara så trygga som möjligt. Skillnader i energieffektivitet Sträcka som en person tillryggalägger med MJ (megajoule) energi Med cykel Till fots Med spårvagn Med buss Med personbil Med motorcykel 6,3 km,7 km, km 0,7 km 0,4 km 6, 7 km 9

10 LUFTKVALITET De viktigaste källorna till luftföroreningarna i huvudstadsregionen är trafiken och energiproduktionen. Dessutom försämrar industrins lukter trivseln inom en del bostadsområden. i Trafiken har en avgörande inverkan på luftkvaliteten, eftersom avgaserna från den upplöses på andningshöjd. Trafiken alstrar den största delen av föroreningarna i andningsluften, ca procent. Skadliga trafikutsläpp Partiklar, som uppstår i fordonets motor, och gatudamm, som uppkommer av sandningssand och av asfalt som har slitits av däck. Kväveoxider, speciellt kvävedioxid, som bildas i fordonets motor vid bränsleförbränningen samt i luften då ozon och kvävemonoxid reagerar. Os eller kolmonoxid, som en produkt av bränslets ofullständiga förbränning Kolväten, produkter av bränslets ofullständiga förbränning Ozon, som uppstår i luften då kolväten och kvävets oxider reagerar Koldioxid, som uppstår då bränslet förbränns Olika metallpartiklar, som lossnar t.ex. från katalysatorer och bromsar. Koldioxiden främjar klimatförändringen men i utomhusluft är den inte skadlig för hälsan. De mest problematiska luftföroreningarna är numera och i närmaste framtiden kväveoxider och partiklar. Kvävedioxiden inverkar irriterande på luftvägarna. Den ökar speciellt barnens, åldringarnas och astmatikernas andningssymptom. Att utsätta sig för kvävedioxid ökar också luftvägarnas känslighet mot andra retningar, såsom ämnen som förorsakar allergi och köld. Partiklarnas inverkan på hälsan, deras källor och medel för att minska dessa undersöks i stor utsträckning, eftersom det har konstaterats att partiklarna är skadligare än vad man tidigare trodde. De skadligaste partiklarna är finpartiklarna, som uppstår vid bränsleförbränning och lossnar från fordonens avgasrör. Finpartiklarna kan tränga långt in i lungorna. Redan små mängder av partiklar kan förorsaka ökade astmaanfall, försämrad funktionsförmåga i lungorna och luftvägsinfektioner. Utsatta för hälsoskador är astmatiker, åldringar, barn samt lugn- och hjärtsjuka. Närmast på våren då gatorna har blivit bara och torkat, stiger stora mängder partiklar upp i andningsluften från sandningssanden. Problemet varar från mars till april, tills gatorna har blivit putsade. Luftkvaliteten varierar enligt veckodag, årstid samt väderlek. Luften är renast om nätterna och på söndagarna i juli och på hösten, sämst i rusningstiden på vardagarna och på våren. Regn och blåst renar luften effektivt i allmänhet, men blåsten kan också riva upp gatudammet i luften. µg/m3 CO mg/m3 20, h,6,2 0,9 0,6 0,3 0, Luftkvaliteten varierar enligt trafikrytmen. Halterna är höga under rusningstid och låga under natten. Bilden visar dygnsvariationen i kolmonoxid (CO), kvävemonoxid (NO), kvävedioxid (NO2) och partiklar som kan inandas (PM 0) i Tölö under tiden januari mars 998. NO CO NO 2 PM 0 4 0

11 Utsläppen från olika trafikformer och deras inverkan på luftkvaliteten Personbilarnas andel av vägtrafikens os- och kolväteutsläpp är procent. Personbilarna förorsakar ca hälften av kvävets oxidutsläpp. Bussarnas andel av utsläppen är som högst 0 5 procent. Spårtrafiken (tågen, metron, spårvagnarna) orsakar inga direkta utsläpp i andningsluften. Utsläppen som uppstår vid den av spårtrafikens använda energiproduktionen sprider sig från kraftverkens höga skorstenar över ett brett område. Godstrafiken som använder diesel orsakar en avsevärd andel av utsläppen, ca 40 procent av kväveoxidutsläppen och runt hälften av partikelutsläppen. De värsta luftkvalitetsproblemen hör ofta ihop med vinterns högtryck. Under en klar natt fryser luften nära markytan, så att kall och tung luft blir kvar under en varmare luft. Så bildas ss. inversion. Då blandas luften dåligt. Föroreningshalterna kan i stora städer stiga märkbart. I Finland varar inversionerna i allmänhet inte längre än någon timme eller några dygn. En del av trafikutsläppen kan minskas med tekniska medel. Katalysatorerna och bättre bränslen har minskat utsläppen av bl.a. os-, kolväte- och kväveoxider. Riktvärdena för partiklar som kan inandas och kvävedioxider kan ändå överstigas i närheten av de livligt trafikerade huvud- och ringvägarna och i dåligt ventilerade gaturaviner. Koldioxidutsläppen kan inte minskas med reningstekniska medel utan endast genom minskning av bränsleförbrukningen. Användningen av blyfri bensin syns tydligt i uteluftens blyhalter. Halterna är numera mycket låga. Godstrafiken Den dieseldrivna godstrafiken är ett allt centralare problem i huvudstadsregionen med tanke på utsläppen och luftkvaliteten. Den fordonstekniska utvecklingen väntas inte minska dessa utsläpp lika snabbt som personbilarnas utsläpp. Mängden varor som transporterade på väg väntas öka i framtiden. Utsläppen från godstrafiken borde hejdas genom effektivering av transportlogistiken, vilket skulle minska trafikutövningen samt genom förnyelse av lastbils- och paketbilsparken. µg/m månad TPS (Tölö) PM (Tölö) PM (Berghäll) 0 2,5 Gatudammpartiklarnas totala mängd (TSP= den totala mängden svävande partiklar) ökar på våren då gatorna blir bara från snön och på hösten då sandningsperioden börjar. Också i halten inandningsbara partiklar (PM 0) syns perioden med gatudamm. Finpartikelhalterna (PM 2.5) varierar inte så starkt enligt årstiderna, för de härstammar från avgaser och energiproduktionen eller fjärrspridning. På bilden situationen år 999 (Tölö och Berghäll). Uppföljningen av luftkvaliteten Andningsluftens kvalitet kontrolleras i huvudstadsregionen med både permanenta och flyttbara mätstationer. Det finns sex permanenta stationer. I Helsingfors finns permanenta stationer i Tölö, Vallgård och Berghäll. Luftkvaliteten i regionala centra mäts i Dickursby och Alberga. Huvudstadsregionens bakgrundsstation är placerad i Luk. De flyttbara stationerna är tre och de placeras för ett år åt gången på olika platser i huvudstadsregionen. Valet av färdsätt är en nyckelfaktor för förbättring av luftkvaliteten Utvecklingen av kollektivtrafiken stöder genomförandet av miljömålsättningarna Då man går, cyklar eller använder kollektivtrafik, försämras inte luftkvaliteten Om man nödvändigtvis behöver bil, är det klokt att använda en bil som förbrukar mindre Redan vid +5 grader lönar det sig att använda fordonets motorförvärmare. Då värms katalysatorn för att rena utsläpp och bilens motor håller längre. Speciellt med kall bil skall man undvika korta körsträckor, de förorenar relativt sett mest. En lugn och förutseende körstil minskar förbrukningen. Tilläggsuppgifter: Publikationen Trafikens spår (

12 i TRAFIKBULLRET I huvudstadsregionen är det trafiken som producerar mest buller. Trafikbullret försämrar miljökvaliteten och trivseln. Den kan också orsaka sömnsvårigheter, inverka på sömnens djup och väcka en mitt i sömnen. Att bli långvarigt utsatt för buller kan orsaka koncentrations- och inlärningssvårigheter. Buller i omgivningen är en stressfaktor, som också inverkar på hälsan (höjer till exempel blodtrycket). Bullrets inverkan på människorna beror bl.a. på personens ålder, kön samt hälsotillstånd och livssituation. Individer som är speciellt känsliga för buller kan också vara mer utsatta för följderna av bullret än andra. I lugna områden störs man också av slumpmässiga ljud, som i mer bullriga områden kan bli obemärkta. I huvudstadsregionen bor uppskattningsvis ca personer, dvs. ca var fjärde invånare, i områden med buller på över 55 decibel, som orsakas av väg- och gatutrafiken samt flyg- och tågtrafiken. Antalet invånare i huvudstadsregionen som bor i områden med buller på över 55 decibel orsakat av väg-, gatu-, tågoch flygtrafik år Tågtrafik Flygtrafik Huvudleder, Gator Totalt Invånarantal Desibel Jetplan Smärtgräns Att ropa Personbil i stadstrafik Normal konversation Flugans surrande Viskning Medel för att förebygga trafikbuller Trafikplanering. Fordon kan guidas och redigeras till körrutter som orsakar mindre bullerstörningar. Samma trafikmängd på en väg orsakar mindre buller än om samma trafik är fördelad på två olika vägar. Koncentration av fordonstrafiken till huvudlederna. Runt omkring reserveras skyddsområden. Nya bostadsområden byggs inte i närheten av livligt trafikerade leder. Kontors- eller småföretagsområden kan användas som bullerhinder. Begränsningar och förbud. Till exempel i Helsingfors centrum råder begränsningar för långtradare. På vissa gator är det körförbud nattetid. Sänkning av körhastigheterna. En sänkning av hastigheten med 20 km/h minskar bullret med 3 decibel. Gynnande av kollektivtrafiken. Befrämjandet av gång, cykling och kollektivtrafik minskar bilismen. En halvering av trafikmängden minskar bullret med 3 decibel. Egen körstil. En lugn körstil utan kraftiga accelereringar och inbromsningar minskar bullret. Byggen av bullerhinder. Det mest påtagliga men också det sista av användbara medel. Dyra, och hindrar bara en del av bullret. Det bästa sättet att minska bullerskadorna är att förebygga. Till bullerområden bör inte förläggas bosättning eller andra känsliga funktioner som rekreationsområden, sjukhus, skolor eller daghem. Problemet är den kraftiga ökningen av gatu- och vägtrafiken. Bullret bär allt längre och andelen invånare i bullerområden ökar trots att bullerhinder byggs. Människan uppfattar en förändring på 3 decibel i bullernivån. 2

13 MILJÖNS TILLSTÅND i Trafiken och energiproduktionen är de värsta luftförstörarna i huvudstadsregionen. På grund av utsläpp orsakade av dessa försämras invånarnas andningsluft, men också närmiljöns tillstånd och till och med hela jordens klimat påverkas. Miljöns tillstånd i huvudstadsregionen är bra eller tillfredsställande. Enstaka utsläpp från energiproduktion och industrianläggningar är till största delen under kontroll. Svaveldioxidutsläppen från energiproduktion har sjunkit betydligt under de senaste tjugo åren. Svavelnedfall som orsakar försurning av skogssjöarna har på sina håll avstannat. De svavelkänsliga lavtyperna växer åter på trädstammarna i innerstaden. Skadeverkningarna på stadsbornas andningsluft minskas av att utsläppen från energiverken leds ut via höga skorstenar och späds ut effektivt och sprids ut över ett brett område. Luftföroreningens regionala inverkan kan iakttas till exempel i lavarna på barrträdens stammar. På grund av luftföroreningarna försvagas lavarna och arterna utarmas. Så har det gått förutom i centrum också bl.a. i huvudstadsregionen. Skadorna är i huvudsak ändå lindriga eller har blivit lindrigare under de senaste årtiondena, då luftvården har effektiverats. De tydligaste skadorna som beror på luftföroreningar syns i naturen från Helsingfors centrum mot nordost, där rådande vindar transporterar utsläpp från bl.a. Sundholmens och Hanaholmens kraftverk. tydlig selviä inverkan luontovaikutuksia på naturen kraftigaste voimakkaimmat inverkan luontovaikutukset på naturen Luftföroreningarnas inverkan på miljön Kvaliteten på städernas andningsluft påverkas mest av trafikutsläppen, eftersom avgaserna mynnar ut i luften på låg höjd. Förändringarna i naturen orsakade av luftföroreningarna syns bl.a. i trädstammarnas lavar. Kväveutsläppen från avgaserna ökar övergödningen av vattendragen. De höga ozonhalterna kan skada växter. Koldioxid främjar klimatförändringen. Tack vare användningen av blyfri bensin är andningsluftens blyhalt numera mycket låg, men använd som tillsats i bensin har blyet under årtionden anhopats i vägkanternas jordmån. Eftersom svamparna också tar bly ur marken medan de växer, får man fortfarande inte plocka svamp vid vägkanterna i avsikt att äta den. Trafiklederna splittrar områden i naturtillstånd och hindrar såväl människornas som djurens rörlighet. Riskfaktorer för grundvattnet är bl.a. trafikolyckor, servicestationer och vägsaltning. Uppföljning Luftkvalitetens inverkan på skogarna i området undersöks med hjälp av bioindikatorer, dvs. arter av organismer som visar miljöns tillstånd. Uppföljande undersökningar observerar barrträdens skick och lavarna som växer på stammarna (epifytisk lav). Dessutom undersöks barrens halter av svavel och kväve och andra näringsämnen samt mossornas halter av tungmetall. 3

14 VÄXTHUSEFFEKTEN De ökade växthusutsläppen (bl.a. koldioxid och metan) i atmosfären gör att växthuseffekten tilltar. Koldioxid är den gas som mest bidrar till växthuseffekten. Globalt utgör dess inverkan på växthuseffekten ca två tredjedelar. i Största delen av koldioxidutsläppen orsakas av energiproduktionen och trafiken. Då de fossila bränslena (bensin, diesel, olja, jordgas, stenkol) förbränns frigörs mera koldioxid i atmosfären än vegetationen kan binda tillbaka till kol. Den koldioxid som frigörs vid förbränning av biobränslen (trä, bark, skogshack, bioolja, alkohol) kan bindas tillbaka till det kol som till exempel träet innehåller. Mängden koldioxidutsläpp relateras direkt till mängden använt bränsle så att för varje förbränd liter bränsleämne uppstår ca 2,5 kg koldioxid, av bensin 2,350 kg och av diesel 2,660 kg. Att växthuseffekten tilltar är inte direkt skadligt för hälsan. Bedömningar av klimatförändringens inverkan på olika delar av jorden Som en följd av att temperaturen stiger nära polerna smälter glaciärerna och då dör djurarter (bl.a. pingvinerna). Som en följd av att havsnivån stiger blir vidsträckta kustom råden under vatten. Torkan och missväxtåren ökar i de centrala delarna av konti nenterna. I motsvarande mån ökar regnigheten på annat håll. Stormarna ökar i olika delar av världen. I Finland befarar man att växthuseffekten orsakar en ökning av regnigheten speciellt på vintrarna, att istäcket förtunas och försvinner, att vegetationsperioden förlängs samt att växt- och djurarterna förändras. Bedömningar av klimatförändringens inverkan i huvudstadsregionen Förändring Inverkan Vegetationsperiod + Naturens mångfald Vegetationsproduktion + Lövträd + Barrträd Kustvattendragens näringshalter Näringshalterna i Vanda å och insjöarna Vattendragens istäcke Jordbruksproduktion Insekter, skadedjur + förbättrar nuläget - försämrar nuläget Uppvärmningen av klimatet i huvudstadsregionen kommer att förlänga vegetationsperioden märkbart. Dominansförhållandena för både växt- och djurarterna förändras då nuvarande arter sprids norrut samtidigt som de nya arterna ökar. Som en följd av uppvärmningen ökar näringshalterna i vattendragen på många håll, vilket ökar övergödningen. Av huvudstadsregionens totala koldioxidutsläpp kommer ca tre fjärdedelar från energiproduktionen och en aning under en femtedel från trafiken. Trafikens koldioxidutsläpp ökar fortsättningsvis på grund av trafikökningen och de allt större bilarna, fastän de nya motorernas bränsleförbrukning har kunnat minskas. Trafikens koldioxidutsläpp i huvudstadsregionen Spårvägstrafik 2 % Bussar 8 % Lastbilar 30 % Personbilar 60 % 00 % Vad göra? Att avlägsna koldioxid från avgaserna är inte i praktiken möjligt Det enda sättet att minska koldioxidutsläppen är att minska bränsleförbrukningen. Det kan man förverkliga genom att övergå till mer miljövänliga färdsätt (kollektivtrafik, gång, cykling) och genom att minska på fordonens bränsleförbrukning. Om familjen skaffar bil, lönar det sig att välja en för ändamålet lämplig bil, som inte är försedd med en alltför stor motor. För en karossmodell av en viss storlek kan man skaffa en mindre och ändå tillräckligt effektiv motor. Ett förutseende, tryggt och ekonomiskt körsätt minskar bränsleförbrukningen. Enligt Kioto avtalet och en inom EU uppgjord plan över belastningsfördelningen bör Finlands växthusutsläpp under perioden vara på 990 års nivå. Detta krav uppfylls inte av sig självt, utan förutsätter att vi alla vidtar aktiva åtgärder för att minska utsläppen. 4

15 FOTGÄNGAREN I TRAFIKEN Var och en av oss har dagligen rollen som fotgängare, åtminstone tidvis. Skolvägen eller en del av den avverkas till fots. Att gå är rolig och nyttig vardagsmotion. i Att gå, även små sträckor, upprätthåller konditionen obemärkt. Genom att gå på fritiden kommer man till många intressanta platser. Ruttalternativen är obegränsade. Speciellt som en del av kollektivtrafikresan är gång är en bra lösning. Att röra sig till fots sliter inte miljön men ger en möjlighet att iaktta de förändringar som sker i naturen och den byggda miljön. Att röra sig till fots är också tryggt, om man kommer ihåg att man inte är ensam i trafiken. Fotgängaren är mera oskyddad än bilisten, och ibland blir det trångt bland cyklister och rullskridskoåkare. För den egna trygghetens skull är det klokt att iaktta andra som rör sig och uppmärksamma kollisionsmöjligheten. Bilister gör också misstag ibland, kör mot rött trafikljus. Då olyckan är ett faktum är det ingen tröst att man själv hade rätt. Det behövs samspel, självbevarelsedrift, ibland också ödmjukhet. Problemsituationerna uppstår överraskande. Därför är förutseende en färdighet värd sin vikt i guld. Ibland kan fotgängaren vara försjunken i sina tankar och uppmärksamheten kan försvagas. På andra sidan vägen hörs ett anrop, och i sin iver rusar man iväg för att gå över körbanan. Många olyckor har inträffat, då en skolelev har rusat rakt ut på vägen framför eller bakom ett fordon. Det räcker att uppmärksamheten sviker för ett ögonblick. Använd skyddsväg, om det är möjligt. Gå inte mot rött ljus. Följ med, hur de andra gör. Iaktta om bilisten eller cyklisten har lagt märke till dig. Försäkra dig om att bilen stannar för trafikljusen innan du går ut på skyddsvägen. Rusa aldrig ut på körbanan bakom ett sikthinder eller annars överraskande. Se upp för förbikörande cyklister och annan trafik, då du stiger av bussen eller spårvagnen. Se alltid efter om tåg är på kommande innan du går över plankorsningen. Ljudet från tåget kanske inte hörs i tillräckligt god tid. Under de senaste åren har i Finland dött över 60 och skadats nästan 900 fotgängare årligen. Den största delen av olyckorna inträffar då fotgängare går över gatan. På leder för lätt trafik är korsningarna speciellt farliga, där sikten är dålig, till exempel ofta i samband med gångtunnlar. Riskerna ökar i mörker Fotgängare rör sig också med rullskridskor, rullskidor och sparkbräden, rullstol och leder cyklar. Sparkbrädsåkare skall i allmänhet använda cykelvägar. Leden för lätt trafik är avsedd för fotgängare, cyklister och ibland mopedister. Det finns två typer av leder: Då cykelväg och trottoar är parallella, rör sig cyklister och fot gängare på var sin sida. Cyklisten kör i högra kanten på sin led. Då cykelväg och trottoar är förenade, kan fotgängare välja längs vilken kant han eller hon går, cyklisten kör på den högra kanten. Fotgängare som är på samma sida passeras från vänster. Fotgängare Kom ihåg att gå i kanten och håll dig borta från sträckor som är ämnade enbart för cyklister Se upp för cyklister som kommer bakifrån då du svänger Vänta bakom cykelvägen då du skall gå över körbanan stå inte på skyddsväg som är markerad som cykelväg. Lär dig reglerna Att känna trafikregler och -märken ökar fotgängarens trygghet. Fotgängarens plats i trafiken är på trottoaren, och då den saknas, i vänstra kanten av körbanan. Nästan hälften av fotgängarnas dödsolyckor eller skador inträffar på vägarna i mörker eller skymning Över hälften av fotgängarna rör sig i mörkret på vägarna utan reflex, och i tätorterna är det sju fotgängare av tio som inte fäster fast reflexen. En fotgängare som rör sig på en obelyst väg utan reflex löper över 8 gånger större risk att råka ut för en olycka än en fotgängare som använder reflex. Reflexen kan rädda liv eller avvärja risken att bli handikap pad. Synbarheten kan ökas på många sätt; med reflexband, med klart lysande fluorescerande material etc. på rygg säckar och väskor. Reflexerna kompletterar varandra. Enligt lagen skall gående använda en reflex i mörker eller skymning även i tätorterna och på belysta vägar. Undersökningar av olyckorna har visat att vägbelysningen inte påverkar behovet av att använda reflex. Tilläggsuppgifter www. liikenneturva.fi/liikennekasvatuksen työkalupakki) 5

16 i RULLSKRIDSKOÅKNING Rullskridskoåkning är en bra motions- och fritidssport. Som vägtrafikant jämställs rullskridskoåkaren med fotgängaren. I huvudstadsregionen finns tusentals rullskridskoåkare, bland dem skickliga åkare men också nybörjare. Då hastigheten mycket väl kan öka till 20 kilometer i timmen 5,5 meter i sekunden och rullskridskoåkaren rör sig bland andra fotgängare, behövs det verkligen samspel. Rullskridskoåkaren bör använda trottoaren, cykelvägen eller vägrenen. På en kombinerad led för lätt trafik är rullskridskoåkarens plats i kanten. Rullskridskoåkaren rekommenderas att på grund av hastigheten använda den högra kanten, liksom cyklisterna. Riskerna Hög hastighet och försenad inbromsning ökar rullskridskoåkarens olycksrisk. I nedförsbacke blir hastigheten lätt för hög. Också små ojämnheter i vägytan kan leda till att man faller omkull. Att åka rullskridsko i mörker Det lönar sig att undvika att åka rullskridsko i mörker, för olycksrisken växer märkbart i jämförelse med dagsljus. Inte ens gatulamporna garanterar ett tillräckligt ljus för att notera små stenflisor och gropar i vägbeläggningen, vilka lätt fäller rullskridskoåkaren. Om du trots allt åker rullskridsko i mörker, kom då ihåg reflexen. Då man rör sig i mörker behövs också en effektiv lampa. Att börja åka rullskridsko Skaffa dig skridskor som motsvarar dina behov och färdigheter. Skaffa dig samtidigt också hjälm samt skydd för armbåge, handled och knäskål. Verkligt farliga ställen är korsningar mellan lederna förlätt trafik och körbanorna, där en rullskridskoåkare som rör sig snabbt lätt överraskar en bilförare som iakttar fotgängare. Bilföraren borde väja för rullskridskoåkare, men så går det inte alltid. Rullskridskoåkaren får de värsta blessyrerna, fastän denne skulle ha haft rätt. De allvarligaste skadorna orsakas av slag mot huvudet. Därför är hjälmen rullskridskoåkarens viktigaste skyddsutrustning. En tredjedel av rullskridskoåkarnas skador är handledsskador, som uppstår då åkaren tar emot sig med händerna för att hindra att huvudet träffar gatan. Till de viktigaste av rullskridskoåkarens färdigheter hör att rätt kunna bedöma bromsning och bromssträckan. Det går inte att sakta in på ett ögonblick. Lär dig rullskridskoåkningens abc på ett jämnt område som är avstängt från annan trafik. Lär dig att stanna innan du åker ut i trafiken. Lär dig från början att iaktta vägen och andras rörelser. Speciellt i korsningar skall du skynda långsamt Om du använder stavar, överväg var och när du åker rullskridsko. I bussar, spårvagnar, metron och på metrostationerna skall du ta av dig rullskridskorna och rull- och spark bräden skall bäras. Organisationer för rullskridskoåkning och Trafikskyd det ger tips och material för en trygg rullskridskoåkning. Tilläggsuppgifter: www. skridskoförbundet.fi 6

17 CYKLING Att cykla är ett hälsosamt och ekonomiskt sätt att röra sig. Genom att använda cykeln i stället för bilen minskar man trafikutsläppen. Cykeln är förorenings- och bullerfri. Den förbrukar inte icke-förnybara naturtillgångar och kräver inga stora investeringar. Jämfört med bilismen tar den ett litet utrymme i anspråk. i Att cykla till skolan höjer konditionen nästan obemärkt, och med cykel når man ofta bäst platserna för sina fritidsaktiviteter. Förutsättningarna för att cykla i huvudstadsregionen har under de senaste åren förbättrats. I huvudstadsregionen finns totalt ca 200 kilometer cykelväg, därav nästan 000 km i Helsingfors, över 600 km i Esbo och Grankulla och ca 500 km i Vanda. Det finns många vackra rutter till förfogande och längs dem finns mycket intressant att se (se Huvudstadsregionens friluftskarta). Speciellt för sträckor under 5 kilometer är cykling ett bra alternativ till personbilen. Valet av rutt avgör med vilkendera man är snabbare framme. För närvarande är över 40 % av bilresorna under 5 kilometer. En stor del av dem kunde ersättas med cykelresor. Cykelsäkerheten har förbättrats i Finland sedan 990 talet. Antalet omkomna cyklister har halverats och antalet statistikförda skador har minskat med ca 40 procent. Ändå dör årligen över 50 cyklister i trafiken. Om antalet skadade finns inte exakta uppgifter. Enligt uppskattning inträffar årligen över cykelskador som fordrar vård, största delen av dem är omkullkörningar men i genomsnitt 200 är allvarliga. Korsningarna är typiska farliga ställen för cyklister. Vid korsningar mellan gator och cykelvägar riktar sig bilisternas uppmärksamhet oftast bara till andra bilar. Speciellt en cyklist som kommer från höger riskerar att inte bli uppmärksammad. Unga cyklar två gånger mer än vuxna. Pojkar cyklar betydligt mer än flickor. Cykelresornas andel av alla resor i huvudstadsregionen under året är ca 8 % på vintern och ca 6 % på sommaren. Esbobor och Vandabor cyklar ca 20 procent mer än helsingforsare. Medel för att främja en smidig och trygg resekedja av kollektivtrafik och cykling Transport av cykel i kollektivtrafikmedel Cykelförvaring, fler cykelställen vid anslutningarna Att utveckla kringtjänsterna för cykelåkning Skyltar, service- och hygienutrymmen Också cyklisten skall sänka farten före en korsning Bilisten lägger inte alltid märke till cyklisten, även om han gör sitt bästa. Å andra sidan kan också bilistens regelkännedom vara bristfällig. Cyklistens ögonkontakt med bilisten bekräftar att han har blivit uppmärksammad. Då man svänger är det bra att ge tecken i tillräck ligt god tid. Då det är mörkt skall man använda körljus också i tätorter. Då cykeln har ordentliga reflex, lägger bil listen märke till cyklisten i tid. Cyklistens höga hastighet kan vara farlig och fotgängare och andra cyklister kan erfara den som skrämmande. Var försiktig! Det lönar sig inte att tjurskalligt hålla på sina egna rättigheter. Att främja resekedjan Kollektivtrafik och cykling kompletterar varandra. Enligt utredningar utnyttjar mången cyklist också kollektivtrafik. Unga som satsar på resekedjan kollektivtrafik och cykling ökar sina möjligheter att röra sig självständigt. De lär sig att kombinera olika färdsätt och välja det vettigaste i varje situation. Cykelsäkerheten I huvudstadsregionen dör årligen i genomsnitt tre cyklister i trafiken och i de olyckor som kommer till polisens kännedom skadas ca 200. Cyklisten i trafiken Cyklisten klassificeras som fordonsförare, och cyklisten skall på körbanan följa allmänna trafikregler. Att cykla på cykelväg omfattar några specialregler. I en korsning skall man väja för den som kommer från höger, om inte den som kommer därifrån genom vägmärke ålagts väjningsskyldighet. Den som svänger till vänster väjer för mötande. Denna allmänna regel gäller också för korsningar mellan cykelvägar. Envar kan betydligt förbättra sin egen säkerhet genom att välja de trygga rutterna, genom att följa trafikreglerna och ta det lugnt samt genom att använda hjälm, reflexer och ljus. 4 7

18 Två typer av leder för lätt trafik Då cykelväg och trottoar är parallella, färdas cyklisten och fotgängaren på var sin sida. Cyklisten kör på sin led i den högra kanten. Då cykelväg och trottoar är kombinerade, kör cyklisten i den högra kanten. Han kör till vänster om fotgängarna som finns på samma sida. Vid hållplatserna skall cyklisten enligt lag lämna fri passage till passagerare som stiger på eller av bussen eller spårvagnen. Fotgängarna kan i allmänhet inte i dessa situationer ens se upp för cyklister. På motsvarande sätt är det hänsynsfullt att fotgängaren inte blockerar cyklistens färdrutt då han eller hon väntar på bussen eller spårvagnen. De viktigaste reglerna Då cyklisten kommer från cykelvägen ut på körbanan skall han väja för bilar utom då dessa med vägmärke är ålagda väjningsskyldighet eller då bilen svänger tvärs över cyklis tens körriktning. Cyklist som kör på cykelfält eller körbana har samma rät tigheter och skyldigheter som andra fordon. (Cykelfältet är i nivå med körbanan och är endast avskild från den med ett målat streck eller med färg). På vägen skall cyklisten köra i den högra kanten eller på vägrenen. Om det finns en cykelväg bredvid, får cyklisten inte köra på körbanan På skyddsväg får man köra bara om den åtminstone i den andra ändan är förenad med cykelvägen. Endast barn under 2 år får cykla på trottoaren. 5 år fyllda får på cykeln skjutsa ett barn som är högst 0 år. Att skjutsa barn är tillåtet om det på cykeln finns en ändamålsenlig sits försedd med fotskydd. Användning av hjälm I en tredjedel av cykelolyckorna skadas huvudet. Av dödsolyckorna beror till och med 80 procent på stötar mot huvudet. Utan skydd tål huvudet endast ett slag, som motsvarar den stöt man får om man går mot en vägg. Hjälmanvändningens betydelse vid skydd mot huvudska dorna är enligt undersökningarna obestridlig. Användningen av cykelhjälm förbättrar cykelsäkerheten betydligt. Till och med hälften av cyklisterna som omkommit i trafiken skulle ha överlevt, ifall de hade använt hjälm. Enligt lagen skall cyklisterna i allmänhet använda en lämplig hjälm som är avsedd för cykelåkning. En femtedel av finländarna använder cykelhjälm och i huvudstadsregionen använder redan över 40 procent hjälm på vägen till arbetet. Barn under skolåldern är bäst på att använda cykelhjälm. Över 80 procent av småbarnen cyklar med hjälm på huvudet. Sämst på att fästa hjälmen på huvudet är 3 7-åriga ungdomar samt äldre cyklister över 64 år. Användningen av cykelhjälm i Finland enligt åldersgrupper år åringar på egen cykel 80 % 0 7-åringar vid skjuts av vuxen 85 % 7 2-åringar 38 % 3 7-åringar 7 % Människans hjärna kan jämföras med en boll fylld av vatten: om man trycker på ett ställe så blir det en bula på ett annat ställe. Hjärnan förmår inte tränga ihop sig, utan vid ett tillräckligt tryck så skadas den. Redan vid en lindrig hjärnskakning kan följden vara till exempel en långvarig huvudvärk eller koncentrationssvårigheter. Cykelhjälmar som säljs i Finland är CE-godkända Hjälmen skall vara av lämplig storlek och form. Hjälmen placeras i höjd med ögonbrynen för att skydda pannan, som ofta får en stöt vid olycka. Den justeras med hjälp av provbitarna och -bandet så att den sitter innan man fäster remmarna. Remmen är lagom spänd, då ett finger ryms mellan hakan och remmen och då hjälmen inte ramlar av huvudet då man svänger den framåt. Cykelhjälmen hör också ihop med rullskridskor, skateboard och sparkbräde. En hjälm som fått ett slag skall bytas Hjälmen förbättrar tryggheten också på det sättet, att bilisten lättare lägger märke till en cyklist som använder en färggrann hjälm. Att fundera över Vilka skulle vara de bästa sätten att öka cykelåkandet? Vilka skulle vara de bästa sätten att öka tryggheten i cykelåkandet? Tilläggsuppgifter:

19 i DE UNGA SOM FÖRARE OCH PASSAGERARE Unga förare har från år till år varit en riskgrupp i trafiken. Årligen dör ca ett hundra och skadas över 2800 unga i åldern 5 24 år i trafikolyckor. Största delen av dessa dör som personbilsförare och passagerare. Speciellt riskbenägna är unga män. Av de allvarliga trafikskadorna bland unga sammanhänger ca 40 procent med hög hastighet. Den vanligaste olyckan är avkörning. Av dödsolyckorna bland 8 20-åringar sker ungefär en tredjedel under veckoslut. I nästan hälften av dessa olyckor har alkoholen en andel. Ofta har föraren kört överhastighet. Farliga drag i unga riskförares körstil Höga körhastigheter Korta säkerhetsavstånd Ringa respekt för trafikreglerna Rattonykterhet Körning utan bilbälte Typiskt för unga förare är att de undervärderar de risker som kan uppkomma och har för höga tankar om sina egna färdigheter. Då en ung person skjutsar kamrater, medför behovet av att demonstrera och att tävla speciellt stora risker. Tänk på vem du åker med 8 20-åringar löper en 2,5 gånger större risk att dö i trafiken än de som bäst reder sig i trafiken, det vill säga åringarna. Medan pojkarna råkar ut för olyckor som personbilsförare, dör flickorna eller skadas som passagerare. Då man skall åka iväg någonstans på sin fritid, lönar det sig att redan i förväg fundera på hur man skall färdas. Då biljetten är färdigt i fickan och man vet tidtabellerna, tar man inte så lätt en otrygg skjuts. Det är lättare att tacka nej till en skjuts, om du i förväg har bestämt hur du åker. Självständighet och oberoende är trumfkort också då man rör sig. Bilbältet räddar I en bilolycka uppstår ofta tre olika slags sammanstötningar. Först stöter bilen mot ett föremål och den stannar plötsligt. Sedan stöter människan mot de inre delarna av bilen. En person utan bilbälte fortsätter sin rörelse med den hastighet som bilen hade före kollisionen. Samtidigt som bilen stannar helt, slungas vid kollisioner med frontpartiet föraren utan bälte mot ratten och vindrutan samt passageraren i framsätet mot instrumentbrädan och vindrutan. En person som har bilbältet stannar upp långsammare, bilbältet håller honom kvar på sätet och hindrar honom från att slungas mot de hårda delarna inne i bilen. Den tredje sammanstötningen uppstår då människans inre organ stöter ihop med andra organ och skelettet, som kan leda till allvarliga skador. Bilbältet hindrar årligen människors död. Ett tusental undviker invaliditet. På korta sträckor är bilbältet lika nödvändigt som på långa sträckor. En person som sitter i baksätet utan att ha spänt fast bilbältet riskerar förutom sin egen säkerhet också de personers säkerhet som sitter i framsätet. Krockkudden (airbagen) ersätter inte bilbältet men ökar dess effektivitet. Ingen kan med händerna förhindra att han eller hon stöts mot bilens inre delar med en hastighet på över 7 kilometer i timmen. Delaktiga per personer osallisia henkilöä kohti Risken för personer i olika åldrar att som förare råka ut för en trafikolycka med dödlig utgång under åren Jämförelsen gällde åringar och åringar. Källa: Sirpa Rajalin, Nuorten liikenneturvallisuus 990-luvulla 9

20 MOPEDÅKNING i I Finland har registrerats ca mopeder. Huvuddelen av förarna är unga. Antalet äldre förare har under de senaste åren minskat betydligt. Mopedåkning har ibland ansetts vara en hobby endast bland trimbenägna pojkar. De bekvämare, tryggare och tekniskt mera högkvalitativa mopederna har ändå ökat mopedens popularitet. Mopedåkning är allt oftare också flickornas hobby eller mopeden används som fordon för hela familjen. Säkerhet Enligt undersökningarna är mopeden det farligaste motorfordonet per körda kilometrar. Risken att råka i en allvarlig olycka med moped är över tio gånger större än med personbil. Under de senaste åren har i Finland dött årligen 0 5 mopedåkare och nästan 500 har skadats. Många lindrigare olyckor syns inte i polisens statistik. Mopedkörningsolyckorna är typiska korsningsolyckor, som är tio gånger flera när det gäller unga mopedåkare än när det gäller mopedåkare i annan ålder. Andra typiska olyckor är: Kollisioner vid anslutning till trafiken Påkörningar bakifrån Olyckor i kurvor Mopedisten är alkoholpåverkad Olycksorsaken är ofta den att mopedisten har bristfällig kunskap om trafikreglerna, tar onödiga risker, vill demonstrera eller struntar i den övriga trafiken. Dessutom sker olyckor när: mopedisten är oskyddad och svår att lägga märke till mopeden är förhållandevis snabb och den kan överraska andra vägtrafikanter. Största delen av de allvarliga skadorna vid mopedolyckorna är skallskador. Användning av hjälm är obligatorisk för motorcyklister och mopedister. Mopedisten klarar sig i trafiken genom att vara observant. Det är lätt att förutse hur de andra som rör sig på vägen handlar, om de tydligt och i tid visar vad de ämnar. Att ge tecken i god tid gör mopedisten synbar. En färggrann dräkt och användning av körljus hjälper andra att lägga märke till mopedisten. Ett tillräckligt säkerhetsavstånd till den som kör framför ger tid att handla. Vad är en moped? Mopedens största tillåtna hastighet är 45 km/h. Den största tillåtna hastigheten för en moped med låg effekt är 25 km/h. Mopeden skall registreras och det finns mycket detaljerade författningar om dess konstruktion. Inga ändringar får göras på mopeden som höjer konstruktionshastigheten. Bromsarna, fjädringen och andra köregenskaper räcker bara till för en hastighet på upp till 45 kilometer i timmen. Då man kör snabbare än så betraktas mopeden som en motorcykel och för den åläggs att betala fordonsskatt för motorcykel. Utsläpp Av utsläppen från mopeder och motorcyklar vet man ännu litet, men de uppskattas producera mycket utsläpp av speciellt kolväte och os. Os- och kolväteutsläppen är skadliga för hälsan. Os och kolväte uppstår speciellt vid accelererande och långsam och knyckig körning. Dessa utsläpp uppstår också speciellt vid kallstart av bensindrivna personbilar, vid kall körning och tomgång. Utsläppen per körd kilometer (g/km) vid tätortskörning CO HC NOx CO2 Moped 2-taktare 2 7 0,03 78 Motorcykel 2-taktare 2 7 0,04 95 Motorcykel 4-taktare 9, 0,2 83 Personbil bensin 2,0 0,6 0,25 8 (Euro 2-nivå) CO= kolmonoxid dvs. os, HC= kolväten Nox= kväveoxider, CO2= koldioxid Källa: VTT, Kari Mäkelä Som jämförelseobjekt en bensindriven personbil (Euro 2-nivå: årsmodellerna ). Vem får köra Mopedkörkortet (M) är obligatoriskt för år 985 eller senare födda mopedister. Prov för M-kortet kan avläggas av en 5 år fylld person. Det berättigar till att köra en tvåhjuls- och trehjulsmoped samt en lätt fyrhjuling. M-klassens körkort berättigar inte till att köra motorkälke eller traktor. För dem kan samtidigt avläggas prov för ett körkort av T-klass. För mopedkortet behövs körkortstillstånd, som man söker från polisen på hemorten. Dessutom behöver man för ansökan ett läkarintyg eller ett hälsointyg för ungdomar, två passfoton och vårdnadshavarens tillåtelse. Körkortstillståndet betalas då man söker tillståndet. För att få mopedkort förutsätts det att man har avlagt teoriprovet för förarexamen. Den avgiftsbelagda examen kan avläggas av en person som har fyllt 5 år och har erhållit ett körkortstillstånd. I teoriprovet finns 0 verbala frågor och 5 trafiksituationsuppgifter. I provet behövs kunskap om vägmärken. Före examen är det inte obligatorisk undervisning, men i huvudstadsregionen ordnar bl.a. Trafiksäkerhetsföreningen i Helsingfors fortbildningsdagar. Examen ordnar mottagare av förarexamen, bl.a. Ajovarma Oy. 4 20