Ethernet 1 OSI-modellen 3 TCP/IP 6 Partvinnad kabel 8 Kategori 5-kabel 10 Kategori 6-kabel 11 Latens 11 Meshnät 12. ZigBee 13.

Transkript

1 Innehåll Artiklar Ethernet 1 Ethernet 1 OSI-modellen 3 TCP/IP 6 Partvinnad kabel 8 Kategori 5-kabel 10 Kategori 6-kabel 11 Latens 11 Meshnät 12 Zigbee 13 ZigBee 13 Linux 14 Linux 14 Referenser Artikelkällor och författare 29 Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 30 Artikellicenser Licens 31

2 1 Ethernet Ethernet Protokollstack för IP-nätverk IP-skikt Protokoll 5. Applikation BitTorrent, DHCP, DNS, FTP, HTTP, IMAP, IRC, NNTP, POP3, SIP, SMTP, SNMP, SSH, Telnet, TLS, SSL, TFTP, 4. Transport DCCP, SCTP, TCP, RTP, UDP, IL, RUDP, 3. Nätverk ARP, BGP, ICMP, IGMP, IP (IPv4, IPv6), RIP 2. Länk ATM, Ethernet, FDDI, ISDN, MPLS, Token Ring, PPP, SLIP, Wi-Fi, 1. Fysiskt IEEE 802, ISDN, RS-232, IrDA, Bluetooth, xdsl, Ethernet är en familj tekniker för datorkommunikation i lokala nätverk, ursprungligen konstruerad av Xerox Corporation år Inom kort kopplades Digital Equipment och Intel in i arbetet, och trion av företag som förde fram Ethernet förkortades DIX. Ethernet standardiseras av IEEE. Standarderna i familjen IEEE anger signalering över olika media, dvs. någon form av koppar- eller fiberkabel. Utöver IEEE finns även en standard för logisk länkkontroll LLC, IEEE 802.2, som specificerar flödeskontroll, adressering via MAC-adresser och inkapsling. Denna standard garanterar ett enhetligt beteende för alla Ethernetvarianter i förhållande till överliggande nätverkslager. Standarden IEEE används också bl.a. av Token Ring. Topologier Ethernet kan implementeras som bussnät av typen CSMA/CD. Ursprungligen var all Ethernet av denna typ, vars främsta nackdel är att kollisioner minskar nätverkets prestanda, så att det försämras ju mer det belastas. Andra samtida tekniker, såsom Token Ring och FDDI har inte det problemet. Genom sin enkelhet, fler leverantörer och lägre kostnad kom Ethernet trots detta att successivt växa till den dominerande typen av nätverk under 80-talet, till att under 90-talet helt ha konkurrerat ut dessa. Ethernet kan också implementeras som stjärnnät eller utvidgat stjärnnät. Medier Ethernet använde under 80-talet främst basband i koaxialkabel som medium och hade en överföringshastighet av 10 Mbit/s. Två typer av koaxkabel användes för Ethernet: 10Base5/802.3: 'tjock koax', 1 cm diameter. Kan användas på avstånd upp till 1000 meter mellan noderna. Anslutningen sker med en Medium Attachement Unit (MAU) ihop med en Attachement Unit interface (AUI). 10Base2/802.3a: 'tunn koax', 5 mm diameter. Kan användas på avstånd upp till 185 meter mellan noderna. Kabeln kopplas in i nätverksnoderna med en BNC-kontakt. Den vanligaste typen av kabel är partvinnad kabel med 8P8C-kontakter även kallat "RJ-45" i folkmun. Nodavståndet är maximalt 100 meter. Den används bland annat i följande versioner av Ethernet: 10BaseT/802.3i: 10 Mbps.

3 Ethernet 2 100BaseTX/802.3i: 100 Mbps, Fast Ethernet. Kategori 5e kabel rekommenderas. 1000BaseT/802.3ab: 1Gbps. Kategori 6 kabel rekommenderas. 10GBaseT/802.3an: 10 Gbps. Ethernet kan också implementeras över fiberoptik, i hastigheter från 10 Mbps till 100 Gbps (endast experimentell status 2007). Fiberoptisk kabel tillåter nodavstånd mellan 500 meter och 100 km, beroende på typ. Utrustning Utöver kablar och kontakter förekommer följande utrustning ofta på Ethernet: Repeaters, signalförstärkare som jobbar på OSI-nivå 1, den fysiska. Numera föråldrad teknik. Hubbar, multiports signalförstärkare som jobbar på OSI-nivå 1, den fysiska och ibland också kan hantera viss signaleringskontroll och koppla mellan skilda hastigheter. Numera en ytterst sällan använd teknik. Bryggor, signalförstärkare med selektiv förmedling av ramar som jobbar på OSI-nivå 2, datalänk. Switchar, signalförstärkare som jobbar på OSI-nivå 2, datalänk. Bryggor och switchar delar upp ett nätverk i nätverkssegment. Switchar kan idag också användas för att skapa Quality of Service (QoS) för vissa segment, skapa Virtuella lokala nätverk (VLAN). I switchade nät kan man också använda full duplex. Routrar, noder för vägval, som jobbar på OSI-nivå 3, nätnivån. Det som elektronikhandeln felaktigt namngett "bredbandsdelare" eller "routrar". Är i själva verket oftast en sammansättning av en router och switch samt ofta även en accesspunkt för trådlös kommunikation. Bredband är också en felaktig benämning då det är frågan om hög överföringshastighet snarare än ett brett frekvensband. Men den fysiska överföringen kan utföras genom att nyttja ett brett frekvensspektrum såsom t.ex vid ADSL. Detsamma kan dock ej sägas för fiberkommunikation. Se även IEEE Local Area Network (LAN) Personal Area Network (PAN) Wide Area Network (WAN) Wireless Local Area Network (WLAN) Wi-Fi

4 OSI-modellen 3 OSI-modellen OSI-modellen 7 Applikationsskikt 6 Presentationsskikt 5 Sessionsskikt 4 Transportskikt 3 Nätverksskikt 2 Datalänkskikt 1 Fysiskt skikt OSI-modellen, även känd under sitt standardnummer ISO 7498, är en konceptuell modell för datorkommunikation i 7 lager. Modellen är det mest kända resultatet av projektet Open Systems Interconnection (OSI), som togs fram på initiativ av internationella teleunionen ITU och internationella standardiseringsorganisationen ISO. Tanken är att varje lager (också kallade skikt) tillhandahåller en specifik tjänst som är oberoende av de tekniker som används i lagret ovanför eller nedanför. Modellen publicerades 1984, och reviderades Tidigare tekniker som X.25, DECnet och Arpanet studerades och en tanke var att OSI-modellen skulle ersätta alla dessa. Somliga tidigare tekniker, såsom DECnet, modifierades för att passa OSI-modellen, men genom Internets popularitet, så har TCP/IP modellen kommit att bli de-facto standard för datorkommunikation idag. OSI-modellen är dock att anse som mycket väletablerat inom datavetenskapen och utbildning i datorkommunikation [1]. CCNA-materialet är ett bland många exempel på ett material strukturerat utifrån OSI-modellen. OSI-modellens skikt Här är OSI-modellens lager och motsvarande ISO- och ITU-standarder. Applikationsskiktet - ISO 8649, ISO 8650, ISO 9545 Presentationsskiktet - ISO 8822, X.216 Sessionsskiktet - ISO 8326, X.215 Transportskiktet - ISO 8072, X.214 Nätverksskiktet - ISO 8348, X.213 Datalänkskiktet - ISO 8886, X.212 Det fysiska skiktet - ISO 10022, X.211 Man bör lägga märke till att normalt används OSI-modellen främst för att beskriva och kategorisera nätverksprotokoll och tekniker, oavsett om dessa avsetts att infogas i modellen eller vad de har för ursprung. Man kan exempelvis säga att TCP och UDP är två protokoll på OSI-modellens transportskikt, trots att protokollen är äldre än OSI-modellen och formellt inte hör till den. Detta beror på att modellens främsta användningsområde är just undervisning och datavetenskap. Fler exempel på hur tekniker kan kategoriseras med OSI-modellen finns längre ner i denna artikel.

5 OSI-modellen 4 OSI-modellen i förhållande till protokollstacken för Internet Internets uppbyggnad med rötter i Arpanet och med TCP/IP som grund låter sig ogärna analyseras med hjälp av OSI-modellen. En ungefärlig klassificering av olika Internetstandarder från IETF och W3C kan se ut såhär: Applikation: FTP, Telnet, SMTP, HTTP Presentation: SSL, MIME Session: RIP, SAP, VPN Transport: TCP, UDP Nätverk: IP Länk: Ethernet Fysiskt media: Exempelvis manchesterkodning på elektrisk ledare I IETF-standarderna finns inga vattentäta skott mellan nivåerna och inga krav på de tre översta nivåerna, vilket gör att man brukar baka ihop dessa tre och kalla dem "applikation" då modellen används i Internetsammanhang. Exempel Lager Diverse exempel TCP/IP Namn stacken Nummer SS7 AppleTalk stacken OSI stacken (och X.25) IPX stacken SNA UMTS 7 Applikation HL7, Modbus, CDP NNTP, SIP, SSI, DNS, FTP, Gopher, HTTP, NFS, NTP, DHCP, SMPP, SMTP, SNMP, Telnet, ISUP, INAP, MAP, TUP, TCAP, AFP, ZIP, RTMP, NBP FTAM, X.400, X.500, DAP RIP, SAP APPC 6 Presentation TDI, ASCII, EBCDIC, MIDI, MPEG MIME, XDR, SSL, TLS (Inte ett eget lager) AFP ISO 8823, X Session Named Pipes, NetBIOS, SAP, SDP Sockets. SIP. (Inte ett eget lager. TCP har en slags uppkoppling, men den räknas inte till denna nivå.) ASP, ADSP, PAP ISO 8327, X.225 NWLink DLC? 4 Transport NBF, nanotcp, nanoudp TCP, UDP, IPsec, PPTP, L2TP SCTP, SCCP, RTP DDP TP0, TP1, TP2, TP3, TP4 SPX 3 Nät NBF, Q.931 IP, ARP, ICMP, RIP, OSPF, BGP, IGMP, IS-IS MTP-3 ATP (TokenTalk or EtherTalk) X.25L3 IPX RRC (Radio Resource Control) PDCP (Packet Data Convergence Protocol) and Broadcast/Multicast Control (BMC)

6 OSI-modellen 5 2 Datalänk (Ethernet), a/b/g/n MAC/LLC, 802.1Q (VLAN), ATM, HDP, FDDI, Fibre Channel, Frame Relay, HDLC, ISL, Q.921, Token Ring PPP, SLIP MTP-2 LLAP, PPP LAPB, Token Bus IEEE ramar, Ethernet II ramar SDLC LLC, MAC 1 Fysiska lagret RS-232, V.35, V.34, I.430, I.431, T1, E1, 10BASE-T, 100BASE-TX, POTS, SONET, DSL, a/b/g/n PHY MTP-1 RS-232, RS-422, STP, PhoneNet X.25 (X.21bis, EIA/TIA-232, EIA/TIA-449, EIA-530, G.703) Twinax UMTS fysiska lager Referenser Noter [1] "It is now considered the primary architectural model for intercomputer communications" Internetworking Basics ( / www. cisco. com/ univercd/ cc/ td/ doc/ cisintwk/ ito_doc/ introint. htm) (på Engelska). Internetworking Technology Handbook ( / www. cisco. com/ en/ US/ tech/ tk1330/ tsd_technology_support_technical_reference_book09186a e5. html). Cisco Systems.. Läst Webbkällor ISO:s sida för att köpa den officiella dokumentationen ( www. iso. org/ iso/ iso_catalogue/ catalogue_tc/ catalogue_detail. htm?csnumber=20269) ZIP-fil med standarden ( standards. iso. org/ ittf/ PubliclyAvailableStandards/ s020269_iso_iec_7498-1_1994(e). zip), kräver att man godkänner deras licens. samma information som hos ISO, här som gratis PDF ( www. itu. int/ rec/ dologin_pub. asp?lang=e& id=t-rec-x I!!PDF-E& type=items) Internetworking Basics ( www. cisco. com/ univercd/ cc/ td/ doc/ cisintwk/ ito_doc/ introint. htm) (Cisco Documentation)

7 TCP/IP 6 TCP/IP Protokollstack för IP-nätverk IP-skikt Protokoll 5. Applikation BitTorrent, DHCP, DNS, FTP, HTTP, IMAP, IRC, NNTP, POP3, SIP, SMTP, SNMP, SSH, Telnet, TLS, SSL, TFTP, 4. Transport DCCP, SCTP, TCP, RTP, UDP, IL, RUDP, 3. Nätverk ARP, BGP, ICMP, IGMP, IP (IPv4, IPv6), RIP 2. Länk ATM, Ethernet, FDDI, ISDN, MPLS, Token Ring, PPP, SLIP, Wi-Fi, 1. Fysiskt IEEE 802, ISDN, RS-232, IrDA, Bluetooth, xdsl, TCP/IP är en arkitektur för datakommunikation över nätverk med en struktur som delas upp i olika lager, på många sätt lik OSI-modellen. Där OSI-modellen innehåller sju lager innehåller TCP/IP-modellen fyra eller fem lager. TCP/IP står för Transmission Control Protocol/Internet Protocol och består av följande lager: applikationslagret, transportlagret, nätverkslagret, datalänklagret och det fysiska lagret. I 4-lagersmodellen är datalänklagret och det fysiska lagret sammanslaget till ett och kallas då för länklagret. TCP/IP är en samling av flera olika protokoll och varje dator som använder TCP/IP kommer alltid ha en IP-adress, detta är för att datorer runt om i världen ska få rätt paket skickade till sig. Används ett internt nätverk kopplat till en router sker trafiken från olika datorer på samma IP-adress externt, men olika IP-adresser internt. I det interna nätverket är ofta IP-adresserna dynamiska, med hjälp av protokollet DHCP. Varje dator som kommunicerar i ett nätverk har ett nätverkskort med en unik mac-adress. Beroende på att det interna och det externa nätverket, ofta internet, inte kontrollerar vad som kommuniceras skapas en möjlighet för kommunikation i höga hastigheter. Detta system är avgörande för framgången med internet och fungerar ungefär som posten, de struntar i vad du skickar och hur, bara brevet/paketet kommer fram. Skulle paketet inte komma fram, begärs omsändningar om transportlagerprotokollet TCP används. Utvecklingen av TCP/IP startades av Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA) som utvecklade Advanced Research Projects Agency Network (ARPANET) under den senare delen av 1960-talet. ARPANET är föregångaren till det Internet vi har idag, och stängdes för gott så sent som 1989.

8 TCP/IP 7 RFC 1122 Enligt Request for comment,(rfc1122), diskuteras uppdelningen av protokoll i olika lager. Gemensamt för Applikationslagret är att kommunikation sker i klartext. Transportlagret hanterar kommunikation mellan datorers portar där TCP är säkrare på bekostnad av hastighet jämfört med UDP. TCP är det mest använda transportlagersprotokollet på Internet eftersom det kan hantera de fyra olika fel som kan inträffa vid paketöverföring i IP-nätverk. Paket kan dubbleras, anlända i fel ordning, försvinna eller vara korrupta vid ankomst. TCP kontrollerar alla dessa fel och begär omsändningar om något av ovanstående fel skulle inträffa. UDP däremot skickar iväg paket med hög hastighet helt utan felkontroll, vilket lämpar sig bland annat för online-spel och radiolyssnande över nätet. Se även Paketförmedlande nätverk En konceptuell modell över ett fåtal av protokollen i protokollstacken över IP-nätverk enligt RFC 1122

9 Partvinnad kabel 8 Partvinnad kabel Partvinnad kabel, även twisted pair-kabel (TP-kabel), är en signalkabel som består av par av tvinnade ledare, därav namnet. Ledarna är tvinnade för att motverka störningar, främst i form av överhörning. TP-kabel används till exempel för Ethernet och inom telefoni. De två största nackdelarna med partvinnad kabel är att den har hög effektförlust, s.k. dämpning (eng: attenuation) per meter, vilket innebär att man inte kan lägga mer än några tiotal eller som mest 100 meter sådan kabel innan man behöver en repeaterstation, linjeförstärkare. Rak och korsad kabel En korskopplad (eng: cross-over) TP-kabel används när till exempel två hubbar, switchar eller två nätverkskort kopplas ihop, annars används rak TP-kabel (eng: straight through). Switchar och hubbar med speciella uplink-kontakter, eller kontakter där uplink finns som en valbar eller automatisk möjlighet, tillåter dock att man kopplar samman dem med raka kablar. Se artikeln om EIA/TIA-568 för att veta hur man kan se om en kabel är korsad eller rak. Kontakter TP-kablar har oftast 8P8C kontakter, vanligen kallade RJ-45-kontakt. Skärmade kablar kan också ha TERA-kontakt. Skärmning TP-kablar kan ha skärmning runt de inre paren och/eller kabeln som helhet för att reducera risken för inre och yttre elektriska störningar. Skärmningen kan utgöras av metallfolie eller en tät väv av metalltråd, där det förra är något billigare. UTP UTP, en förkortning av Unshielded Twisted Pair, oskärmad tvinnad parkabel, är idag den mest tillverkade kabeln. De fyra trådparen är oskärmade. Detta kan resultera i mer elektriska störningar än en STPeller ScTP-kabel. Fördelarna med en UTP kabel är att den inte behöver jordas. Den är därför både billigare och enklare att hantera. UTP-kabel. STP STP, en förkortning av Shielded Twisted Pair. Vanligen avses en kabel med fyra par tvinnade koppartrådar varav varje par har en skärm runt sig för att motverka störningar, samt en yttre skärm runt hela gruppen för att förstärka skyddet. Nackdelen med STP-kabel är att den måste jordas och är dyr att tillverka, men den har bäst skydd mot elektriska störningar. Ett skäl att välja denna slags kabel, i stället för fiberoptisk kabel, är att den kan leverara strömförsörjning, så väl som datasignal, Power Over Ethernet. Vill man bara ha störningsokänslighet, så är den optiska fibern det vanligare alternativet. Det är viktigt att jordningen görs korrekt, annars ökar, snarare än minskar risken för att drabbas av störningar. STP-kabel. Klicka på bilden för att se skärmningen i detalj.

10 Partvinnad kabel 9 ScTP ScTP, en förkortning av Screened Twisted Pair, är väldigt lik STP-kabeln. Det som skiljer båda kablarna är att ScTP-kabeln inte har någon skärm runt varje par av trådar, vilket innebär att inte skyddar mot Cross-talk, endast mot yttre störningar.. ScTP kallas också FTP (Foiled Twisted Pair). Ibland kallas denna typ felaktigt för STP. Också ScTP måste jordas ordentligt för att fungera som avsett. ScTP-kabel. Lägg märke till folien runt som sticker ut 1 cm mer än plasthöljet. Precisa namn Begreppet STP har av olika författare och olika tillverkare använts för att beteckna olika varianter av skärmning. För att ha full klarhet i hur en kabel är skärmad kan de därför också benämnas med mer precisa namn: S/UTP är kablar som har en "shield" av vävd metalltråd runt hela kabeln, men där de inre paren är oskärmade, "unshielded". S/FTP är kablar med en väv av metalltråd runt hela kabeln och folieskärmning runt de inre paren. S/STP är kablar med väv av metalltråd runt såväl hela kabeln som de inre paren. U/STP är kablar som saknar yttre skärmning, men har en skärm runt varje ledningspar. Modellen är utgången, men användes för Token Ring och såldes under namnet STP-A. Alla dessa tre varianter har i olika sammanhang kallats kort och gott STP. Kategorier Det finns olika kategorier av TP-kablar, närmare bestämt sju stycken etablerade och en under utformning. Cat 1 Används för telefoni, är dock inte bra för överföring av data. Cat 2 Upp till 4 Mbps dataöverföringshastighet. Cat 3 Används i 10BASE-T Ethernet nätverk; har en hastighet på 10 Mbps. Cat 4 Används i Token Ring nätverk; har en hastighet på 16 Mbps. Cat 5 Används i Fast Ethernet/100Base-TX, dvs för hastigheter på 100 Mbps. Cat 5e Används för Fast Ethernet. Cat 6 Används i Gigabit Ethernet/1000BASE-T-nätverk. Cat 6A (Augmented Category 6) Tänkt att användas i hastigheter om 10 Gbps. Kablar säljs ibland med märkningen 6e, men det är inte en formell standard och det är inte säkert att sådana klarar alla krav för 6A. [1] Cat 7 En standard för STP-kabel (ISO/IEC 11801), där de skyddande höljena inte bara skall minska externa störningar, utan också minska Cross Talk, så att att man kan använda upp till 100 meter långa kablar mellan noderna. Laboratorieförsök har visat att det är möjligt att sända datatrafik om 100 Gbps över kategori 7-kabel, med en maxlängd om 70 meter. Försök görs att öka denna längd till 100 meter. [2]

11 Partvinnad kabel 10 Referenser Noter [1] Young, A. ( ). Category 6e - User Beware ( www. flukenetworks. com/ fnet/ en-us/ supportanddownloads/ KB/ Datacom+ Cabling/ Application+ Articles/ Category_6e_-_User_Beware. htm) (på Engelska). Fluke Networks.. Läst [2] Researchers push transmission rate of copper cables ( live. psu. edu/ story/ 27265) (på Engelska). Penn State University Läst Tryckta källor Cisco Systems: CCNA 1 and 2 Companion Guide, Revised (Cisco Networking Academy Program) 3-5, Cisco Press, 2005, tredje upplagan. ISBN Se även EIA/TIA-568 RJ-45 Kategori 5-kabel Kategori 5-kabel eller Cat 5 (kortform av engelska Category 5 cable Kategori 5-kabel ) är en standard i nätverksöverföring över kabel. Kategorin garanterar en överföringshastighet på upp till 100 megabit per sekund. Den har åtta ledare, men använder bara fyra ledare för informationsöverföring. Det korrekta är att kabeln klarar att överföra en signal med 100 MHz signalfrekvens. Inom den bandbredden kan man klara av att köra höga hastigheter, även en gigabit per sekund i de flesta fall. Standarden som definierar den här typen av material / nät heter SS-EN , vilken baserar sig på europastandarden EN Den i sin tur är tekniskt identisk med den internationella standarden ISO/IEC Cat5-kabel Category 5e Cat 5e definierades 2001 som standarden TIA/EIA-568-B (amerikansk standard), som inte längre kräver den gamla Cat 5-specifikationen. Cat 5e togs fram för att garantera att man klarar hastigheter upp till en gigabit per sekund, alltså 1000BASE-T även vid de sämsta förhållandena, dvs max avstånd mellan utrustningar 100 m varav högst 90 m får vara fast installerat nät. Se även Partvinnad kabel Category 5 / 5E & Cat 6 Cabling Tutorial and FAQ's [1] - En bra sida som ingående beskriver och jämför de flesta Ethernetkablar.

12 Kategori 5-kabel 11 Referenser [1] / www. lanshack. com/ cat5e-tutorial. aspx Kategori 6-kabel Kategori 6-kabel (engelska: Category 6 cable) förkortat Cat-6 eller CAT6, är en kabel som används i nätverk för att ansluta noder med varandra. CAT6-kablar skall klara av överföringshastigheter upp till Mbit/s (10 Gbit/s). I takt med att gigabit-ethernet blir vanligare blir även kabeltypen vanligare, och ersätter då CAT5-kablage. Kabeln har 8 ledare och använder alla 8 ledare för information/överföring. CAT6 är en förkortning för kablar av "kategori 6", där högre nummer grovt innebär striktare krav. Latens Latens (engelska latency), även känt som lagg, är ett tekniskt uttryck för tidsfördröjning eller svarstid. I ett datanätverk används latens för att beskriva den tid som det tar för ett skickat meddelande att få ett automatiskt svar. Måttenheten som används är vanligen millisekunder eller sekunder. En sorts latens kan man mäta med programmet ping. Latensen är då vanligen någon enstaka millisekund i ett lokalt nätverk upp till något tiotal millisekunder inom en stad. Över hela Internet är det vanligt med latens på ett par hundra millisekunder. Se även Bandbredd

13 Meshnät 12 Meshnät Meshnät är en nätstruktur där alla noder har kontakt med minst två andra noder tillhörande samma nät vilket ger en hög grad av redundans men också stor risk för nätverksloopar. Ofta menar man med termen ett nätverk där alla noder är lika mycket värda, dvs. inga noder styr trafiken eller är nödvändiga för nätverkets funktion. Bluetooth och ZigBee har funktioner för att fungera som meshnät och IEEE kommer att få det inom en snar framtid. I dynamiska meshnät förändras vägarna som automatiskt beroende på belastningen på de olika länkarna i nätverket. I statiska sker förändringen först när en nod i nätverket försvinner och trafiken måste söka sig andra vägar. Ett meshnätverk

14 13 Zigbee ZigBee ZigBee är en standard för trådlös styrning och övervakning av utrustning i hem, fastigheter, industrier och andra ställen där behov finns. Plattformen har stöd för mesh-nätverk, stjärnnät och trädstruktur och mixade varianter av dessa varav "mesh"-tekniken är den som oftast används. Tekniken är utvecklad för att vara energisnål. ZigBee bygger på radiostandarden IEEE En konkurrent till ZigBee är Z-Wave, egenskaper som de båda teknikerna har är följande: Plattformarna är energisnåla Plattformarna är trådlösa, vilket innebär att det är smidigt att installera i efterhand. Plattformarna har stöd för mesh-nätverk Plattformarna ger signaler tillbaka att kommandot utfördes vilket är en trygghet De flesta stora teknikföretagen är involverade och satsar mycket resurser på någon av de nya generationerna av plattformar. Plattformarna är utvecklade för att vara enkla att installera Plattformarna kräver ingen stor investering (läs centralenhet) för att börja i liten skala, väljer du t.ex. ZigBee finns det väggströmbrytare som du installerar genom att trycka på en dold knapp på strömbrytaren när du samtidigt håller den nära den lampa du vill kontrollera. ZigBee Alliance är organisationen bakom plattformen. Externa länkar ZigBee Alliance [1]. Om ZigBee på Elektroniktidningen.se [2]. Källor Digitalk.se - zigbee [3] Referenser [1] / www. zigbee. org [2] / www. elektroniktidningen. se/ index. php?option=com_content& task=view& id=18463& Itemid=66 [3] / www. digitalk. se/ k/ ordforklaring/ zigbee

15 14 Linux Linux Denna artikel handlar om operativsystemet GNU/Linux. Se Linux (kärna) för artikeln om operativsystemkärnan, och Linux (olika betydelser). GNU/Linux Tux Företag / utvecklare Allmänheten OS-familj Arbetsstatus Källkod Unixliknande Pågående Fri Programvara/Öppen källkod Senaste version (kärnan)/ 16 maj 2010 Licens Kärntyp Webbplats GPL Monolitisk kärna [1] [2] GNU/Linux, i dagligt tal Linux, är ett operativsystem som till största delen, och i några varianter helt, består av fri programvara. Det består av programmen från GNU-projektet, kärnan Linux samt annan programvara. Det är ett av de mer framstående exemplen på vad utveckling med fri programvara och öppen källkod kan åstadkomma. En linuxdistribution är en samling programvara som förutom Linuxkärnan och GNU-systemet innehåller det som behövs för att få ett komplett, fungerande datorsystem. Det finns ett stort antal distributioner skapade av företag, privatpersoner och öppna projekt. Vissa distributioner är främst tänkta att användas på persondatorer och innehåller kompletta skrivbordsmiljöer med kontors- och multimediaprogram, andra är avsedda för servrar. GNU/Linux används också i mobiltelefoner, handdatorer och andra inbyggda system. De större distributionerna är avsedda att kunna användas i de flesta sammanhang, och programvara som inte ingår i en viss distribution går ändå att installera där med måttligt besvär. GNU/Linux blev vanligt på internetservrar redan på mitten av 1990-talet. Däremot var användningen på persondatorer länge begränsad av framförallt tillgången på kontorsprogram. Installation av tidiga GNU/Linux-distributioner krävde relativt stora kunskaper i persondatorteknik. Större institutioner med windows-miljö har också dragit sig för den skolning av administratörer och användare som en övergång kräver, och framförallt för att upprätthålla dubbla system, i de fall GNU/Linux inte helt kan ersätta den tidigare miljön.

16 Linux 15 Numera (2009) erbjuder GNU/Linux sedan länge ett gott programurval på nästan alla områden. Installationen av de flesta distributioner sker med ett grafiskt användargränssnitt och är automatiserad, inklusive detektering av hårdvara och val av drivrutiner. För en icke-teknisk användare är byte från Windows till en välanpassad GNU/Linux-variant knappast svårare än byte från en generation Windows-system till nästa. Flera distributioner är inriktade mot mindre avancerade användare. Historia GNU var först Huvudartikel: GNU Den 27 september 1983 tillkännagav Richard Stallman det ambitiösa GNU-projektet, med målet att skapa ett fullständigt fritt operativsystem kompatibelt med Unix [3]. Han sade upp sig från sitt jobb och inledde GNU-projektet tillsammans med andra programmerare som delade hans vision. De ville inte enbart skapa ett operativsystem utan även annan nödvändig programvara så att det skulle bli möjligt att använda en dator helt utan proprietära program [4]. Under 1980-talet skapade projektet textredigeraren Emacs, C-kompilatorn GCC och ett stort antal andra program. Men kärnan som systemet tänkt använda, GNU Hurd, var inte klar. Utvecklingen av denna hade stött på en mängd tekniska problem och när Linux dök upp i början på 90-talet skulle det fortfarande dröja länge innan Hurd var användbar. År 1994 utannonserades att Hurd kunde köra emacs. [5] Richard M. Stallman, GNU-projektets grundare. Sedan kom Linux Huvudartikel: Linux (kärna) 1991 skapade den finlandssvenske programmeraren Linus Torvalds en Unix-liknande kärna för PC-datorer som han släppte fri på Internet [6]. Från början var det inte tänkt att den skulle användas för allmänt bruk utan han gjorde det mest för att lära sig mer om hur man bygger operativsystem [7]. Linux, som kärnan kom att kallas efter sin skapare, blev den pusselbit som hade saknats i GNUs operativsystem. Kombinationen blev snabbt populär men Linux har trots det aldrig inkluderats i GNU-projektet utan utvecklas alltjämt separat. Nutid Länge utvecklades Linux av enstaka individer och entusiaster, men numera deltar också ett antal större företag i utvecklingen, antingen direkt genom sina egna anställda, eller genom finanisering eller bidrag Linus Torvalds, skapare av Linuxkärnan av olika slag. IBM, Sun, Hewlett-Packard och Novell är några av de bolag som satsar på Linux, och ser det som en framtida möjlighet. Motiven varierar, men ofta nämns flexibiliteten, möjligheten att påverka, låga kostnader och att det går att undvika Microsofts agenda. Från början var det endast tänkt att Linux skulle köras på Intels processorer och dess kloner och efterföljare, men efterhand har både kärnan och systemet blivit portat till nästan alla tänkbara och tillgängliga system, i vissa fall

17 Linux 16 bara "för att se om det går", enligt den typiska hacker-mentaliteten. Bland annat finns Linux på ipod [8] [9], Xbox [10] Amiga [11], System z och Nintendo DS [12] för att nämna några av de mer ovanliga exemplen. Linux är numera det dominerande operativsystemet på superdatorer. [13] Operativsystemet används även i mobiltelefoner och handdatorer, eftersom själva kärnan kan hållas relativt liten och resurssnål. Upphovsrätt Både Linuxkärnan och GNU-systemet är licensierade under GNU General Public License (GPL). Detta innebär att programvaran får spridas fritt (gratis eller mot betalning) så länge källkoden görs tillgänglig och så länge de distribuerade programmen fortfarande lyder under GPL. Även modifierade, utökade och förbättrade varianter får spridas. Antagligen är detta en orsak till GNU/Linuxkombinationens framgång. Liknande system, till exempel BSD, har en licens som tillåter spridning av modifierade versioner men som inte kräver att dessa i sin tur skall göras fritt tillgängliga. Linus Torvalds har i en intervju sagt att valet att släppa Linuxkärnan under GPL var "det bästa han någonsin gjort". [14] En konsekvens av GPL:s tillåtande inställning till ekonomisk ersättning jämfört med villkoren för exempelvis de flesta gratisprogram (freeware) är att många företag säljer delvis egenutvecklade distributioner samtidigt som de gör mjukvaran tillgänglig gratis. I priset för den kommersiella varianten ingår ofta någon form av support. Operativsystemet kallas ofta kort och gott "Linux", även om "GNU/Linux" förespråkas av dem som vill ge erkännande åt GNU-projektet. Richard Stallman och Free Software Foundation insisterar på den senare termen [15] och har även en syn på fri programvara som skiljer sig något från den mer pragmatiska hållningen hos Linus Torvalds och till exempel Eric S. Raymond. Också om en del versioner av operativsystemet är helt fria kan man också köra icke-fria program på Linux. De viktigaste kategorierna är självständiga program som Mathematica, Oracle eller Flash, drivrutiner och firmware för viss maskinvara samt patentskyddade kodekar. Installation Tidigare var svårigheter med att installera Linux ett stort hinder för många användare och detta ligger även kvar som en av orsakerna till att operativsystemet av många upplevs som svårt och användarfientligt. Nuförtiden är många distributioner inte svårare att installera än till exempel Windows Vista, med bättre inbyggt hårdvarustöd. Det är dock värt att notera att många Windows-användare aldrig har installerat ett operativsystem, då det nästan alltid kommer förinstallerat på datorn, så problemet måste ses ur det perspektivet. Det enorma programutbudet i en normal distribution kan också göra installationen svårare, i synnerhet om användaren väljer att installera avancerad serverprogramvara. Cd-skivor och ibland också dvd-versioner finns oftast att ladda ner som avbilder som kan brännas ut. Den ursprungliga installationen kan kompletteras och hållas uppdaterad över Internet. Kommersiella distributioner kan i regel även köpas i box med manual, extra proprietära program och teknisk support. Flera tillverkare säljer datorer, i synnerhet servrar, med GNU/Linux förinstallerat. OpenSUSE, Mandriva, Ubuntu och Fedora är exempel på distributioner som specifikt riktar sig mot vanliga användare.

18 Linux 17 En live-cd kan vara en bra metod för att prova Linux, i allmänhet eller en viss distribution, utan att behöva installera något permanent. Den startar ett komplett system i datorns minne utan att skriva något till hårddisken. Ett system som körs "live" är dock mycket långsammare än ett installerat system, vilket kan vara värt att ta i beaktande. Knoppix är den mest kända live-distributionen med en rik flora av program inkluderat på skivan. Den är därför ett vanligt val för användare som vill kunna köra Linux på datorer de inte kan installera systemet permanent på, till exempel i skolan eller på ett internetcafé. De flesta större distributioner har även live-versioner av sina vanliga Språkvalsdialogen vid installation av Xubuntu operativsystem. Vissa distributioner, bland annat Ubuntu, kommer i från live-cd form av en kombinerad live-cd och installations-cd, där man kan välja att göra en installation medan systemet körs "live". Det finns också en "wubi-installer" för att installera Ubuntu direkt i windows. Användning Linux kan användas på ett otal olika sätt, både gränssnitt och syfte kan variera stort mellan olika distributioner och enskilda installationer. Därför är det svårt att säga något slutgiltigt om lämplighet och användarvänlighet. Linux har dock "växt upp" och mognat betydligt på senare år, förmodligen delvis tack vare att större företag satsat på Linux och tilldelat personal och resurser till tråkigare uppgifter som hobbyister gärna skjuter på. Numera är de större distributionerna mycket användarvänliga, med bra översättningar till tiotals språk för åtminstone alla centrala tillämpningsprogram. Det finns ett stort utbud av programvara både för arbete och nöje. Som det står idag går det med visst fog att hävda att det inte är mer problem att använda vare sig Macintosh, Windows eller Linux - men att det däremot är olika problem vilket kan vara en barriär vid byte åt endera hållet. Typer av användare För användare som vill ha en dator för hemmet eller kontoret och är vana vid Windows finns det ett flertal användarvänliga distributioner idag som väl matchar behoven hos de flesta, med undantag för utbudet av kommersiella datorspel. De fria systemen Mandriva Linux, SuSE, Ubuntu och Fedora har alla gott rykte om sig som lätta att komma in i och använda. Dessutom finns kommersiella varianter som Linspire och Xandros för de som är villiga att betala för en extra enkel upplevelse. Linux har blivit ett standardoperativsystem för serverdatorer, även för verksamhetskritiska tillämpningar. På flera större och medelstora företag används numera Linux på servrar som traditionellt skulle ha kört under någon Unix-version. Linux används även på IBM's stordatorer, System z. I segmentet för tjänster med låga krav på processkraft men desto högre på stabilitet och realtidsegenskaper hör Telias tjänst Fröken Ur. De som vill lära sig mer om hur ett system fungerar "under huven" eller värderar möjligheten att ställa in systemet precis som användaren själv vill ha det kan istället titta närmare på Arch Linux, Gentoo, Slackware eller Debian. Alla dessa byggs mer upp från grunden och användaren har en hög grad av kontroll över vad som ingår i systemet och vilka inställningar komponenterna har. Dessa distributioner lämpar sig därför extra väl för dem som vill sätta upp en server eller göra något av en gammal dator med låg prestanda.

19 Linux 18 Linux i den offentliga sektorn I fler och fler länders offentliga sektor har Linux blivit ett alternativ till kommersiell programvara. Detta gäller till exempel i Venezuela där man planerar att helt gå över till öppen programvara år 2009, samt i de spanska regionerna Andalusien och Extremadura. Den huvudsakliga drivkraften till detta är lägre kostnader och bättre säkerhet, då Microsoft bara ger support för äldre programvara under begränsad tid. När supporttiden upphör kan det uppstå säkerhetsproblem om man inte köper nya versioner av programmet, vilket förstås kostar en del. Stora linuxanvändare i Sverige är Rikspolisstyrelsen, Apoteket AB och i viss mån Försvarsmakten. Även i t.ex. Ryssland är Linux stort. Det är det operativsystem som används mest i ryska skolor. I Kina används Linux av försvaret. Kommandotolk En viktig del av GNU-systemet består av de program som används för att utföra vanliga Unix-kommandon. På Linux-system, liksom på alla andra Unix-liknande system, har man tillgång till dessa via ett textgränssnitt och en kommandotolk eller skal. Man kan låta systemet starta utan grafiskt gränssnitt och bara använda skalet, vanligare är att man har kommandoskalet tillgängligt i ett separat fönster. De vanliga Unix-kommandona utför funktioner som att manipulera, flytta, kopiera och radera filer och kontrollera och styra de program som körs på systemet. Moderna skrivbordsmiljöer kan i princip ersätta komandoskalet helt, men många användare anser att ett textbaserat gränssnitt är flexiblare och snabbare för många typer av arbete. Kommandotolken i GNOME visar upp ett enkelt program skrivet i Ruby. Administratörer av servrar ansluter ofta till andra datorers skal över nätverk eller Internet via gränssnittet SSH. Det är inte ovanligt att webbhotell som kör Linux eller BSD erbjuder denna sorts inloggning till sina kunder, vilket gör att användaren kan arbeta smidigare än via FTP. I vissa fall är det dessutom tillåtet att köra och kompilera program samt att ha schemalagda körningar i detta konto. Bash är det absolut vanligaste skalet i dag även om det finns ett antal alternativ, som till exempel C shell och Z shell. Programmering I ett antal år utvecklades Linux i mångt och mycket av programmerare som skrev program och funktioner för att uppfylla sina egna behov och det är först på senare tid som fokus har lagts på att skapa ett användarvänligt operativsystem för alla. Med den bakgrunden är det inte förvånande att det finns många program för utveckling och stöd för ett otal programspråk. Kompilerade språk GNU Compiler Collection är en samling kompilatorer och tillhörande kringprogram som kan kompilera ett antal olika programspråk som C, C++ och Java. Även om det finns fler kompilatorer tillgängliga för Linux, har GCC blivit de facto-standard och följer med i de flesta distributioner.

20 Linux 19 Skriptspråk Linux, liksom alla UNIX-lika miljöer har dessutom en stark tradition av att använda skriptspråk för att göra arbetet och livet lättare. Skript är program skrivna i språk som tolkas under körningen vilket ger långsammare program men mycket flexiblare och effektivare utveckling. Vanliga exempel som ofta finns inkluderade, förutom de olika kommandotolkarnas inbyggda språk, är Perl, PHP, Python, Tcl och Ruby. Programmering för Internet När internet blev vanligt började många använda skript för att skapa dynamiska webbsidor och koppla innehållet till databaser och logik. Detta är fortfarande vanligt, även om specialiserade språk som PHP har blivit vanligare. Linux och Perl, Python, eller PHP tillsammans med webbservern Apache och databasen MySQL brukar betecknas med förkortningen LAMP och är förmodligen den vanligaste konfigurationen hos webbhotell och webbplatser. Nuförtiden skrivs även ganska många program direkt i skriptspråk, då det finns kopplingar till förkompilerade grafik- och fönsterbibliotek, och själva logiken som skriptet ansvarar för bara försumbart påverkar programmets körtid. Utvecklingsmiljöer och andra program Det finns ett antal utvecklingsmiljöer för Linux, däribland Anjuta, KDevelop, Code::Blocks, NetBeans IDE, Eclipse och Geany, även om många istället använder sig av avancerade textredigerare som Emacs, Vim eller Kate. Det finns även en Visual Basic-liknande miljö vid namn Gambas som är tänkt att vara lika lätt att använda men ännu mera kraftfull. För att jobba med HTML och designa webbsidor finns Nvu och Quanta Plus som precis som Dreamweaver kan jobba med WYSIWYG ("vad du ser är vad du får") eller direkt med koden och växla mellan dessa lägen. För den som bara vill knacka ren kod direkt finns bland andra Nvu redigerar svenska Wikipedias huvudsida. Bluefish som har många funktioner för HTML och PHP och dessutom har de flesta avancerade textredigerare minst rudimentärt stöd för detta arbete. Grafiska gränssnitt I Linux och andra UNIX-lika system är det mesta uppbyggt i lager, från kärnan och utåt finns det olika program som bygger på varandra och tar ansvar för varsin uppgift; så också i frågan om grafik och gränssnitt. En skillnad mot till exempel Windows är att användargränssnitten är fristående från själva operativsystemet det är möjligt att köra flera skrivbordsmiljöer på samma linuxsystem, också samtidigt, och de flesta program fungerar åtminstone i teorin ungefär likadant oavsett vilken grafisk miljö som valts. Det omvända gäller också, till exempel används GNOME-miljön även i andra operativsystem.

21 Linux 20 Användargränssnittets uppbyggnad Längst ner i systemet ligger drivrutinerna och kommunicerar med grafikkorten med hjälp av kärnan. I grafiskt läge används med fönstersystemet X Window System (ofta kallat X11 eller bara X) distribuerade rutiner. Fönstersystemet har hand om de allra mest grundläggande uppgifterna när det gäller att hantera och rita upp grafik på skärmen, förmedla information och fördela resurser mellan klienterna. Utseende på olika grafiska element och det mesta av användargränssnittets funktion bestäms av de programbibliotek skrivbordsmiljön, fönsterhanteraren och tillämpningsprogrammen använder, och hur systemet konfigurerats. Dessa program är ur fönstersystemets synvinkel jämlika klienter och arbetsfördelningen dem emellan bestäms främst av konventioner. Det går att köra enkla tillämpningsprogram direkt på X, utan fönsterhanterare och skrivbordsmiljö, och de flesta fönsterhanterare kan användas i vilken som helst skrivbordsmiljö. Grafiska miljöer Nuförtiden använder de flesta en komplett skrivbordsmiljö som inkluderar en egen fönsterhanterare, inställningar och regler för hur systemet ska bete sig, menyer, paneler och aktivitetsfält. I vanliga fall ingår även en grunduppsättning nödvändiga program som filhanterare, miniräknare, textredigerare, webbläsare, mediaspelare med mera, anpassade till denna miljö. De två absolut vanligaste skrivbordsmiljöerna idag är GNOME och KDE, och likheterna mellan dessa är större än skillnaderna. En Windows- eller Macanvändare som idag sätter sig vid en modern Linuxdator med någon av dessa miljöer kommer antagligen inte ha några problem med att navigera och känna igen sig. Det finns små skillnader i arbetssätt och placeringar av knappar med mera, men inte större än mellan Windows och Mac. I stort sett följer alla moderna system någorlunda samma paradigm för interaktion. De flesta grafiska miljöer för Linux har ärvt några funktioner från sina föregångare i Unix-världen, bland annat möjligheten till flera virtuella arbetsytor. En alternativ, resurssnålare, skrivbordsmiljö är Xfce. Slutligen finns också linuxversioner av äldre fönsterhanterare som TWM och FVWM. Den senare är under aktiv utveckling och har stöd för eventuell skrivbordsmiljö.[förtydliga] Gnome KDE4 Skrivbordseffekter Nästa generation Under utveckling är även 3D-accelerade grafiska miljöer för Linux där systemet utnyttjar OpenGL för att rita upp fönster och skrivbord. Det mest kända exemplet är XGL och Compiz som utvecklats av Novell[16]. Detta ger dels möjligheten att åstadkomma avancerade effekter med tredimensionella skrivbord, transparenta fönster och snurrande fönster[17], men systemet får också mer resurser över då alla beräkningar läggs på grafikkortet istället. XGL är fritt tillgängligt och användbart idag även om det fortfarande är att betrakta som experimentellt.

22 Linux 21 Tillämpningsprogram för kontor och nät Webbläsare Att surfa på nätet har blivit den kanske vanligaste aktiviteten vid en dator idag, så då är det viktigt att operativsystemet har en bra webbläsare. Mozilla Firefox som blivit en mycket vanlig läsare är numera standard i många distributioner. I GNOME-baserade system finns numera en enkel men kompetent läsare i Epiphany som använder sig av samma bas som Firefox, men har en del nytänkande vad gäller favoriter [18] och surfande. KDE kommer med Konqueror som användes som bas för Apples Safari. Bland grafiska webbläsare som distribueras med de flesta linuxsystem kan också nämnas Galeon och Seamonkey, den senare en variant av Mozilla. Operas Linux-version är numera gratis och annonsfri. Det är också möjligt att köra Internet Explorer via Wine eller CrossOver Office, något som används för testning av webbdesign och -utveckling. Den 8 december 2009 släppte Google en officiell beta av sin webbläsare Google Chrome till Linux. [19] Slutligen finns det ett antal textbaserade webbläsare, som Lynx, w3m och Links, vilka kan vara praktiska för de som av en eller annan anledning inte använder sig av ett grafiskt gränssnitt. E-post Det finns likaså ett antal program för e-post. Det är vanligt att köra en egen e-postserver för intern e-post, för sortering och filtrering av e-post utifrån och för mer avancerade köfunktioner för utgående post. Nedan e-postklienter: Mozilla Thunderbird är ett systerprojekt till Firefox och har bland annat ett inbyggt system för att hantera skräppost, så kallad spam. Evolution är ett program för e-post, kalender och adresser utvecklat av Ximian och Novell som integrerar väl med GNOME och andra program i miljön. Evolution kan ansluta till Microsofts Exchange 2003 (med hjälp av Outlook Web Access/WebDAV) och Novell GroupWise. [20] Något stabil lösning för att koppla upp sig mot Exchange 2007 och 2010 med MAPI-protokollet finns dock inte än. Evolution har också en del innovativa funktioner för att sortera och söka i brev. KDE erbjuder klienten KMail och webbläsaren Opera kan också hantera e-post. Slutligen finns det ett flertal textbaserade klienter som Mutt och Pine. Webbaserade tjänster som Gmail och Hotmail fungerar precis som vanligt i de vanligaste webbläsarna. Kontorsprogram De flesta användare behöver någon form av programsvit för kontorsarbete, om inte annat för att det är så vanligt att andra människor skickar dokument i Microsoft Word eller Excel-format. Idag är det vanligt även på Windows att användare kör det fria programmet OpenOffice.org som ett alternativ, då det klarar av att öppna nästan alla Microsoft Office-dokument och spara dem tillbaka i samma format. OpenOffice.org är också ett av de vanligaste programmen under Linux, då många moderna distributioner inkluderar det redan vid installation och det annars finns tillgängligt för enkel installation. OpenOffice.org Impress kan ersätta Microsoft PowerPoint. KDE har sin egen programsvit för detta, kallad KOffice, som också innehåller alla vanliga programdelar användaren kan förvänta sig. Likaså har GNOME vissa delar i form av AbiWord och Gnumeric, men än så länge är stödet för avancerade funktioner andra format än de egna bristfälligt på vissa punkter.

23 Linux 22 Stödet för PDF och Postscript är gott i Linux och de flesta ordbehandlare klarar att skriva ut dokument i dessa format. För läsning av PDF-dokument finns Evince i Gnome, KPDF i KDE och de självständiga Xpdf och Ghostview. Också Adobe Reader finns att få för Linux. Stödet för nya PDF-funktioner kan vara bristfälligt. Det finns också ett otal små verktyg för att konvertera mellan olika format och manipulera filerna på olika sätt. Traditionellt sköts ordbehandling på GNU-system med en textredigerare och TeX eller LaTeX. Nuförtiden finns vid sidan av de till kontorssviterna hörande ordbehandlarna också LyX, som internt använder LaTeX. Kopete 0.11 på svenska. Chattprogram Två av de vanligaste programmen för chatt i Linux är i dagsläget Pidgin i GNOME-baserade system och Kopete för KDE. Båda programmen stöder alla de vanligaste protokollen, som MSN, ICQ/AIM, Jabber/Google Talk, Yahoo och även IRC. Precis som Trillian och Miranda IM för Windows så kan användaren ha kontakter för flera olika protokoll i samma kontaktlista och slipper därmed ha flera program igång samtidigt. Som vanligt finns det mängder av alternativa och specialiserade program som amsn, Licq och även som Centericq. Den som inte känner sig riktigt bekväm med de vanligaste kan med fördel prova fler alternativ. Textbaserade IRC-klienter såsom Irssi används ofta av entusiaster i kombination med det sessionssparande programmet Screen rentav som kommersiell tjänst från shellservrar, där fördelen det vill säga ligger i att utöver konceptet med proxy ha en ständig IRC-närvaro till vilken man kan koppla sig varifrån som helst via en SSH-förbindelse. Musik och video Juridiska problem med mjukvarupatent Det finns ett stort antal avancerade och kompetenta spelare för Linux. Dock finns det stora problem på detta område då det gäller olika format och kodekar som är skyddade av programvarupatent. Företag som sitter på dessa patent vill ha betalt för rätten att använda just deras format. Linuxdistributörer som tar betalt för sina produkter kan i vissa fall betala för den rätten för just sin specifika variant av Linux. Det gör bland annat Linspire och Xandros, samt flera av de andra företagen som har kommersiella versioner av sina distributioner. De som inte tar betalt eller som inte vill distribuera ofria komponenter ligger sämre till. I bästa fall befinner användaren sig i en juridisk gråzon när denne då gör något så elementärt som att spela upp en dvd eller en MP3. Många distributioner inkluderar därför inte stöd för dessa och andra kommersiella format, som till exempel Microsofts och Apples skyddade kodekar. Användaren får då själv installera stödet i efterhand; installation för eget bruk är i allmänhet tillåtet också då distribuering inte är det. I många fall innebär alltså till exempel patenterade kodekar mest några extra åtgärder innan systemet fungerar fullt ut. Vill användaren påverka situationen kan denne själv istället använda öppna format som Ogg och engagera sig för att stoppa programvarupatent i EU [21]. Rhythmbox hanterar musikbibliotek och webbradio i GNOME.

24 Linux 23 Musikspelare XMMS var under många år den vanligaste musikspelaren i Linux, och är en klassisk Winamp-klon. Projektet underhålls dock inte längre. Efterföljaren XMMS2 är ett bakgrundsprogram med en mångfald separata användargränssnitt för olika miljöer. Audacious och BMPx är moderniserade varianter av XMMS. Rhythmbox är Gnome-projektets itunes-klon med stöd för musikbibliotek, radiostationer och ipod. AmaroK är KDE:s motsvarighet till itunes-klonen Rhythmbox. JuK är en jukebox för KDE. banshee är en modern musikspelare för Gnome. Videospelare Totem är GNOME-projektets mediaspelare. MPlayer är en gammal trotjänare i UNIX-sammanhang som kan använda kodekar från Windows. VLC media player finns även till Windows och är känt för att kunna spela nästan vad som helst utan extra kodekar. Totem på svenska under Debian. xine är en annan vanlig spelare som funnits länge. Kan använda kodekar från Windows. Kaffeine är en spelare för KDE som använder xine för att spela upp film. Ogle är en DVD-spelare med svenskt ursprung. Spel till Linux Det finns inte lika många stora datorspel till Linux som till Windows. Främsta anledningen är att det finns jämförelsevis få Linux-system jämfört med Windows-system, varför många kommersiella speltillverkare inte anser det vara värt kostnaden att utveckla en kompatibel version. Däremot är tillgången på små, enkla och fria spel god, till exempel olika kortspel. Det är också vanligt att speltillverkare använder sig av proprietära format och API:er som DirectX som inte Linux har naturligt stöd för (men se Via emulator nedan). Detta kan innebära att det är ett alldeles för stort och dyrt arbete för ett företag att göra om spelet Freeciv är inspirerat av Civilization-serien. för en annan plattform. Dock finns det idag inga tekniska begränsningar i hårdvara eller drivrutiner som hindrar moderna spel att köra lika bra som på andra plattformar. Om utvecklarna använder sig av öppna standarder som OpenGL och OpenAL eller av en spelmotor som kan hantera både dessa och Microsofts specifika format kan en konvertering vara mycket enkel att göra, speciellt om den varit med i planeringen från starten.

25 Linux 24 Konverteringar Trots allt händer det att konverteringar görs, antingen att företaget i fråga av olika anledningar vill stödja Linux-plattformen eller för att de släpper källkoden fri och fristående hackers portar spelet i fråga. Vanligtvis släpps inte övriga resurser som grafik och ljud fritt, utan datorspelaren måste fortfarande äga en kopia av originalspelet för att kunna spela konverteringen. Id Software släppte för flera år sedan källkoden till Doom under GPL och det finns ett antal projekt som har utvecklat spelmotorn vidare. Samma datafiler som användes till originalspelet kan därför nu användas för att spela Doom på ett Linux-system. Sedan dess har Id börjat släppa fler titlar som Quake 4 och Doom 3 direkt i Linuxversioner och dessutom brukar de släppa källkoden till spelen efter något år, bland annat finns Quake III Arena tillgängligt på detta vis [22]. I samma genre har även Epic Games släppt flera spel ur Unreal-serien för Linux, dock utan källkod. I vissa fall återskapar fristående utvecklare ett spel utan att ha tillgång till källkoden, exempel på detta är OpenTTD som är en helt fristående implementation av Transport Tycoon Deluxe och Freeciv som har klonat Civilization II. Båda dessa har senare utvecklats vidare och försetts med bättre funktioner och mer balanserade regler än originalen. Skärmdump från Guitar Hero- klonen Frets on Fire, ett musikspel där användaren "simulerar" gitarrspelning Spel gjorda för Linux Kommersiella storspel gjorda med Linux i åtanke är fortfarande mycket sällsynta, utom några få exempel som Id Software ovan. Däremot finns det en stor mängd mindre spel, kommersiella såväl som fria, gjorda av indies och hobbyister världen över. Det finns även ett och annat projekt under utveckling som siktar på att bli stort, PlaneShift till exempel har som mål att skapa ett fullskaligt MMORPG baserat helt på öppen källkod. Värda att nämna är också öppna och fria dans/rytm/musikspel som StepMania och Frets on Fire, speciellt då den förstnämnda uttryckligen är avsedd att spelas med originalspeltypens kontroller, i det här fallet en dansmatta. Även Frets on Fire kan med hjälp av lämpliga adapters spelas med Guitar Heros gitarrliknande Tux Racer (Senare Extreme Tuxracer) kontroller. Tibia (datorspel) är ett MMORPG spel som stödjer Linux, man kan ladda ner spelet till Linux direkt på deras webbplats. Ett liknande spel, Zezenia, finns även till Linux vilket som bara växer och växer. Zezenias hemsida är / www. zezeniaonline. com/.