Havsskogen. Stugidyll vid Ålands hav. Havsskogen 40 år! Traditionsenligt midsommarfirande. POOLEN i nöd och lust. Rik flora i vår natur

Transkript

1 HAVSSKOGENS TOMTÄGAREFÖRENING AUGUSTI år! Stugidyll vid Ålands hav Traditionsenligt midsommarfirande POOLEN i nöd och lust Rik flora i vår natur

2 Allt började Det första huset Vid ett möte lett av markexploatören Bengt Rosenberg den 22 september 1968 beslutades att bilda s tomtägareförening. Bara en dryg månad senare, den 26 oktober 1968, höll den nybildade föreningen sitt första styrelsemöte. Utdrag ur första styrelseprotokollet: Swimmingpoolens tekniska utrustning demonstrerades på platsen av B. Rosenberg med assistans av B. Holm. Följande anläggningar är färdiga och skall övertagas av föreningen: Klubbhuset, poolen, samtliga vägar, parkeringsplatser och vattensystem öster om pool-infarten. B. Rosenberg berättade att Strandvägen kommer att förlängas ut mot havet för att underlätta för nedtransport av småbåtar. Vid mötet konstituerades styrelsen och den förste ordföranden utsågs: Fjalar Barck. Historien om s tomtägareförening var inledd. Produktion REDAKTÖR & LAYOUT Lars Abelin ANSVARIG UTGIVARE Magnus Sverke KORREKTUR Susanne Abelin MEDARBETARE Bengt Andersson, Lars Andersson, Marie-Louise Attack, Ronny Carlsson, Lennart Einarsson, Kristofer Forssblad Olsson, Gunilla Granberger, Rose Marie Hallin, Birgit och Börje Jansson, Folke Ljungnér, Göran Lovén, Gunilla Sjölander, Rickard och Eva Sundelin, Magnus Sverke och Gunnar Winberg OMSLAGSBILD Göran Lovén och Kristofer Forssblad Olsson (lilla bilden) TRYCK Trydells Tryckeri, Laholm, 2008 Tidskriften ges ut av s tomtägareförening i samband med att föreningen firar 40-årsjubileum. Allt fler vägar har kommit till genom åren På 70-talet började området där Bergstigen korsar Havsvägen. På båda sidor om infartsvägen var det grönområden. Fram till slutet av 70-talet slutade Kustvägen vid s infart innan vägen byggdes vidare norrut. Området slutade vid Strandvägen. Bergstigen, Tallvägen och Envägen fanns. Från allra första början hade området två tillfartsvägar, dels över Flisbergen, som egentligen inte fick användas, dels längs den dåvarande grusvägen från Norrbyle som fortfarande finns kvar väster om Kustvägen. Markerna runt förvärvades eller ägdes av olika personer och företag. Från slutet av 70-talet exploaterades först områdena runt Bodslättsvägen, Krokvägen och början av Enbetsvägen. Föreningen lade ner ett stort arbete i sin medverkan i det exploateringsavtal som upprättades. Exploatören hette från början Magnus Idar som sedan bytte namn till Credentia. Efter några år förlängdes Enbetsvägen av en exploatör som hette Raymond Rådén. Området vid Utsiktsvägen exploaterades av Credentia. En minnesvärd händelse från denna tid var när entreprenören sprängde ett utsläppsdike i berget ungefär vid Utsiktsvägen 3. Det förorsakade ett mycket kraftigt vattenflöde som man inte räknat med, vilket innebar att vägen som går i skogen nedanför spolades bort. Vägen blev så småningom återställd till bättre skick än tidigare av exploatören. I samband med dessa exploateringar fick vi pumphuset vid Kustvägen och samtliga övriga pumphus uppgraderades med till exempel större vattentankar. Att föreningen har varit aktiv i samband med exploateringsavtalens upprättande och bevakat våra intressen i samband med byggnationerna har resulterat i att vi i dag har bra pumphus, vägar med mera och inte minst viktigt är ägare till de omfattande grönområdena som var de tidigare stamfastigheterna. Flisbergen till exempel har inte den äganderätten till sina grönområden. Lars Andersson Lars Andersson är en av föreningens profiler. Han har varit kassör sedan KARTOR: KRISTOFER FORSSBLAD OLSSON 2008 Den 8 september 1968 hade vi efter mycket letande hittat annonsen om fritidsområde vid Ålands hav, och det var. Sagt och gjort, vi packade kaffekorgen och åkte dit. Vägbeskrivningen löd: Åk till Elmsta, följ sedan Grisslehamnsvägen till vänster efter bron. Sedan skulle man köra in där det stod Norrbyle. Då var den fina vägen slut och vi åkte cirka 4 km genom skogen. Den var vacker och spännande. (När vi sedan åkte på vintern hade den plogats och snövallarna var höga ibland.) Efter skogsvägens slut kom vi fram till vad vi senare kallade grusgropen. Ungefär där nu Bodslättsvägen börjar. Då var man snart inne vid själva. Vid besöket på tomtkontoret blev vi bland andra tomter visade till Bergstigen, som tog slut just vid den tomt som vi valde. Detta var lite historik om vårt sköna, där vi tillbringat både sommar och vinter nu i 40 år. Hoppas ni som köpte era tomter senare får uppleva lika sköna somrar som vi haft. Birgit och Börje Jansson Tröstefågel min Du lyfter nattens sorgdok I jublande sång Marie-Louise Attack 2 3

3 Magnus kom som ett yrväder 1975 J ag kom till för första gången en solig februaridag Man kan väl inte påstå att jag kom som ett yrväder och inte hade jag ett Höganäskrus i en svångrem runt halsen. Däremot kom jag fullt utrustad med varm choklad och mackor i en säck på ryggen och blev yr av vad jag såg. Det var husvisning och jag kom till tillsammans med min mamma Elisabeth och min bror Johan. Det var den 23 februari och vi hade åkt till på husvisning. Sedan min pappa dog några år tidigare hade mamma tagit brorsan och mig med för att titta på en mängd sommarstugor på alla möjliga platser. Jag är glad över att hon tyckte att vi skulle använda det lilla arvet till något bestående. Just den här dagen skulle vi se på två hus på Väddö. I annonsen (jodå, mamma har faktiskt sparat den) från en mäklarfirma som hette Per Nyström AB stod det att man efter att ha passerat Älmstabron skulle åka mot Grisslingehamn, ta av vid Nothamn och sedan åka igenom Flisbergens tomtområde för att slutligen komma till. Redan på den här tiden gjorde mäklarfirmorna reklam för fastigheterna inte bara genom att nämna närheten till Ålands hav utan också med referenser till områdets finfina swimmingpool, vilket var särskilt lockande för grabbar i nedre tonåren. Vi åkte igenom Flisbergen, som 4 Bildtexter i klockvis ordning: Magnus med barndomskompisen Janne och lillebror Johan i vattnet. Magnus på filt vid poolen. Tillsammans med barndomsvännerna Christer och Anders i trädkojan, lillebror Johan tittar ut från kojans fönster. s blivande ordförande bländad av framtidsutsikterna i området. man gjorde på den tiden (och innan vägarna spärrades av), och kom fram till Apelvägen. I en glänta i skogen låg ett timrat hus. Det var fullt med folk som tittade på huset och jag minns att vi efter en snabb titt var överens om att det här var den stuga vi letat efter. Vi gick en tur i området och satt sedan vid poolen och åt vår matsäck och pratade om huset. Jag undrar om det inte rent av är samma plankor som är kvar på de bänkarna än i dag. Snön låg vit och det var bländande solsken. Sådana vinterdagar kan det, enligt uppgift, finnas även på andra platser, men är ändå alltid väldigt vackert på vårvintern. Jag vet inte om man kan säga om min mamma att hon alltid är spontan. Hon är sån person som gärna vill titta på några alternativ för att vara säker på att hon väljer rätt. Nu hade vi visserligen tittat på flera sommarstugor, men vi gick raskt tillbaka och sa till mäklaren att vi ville ha huset. Av ett FOTO: FAMILJEN SVERKE kvitto (också sparat i en pärm som jag fick när jag löste ut mamma och brorsan för några år sedan) framgår att vi la femhundra kronor i handpenning på platsen och därmed brädade andra intressenter. Jag behöver nog inte tillfoga att vi inte åkte och tittade på det andra huset. Vi tillträdde sedan stugan under våren och åkte ofta ut för att sätta vår prägel på stället och göra något åt det som rymdes bakom mäklarens ord om vacker naturtomt och som blev tydligare när snön hade smält bort. Trots att jag den våren fyllde moped var det alltid lockande att åka ut till landet. Sommaren kom och vi upptäckte tjusningen med poolen (vilket samlingsställe!) och med klipporna (vilken fantastisk miljö, oavsett om man är ung och kan skutta i timtal eller om man är äldre och latare och bara vill sitta stilla i solen och titta på vågorna!). Dessutom fanns det på den tiden en gammal räls med vagn längs med Strandvägen. Den användes för sjösättning av båtar men gick alldeles utmärkt att använda som primitiv dressin. Under de första åren var jag mycket i. Sedan är det klart att det dök upp annat som kändes mer lockande än att åka med morsan till landet, men jag har alltid åkt dit i olika sammanhang. Min första rejäla biltur med färskt körkort gick till i sällskap med kompisar. Under åren hade vi en och annan fest i stugan, måhända inte alltid till grannarnas glädje. Jag har varit där med de olika popband och orkestrar jag spelat i. Och varje år än i dag åker jag dit tillsammans med mina Annonsen som fick familjen Sverke att nappa och flytta till. gamla barndomskompisar en vårhelg för att äta och dricka gott, gå i naturen, spela spel och ha trevligt (kanske är det ett ålderstecken att vi numera hellre hålls på bouleplanen än spelar terrängkrocket på den vackra naturtomten ). Inte minst är en plats jag uppskattat sedan jag bildade egen familj. När mina barn var små och gick på dagis funderade de aldrig över dåligt väder; de sa till sina fröknar att det alltid var vackert väder på Väddö. Det är kanske en viss överdrift, men en sommar i kan egentligen aldrig bli dålig. Det finns ställen att åka till, det är skönt att bara vara i en annan miljö, vi har en pool där barnen lärt sig simma i princip samtidigt som de lärt sig gå, det finns klippor där de kunnat skutta omkring. Vi har som tradition att varje år sova en natt under bar himmel på klipporna och det är något jag tror att mina döttrar kommer att bära med sig. Nu har tjejerna blivit stora (13, 18 och 24 om man ska vara noga) och det är deras tur att inse att det finns annat som lockar än att följa med mamma och pappa till landet. Jag är glad när de vill följa med mig och Ingrid ut till stugan, ensamma eller med kompisar, eller när de åker ut själva med sina vänner. Och jag hoppas att även de kommer att blicka tillbaka och ha härliga minnen av. Måhända kommer jag och min fru att behöva fajtas för att få några veckor själva på landet. Nu har s tomtägareförening funnits i 40 år och jag har varit med i 33 av dessa år. Om någon då när vi 1975 var och tittade på stugan för första gången hade sagt att jag skulle bli ordförande i s tomtägareförening, så vete sjutton om jag inte skulle ha föreslagit morsan att vi skulle åka och titta på den där stugan uppe i Grisslehamn. Men även om det inte hade varit lockande för fjortonåringen att tänka på föreningsverksamhet så är jag glad att jag under senare år kunnat vara med och arbeta i tomtägareföreningen. Jag hoppas att ska fortsätta att vara ett område som känns attraktivt för oss som har hus här i många år framöver. Magnus Sverke, tonåringen som vuxit upp och varit trogen i över 30 år. Numera är han föreningens ordförande. 5

4 Vi var inte först... En fornlämning som utgörs av ett 25 meter långt och 5 meter brett långröse samt en mindre röseliknande stensättning finns på tomten Norrbyle 5:80, Eriksdalsvägen,. Röset, som har nr 207, finns beskrivet i Fornminnesregistret. Noteringen är från juli Eftersom det är byggnadsförbud på tomten, fick s samfällighetsförening tomten av Credentia Tomt & Fritid AB Långrösen är en gravform som är ytterst sällsynt förekommande i denna del av landet. Under bronsåldern var det sannolikt de mest betydelsefulla personerna i samhället som begravdes i gravar som rösen. Till bronsåldern räknas gravar från f. Kr. Kuströsestråken som detta finns i kuperad, bergig eller stenig skogsterräng. Gravarna ligger företrädesvis i krönlägen och på avsatser exponerade mot havet eller fjärden. Det är spännande att tänka sig tillbaka i tiden då största delen av vårt område låg under vatten. Rose Marie Hallin Källa: Länsstyrelsen i Stockholm, Kulturmiljöenheten. Död älg reste sig Ett starkt minne var när en älg låg i diket korsningen Bergstigen och Havsvägen. Jag sprang till min stuga på Bergstigen för att ringa polis, men då reser sig älgen upp och går i sakta gemak in mot skogen. Vi trodde älgen var död. 6 Gunilla Sjölander, Bergstigen 3 POOLEN i nöd och lust Den 22 september 1968 samlades en grupp förväntansfulla tomtköpare på Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Direktör Bengt Rosenberg berättade att någon tillfartsväg inte påbörjats. Men han hade ett positivt besked: Poolen var färdigbyggd! I protokollet från mötet går det att läsa att swimmingpoolen är färdig inklusive värmeaggregat som dock ej varit påslaget. Direktör Rosenberg lovade också att en liten plastpool skulle införskaffas för de minsta barnen. Till en början såg allt ut att löpa smidigt i det nybyggda fritidshusområdet. En styrelseberättelse från 1969 berättar att tvenne toaletter har anordnats intill poolen. Duschanordning har monterats på klubbhusets vägg. Men snart började problemen torna upp sig. Redan första sommaren sinade vattnet i områdets två brunnar då poolen fylldes. På föreningens första årsmöte 1969 beslutades därför att poolen i framtiden skulle fyllas med havsvatten. Fastighetsbolaget åtog sig att dra en plastledning från bassängen till en pump som placerades i havet. Notan för slangdragningen slutade på kronor och 31 öre. s första ordförande Fjalar Barck påtalade också vid mötet att skadegörelse skett både i poolen och vid toaletterna. Stenkastning i poolen får absolut inte ske, förklarade ordföranden för de församlade tomtägarna och konstaterade bistert att även vuxna människor roat sig med detta. Mötet avslutades med förhoppningen att ska bli ett trivsamt fritidsområde för avkoppling och rekreation. Men problemen med poolen fortsatte. Bassängen var från början en brandgrop som skulle försörja brandkåren med vatten vid en eventuell brand. Väggarna i gropen var klädda i plåt. Utanför plåten låg en gummimatta som ständigt läckte. Rosenberg, som exploaterade, behövde en branddamm och då var det billigaste alternativet att bygga en pool med en gummiduk, berättar medlemmen Ulf Buckard som tidigt var med i arbetet kring poolen. Sommaren efter ordförande Barcks bistra konstaterande om stenkastning tvingades man vid flera tillfällen att tömma bassängen för rengöring och för att laga hål i plastduken. Vid årsmötet den 29 augusti 1970 kom också frågan om vem som ska sköta poolen upp för första gången. En av föreningens stoltheter är poolen, fylld med havsvatten. Men den har genom åren också ställt till en del problem... Ordförande Barck påpekade att daglig skötsel krävs och att dammsugning bör ske varannan dag. Olika lösningar diskuterades vid mötet, bland annat att upprätta ett schema där samtliga tomtägare deltar i skötseln. Mötet ansåg dock att en bättre lösning vore att någon Väddöbo i närheten av området kunde åtaga sig arbetet. Styrelsen fick förslaget att pröva med en annons i ortspressen. Sommaren 1971 blev problemen med poolen akuta. Ett stort antal hål i plastväven gjorde att vattnet sjönk undan och pumparna stannade. Poolen går inte längre att bada i, konstaterade styrelsen med nye ordföranden Bengt Egerfors i spetsen. Duken torkade i vattenlinjen och det bildades hål. Lennart Einarsson (som sedan skulle bli ordförande i föreningen, reds anm) försökte klistra på lappar, men det fungerade inte, berättar Ulf Buckard. Vi hade mycket problem med poolen på den tiden. Vattnet rann ut och pumpen vid havet bäckade igen. Vid årsmötet i september 1971 löd en av punkterna Ska vi ha en pool i fortsättningen?. Men reaktionerna från s medlemmar talade sitt tydliga språk: poolen vill vi ha kvar! Lennart Einarsson, som fortfarande bor kvar i området, hade inför mötet tagit fram olika förslag på hur poolen skulle kunna förbättras. Tre av förslagen gick ut på att spruta 7 FOTO: KRISTOFER FORSSBLAD OLSSON»

5 » betong direkt på plåtsargen. Priset varierade mellan och kronor beroende på hur hög kant som skulle gjutas. En fjärde variant var att köpa en ny plastduk för kronor, men det förslaget var egentligen aldrig något alternativ. I protokollet från mötet konstateras att det ursprungliga utförandet med plastduk på sandbotten torde kunna betraktas som misslyckat. Valet föll alltså på betong hölls den första simskolan i poolen. Barnen avlade runt 25 prov av olika svårighetsgrad och simmärken delades ut. Den 18 juni 1972 stod den nya poolen klar, fylld med vatten från Ålands hav. Men premiären blev betydligt mer dramatiskt än vad någon hade tänkt sig. Det här var den enda gången som poolen användes som branddamm. Det brann i ett hus i Flisbergen, men pumpen i havet hann inte med och när elden var släckt var poolen tom, minns Ulf Buckard. Brandkåren lovade att hjälpa till med att fylla poolen igen och drog slangar från en länspump i havet hela vägen upp till poolen. Folke Ljungnér, en av de boende i som hjälpte till, kommer väl ihåg de här dygnen: Brandkåren trodde att poolen skulle vara fylld igen efter fem, sex timmar, men det kom bara en svag stråle ur slangen, berättar han. Flera tomtägare engagerades för att turas om att hålla pumpen i gång under resten av dagen, natten och en bra bit in på nästa dag. Sedan återstod det slitsamma arbetet med att rulla upp all slang igen, säger Folke Ljungnér. Nu, tre år efter att området var klart för inflyttning, fanns äntligen en fungerande pool! Och bara några veckor efter att brandkåren fyllt bassängen startade den första simskolan i med Eva Strömgren som simlärare. 13 barn lärde sig simma i s pool den sommaren. Barnen avlade runt 25 prov av olika svårighetsgrad och simmärken delades ut. Simskolan avslutades den 27 juli med saft och bullar. Simskolan var mycket uppskattad. Eva var utbildad simlärare och många av dagens 40-åringar i har lärt sig simma i vår pool, säger Ulf Buckard. För att hjälpa till med skötseln av poolen den här sommaren anställdes en assistent med ett timarvode på 10 kronor. Och för första gången kunde styrelsen konstatera i årsberättelsen för 1972 att Poolen har under sistlidna säsong fungerat tillfredsställande. Tyvärr blev lyckan kort. Nya problem skulle torna upp sig redan till nästa sommar. På årsmötet i klubbstugan den 1 september 1973 föreslog styrelsen en höjning av årsavgiften från 150 till 250 kronor. Och anledningen var framför allt poolen. De församlade stugägarna fick höra att poolens reningsverk måste bytas ut om poolen skulle kunna användas under nästa säsong. En livlig diskussion följde, men efter att dåvarande kassören Nils Andersson informerade om att tillgångarna i föreningskassan uppgick till 13 kronor lyckades styrelsen få igenom sitt förslag. Röstsiffrorna blev 17 för och 14 mot. Poolen fick sina nya filter. Och inköpet skulle visa sig vara lyckat, de två sandfiltren renade poolens vatten i 33 år. Först 2007 vägrade filtren att starta och föreningen tvingades köpa ny reningsutrustning. Under de kommande åren efter 1973 fungerade äntligen poolen som det var FOTO: LENNART EINARSSON tänkt. Livet gick sin gilla gång i stugområdet och problemen med poolen var få. En medlem påtalade på årsmötet 1975 att alla borde tänka på att inte gå innanför poolinhägnaden med smutsiga skor och att hålla grinden stängd. Till sommaren 1977 lades ny trätrall ut runt bassängen. Ett omklädningsrum och dusch finns vid poolanläggningen. Den dagliga skötseln av poolen delades nu ut till ungdomar i området som ville tjäna en slant under sommaren. Säsongen 1978 fanns det så många intresserade ungdomar att föreningen ansåg sig behöva ett rättvist system till fördelningen av uppgifterna så att alla som ville skulle få vara med. En anmälningslista sattes upp och sedan delades uppgifterna ut med hjälp av lottdragning. Systemet fungerade bra fram till sommaren 1982 då intresset för sommarjobbet som poolskötare plötsligt hade svalnat. Folke Ljungnér från poolkommittén konstaterade vid årsmötet i maj 1982 att problemet måste lösas. Annars inget bad. Då kan vi endast ha poolen till branddamm. Styrelsen beslöt att sätta upp anslag och till slut lyckades man få ihop tillräckligt med ungdomar för att klara sommaren. Ett år senare omvaldes Folke Ljungnér och Bertel Bruce i poolkommittén men Ljungnér gjorde klart att kommittén skulle behöva två medlemmar till för att klara uppgiften. Mötet kom fram till att rekryteringen skulle ske under sommaren. Men under badsäsongen det året, 1983, lyckades kommittén återigen samla tillräckligt många ungdomar för att klara skötseln. Några av sommarjobbarna var Tony Andersson som tjänade 275 kronor och Björn Buckard som jobbade ihop hela 450 kronor medan Åsa Ljungnér fick nöja sig med 350 kronor efter att ha ansvarat för poolen i sex veckor. Sommaren 1983 bjöd på vackert väder och poolen utnyttjades flitigt, enligt poolkommitténs årsrapport. Det året påbörjades också gjutarbetet med en ny duschplats vid klubbhuset. Till sommaren 1984 byttes hela poolkommittén ut. Trotjänarna Bertel Bruce och Folke Ljungnér tackade för sig och Kjell-Olle Persson blev ny kontaktman. Vid sin sida hade han Roland Larsson. Uppdraget för duon kunde ha börjat bättre; den nya kommittén tvingades utföra flera större åtgärder för att få i gång anläggningen till 1984 års badsäsong: Klordoseringspumpen byttes ut på grund av brand. Havspumpen fick kasseras, också den på grund av brand. En pumpmotor var så sliten att den behövde bytas ut. Ett av reningsverkens lock hade sprickor och ersattes med nya delar. Poolen var dock öppen som vanligt från midsommar och en bit in i september. Och skötseln löstes med arbetsvilliga ungdomar. Till sommaren 1985 utökades poolkommittén med två personer. Duschplatsen vid klubbstugan, som påbörjades 1983, byggdes klar. Men anläggningen började nu bli så pass sliten att Kjell-Olle Persson ansåg sig tvingad att höja ett varningens finger i sin årsrapport till styrelsen: Föreningen bör pröva frågan om fortsatt drift med hänvisning till kostnadsökningarna, skrev kontaktmannen och noterade att hans kommitté hade lagt ner 40 arbetstimmar fördelade på 45 arbetstillfällen under året. Kommittén var intakt året efter, 1986, men arbetsbördan ökade och slutade på 62 timmar. Poolen och även vattenledningen från havet drabbades av vandalisering vid flera tillfällen och i slutet av året meddelade Kjell-Olle Persson att han hoppade av som ansvarig för kommittén. Vid årsmötet 1987 utvidgades kommittén till sex medlemmar. Det här året kom också en fråga upp som skulle bli en långkörare i föreningen: Kommittén konstaterade att poolen borde målas om. Under de närmsta åren fungerade poolen bra. Kommittén, med samordnaren Per Matses, installerade en timer till klorpumpen för att minska kloreringen nattetid. Försöket utföll väl och innebar att klorförbrukningen kunde minskas. Sommaren 1991 varade poolsäsongen i drygt 4 månader och det gick åt 31 dunkar klor. Men det här året fördubblades också priset på klor från till kronor och kommittén började se sig omkring efter en ny leverantör. Redan året efter hade kost- 9 FOTO: LARS ABELIN»

6 » Äntligen ommålning av poolen! Efter år av tröskande var det 2005 dags. 27 medlemmar byggde ett tak över poolen för att skydda mot regn. En av dem var Kristofer Forssblad Olsson, kontaktman för Poolkommittén, till vänster om stegen. naden sjunkit till kronor. Systemet med ungdomar som poolskötare började nu att krångla rejält. Kommittén hade stora problem att få tag på intresserade trots att timarvodet höjdes till 30 kronor i timmen. Problemen fortsatte under de kommande åren och slutade med att den dagliga skötseln av poolen delades upp bland medlemmarna i kommittén målades poolen om av medlemmar i föreningen, men färgen visade sig ganska snabbt börja flagna. Vid 10 årsmötet 2002 höjdes röster för en ny ommålning och i februari 2004 beslutade s styrelse att det nu var dags att begära in offerter för arbetet. Parallellt med diskussionerna kring ommålning förbättrades poolutrustningen på flera punkter under de första åren på det nya millenniet. Poolkommittén, med Roland Carlsson som kontaktman, hyrde en toalett för badgästerna. En större klorbehållare installerades, vilket underlättade den dagliga skötseln, och filtren utrustades med nivåvakter som gör att pumparna stannar och inte går torra om nivån i poolen blir för låg. Gamla rör, slangar och kopplingar i poolhuset byttes ut. Ett haveri på pumpen i havet 2002 innebar att poolens traditionsenliga öppnande till midsommar blev försenat en vecka. En ny pump införskaffades och har sedan dess fungerat utmärkt. En skylt sattes också upp vid infarten till poolområdet med texten: Anläggningarna tillhör s tomtägareförening. Vid årsmötet 2004 presenterade Roland Carlsson ett förslag på hur FOTO: LENNART EINARSSON målningsarbetet av poolen skulle kunna gå till. Poolen skulle, enligt förslaget, blästras och sedan målas av Kjell Dahlgen som driver en målarfirma och då bodde i området. Ett regnskydd skulle komma att behöva byggas över bassängen. Kostnaden uppskattades till mellan och kronor. Mötet gav poolkommittén i uppdrag att begära in offerter på renoveringen och även på nytt staket och ny trall runt poolen. Vid samma möte tog Leif Granholm över rollen som sammankallande i poolkommittén. I augusti 2004 fanns en offert på kronor för ommålning och styrelsen kallade till ett extra föreningsmöte för att fatta ett beslut. Vid mötet gick meningarna isär och beslutet blev till sist att frågan skulle utredas ytterligare och att en konsult skulle kopplas in för att säkerställa att renoveringen gjordes på rätt sätt. Konsultens rapport blev klar under Våren efter ersatte jag, Kristofer Forssblad Olsson, Leif Granholm som kontaktman för kommittén. Till årsmötet den 18 juni 2005 hade poolkommittén tagit fram två förslag på renovering och målning av poolen. Förslag ett byggde på att stora delar av jobbet utfördes av föreningens medlemmar. Kostnaden beräknades till kronor. Alternativ två innebar att allt arbete utfördes av en entreprenör och beräknades kosta kronor. Konsultrapporten från 2004 låg till grund för båda förslagen. Jag påpekade också på mötet att sprickbildning och lösa krönstenar på flera ställen runt poolen nu innebar en säkerhetsrisk för badgästerna. Omröstningen slutade med en klar majoritet för förslag ett. Den sommaren stängde poolen för säsongen redan den 7 augusti och renoveringsarbetet tog vid. Poolen blästrades, kanten under krönstenarna murades om och därefter byggde 27 medlemmar ett tak över hela anläggningen. Konstruktionen visade sig hålla trots en blåsig sommar. Efter att poolen torkats ut med byggfläktar målades den av Kjell Dahlgren med vit tvåkomponentfärg. I slutet av september var renoveringen klar och poolen kunde fyllas med vatten inför vintern. Kostnaden för renoveringen blev drygt kronor dyrare än beräknat på grund av elkostnaden som inte fanns med i budgeten samt en missbedömning av färgåtgången. Sommaren kom tidigt till 2006 och veckan före midsommar, nära 20 år efter att frågan om ommålning först kom upp, öppnade den nyrenoverade poolen. Sommaren blev rekordvarm och poolen utnyttjades flitigt till en bra bit in i september. Året efter tvingades föreningen till en ny, stor utgift när de 33 år gamla sandfiltren hade gjort sitt. Men trots kostnaderna är s pool populär bland de boende. Bassängen är en naturlig mötesplats för både gamla och unga. Och efter de senaste årens renoveringar är förutsättningarna goda att det ska förbli så även i framtiden. Kristofer Forssblad Olsson, kontaktman för Poolkommittéen Här tar vi det lugnt! I kopplar man av och vill inte bli störd av motorfordon som kör allt för fort på våra smågator. Här finns också gott om lekande barn, som man måste ta hänsyn till i trafiken. Den nya skylten med återvändsgata visar att det inte längre går att köra in i området och passera via grannföreningen Flisbergen. Numera står en vägbom på den vägen. Personliga brevlådor Föreningen har två större platser med brevlådor. En del brevlådor är personligt utsmyckade. Vart gick du min vän Du lämnade spår i snön Som våren gömde Marie-Louise Attack 11 FOTO: LARS ABELIN FOTO: RONNY CARSSON

7 1991 höjdes vågbrytaren och inloppet grävdes ut. FOTO: KARL-AXEL GREN FOTO: KRISTOFER FORSSBLAD OLSSON FOTO: KRISTOFER FORSSBLAD OLSSON Småbåtshamnen grävdes ut 1991 När exploaterades hade en båtuppdragningsplats med spel och slip anlagts vid Strandvägens förlängning. Dessutom fanns en flytbrygga i Väddöviken nedanför Norrbyle gård, för tomtägare som ville ha sin båt liggande i vattnet på insidan av ön. Slipens konstruktion med järnvägsräls på träslipers klarade dock inte av krafterna från vågorna i Ålands hav. Efter en storm låg rälsen lindad runt klipporna som lakritsremmar samlades ett antal tomtägare och diskuterade bildandet av en båtklubb för att hitta en lösning på var och hur en båtuppläggningsplats med uppdragningsramp skulle kunna ordnas bildades en båtklubb kallad hamnkommittén med plats för 25 båtar i anslutning till den nuvarande hamnen gjöts första delen av nuvarande betongramp och det ursprungliga spelet vid Strandvägen flyttades till den nya rampen förlängdes rampen och antalet båtplatser utökades till höjdes vågbrytaren och inloppet grävdes ut köpte hamnkommittén materialet till nuvarande flytbrygga. I takt med att fisket försämrats har det funnits lediga platser senaste 15 åren. Bengt Andersson 12 Förr fanns det hur mycket torsk och strömming som helst i havet, säger Karl- Axel Ågren. Det var inte en fråga om man skulle få fisk utan hur mycket man skulle få... Stigfinnaren Karl-Axel sov under kanoten i början En välkänd profil i är Karl-Axel Ågren. Han kom hit för 41 år sedan med sin fru Inga. De var bland de första som köpte tomt av direktör Rosenberg, som satt i sin husvagn som stod uppställd vid nuvarande helikopterplattan. Familjen Ågren köpte sin tomt på Björkvägen för kronor och 1972 stod huset klart som Karl-Axel byggde själv av formvirke som han hämtade i Kungens kurva. Under byggtiden sov Karl-Axel ofta under en kanot på tomten. Vatten och vägar var framdragna men ingen hade telefon; en telefonkiosk stod uppställd vid brevlådorna. På den tiden fanns det i Älmsta endast en Konsumbutik, som hölls stängd några timmar mitt på dagen, och en järnhandlare. De flesta i känner till Karl-Axel, som under många år varit starkt engagerad i områdets utveckling. Han har varit föreningens ordförande under sex år och ansvarat för Miljöoch fastighetskommittén under flera år. Karl-Axel skulle kunna kallas stigfinnare ; utan honom hade vi inte haft alla våra fina skogsstigar. Den första som byggdes var Grillstigen, sedan kom Bassängstigen och därefter Pumphusstigen. I dag har vi stigar runt om i hela området, mycket tack vare Karl-Axels initiativ. Gunilla Granberger Traditionsenligt midsommarfirande Varje år firar vi midsommar. Vi börjar med att klä midsommarstången och sedan följer traditionellt midsommarfirande. Oavsett väder samlas många, både unga och gamla, vid klubbstugan för en riktig midsommarfest. Självklart ingår dans kring midsommarstången med de sedvanliga sångerna. FOTO: G RAN LOV N 13