PHLingan. PO är en hedersprick IDROTTSHÖGSKOLANS KÅRTIDNING

Transkript

1 PHLingan # IDROTTSHÖGSKOLANS KÅRTIDNING PO är en hedersprick Lingbalen har återuppstått Jojo ute i skogen Insparcen Tävling Medalj på vift Tessan har svar på allt Livet som fuskis Testpatrullen

2 Innehåll 6 När skymmningen så sakta började närma sig och det var dags att börja tänka på den första natten så var de hygientänkande damerna inte sena med att ta ett kvällsbad i sensommarkvällen. Jojo berättar om upplevelserna under överlevnadskursen på sidan 8 8 En tradition har återuppstått. Läs mer om Lingbalen på sidan 6. Jojo har varit ute i skogen - hon överlevde! Långt tillbaka i tiden så var det en Insparc för ettorna. Har du glömt hur det gick? Läs på sidan 12 Om hedersmedaljer på som kommit på villovägar Testpatrullen tar ansvar för IHstudenternas säkerhet och testar kondomer. Dessutom Ordförande väljer sina ord 4, Om fusknollan Judith 7, Tävling 11, Gymuppropet 18, Fråga Tessan 19, Tack och adjö T PHLingan

3 Ledare men på grund av att PHLingandatorn vägrar att samarbeta med mig (och alla andra inblandade i kårverksamhet) hade vi inte någon möjlighet att börja tidigare med tidningen. JOHANNA VAN DER MAATEN CHEFREDAKTÖR VILKEN SOMMAR! Varmt, soligt och ett alldeles perfekt sommarjobb. Okej, visst har det funnits moln på min sommarhimmel men jag hoppas att ni har haft en bra sommar... Så började jag i slutet av augusti skriva hemma i Jämtland, så att jag skulle vara färdig med ledaren innan det var dags att sätta igång med PHLingans första nummer. Se hur det gick. Nu är lurar julen bakom knuten och det här är ett nummer som sträcker sig över en hel termin. Så även om Insparcen känns avlägsen såhär i vintermörkret kan det vara roligt att minnas tillbaka på terminen som gått. nu hade det ju inte behövt bli så JAG SITTER HÄR PÅ DET I RUNDA SLÄNGAR 20 kvadrat stora kårkontoret och känner en viss stress (jag stressad?!?!) för att hinna klart innan jul. Tyvärr dras PHLingan liksom alla de andra utskotten av brist på aktivt deltagande. Det är svårt att hinna med skrivande, redigering och tryckning när man känner sig lite ensam, snyft... Nu kanske det låter som att jag klagar lite väl mycket och det är inte alls min mening, jag tycker det är intressant och kul att arbeta med en tidning och det är någonting jag vill fortsätta med även när jag slutat här, men det skulle vara roligare om vi var fler. SÅ TA CHANSEN att göra en insats. Gå in på studentkåren och hör efter, det finns alltid någonting som kan intressera just Dig. Tänk vilken bra merit det är inför framtiden och så mycket roligt du kommer att få på vägen. Att de på kåren verkar ha stenkoll på allt och alla är ju så inte dåligt om man nu som jag är nyfiken av naturen och chefredaktör för en tidning. Chefredaktör : Johanna van der Maaten Ansvarig utgivare: Rickard Håkansson Skribenter i detta nummer: Johanna van der Maaten, Johanna Gustafson, Terese Rehnström, Andrea Hjälmåker, Rickard Håkansson Foto: PHLingan arkiv, Anna Maria Liiman, Johanna Gustafson, Johanna van der Maaten Layout: Johanna van der Maaten, Redigering: Johanna van der Maaten Insänt material: PHLingan förbehåller sig rätten att justera och korta i insänt material. För insänt, ej beställt material ansvaras ej Upplaga: 250 ex Tryck: Vaktmästeriets tryckeri Annonser: Ring för prisuppgift PHLingan 3

4 Studentkåren SÅ VAR DET DAGS FÖR MIG att skriva min sista ledare i PHLingan. Efter 4,5 år på Idrottshögskolan är det nu dags att gå vidare mot nya äventyr. Det har varit fantastiska år vilket inte minst kårengagemanget har bidragit till, även om det medfört en och en annan restpoäng som får inhämtas vid senare tillfälle. Jag brukar ofta "trösta" studenter som kuggat på en tenta med att det finns ju alltid en omtenta, men frågan är om det inte är mig själv jag försöker lugna. Så ta det lugnt, man får misslyckas, bara man hämtar igen det vid ett senare tillfälle. Själv tänkte jag försöka mig på en tredje omtenta i biomekanik 5 poäng inför nästa höst (den tentan hade vi i ettan). Tredje gången gillt är ett uttryck jag nu börjat ta på allvar. MINA PLANER NÄR JAG BÖRJADE på IH var annars att jag nu skulle satsa 100% på studierna. Inför hösten 1998 avslutade jag alla mina förtroendeuppdrag inom rodden och hade inga planer på att engagera mig på nytt under min tid i Stockholm. Men visst, det gick ju lysande. Första dagen på IH - klasspappa, kort därefter ombud i kårfullmäktige och efter ett halvår invald i kårstyrelsen som ordförande i dåvarande socialutskottet. Året därpå blev jag vice kårordförande och de senaste två åren har jag haft förmånen att få vara ordförande för studentkåren. Visst, kalla mig för föreningsidiot eller något annat men åren inom kåren har givit en mersmak av högskolestudierna som heter duga. Det har dessutom givit en sån bra merit att jag med lätthet kan salta mina framtida lönekrav med en eller annan tusing. Tänk på det UNDER MINA 4 ÅR I KÅRSTYRELSEN har Idrottshögskolans Studentkår genomgått en evolution som man kan jämföra med mänsklighetens från stenålder till nutid. Höstterminen 1999 anställde vi vår första kårkanslist, vilken var dåvarande kårordföranden Stefan Niklasson, och sedan dess har vår verksamhet utvecklats enormt. Från att verksamheten helt ha varit uppbyggd utifrån kårjour till en heltidsanställd på kårkontoret med generösa öppettider. Det är idag mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att tänka sig en återgång till det gamla systemet där man som styrelseledamot hade jour på kåren under rasterna en vecka i sträck. Låg servicenivå och obefintlig kontinuitet var vardagen som den såg ut då, idag är det tvärt om. 4 PHLingan Ordförande har ordet......för sista gången DET ÄR NU FJÄRDE ÅRET SOM VI har en heltidsanställd student på kåren och det har vi att tacka Idrottshögskolan för. Idrottshögskolan lämnar ett anställningsstöd till kåren motsvarande en lön (inkl skatter och sociala avgifter) på kr. Utan detta anställningsstöd hade vi aldrig haft möjlighet att ha någon anställd då vi inte har ekonomi för detta. På grund av ett näst intill obefintligt intresse bland studenterna tvingades vi i våras att öppna upp för individuell löneförhandling för att kunna anställa någon till den här hösten. Detta innebär att kåren täcker mellanskillnaden mellan anställningsstödet vi får från IH och den faktiska lönekostnaden. En ökad kostnad för kåren som vi tycker är väl berättigad med tanke på den service och verksamhet vi får i gengälld. För att inte den kommande kårstyrelsen skall hamna i samma svårigheter som vi hade i våras vill jag redan nu passa på att göra lite reklam för "tjänsten", som vi kallar den. Ta tillfället att förlänga din tid på IH, antingen genom ett studieuppehåll med platsgaranti eller direkt efter avslutade studier. Du Mina planer när jag började på IH var annars att jag nu skulle satsa 100% på studierna. blir spindeln i nätet och en central person för alla studenter och personal på högskolan. Det är ett otroligt roligt och inspirerande jobb som dessutom ger goda meriter inför framtida jobb. FÖRUTOM INRÄTTANDET av tjänsten så vill jag passa på att nämna några saker som skett under de två senaste åren då jag varit kårordförande. Det första som jag är mycket stolt över är utvecklingen av introduktionsveckan. Året innan jag blev ordförande hade vi ett lågt engagemang bland studenterna vilket märktes av tydligt i all vår verksamhet, allt ifrån vakanta förtroendeplatser till dålig uppslutning på barometrar och pubar. Inför höstterminen 2001 hade jag därför en idé om hur vi i ett tidigt stadium skulle knyta till oss de nya studenterna. Vi arrangerade studentmässan enligt engelskt och amerikanskt collegestuk där vi presenterade våra verksamheter tillsammans med utbildningsavdelningens registrering mm. En succé långt över förväntan när det gällde att knyta till sig nya studenter till kårverksamheten. Den andra delen av introduktionsveckan var att vi redan efter en vecka arrangerade insparken. Insparken hade tidigare legat i slutet av september men genom att tidigarelägga insparksdagen fick vi in de nya studenterna i "samhörigheten" på ett betydligt bättre sätt än tidigare. I år har vi arbetat enligt samma modell och det visade sig fungera lika bra i år.

5 ETT ANDRA PROJEKT som jag är mycket stolt över att få ro i hamn är den nya datasalen. Att förlägga datasalen till fäktsalen var ingen ny idé men den hade tidigare inte kunnat genomföras då det inte fanns någon annan plats för idrottsmetodiklabbet som då huserade i fäktsalen. Men när diskussionerna om ett nytt labb drog igång med Johnny Nilsson i spetsen var vi i kåren snabba att haka på. Vi presenterade ett förslag där man flyttade datasalen från huvudbyggnaden till fäktsalen och genom det fick en mängd synergieffekter; bättre arbetsmiljö i datasalen, alla datorer samlade på ett ställe då macarna flyttades till lilla datasalen i källaren, inrättande av tyst läsesal i den utflyttade datasalen, utökade vaktmästerilokaler i den utflyttade macsalen mm. En del kritik framfördes från studenterna mot att det var långt att gå till den nya datasalen, kritik som man bara kunde skratta åt med tanke på att vi pluggar på Idrottshögskolan. Dessutom innebar flytten att vi numera har tillgång till samtliga datorer dygnet runt alla veckodagar. Satsningen på datasalen fortsätter även nästa år då man har för avsikt att byta ut de gamla datorerna och dessutom utöka resurserna med ytterligare fem, totalt tio nya datorer. Min förhoppning är att man också inom en snar framtid förbättrar arbetsmiljön ytterligare genom att man investerar i en ny klimatanläggning. EN TREDJE UPPGIFT som jag också kommer att se tillbaka på med stolthet är arbetet i rektorsrekryteringsgruppen. Ett otroligt inspirerande arbete vars resultat inte kunnat bli bättre. Med den nya ledningen går Idrottshögskolan en ljus framtid till mötes och det gläder mig. Nu skall man dock inte tro att jag romantiserar över högskolan och att jag tycker att allt är bra. Svar nej, långt ifrån. Det är en lång väg kvar till den perfekta utbildningen och högskolan (om den finns) men med den kraft, kompetens och engagemang som finns inom Idrottshögskolans Studentkår så kommer vi i alla fall en bra bit på vägen. Idrottshögskolan har ju ändå Sveriges nöjdaste studenter. SKRIV I PHLINGAN! Gör någonting av din kreativitet som flödar i blodomloppet. PHLingan behöver fler som engagerar sig i det som händer i och omkring skolan. Alla bidrag är välkomna! phlingan@kåren.ihs.se Mina varmaste hälsningar och lyckönskningar till er alla! RICKARD HÅKANSON AVGÅENDE KÅRORDFÖRANDE PHLinga n 5

6 Lingbalen Lingbalen 2002 Vad är väl en bal på slottet? Ingen aning. Vad är väl en bal på K1? Helt underbar! För att hedra minnet av Pehr Henrik Ling hölls Lingbalen den 15 november på Livgardets Dragoner, K1. Efter att ha legat i lä de senaste fem åren återupptogs traditionen med pompa och ståt. Det blev en oförglömlig kväll. MIDDAG I PELARSALEN I DEN ANRIKA KAVALLERIMÄSSEN PÅ K1, LIVGARDETS DRAGONER. FOTO: PEROCHRICKARD.JUST.NU VID HALV SJU ANLÄNDE GÄSTERNA - mest studenter på Idrottshögskolan, men även några lärare och ett fåtal speciellt inbjudna gäster. Alla var de elegant uppklädda i frack och långklänningar. Ett glas champagne serverades, och en efter en hälsade alla på kvällens vackra värdpar bestående av Eva Kraepelin Strid och Rickard Håkansson. Sedan följde en kortare mingelstund, där håruppsättningar beundrades och smycken glänste ikapp med varandra. För männen var nästa steg att hitta sin bordsdam och eskortera henne till bordet. En underbar trerätters middag serverades, och alla håller nog med om att efterrätten, d.v.s. glassbomben, utgjorde höjdpunkten. Det serverades både rött och vitt vin under middagen, samt ett riktigt smaskigt dessertvin. Under middagen tilldelades även hedersgästen, professor emeritus PO Åstrand en hedersmedalj. Han svarade med ett härligt tal i vilket det framgick att den första Lingbalen han gick på ägde rum 1944! PO ledde även sången vid middagen, en IHanpassad version av den gamla klassikern "När lillan kom till jorden". FREDRIK GYLLENBERG HÖLL "talet till kvinnan", och med hjälp av Percy Sledges ord lyckades han smälta alla tjejernas hjärtan. Att män kan jämföras med ett Kinder ägg - fyllda av överraskningar - talade Carolina Ekström om i "talet till mannen". En total succé! Det dansades foxtrot, vals och bugg hela kvällen, och vissa mer improviserade steg syntes även på dansgolvet. EFTER MIDDAGEN BJÖDS DET UPP till dans ledd av KTH:s färgglatt klädda storband Osqar Mutter. Inte en gäst kunde sitta still när de drog igång! Det dansades foxtrot, vals och bugg hela kvällen, och vissa mer improviserade steg syntes även på dansgolvet. Gästerna höll igång så pass mycket att de även denna dag kunde säga att de tränat! Vid ett tiden begicks det till IH för efterfest. Ett gäng studenter hade kämpat hårt för att göra mässen vackrare än någonsin, och de bjöd även på en drink då gästerna anlände. När DJ Mattias drog igång musiken var det fullt ös på dansgolvet igen, men denna gång under ledigare former! För att gästerna inte skulle drabbas av energibrist efter allt dansande bjöds det på en andra middag vid två snåret - paj, sallad och en nubbe - mycket behövligt vid det här laget. Festen fortsatte långt in på småtimmarna, rykten går att siste man inte lämnade IH förrän klockan sex på morgonen! DET KAN LUGNT KONSTATERAS att Lingbalen var årets höjdpunkt. Så många vackra, glada och festsugna människor är det svårt att hitta någon annanstans. Nu är det bara att hoppas att den återupptagna traditionen fortsätter även kommande år! ANDREA HJÄLMÅKER 6 PHLingan

7 Nollning Fuska dig fram De flesta vet vem den 80-talsinspirerade Kitty är, göteborgskan som var med i Kanal 5:s dokusåpa Big Brother. Vad många däremot inte känner till är att hon har en värmländsk kollega vid namn Judith. Att blåsa 1:orna under deras första dag har blivit en tradition på IH FÖRRA ÅRET, NÄR NUVARANDE L2A började på skolan, fick de en utbytesstudent i klassen ; Dennis Smith från Philadelphia. Denna Dennis var med hela dagen och alla gjorde sitt bästa för att konversera med killen. När dagens aktiviteter var slut avslöjades det : Dennis Smith är en svensk Dennis Smith och går i vår fadderklass! Traditionen ärvdes, från fadder till fadderbarn, och L1A årgång 2002 fick möta Judith. JUDITH KAN BESKRIVAS som en ganska lugn och tystlåten (men absolut inte blyg) person med skön värmländsk dialekt. Hennes stil är en aning udda och folk kunde inte undgå att se revan i baken på hennes korta, svarta manchesterkjol, en reva lagad med endast en säkerhetsnål. Vad f**n har hon på sig!? var en tanke som korsade många huvuden. HON PRESENTERADE SIG som en 20-årig Kallstabo* som hade hållt på med friidrott men nu spelade rugby. Hon påpekade även att hon var singel samt var öppen för förslag. Under "övriga frågor" till faddrarna i L2A visade hon även där ett fortsatt intresse för IH-killar och förhållanden "Dennis Smith är en svensk Dennis Smith och går i vår fadderklass!" LÖRDAG DEN 30 NOVEMBER åkte jag till Judiths hemstad Karlstad med förhoppningen om att kanske springa på henne på stan. Visst springer jag på folk, men istället för att stöta på Judith är det Kitty jag möter! Det visade sig vara uttagning för nästa säsongs Big Brother och Kitty skulle medverka som konfa eller något liknande Det blir inget möte med Judith den här gången, men bara att stå och lyssna på de andra Karlstadborna får en att tänka på henne ; Vilken underbar person hon ändå var, en person man helt enkelt inte kunde tycka illa om, rätt lik mig när jag tänker efter! BRUKAR INTE DU OCKSÅ känna att du skulle vilja vara någon annan ibland!? En känsla av att bara försvinna, att få stå bakom någon, skymd, att få vara någon du normalt inte är, att få spela någon annan JAG KAN AV EGNA ERFARENHETER som fuskis tala om att det är en fruktansvärt skön känsla, lite märklig, men skön! Härmed uppmuntrar jag framför allt er ettor att föra traditionen vidare, våga vara någon annan, låt folk i din omgivning tro att du är någon annan. Missförstå mig inte nu, jag tycker att något av det viktigaste som finns är att vara sig själv, just därför är det extra viktigt att passa på när tillfälle bjuds. Jag inte bara uppmuntrar, jag hoppas även att skolans bästa fadderbarn Munken ska ta över efter mig och visa vägen för nästa års ettor ; Jag tror på dig! Judith lever för alltid inom mig. Så därför säger jag : Fuska er fram, lev livet som en fuskis! JOHANNA JUDITH GUSTAFSON PHLingan 7

8 Friluftsliv I m a survivor eller Jag har ju aldrig överlevt förr. Prick ett år efter World Tradekatastrofen gav sig ett tjugotal studenter från idrottshögskolan och den valbara kursen UGL ut i skogen för att idka överlevnad. VECKORNA INNAN HADE VI drillats i den ädla konsten grupprocesser och ledarskap. Vi hade varit ute på ett mys-pys friluftsliv där vi hade både tält, trangiakök och sovsäckar till förfogande och vi hade arbetat ihop smågrupperna på sex personer till någorlunda starka enheter. Men nu var det alltså dags för den stora prövningen, det vi både sett fram mot och fasat för, tre dagar och två nätter i de mörka sörmlandsskogarna, någonstans mellan Mölnbo och ingenstans. TJUGOFYRA DAGSTURSRYGGSÄCKAR, innehållande en lätt lunch, arbetshandskar och en tjockare tröja, klev av pendeltåget på onsdagsförmiddagen och möttes där av friluftsproffset Jan Seger och den nya bekantskapen major Johan, vår guide genom prövningarna. Efter en snabb titt på en karta, lämnade herrarna oss för att med bil (!) transportera sig till vår lägerplats och hem under de närmaste dagarna. Själva fick vi använda oss av apostlahästarna och vårt minne för att på utsatt tid befinna oss på rätt plats. Genast väcktes tävlingsinstinkten till liv hos vissa av deltagarna och med tanke på att den ena grupper redan vid första vägskälet valde fel väg så började den andra gruppen eftersom det var eldningsförbud i skogen så var vår enda värmekälla en Lithells korvburk. segervisst sin promenad på km med humöret i topp. Tanken på att vi skulle få leva på tallbarrste resten av veckan fanns hos de flesta och äppelträden denna vackra höstdag var välpallade när vi gått förbi. Fast efter sådär en timme började det kurra i magen på några, vilket inte bådade gott för framtiden. ÄNTLIGEN FRAMME, efter tidspress, viss stress och en och annan som redan var less. Nu trodde vi att vi skulle få breda ut oss på de solvarma klipporna för att vila och sova en stund. Men tji fick vi. Nu blev vi tilldelade ett gäng redskap som skulle hjälpa oss att överleva, några kokkärl, ett eldstål, en kniv och eftersom det var eldningsförbud i skogen så var vår enda värmekälla en Lithells korvburk. Med våra nya hjälpmedel i packningen bar det sedan iväg till andra sidan sjön för lägerbygge och middag (tallbarrste). EFTERSOM VI HÄLSOPEDAGOGER inte ville bryta naglarna så fick grabbarna hämta granris till vindskydden och vi tjejer började att konstruera ett 8 PHLinga n

9 BADNYFERNA PASSAR PÅ ATT TA ÅRETS SISTA NAKENDOPP FOTO: JOHANNA VAN DER MAATEN mycket estetiskt tilltalande vindskydd. Problemet var att det var lång transportsträcka för granriset så vårt vindskydd blev mycket luftigt och ljust, men det är ju som med nybyggena i Hammarby Sjöstad - huvudsaken det blir snyggt! Vår uppfinningsrikedom var enorm såhär första dagen på äventyret. Då vi hittade ett rostigt gammalt galler på marken byggde vi en hel spis. Man tager vad man haver. Vi gjorde oss också en egen Robinsonstatyett, trädockan Hugo som fick en hedersplats vid brasan. NÄR SKYMMNINGEN SÅ SAKTA började närma sig och det var dags att börja tänka på den första natten så var de hygientänkande damerna inte sena med att ta ett kvällsbad i sensommarkvällen. Av någon konstig anledning visade det sig att alla hade införskaffat en hudfärgad bikini under sommaren och en lärdom som slog oss när det var dags att kliva upp ur det uppfriskande badet var att man inte ska placera handduken långt upp på klipporna utan gärna i närheten där man kliver ner i vattnet. När mörket kom satt vi länge framför vår korvburk och försökte hålla värmen. Aldrig har det väl kramats så Så mitt ute i ingenstans, på hårt underlag och med granbarr i baken, försökte vi lyssna på major Johan när han delade med sig av sina kunskaper. mycket med så mycket kläder på som under de långa friluftslivnätterna. Ett tips för de som tänker ge sig ut på friluftsliv: Fuktiga skor är kalla skor och alla skor är fuktiga på natten! Efter en natt med inte så mycket sömn men med många slagsmål, det är förresten fascinerande vad en liten boxningsmatch kan göra för att öka kroppsvärmen, så var det dags att samlas hos major Johan igen. För att slösa lite extra på vår energi (ni vet det där man får när man äter mat, som går ut i blodet och gör att man orkar en massa saker) så skulle vi ta en tur runt sjön och kolla in alla andras vindskydd. Personligen är jag väldigt nöjd med att jag valde gummistövlar som skodon, men det var jag tydligen ensam om, med tanke på det något svampiga underlag som vi var tvungen att transportera oss igenom ibland. EFTER DET ATT VI TAGIT oss igenom förmiddagen och ohat och aahat allas lösningar av boendeformer så trodde vi ännu en gång att vi skulle få sträcka ut oss på klipporna och ta det lite lugnt en stund. Men tji fick vi igen. Nu skulle vi minsann ha föreläsning om överlevnad. Så mitt ute i ingenstans, på hårt underlag och med granbarr i baken, försökte vi lyssna på major Johan när han delade med sig av sina PHLinga n 9

10 Friluftsliv kunskaper. Så många trötta studenter på samma plats har jag nog aldrig sett (tja, det ska väl vara någon hormonföreläsning i aulan då) och det enda (nästan) som jag kommer ihåg är att man alltid ska ha med sig ett underställ när man är ute och flyger charter. Då alla hade vaknat så bar det av till lägret igen för nybygge. Den sista natten skulle vi var och en bygga oss ett eget litet krypin. Så ännu en gång slet vi febrilt för att täcka våra eminenta nödbivacker med granris innan det blev alltför mörkt. Under ett tillfälle, när det kändes lite extra tungt och vi inte visste riktigt vad eller hur vi skulle göra utbrast en i sällskapet: Men jag har ju aldrig överlevt förr. Detta ledde till många skratt och helt plötsligt gick arbetet lättare. INNAN VI KRÖP TILL KOJS, bokstavligt talat, så hade vi lite allsång och djupa diskussioner vid brasan, konstaterade att sensommarnattens köld är hård och till vår stora glädje volonterade två personer till att vara eldvakt. Nu skulle vi nog klara oss en natt till. Var och en plockade med sig några varma stenar att gosa med i vindskydden, men när dessa började svalna sökte vi oss som törstiga djur till vår oas, korvburken. Eftersom alla inte ville ligga i sina vindskydd tänkte vi att deras granris kunde bli en bra matta att ligga på vid brasan. Ha nu i åtanke att det är väldigt mörkt i skogen en septembernatt och att några bivacker låg väldigt nära varandra, så det var inte så konstigt att det var svårt för mig att krypa tillbaka in i min när jag hade fått upp värmen igen, det fanns inget tak kvar! Så det blev till slut ännu en natt vid värmekällan. I GRYNINGEN LJÖD SIGNALEN och det var dags för alla trötta studenter att möta upp de oförskämt pigga ledarna, som i och för sig hade fått sova i ett tält och lagat god mat över den öppna elden. Nu skulle vi börja vår vandring tillbaka till Mölnbo pendelstågsstation och till civilisationen. Men om ni nu trodde att det var en språngmarsch tillbaka så har ni fel. För nu skulle vi visa upp om vi hade lärt oss att tända en eld, vi fick äntligen reda på hur man hittar mat i naturen och vissa upptäckte till slut skillnaden på en asp och en sälg. Efter en hård, både fysisk och psykisk färd så såg vi till slut vårt mål, kiosken vid Mölnbo station. Här lämnade major Johan och Janne oss med några väl valda visdomsord och vi satte oss ner och väntade på pendeltåget. Min grupps maskot, trädockan Hugo, hade fått äran att följa med oss hela vägen tillbaka från skogen och vi satte honom på pendeltåget till Bålsta. Och har han inte blivit bortslängd av en nitisk städare så sitter han väl där än. EFTER EN DUSCH, LITE SÖMN och mat i magen kunde jag samla ihop tankarna på det som hänt under de tre dagar vi var utlämnade till högre makter (Janne och major Johan menar jag) och vårt eget sunda förnuft och jag måste säga att det var en häftig upplevelse att i några dagar prova på det hårda livet och att det är någonting jag faktiskt gärna skulle göra om. Det kanske inte skulle göra något om det var lite varmare. Robinson-Jojo låter väl bra? DET HÄR ÄR INTE VÅR LÄGERPLATS, MEN DET SKULLE KUNNA HA VARIT DET FOTO: PHLINGANS BILDBYRÅ JOHANNA VAN DER MAATEN 10 PHLingan

11 Tävling Ta chansen och var med i PHLingans stora jultävling! Förutom äran att se sitt namn i tryck ligger det andra fina priser i potten. Vinnaren får en snygg t-tröja med IH-loggan. Bra va? Reglerna är enkla, svara rätt på frågorna, hitta... någonstans i tidningen och kom på en fyndig slogan. Lämna in de rätta svaren i PHLingantunnan som står i mässen eller mejla in dem till phlingan@karen.ihs.se senast den sista januari, typ... Lätt som en plätt, eller hur? 1. IH-kunskap 1, X eller 2? 1. Vem var hedersgäst på årets Lingbal? 1. Richard Håkansson X. P-H Ling 2. PO Åstrand 2. Vad heter Jenny på kåren i efternamn? 1. Carlsson X. Calzone 2. Karlsson 3. Var hittar du m vastus intermedius? 1. Baksida lår X. Framsida lår 2. Underarmen 2. Någonstans i tidningen har vi gömt den här figuren, på vilken sida? 3. Skriv en slogan på max 20 ord om varför det är bra att gå på IH. Lycka till! Juryn ansvarar inte för insänt bidrag. Redaktionsmedlemmar och deras familjer får inte deltaga i tävlingen. PHLingan 11

12 Insparcen I terminens begynnelse... Så har det alltså hänt igen! Den årliga insparcen. Detta Idrottshögskolans signum. Andra skolor måste hålla på i flera veckor för att uppnå samma nivå av utmattning och fest, som vi IH are uppnår på en enda dag. Phlingan har som enda tidning i landet, kommit över Juryns nedspydda söliga anteckningspapper, som glömdes i en taxi någon gång under kvällen och senare återfanns på trottoaren vid skanstulls T-banestation. Phlingan har dessutom lyckats få en del information, från högt uppsatta källor i den omutbara (?) Juryns närhet. MAN KAN SAMMANFATTA HELA SPEKTAKLET med några "få" träffande ord: fenomenalt, fest, snusk, sprit, svett, kladd, P H Ling, tjockmatta, bröllop, sprit, mutor, snurrigt, wembley, bastu, sprit, makaroner, svett, musik, svett, party. Årets insparc innehöll några klassiska IH-grenar, tillexempel "Klädstreck" och "Irländsk julafton", och några lite nyare inslag, som "Apelsin och gurk leken" och "Kladdleken". Insparcen började med att alla klasser traditionsenligt samlades på parkeringen för att framföra sina mer eller mindre välgenomtänkta uppträdanden. L1A ÖPPNADE STENHÅRT och lade ribban på en astronomisk nivå med sitt välrepeterade "tysktechno" dans nummer. Det var avklätt och party, vilket enligt Phlingans källor gillades skarpt av juryn. De enda noterabara misstag man gjorde var den halvsliskiga sprit juryn mutades med, och att dansnumret, förmodligen utan att klassen i fråga ens anade det, var slående likt det deras faddrar framförde och vann med året innan. Juryns kommentarer var bla: "given vinnare". SEDAN INTOG L1B SCENEN. Vad kan man säga? Juryn slogs fullständigt ur fattning, av det flak med mutor, som helt sonika parkerades på deras bord, och dirket därefter av historiens vingslag, när Per Henrik Ling Nu började vissa i Juryn känna ett visst obehag, eftersom båda numren hittills varit helt fenomenala. började tala, på sin imponerade skånska eller småländska dialekt. Nu började vissa i Juryn känna ett visst obehag, eftersom båda numren hittills varit helt fenomenala. I juryns anteckningar går att tyda: "Häpnadsväckande", "Förstummande", och "historiskt". DÅ KLEV L1C IN, och sopade banan med de tidigare två klasserna, med ett enastående välgenomtänkt nummer, och en total streak, vilket alltid uppskattas i bedömningssynpunkt. Men när de sjöng sina verser om Rickard och Helena insåg hela Juryn att denna grupp tillämpat otillåtna medel. De hade ju uppenbarligen haft förkännedom om vilka Juryn skulle bestå av, och för att Jurymedlemmarna skulle slippa besudlas av dessa oschyssta metoder kunde de naturligtvis aldrig ges någon större utmärkelse. Då det kunde uppfattas som att man helt enkelt accepterade dessa tveksamma metoder. Någon i Juryn lär ha skrivit: "Lysande" H1 AN HADE ETT MYCKET välkoreograferat nummer, som trots detta började kännas lite tjatigt när de dansade in på tredje versen. Och förstås var den stora överrepresentationen av det ena könet mycket uppskattat av Juryn, som av någon anledning var överrepresenterad av ett annat kön. Vid det här laget, när fyra absolut enastående nummer framförts, och alla 12 PHLingan

13 FJÄSKANDET TAR NYA PROPORTIONER VID INSPARCEN. RICKARD OCH RESTEN AV JURYN KLAGAR INTE FOTO: ANNA MARIA LIIMAN dessa nummer var i sådan kvalitet att de under ett annat år skulle varit solklara favoriter, insåg många att erfarna insparcsbesökare att detta var ett bra år! Juryns kommentar: "Otroligt" och "Tjejer!!". G1 AN VISADE LIKSOM L1A OCH L1B en viss brist på rutin när det gällde val av nummer. De valde att framföra den på IH sedan lång tid traditionsenliga bastu sången "Teobald Tor", på det främmande språket engelska. Denna sång har sjungits av IH studenter i bastusammanhang sedan GCI tiden, och man kan bara beklaga att G1 inte tycks ha haft kännedom om detta, då den hade varit en formidabel fullträff, framfört på svenska. Eftersom Teobald Tor och de andra klassiska batusångernas tradition tyvärr verkar vara inne i en svacka just nu. Sången var överraskande väl framförd i övrigt. Juryn har höga förväntningar på G1 som initiativtagare till mer bastusång. Juryns kommentarer: "Klassiskt!", "Begåvat", "Underbart" och "Hick" SEDAN GAV MAN SIG UT PÅ BANAN, Omdömena från banan varierade vid de olika stationerna, man kunde dock i summeringen konstatera att alla stationer verkade eniga om att L1A haft allra roligast, även om L1B vunnit lite fler grenar. Man kunde också konstatera att Klädstrecket varit det naknaste inslaget, och kladdleken den kladdigaste grenen. Den Irländska julaftonen var mycket lyckad, och än idag är det kanske ingen som HELT säkert vet vilken klass som vann. SEDAN BLEV DET EN MASSA PARTY i olika bastuar och andra utrymmen, och sedan vidare förflyttning till Container där århundradets utan tvekan svettigaste fest gick av stapeln. Visst för att svettiga idrottsmän på tv kan ha någon form av sexappeal, men på container blev detta något överdrivet. Och man kan undra om de som skrev "årets hetaste fest" på biljetterna kanske hade varit på container tidigare? PHLINGANS UNDERCOVERREPORTER PHLingan 13