Resan till Topolcianky. Foto: Victoria och Per Solås, Kjell Jormfeldt

Transkript

1 Resan till Topolcianky Text: Victoria Solås Foto: Victoria och Per Solås, Kjell Jormfeldt I juni 2008 reste Per Solås, Åse Skjäret och deras dotter Victoria tillsammans med Kjell Jormfeldt till ISG:s årsmöte i Topolcianky i Slovakien, en resa på över 350 mil som varade en hel vecka. Vi fick vara med om många fantastiska upplevelser: en utställning för shagyaaraber, lippizaner och husuler, en galaföreställning med bl.a. Spanska ridskolan, ett besök på Babolna och mycket, mycket mera. Här beskriver Victoria sina intryck. Dag 1 Morgonen är vacker. Det lyser med varma strålar genom fönstret. Och i dörren står pappa. Dags för frukost! Klär på mig. Det är tomt utan min lillasyster i huset. Vid frukosten blev det inte mycket sagt. Efter en stund säger mamma: Passen! Det råder plötslig kalabalik i huset. Pappa springer ut till en av bilarna efter sitt pass. Mamma rusar ut ur rummet efter dom 2 återstående passen. Kvar sitter jag och fortsätter äta på min frukost. Men jag får inte vara ensam länge. Bara efter några minuter kommer alla tillbaka. Efter frukosten packade vi det sista in i bilen. Sen såg vi till att alla djuren fick en sista koll. Nu är vi äntligen färdiga och kan åka! När vi närmade oss Timmele skickar jag ett meddelande till min kompis som har skoldag (vilket även jag har egentligen men jag har fått ledigt) att hon måste säga sina betyg. Svaret jag fick var: Var är du? Saknar dig ju! Och på det svarade jag: Sötnos jag är på väg till Slovakien. När vi kommit iväg en bra bit så somnar jag. Jag drömmer om en vit hingst som jag red en dressyruppvisning på. I drömmen kom vi så klart etta. Plötsligt kör pappa ner i ett hål och jag vaknar med ett ryck. Drömmen ligger som en slöja framför mina ögon fast jag redan är vaken. Pappa säger att vi närmar oss så jag piggnar till. När vi svänger in på gården mötts vi av Kjell Jormfeldt och hans vänliga leende. Det är mitt första besök på gården och jag tycker redan om den. Med stugan, gården och den lilla ponnyn som står i en liten hage bredvid huset. Vi går ut ur bilen och ger Kjell en kram från familjen Solås. Vi flyttar över sakerna till hans bil direkt så vi slipper göra det sedan. När det är klart går vi in i huset för att ta en snabb fikapaus. Där inne blir vi mötta av gårdens ivriga hund. Längre in ser vi 3 par nyfikna ögon som följer minsta rörelse vi tar. Ett av dom 3 ögonparens ägare tar några modiga skutt mot dom annalkade fötterna. Tar sedan några busig skutt uppför ett par strumpklädda fötter när vi sätter sig för att fika. Sedan dukar vi av och ger oss iväg efter att ha sagt hej då till dom övriga på gården. Under fikat har vi fått reda på att Kjell har varit upp sedan klockan 4 på grund av sin resfeber. Vi får en snabb glimt av de andra hästarna. Sedan får vi se mera av Smålands vackra landskap. Och jag somnar igen. Jag vaknar inte förrän vi är nere vid Helsingborg och ska köpa biljetterna. Alla går ur bilen för att sträcka på benen utom jag som precis har börjat med denna artikel. Båten tar bara 20 minuter så man hinner inte göra så mycket. Vi köper 4 små pizza-bitar och en Coca Cola. Sedan fortsätter resan på en mycket fin väg genom Danmark. För dom som har tillfälle kan man rekommendera denna fina väg. Det finns både gamla och nya hus med stor olikhet. Den tar bara 3 minuter extra. Efter en lång åktur genom Danmark kom vi äntligen till andra 1

2 sidan av det kala landet. Rödby Puttgarden är den båtsträcka som vi använder oss av. Vi fixar mat på båten som alltid smakar extra gott när man är hungrig. För min del så fick det bli en kycklingfilé med pommes frites. Efter ett tag frågar Kjell snällt om han får gå och fixa en sak. När han kommer tillbaka så har han en whiskyflaska och en vinflaska i en påse som skulle njutas senare under kvällen. Sedan hör man 2 pling i högtalarna. Dags att gå till bilarna! Det tog inte alls lång tid att hitta tillbaka till bilarna eftersom vi parkertat precis vid trappan upp. När vi kommer in har vi bytt chaufför. Från Kjell till Per. Sen bar det vidare. På Autobahn är det ganska enformigt. Klockan halv 10 på kvällen börjar vi leta efter ett trevligt litet hotell. Man upptäcker många saker när man kör runt och spanar att några har gröna gräsmattor andra är gulbleka av solen. I staden Falkensee hittade vi äntligen ett hotell vi kunde sova på. Vi försökte hitta en sovplats i Brieslang, där fick Kjell, som gick in på en restaurang och frågade, ett gott skratt ägaren. Vi fick gott fortsätta. Satt uppe ett tag innan det var dags för sängen. Dag 2 Solen strålar in genom fönstret och man hör fågelsång. Klockan är 6.20, men jag är vaken ändå. Tar en dusch innan jag väcker mamma. Även hon tar en snabb dusch. Möter pappa och Kjell i restaurangen för att äta frukost. Packar samman sakerna och åker för att fixa kaffepulver till kaffedrickarna. Efter att vi kommit ut från byn åker vi rakt in i Berlin. Vi skulle nog ha tagit en genväg runt staden, eftersom vi körde vilse i den stora staden. Det tog oss 2 timmar att hitta ut. När vi gjort det och kört en bit så fikade vi. Vi gick till macken som inte låg så långt bort. Även en bra bensträckare. Där köpte vi en kall och god glass. Efter det så bar det av mot Topolcianky och Slovakien. Klockan kom vi över till Tjeckien. Det var ingen passkontroll där. Efter att ha kört en bit in i det nya landet så stannade vi på någon sorts mack för att köpa vignetter. Det är tydligen viktigt när man kryssar landgränser. Ifall man inte har den så kan man få en stor bot. På motorvägen så har vi upptäckt en svensk bil som vi har hälsat på genom fönstret. Senaste gången vi körde förbi dom så fotade dom oss. Sen efter att ha kört många mil lyckades vi köra in på fel avfart. Så vi fick vända och köra tillbaka. Tror ni inte att vi kör om den svenska ytterligare en gång! Efter det letade vi oss igenom staden Praha. Men vi klarade oss utan att irra runt. Kjell har blivit lite nervös för att köra in i större städer. Sen hittade vi en lämplig middagsplats. I vårt sökande på lämplig plats körde vi förbi en firma eller fabrik som heter Kinnarps. Det roliga är att firmans bas ligger i Sverige och dit har folket från Skerry bara en kvart att åka. Vi ordnade så att vi kunde äta en bit utanför Praha. Maten var jättegod men vi förstod inte så mycket av vad dom sade. Sen bar färden vidare mot vårat slutmål. Vi stannade vid ytligare en Statoil för att köpa en ny vignett och passa på att gå på toa. Runt klockan började vi leta efter Kjells hotell. Vi hittade det utan problem för en gångs skull. Sedan var det vårat hotell som stod högst upp på hittalistan. Det tog heller inte så mycket extra tid att hitta det. Landskapet har varit fint och mycket varierande. Man kan säga att länderna 2

3 vi har passerat idag har varit sevärdheter, natur och städer. Resan från Tyskland till Tjeckien, från Tjeckien till Slovakien har gått bra och lätt. Allt har varit bra och fint. Vädret har varit på våran sida för det mesta... så om det fina vädret vi har haft hittills skulle övergå i hemska regndroppar dag ut och in så kan vi nog överleva helgen ändå. Dag 3 Vi kom oss inte riktigt i säng förrän klockan halv 12. Plus att vi var tvungna att komma förbi receptionisterna. Och så klart kunde dom nästan ingen engelska. Men det gick bra till slut. Utom att dom kom på att jag bara var 15, var ogift och därför inte borde ha eget rum. Dom tyckte också om skandinavisk musik som Aha och Abba. Till slut kom vi i alla fall i säng. Allt var fint. Man hade fina rum och bekväma sängar. Med nyladdade batterier så man kunde ta en massa kort så blir allting bra. Efter att ha klätt på mig och fixat i ordning skickar jag ett sms till pappa och frågar när vi ska äta frukost? För jag fick sova själv. Då hörs det ett knackande på dörren och ett pling i mobilen. Jag läser smset först. Samtidigt som det bankar igen så läser jag: Nu! Jag öppnar och där står mamma och pappa. Jag låser och går med dom för att äta. Det är inte lätt när dom inte förstår engelska och vi inte slovakiska. Men till slut fick vi oss en välsmakande frukost. När vi kom tillbaka till rummen så fick jag order om att ta med en varm tröja och en jacka ifall det skulle börja regna eller att det skulle blåsa mycket. Efter det så letade vi upp en bankomat som pappa felparkerade vid. Tro inte att jag inte har ögon! Sen bar det vidare med körandet och vårat slutmål ligger inte långt bort nu. Trots allt så har vi inte kört 1750 km i onödan. När vi kom till platsen höll vi på att köra in i huvudstallet. Så vi backade och parkerade på en lämpligare plats. Fast den var bara lämplig vid dressyrbanan. Efter att vi upptäckte det följde vi efter några tyska invånare och några fina hästar. När vi hade gått en bra bit hittade vi till slut utställningsplatsen. Fast det dåliga var att vi kom dit vid 9 tiden som man skulle, men dom hade redan börjat bedömningen klockan 7. Vi hittade en bra sittplats där man kunde ta bra kort på hästarna. Jag vet inte vad dom andra gjorde men jag hade mest fokus på hästarna, för jag hade pappas kamera. Bilder antar jag att det kommer. Vi fick själva fixa käk när vi blev hungriga men det fick bli det traditionella med hot dog, fast hot kan man nog inte kalla den, för den var kall istället för hot. När det var dags för dom 4-åriga hingstarna fick pappa sin kamera. Sedan fick jag inte tag i den nåt mera. Men jag har ju trots allt min egna kamera. Det är ett roligt sammanträffande att jag och Kjell samma slags kamera. Även Shelly har samma som oss, en av 3

4 amerikanarna som var och tittade. Vi träffade mycket nytt folk denna vackra dag. När det var dags för 4-6 åriga ston kom en av åskådarna fram till pappa och frågade ifall han hade ett extra batteri för hennes var dött och hennes häst skulle ut i ringen för första gången. Men tyvärr så hade vi inget men dom utväxlade mejladresser så nu har vi ytterligare en kontakt. Fast i Slovakien. Dagen gick snabbt mot sitt slut. Vi körde Kjell till hotellet ViOn, som det hette, plus att vi käkade där. I vårat sällskap hade vi Florian och hans 2 barn, Louise och Benedick. Sen åkte vi inte hem förrän klockan 22 tror jag. Väl hemma på hotellet var jag tvungen att prova min lädertop och hatt i rött som pappa hade köpt till mig för skojs skull. Vi har fått ett gott skratt utav det kan man säga. Sen var det bara att hoppa ner i sängen för att sova. indianerna heller. Men dom är i alla fall snälla nog att släppa fri honom. Hela filmen är tecknad. Sen kom mamma och hämtade mig. Det var inte lika många i restaurangen som igår. Efter frukosten så åkte vi till hotell ViOn, där Kjell bor, för det var där vi skulle tillbringa mesta delen utav dagen. Ända till klockan 17 ska det vara ISG möte. Jag har fått låna Kjells rum medan mötet pågår och håller på att fortsätta denna artikel som jag hoppas alla som läser ska bli nöjda med. Kjell tittade in nyss. Dom har kommit halvvägs, men jag tycker dom bara nyss har kommit igång! Men tiden springer snabbt när man har nått att göra. När man minst väntar det kanske det är över! Som nu till exempel. Kjell kom och hämtade mig. Vi letade reda på mamma och pappa. När vi hittade dom gick vi in för att äta. Men i restaurangsalen var det fullt så vi satte ihop några bord till ett långbord som räckte till ganska så många. Först fick vi någon sorts nudelsoppa. Efter det fick vi någon schnitzel, potatis, ris, kalkon och en massa grönsaker. Till efterrätt fick vi någon sorts äppelkaka med ost och pannkakor med chokladsås med florsocker på toppen. Det smakade inget vidare kan jag säga. Efter det så fick vi en guidad tur av Walter och Ahmed på Topolcianky. Det roliga var att vi passerade en liten by där människorna troligen aldrig har sett flera bilar en 2-3 åt gången. Men när vi körde igenom var vi kanske bilar som kom först ena vägen sen tillbaka eftersom Walter körde lite vilse. Det var en ganska stor bedrift av chaufförerna att lyckas vända i en så liten by. När vi äntligen kom rätt kom vi till en alldeles underbar plats med ston som hade sina föl vid fot i enorma hagar. Där fick vi gå runt och fotografera. Och det var vad vi gjorde. Sen när vi hade tittat klart var det bara Dag 4 Gick uppvid halv 7 och gjorde mig i ordning medan jag tittade på slovakiska bumbibjörnarna och filmen Spirit som handlar om en vild mustang som cowboyerna ska försöka tämja. Men dom lyckas inte. Det gör inte 4

5 att skynda sig tillbaka till utställningen. Ifall allting hade gått enligt planerna så skulle vi ha missat ca 20 minuter men allt var försenat med en halvtimme. Vi kom. Vi såg. Vi fotade. Vi såg en massa fina äldre ston. Och inte minst äldre hingstar. När allting var slut så var det dags för galamiddagen. Bara för att allt var försenat så hann inte så många byta om. Men hur många är inte hästfolk som kommer? Man är van vid den lukten så det spelade inte så stor roll egentligen. Hela middagen var i en gammal idrottshall. Men det tänkte man inte på så mycket eftersom dom hade fixat det så fint som möjligt. Vi hade levande musik. Och när dom inte orkade spela mer, eller dom skulle ta en paus, så fick vi se en uppvisning av steppdansare. Något som alla tyckte var korvbitar på. Men mamma tvingade mig att ta en bit. Och det var bra för det visade sig vara en riktig god äppelkaka, även om det inte såg så ut. Åkte väl inte hem förrän klockan 23 nått tror jag. Men allting har varit en bra kväll och även dag. Dag 5 Fick inte sova så mycket idag så jag var ganska trött. Var tvungen att gå upp klockan För utställningen började klockan 8. Och vi var oerhört skoj att titta på var Florians lilla dotter som fängslade alla. Hon försökte göra exakt likadant men det gick ju inte så bra tyvärr. Hon undrade varför inte hennes skor kunde göra likadana ljud som dansarnas? Till mat var det flera olika rätter. Som tur var fick man gå och hämta själv. Annars hade det varit massa opassande mat, i mina ögon, kvar på min tallrik. Till efterrätt var det något som såg ut som en pizzabit fast något åtgången med tvungna att käka frukost och den öppnade inte förrän klockan 7 medan det också tar oss en halvtimme att köra dit. Så det blev en stressand frukost. Men vi kom i alla fall i tid till championatet. Det var flera hästar som förvånade oss. Och Part Imre kan vara glada för 2 championat och unghästchampionatet tror jag. Shagyaaraberna slutade vid 10 tiden. Klockan 12 gick vi för att äta mat. Det dåliga var att maten inte kom fören 5 minuter innan galashowen skulle börja. Dom flesta andra fick sin mat. Men inte jag och pappa. Och när nästan alla hade gått, vi satt med 5

6 grönsaker. Till efterrätt åt jag riktig glass med massa vispgrädde och jordgubbar. Vi hade massa roliga konversationer också som: I don t want a nut then I ll go nutter och oh you need sugar to be sweeter. Det har varit en toppendag. Fast jag glömde att det var mammas födelsedag som hon så klart hade hållit tyst om! Men hon ska få en present så småningom. Dag 6 amerikanerna och danskarna, fick vi våran mat. Vi missade 6 spannet tror jag. Men vi såg en massa annat skoj. Ponnysarna hade dom roligaste uppvisningarna. Med lek och stoj fick dom med sig hela publiken. Efter det hade nog hingstarna från Babolna den bästa uppvisningen. Vi hade alla en favorit. Csillag som är svenskfödd. Både lippizanarna och huzulen, en ras som liknade någon sorts russ, och shagyaaraberna har haft varierande ridoch köruppvisningar som har varit lärande och spännande. Så nu vill vi ha flera ridoch köruppvisningar på våra utställningar. Efter det så fick vi ytterligare en privat rundtur. Denna gången var det bara 4 bilar. Totalt var vi 12 personer som fick privat guidning. Vi fick gå i hagarna, viket vi även gjorde igår, men denna gången var allt mera avslappnat. Fölen tycker om mig har jag märkt. Och det ena stoet är min beskyddare. För varje gång jag skulle ta kort på dom små fölen kom hon och ställde sig över mig, eftersom jag satt ner. Har fått en hel del bra kort. Till exempel ett på Bruno Furrer. Efter guidningen tog vi oss tillbaka till hotell ViOn och käkade ytterligare en måltid. Jag åt kalkonfilé med ris och Vaknade med hjälp av larmet på mobilen. Gick upp. Klädde på mig någonting för jag skulle gå bort för att väcka mamma. Men det hade jag inte behövt för hon var redan vaken. Så jag gick tillbaka och tog en dusch. Jag hade redan börjat packa ihop men nu gjorde jag det helt så det blev bra. Sen gick jag bort till mammas och pappas rum och väntade på att hon skulle bli klar. Pappa hade redan åkt. Han skulle hämta upp Kjell på hotellet. Frukosten var bättre idag än den har varit innan. Både igår och idag har vi sett det slovakiska basketbolls laget. När vi tittar på basket nästa gång, vilket kommer bli aldrig, kommer vi att kunna säga: haha dom har jag sett i verkligheten. Efter frukosten packade vi det sista och gav rummen en sista koll innan vi gick ner för att checka ut. Utcheckningen gick snabbt tack vare att den ena receptionisten kunde lite engelska. Sen satte vi oss på några bänkar för att vänta på Kjell och pappa. När dom kom packade vi in allt bagaget och åkte iväg till ett supermarket. Kjell och pappa letar efter Topolciankyvin. Som vi fick tag i på hotell ViOn. Nu har vi kört ut från Slovakien. Äntligen har Kjell fått se Babolna. Kanske för sista gången eller så är det bara första. Vi var där en snabb sväng. Vi möte även danskarna och den ena amerikanska gruppen. Käkade gjorde vi på vårat, fast även Walters hemliga plats. Efter det startade den långa färden hemåt mot Sverige. Vi tog en genväg genom Österrike. Har lyckats läsa 300 sidor i en bok eftersom vi bara kör hela tiden. Det har börjat mörkna så vi har börjat letandet efter en bra sovplats. Även denna dag hittade vi en bra sovplats snabbt. Jag och mamma gick över till 6

7 Kjell och pappa för att äta av den pizzan som vi hade sparat från Babolnas hemliga matställe. Vinet från Topocianky var dom tvungna att testa också. Vi tittade på alla bilderna vi hade tagit under helgen och efter det så gick jag och la mig i en skön säng. Vi gick upp vi halv 7 tiden. Fixade i ordning oss och gick för att käka frukost. Vi fick nybakade bullar. Sedan packade vi samman och checkade ut. Äntligen på väg igen! Efter att ha kört i 3 timmar stannade vi för att äta. Sedan var det bara att hoppa in i bilen igen och fortsätta på hemfärden. Vi gjorde några stopp till på vägen. Som tur var kom vi precis med på båten mellan Tyskland och Danmark. Där käkade vi middag. Efter det bar det av igen mot Sverige. Vid halv 9 tiden var vi bara 20 minuter ifrån Sverige. När vi äntligen hade kommit fram till Kjells hus hade det redan börjat skymma. Knotten hade kommit fram. Men vi gick ändå för att titta på hans hästar. Efter det packade vi ur hans bil. Sen var det till att säga farväl och på glatt återseende. Efter vårat farväl så åkte vi den sista biten hem. Jag somnade snabbt trots att jag hade sovit mestadels hela vägen. Nu hoppas jag att alla som har läst våran artikel tycker att den har varit bra. Förhoppningsvis så kommer det flera. Måste bara ut och se den stora vida världen med alla vackra hästar och allt trevligt folk först. Tack för mig! Victoria Dag 7 7